Fyra märkesmän i Trehörna

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Tre/värna prärtgård, fotot troligen från 1908. Fyra märkesman i Trehörna Av Sten Edström Under min uppväxttid i Trehörna var det vanligt, att series pastorum M prästlängden fick tjäna som periodindelning i socknens historia. Det hette t. ex. ”i Siegbahns ti, i Wittencronas ti, i Allards ti”, men en särskild klang låg det i uttrycket ”i Petrés ti”! Denna tid representerade i särskilt hög grad ordning och reda menade man. Det var utan tvivel en uppfattning med stabilt verklighetsunderlag. Ett märkligt samman träffande av fyra kraftfulla och begåvade mäns gärning på det kyrkliga området och i det kommunalas ledning i decennier och i god sämja och samverkan _ detta är verklighetsunderlaget för klangen i uttrycket: ”i Petrés tid”. Och den tid det är fråga om är från 1870 till sekelskiftet en tid av nydaning och uppbyggnad på flera viktiga områden. Ersättandet av den gamla sockenstämman med kommunalstämma och kyrkstämma en ligt 1862 års kommunallagar, utbyggnaden av skolväsendet, modernise ring av fattigvården och sist men inte minst byggande av farbara vagns vägar, är väl vad som främst bör uppmärksammas. Av stor betydelse blev också gränsjusteringen emot grannsocknarna, varvid bl. a. en del av Lysings härads allmänning kom till Trehörna _ detta förmodligen inte alldeles utan ett Visst samband med den goda ledningen i Trehörna. Nu till de fyra märkesmännen: De är kyrkoherden Johan August Petré, 0r ganisten Karl Johan Fridner, kyrkovärden och kommunalnämndsord föranden Per Johansson i Slangeryd samt slutligen socknens allt i allo: kyrkovärden och nämndemannen Johan Gustafsson i Hult. I. Kyrkoherde Johan August Petré Johan August Petré var kyrkoherde i Trehörna 18701898 men kom till församlingen redan 1868 som vice pastor efter då avlidne kyrkoherde Behrn. Han var född 1840 i Västra Ryd, ”utgången från ett allmogehem”. Han kom alltså som tjuguåttaåring till Trehörna och fick pastoratet av ”patronus ecclesiae” Gustafva Behrn på Trehörna säteri trettio år gam mal en ovanligt snabb befordran för dåtidens präster. 1898 lämnade Petré Trehörna efter utnämning till kyrkoherde i Herrestad och Källstad. ”Petrés ti” varade alltså i trettio år. 82 Att en präst från ungdomen får verka i en och samma församling så länge som Petré i Trehörna är ovanligt och märkligt. Att en så kraft full och framstående präst som Petré stannade på sin post är än märk ligare. Petré avled 21/4 1916 i Vadstena. I minnesteckningen vid det närmast följande prästmötet i Linköping heter det bl. a. om Petré som präst: ”I sin prästerliga gärning rönte han i sina yngre dagar den uppmun tran att se sin kyrka fylld av tacksamma åhörare, och ifråga om sina konfirmanders undervisning försvagades knappast hans omsorg med åren . . .” En god vän i familjen _ den nu nära 90åriga skollärardot tern Ester Carlsson, född Lindahl, Mossebo, talar om den fullsatta kyr kan under Petrés tid, då hon med sina föräldrar ofta besökte gudstjäns terna i Trehörna. En viktig del av prästtjänsten, där Petrés nit var sär skilt påtagligt, är husförhören. Sett med Våra dagars ögon kanske hans nit t. o. m. var något i överkant. Husförhören var ju verkliga förhör på den tiden _ inte minst Petrés. En av deltagarna i dessa förhör har be rättat för mig, att när rotens husförhör närmade sig, låg drängarna på hans svärfars gård och läste katekesen under middagsrasten med stor iver och inte utan en viss bävan. Och ingen kunde utebli utan giltigt förfall. En samtida berättade om en händelse, som visar, hur Petré såg på eller bättre hur stora krav Petré ställde för att ”giltigt” förfall skulle gälla. Han gick en gång förbi ett av ställena i Tullporten på väg till rotens husförhör. På logtaket låg husfadern och lappade taket, vilket säkert var välbehövligt med tanke på årstid och skörd. Petré uppmanade mannen att komma ner från taket och följa med till husförhöret, och han blev givetvis åtlydd! Petrés kraftfulla insats inskränkte sig inte till det centralt prästerliga utan sträckte sig över hela det vida arbetsfält, som var anförtrott en då tida lantpräst. I den nyss citerade minnesteckningen heter det: ”Med okuvlig energi grep han sig an med jordförbättring, odling och trädgårdsanläggning. Han hade som vanligt var bostället under eget bruk, och skötseln var mönstergill”. Det torftiga bostället genomgick under Petrés tid en hel förvandling. Han stenröjde åkrar, byggde vägar till dessa och odlade t. o. m. en mosse, som numera tillhör torpet Elgölen under Trehörna säteri, den s. k. prästamossen. Väldiga stenmurar kring prästgårdsträd gården är värdiga monument över Petrés odlargärning. Tyvärr har många fruktträd nu skattat åt förgängelsen. Men i min barndom inte minst under första världskrigets år var de för den dåtida innehava rens familj ett oumbärligt bidrag till det timliga uppehållet. Slutligen skall sägas, att Petré också byggde om prästgården beträffande över våning, flyglar och ekonomibyggnader. Den ena av flyglarna var således s. k. överloppshus och inlöstes av efterträdare. När min far lämnade sin tjänst, var emellertid varken församling eller efterträdare villiga att er lägga den ringa _ ja, symboliska _ lösesumman utan flygeln måste bortföras till stort men för den gammaldags gårdskaraktären. 83 Lydia Petré, den handlingréraftiga hyrbøberdefran. En märklig präst fru En präst på Petrés tid hade utöver själva prästtjänsten och bostället ett tredje verksamhetsfält den för alla öppna prästgården. Hur för tjänstfull husfadern och prästgårdsvärden Petré än må ha varit, så står han dock här i skuggan av sin fru. Därför får skildringen av Trehörna prästgård i första hand övergå till att gälla den högst märkliga kyrko herdefrun och hennes gärning. Hennes namn är Lydia Charlotta Egnell, född 25/12 1840 i Vreta kloster, dotter av lantbrukare Johan Egnell och Hedvig Charlotta Ulrika Hadorph, komministerdotter från Målilla. Allt enligt Linköpings stifts matrikel 1895. Hur de två funnit varandra, får vi veta i Linköpings stifts herdaminne (del II): ”...för att bestrida kostnader för sina studier använde han sina ferier till undervisning i främmande hem bl. a. även i det, där han lärde känna sin blivande maka. Men sedan han efter ett tioårigt trohetsprov till trolovningsringen även kunde foga vigselringen, mötte honom i det ej alltför givande Trehörna pastorat en mödosam tid för att kunna draga fram en ej ringa barnskara . . .” Storleken på den ”ej ringa” skaran var helt normal sex barn, födda i Trehörna 1871 1885. Men när vi sedan kommer till fru Petrés livsgärning, är det värt att hålla i minnet, att redan den egna familjen hade varit mer än till räcklig för en husmor med prästgårds och jordbrukshushåll under sig. Det verkar emellertid, som om allt detta inte tog alla hennes krafter i anspråk. I varje fall blommade under Petréska tiden prästgårdslivet i Trehörna så som det varken gjort tidigare eller senare. Hur det sedan varit möjligt, att i rent yttre måtto få rum för allt och alla i den anspråkslösa prästgården är en fullkomlig gåta. För jordbru ket var anställd kusk och jungfru och för innesysslor husa och kokerska. Därtill korn åtta till tio hushållselever och så alla gäster _ från tillfäl liga till sådana, som önskade längre eller permanent prästgårdsinackor dering. Allt det här kräver egentligen ett helt annat utrymme, än vad som här kan beredas. Låt oss emellertid lyssna till ett livs levande vittne. Berättelsen är skriven i nådens år 1975. Bakom den står ”Minstan” i den legendariska konstnärsfamiljen Knut Ekwall på Romanö i sjön Sommen, skulptrisen Runa BülowHübe. 84 ”Jag var alltså vintern 1896 i Trehörna i sällskap med min käre morfar, Heinrich Pönitz (konsertmästare från Berlin). Orsaken att vi kom dit var, att konstnärsfamiljen Knut Ekwall om vintrarna gjorde långa konsertturneer (klassisk musik) genom Skandinavien, och då var det omöjligt att släpa med sig en liten unge, som jag var, så där land och rike runt. Därför parkerades jag i min mor fars sällskap i Petrés trygga hem ett par vintrar . . . Den 17 mars 1896 skall jag sent glömma! .lag vaknade på mor gonen av dragspelsmusik. I dörren uppenbarade sig fru Lydia Petré i svart sidenklänning, en liten svart sidenmössa över det slät kammade håret och med dragspelet på sin fylliga framsida. Hon spelade som en hel karl! Bakom henne kom en lång rad unga da mer i långa vita skjortor, lingonriskransar i håret, ljus i händerna, kaffebricka, kakor, och presenter i mängd. En hade ett bylte på armen, som lades bredvid mig i sängen. Till min stora förtjusning låg i detta bylte ett litet snövitt, på natten fött lamm! Det var nämligen min sjätte födelsedag, och nog firades jag! Några av presenterna jag fick ligger fortfarande som kära min nen i min låda. Men sorgen var förstås stor, när det lilla lammet bars ut till ladugården igen till sin mamma. De unga damerna var inackorderade i prästgården för att lära sig hushåll under fru Petrés kunniga ledning. Det var nog 840 stycken. Sådana födelsedagsuppvaktningar hörde till i Trehörna prästgård, så fort någon fyllde år. Jag var även 1898 i Trehörna. Mina syskon blev ibland bjudna dit, förmodligen i augusti månad H för att fånga kräftor i Tre hörnasjön, med bloss, ekorrkött och långa trätänger. Sedan blev det förstås kräftkalas om kvällen . . . Fru Petré var troligen sjakvårdskunnig, ty jag minns otaliga gånger, att folk kom till henne för att få hjälp då de kommit till skada på ett eller annat sätt. Jag minns särskilt, att jag en natt vaknade av hemska skrik i huset. Sedan fick jag veta, att folk kommit körande med en stackars kvinna, som skållats av en hel kittel kokande vatten. Hon fick första hjälpen av fru Petré och hjälp att komma till läkaren i Tranås . . .” Fru Petré var verkligen mer än sjukvårdskunnig. Hon tycks överhuvud taget behärskat det mesta, av vad till läkaryrket hörcr. Det mest kon kreta _ och drastiska _ i hennes läkargärning i min Trehörnavärld representerades av gubben Johan i ålderdomshemmet. Föräldralös och förmodligen lite missanpassad hade han i mycket unga år blivit intagen på ålderdomshemmet, där han förmodligen inte trivdes särskilt bra. I varje fall gav han sig iväg på en rymmarstråt, som fick allvarliga kon sekvenser. Han hittades nämligen starkt berusad i ett landsvägsdike i närheten av Skenninge och med svåra frostskador. När han återförts till Trehörna, konstaterade fru Petré begynnande kallbrand i fötterna. Ett snabbt ingripande var nödvändigt och fru Petré gjorde, vad som troligen var det enda riktiga och enda möjliga i den svåra situationen: 85 johan Augmt Petré (18401916) var Tre/Järna: kyrkoherde 18701898 men kom dit som vice pastor 1868. Hon opererade bort de angripna tårna och torde därmed ha räddat .lo hans liv men till priset av naturlig gång. Den blev märkvärdigt gup pande livet igenom. En annan sida av fru Petrés läkargärning berättar fru Ester Lindahl Karlsson i Mossebo om. Hon säger, att fru Petré intresserade sig sär skilt för de små barnens hälsa och skötsel. Hon gick för den skull om kring i hemmen och gav goda råd och såg efter om någonting fattades de små. De behövande fick genom hennes försorg vård utanför hemmen om sådan var erforderlig. Ibland fanns det plats för sådana också hem ma hos fru Petré. I Trehörna var fru Petrés sjukvårdsgärning ovärderlig. Efter bosättning i Herrestad och Källstads församlingar gjorde kanske närheten till Vadstena denna del av den märkliga prästfruns verksamhet mindre trängande. Men hennes värdinneskap i prästgården hade man anledning att vänta sig mycket av. ÖstgötaBladet 5/7 1898 skriver med anledning av Petrés installation följande: ”Installationsfesten, under hvilken församlingsborna i fru Petré fingo närmare lära känna en den älskvärdaste värdinna, besittande just de egenskaper, som man älskar att finna hos en prästfru, efter lämnande tvivelsutan hos alla det angenämaste minne”. Tyvärr blev prästfrutiden i det nya pastoratet kort. Fru Lydia Petré avled 15/7 1901. I ÖstgötaBladet för påföljande dag står att läsa: ”Efter en längre tids sjukdom, blef i går den eviga hvilan för unnad kyrkoherden August Petrés maka, Lydia Petré, född Egnell. Hon hade nått en ålder af 60 år. Närmast sörjande äro make och sex barn, och i deras sorg deltager en ovanligt vid krets af till gifna vänner, hvilka i fru Petré lärt känna en öppen och sann kvinna med redligt sinne och med guld i hjärtat.” II. Organisten Karl Johan F ridner Begreppen Fridner och Petré är nära nog identiska. Två kyrkans tjänare, som gav mannakraftens år i Trehörna församling, respekterade 86 disciplinkarlar, orädda, rakryggade och vänsälla människor allt över ensstämmer! F ridner tillträdde tjänsten i Trehörna 1869 ett år före Petré och lämnade den med 1892 års utgång » fem år före Petré efter 24 års tjänst. Han föddes i Säby _ Hulu kvarn _ 12/11 1836. Han var alltså 33 år, då han tillträdde tjänsten som organist och skollärare i Tre hörna. Som lärare hade han först tjänstgjort i Harstad (nu samman slagen med Väderstad). Han gifte sig 1865 med Greta Maria Andersson, född i samma socken 2/12 1833, men hade två år före giftermålet in flyttat till Stora Åby, närmare bestämt till Prästtorps skola. I Stora Åby hade två döttrar fötts. Den tredje kom till världen i Trehörna 1871. Fridner var inte bara en framstående och fordrande lärare. Han var också en duktig organist både som musiker och sångare. Sina mu sikaliska talanger odlade han flitigt även utanför det rent kyrkliga. Där vid medverkade framförallt två personer, folkskolläraren Lindahl i Mos sebo och en infödd Trehörnabo, mågen hos Per i Slangeryd, August Trybom i Hallongen. Om den senare berättar sonsonen, hemmansägaren Ingmar Trybom i Ekeberg, Trehörna, att Per vid ett första frieri inte godtagit den fattige friaren. Denne reste då till Amerika för att meritera sig och i USA utbildade han sina färdigheter som fiolmusiker. Dem hade han redan visat upp som åttaåring hemma i Sverige som musikant på ett bröllop i Boxholm. I Amerika försörjde han sig delvis som musikant. Det fanns alltså ett underlag för musikalisk aktivitet i Trehörna på Fridners tid och trion Fridner, Lindahl och Trybom gav dåtidens Tre hörnabor många högtidsstunder. Fridners musikaliska talanger kom väl till pass för beredande av trevnad och förlustelse åt gästerna vid Slange rydsbrunn _ nu i sin blomstringstid. Som en liten glimt av detta för hållande må nedan anförda tjäna dess fragmentariska och lite peri feriska karaktär till trots: Den yngsta dottern F ridner, Anna, pensionerad småskollärarinna, bo satt i Linköping, hade 1950 överraskande skänkt ett bidrag på 1.000 kronor till den under byggnad varande hembygdsgården i Trehörna. Detta föranledde författaren, som var företagets stortiggare, att besöka den generösa giverskan. Och besöket _ endast tänkt som tackbesök _ gav inte bara ytterligare 1.000 kronor till hembygdsgården utan lite in blickar i förhållandet F ridner, Per i Slangeryd och brunnslivet. Anna Fridner berättade bl. a. att man anordnade båtutfärder från Slangeryd till den Klockaregården närbelägna ön Lustholmen. Där mottogs då gäs terna med trumpetfanfarer av Fridner, som naturligtvis även i fortsätt ningen fick sätta feststämning på sjömanövern. Att brunnsvärden Per i Slangeryd satte värde på F ridner och hans in satser kan väl utläsas av följande. Anna F. berättade, att på julafton kom ”indansandes” i klockargårdens kök en julklapp från Per inkastad av någon kvickt försvinnande Slangerydson. Och detta var inte en jul klapp liksom på skämt vilket tycks ha förekommit i orten på den tiden Anna F. kom ihåg hur en tjäder en gång kastades in med en silversked under vardera Vingen! 87 Organirlen 0:19 kommunal/ordföranden Karl johan Fridner (18361918). Fridners och Pers vänskap torde också ha sin grund i näraliggande arbetsuppgifter på det kyrkliga och kommunala området. På det senare gjorde Fridner en viktig insats som kommunalstämmans ordförande vil ket uppdrag han fick två år efter sin inflyttning. Han kvarstod på posten ända till sin avflyttning 1892. De välformulerade och med kraftig hand stil skrivna protokollen hedrar förtroendepostens innehavare. Karl Johan Fridner flyttade vid sin pensionering 31/12 1892 till Tranås, där han blev syssloman på sjukstugan. Han avled 26/10 1918. Hans maka gick bort året före. Hon hade i många år varit sjuklig och vårdats av de tre döttrarna, som i tur och ordning tog tjänstledighet från sina småskollärartjänster i Östergötland för att sköta modern. III. Kyrkovärden Per Johansson i Slangeryd År 1823 4/9 föddes i torpet Lövstugan under Tullporten i Lysings hä rads allmänning gossebarnet Per Johan. Föräldrar: torparen Johannes Olofsson, f. i Trehörna 1798 och h. h. Anna Johansdotter Steen, soldat dotter, född i Kinna 1802. Gossen föddes med segerhuva, d. v. 5. kvar dröjande fosterhinna som enligt folktron bringade lycka. Om modern står antecknat i husförhörslängden ”sjuklig”. Om fadern förtäljer traditionen, att han inte var särskilt skötsam. Torpet torde knap past haft mer än husrum att erbjuda sin innehavare. Annan 7,jordbruks förmån” än betet i allmänningen och lite starrslåtter i det bredvidlig gande kärret torde inte funnits. Per hade på goda grunder under sina barndomsår kunnat kallas den fattigaste bland fattiga. Han fick gå ut med tiggarpåsen för att skaffa lite mat till familjen. I ett avvek denna från vanliga mönstret. Det var mycket glest mellan barnen. Den först födde Per fick först som nioåring ett syskon systern Chatarina. Efter ytterligare tio år kom det tredje barnet. I kyrkoboken står antecknat: ”Det yngsta gossebarnet föddes torsdagen den 30 juni (1842), och modern avled på eftermiddagen till följd av barnsbörden och begrovs på kyrkogården 5 juli på eftermiddagen, 39 år och 27 dygn.” En månad senare avled Pers far ”efter en veckas sjukdom, (slag) 48 år. Änkling”. 88 Storbanden 05/9 brunnrägaren Per [obam .YO/2 z' Slangaryd (18234906) bär/'ade .rom tigga/pojke. Per var vid föräldrarnas bortgång 19 år och hade då i flera år klarat sin försörjning som dräng i Trehörna. Han fick sin första tjänst på sä teritorpet Elgölen. Därifrån flyttade han till Hägna, och slutligen fick han tjänst hos Gustava Behms far, Nils Olofsson på Trehörna säteri. 1847 vigdes ”drängen Per Johansson från Trehörna säteri och pigan och torpardottern i Lakabäcken (under Hägna) Stina Greta Samuelsdotter. Brudgummen 23 år, bruden 18 år.” De nygifta fick sitt första gemensamma hem i Lakabäcken hos Stinas mor och styvfader. Där föddes samma år den förstfödde, sonen Anders. Efter något års boende i Tullporten, där Per hade en farbroder, flyttade familjen till torpet Luren under Hägna. Ett flickebarn hade nu kommit till världen. Märkligt nog står antecknat i kyrkboken om den unga torpar familjen ”Fattige”. I min barndom hörde jag ofta talas om, att Pers senare ådagalagda förvärvsgeni visat sig redan under hans drängtid, då han skaffade sig lite extraförtjänst genom att försälja pisksnärtar och räfsepinnar, som han förfärdigade på sina få lediga stunder. Torparfamiljen växte, och torparen på Luren hade snart fyra barn att försörja. Hans dagsverks skyldighet hindrade arbete utanför torpets skötsel. Per var bestämd att göra något ovanligt _ det hade ju segerhuvan talat om. Efter fem år tar Per ett stort kliv uppåt. Han blir brukare på 5/24 mantal Ekeberg. Men enligt en dotterson skulle han varit ”fjärdedelsbrukare”. Detta torde ha inneburit, att Per inte ägde alla inventarier, men i gengäld endast fått behålla en fjärdedel av avkastningen från arrendegården. Men tio år senare 1864 arrenderar tiggarpojken7 torparen och fjärdels brukaren 1 mantal Slangeryd, då ägt av den legendariska fru Johanna Pettersson från Ödeshög, där känd och omtalad under benämningen ”handelsman Johanna”. Om det är handelsman Johanna med sin stora affärsbegåvning och blick för möjligheter på mångskiftande områden, som hjälpt och inspirerat Per med en begåvning och utrustning som är ganska lik Johannas, har författaren ingen som helst kännedom om men det ligger nära till hands att gissa i den riktningen. Per är ännu bara ”brukare”. Men efter elva år _ 1875 H köper han 7”frälsehem manet Slangeryd, ett mantal med därtill hörande mjöl och sågkvarnar för vattendrift, torp och lägenheter”7 för 46 000 kronor. Dessförinnan hade han köpt den större gården i Ekeberg 19/42 mantal. 89 Kyrkvvärden ]0han Gustafsson, Hult (1843ñ1928), socknen: allt i alla, med verkade till :tft Tre/Järna fick den stora Behmssz donatioacn. Per var nu i alla avseenden sin egen. Han byggde, förbättrade och nyodlade. Ännu befintliga manbyggnader och ladugårdar i Slangeryd och Ekeberg är Pers verk. Och i Slangerydskvarn byggdes upp nya bygg nader för brunnsrörelsen varom mera i ett särskilt kapitel. Den framgångsrike Per blev snart förtroendeman i socknen. Han har i egenskap av ordförande undertecknat kommunalstämmoprotokoll 1869 ñ de tidigare finns inte i kommunarkivet. Han efterträds i varje fall från 1872 av Fridner, men Per blev Vice ordförande och lämnar denna post först är 1892. Han är samtidigt ordförande i kommunalnämnden i tjugo år. Per blev tidigt fjärdingsman _ en syssla som han väl torde lämpat sig för. I allmänhet står han i kyrkböcker och protokoll med ti teln kyrkovärd och detta uppdrag innehade han vid sin bortgång 12/8 1906. IV. Kyrkovärden och nämndemannen Johan Gustafsson i Hult Den fjärde i kvartetten märkesmän i Trehörna, Johan Gustafsson i Hult, lever ännu i friskt minne bland Trehörnabor och f. d. sådana. Be tydligt färre är i dag levande, som har sett Petré, Fridner och Per i Slangeryd. Den senare var ju i det närmaste tjugo år äldre än övriga tre nästan jämnåriga. Fridner var född 1836, Petré 1840 och Johan Gustafsson 1843. Den enkla anledningen till att Gustafsson så att säga överlevt de tre är bl. a. den att Gustafsson behöll sina förtroendeuppdrag i socknen in på 1920talet. Han avled 85årig 27/2 1928. För författaren ligger väl närmast minnet av k y r k 0 v ä r d e 11 Johan Gustafsson. Levande och frisk är minnesbilden av den långe, smärte och rake gråhårsmannen med gammaldags polisonger, klädd i svart bonjour, skridande fram på kyrkogången vid sidan av en kraftigare byggd man _ men även han med imponerande värdighet _ kyrkvärden Oskar Jo hansson i Ekeberg son till Per i Slangeryd. 90 Johan Gustafsson var infödd Trehörnabo _ född och uppväxt i Hult. Hans far var hemmansägare där och en betrodd man i socknen. 1873 74 genomgick Gustafsson Lunnevads folkhögskola _ en utbildning som avsatte imponerande spår. Min far sade om Johan Gustafsson och bro dern Alfred _ också han Lunnevadselev: ”Gustafssönerna skriver Teg nérska protokoll”l Alltnog, den för kommunala värv välutbildade och begåvade Johan Gustafsson blev tidigt ianspråkstagen för sådana. På decemberstämman 1874 valdes han till Vice ordförande i kommunalnämnden (med Per i Slangeryd som ordförande) och till vice ordförande för kommunalstäm man (Fridner ordförande). De båda vice ordförandeposterna behöll Johan Gustafsson till 1892 års utgång. Vid Fridners avflyttning vid denna tid punkt efterträddes han av Johan Gustafsson som ordförande i kommunal stämman _ ett uppdrag som denne behöll till 1920. Kyrkovärd blev Gustafsson 1906 efter den då avlidne Per Johansson i Slangeryd. Gustafsson i Hult var kort sagt socknens allt i allo. Han hade innehaft M eller innehade vid sin död väl samtliga förtroendeuppdrag av be tydelse. Utöver vad som nämnts bör följande framhållas: Det var Gus tafssons målmedvetna insats, som ledde till framgång i den omfattande och utdragna processen om fru Gustava Behms stiftelse. Han var tämli gen självskriven som dennas ordförande till sin död. En annan mycket viktig fråga, som löstes på ett för socknen gynnsamt sätt under den Gustafssonska tiden, var överförandet av en del av Lysings härads all männing till Trehörna, tidigare tillhörande Stora Ãby. Det sägs, att på trettiotalet fick Trehörna kommun hälften av sina inkomster från allmänningen! Andra viktiga frågor, där Gustafsson skymtar i protokol len, är byggandet av farbara vagnsvägar, främst de som ledde fram till de nya järnvägsstationerna vid Sommen och Tranås. Det kan slutligen vara skäl att något lyssna till ortspressens vittnes börd. Med anledning av Johan Gustafssons åttioårsdag 1/1 1923, sägs bl. a. följande i Östgöta Correspondenten: Tidigt togs hans tid i anspråk för allmänna värv såväl inom som utom hemsocknen . . . Så har han i tvenne repriser varit ledamot i Lysings häradsrätt. . . ledamot i kyrko och skolråd . . . I yngre dagar var han en mycket anlitad auktionist och boutredningsman. Lägges härtill, att han för sin orts allmoge varit ett verkligt orakel, när det gällt ekonomiska och juridiska spörsmål. . . att han bland samma allmoge åtnjuter ett bergfast förtroende. . . Det finns emellertid ännu en sida i hans offentliga verksamhet, som måste beröras. .. Gustafsson var en av dem som 1882 tog initiativ till grundandet av dåvarande Tranås folkbank. Han kom att från starten tillhöra nämnda banks styrelse och har därefter under de senaste 40 åren varit såsom styrelseledamot fäst vid en serie av penningeinstitut. . . som i följd efter varandra övertagit nämnda banks rörelse. Ända sedan 1891 har han beklätt posten som vice ordförande och sedan 1911 som ordförande i nämnda bankkontors lokalstyrelser i Tranås. 9] Slangeryds hälmbrnnn med linklädda brunnsgårter på /øron över kvarndammen. Bilden finnJ på ett vykort som är portstø'implat 1909. En grupp brunnsgditer vid Slangeryd har radat upp sig för fotografering. Det enkla brunmbotellet Bäckaskøg _ finn; kvar än i dag erbjöd logi, men ln'nnrzsdrirkarna firk bn maträrh med .r/g. 92 Ordförandeskapet i Göteborgs Handelsbank ”penningeinstitutets” sista namn innehade han ännu vid sin bortgång. Må orden, som in leder dödsrunan i TranåsPosten, få bli slutord. Ä sin egendom Hult i Trehörna avled i måndags nåmndeman nen .lohan Gustafsson i en ålder av 85 år. Med honom gick en av ortens bemärkta mån ur tiden, en man som genom sin mångåriga verksamhet i det allmännas tjänst och sin verksamhet i övrigt in skrivit sitt namn i ortens ekonomiska och kommersiella historia under ett framgångsrikt halvsekel. V. Trehörna Hälsobrunn och Badanstalt I ÖstgötaBladet för 8/6 1907 är följande annons införd: ”Trehörna Hälsobrunn och Badanstalt öppnas den 15 juni. Vattnet är mycket välgörande. Afgifterna billiga. Brunnen är omgifven af löf och barrskog. Läkare Dzr F. Hjertstedt, Mjölby. Adress Trehörna Hälsobrunn.” Grundaren och ägaren av ovannämnda rörelse är den tidigare omta lade kyrkovärden Per Johansson i Slangeryd. Det finns emellertid an ledning att förmoda att i varje fall under Per Johanssons ålderdom annonsens undertecknare spelat en framträdande roll. Att observera är att den annonserade verksamheten fortsätter 1907 _ ett år efter Jo hanssons död. Även år 1908 går allt i gamla spår. 1 ÖstgötaBladet för den 23/7 1908 meddelas i 77Bref från Trehörna”: Den vackra sommaren i förening med den lilla brunnens idyl liska läge på Hålavedens sluttning mot norr midt bland högstam miga barrskogar och doftande ångar har till densamma lockat rätt många badgäster, hvilka nu befinna sig synnerligen vål, stårkta både af den rena skogsluften och det hälsobringande vattnet. Brun nen förestås sedan 1901 af dr Ferdinand Hjertstedt från Mjölby, assisterad af en erfaren sjukgymnast och massör, sergeant Emil Östman. Äfven från afliigsnare orter t. ex. från Norrköping, ha badgåster infunnit sig. Någon gång mellan denna säsong 1908 och 1911 har rörelsen upphört. Den var helt nedlagd, då min far i maj 1912 tillträdde Trehörna pas torat. Men när började brunnslivet? I den utannonserade formen har det skett tidigast i slutet av 1870talet, eftersom Per Johansson blev ägare 1875. Det är emellertid betydelsefullt för bildens fullständigande att veta, att brunnen varit brukad i långliga tider före nämnda tid. I Widegrens Beskrivning över Östergötland 1828 står på sid. 485: ”På Slangeryds egor är en Helsokälla som med förmon blifvit nyttjad”. Många gamla Trehörnabor har för mig berättat om hur man samlades vid källan mid sommaraftonen, väl inte så mycket för att dricka det hälsobringande vattnet utan för att ”roga” sig. Att den gamla folktron om mystiska och farliga krafter drev sitt spel midsommarnatten fick jag höra många gamla 93 berätta. Allt detta klarlägger, att Slangeryds källa är en s. k. trefaldig hets eller midsommarkälla Men en närmare utredning om detta ligger helt utanför vårt ämne. Mycket intressant i brunnens förhistoria är emellertid att Ödeshögs högtbetrodde kommunalman Carl August Gustafsson, nu 82 år gammal, av sin mor fått sig berättat, att dåvarande Slangerydsägaren ”handels man Johanna” med sina barn brukade gå från Ödeshög till Slangeryds källa midsommaraftonen, 7”där man rogade sig”. Johanna var född 1807, och det bör väl inte ha skett senare än på 1860talet. Frågan om krono logien torde inte kunna bli särskilt mer uttömmande besvarad. ”Brevet från Trehörna” i ÖstgötaBladet av 1908 har ju många upplysningar av värde men en del kompletteringar kan göras. Först och främst den vackra medaljens frånsida: ”Anstalten” hade ingen restaurang. Badgästerna måste leva på matsäck. Detta hade sig också Carl August Gustafsson be kant. Kokmöjligheter fanns dock i _ om uttrycket får användas brunnshotellet Bäckaskog, ännu kvar f. 6. För brunnsrörelsens övriga behov hade den byggverksamme Per i Slangeryd varit angelägen om att de blev med rimliga anspråk väl till godosedda. Förutom Bäckaskog kunde den ena av huvudgårdens man byggnader ställas till förfogande för inkvartering. För tillställningar och förlustelser fanns brunnssalongen och för bad ett väl tilltaget badhus för varma bad. Särskild baderska var anställd, och om inte minnet sviker mig, har jag hört talas om någon form av medicinska bad, som ser verades där. Framför hrunnssalongen låg kvarndammen, över vilken var byggd en bro för att badgästerna skulle kunna avnjuta idyllen på det sätt tiden såg denna i sin fulländning. Kvar av härligheten är i dag endast brunnssalongen och Bäckaskog. Kvarndammen är tömd sedan en turbinkulvert tagit det mesta vattnet, och av kvarnforsens vatten kommer endast en ringa del i den gamla fors fåran. Borta är också de tre fallens vattenhjul, sågens, smedjans och mjölkvarnens. Vill man få en någorlunda fullständig bild av brunnslivets miljö är de här nämnda detaljerna omistliga delar. Nu åter till inkvar tering och matfrågan. Många gäster kom från Ödeshögstrakten och näraliggande orter. För kortare tids vistelse vållade väl inte maten alltför stora bekymmer. Men här måste också Trehörna prästgård under den Petréska tiden uppmärk sammas. Kokerskan i prästgården under glanstiden, sedermera fru Frida Gustafsson i Tigersberg, berättade om den formliga invasion, som skedde i prästgården under sommarmånaderna, då prästgårdsköket hade att utspisa femtiotals personer om dagen. En liten detalj, som kan vittna om det goda samarbetet mellan kära far Per i Slangeryd och kyrkoherde Petré är följande: På julafton skickade kyrkoherden sin mångbetrodde kusk sedermera Karl Pettersson i Lassarp att osedd kasta in en julklapp i Slangeryd. Kanske det var kyrkoherdens sätt att visa sin kyrkvärd sin uppskattning. Men kanske det i varje fall delvis är ett tecken på det goda samarbetet mellan Slangeryd och prästgården, be träffande brunnsrörelsen, som ovan antytts. 94 Svärdrtorp, en trebärngård Foto H. Bergenblad Vad hade då hälsokällan och ”anstalten” mer än brunnsdrickande och bad att bjuda på? Förvisso utövade skogsbären framförallt smultronen _ sin dragningskraft. En sondotter till Per talar just om hur hon och hennes syster plockade smultron till brunnsgästerna och fick hela femtio öre för halvstopetl Det var nog ett särpris, motiverat av släktskapen med Per. Men säkert är, att Trehörna denna tid, var ett härligt smultronland. Och en annan delikatess fanns det gott om: kräftor. De var billiga på den tiden! Vår prästgårdsarrendator, Herman Hult, berättade, att han i sin tidiga ungdom var med om kräftfångst som försåldes i Vadstena. Priset: 50 öre kannan för kokta kräftstjärtar! En pålitlig brunnsgäst var länsman Wallinder i Ödeshög. Carl August Gustafsson berättar om ho nom, att han gärna medförde goda Trehörnakräftor från sina sommar besök. Att ”Trehörna Hälsobrunn och Badanstalt” varit till gästernas belåten het och givit önskad hälsoförbättring är ju dess fortlevande, ja blomstran de fortlevande efter Per Johanssons död, ett talande vittnesbörd om. Och inte är det väl ägnat att förvåna sig över, att stadsbor och slättbor fann det på slåtterängar, sjöar och forsar rika Trehörna, det avskilda, skogs doftande, oförstörda Trehörna såsom ett sommarvistelsens särskilda smultronställe 1 Källor: Trehörna församlings kyrkoarkiv, Landsarkivet, Vadstena. Trehörna kommunalstämmoprotokoll, Kommunarkivet, Ödeshög. Lysings häradsrätts arkiv. Mjölby tingsrätt, Mjölby. Intervjuer och brevväxling med: Skulptrisen Runa BülowHübe, Växjö Adjunkt Göta Lysinger, Sollefteå Häradsdomare Ejnar Alm, Trehörna Hemmansägare Ingmar Trybom, Trehörna Fru Lisa Eriksson, Bispgården (sondotter till Per i Slangeryd) Fru Ester LindahlKarlsson, Mossebo. 95