Franzéns romanepos Svante Sture eller Mötet vid Alvastra

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

ho|ms stadsarkiv Bib| iotêKêI........ _ “ FRANZENS ROMANEPOS SVANTE STURE ELLER MÖTET “VID ALVASTRA AV 7 GUSTAF UTTERSTRÖM . Särtryck ur Svenska Litteralursällskapets Historiska och ' ,Litteraturhistoriska studier 75 wgåwñ 6:13 . .53* 'yo \ i .34 :Ja i:) 3» V V) mg, ”§34” HELSINGFORS 1939 ' 'MERCATORS TRYCKER! H_ ' k y .5 La * STOCKHOLMS STADS., ARKivs BlBUOTEKA 2001 var E39 FRANZENS ROMANEPOS SVANTE STURE ELLER MÖTET VID ALVASTRA. AV GUSTAF UEERSTRÖM. Franzéns historiska epos, som tillkommo under hans vis telse i Sverige, höra icke till hans bästa alster. Runeberg fällde i sin uppsats »En blick på Sveriges nu gällande poetiska litteratur» (1832) om dem omdömet, att de voro »till sin inre uppfattning förfelade och hava icke kunnat göras poetiska med all den beundransvärda konst och lätthet, som i dem äro synbara».1) Mot ett par av dem, »Julie de St. Julien» och »Mötet vid Alvastra» ställde sig dock den samtida kritiken rätt välvillig. Detta kan väl till en del ha berott på hänsyn till den blida skalden själv, men förklaringen får nog även sökas i andra omständigheter. Dessa två dikter stå poetiskt högre än de aldrig avslutade stora eposen »Gustaf Adolf i Tyskland» och »Columbus». »Julie de St. Julien» hade en aktuell politisk tendens, och »Mötet vid Alvastra» var nära släkt med de populära historiska romanerna. De episka dikterna ha aldrig närmare undersökts. C. D. af Wirsén behandlar dem välvilligt i sin minnesteckning av Franzén men anlägger icke idéhistoriska synpunkter?) C. G. Citat ur tryckt litteratur ha normaliserats till likhet med nusvenska. Hänvisningar till Franzéns dikter avse Samlade Dikter (S. 0.), Örebro 1867 ff. 1) J. L. Runeberg: samlade arbeten, Normaluppl., Vl. s. 63. B) C. D. af Wirsén: Minne af biskopen doktor Frans Michael Franzén. (Svenska Akademiens handlingar, 2 (1887) s. 448 ff., 539 ff, 557 ff., 590 ff.). / Gustaf Utterström /_.,._ /Y .. .. re de E tl der visar däremot i sin korta redogorelse for »Jur 5 an .. . Franzén St ulien» att dikten låter oss falla.l utveCkllnåçgatxl/(iåk frihets °. J rousseausk naturkänsla 'Un en.5kan lurmarc såsom fkrfm 1:11) Han analyserar dock icke diktter; tna Då den till_ ?ills för FranZéns åSkådning ungar 18.20_ alle stra» och är en ka a " nog samtidigt med »Motet v1dll.\va h historiska kom mi: ta källorna för Franzéns politiska °° dlas mmm_ avk°dde 'här5 vid denna tid kommer den att behan äs a m i ' . n gare “63:12. cken av »Mötet vid Alvastra» publicer7acil: :1: ?män 82:31:10HZIYS Järtas tidskrift Odalmannen och ;fånzéns Skalde S ea i sin helhet utkom den som hand 3 arv) Dikten är en stlycken är 1829 (omtryckt 182: ;såå svånte Sture som ' ' ' d in från Vasa 1 .e ' “tt från hlStOHSk 8:: rngpslaget till dikten har Franzeriskiälrlek tm huVUdPed: berättelsen om Svante Stures ungdfm nare under den katelta Leijonhufvud. Hon blev som bekankase Dalin och åläggs vistelse i Tyskland Gustav1 gäst: ;Times hemkomst _ "tta, hur kungen en ga u __ “ reta och çtälsmsleaäJ: denne, när han stod pa.kna for tilliirålilara, att ?iverrâon lyckades rädda situationen gñml: a Därmed hade ur .. ä a. .l " hennes syster Mar Marta svartte ?ååirtsig blidkas. Så hade Svante 2Stures och av . . o Gus nhufvuds förening kommit “11 Staiild' )tivet un poetisk Lellåranzén har mycket tidigt upptaglt .måungl Biblioteket 0 lingen l u ' l Grafstromska sam __ _ aven behandlgllånd manuskripten till »Motet Vld .Alynaesr'fzaâm sex fmnas mautkast. De äldsta av defn' tre flag före 1302._ flfrâ ?rio ha den Ortografi, FranZen anvan e b 21 1 : 7 1 I Esuandel .' [ lans “Khael I Iallzen. hund] aatsmlnne . ve) t '. , . ägg. e S!” .' Konung 2 . . . VU 0 V Dali”. S 3. 11468 instolla, 1 S 2 i C 1 S t) f den forstes hlstorla, 11, S. Excelpter av 1 XaHZeIl 11] de] as Gus a . .. . . G f .. Has bla p M )› arbete" hn Hd nlanuskll tell h » Olet vid Alvasha 1 1a Shu" ska saxnhngen! Iiungl' Blbho teke t' Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 101 18031), förmodligen ha de skrivits redan i början av 1790 talet: de avspegla brytningen mellan franskklassicism och Shakesperepåverkan. Versen är alexandriner, men språket delvis mycket drastiskt. Intrycken från Midsommarnatts drömmens älvvärld äro liksom i andra fragment från 1790 talet mycket framträdande. Här synas älvorna dock icke blott vara lätta, graciösa, mot mänskorna välvilliga väsen utan ha också fått ett stänk från folktrons mera dolska makter. Även intryck från Romeo och Julia kunna spåras. Därifrån har Franzén tydligen fått uppslaget till en av personerna, amman, budbäraren mellan de älskande, som är tecknad både med humor och en viss realism. Dramat såg Franzén uppföras i England 1795 och redan dessförinnan i Uleåborg, då det på honom gjorde ett oförgätligt intryck 2). Från omkring 1803 äro troligen några ark i avlång 4:0 3). Intrycken från Shakespere ha här rensats bort, det historiska underlaget är mera framträdande och i samband därmed gör sig en rojalistisk patriotism gällande. Texten har till stor del inarbetats i en av handstilen att döma betydligt yngre redaktion, vars manuskript består av lösa ark i4:0; början finnes i renskrift, slutet endast i koncept. Så mycket är be varat, att man kan få en klar uppfattning av dramat. Det har varit en komedi i fem akter, byggd efter fransktklassiskt mönster, och denna innehåller huvudmotiveti eposet. En redogörelse för komedien torde därför vara motiverad. Svante Sture har kommit från Tyskland till Ekeberg i Närke. På slottet vistas Gustav Vasa, Margareta och hennes syster Märta Leijonhufvud. Svante vet, att Margareta brutit sin trolovning med honom delvis på grund av ett rykte, att han förlovat sig med en sachsisk furstinna. Därför vill han meddela henne, att detta 1) Vid denna tid övergick Franzén till Svenska Akademiens stavning. S. Ek: Franzéns Åbodiktning, s. 246, not. 2. 2) N. Molin. Shakespeare och Sverige, s. 66 ff. 3) De äro skrivna med »nystavning», men i ett överstruket inledande parti kallas Svantes page ännu Ekorn (detta parti är nära nog en av skrift av det äldre fragmentet) sedan alltid Axel. 1.02 Gustaf Utterström blott varit förtal och sedan för alltid försvinna. Han vill ha ett enskilt samtal med henne och om möjligt undgå att träffa Gustav Vasa. Då han smyger omkring slottet i »Margaretas lund», blir han emellertid observerad, till en början förvåxlad med Per Brahe, kungens systerson, som väntas till slottet. Han får dock tillfälle att återsända sin trolovningsring till Margareta och blir då igen Hennes för känd. Gustav Vasa överraskar honom inför henne. klaring gör Svante djupt olycklig, ty han vet sig icke känna Märta. Emellertid har han tidigare träffat henne, ehuru hon då varit för klädd till kammartärna, och genast blivit intagen av henne. Hon te men vet ej, om hennes kärlek är besvarad. ' hjärta och icke bliva bortgift genom ett arran n släktn Redan tidigare har hon kraftigt protesterat mot Gustav Vasas planer att gifta bort henne med Per Brahe. i sin förklädnad träffar hon ännu en gång Svante, och han förklarar henne då sin kärlek. Hon framhåller olikheten i börd och samhälls ställning, men trots detta står han fast. Då Märta slutligen före ställs för honom i Gustavs och Margaretas närvaro, känner han i henne igen kammartärnan. Dramat kan närmast betecknas som en eftergustaviansk rokokokomedi. Huvudmotivet har Franzén fått från Celsius eller Dalin. Dess kulmen bildas av den situation, där Svante v överraskar dem. ligger på knä för Margareta och Gusta Svante blir gift med Märta på grund av en tillfällighet, och om deras känslor har historien intet att förmåla. Häremot har Franzén reagerat och utvecklar motivet genom att kom binera det med ett annat, som han fått från Marivaux, Le jeu de l'amour et du hazard. Där byta både Silvia och hennes kammartärna, Dorante och hans betjänt roller. Då de för älska sig i varandra uppstå åtskilliga förvecklingar. Dorante vinner till slut Silvias hand, men först sedan han själv av slöjat sig Och ännu tror henne vara en kammartärna. Franzén har förenklat förklädnadsmotivet: Märta spelar både kammar tärnans och sin egen roll. Svantes förklädnad ersätts av hans inkognito och förväxlingen med Per Brahe. Avslutningen har Franzén direkt kopierat från Marivaux. Före också i vissa detaljer. Marivaux hade betonat ståndsskill naden, hans komedier avspegla l'a n G i e n r é gi m e's bilden visar sig Franze' ns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 103 sociala förhållanden och hans s " ' blir suv _ o “yn ar aristokratens. " " sig Öve:lång::gaiorååâeåäällât dåhDorantes “Masi/:Z: harm . _ u oc fördomar. ' men neåêifåsäânlälåiagit standsskillnadsmotivet i några :31:11:31 SOCiala häns n 1T rader icke mellan Svantes kärlek och hans den flyüas yu. jvartom “anser han det ej mer än rätt att däld»,thlområå›, som.»sallspor.t skönföddes en vas. Mellan Marrii vore lika skon 1 en lerkruka som i en kinesisk strömming, som däâäeoättirâä? ligger hela den “OOtals_ :13:11, hgaersssnårirciflytandetv m. m. stZ'SeZhilâähå? rOuâsneaufif leva i ett (i: oriska motsvarighets _ att i lugn och rgoe :å växnngar gförsknlerskt Arkadlen. Hans något hastiga känslo Marivaux med dartas. av. kombinationen av motivet från De mån a 0 e historiska. beröras. Kgaralzannolikheterna i diktens plan skola icke här inverkan röier .arsteckmngen är något bättre. Marivaux' i deras SkälijkSrlåtl karakterrstiken av Märta och Margareta funnet OCh ironi _bloch grace liksom i dialogen, vari känslo: dade, Men de tia an: pa ett nästan franskt sätt äro blan naiVitet 06h sent_ oc sa ett starkt franzénskt inslag av »även när han ;mentallteh och erotiken är den franzénska' alltid ett Skim ns1 ildrar karleken mellan vuxna, ger han den med minnena er av barnerotik, låter den smälta samman GenOm draft; tungdomen och dess lekar».1) utmärkt represeñtaâtyjtfêrr ocfläm:n ftalrik pafmüsm fram. En huset ar ovjä aren T den Sirglarsrliçlerxårottjinare._ Då Gustav Vasga misstä;:,erva::t knap ast f"y 0 a .ram i parken, var Per Brahe ka ,T p orlata Slg, att han ej genast känt igen' n ure 81:23:, s0m jag har så ofta uti famnen att _a . k"mor och er, Kung GustafNå de k Den] ganelj anner mer Herr Eriks ätt igen n s ammen g e, gode herrnhan föll (med en tånjag ser det " an, 1 M ' ) . Lamm. Upplysmngstidens romantik, I 5 348 ta Utterström 104 i 77 N 0” f " " Storkyrksbrinken. t dla blod rann ner for . t'ärrazhlhterimstoarli der sjelf i fönstret och gaf v1nken.» Gusta : _ ' »Förgfätom all den skräck och prisen himmelen som hjelpt oss underbart» Ture: h konungen a _ ;åêitgägarocpä mitt knä hva;?prggnsålanäaggålalgáäar . .. a " ker: ag ar svenska c . . (då: tkaännslanli vårt land, sa tredsk attfvgriifri som om han trifdes blott i ok och 5 a v . ' ' sa: Särskilt koncentrerar sig patriotismen kring Gustav Va ' e' hofmän buga_ »Här är Jagerliaändesttsä fåraåcänåä bllickar som ej ljuga blOtt palmlland och' kung för det att svensken an ?Ch prrlissak och ser sin tron bland bergen stalldd nigen. :relä/:lär jag trycka får en hedersman 1 han e .dågläøds jag åt mitt kall som sutte :lag 1 ringen af forna odalmän oppå allharjafrtlrågåensøø» och glömmer aggets sorl och a vu äkta svensk " ' tt se honom som en ar anska lustigt a . . dens Dsäuan lgängta från sitt överkultiverade hov lindzlzygiden mfl folk' och även han ha sitt idealiden gotisuafdeh före en ;tingen kunde man våga datera dramfat 1:ut tal ante 0 är rg a ' ' umla. Ett unge _ a éns fl ttmng till K _ knven a Få?? ger egt litet fragment av en yngre :tréarrrziioerül ;ar årtalit qtt l'usblått dubbelark i 4:0, som 1 vattens 12: 1:5 ordagrant e1812J Det är avfattat på orimmad båtansggerre. fragment 1), ° . ' ledande verser 1 e aterkomma dess in . Pâ dess ;MMjr ' ' " t trll ett brev. ' r urs runghgen varit amna _ d “de om. 1). PapraeñetwlllggädleplIerr Brukspatron» och någåa erg; ;1 er denna bakSlda s :rliranzén före 1824, som jag haft att tillg , fällas konsekvent I'de brev at f"r boktryckar N. M. Lindh. Men denne s dan finns intet titel endas 0 den 4/ 2 1815 för »Herr Directeurenr. e i alla följande ämm 1. brev m rörle den *8/2 1821 och i detta liksom 4/ 1815 som brå: till: :0;: Herr Brukspatron». Detta skulle ge den n 5 a . I I l'äfrrraiinus post quem för fragmentets tillkomst Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastm 105 också det ett dubbelark i 4:0, och detta har från början och nästan till slut inlemmats i den äldsta bevarade sången av eposet. Denna är skriven på rimmad blankvers ända fram till det parti, som härrör från dramat. Det finns emellerid även en annan dramaversion på blank vers, och den föreligger i två från varandra något avvikande renskrifter. Den ena är i 4:0, har vattenstämpeln »B P. 1816» och ligger till grund för den andra, som är i folio. Dmmm har titeln »Alvastra ruiner». Endast tvâ akter ha utarbetats. Planen är i stort sett densamma somidet äldre dramat, tidens enhet iakttages, men scenen flyttas från Vreta till Alvastra. En 'myckenhet historiskt stoff har infogats och återvänder i eposet delvis i nästan samma formulering. Bland litterära detaljlån kan påpekas Ebba Vasas resa från Vreta till Allvastra, igenkänningsscenerna mellan Per Brahe och hans syster liksom mellan honom och den gamle trotjänaren. Birgitta Brahes utrop, då hon fått löfte att fara Ebba Vasa och Märta till mötes: »Då får jag se af Vettern ännu mer än jag ser här, får se den stora spegeln som bugtar sig än hit, än dit så skönt och, bäst den ser så venlig ut och visar en annan himmel mellan sina stränder blir ond och mörknar till och häfver upp våg efter våg liksom en mängd af stora svanor jagade hvarandra. Vi fara ju åt norr! Då får jag se Motala elf, som tar så stolt till hafs och Västergylln och sjelfva Kinnekulle» möter delvis och i något förändrad form i eposet »Mötet vid Alvastra» (s. 181). Citatet visar den kanske väsentligaste skillnaden mellan det äldre och yngre dramat; det konven tionella herdelandskapet har försvunnit och i stället fram träder Franzéns hembygd, den pittoreska närkesnaturen med dess måleriska scenerier och stämningsväckande klosterruiner. Men dramat saknar lyriken i hans ungdomsdiktning, stilens 106 Gustaf Utterström _ff/i d'" h t och friskhet. Det är icke hellerusa myclilet :eåiürrrliialng .larv e " nin slandskapet, som återvander 1 an . k fram_ tlska Starsrkildfgas mera utifrån genom en bred, epis nafurçn m redan starkt erinrar om eposets. F Zén år Stannmg, so h"ftet av Odalmannen publicerade ran mus l ançljcra föista sångerna av Mötet vid Alvastra. :allting 1824 de re för deras tillkomst ger beskrivningen 2131;: Den p'OSt quekmmst till Stockholm sjöledes den 13/6 18 må morg lllögas anåo meddelade Franzén Hans Järta, att han :grav 3 1/2 /10 sid”. och då» varit sysselsatt med poeme ,k de Ubu_ [5123ng vire skrivna. Själv var han osålâpåtpglidråeeniiriimkpömka . .. ., )me a ceras, då han fuznmllgåflnl'ö: 1:21:53; han järta sångerna;i 13:11:11: ?loêädpåcemå/ålin hade ansett dem »meg all ;gråteäälagandem ' " våc a n _ passera OCP ?22:22: ?årrlrrilrfaldemhlån två versioner; de?< AV den "fmts ?i tvis densamma som finns i handskrift 1k stad; gylflliçååelilet roFigirrän järta publicerade sfångeiglaüilllndäerrdângar' 1 . ' ' rde örsa han dem ef] ?easrslåkgrlrrilgmärtislgåodetaljer. Franzén 211(ctceep;clec:L 2:25: :12:a nñlegsta av ändringsförslagårtr, ärm?) :212:: styårsm; att . .. o l . . Järtê i m“åtrlliâili:fårvill;L fåtmsiirlnååra gralspråksformer avvrsas inmanga d t 1' r. ' " i: " '° d ' , , 'n Utom de tre sångerna i Odalmannen hade Franze vistelsen i Stockholm fått ännu en * under '_ den femte _ »till det i_ ° b r , d. v. 5. *i mesta färdig». Den handlade om festen på Om e g 7 h. 2 s. 4ff. " :cr Uppsala 1) glqalnjlñ'nrrtlågpappe; lll. Brev till Hans _jarta 2. F. 857 ( '5) ans a , i i u . ' " ' " ' en annan umversuetsmbiwte:)har järta infört sina andrmgsfåprslzåâli De Citeras 3) en. kost/:ln Dessa sände han till Järta den Slätta “mönstrade Frârtziquigâe såsom »Franzéns svar till Jaräähggen af dem, som red_ i e 0 320 och 300. » a " nzéns konsekvent om (filéer: :äggen Likaså utdomde han Fra tera vers, scan . . . .. n . rim på “obetonad stavelse (blixtringen. rorelse ) _ )). Franzéns romanepøs Svante Sture eller mötet vid Alvastra 107 motsvarande nittonde sången i S. D. Till fjärde och sjätte sången var då »ingen rad skriven». Det framgår av hans ord, att eposet såsom färdigt skulle omfatta sex sånger. 1) l Kumla fick han knappast någon tid Övrig för poesien. Den femte sången var fullt färdig den 16/7 1824 och då funnos även »stycken till de följande».2) De första åren av hans vistelse i Stockholm upptogos av krävande göromål och redigeringen av hans Skaldestycken. Den 8/5 1826 stod dikten ännu på samma punkt: »En sång torde jagkunna få färdig ifall något häfte af Odalmannen utkomme». 3) Härmed åsyftade han förmodligen en omarbetning av den äldsta sången, ursprungligen betecknad som den andra. Den 4/11 s. å. sände han den ytterligare omarbetad till Tegnér; i sitt slutliga skick ingår den som åttonde sång i 8. D. Redan tidi gare hade Tegnér fått en annan sång att granska. 4) Den var till stor del byggd av material från den andra sången i Odal mannen och ingår som nummer sju i S. D. Tegnérs kritik tycks icke ha haft någon större betydelse för diktens utform ning. 5) Arbetet framskred från denna tid raskt. Alltefte'r som sångerna blevo färdiga tyckas de ha föredragits högt inför tillkallade sakkunniga Beskow, som velat »vara med på Allvastra» fick den 13/3 1827 meddelande »att i afton, kl. 6 läsningen sker».6) Den 11/12 s. å. meddelade Franzén att tredje bandet av hans Skaldestycken omedelbart kunde börja tryckas. Det skulle innehålla »Mötet vid Alvastra», som var »helt och hållet färdigt». 7) I tryck utkom dikten i slutet av 1829 utdrag hade publicerats i Svea 1827 och då hade åtminstone de sista sångerna omarbetats.8) Prologen 1) Franzéns svar till Järta. 2) Franzén till Järta. 16/7 1824. 3) Franzén till Järta. 8/5 1826. 4) Ur Esaias Tegnérs papper, s. 266. 5) Jfr Tegnér till Franzén 24/2 1827 (Samlade skrifter, VI [Böök Wrangels edition]). °) Autografsamlingen. Franzén (Kungl. Biblioteket). 7) Brev till N. M. Lindh. Ep. L. 19: 3 (Kungl. Biblioteket). 8) j. Bøhmans arbete Omberg och dess omgivningar utkom 1829. Franzéns romanepøs Svante Sture eller mötet vid Alvastra 109 Gustaf Uttersåffi'f_ , . A 1 från sångens äldsta version, som torde kunna dateras till åren omkring 1820, och de tre sångerna i Odalmannen. Det fanns mycket i romanerna, som måste väcka genklang hos Franzén, föreningen av romantik och realism, hembygdsskildringen, den varma patriotismen.1) När Franzén har lärt känna e t och rens ., fann, »ibland ut _ .. o .. konêrânzéns uppgift, att han »handelSevhm ärvarande poemm Waverleyuromanerna ar svart att exaktbestamma. lVlOJlrgen k t som han gjort i sin ungdom, iden tr tr!" det riktigt då har det forst varrt 1823, da han som riksdagsman vrstades 1 as , . ' ar › 0 . .. . .. __ får ej precis tagas bokstavligt?cfinggårañska intresse som :ågåâhglglvegilêf Vid denna tid borjade de bllva mer allmant ° ' his oris ' han framhaller srtt . _ d diktens Syfte: De fyra första sångerna ochdelvis den sjätte kunna betraktas .. ts. Detta var oförenllgt me som eposets rnlednrng. och aro narmast byggda med kronike aven vrd rumme _ _ ,la dramat och det klassrska eposet som monster. Redan sam »det är 61 “den blott, lag Vllifnâllastrâla'» tiden tyckte att framställningen här kunde ha varit något men även Ställenr som av .d Alvastra s_4.) sammanträngd.2) Fr. o. m. den femte sången framträder (Motet Vi , diktens grundschema och dess beroende av Waverleyroma nerna. Liksom i dessa är handlingen förlagd till en brytnings tid: katolicism kämpar mot protestantism och Dackeefejden hotar att störta den nationella kungamakten. Särskilt tycks Waverley ha tjänat Franzén som mönster. Liksom denne befinner sig Svante på resa i främmande trakt och invecklas 0 f.. 6 1820 varit sysselsatt “led GuStaf där i de inbördes stridigheterna. Skildringen av överfallet FranZén *mder aren orlt ansluter sig till det klassrska GPOSEtj på honom och Per Brahe är i detalj kopierad efter den scen, Adolf iuTYSkäaHQ' :I: tåliga:) tryckta versionen hexanlljåäsielt där Donald Bean Lean överfaller cameronianerna.3) Dackes Versmattet ar lt ttave mm. Det antika gudarnas rv as en aldre, Otryck 0 "d nfarnes LutherS, GUStaV as, ' 1) Bland Franzén, Biographica i Grafströmska saml. finns ett utkast har ersatts av de store ha 3 ros och, Tasso ha varit Fragzeps _ av ett brev från Franzén till Scott: »I suppose that you don't have time Loyolas m. flzs, andar. Home hners GeSChichte des drerssrg : to read less to answer a tenth part of the letters you receive from persons .. ste förebilder medan SC 1 t hstoriska råmate whose relation to you is as mine no other than of admiring reader to a narnla , s lämnat det mesta av de 1 ,d bestämt celebrated author.» Brevet är f. ö. utan intresse. Det innehåller en jähngen Krlgge 'd Alvastra skiljer sig emellertl_ d jämförelse mellan Franzéns biskopsstift och Skottland och har alltså Hålet1) MOtet V1 " en det står under starkt inflytan e tillkommit så sent som 18314832. Franzén blev biskop 1831 och frånd (18:35::(12 :3:3: avÄnnu större betydelse än detta har av 6 3 ' t Scott avled i slutet av följande år. . Intly an ,; 2) Heimdall 1830 nzr 89. .. tens utformning. › › maner haft for drk _ . tonde . Waltfer”scfitetsssr:0förklarar bäst stilskrllnaden mellan at det fan ateria tillkom förmodligen 1829” ehuru denáxçiirsmåeâmorfos var " °n en i Odalmannen_ s i både ?en Hämta såslåtad. En omarbetning av trycket finne annu icke 3 krm i Grafströmska samlingen. . _HW_ ” bred hembygdsskildring erblod sig epoäfårågetâjl20k_ For få? ° en till denna var redan forbere drama_ mant. 'overgâlngmat Vissa partier av den yngsta kt stoff “nge'n mom :1:0 enom att innehålla osm'alt histortrsm hade Vitsånilarâigren gav dialogiserad krönika. Dessu 0 a , 3) Mötet vid Alvastra, s. 91 f., Waverley, kap. 36, s. 272 ff. Scenen ' finns också i Odalmannen, h. 2, s. 54 f. Franzén hade alltså 1823 läst åtminstone denna roman. Waverleynovels citeras efter Oxfordupp lagan 1906 ft. ' 1) Detta framgår bl. a. av en plan tr (Kungl. Biblioteket). ll dikten i Grafströmska samlingen 110 Gustaf Utterström anhang är en svensk motsvarighet till högländarna. Bägge kämpade för katolicismen, högländarna för stuartarnas rätt till tronen, Dacke för Kristian llzs släkt. Frankrike under stödde de förra, Karl V de senare. En motsvarighet till de jakobitiska baronerna har Franzén också antytt. Axel Roos företräder katolicismen och sturetidens statsskick, biskop Jöns den katolska kyrkans maktsträvanden. Svante Sture miss tänkes konspirera med dessa och har komprometterats genom att vara närvarande vid en sammankomst mellan dem, liksom fallet var med Waverley, då han vistades hos Fergus Mac Ivor. Svantes kärlek till Margareta och Märta har i viss mån en parallell i Waverleys till Flora Mac lvor och Rosa Brad wardine. Vissa av de historiska detaljerna har Franzén funnit i sina historieverk, men sammanställningen och partigruppe ringen röjer Scottinflytandet. lntrigen har Franzén flickat ihop av detaljer från olika håll. Svantes tillfångatagande av Dacke och dennes försök att förmå honom att övergå till sin sida och av honom mot taga Sveriges konungakrona är endast till en del historiskt; uppslaget har han troligen fått från ett drama av P. A. Gran berg 1), men utfört det på ett helt annat sätt än denne i an slutning till Scotts Waverley. Tråden har han så spunnit vidare med hjälp av krönikornas uppgifter, några detaljer ur Scotts romaner och sitt eget drama, vars plan lätt för ändrad går igen fr. 0. m. åttonde sången. Avslutningen är alltför utdragen och verkar ganska löst päklistrad. Försöket att kombinera ett drama i Marivaux' stil med en roman i Scotts kunde knappast annat än slå illa ut. De ständiga förväxlingarna verka alltför otroliga och sättet att lösa dem genom en tornering måste anses såsom en nödfallsutväg. I skildringen av torneringen, som tydligen återgår på framställningen i lvanhoe 2), når stilbrytningen sin kulmen. Medvetet låter Franzén torneringen övergå i 1) P. A. Granberg: Svante Sture 2) Mötet vid Alvastra, s. 385 ff., 80 ff. resp. 122 ff. och Märta Leijonhufvud (1811). lvanhoe, kap. VIII och Xll, s. Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra lll brottningskamp och envig med björn förmodligen för tt lasaren skulle få veta, hur det gick med denna Scott k al nogDhlz:t betraktat kombinationen som grotesk. s me I i en avser att liksom Waverle ro ' tlds och lokalmålning, ett tvärsnitt genåm xI/Iåzgfiiineiisâyânslin samhalle. Scenen är därför förlagd omväxlande i Alvast a och Vadstena, på Susenborg, hos Dacke på lngelhög i trakt?I av Dmberg, i Margretelund 0. s. v. Kompositionen, har do 3 harigenom blivit ganska lös, de olika tavlorna verka för m ckct :Iristaeånda särskiltoi början, där hjältens person, som borde Staåriani sammanhallande länken, intar en alltför undanskymd Sin åsikt om det fiktivas förhållande t' ' ' har Franzén formulerat sålunda: »Poesien bölrllviigecrllilgêzho?031:a med uppoffring av sin självständighet och frihet ingå i t'änet hos historien», men den fordrar »en viss enlighet med Jdets] samma, just för själva poesiens skull; ty hennes fram är beror, av den illusion hon åstadkommer. Om den än? varpa hon bygger, i det huvudsakliga alltför mycket aåvikery ifran den verkliga och allmänt kända beskaffenheten av fd och ställe, händelser och personer, så hotar hela byggnadén att falla».1) Hans program sammanfaller nära nog med Scotts. lifter dennes monster har han med en historisk not apparat 1 detalj sökt styrka sin framställning och i noterna redogor" han noga för varje avvikelse från sina källor Hans arbete aroen frukt avovanligt grundliga studier' han har icke endast hallit sig till den tillgängliga litteraturen utan även gått till aktpublikationer som Scriptores rerum suecicarum Handlingar rörande Skandinaviens historia, Vitterhets, His torie och Antikvitetsakademiens handlingar o.s.v Diktens frihet gentemot historie ' " n betydde 1 praktiken f" Franzén framst full frihet beträffande kronologien. Så för läggs t. ex. Svantes hemresa Lüb " ' I: i , ecks stamplm ar under grevefejden, Dackefejden och Gustav Vasas gifteâmål med 1) Julie de Szt Julien (företalet). Gustaf Utterström 112 Margareta Leijonhufvud till samma tid. Greppet Var ganska vanligt och avaåg att åstadkomma större dramatisk effekt genom att göra " framställningen tiden mera spanningsfylld och rik på mot satser. Den utförliga, detaljrika historiska har till syfte att väcka historisk stämning och frammana illusionen av tidsfärg, men detta har endast i ringa grad lyckats. dött råstoff, och den vardagliga berättartonen bryter sig mången gång på ett lustigt sätt mot de torra krönikeuppgif terna. Scott hade alltid, även om han_ icke gav en sann tids färg, förmått giva sin framställning en viss åldrig och förnäm patina; illusionen av tidsfärg berodde till stor del på det starka etnografiska och kulturhistoriska inslaget i hans romaner. Detta inslag fanns sparsamt i de källor Franzén hade tillgå » hans huvudkällor voro Dalins och Celsius, arbeten » och han kunde icke som Scott ersätta bristen genom djup för trogenhet med folkets gamla seder och sägner. De kultur historiska tavlorna blevo därför ganska färglösa och abstrakta. Franzén ägde icke heller Scotts förmåga att med några karak teristiska detaljer ge sina tavlor färg och åskådlighet. Lokalfärg har Franzén däremot i det hela lyckats giva, ehuru det romantiskt pittoreska icke är lika åskådligt fram ställt som hos Scott. « Det är kanske dock icke rättvist att '7 dikt med Waverleyromanerna som mått enbart mäta hans stock; själva versformen gjorde, att en lika detaljrik och * komma ifråga. Många äskädlig yttre teckning icke kunde vackert återgivna naturscenerier förekomma i dikten, någon gång skämmas de dock av smaken för romantiskt glitter. 1) Själv hade Franzén under sina många resor gjort sig väl förtrogen med lokaliteterna.2) Efter en resa från Kumla till Norrköping och därifrån till Vadstena och Motala skrev2 han: »Det var sista gången, fruktar jag, som jag kunde göra Vid beskrivningen av Disarsalen har' 1) Mötet vid Alvastra, s. 139. droppstensgrottor i Krain t. ex. Franzén använt en framställning om , (ibdm. s. 449)l 2) Mötet vid Alvastra, s. 434. De historiska detaljerna verka alltför ofta såsom Franzéns romanepøs Svante Sture eller mötet vid Alva t sra 113 en sådan resa åtminston .. ' .3 med e na h" en stor f “ ° . g 351531”, hvaraf heten). 1) Dägelllnimdaäxaln bese utsikter och märrkläålrdli: ani at landska sbe ' ' _ J :årgâgålfmmcberg och dess omgivniågar:k2r)lvnmgar bl' a' . ene inrymmer 11] d ' h 6 av .. mönster ;fääååersonerna aro efter Waverleyiorsâåiitans konsekvent genofnflörtivamgmpllâer, ehuru indelningen ickånåi .. ., . _ a en ranzén har ' ° :grgååihglzlafsmnframställning en anda avlcåâjeslftsior'rf SCOtt Hans fasfa'roêslåan man märker en tydlig strävan" då :'clh Vasa och mia lsnj OCh päotestantism har gjort att G rtl L blir för vövri tSi min alltfor mkaet idealiserats Gästav befrämjare Ev 5:0" lgheattined Dalins framställning en kulstijlrV ra ma _ ' k rk o _, medan hans och de vzrkâgsrgåitrsltandare kommit att sakna alla högr: lildtelåtimka Dalins men eå'ur FEnZéns DaCke'bild är Starkt influerad a" framställs han däckaCke Ski" vara något förskönad i olikt;V viglare och Prästbedråågf naänting mitt emellan fOIkuPp: Dack ' .. e' _ egIIér anmärkte a. att här: gås/13:e; annat an en bifigur, så skulle jag åâtåaörrxl/(me vare sig son: hügüalld med något mera storhet och ädeslhat, är efter hist .a orare eller som svärmare; dels emedan d et, värdigare måtnig' dels emedan Gustav Vasa sålunda haftetta tid ingen störsr açgafwa.) Anmärkningen föranledde emellen med drag delsefgranClrmg: BiskOP Jön5› en fiktiv pers: Brask OCh JOhanrrali; 81:: historiska namne, dels från Hans __ agnus4) är e t .. c ' n m ' utilisrsrfrâratre; 89m far ?tt .skimmer av humor då :ångakaktlg men hansy I: srg mot italienskans fina estetiska up fattl'êfssa sympatiskt tTYISande servilism kontrasteras bjärt pmvotmdlg, _____ ec “ade abeten Torkils och ännu mera mot den i :i en 1) Franzén till A C . . f Kullbe › af 1 a rg. Kumla 1 [Eu Iberg. hip. K. 11: 1 (Kungl. Biblioteket ,m 1824. Brev t. A. C. ) Motet v1d Alvastra, s. 434 ). 3) Tegnér till Franzé __ n den *4 ') Motet vid Alvastra, s_ 452_/* 1827 (Samlade skrifter, vn_ 8 Gustaf Utterström ll4 protestantiske prästen Claudius* öppna väsen och manliga frimodighet. Sin uppfattning av katolicismen har Franzén modifierat sedan sin ungdom, och han kunde t. o. m. skänka en viss sympati åt dess anhängare, som han snarast betrak tade såsom ännu »oupplysta», men mot den katolska kyrkan och dess ledare behöll han alltid en stark aversion. I Axel Roos har han velat giva en ädel representant för katolicismen och sturetidens statsskick, men denne förhåller sig fullkomligt passiv och verkar därför abstrakt och blodlös. l grund och botten är även han en god konungsk, som bestämt avvisar alla förslag till stämplingar. Svante, som flera gånger ställs i valet mellan de bägge partierna, tvekar på grund av sin rojalism aldrig om_ sin ställning. Stundom får rojalismen rent av löjliga uttryck. Claudius vet, att ett rövarband ämnar övertalla Gustav och Margareta, men ändå vågar han ej störa deras majestäter genom att gå fram och varna dem.1) l Scotts romaner utsätts hjälten i regel för motsatta inflytelser och driver med händelsernas ström, i »Mötet vid Alvastra» händer mycket litet och huvudpersonerna intaga en klar och fast ståndpunkt utom möjligen biskop jöns. Spänningen uppehålls i stället, så gott sig göra låter, av ett intrigmaski neri, som sköts framför allt av den av alla misstrodde Mickel Svenske. Huvudpersonen i dikten är Svante, och denne har fått mycket av Franzéns egen veka, blida natur och bärs upp av sitt fosterlandspatos. den svenska fosterjorden.2) Tegnér påpekade ett annat franzénskt drag: »Att 'Svante vid underrättelsen om sin fästmös trolöshet V icke röjer någon harm, om ej mot henne åtminstone mot kungen, utan endast sörjer som en förstämd trumma: detta om också moti verat på hans vördnad och beundran för den store kungen, torde : dock likväl för mången synas en resignation som är mera kristelig AMS lbdm, s. 298. 2) lbdm, s. 88. Det är Franzén själv som talar genom Svante, då denne vid sin återkomst från Tyskland hälsar i pa Gummans från Söderköping ingress r t 0 0 I' .i ens favorit, formodligen därföre, att han är kääaåg forfaftta son i rån ' ,_ språksam, godhjertad, fast mans mun. Någontjn _ _ g karakteristiskt att italienskan med sin liflighet _Mmiägjberåxlfl vara OCksa dan .\ k ar svenska Språket 2) Tegnér till Franzén den 24/ . .. 2 _ Lindsimm: Walter Scott oc I Sverige intill 1850, s. 85 ;827. jSamlade skrifter, lV.) den historiska romanen och novellen 116 Gustaf Utterström och svenskorna sitta stumma och förlägna, men den borgerliga som ibland de frälse borde minst våga höja sin röst, dock ej kan hålla sig utan bryter ut med sitt naifva skryt».1) Gummorna i dikten äro Franzéns älsklingstigurer, den pratsjuka jägarhustrun och krämaränkan (i första sången), som dock knappast äro klart individualiserade, borgaränkan från Söderköping (tredje sängen) och den blinda bondgumman på Ekeberg (åttonde sången), som med sin naivitet, hjärts godhet och gudsiörtröstan verkar mest levande av dem alla. Palmblad framhöll, att i sättet, varpå Franzén låter gummorna »framställa sin välmenande godhet och på samma gång med vetslöst parodiera var och en sina egna små oskyldiga fel, tror man sig ofta igenkänna stilen av Fru Lenngren, där, varest hennes satir är vänligast och mildast».2) lakttagelsen är nog riktig, och Franzén har säkert såsom präst i Kumla blivit bekant med många gummor av samma sort, men detta hindrar icke att de på läsaren ofta verka väl talträngda och naiva, och han kan knappast i längden undgå att bliva ut tröttad av deras ivriga sladder och konstlösa utläggningar av Dalins och Celsius' krönikeuppgifter. I likhet med Scott söker Franzén avpassa språket efter varje persons karaktär och stånd. De högaristokratiska per sonerna tala ett mera vårdat, ofta retoriskt eller blomster smyckat språk, gummorna röra sig med bilder ur sin före ställningskrets. Mycket ofta är deras språk bibliskt färgat 3), vilket sammanhänger med den religiösa grundstämningen i deras väsen, och Franzén får då tillfälle att samtidigt hylla reformationens och den nya tidens iörkämpar. Då väverskan vill åskådliggöra sin mans tal griper hon till hans rotvälska.4) Prins Erik talar konsekvent barnspråk.5) 1) Franzéns svar till Järta. 2) Swensk LitteraturTidning “[3 1824. 3) Mötet vid Alvastra, s. 17, 20, 145 ff. 4) lbdm, s. 16. 6) lbdm, s. 46. Franzen s romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 117 :1:: rcrliånga av tavlorna i dikten tyvärr mYCkån dréidzlåridska skolan. »Franzén älskar kanske för D U 1 jara i ton'och framställn' . 0 in . ' gar garna 1 strumplasten». Tegnér tycks vid gdenrfåatlisd ;tig/eg! er för mycket påminde dighet. 2) »AV fruktan att hava målat säll ' ' ' GmailEg :2%.tllls han _upphmner för mycket», skrev Brinkman N g . »Jag Vill ej klandra att författaren alltför ...1 I t E.. I l l 0 I .. S efterbildningar Måhä " _ _ nda ar d t detta ej bägare beaktats. e versformen, som gjort, att torde åtminstone delvi " ' s bara till den ' frukt. av hans historiska studier. 'na hd. De att fordjupa dessa blev hans utnäm 1 Od 2)) Teâgaiglen, h. 2, s. 8; Mötet vid Alvastra, s. 433 l Franzén 94: 1827 (Samlade skrifter, Vlj › Brinkman le llél :4 12. wlan Cl. Ehlnknla." (H le el g /5 ( g h g" ' 4) Ek: a. a., s. 274. . _ äro en direkt En Viktig yttre anledning ning till professor i världs ?5 Gustaf Utterström __)1M# A__f 118 av 1801.1) Något år senare . . ' " tet historia och praktisk filosofiislu ft Sitt stora epos »Gustaf påbörjade han enligt egen uppgi ' T skland».2) " i . _ Adogeinbålzgdskärlek och rojalism aro tidigt" grundsteinarnagl X1, Franzéns patriotism. »Mötet vid Alvastra» ar en hyl ning Ske hans nya hembygd, »Gustaf Adolf i Tyskland» av dten svårinet kronprinsen. Då Franzén omkring 1814 aáeruppsågmaas in: ' l Johans oc sven var det under intryck av Kar . v e oset ' ' tryckt versmn a p kr1 et mot Napoleon, En 0_ . . :2:3: 1av år högstämd, ehuru poetiskt svag hyllning av de svenske: 1. ' Svensk de Svenska vapnen Sjunga gsolällbllllåftn (folkens) 3) 0k (och tankens) 3) band Sen andra gången verlden sett dem låunga Mot våldets härar öfver Elbes strandd un a Skall jag det våga? Skall .jag blanil de g Gå ej mer ung, och åt m1tt_foster an , Som ville än mig bland .de sma hagna'J Ett tacksamt offer af mm lefnad egna. 2 1 templets djup, bland brynjor, roståetackta Hvad dån jag hör af nya Segersvar_ ida Hvad vålnader stå opp aindånet v'ac , Att Göther se sin fordna ara vard. “ ta Välan! hvad konst och snilleuicke magld, Det m'ágtar känslan för en raddad varen, Det' mägtar känslan för stora mmn , Som än i Manhem lyfta adla smnen» › 8. . ' Ö' 15)) :2351. Tegnér 23/3 1818 (Ur Esaias Tegners papper). M j g y OI än t ti 11 en tia! I Iallzell ha! den Vet lonen Något f 1 g "baka S 1 tiden. En Impuls dlkte" kunde Gustav lv deltagande 1 kllget "lot Napoleon ha Vallt. Illtet av denna aldsta 118151011 synes vara bevarat. 3) Överstruket. Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 119 1 det väsentliga är Franzéns patriotism densamma i hans äldre och hans yngre diktning. Likväl finns det en bestämd skillnad. i hans Åbodiktning kan man skönja, hur jämsides och ofta nästan oskiljaktigt förenad med den patriotiska strömningen flyter en kosmopolitisk. Fosterlandsbegreppet verkar därför ibland något konturlöst, än framträder national känslan starkast, än fördunklas den av världsborgartanken, kärleken till dygd, upplysning, frihet. 1) I Franzéns senare diktning ha de kosmopolitiska elementen nästan helt försvunnit. Den fördjupade patriotismen samman hänger med de intryck samtidens politiska händelser och den nationella nyväckelsen i Sverige gjort på hans sinne, men den har också fått sin färg av allmäneuropeiska idéström ningar. »Mötet vid Alvastra» är en efterbildning av Walter Scotts romaner, vilkas samband med Burkes traditionalism betonats av Erik Lindström. 2) 1 »Julie de Szt Julien» åter klinga direkt den historiska skolans idéer. Själv säger visser ligen Franzén, att de flesta »partiidéerna» däri äro »30 år gamla» 3), men redan Tegnér fattade dikten som ett dags politiskt inlägg. 4) Franzén har väl i stora drag riktigt skildrat sin egen utveckling och de intryck han mottog av revolu tionens Frankrike men vid återgivandet' av de olika politiska åskådningarna har han icke gjort sträng boskillnad mellan 1790 och 1820talet. Ehuru han fått uppslaget till dikten från sina dagboksanteckningar i Frankrike 1795, är den åskådning, som i dikten kommer till uttryck, 1820talets. 5) 1) Sá t. ex. i »Svea till Dana» och »Den inre föreningen». 2) E. Lindström: a. a., s. 10 ff. 3) Franzén till Järta odat. (1824). 4) Tegnér till I. R. Blom 27/, 1825 (Samlade skrifter, V). 5) Jfr Franzéns företal till »Julie de S:t Juliem. Om diktens till komst redogör Franzén i brev till Järta. Den 22/11 1824 meddelade han, att dikten, som då kallades »Democraten», begynte tryckas »redan i sommars». Den 9/,2 s. å. voro två ark färdigtryckta utom dem Järta förut fått, men hur många, som skulle följa visste Franzén ej själ, då manuskriptet ej var färdigt. Av ett odaterat brev något senare fram går, att ytterligare två ark tryckts men minst två återstodo. Dikten 120 Gustaf Utterström Dikten behandlar franska revolutionen och »den entusiasm för friheten, som den väckte men bedrog».1) Fjellman, en ung norrman, som stämplat mot Bernstorffs regering, kommer till Frankrike, uppfylld av revolutionens frihetsidéer, men genom konfrontation med verkligheten befrias han mycket snart från sina illusioner. Han_ hyllade folksuveränitetens princip, men då denna tillämpats i Frankrike hade icke fri heten hållit sitt intåg, massans ledare hade störtat konunga makt och kyrka; i stället för frihet korn skräckvälde eller poli tiskt godtycke. Dikten mynnar ut i en hymn till Nordens urgamla, lagstadgade frihet under den nya konungaättens hägn. Fjellman, liberalen, företrädde den unge Franzén, Armand, , den monarkiska principens och Remy, den religiösa åter gångens representant äro däremot i det väsentliga den äldre Franzéns språkrör. Det är Remy, som i en syn ser en Frank rikes son på Norges tron 2), och det är Armand, som prisar Fénélon för att han för Ludvig XIV framhöll, »att ej folket skapat är för konungen men konungen för folket» och protes terade mot hugenottförföljelserna.3) Armand hyllar icke folksuveräniteten i Rousseaus anda: ' »Vad majestät och vilken annan makt än armarnas och vapnens är hos folket förrän det fått en lag med en regering förstår jag ej. Jag tror att staten är en kropp, som lever, växer, vecklas ut» (Julie de S:t Julien, s. 28). vore ett hastverk, skrivet med flera veckors intervall, allteftersom bok tryckaren efterilâng väntan fordrade nya ark. Den 19/4 1825 var den tydligen färdig, ty då sände Franzén företalet till boktryckar Lindh (Brev till N. M. Lindh. Ep. L. 19:3, Kungl. Biblioteket). Den utkom 1828 i andra bandet av Franzéns Skaldestycken. 1) Franzén till Järta 32/1. 1824. 2) Julie de S:t Julien, s. 73. 8) lbdm. s. 24 i. Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 121 Som synes företräder Armand den historiska skolans traditio nalism och organiska statsuppfattning. Likaså är kritiken av naturrättens och franska revolutionens mekaniska stats uppfattning den historiska skolans: »Man gör ej stater, som man kvarnar gör Tid och natur ett rike bilda ut.» (Julie de S:t Julien, s. 29). .Om Franzén läst Burkes, Adam Müllers eller Savignys skrifter må lämnas osagt; beträffande Burkes är det ej osanno likt, då han själv säger, att han för att förvissa sig om diktens historiska sanning »därmed jämfört kända och pålitliga skrifter over franska revolutionen».1) Organismbilden är dock icke Burkes utan den tyska historiska skolans. 2) Kort före för fattandet av dikten läste Franzén med intresse och gillande Hans Järtas politiska artiklar i Odalmannen. Den politiska debatten i »Julie de S:t Julien» bygger främst på dessa och Tegnérs Oscarstal 1823, vilket, som Henry Olsson påpekat står i beroende av Herder.3) , . l politiskt avseende intog Franzén vid denna tid en ställ ning mellan Järta Och Tegnér, kanske något närmare den senare. Da han trodde att meningsskiljaktigheter uppstått mellan dem, var han ytterst ivrig att försöka bilägga dessa. Den 5% 1824 skrev han till Järta om Tegnér: »Hvad hans polit. tänkesätt an år, så ha ' ' ° uppmärksamhet följt den polemik, sgom i anlecrlnjiâå âjärrålfecågflaråcnrf 1 bladen, _helst då politik ej intresserar mig i detaljerade teorier ehuruval 1 verldshistorisk måtto. För att vara uppriktig bör ja, dock ej neka,_att några af hans uttryck i afhandl. om statistiå forekommo mig lätt misstydliga; men att en man med Järtas hufvud, som därtillmed väsentligen gjort 1809 års revolution, 1) Julie de S:t Julien (företalet). 13) j. Landquist: Erik Gustav Geijer, s. 421. 9) H. Olsson: Tegnérs tal vid jubelfesten 1817 (Edda, 31, s. 348). i Gustaf Utterström skulle med något allfvar_ tro på de absurda lärorna för dagen, kunde aldrig falla mig in.» Efter detta smicker föreslår han Järta att erbjuda en plats i Odalmannen åt Tegnérs Oscarstal. Den 16/7 1824 hade han ej ännu sett det, »men det lär innehålla politiska anmärk ningar af mycken skarphet så väl emot den hel. alliansen och ultrarojalisterna som emot de ultraliberala. I det afseendet tycker jag, att det skulle passa bra i Odalmannen, som rätt förstådd, går samma medelväg» Då han läst talet fann han ingen olikhet däri med Järtas politiska uppfattning. 1) Franzén med sin veka och fridsamma karaktär intog helst en förmed lande ställning mellan partierna. Armand i »Julie de Szt Julien» är visserligen företrädare för den monarkiska principen men icke reaktionär, önskar icke Bourbonerna åter. Dock står han kanske något till höger om Franzén. Mot hans åsikt, att det gamla, som i lugn. får förfalla, själv ger näring åt det nya, som växer upp, invänder Fjellman, att detta blott gäller för naturen: »Men i ett mänskligt samfund handla mänskor och måste själva undanrödja det som icke duger mer, och skapa nytt och sker det ej i tid med stilla sans så sker det plötsligt med ett raseri som allt förstör, det friska med det vissna, det heliga, som är från himlen kommet med det som synd och dårskap lagt därtill» (Julie de Szt Julien, s. 30). Fjellman behåller här sista ordet. Franzén lade visserligen största vikten på det negativa, det nedrivande i revolutionen men han saknade icke blick för att den också gjort något positivt, förbättrat de lägre samhällsklassernas ställning. 2) Det fanns alltid något av upplysningsman hos honom. Detta 1) Franzén till Järta, odat. 2) Julie de Szt Julien, s. 59. Franzéns romanepos Svante Sture eller mötet vid Alvastra 123 Visar sig i hans avståndstagande från den heliga alliansen 0 h de ultrareaktionära. Därtill bidrog även hans fastalprotecs tantism. I Mötet vid Alvastra polemiserar han vid skildrin en avnDackeupproret, som sökt sitt stöd hos särskilt det katolgk prasterskapet, direkt mot den samtida reaktionen' 8 a »Dengråa forntid leva må i minnen som o'msom varna, ömsom mana opp folk och regering, hövitsman och tropp och ständigt fostra nya hjältesinnen ll/len att den döda låta gå igen . ar en omöjlig konst; och görs den än ;_'morkren så att ögonen bedragas orsvmner spöket dock så snart och Gud ske lov! det dagas, fastdiltetdäåa? ;ät måln för solen, som sin bana går' en enna tanke l" ' ° ' . liksom i våra dar :Highg pa den tlden (Mötet vid Alvastra, s. 125).1) l politiskt avseende kan man kanske s ' ' Franzén vid denna tid för »sansat liberal» 2:m :1131122213531: har hans historieuppfattning, som redan tidigare? starkt verkats av Porthan och Herder, tagit starka intryck av romza t1ken och den historiska skolan. C. G. Estlander framhåller; att Franzéns historiska studier efter flyttningen till Sveri , framst haft till syfte att fördjupa den svenska fosterlandg: kanslan 3)a och därom äga vi flera vittnesbörd från skalden Sjalv. Bade »Julie de Szt Julien» och »Mötet vid Alvastra» utmynna 1 en hymn till konung och fosterland och s'älva fosterlandsbegreppet har fått ett både djupare och rik mnehall än någonsin i hans tidigare diktning: are 1) Jfr inledningen till äreminnet " ' . over Schen Akademiens handlingar, ifrån år 1796, XI). ng Rosenhane (svemka 2) Wirsén: a. a., s. 542. 3) Estlander: a. a., s. 70. p 124 Gustaf U tterström »Fädemeslandl Du är ej blott ett hem likt svalans bo och likt Jerusalem då dit från landsflykt kom den frälste fången. Du är ett tempel, vidrvars dörr jag står och ser så långt mitt häpna Öga när av stora minnen full den djupa gången» (Mötet vid Alvastra, s. 3).