Förändring av gårdsmiljö vid laga skifte

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

LINKÖPINGS UNIVERSITET Institutionen för Tema Det kulturella arvet kulmr oçh nattmniljötolkning FÖRÄNDRING AV GÅRDSlVHlJÖ VID LAGA SKlFTE i Swem och Stavreberg Change Of farm enviroment, in Swem and Stavreberg MONA LARSSON 7 C UPPSATS, HT 1997 HANDLEDARE: VALENTINA SIVEGES INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ....................................................................................... .. sid 1 1.1. SYFTE; .............................................................................................. .. sid2 1.2. FRÅGESTÄLLNING ......................................................................... .. sid 3 1.3. KÄLLOR OCH METOD .................................................................... .. sid 4 2. LAGA SKIFTE ................................................................................... .. sid 5 3. BÖNDERNAS GÅRDAR 3 .1. OLIKA GÅRDSTYPER ...................................................................... .. sid 6 3 .2. GÅRDENS UTVECKLING UNDER 1700TALET ............................ .. sid 7 3 .3. GÅRDENS UTVECKLING UNDER 1800TALET ............................ .. sid 1 I 4. STAVREBERG OCH SWEM FÖRE OCH EFTER LAGA SKIFTE 4.1. STAVREBERG FÖRE LAGA SKIFTE ................................................ .. sid 13 4.2. STAVREBERG EFTER LAGA SKIFTE ............................................. .. sid 14 4.3. STAVREBERGS BY ........................................................................... .. sid 15 4.4. SWEM FÖRE LAGA SKIFTE ............................................................. .. sid 17 4.5. SWEM EFTER LAGA SKIFTE ........................................................... .. sid 19 4.6. SWEM BY ........................................................................................... .. sid 21 5. AVSLUTANDE DISKUSSION ............................................................ .. sid 23 BILDBILAGA ................................................................................. .; .... .. sid 25 KÅLLFÖRTECKNING .......................................................................... .. sid 36 BILDFÖRTECKNING ............................................................................ .. sid 37 1. INLEDNING I de gamla byarna låg byggnaderna ofta samlade omkring ett tun eller vid en bygata.1 Byggnadssättet varierade inom byarna, men visa drag var gemensamma för bebyggelsen. Bortsett från herrgårdar och säterier var bostäderna på landsbygden mycket enkla. Husen var tirnrade, timret bilades eller sågades med kranssåg. Boningshusen var enkelstugor eller parstugor, från början var de envåningshus men det var vanligt att de ñck en övervåning senare, när det blev ekonomiskt gynnsammare tider. Det var inte ovanligt att hus, som av någon anledning skulle bortföras eller rivas, inköptes för att återuppbyggas på annan plats. Bearbetningen av virket var så arbetskrävande att nedmontering och uppmärkning av gamla hus var motiverad. Husen var ofärgade tills rödfargningen kom i bruk i mitten av 1800talet. Tidigare hade rödfa'rgning förekommit vid säteiier och herrgårdar. Men även de ofárgade husen hade sina färger, den skiftande gråbruna färg som timret fick av solen, regnet och vinden. . Ekonornibyggnaderna var byggda efter samma princip som bostadshusen, de var små och timrade. I huvudsak skulle varje djurslag ha sitt eget hus. Därutöver fanns hus för olika ändamål som t. ex. smedja, brygghus och visthusbod. Det kunde finnas en ansenlig mängd hus på en gård. Efter laga skifte började en annan byggnadsstil ta form. Den kom till uttryck vid utflyttningsgårdar men också vid nybyggnader inom den gamla byn. Den nya byggnadsstilen utmärktes av stora mangårdsbyggnader på en väl tilltagen gårdsplan. Husen timrades och i vissa fall försågs de med vit rappning som var fastad med träplugg inslagna i timret. På nedre botten i huset inreddes i ena änden kök och kammare med särskild ingång, mitt fram en stor sal med hall och i andra delen ytterligare två kammare, övervåningen försågs ofta med ñontespis. Mangårdsbyggnaden försågs ofta med brutet tak. Det är troligt att herrgårdar och prästgårdar stått modell för böndernas nya sätt att bygga. De ekonomibyggnader som tillkom efter laga skifce avvek i hög grad från tidigare hus och byggnadssätt. Bodar och andra hus sammanbyggdes till större hus, dessutom användes sågade bräder istället för timmer. Sedan vallodlingen blev vanlig behövdes större utrymmen till förvaring. Det var vanligt att loge och ladugård sammanfördes i väl tilltagna utrymmen. Ungefär så beskriver Anders Bönner förändringen av byggnadsskicket på landsbygden före och efter laga skifre, det kan ses som en generell och enkel beskrivning. Det fanns otroligt många variationer i byggnadsstilar inom Sverige, just därför passar Anders Bönners generella beskrivning som utgångspunkt för min uppsats. Fr \r \ 1 Anders Bönner, Gård och Bygd genom 1 00 år, Stockholm 1979, avsnitt 2 gi . / ' . 1 1.1. SYFTE Två byar ligger till grund för min undersökning, dessa två byar är Swem och Stavreberg(se karta bild 1.). Bägge byarna låg i Ödeshög socken och Lysings härad. Byama låg i Hålaveden,” det skrovliga, karga och hårda skogslandet som ligger mellan två av vårt lands vackraste sjöar, Vättern och Sommen [...].”2. I Stavrebergs by blev endast en gård ålagd att utflytta vid laga skifta år 1874, det fanns åtta gårdar totalt och hela byn var på 1/2 'mantal (mt).3 Swem by bestod av tretton gårdar, vid laga skifce år 1845 kom tio gårdar att flytta från byn. Byn sprängdes, vilket var en vanlig företeelse vid laga skiñe. Swem by, som låg i gränsen mellan slätt och skogsbygd, hade en koncentrerad bebyggelse i en bykärna medan Stavreberg som låg i skogsbygd hade en spridd bebyggelse. Dessa två byar skiljer sig mycket från varandra, storleken på gårdarna, läget i skogs och slättbygd, tiden för laga skiftets genomförande samt omfattningen i utflyttade gårdar. Mitt syfte är att se om bebyggelsen förändrades i samband med laga skifte, både vad det gäller utflyttade gårdar och gårdar som blev kvar i byn. Samt att se om byarna skiljer sig åt eftersom laga skifte genomfördes vid olika tid. I Swem ligger fyra gårdar till grund för min undersökning, tre gårdar som flyttade och en gård som förblev kvar. I Stavreberg har jag undersökt gården som flyttade samt en gård som inte flyttade. I Stavreberg har jag också valt att se på byn i sin helhet. Att detta inte ger en komplett bild av byarna är jag medvetet om, det är inte heller min ambition. 2 Turist och Informaäonskarta, Ödeshögs kommun 1983 3 Laga skz'ftes kartor med tillhörande dokument, Lantmäteriet i Linköping 1.2. FRÅGESTÄLLNING Stämmer Anders Bönners beskrivning, som jag presenterade i inledningen, på de gårdar i Swem och Stavreberg som jag valt att undersöka? Byggdes stora mangårdsbyggnader med frontespis och brutet tak, kort efter eller i samband med laga skifce. Avviker ekonomi byggnaderna från tidigare byggnadssätt, byggdes stora sammanfogade hus av hyvlade bräder. Är det troligt att herrgårdar och prästgårdar stått modell för böndernas sätt att byggai Swem och Stavreberg. Min inriktning ligger på exteriören, jag tittar på husen i sin helhet utan att gå in på byggnadsteknik eller på detaljer. I de fall det är möjligt har mitt intresse även gällt husens planlösning. > / Att komparera gårdarna som flyttade med gårdarna som kom att bli kvar, samt kompaxera byarna ingår i mitt arbete. Det övergripande är om, och i så fall hur, bebyggelsen förändrades i samband med skiftet i Swem och Stavreberg. Gäller Anders Bönners generella bild av utvecklingen, vad beträffar byggnadsskicket, på de gårdar jag valt i Hålavedsbyarna Swem och Stavreberg. 1.3. KÄLLOR OCH METOD Jag har använt litteratur för att få veta hur bebyggelsen såg ut på landsbygden under 1700 och 1800talet. Det är ñ'amtörallt litteratur skriven av Sigurd Erixon och Finn Weme. Det fanns stora lokala variationer, jag har på detta sätt försökt skapa mig en allmän bild av bebyggelsen. I inledningen presenterades en bild av bebyggelsetörändiingen i samband med laga skifte som Anders Bönner ger, att en ny byggnadsstil tar form. I Svensk Byggnadskultur redovisade Sigurd Erixon följande ” först och främst innebar laga skifce enligt stadgan ñån 1827, ett avgörande avbrott mot den gamla samhällsbildningens principer, och i den mån gårdarna flyttade ut från byarna byggdes de helt om eller modemiserades i enlighet med nyare mönster och stilar. En så radikal omläggning har veterligen icke förekommit i vårt land inom den folkliga bebyggelsen”.4 Men det finns författare som ger en annan bild av bebyggelseförändringen i samband med laga skifte. ” Vid utflyttning i samband med laga skifte flyttades oña hela gårdar eller delar därav. Några större förändringar i byggnadsstil eller byggnadssätt genomfördes inte. Husen var i regel små, smala och låga, uthusen saknade allt vad fönster heter.[...] Redan kort efter skiftet ledde jordbrukets uppsving till att man började göra förändringar i bebyggelsen för att vinna utrymme och bättre bekvämlighet.”5 Det finns olika åsikter om när förändringen av bebyggelsen kom till stånd. Jag menår att Anders Bönner ger en generell bild av bebyggelsens förändring vid laga skifte, det är även den allmänna uppfattningen i litteraturen jag läst. Det ñnns även en annan uppfattning om när bebyggelseförändringen kom till stånd, även om den är ovanlig. För att få veta hur bebyggelsen var beskaffad före skiftet i Swem och Stavreberg har jag studerat laga skiñes kartor med tillhörande dokument. Swem från åren 1843 45, Stavreberg från år 1874. Gårdarnas byggnader beskrevs ingående på de gårdar som blev ålagda att uttlytta ñån byn, detta för att kunna värdera kostnaderna för själva uttlyttningen. Det ålderdomliga språket från laga skiftes dokumenten har jag gjort om till modern svenska, bara enstaka ord som t. ex. ålagd och uttlyttad harjag valt att använda. En viss kan vara befogad då de.. byggnader som var i väldigt dåligt skick inte värderades eftersom de inte ansågs kunna flyttas. Däri kan ligga en felkälla om hur många hus det fanns på gården. Swems tio utflyttade gårdar ger en bra bild om hur gårdsbebyggelsen såg ut vid tiden för laga skifte. I Stavreberg där bara en gård blev ålagd att uttlytta ñnns således inte samma klara bild. För att få veta hur bebyggelsen kan ha förändrats på gårdarna, de som flyttade och de som blev kvar i byn, har jag använt bildmaterial ur Sveriges bebyggelse på landsbygden från år 1949. Bilder och dokumentering från Länsmuseets inventering av tre gårdar från år 1949 samt Länsstyrelsens inventering år 1996. Från den tid då skiftet genomfördes i Swem och Stavreberg firms inga byggnadsritningar över byggnader på landsbygden, myndigheterna hade inget intresse av böndernas bostäder (bönderna betalade skatt etter mantal ). För mig har avsaknaden av ritningar naturligtvis varit ett problem. I ag har alltså utgått från de byggnader som fanns kvar är 1949 samt de byggnader som ñnns kvar_ idag, att tidsbestärmna husen efter det materialet kan vara svårt och en viss reservation vill jag göra för min bedömning av ålder på husen. __,4 4 Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur, Stockholm 1347, sid 805 ' 5 Knut Norberg, Olof Nordström, Ulf Sporrong, Peter Östman, Svensk Landsbygd, Stockholm 1973, sid 5 2. LAGA SKIFTE År 1827 fastställdes laga skiñes förordningen i Sverige. Den ersatte den mindre genomgripande storskifces stadgarr som kommit redan under 1750talet, och den radikalare enskiñes stadgan från år 1803 och 1807. Laga skifte byggde på erfarenheter från tidigare skifcen. Förordningen var på många punkter hårdare än storskiftet, men det fanns också en större smidighet än vad enskiftet erbjudit. Syftet med skiñena var att slå ihop böndernas splittrade tegar till hela åkrar och ängar. En viktig aspekt när det gällde att göra jordbruket rationellt och produktivt var att flytta ut byns gårdar så de kom att ligga i direkt anslutning till böndernas nya ägor. I första hand skulle de utflytta,som hade sämst byggnader och minst gjorda investeringar i trädgårdar och planteringar.6 De utflyttade gårdarnas ägare var berättigade till ersättning för de kostnader som utflyttnigen förorsakade. Ersättning utgick, dels i form av statsbidrag och dels från byalagets medlemmar i förhållande till var och ens mantal. Det ålåg lantmätaren att beräkna kostnaderna för varje gårds utflyttning samt fördela dessa mellan byns delägare. Till utflyttnings kostnader räknades bl. a. nedrivning av byggnader, transport till nya tomten, återuppförande av av byggnaderna.. Däremot kunde den utflyttade inte räkna med att få sina byggnader försatta i bättre skick, sådana förbättringar ñck bonden stå för själv. Ökat stadsbidrag kunde utgå om byggnader uppfördes i tegel eller sten, syñet var att spara på timret som med tiden blivit en bristvara. Laga skifce blev den skifresreform som kom att sätta sin prägel på större delen av den svenska landsbygden. Byar försvann eller tunnades ut, landskapet omformades och den gamla indelningen i in och utägor försvann. ., \, rr 6 Kalle Bäck, Början till slutet, Kloclcrike , 1992 _ . › l a . i / ' 5 3. BÖNDERNAS GÅRDAR 3.1. OLiKA GÅRDSTYPER En bondgård på 1700talet var en omfattande med många hus. Inom de områden man knuttimrade sina hus löstes behovet av nya utrymmenav att man byggde fler fristående huskroppar. Från 1700talet ñnns arkivaliska uppgifter om gårdsbebyggelse i landets olika delar.7 Sigurd Erixon gjorde år 1919 en indelning av gårdstyper som han utvecklade på 1940 talet. I den indelningen särskiljer han fem olika gårdstyper. Den nordsvenska, mellansvenska, centralsvenska, götiska och sydsvenska gårdstypen. Den nordsvenska gårdstypen fanns i norra Sverige, där byggde bönderna i regel upp sina gårdar kring en fyrkantig gårdsplan dit djuren inte hade tillträde. Djuren släpptes in i stallar och ladugårdar genom dörrar på uthusens utsida eller i portlidret. Husen låg hopträngda och mellan dem satte man upp plank för att få ett slutet gårdsrum. Den mellansvenska gården hade klart åtskilda man och fagårdar. Husen var oregelbundet grupperade. Den centralsvenska gården var mer regelbundet gmpperad och hade ett stall eller ett portlider som gräns mellan de två gårdarna. Den götiska gårdstypen hade stängsel eller mur mellan gårdarna och ofta en mer öppen mangård. I södra Sverige fanns den sydsvenska gården, där byggde bönderna i korsvirke och skiftesteknik. De tekniska förutsättningarna var annorlunda, huskroppama kunde byggas bit för bit i sammanhängande byggnadskomplex under ett tak. Bönderna byggde sina hus kring en fyrkantig få och mangård. Vid laga skiitets genomförande, då många gårdar skulle byggas upp på nytt utanför den gamla byn, förändrades gårdstyperna. De nya gårdarna byggdes upp efter nya ideal där åtskillnaden mellan fahus och bostadshus markerades allt tydligare. Eñer hand försvann de gamla gårdstypema, i många bygder helt och hållet, de ersattes med de gårdsorganisationer som spreds 'via hushållningssällskapet, mönsterböcker och andra publikationer. 7 Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur, Stockhoh'n , 1947 v . 6 3.2. GÅRDENS UTVECKLING UNDER 1700TALET Det ñnns belägg för att man redan under vikingatid behärskade knuttimringskonsten. Denna metod att sammanfoga handbilade trästockar till väggar, skulle bli den dominerande byggnadstekniken i större delen av vårt land. Knuttimring kan enkelt beskrivas som liggtirnrner som sammanfogas med knutar i inhuggna hörn. Stugan var fram till modern tid den enda uppvärmda byggnaden på gården, på 1700talet hade de flesta bostäder murad eldstad. Den i grundean rektangulära och ibland kvadratiska stugan, med sitt ursprung i ett enda rum , utökades efterhand med ett eller flera rum som t. ex. kammare, särskilt kök eller förrådsutrymmen. Dessa utrymmen tillfogades på olika sätt, antingen som en utvidgning av samma byggnad under ett gemensamt tak, eller som en ñistående huskropp. Under 17 00talets första del kom hemannsklyvningen igång på allvar.8 Ändrad lagstiñning som underlättade friköp, skatteköp och ägodelning bidrog till en sådan utveckling. Befolkningsökningen som tidigare lett till allt större hushållsgrupper blev genom hemannsklyvningen mindre. Bönderna började nu bygga enkelstugor, det förekom också att två hushåll delade på en parstuga. Väggfönster som ersatte det tidigare takfönstret, innebar en stor förändring som förvandlade bostaden.9 Med väggfönster i stugan blev det möjligt att bygga loft, en utveckling från ryggåsstuga ( = envåningsbostad av allmogetyp utan innertak ) till lofcstuga. Uppvärmningstekniken hade utvecklats och man hade fått tillgång till andra ljuskällor, därför behövdes inte den öppna eldstaden. År 1766 utgav arkitekten Carl Wijnblad sin beskrivning hur allrnogens byggnader skulle uppföras.10 För hela och halva hemman föreslogs parstugor, för fjärdedels och åttondels hemman enkelstugor. Det var under slutet av 1700talet som enkel Och parstugorna började få en övervåning, det kunde var en hel eller en halv våning. Tillbyggnaden kunde även vara en framkammarstuga som tillfogades till husets ena gavel vilket var vanligt på speciellt enkelstugan. Denna kammare var ofta delad genom en tvärvägg med varsin ingång från stugan. Prästgårdarna ñck under 17 00talet drag av herrgårdar. Prästerna fick det bättre och kunde leva på sina ämbeten. Inom olika bygder utvecklades hustyper långsamt, den som skulle bygga ett hus valde en av ortens hustyper. ”Man byggde på det sätt som var vanligt på orten och utan ritningar”. 11 En stor del av arbetet hjälptes man åt med, bönderna gjorde arbetsbyten.. Genom detta system hade de flesta bönder varit med om att bygga hus flera gånger. Kunskapen ñck de genom att delta i arbetet men också genom muntlig tradition som törmedlades från generation till generation. Fram till 1800talet var nästan alla hus helt eller delvis byggda i timmer både på landet och i städerna. Timmer. hämtades ur byns eller stadens skogar, eller från någon annan allmäningeskog. Många hade tillgång till timmer inte bara de besuttna bönderna. Tillgången på andra byggnadsmaterial .som halm, sten, näver mm. var också viktiga med inte så avgörande för byggnadstekniken som timret. e . 8 Finn Werne, Böndernas Bygge, Höganäs 1993 9 Sigurd Erixon, sv. Byggnadskultur 1° Ibid, sid 796 “ Finn Weme, Böndernas Bygge Enkelstugan var uppbyggd av en storstuga med eldstad vilken ñmgerade som kök och allrum. Det var vanligtvis det enda uppvärmda utrymmet på gården under vintern. Vidare fanns en kammare ( eller kove ) och en förstuga. Den lilla kammaren kom senare att fungera som särskilt kök. Ingången placerades efter långsidan nära ena gaveln. Enkelstuga byggdes senare ofta på med en övervåning eller tillbyggdes till en parstuga. Bildkälla: Björn Gidstam, Östergötland, kulturlandslmp i bild, Stockholm 1996 Km w _ _ _ . . 4 ?ur'SM' ' Parstugan var något yngre än enkelstugan. Den var större än enkelstugan och ansågs ha högre standard. Ingången placerades centralt efter ena långväggen. I husets mitt fanns törstuga och kammare, på båda sidor av dessa låg ett gavelrum. Det ena rummet kallades vardagsstugan eller bara stuga. Det andra rummet användes sällan och benämndes oña gäststuga eller anderstuga. Även parstugans kammare kom senare att bli kök. När parstugan byggdes på med en våning inreddes ofta en stor sal i denna. Övervåningen isolerades inte, vilket medförde att den endast uppvärmdes vid speciella tillfällen. Bildkälla: Björn Gidstam, Östergötland, kulturlandskap i bild Stockholm 1996 r r” 'vsøv , _ vv, , v_ . l.. l " ...;Vv*'f^r9›_" 'vv'vw;m'w i , .r upp 'n ...unaJ* 'i '*' *tft:Spmqr 1 . ._L .S "'\,'",':“".""* 'ViVvvvv u 'Ut' i 1 i' l ”ri/'mugg . 4.1 \ Den sexdelade planlösg: gen introducerades redan på 1600talet, men blev vanlig först under 1700talet och då vid större gårdar. Huset ñck dubbelt mmsdjup och en mer kvadratisk form. Det dubbla mmsdjupet gav upphov till fler och större fönster. Huset innehöll en stor sal och kallades också W_ Bildkälla: Thomas Hall Katarina Dunér, Svenska Hus, Landsbygdens arkitekturfrån bondesamhälle till indusmalism, 1995 l 4_ L J 1 år '1 '1 1 T Kmmmm» / Kammare \ Stl] /" \ __)__J 'w aqugg< 7/3_ 24. › a f 5 ,. . . \_, 44 7/ /I I] Kill' ' I" \ Kmnnmw [Tiil'vlnzu / J mm ,.x_ .3. I_ I LL ,. tj Hur med _värda/nd planlösning allm Salsly_\›gg›znd, 3 .3. GÅRDENS UTVECKLING UNDER 1800TALET Den sengustavianska stilen med lågt sadeltak, pilasterindelade fasader och tandsnitt i dörr och fönsterfoder var en vanlig herrgårdsarkitektur under 1800talets första årtionden. 12 Huset försågs oña med en frontespis (= vanlig utbyggnad av tak, främst på större byggnaders framsida. Vilket ger större utrymmen i övervåning samt även plats för fönster). Därpå följde empirstilen där man eftersträvade en tredelning av byggnadskroppen och mittpartiet ñ'amhävdes. Taken gjordes plattare och portalerna framhävdes med kolonner. På 1840och 50 talen kom romantiken med växlande inslag av renässansstil. Byggnadsskicket på landsbygden var under första delen av 1800talet ungefär det samma som under 1700talet. Det var laga skifre, ett visst ökat välstånd och att ersätta det traditionella byggnadsmaterialet( som kom att bli allt dyrare ) som var de främsta orsakerna till att byggnadsskicket förändrades. Laga skifre medförde att många gårdar flyttade, det var då naturligt att göra förändringar när gården skulle uppföras på ny mark. Ett visst ökat välstånd gav utrymme för olika byggnadstekniska försök. Industrialismen började göra sig gällande och de första ångsågama kom i bruk under 1850talet.13 Timret blev en handelsvara och därmed dyrare samtidigt som sågverken kunde erbjuda annat byggnadsmaterial. Först i och med att sågverken började påverka husbyggandet upphörde den lokala traditionens betydelse, vilket inträñade under 1800talets andra Husen uppfördes med stammar av stående stolpar som kläddes med bräder på utsidan. Det var främst uthus och andra byggnader som inte skulle värmas upp som byggdes i den nya tekniken. Rödfargning av hus blev allmän på landsbygden under perioden 1820 1880, i första hand var det boningshusen man rödtärgade, men senare även ekonomibyggnader och uthus. Det verkliga genombrottet kom vid laga skifte.14 Rödfargning var ingen ny företeelse i Sverige, redan år 1665 rödmålades ett boningshus vid Drottningholms slott, det försågs samtidigt med vita fönsterkarmar. Från_ 1700talet vet man att herrgårdar och prästgårdar rödmålades, och från 1700talets senare del var husen i städerna rödmålade. Vid 1700talets mitt fanns det enstaka bönder som rödmålade sina gårdar men det var först under 1800talets mitt det blev allmänt. Oljefárgernas genombrott sammanföll med sågverksindustrins expansion i slutet av 1800talet, oljefargema krävde nämligen hyvlad ytterpanel. Oljefärgerna var dyrare än den röda slamfärgen, särskilt de ljusa kulörema som blandades med blyvitt. De ljusa oljefargema var vanliga på herrgårdarna, men kom senare också att användas av bönderna. I början av 1800talet tillverkades taktegel i liten skala, på många ställen för det lokala behovet. När järnvägsnåtet byggdes ut, mellan åren 1850 och 1880, anlades stora tegelbruk som producerade tegel för större regioner. Tegel kom att ersätta främst torv och spån som takmaten'al. b. Mc., \, \ 12 Sigurd Erixon, Sv. Byggnadskultur, sid 796 13 Gunnar HedborgIngemar Svensson, Husi trä, Helsingborg 1975. sid 37 14 Axel L. Romdahl m. 11. En bok om rödjärgning, Stockholm 1932, sid 28 q 2 "11 Under 1800talet övergav många bönder enkelstugoma och parstugoma för att skañ'a sig nya större bostäder. Den nya mangårdsbyggnaden, som ofta försågs med ñontespis, gjordes så bred att det kunde ge utrymme för två rum i bredd och i byggnadens mitt ñck salen sin plats. Den sexdelade planlösningen eller salbyggnaden blev ñån 1800talets mitt vanlig på större bondgårdar. Även den fyrdelade planlösningen blev vaniig'bland bönderna, huset hade en kvadratisk form med två rum i bredd och innehöll en stor sal. Husen blev bredare och ñck en mer ändamålsenlig planlösning.15 Att husen hade en gaveltillbyggnad med särskild ingång var också allmänt förekommande. Det var herrarnas sätt att bygga som bönderna började tillämpa. Bondgårdarna började se ut som mindre herrgårdar. Under 1800talets senare hälft förekom en intensiv propaganda för bättre byggnadsskick på landsbygden. Det var ñ'ämst Hushållningssällskapet och Lantbruksakademin som propagerade för törbättringarna.16 Propagandans mål var att höja byggnadsskickets tekniska standard. De 'äldre långa och smala husen krävde mycket timmer och var svåra att värma upp. I samband med propagandan presenterade arkitektema C. E. Löwenskiöld och A. W. Edelsvärd typritningari stor omfattning, bl. a. uppgav Löwenskiöld år 1871 att han uppfört 170 byggnader och dessutom levererat ritningar till över 500 byggnader.17 Löwenskiöld gav ut typn'tningar och planschverk till landsbygdens boningshus, ladugårdar, häststallar, svinhus mm. Han förespråkade nya byggnadsmetoder som var mindre materialkrävande. Edelsvärd uppförde bl. a. typn'tningar till stationshus, dessa typritningar blev även mönster för landsbygdens boningshus. Olika konstruktioner presenterades, nästan samtliga var tänkta att kläs in med träpanel. Boningshusen dekorerades ofta med lövsågeriarbeten. När man närmade sig sekelskiftet släpptes fantasin lös i större omfattning. Allrnogens hus hade fore 1800talet inte påverkats av den internationella arkitekturen. Man hade haft en lokalt knuten utveckling av byggnadstraditionema. Under 1800talets första hälft förekom att man hämtade intryck utiñån, under den andra hälften medförde propagandan att man byggde mer ñinktionella hus med en utformning som helt bröt med den gamla traditionen. (i. 15 Gunnar Hedborg Ingemar SvenssonHuv trä, Helsingborg 1975, sid. 39 16 Thomas Hall Katarina Dunér, Svenska Hus, landsbygdens arkitektur fiån bondesamhälle till industrialism, 1995, sid 37 ' “ Knut Norberg m. n. , Svensk landsbygd, Stockholm 1973, sid 53 g e / ' 12 4. STAVREBERG OCH SWEM FÖRE OCH EFTER LAGA SKIFTE 4.1.STAVREBERG FÖRE LAGA SKlFTE Stavreberg låg i skogsbygd, från laga skiftes dokumenten år 1874 kan utläsa att gårdarna var väldigt små. Det fanns åtta gårdari Stavreberg, en gård med 1/8 mt, tre gårdar med 1/16 mt, en gård med 3/32 mt och tre gårdar med 1/32 mt, det var sammanlagt 1/2 mt för hela byn. (Mantal , mt, = mått för beräkning av skatteförmågan, storlek av areal varierade efter lokala jordförhållanden ) Vid laga skifte ålades en gård att flytta, det var Johan August Andersson med 3/32 mt, gården skulle flytta 50 fot (fot = cirka 30 cm) från den gamla tomten. Mangårdsbyggnaden hade en utbyggd kammare, huset var timrat och brädfodrat, taket bestod av halm och näver. Metoden att bygga rummen i följd var urgammal, den kom ofta till uttryck i en eller ett par kamrar vid stuggaveln, de benämndes ofta framkammare och var vanliga i bl. a. Östergötland. Vidare fanns en bod av timmer med spåntak, ett mindre svinhus, en källare med överbyggd bod och en ladugård med tre lador och ett fähus, taket7var av halm. De timrade väggarna i ladugården vari mycket bristfälligt skick. Det fanns fem dokumenterade hus på gården, alla var i så dåligt skick att de inte kunde kvarstå utan betydliga reparationer. Johan August Anderssons gård var inte den största eller den minsta i byn, därav kan gården ses som allmängiltig för byns gårdar vad beträffar antalet hus på gården. Det fanns inga uppgifter om storleken på mangårdsbyggnaden, det troliga är att det var en tillbyggd enkelstuga. Detvar ofta enkelstugoma som ñck en tillbyggd kammare. Dokumenten innehöll inga uppgifter om det fanns en övervåningen eller ej. Gårdens samtliga byggnader vari dåligt skick, det var troligtvis gamla hus. Huvudbyggnaden var brädfodrad, det kan ha gjorts för att förstärka dåliga timmerväggar. Det fanns ingen dokumentation .om att husen varit rödfärgade eller att taken varit tegelklädda. Den utflyttade_ gårdens byggnader var säkert i sämre skick än på de övriga gårdarna, det var vanligt att gården med de sämsta husen ñck flytta. ,_,._. x 13/ 4 .2. STAVREBERG EFTER LAGA SKIFTE Stavrebergs bebyggelse ligger idag kvar som före laga skifta, en spridd bebyggelse utefter vägen. Att färdas denna väg idag, ger en illusion av att färdas på en väg under 1800ta1et. Gården F ällan i Stavreberg hade av Länsmuseet år 1949 klassats som kulturhistorisk märklig anläggning. Mangårdsbyggnaden var en enkelstuga av timmer med övervåning, en tillbyggnad fanns på norra gaveln. Byggnaden hade sadeltak med enkupigt tegel, huset var rödfargat och hade lockpanel. Det fanns vidare en knuttimrad bod med överkragande loft, boden var indelad i stall och visthus, taket var tegeltäckt under fanns halm och näver. En enkelstuga fanns också på gården den låg som en flygelbyggnad till mangårdsbyggnaden. Mangårdsbyggnaden var från 1750talet med en tillbyggnad från slutet av 1800talet.18 Flygelbyggnaden som troligtvis var från sent 1700ta1 eller 1800talet, kan ha varit en undantagsstuga. Ekonomibyggnadema var från år 1886. Huvudbyggnaden, flygelbyggnaden och boden låg samlade på en sida av vägen, på andra sidan vägen låg ladugården. Länsstyrelsens inventering från år 1996 av gården Fällan, visar att boningshuset och flygelbyggnaden finns kvar. Byggnaderna har nymålad panel utvändigt och taken är tegelklädda. Placeringen av dessa hus är det ursprungliga. Ekonomibyggnaden som låg intill boningshuset och innehöll stall och visthus är riven. › Mangårdsbyggnadens ytterdörrar har av Länsstyrelsen uppmärksammats med en egen bild. Vackra gamla dörrar som idag är brunmålade och omgärdade av vita lister med omament. Överstycket har tandsnitt. Gården har även idag stort kulturhistoriskt värde, enligt Länsstyrelsen. , En av gårdarna i Stavreberg hade en mangårdsbyggnad från 1895, huset bestod av 2 rum, hall och kök. Ekonomibyggnadema var från 1860talet. Bildmaterial med tillhörande text finns från ytterligare fyra gårdar i Stavreberg.” Av dessa var två mangårdsbyggnader byggda mellan åren 1874 86, en byggnad hade 1 rum och kök de andra två innehöll vardera 3 rum och kök. På de andra två var bostadshusen från år 1900 respektive år 1909. Ekonomibyggnadema var på en gård från år 1800, två av gårdarna hade ekonomibyggnader som var byggda mellan åren' 1874 87, ytterligare en gård där ekonornibyggnaderna var från år 1933. ,.r.. \. *8 Sveriges Bebyggelse på landsbygden, del v, Bokförlaget Hermes AB, 1949 19 Ibrd 4.3. STAVREBERGS BY Stavrebergs by som låg i skogsbygd med sina små gårdar. Det var bara en gård som hade 1/8 mt, de övriga gårdarna var mindre, tre var så små som 1/32 mt. På slättbygd räknades en gård med 1/2 mt som en ordinär gård, i Stavreberg var hela byn på 1/2 mt. Förändrades bebyggelsen i samband med laga skifte? Utflyttningen var liten, bara en gård ålades att utflytta och då bara 50 fot från sitt ursprungliga läge. Även om gårdarna inte flyttade innebar laga Skiñe förändringar i byn eftersom gårdarna fick sina ägor samlade. Gården som flyttade hade fem huskroppar, boningshuset hade en utbyggd kammare men troligtvis ingen övervåning, eftersom det inte fanns någon dokumentation om övervåningär det mycket troligt att det inte fanns någon. Tillbyggnaden i form av en tillbyggd kammare är, som jag nämnt tidigare, en mycket gammal företeelse. Huset var brädfodrat, i mitt område var det inte vanligt att husen var brädfodrade vid denna tid, det är mycket troligt att huset brädfodrats för att förstärka dåliga timmerväggar. Uthusen hade timrade väggar och tak av spån eller halm. Även om byggnaderna vari dåligt skick kan de ge en uppfattning om hur en gård i Stavreberg såg ut omkring år 1874. Gården Fällan som idag anses som kulturhistoriskt värdefull, hade en mangårdbyggnad' från år 1750 med en tillbyggnad från slutet av 1800talet. Huset var en tillbyggd enkelstuga med en halv övervåning ( se bild 2 och 3 ). Ytterdörrarna var dubbeldörrar med omament och tandsnitt ( se bild 4 ). Tandsnitt på dörrar och fönster var vanligt på herrgårdar under 1800talets första årtionden. En knuttimrad bod med överkragande loft fanns också kvar år 1949 samt en enkelstuga som låg som en ñygelbyggnad till mangårdsbyggnaden. Stugan kan ha varit en undantagsstuga. Mangårdsbyggnaden, flygelbyggnaden, en bod och ladugården var timrade. På gården Fällan byggdes ingen ny mangårdsbyggnad vid tiden för laga skifte, huset ñck en tillbyggnad vid slutet av 1800talet. Slutet av 1800talet är diñiist , det skulle kunna var tiden för laga skifte i Stavreberg år 1874. Flygelbyggnaden var troligtvis från tiden före laga skiñe, liksom boden med överkragande loft. Ekonomibyggnaderna var nån år 1886, alltså tolv år efter skiftet. De byggdes inte i samband med skiftet men kanske efter inspiration av andra gårdar, som byggt nya hus i samband med skiftet. Ladugårdens placering på andra sidan vägen kan ha gjorts i samband med byggnadens uppförande år 1886. Ytterdörrarna med tandsnitt kan möjligtvis vara från samma tid som tillbyggnaden, tandsnitt på dörrar och fönster var vanligt på herrgårdar i början av 1800talet. Här kan herrgården stått modell för bondens sätt att bygga. På en gård var mangårdsbyggnaden från år 1895, en byggnad som kan vara byggd efter en typn'tning av Löwenskiöld eller haft ett liknande hus som förebild. Huset byggdes tjugoett år efter skiftet. Ekonomibyggnaderna på den gården var från år 1860, alltså fjorton år före skiftet. På den gården byggdes inga nya hus i samband med skiftet eller kort därefter. På ännu en gård var mangårdsbyggnaden från år 1886, detta hus har mycket gemensamt med föregående hus från år 1895. Ekonomibyggnadema var nån omkring år 1800. På gården byggdes mangårdsbyggnaden tolv år efter laga skifte och ekonomibyggnadema långt före skiftet. . « Ytterligare en gård i Stavreberg, och det 'ar gården där Johan August Andersson bodde, den; gården som blev ålagd att flytta. På den utflyttade gården byggdes alla husen år 1874, alltsåi samband med laga skiftets genomförande. Mangårdsbyggnaden hade en fyrdelad planlösning med en halv övervåning. Även detta hus kan varit byggt efter typritning av Löwenskiöld, det påminner mycket om ritningar till ”dagsverkstorp och bostad för hemmans åboar” som publicerades i ”Tidsskn'ft för praktisk byggnadskonst” år 1852 ( se bild 5 ).20 Huset kan även haft ett annat hus, i någon annan by, som förebild. Ekonomibyggnadernas utseende vet jag inget om men det är mycket troligt att de byggdes större och ñck en friare placering. Boningshusets nya stil vittnar om ett nytänkande som troligtvis kom till uttryck i övriga byggnader på gården. Samtidigt måste det ses i samband med att gården var liten och inte hade behov av väldigt stora ekonomibyggnader. De kvarboende gårdarna i Stavreberg som jag har uppgifter om genomgick inga stora förändringar i samband med laga skifte. En tillbyggnad på gården F ällan kan härröra ñ'ån tiden för laga skifte samt möjligtvis dörrarna med omament och tandsnitt. Det var gården som flyttade som genomgick den stora förändringen. Huset med fyrdelad planlösning, var säkerligen högst ovanlig i Stavreberg. De flesta boningshusen var troligtvis enkelstugor, det var ju väldigt små gårdar. De mangårdsbyggnader som byggdes åren 1886 respektive 1895 har liknade utseende som mangårdsbyggnaden ñ'ån år 1874. Det förefaller troligt att den utflyttade gården stått modell för de husen. Den utflyttade gården stod för att en ny byggnadsstil började ta form. 2° Knut Norberg m. 11. Sv. Landsbygd, sid 5354 / '16 4.4, SWEM FÖRE LAGA SKIFTE Swem by låg på gränsen mellan slättbygd och skogsbygd, medlen koncentrerad bebyggelse i en bykârna. Gårdarna låg vid bymarkens utkant, byn sprängdes vid laga skiftets genomförande. Byn bestod av tretton gårdar, elva gårdar med 1/4 mt och två gårdar med 1/8 mt. Bossgården ingick i byn men hade redan innan skiftet sin jord i samlad ägo och berördes således inte av skiftet. Tio av byns gårdar ålades att utñytta. Av de tio gårdarna hade samtliga mangårdsbyggnader ” övre botten ” som det står i laga skiñes dokumenten. Det vanligaste var att mangårdsbyggnader hade storstuga, kammare ( eller annat utrymme) samt kök i bottenvåningen. Det är en typisk enkelstuga med påbyggd övervåning. En av gårdarna hade ett boningshus som innehöll fyra rum och kök i boüenplan, det var det enda boningshuset av de tio som hade tegeltak och rödfárgad ytterpanel. På den gården var samtliga hus rödfa'rgade, troligtvis var gårdens hus restaurerade eller nybyggda. Övervåningen var inredd olika på boningshusen, det kunde vara en stuga, en stuga och en kammare eller som i ett fall tre rum. Innerväggarna var rappade eller utan tappning. Mangårdsbyggnadema, liksom de övriga husen, var troligtvis timrade, två av boningshusen var brädfodrade. Fyra gårdar hade fyra bodar samt en ladugård, tre gårdar hade två ladugårdar men hade då färre bodar. De övriga gårdarna hade färre antal hus. Det går inte av det materialet jag har se vilken gård som hade den största eller minsta ytan vad betrâñ'ar uthusen. Ladugårdarna var inredda för olika ändamål och verkar varit olika ifråga om yta En av bodama hade tegeltak, där det fanns med i dokumenten hade de övriga halm eller torvtak Två av gårdarna hade undantagsstugor, det var enkelstugor utan övervåning. Inte alla gårdar hade dokumenterade hemlighetshus trots det tror jag det fanns på alla gårdarna. Anledningen till att de inte fanns med, kan vara att de var i för dåligt skick för att nedmonteras och återuppbyggas på den nya tomten. Detta är en kortfattad presentation av bebyggelsen på de gårdar som flyttade från Swem by i samband med laga skifte. J ag har valt ut några av gårdarna för en.mer noggrann redogörelse, dessa gårdar återkommer i min presentation av bebyggelsen efter laga skifte. Erlcmdsgården, ägare av gården var Anders Samuelsson, gårdens areal var 1/1 mt. Boningshusets bottenvåning hade 4 rum och kök. Övervåningen hade 3 oinredda kammare med tappade väggar. Erlandsgården hade det största boningshuset av de utflyttade gårdarna i Swem. Troligtvis beboddes huset av två hushåll, att en familj hade dessa utrymmen är inte troligt. Boningshuset och en bod hade tegeltak och alla husen var rödfargade. Att husen var rödfårgade och hade tegeltak var ovanligt vid tiden för laga skiñe i Swem. Min teori är att boningshuset var relativt nybyggt, det var ett för byn stort hus med tegeltak och rödfargad ytterpanel. Uthusen hade i samband med boningshuset blivit rödfärgade. En bod låg norr om boningshuset, boden var inredd till 3 rum med spannmålsloñ och hade gott tor'vtak Söder om boningshuset låg en byggnad som var inredd till täljbod och vagnshus, även den byggnaden hade gott torvtak. Ladugården var inredd till stall, fa'hus och 4 foderlador med loge. Byggnaden hade halmtak. Ladugården var indelad i sju olika ñmktionsdelar, vilket var mer än på de andra gårdarna. Det går inte att utläsa något om ytan på de olika delarna. På gården fanns även två svinhus och ett hemlighetshus. Hela gården bestod av sju byggnader. Gården flyttade från Swem by som den blev ålagd vid laga skifta.: r"" 17 i* Östergården, ägare av gården var Petter Larsson, arealen var 1/4 mt. Boningshusets nedervåning var inredd till stuga samt kök, innerväggarna var rappade. Overvåningen var indelad i 2 rum, där ett av rummen hade väggar utan rappning. En bod låg söder om boningshuset och var inredd till visthus, vagnskjul och täljbod med spannmålsvind. Det fanns två ladugårdar på gården, en är noterad som mindre och innehöll två lador, fahus samt loge. Den större ladugården innehöll fa'hus, två lador även den ladugården hade loge. Redskapshus och hemlighetshus tillhörde också gårdens byggnader, sammanlagt fanns det sex hus på gården. Gården flyttade som den blev ålagd vid laga skifte. Jonsgården, ägare till 1/8 mt var Johannes Persson, till 1A mt Johannes Perssons arvingar och till 1/8 mt Andreas Andersson. Till Andreas Anderssons gård fanns en ladugård som var inredd till tre lador, fahus och loge. Ett hus som irmehöll svinhus och brygghus. Johannes Perssons gård hade en ladugård inredd till tre lador, fahus och loge. På gården som ägdes av Johannes Perssons arvingar fanns ett boningshus, där nedre våningen var inredd i stuga, kammare och kök, innerväggama var rappade. Övervåningen bestod av stuga och kammare utan tappade väggar. Utöver mangårdsbyggnaden fanns det fyra byggnader och en ladugård på gården. Ladugården var indelad i loge, två lador och hade bättre halmtak. I de fyra bodama fanns mjölbod, täljbod, stall, foderlador, fahus och vedskjul, två av bodarna hade spannmålsvind. Taken på samtliga bodar bestod av halm och torv. En gård till ingår i min undersökning av Swem by, det är Westergåra'en som inte flyttade ñ'ån byn utan förblev kvar. Gårdens byggnader fanns inte dokumenterade, jag gör den bedömningen att gårdens byggnader hade ungefär samma utformning som Östergården och J onsgården. Erlandsgården hade större boningshus än 'vad som var vanligt i Swem. Att utgå från de andra två gårdarna verkar relevant, eftersom bönderna byggde efter vad som var vanligt i byn och med hjälp av andra bönder. /18 4.5. SWEM EFTER LAGA SKIFTE Idag ligger Swems gårdar utspridda i landskapet, en vy som vi känner väl. Det går knappt att ana var den gamla bykärnan låg. Tre gårdar blev kvar i den gamla byn och tio gårdar utflyttade. Byn sprängdes, vilket var väldigt vanligt vid laga skifce även om uttlyttningen var väldigt hög i Swem. Erlandsgârden flyttade från byn. Gården har tillhört släkten sedan början av 1800talet.21 Huvudbyggnaden var av trä och byggd omkring år 1800. Byggnaden bestod av två lägenheter och innehöll 4 rum, 2 hallar, 2 kök och källare. Huset 'moderniserades på 1920talet, det var troligtvis då huset ñck rappade ytterväggar i en ljus kulör som bilder visar från år 1949.22 Byggnaden var en dubbelradstuga i en våning samt en frontespisvåm'ng och vind. Formen representerade höjdpunkten av vad bondeklassen uppnådde under 1800talet.B Detta kom för böndernas del, till uttryck bara i Östergötland och Södermanland. Byggnaden hade en utbyggnad på gaveln med separat ingång och brutet tak. Enligt Länsstyrelsens inventering från år 1996, ñnns huvudbyggnaden, två uthus och en ladugård i samlad placering kvar på gården. Jonsgården utflyttade, gården har tillhört släkten sedan 1700talet. Mangårdsbyggnaden var av trä och byggd år 1908. Huset innehöll två lägenheter med 6 rum, 2 hallar, 2 kök och källare. Byggnaden kan vara byggd efter Löwenskiölds typritningar över ”boningshus för hemmansbrukare”, som utkom under senare delen av 1800ta1et .24 Huset hade sadeltak och frontespis, det fanns även en utbyggnad på gaveln med separat ingång. Ekonomibyggnaderna var från år 1902. Länsstyrelsens inventering visar att en enkelstuga och en jordkällare ñ'ån 1800talet finns kvar på gården. Idag har gården en väl tilltagen trädgård och gårdens sex huskroppar ligger inte samlad i placeringen. " Ännu en utñyttad gård var Östergården. Mangårdsbyggnaden var byggd år 1911 och bestod av två lägenheter innehållande 5 rum, 2 hallar och 2 kök. Huset var i två våningar och hade frontespis med sadeltak. Här liksom på Jonsgården påminner huset mycket om de hus som var byggda efter de av Löwenskiöld utgivna typritningar över böndernas bostäder. På gården fanns en gammal smedja ñ'ån lSOOtalet som var knuttimrad. Från samma tid fanns också en ”lillstuga”, en knuttimrad enkelstuga , en jordkällare och ett brygghus. Ekonomibyggnaderna var från 1920talet. Länsstyrelsens inventering visar att smedjan, enkelstugan och jordkällaren från 1800talet ñnns kvar. Enkelstugan kan ha varit en undantagsstuga eller den gamla huvudbyggnaden. Två uthus och en ladugård finns kvar från 1920talet, i en iii placering på gårdstomten. 21 Sveriges bebyggelse på landsbygden, del V 4 *rg i” 72 Ibid ü Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur, sid 539 24 Thomas Hall Katarina Duner, Svenska hus, sid 36 19 En av gårdarna som inte utflyttade från byn var Westergården, som idag stavas Vástergården. Huvudbyggnaden var en påbyggd parstuga från 1600talet.25 Huset var timrat, knutama fanns kvar men var något avsågade. Att lcnutama fanns kvar var ovanligt, de var ofta avsågade och täckta med vita knutbräder. Det i Sverige så vanligt förekommande, det röda huset med vita knutar. En timrad vedbod fanns också kvar på gården. Inga fler byggnader fanns dokumenterade från Länsmuséets inventering år 1949. Länsstyrelsens inventering visar att huvudbyggnaden finns kvar. Den restaurerades år 1965 i gammal stil.26 Det finns två uthus och en ladugård på gården. Uthusen är små och kan vara gamla, ñ'ån vilket århundrade är svårt att avgöra. Ladugården är en stor byggnad och är troligtvis från sent lSOOtal eller tidigt 1900tal. De fyra byggnaderna ligger ganska tätt kring en fyrkantig gårdsplan. 25 Tidningsartikeli Östgötabladet 1965, i Linköping 56 a ' Ibld 20'/ 4.6. SWEM BY Swern by sprängdes vid laga skiñe, utñyttningen var 77 % medan det i genomsnitt rörde sig om 40 50 % i Östergötland.27 Vid så hög utflyttning var det troligt att förändringen blev stor på gårdarnas byggnader. Den vanligaste typen av boningshus, på de gårdar jag undersökt i Swem, var enkelstuga med övervåning. Det fanns många huskroppar på gårdarnai form av boningshus, uthus och ekonomibyggnader. Alla husen var timrade, bara en gård hade husen rödfårgade. Erlandsgården ( se bild 6 och bild 8 ) som brukades och ägdes av Anders Samuelsson hade det största boningshuset av de jag redovisat, alla husen var rödfärgade och gården bestod av sju hus totalt. Erlandgården flyttade från byn vid laga skifte. Huvudbyggnaden som var från omkring år 1800 återuppbyggdes troligtvis i sitt ursprungliga skick. Huset bestod av två lägenheter med 2 kök, 2 hallar och 4 rum. Det troliga är att mangårdsbyggrraden ñck det utseende, som återges år 1949, vid moderniseringen på 1920talet. Huset hade då rappade väggar i ljus kulör, frontespis och brutet tak. Även om jag inte anser det troligt, kan det inte uteslutas att byggnaden fick det utseendet vid utflyttningen år 1845. Skulle det vara så, skulle huset tillhört det modernaste i byggnadsstil vid denna tidpunkt. ” Det representerade höjdpunkten av vad bondeklassen åstadkom under 1800talet” enligt Sigurd Erixon ( se bild 7 ). Ekonormbyggnaderna var från år 1918. Jag kan alltså tänka mig två olika teorier angående Erlansgården. Det första är att gården flyttar och bygger upp sina byggnader som innan skiftet. Det sker ingen förändring av bebyggelsen Gårdens alla hus var innan skiftet i gott skick, samt påkostade med rödfärg och tegeltak på boningshuset och en bod. Den andra teorin är att samtliga byggnader byggs upp som innan, men boningshuset genomgår en modernisering och får rappade ytterväggar, frontespis och brutet tak. Vilket är då troligast ? Erlandsgården hade innan skiftet 1/4 mt, det var ingen stor gård. Gården var i gott skick innan laga skifte samt påkostad med rödfärg och tegeltak. Det vanligaste var att gårdarna hade enkelstuga med övervåning i Swem innan skifte, Erlandsgården hade större boningshus än de andra undersökta gårdarna. Jag menar att den troligaste teorin är att Erlandsgården ñck rappade väggar, fronteSpis och brutet tak samtidigt som nya ekonomibyggnader byggdes mellan åren 1918 20. Gården hade då höjt sin lönsamhet och hade ekonomiska resurser att förbättra och bygga nytt. Jonsgården uttlyttar, mangårdsbyggnaden bestod innan skiftet av en enkelstuga med övervåning. På övervåningen var innerväggarna utan rappning. Det fanns sex hus på gården, inget av husen hade tegeltak eller var rödfärgade. Jag utgår från att alla husen var ofa'rgade och att taken bestod av torv, halm eller spån. Ett nytt boningshus byggdes år 1908 ( se. bild 9 )och ekonomibyggnaderna år 1902. På Jonsgården byggdes inga nya hus vid laga skifte. Det kan inte uteslutas att husen modemiserades, att de rödfargades och fick tegeltak är mycket troligt. Om det ñnns inget dokumenterat. 27 Knut Norborg m. 11. Svensk landsbygd, sid 49 21 'c Idag ñnns en enkelstuga ( se bild 10 ) samt en jordkällare kvar av gammal bebyggelse på Ionsgården. Enkelstugan ligger som en flygelbyggnad till mangårdsbyggnaden nån år 1908. Vid laga skifta fanns bara ett boningshus dokumenterat, det är mig att tro att det är det gamla boningshuset som är bevarat. Jordkällaren är inte heller dokumenterad vid laga skifte, den byggdes troligtvis när gården flyttade. Jonsgården flyttar och bygger upp sina byggnader som innan, först under tidigt 1900tal byggs nya byggnader på gården. Även Östergården flyttar, ägare var Petter Larsson med 1%: mt. Boningshuset var en enkelstuga med övervåning, på gården fanns fem hus förutom hemlighetshuset, Det fanns ingen dokumentation om rödfárg eller tegeltak. En ny mangårdsbyggnad uppfördes år 1911, som innehöll två lägenheter med 5 rum, 2 hallar och 2 kök. Huset byggdes i två våningar med sadeltak och frontespis. Löwenskiölds stora betydelse för landsbygdens bebyggelse, kan även Östergårdens mangårdsbyggnad vittna om. Husets exteriör kan var hämtad från Löwenskiölds typritningar från sent 1800tal. Nya ekonomibyggnader byggdes på 1920talet. Inte heller på Östergården vet jag något om förbättringar på husen i samband med eller kort efter laga skifte. Att husen genomgick förändringar ñ'ån år 1845 till nya hus byggdes på 1900talets början, är jag ganska övertygad om. Länsstyrelsens bildmaterial visar att en smedja från 1800 talet ñnns kvar ( se bild 11 ) samt en enkelstuga från samma tid. Enkelstugan är troligtvis den gamla mangårdsbyggnaden ( se bild 12 ), inte heller på Östergården fanns vid skiftet mer än ett boningshus. Smedjan fanns inte heller med vid laga skiñe, kanske byggdes den i samband med uttlyttningen. Om det är så, byggdes en ny byggnad vid skiftet. Västergården var en av de gårdar som inte flyttade ñ'ån byn. Påverkades gården till följd av skiftet ? År 1949 fanns den gamla mangårdsbyggnaden ñån 1600talet kvar ( se bild 13 ), samt två gamla uthus. Mangårdsbyggnaden var en parstuga med påbyggd övervåning, det är möjligt och mycket troligt att det från början varit en enkelstuga, som senare kanske i samband med skiftet byggdes till och blev en parstuga. Övervåningen kan ha funnits före skiftet, mycket talar för det, de andra gårdarna jag presenterat hade övervåning vid tiden för skiftet. Mangårdsbyggnaden restaurerades år 1965 och finns idag bevarad i gammal stil. En mycket vacker byggnad och därtill unik, om man betänker att bara 5 % av hus äldre än från 1800talet, ñnns bevarade idag. En gammal vedbod fanns kvar är 1949 ( se bild 14 ) , men är idag riven eller ombyggd. Gårdens byggnader ligger koncentrerat kring en gårdsplan. På Västergården byggdes inga nya byggnader i samband med laga skifte. Eventuellt gjordes tillbyggnaden till boningshuset vid tiden för skiftet, men det finns inget som befäster det. Tillbyggnaden kan ha tillkommit före eller långt efter laga skifte, ingen ny byggnadsstil användes på tillbyggnaden. Ladugården var från sent 1800tal eller från tidigt 1900tal, det är den byggnad som tillkommit i den för tiden moderna stilen, men långt efter laga skiñe. Västergården har inte, som de utflyttade gårdarna jag presenterat, byggt ett nytt boningshus i ny byggnadsstil ( moderniserat eller nybyggt ) under tidigt 1900tal. Västergården har kvar den gamla mangårdsbyggnaden från 1600talet. 22 '/ i v w .__ MMA aprq"th i, t 5. AVSLUTANDE DISKUSSION Hur överensstämmer Anders Bönners beskrivning, av vad som hände med bebyggelsen efter laga skifte, på de gårdar i Swem och Stavreberg som jag valt att undersöka ? Anders Bönner menar att en ny byggnadsstil började ta form, den utmärktes av stora mangårdsbyggnader med brutet tak och frontespis. I vissa fall kunde huset få rappade väggar i en ljus kulör. Ekonomibyggnaderna byggdes av sågade bräder och de tidigare små husen sammanfördes till större hus. Herrgårdar och prästgårdar kan ha stått modell för böndernas nya sätt att bygga . Gården som flyttade i Stavreberg byggede nya hus, både vad det gällede mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader. Mangårdsbyggnaden får en fyrdelad planlösning, huset byggdes i en ny stil efter typritning av Löwenskiöld. En ny byggnadsstil började ta form, så långt stämmer Anders Bönners beskrivning, men det var ingen stor mangårdsbyggnad med brutet tak och frontespis. Mangårdsbyggnaden slcilde sig mycket ñån de tidigare enkelstugoma i Stavreberg, och måste varit ett stort och ståtligt hus bland byns övriga boningshus. Huset byggdes inte efter vad som var vanligt i byn med andra hus som förebild, utan efter en ritning som förebild. Ekonomibyggnademas utseende vet jag inget om, jag anser det mycket troligt att de byggdes större, eventuth användes sågade bräder. En ny byggnadsstil började ta form i Stavreberg, en mycket lång tradition, där husen byggdes efter vad som var vanligt i byn, avbryts år 1874 i Stavreberg. Laga sldñe var en av anledningarna till detta. Gården Fällan i Stavreberg, boningshuset kan ha fått sin tillbyggnad i samband med laga skifte, men det var ingen ny byggnadsstil som användes, utan förr ett väldigt gammalt byggnadssätt. Ytterdörrarna på gården Fållan kan ha haft herrgården som förebild, tandsnitt på fönster och dörrar var vanligt på herrgårdar under tidigt 1800tal. Om dörrarna fick ornament och tandsnitt i samband med laga skiñe är väldigt osäkert. Ekonomibyggnaderna på gården Fällan från år 1886, kan ha haft den utflyttade gårdens byggnader som förebild. Laga skifre har då hañ stor betydelse för gårdens utveckling. De övriga gårdarna i Stavreberg som jag har presenterat, genomgick ingen eller liten förändring i samband med laga skifce. Gården som flyttade genomgick stora förändringar, och stod säkert modell för de övriga gårdarnas utveckling vad det gäller byggnadsskick. I Swem by, där tre utflyttade gårdar ingår i mitt arbete, byggdes inga nya hus i samband med laga skifre. Om Erlansgården fick sitt nuvarande utseende vid utñyttningen, skulle Anders Bönners beskrivning stämmaväl överens. En ny byggnadsstil tog sin form med brutet tak, frontespis och rappade väggar i en ljuskulör. Det skulle vara trevligt att kunna redovisa en sådan likhet med Anders Bönners bild, men jag finner det osannolikt. Laga skiftets genomförande i Swem år 1845, var för tidigt för denna nya byggnadsstil. Gården var för liten för att bygga ett boningshus som representerade höjdpunkten av vad bondeklassen kunde åstadkomma under 1800talet. År 1918 byggdes nya ekonomibyggnader på gården, att sätta det i samband med boningshusets förändring timer jag mycket troligt. De andra två utflyttade gårdarna, byggde stora mangårdsbyggnader med frontespis, på_ en väl tilltagen gårdsplan. Ekonomibyggnaderna byggdes av sågade bräder och var stora byggnader. Men detta sker först under tidigt 1900tal, långt efter laga skifte. . e r , \, \ 23 i* Västergården som inte flyttade från byn, på gården byggdes ingen ny mangårdsbyggnad. Västergårdens ägare valde att göra tillbyggnaden i en gammal stil. Varför byggdes inget nytt boningshus på gården under tidigt 1900tal ? när de andra två gårdarna byggde nya hus. Den frågan ingår inte i mitt arbete, men frågan väcktes under arbetets gång. Stavreberg och Swem två olika byar i Hålaveden, gårdarna i byarna var väldigt olika och hade därmed olika förutsättningar att utvecklas. I Stavreberg byggde den utflyttade gården i en ny stil år 1874, några av byns gårdar byggde efter samma stil. Denna byggnadsstil återñnns inte på Swems gårdar. I Swem genomfördes laga skiñe så tidigt som år 1845, nästan trettio år före laga skiftets genomförande i Stavreberg. Det hade stor betydelse för byggnadsförändringen i samband med skiftet. År 1845 fanns inte detta nytänkande ifråga om ny byggnadsstil, propagandan hade inte börjat, några nya byggnadstekniska ñamsteg var ännu ej verklighet. Om herrgårdar eller prästgårdar stått modell för böndernas sätt att bygga är svårt att visa rent konkret. Att bönderna tog intryck av herrgårdar och prästgårdar är mycket troligt. De stora mangårdsbyggnaderna på Swems gårdar har mycket av herrgårdens exteriör. Det som kan vara efter herrgårdens exteriör är också dörrarna på gården Fällan, det visar att bönderna kunde ta vissa detaljer till sina förövrigt enkla bostäder. Anders Bönners bild av gårdsmiljöförändring i samband med laga skiñe, kan inte ses som en generell bild i Swem och Stavreberg. F,. \ 24 " ,/ BILD 1. ''x osenberg , 1 Kronbeyga "Skönatorpet ' \ Grimshult Öñiid e 5 h 5 g / . nl. I Jussery ”'*Skorperyd 1/ 'sunneby FSunnes'ö \/ ,1.7.7 ;Jonshul / Basudá ' " \n./'=“*'iéa mmalsby Å Torp Ershult 5.›\7 ' I Boat Trehörngleden ; Mantor; ' f. åssháirgçwgpøaäf uggeryd Bultsbol ; ärmTingstáäåçxJ Nisshult __.._ __I \ T b yrsa ol *AN m2., .›. Kalvhult \§ck= ›.e\_/mn 'sv A. J] _ Nätegyd . _.A .k_\ ...5 _.._' _ ,Af"( klårñmestorp ! (5 v'“ o' 4.' '.› .I . K lhuli \\ I :ÖJvasösa ;§48 “ \'/""*\ “#7') .:' " ', ,i Halvarby ' :' 2 > Bodebol , "// z :' W 1.' ;i/ . u 1 , \\*\Tällekul|en 'I \\ ' 2 X1' * I. i , :1. Börstabol Gustavslund :.ÄSJiüêsen åz"'..'_*":'7'øl :=*'*"""." \ . 7' .. i ?Diem/e: få'Y'ZHa'VreEuHen :/ ' ,_4. ”vr”. 55' K m Ffépparp St. Smedstorp Cr) ,' v .L_ Aleryd i_.=_«1__a_k'›arp“l _1_ .i *A _.A 5 i ; .,\ 1 i '"*..:.;:"I“1\Ö. Haddåsejø' St' Aler'quill E_ “'“IâtGyllinge x\ “ X_an \ * “ s ,.4 \. ;4 . . c_4.2531M°rlelahm 4» +N/,kM01'eJ8n .l ä.: ._ . J" åäö" Vantekullenfñä' *':;Stañanstorp y, I amg,le _ I / ( Hagst \ / f ': \A 0. 3: BILD 2. “5 null/an"ht/;annu v, ,,. ;w/ . 1/ /âtu 26 27 ...TMy/vv/V/n/"Mw/nr BILD 5. Dagsverkstorp och bostad för Ch. Em. Löfvcnskjöld. Invt hcmmansåboar. Figur 6. Typriming till dagsvcrkstorp och bostad fözgcmmansåboar upprättad av Ch. Em. Löfvcnskjöld. publicerad i Tidskrift för praktisk byggnadskonst 1852. 54 6* ;2515555 . , v\.\^ W .31» F* BILD 8. »www.v.»wmm\w 30 , ,v .. w'.\..i_i<( .7. ”Benin Mån» \ :a 1,. "' v 7 fo: .Jñtflllllldll.)['1'(ll'kL\1C. law...,me . ,I . :Wai (..le 30, BILD 10. ”MW/4' ' › ' W Y ' * › 4 Man's» 'r ' r r, W. .4 “va ml 1.' . ' .Jah ° “W *mi w W" áw . u . '7 V M ' › . y . ('*f 4' 'f l NW 1 ' ,Mon 23, / , wc! C, /U:<* 4, ,11,7% i .n/ w »A ;Må/9254"» r. oj/fáü * 5 wa jimmy/;V :i om; 472%, 'zfåå'ør 1" ) '335' ' o › 1;' ” A n: '445 ;[1 / av). /'5/'›.ÛA/t 'Café/4 ,1, . 5.1,, '.2/.7ziw'w ' 1 “z/ azwzbväfxzm; * v *24:,14622'7/“1 4,54 'wcáb'n'ø' V . 7;; 117%' J J..., ' * BILD 11. . l . U) U) år :75% "mv" 4 wänåmiågy 73:a *538% < Mgâåân v M Mmm Awmasaamy 4» . »m mv nnuT'nNRÅD K nuroRnA BQRTA ' BILD 14. i, KÄLLFÖRTECKNING OTRYCKTA KÄLLOR Laga skifces kartor med tillhörande dokument, 184345 Swem by, 1874 Stavreberg by, Lantmäteriet Linköping. Inventeringsmaterial från 1949, Tidningsartikel, Östgötabladet 1965, Länsmuseet i Linköping TRYCKTA KÃLLOR Bäck Kalle, Början till slutet, laga skiftet och torpbebyggelsen i Östergötland 182 7 65, Klockrike 1992 Bönner Anders, Gård och bygd genom 100 år, Stockholm 1979 Erixon Sigurd, Östgötska kulturbilder, en översikt med historiska aspekter på sentida miljöer och monument, Institutet för folklivsforskning, Stockholm 1953 Erixon Sigurd. Svensk byggnadskultur, Stockholm 1947 Gidstam Björn, Östergötland, kulturlandskap i bild Stockholm 1996 Hall Thomas/ Dunêr Katarina, Svenska hus, Landsbygdens arkitektur från bondesamhälle / till industrialism, Stockholm 1992 Hedborg Gunnar/ Svensson Ingemar, Hus i trä, Helsingborg 1975 Norborg Knut Nordström Olof Sporrong Ulf Östman Peter, Svensk landsbygd, kulturgeograjiska studier av markanvändning, bebyggelse och miüö, Stockholm 1973 Romdahl Axel L. Erixon Sigurd Johansson Cyrillus Lundberg Johan, En bok om rödfärg, Stockholm 1932 i Werne Finn, Böndemas bygge, traditionellt byggnadsskick på landsbygden i Sverige, Höganäs 1993 Sveriges bebyggelse på landsbygden, del V, 1992 Strövtåg i Lysingsbygden, Ödeshögs kulturnämnd, 1972 Svensk arkitektur, ritningar 1640 1970, Byggförlaget i samarbete med Arkitektmusêet i ' Stockholm, 1986 e,Sveriges Nationalatlas, del 13, TurisFoch informatidnskarta, Ödeshögs kommun, fritidsnämnden 1983 Skala 1: 75 00 BILDFÖRTECKNING BILD 1. Karta över Swem och Stavreberg, Turist och informationskarta, Ödeshögs kommun 1983 BILD 2. Gården Fällan i Stavreberg 1949, Länsmuseet i Linköping BILD 3. Gården Fällan i Stavreberg 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 4. Ytterdörrar på boningshuset på gården Fällan 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 5. Den utflyttade gården 1:7 i Stavreberg 1949, Sveriges bebyggelse på landsbygden. Typritning till dagsverkstorp och bostad för hemmans och åboar, Knut Norberg m. fl. Svensk landsbygd BILD 6. Erlandsgården 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 7. Exempel på den nya byggnadsstilen, med frontespis och tappade ytterväggar i ljus kulör, Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur BILD 8. Erlandsgården 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 9. Jonsgården 1996, Länsstyrelsen i Linköping Typritning till boningshus för hemmansbrukare, Finn Weine> Böndemas bygge BILD 10. Enkelstuga på Jonsgården 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 11. Smedja på Östergården 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 12. Enkelstuga på Östergården 1996, Länsstyrelsen i Linköping BILD 13. Västergården 1949, Länsmuseet i Linköping. Västergården 1996, Länsstyrelseni Linköping BILD 14. Vedbod på Västergården 1949, Länsmuseet i Linköping