Gamla landsvägen genom Trehörna

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

126 Den gamla landsvägen genom Trehörna Lysings socknar är alla gamla medeltida socknar alla utom Tre hörna socken som bildades först i mitten av 1600talet. I omkring hundra år levde sockenborna där utan körbar väg. Alla fick färdas fram på hästryggen. Först 1759 började man röja för körväg i Tre hörna. Fyra år senare var vägen klar. Den som för 60 år sedan färdades den vägen möttes någon kilome ter söder om kyrkan av de branta och långa Smessebackarna. Den krävande färden upp fick sin belöning ovanför Översta Smessan. Här fick resenären se Omberg stiga upp vid horisonten. Utsikten var Trehörnabornas stolthet. Detsamma kunde sägas om de omgi vande Smesseängarna. Men på 1930talet byggdes en ny väg mot Tranås vid sidan om Smessevägens branta backar. Den gamla vägen lämnades åt glömska och vanvård. Lyckligtvis besökte stiftets biskop Tor Andrae en av de aderton i Svenska Akademien Trehörna församling för biskopsvisitation några år efter det nya vägbygget. Som den kulturperson han var, ville han få veta vad den visiterade församlingen hade att erbjuda och han hade den goda smaken att också vandra uppför Smesse backarna. För Svenska Turistföreningens Årsskrift 1938 gjorde han nedanstående beskrivning: "Strax söder om den sjö, där socknemännen i Trehörna byggde sin kyrka utan lov av byggnadsstyrelse, domkapitel och all annan överhet efter eget och prosten Siegbahns huvud, stiger landet till en ansenlig höjd. En över given landsväg med den urgamla ridstigen ännu skönjbar som en djupt nedskuren fåra vid vänstra vägkanten leder upp till en ljuvlig slåtteräng med lindar, askar och jämna gräsmattor mellan hasselbuskage och hallons när. Det är ett minne från den paradisets tid, då vårt land låg under ljumma vindar och hade söderns somrar, då lyckliga stenåldersmänniskor ploc Den gamla vägen är den som för från Linderås till Rök genom Trehörna. Kartan ritad av Sten Edström Vaderilqd Hlvqslra VÅTTERN _ Trehörna: ' ål' Smfâiábøl' in_ 3,3' 9 Summum w . I ,' i * . U chnålr. _.| i < 1, B . Pukuvd '. N ”n§,_._++_,_q"\ \\ ebnufon'.5\ <0 . _. *fw i. \ .men 5 M Vånsleni l “een ' Sim, *Q inder'as kade valnötter och jagade hjortar i sin stora park och spottade druvkärnor på golvet i sina hyddor. När man nått höjden däruppe, faller skogsridån, och en väldig utsikt blir synlig mot norr och nordväst Over Omberg och höjderna i Västra Ny skymta västgötabergen som en blå dimbank." Det är inte bara vägen från Trehörna kyrka upp till den beskrivna utsiktspunkten som gick genom "en ljuvlig slätteräng”. Hela fort sättningen fram till Linderås kyrka var ett typiskt lövängslandskap med dominerande inslag av ek "ett minne från den paradisets tid, då Vårt land låg under ljumma vindar. ..' '. Holavedens mörka barrskog har inte förrän under de senaste 50 åren med männi skans hjälp lyckats genombryta denna sista skans av lövängs skog. Där biskop Andrae betraktade Omberg och de blå Västgöta bergen, har ekskogen huggits bort och ett ogenomträngligt plante rat granskogsbuskage spirar på den välskötta slåtterängen. 127 Forngraven belägen några hundra meter söder om översta Smessan (Foto: TORD L/NDELL 7938) Till Smessevägens sevärdheter hör inte bara ängar, ridstig och ut siktspunkt. Fortsätter man landsvägen ett par hundra meter fram från utsiktspunkten kommer man till ett märkligt fornminne. Uppe på krönet av en bergsknalle, ett 50tal meter till höger om vägen, ligger en ansenlig järnåldersgrav. Vägen har alltså för kristna anor. Körvägen blev färdigbyggd 1763. Den gick från Röks till Linderås kyrka, från Östgötaslätten till Småland. Den var alltså inte bara en byväg i Trehörna. Den vanligaste förbindelseleden mellan denna del av Östergötland och Småland var givetvis Västra Holvägen utefter Vättern med jönköpings som slutmål. Man talar också om en Östra Holväg med Eksjö som närmaste mål. I detta fall torde det emellertid röra sig om flera parallella vägar. En av dessa har varit föremål för en grundlig rekognosering av lektor Erik Fries. Han har forskat i 78 år och därvid fått fram att den givna infarten norrifrån var Hogstad. Från Hogstad har Fries funnit ridstigsstumpar som så småningom når förbi Ekeberg till Trehörna kyrka. Här bjuder han på en riktig nyhet tyvärr utan källhänvisning. Den heliga Birgitta har färdats Vägen fram när hon påbörjade sin långa pilgrimsfärd till den Eviga staden. “Hon må från utgångspunkten Alvastra tagit vägen över vare sig Stora Åby eller Rök och Hejla backe. En gång passerade hon med sina följeslagare Trehörnasjön i det inte av Holaveden och färdades vidare nu följande den urgamla ridstigen..." 128 Den gamla ridst/'gen Öster om nedersta Smessan. l bakgrun den Erikslunds /adugård vid nu varande Tranåsvägen (Foto: TORD LINDELL 7.938) Ett annat historiskt minne är förknippat med vägen, nämligen den danske fältherren Daniel Rantzaus återtåg från sina vilda härj ningar i Östergötland. Han påbörjade dem 1567 under Erik XIV:s danska krig, det s k Nordiska sjuårskriget. Ganska nära ridstigen löpte en vinterväg där man kunde utnyttja tillfrusna sjöar, åar och sankmarker. Den danska hären använde vägen vid sitt återtåg i januari 1568. I Trehörna fanns en tradition om danskt krigståg. Namn som juteön och Kopparhandskemaden i Sandkulla och Hal longstrakten säger'en del, liksom Danskängen vid Trehörnasjön och slutligen Vagnsjön (som skall ha fått sitt namn av sänkta danska vagnar det bör förstås ha varit slädar). 129 ___gh_ Trehörna gamla kyrka, byggd 764347. Nedr/'ven 7861. Den gamla landsvägen förband denna kyrka med kyrkorna I' Rök och Linderås Trehörna nya kyrka (Fo to: S/GFR/D K ULLER STRAND omkr 19 75) 130 Vi flyttar det historiska perspektivet ett par hundra år, fram till år 1763. “Den urgamla ridstigen genom Holaveden" var då ersatt med vagnsvägen. Trehörnakyrkoherden Petrus Brunvall har läm nat en detaljerad vagnsvägsbeskrivning. "Sedan över 120 års tid här varit kyrka byggd och avsöndrad socken ifrån de nästgränsande med särskild pastor, har den svårighet varit, att ingen vagnsväg funnits närmare än på 1 1/2 mil till vilkadera sidor man härifrån har velat komma ut, utan man alltid måst rida, och det ofta med livsfara på en trång och stenig gångstig samt allt på hästryggen föra, angrep år 1758 ägaren av Trehörna Säteri, överstelöjtnanten och riddaren, välborne herr Casper Friedrich von Gröninger samt undertecknad pastor loci saken med fullt allvar." Häradshövdingen tillstyrkte vägbygget, liksom landshövdingen. Han bestämde att häradsborna skulle bryta mark för den nya vä gen och sätta den i stånd. Men alla häradsbor var inte nöjda. De besvärade sig i kammarkollegiet, och arbetet med vägen stannade av. Några månader senare avslog kammarkollegiet besvären, kro nolänsman mätte upp och delade vägen mellan häradsborna efter gårdarnas storlek, och så fick de sätta igång med arbetet igen. Då gick de missnöjda ända upp till Kungl Maj :t för att försöka få ändring i beslutet utan framgång. Arbetet fortsatte. Sommaren 1763 gick det att åka bekvämt på den färdiga vagnsvägen. Och i december samma år åkte von Gröninger med sin fru och dotter första gången ifrån Trehörna gård till kyrkan i täckt vagn. Ett sådant fordon hade aldrig skådats där förr. Den gamla Smålandsvägen över Trehörna vore Värd ett större in tresse än dagens. När det gäller Smessebackarna är ägaren Tre hörna säteri fru Gustafva Behms stiftelse. Här kan man efterlysa bättre förvaltaransvar när det gäller vården av den gamla landsvä gen. STEN EDSTRÖM 131