Glasfall

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Glasfall en gammal by i Holaveden Glasfall är en by med två gårdar, den östra och den västra. Några andra namn har de inte. Förr fanns också några torp men inte nu längre. Allmänt om Glasfall Glasfall består av 1/8 mantal och har en areal av 102 hektar. Detta uppges i jordeböcker och mantalslängder. Mantal var förr ett mått på skattekraften på jordegendom. Ett helt mantal avsåg på 1600talet ett hemman av sådan storlek att det kunde föda en familj och samtidigt betala skatt. Av de 19 byarna i Stavabygden är åtta av storleken ett mantal. De övriga är mindre. Byanamnet Glasfall har varit oförändrat under de senaste 400 åren. Glasfall gränsar i norr till Börstabol, i öster till Tällekullen, i söder till Svinåsen och Stora Smedstorp, i väster till Munkeryd och Stora Krokek. Den ursprungliga ensamgården i Glasfall fick i början av 1700talet två brukare. Vid storskiftet 1838 delades jorden i två halvgårdar. Så har det sedan förblivit. År 2006 bor det två familjer i Glasfall, en på varje gård. Glasfall var 1640 förlänat till Lars Kagg, därefter hörde det till Per Bra hes jordinnehav och därefter till Visingsborgs skola. Efter att skolan lagts ner 1811 hörde Glasfall till Växjö Elementarläroverk. Först på 1880talet blev byn skatteköpt. De människor som i äldre tider brukat jorden i Glasfall har således inte haft äganderätt till jorden utan endast besittningsrätt. I prak tiken har inte skillnaden mellan äganderätt och besittningsrätt varit så stor. Glasfall tillhör inte de äldsta byarna i Stavabygden. Ändå blev Glasfall en fast boplats redan under medeltiden. Till en början bodde här bara en familj. År 1620 hade Nils i Glasfall åker till två tunnors utsäde, inräknat då även utjorden Daglösa. Som jämförelse kan nämnas att Stora Smedstorp hade två, Öjan 21/2 och Börstabol fyra tunnor utsäde. Tunnetalet kan ungefär antas motsvara antalet tunnland odlad, öppen åker. I gamla tider låg också viss areal i träda. Från den geometriska ägoavmätningen från 1639 finns en intressant kart skiss över kronohemmanet Glasfall med ängar och gärden. Där låg hustom ten i mitten med små åkrar runt omkring. En av åkrarna är större än de övri ga och den ligger närmast hustomten norr om denna. Utsädet i Västergärdet uppgavs till 1 % tunnor, i Östergärdet till en tunna och i Södergärdet också till en tunna. Äng fanns till 14 lass hö, medräknat gärdesängarna, vidare någon skog och utmark. På denna karta är också Daglösa ängatorp medta get. Den är sym? till Glasfall och giver när medelmåttig gräsväxt är 14 lass hö. Vidare uppges om Daglösa att detta torp haver till föme varit särdeles skattlagt och i jordeboken infört. Glasfalls ägare (eller besittare) hette under 1600talet omväxlande Nils och Lars. Det var kanske far och son som avlöste varandra. Då fanns bara en bondefamilj i byn. Under 1700talet kom nya namn. Laga skiftet 1838 Den ursprungliga ensamgården i Glasfall fick under 1700talet två bruka re. De hade kanske någon form av sambruk. Något markskifte genomfördes inte förrän 1838 och det var laga skiftet. Något storskifte har inte genom förts i byn. Den ursprungliga hustomten i Glasfall låg fram till 1838 mitt emellan de båda gårdarna som idag finns i byn, kanske något närmare den östra gården. Den gamla hustomten övergavs och de två gårdarna fick var sin hustomt med något avstånd från varandra. Vi kan anta att detta är den ursprungliga hustomten i Glasfall. Här har människor bott i 7800 år, och bor fortfarande. I handlingarna till laga skiftet kan vi se ett par intressanta ägonamn. Det är Hybblalyckan och Wiskällakullen. Hybblalyckan var platsen för ett gammalt torp. Där fanns också enligt handlingarna ett lertag som skulle vara samfält. Wiskällakullen var platsen för ett grustag, vilket också var gemen samt. Dessutom var vattenställen och vägar gemensamma. Var Wiskällakul len var belägen omtalas inte i handlingarna. Från början sades inget speciellt om Daglösa, varför detta tycks ha ingått i förrättningen. Senare undantogs Daglösa och förklarades vara en utjord under Åby. Detta gjorde att skiftet drog ut på tiden. Det blev inte klart för rän 1842. Då hade Daglösa övergått från att brukas under Glasfall till att vara en utjord tillhörig Åby Skattegård. Torp och torpare på Glasfalls ägor Förutom bönder har det ända sedan 1600talet också funnits människor boende på ägorna. År 1698 dog Börje Smeds änka på Glasfalls ägor anges det i kyrkoboken. Under 16 och 1700talen var det troligen endast en torparfamilj i taget. De bodde kanske på Hybbeln, ett begrepp som hör 1600talet till. Här har olika familjer bytt av varandra. Omkring år 1800 ökade antalet människor som bodde på byns ägor. Denna tid medförde på alla håll ett ökande proleta riat av backstugusittare och torpare med små försörjningsmöjligheter. Detta gällde också Glasfall där det utökades från en familj till 34 familjer på ägorna. Nya torp byggdes dels i norr och dels i söder utmed vägen mot Sto ra Smedstorp. Ända fram till i början av 1900talet har det sedan bott torpa re på Glasfalls ägor. Skifteskartan från 1838 års laga skifte uppvisar två torp i söder utmed vägen mot Stora Smedstorp och två torp i norr, nära gränsen mot Börstabol, även om kartan där är svår att tyda. Där fanns dock två ägonamn, Hybbla lyckan och torplyckan som båda var för sig talar om torp. Från 1870 visar häradskartan två torp i söder men inga torp i norr. Av husförhörslängderna kan vi från tiden från 1830talet och framåt få en uppgift om på vems ägor torparfamiljerna bodde. Vi kan anta att torparna Johannes Svensson och Peter Jonsson med sina familjer bodde på något av de norra torpen, kanske Hybbeln, medan torparen Peter Eriksson med sin familj bodde i något av de två södra torpen, utmed vägen mot Stora Smeds torp. Den siste torparen på Glasfalls ägor var Peter Eriksson. Hans föräldrar var torpare på Kanikenäs ägor. Peter var gift med Eva Jonsdotter Frey. 1864 flyttade de båda till Ödeshög och intogs på Fattighuset. Peter var då blind. Hon dog där 1874 och han 1875. Efter dem flyttade troligen Johan Fredriks son med sin familj in itorpet, men han anges som arbetare, inte torpare. Under senare delen av 1800talet innehåller husförhörslängderna för Glas fall inga torpare, däremot finns flera arbetarfamiljer upptagna. Det kan tyda på att dessa inte hade något torpkontrakt utan levde antingen på eget hant verk eller på arbete hos bönderna i närheten men bott i de gamla torpstugor na. I Daglösa finns däremot torparfamiljer angivna ända till 1800talet slut. Därefter är de antecknade som arbetare. Torpkaraktären upphörde. Där bod de två arbetarfamiljer ända in på 1930talet. Av häradskartan från 1870 framgår att då fanns två jordtorp på Glasfalls ägor i söder utmed vägen mot Stora Smedstorp. Samma förhållande framgår av generalstabskartan. De som bodde där var Anders Jonsson och Johan Fredriksson med sina familjer. Mera uppgifter om torp och torpare finns längre fram i denna berättelse, men också i en särskild torpinventering, som gjordes år 2000 och som finns på biblioteket i Ödeshög. Vägar och stigar Vägen från Glasfall ut till Börstabolsvägen tycks ha haft sin nuvarande sträckning även i gamla tider, att döma av kartan från laga skiftet och från häradskartan från 1870. Denna väg var också kyrkvägen för Glasfall och Svinåsen. Vägen till Stora Smedstorp tillkom senare. På skifteskartan är också inritad en stig som från gårdstomten i Glasfall ledde mot nordost till Hybblalyckan. Den gick sedan över bäcken och in på Börstabols ägor, förbi Börstabols södra torp och sedan österut till Tällekul len. Det var förmodligen en i gamla tider väl använd gångstig mellan byarna i öster och Stavabygdens byar. Släkter En intressant fråga är givetvis huruvida Glasfall brukats av en och sam ma släkt genom århundradena. Det är svårt att svara säkert på denna fråga. En och samma släkt fanns i byn från 1700talets början och fram till 1879. Det är Jöns Perssons släkt som avses. Två medlemmar av släkten har burit detta namn och därför kan kanske släkten kallas så. Den äldste kände med lemmen av släkten var Håkan Karlsson i Sunneby, född 1651. Hans son, Karl Håkansson, gifte sig 1701 med Ingeborg Persdotter från Fogeryd och flyttade samtidigt till Glasfall. Det bör tilläggas att medlemmar av släkten återkommit till byn på 1980talet. Gunilla Pahn på den östra gården kan räkna anor tillbaka till Karl Håkansson, nästan 300 år tillbaka i tiden. Domböc kerna berättar I domböckerna kan man läsa något om vad som hänt i Glasfall. Jag har hittills inte funnit särskilt mycket från Glasfall i domböckerna. Människorna i Glasfall har varit laglydiga och skötsamma och har inte så ofta varit vid tinget. Bönderna i Glasfall har ibland varit med vid kontraktsskrivande och vid bouppteckningar mm, ibland tillsammans med bönderna i Börstabol. Ibland har de haft förmynderskapsuppdrag. De noteringar som jag hämtat ur domböckerna har jag lagt in i anslutning till berättelserna om respektive personer längre fram i denna berättelse. På samma sätt har jag gjort med noteringar ur bouppteckningarna. Ibland har jag velat ha med dombokens noteringar oförändrade. Då har jag använt kur siv stil. Emigrationen till Amerika Emigrationen till Amerika har från Glasfall omfattat cirka 15 personer. Det är möjligen en hög siffra sett till det låga befolkningstal som Glasfall haft genom åren. En av dessa emigranter var Stina Greta Nilsdotter, se ned an under Människoöden. Människoöden Ur den mängd av människoöden som finns i Glasfalls historia har jag valt att här nämna två personer. Båda tillhör 1800talets personer på Glas falls ägor. Den första är Stina Greta Nilsdotter. Hon var dotter till bonden Nils Svensson och Maria Olofsdotter i Ersbola i Stora Åby socken. Föräldrarna flyttade 1816 till en gård i Östra Haddåsen i Ödeshögs socken. Stina Greta gifte sig 1829 med bonden Johan Peter Petersson i Öninge. Efter hans död flyttade hon med sina barn hem till Östra Haddåsen. En tid var hon hushål lerska hos en bonde i Lilla Smedstorp. 1837 flyttade hon tillbaka till Östra Haddåsen och bodde hos sin mor som då var änka. 1841 gifte hon sig med torparen Peter Jonsson på Glasfalls ägor, förmodligen det torp som låg strax norr om Laggaretorpet utmed vägen mellan Glasfall och Stora Smedstorp. Peter Jonsson dog 1848. Stina Greta bodde kvar på torpet i ett 20tal år och flyttade sedan till Amerika, till dottern Anna Maja i Iowa i Amerika. Under våren 2001 fick jag kontakt med en man från Iowa i USA. Han berättade att Anna Maja Jonsdotter, se ovan, var hans farmor. Jag har till honom sänt över uppgifter om hennes bakgrund i Sverige samt några foton från platsen för torpet på Glasfalls ägor. Ett annat människoöde som jag vill nämna gäller Anders Olofsson. Han föddes 1802 i en backstuga på Angseryds ägor. Efter att ha tjänat dräng ett antal år gifte han sig med Anna Maja Andersdotter. De hade först ett torp på Grimshults ägor. Sedan bodde de i en backstuga på Lilla Smedstorps ägor, därefter i Västra Haddåsen, där han var dräng. De fick tre barn, som alla dog i unga år. Hustrun dog 1843. Kanske undrade Anders därefter vad han hade att leva för. Han flyttade till Glasfall, men söp ihjäl sig och anträffades på julaftonen 1843 liggande död ute på marken på Glasfalls ägor, se längre fram i denna berättelse om människorna i Glasfall. Övriga uppgifter om Glasfall De epidemier och farsoter som under gångna tider gått över bygden tycks någorlunda ha skonat Glasfall. Pesten 17101711 skördade inga offer i Glas fall. Under 1600 och 1700talen var antalet boende i byn under tio personer. Under 1800talet steg antalet och var som mest uppe i ett 25tal personer. Människorna i Glasfall 1600talets uppgifter är magra och kommer främst från jordeböcker, mantalslängder och domböcker. De anger i regel endast förnamn på husfa dern. Övriga familjemedlemmar nämns inte. Är Namn och övriga uppgifter Källa 1571 Enligt Älvsborgs lösen från 1571 var Glasfall då öde. 1613 Nils "inkl Daglösa" Älvsb. 1620 Nils (1 häst, 1 stod, 1 föl, 4 kor, 3 stutar,2 kvigor, 13 getter, 11 får, 2 svin, 2 tunnor utsäde) BU 1627 Änkan samt Nils 1631 Nils, utsäde 1 1/2 tunna 1637 Nils 1640 Nils 1641 Lasse med hustru, inhyst man och inhyst hustru 1643 Lasse med hustru, piga samt en inhyst man 1643 Glasfallagärdet omnämnt i domboken, se nedan 1644 Lasse med hustru 1645 Nils, räntan 288 1645 Lars m h och en inhyst man, tre mantalsskrivna i byn, 1646 Lasse med hustru och piga 1647 Lasse med hustru 1648 Lasse, Daglösa öde 1648 Lars Nilsson 1651 Lasse, två mantalsskrivna i Glasfall, Daglösa öde 1653 Nils i Glassås (?) och Lars i Glasfall omnämnda i domboken, se nedan 1653 Håkan i Skälaby, Per i Krokek och Lars i Glasfall, se domboken 1655 Hustru Kerstin i Sölvestorp klagade till Lars i Glasfall, se domboken 1655 Nils, räntan 288 J 1656 Lars i Glasfall är vittne i en gränstvist, se domboken 1657 Lars i Glasfall bötar 20 daler för utsläppt skogseld, se domboken 1662 Lars i Glasfall, vittne avåt Måns i Havrekulen, se domboken 1662 Lars i Glasfall, en man över 60 år, vittnar vid tinget, se domboken 1664 Börje i Glasfall, gift man, löst tal för en kona, se domboken 1664 Hustru Marit i Glasfall, vittne vid tinget, se domboken 1665 Kerstin Linnarsdotter i Glasfall åtalad för lönskaläge, se domboken 1668 Drängen Nils Larson i Glasfall anklagad för lönskaläge, se domboken 1669 Lasses son i Glasfall bötar för lönskaläge enl. sockenstämman 1671 Lars i Glasfall åberopad som vittne vid tinget, se domboken, 1671 Lars Nilsson i Glasfall, specifikation över arv, se domboken 1675 räntan 288 J 1679 Nils i Glasfall sålt en ko, sjuk ko , till Hans i Gyllinge, se domboken 1680 Lönskaläge i Glasfall, se domboken 1681 Nils med hustru, M 1682 Nils med hustru M il :gzzzzrz ZZHZZZ E 1684 Nils il 1684 Nils Larson i Glasfall lånat ut en bössa, se domboken 1685 Nils Larsson, räntan 2208, 1687 Nils med hustru, på samma gård Nils med hustru 1688 Stora Nils med hustru, Nils med hustru, 1689 Stora Nils med hustru, Nils med hustru 1690 Stora Nils med hustru, Nils med hustru 1691 Stora Nils med hustru, Nils med hustru 1692 Nils Larson i Glasfall är edgärdsman vid tinget, se domboken 1692 Ingeborg Nilsdotter gått till Glasfall med vadmal, se domboken 1693 Stora Nils med hustru, Lilla Nils med hustru På samma ägor, sågaren Abraham med hustru, fattiga M 1693 Nils Larsson i Glasfall varit i Öjan och timrat hus, se domboken 1693 Nils i Glasfall åberopad som vittne av Hans i Gyllinge, se domboken 1694 Lars Nilson i Glasfall åtalad för lönskaläge, se domboken 1699 Nils Larson i Glasfall åberopad som vittne vid tinget, se domboken ZZZZZ“ Älvsb. = Älvsborgs lösen BU = boskaps och utsädeslängd J = jordebok M = mantalslängd Mil = militär källa Räntan (grundskatt) är uttryckt i daler, öre och penningar. Det är namnen Lars och Nils som dominerar helt bland männen i Glasfall under 1600talet. Kanske var det söner som avlöste sina fäder. Kanske att inhyst man och inhyst hustru kan vara föräldrar som satts på undantag. Den äldsta domboksnoteringen som rör Glasfall är från 1643. Där om nämns bara Glasfallagärdet. Där hade Nils Brun velat stjäla en plogbill men blivit avrådd av Per i Öjan. Se vidare under Öjan och Lakarp. År 1653 har domboken den näst äldsta noteringen om Glasfall. Då hade Lars i Glasfall, Nils i Glassås (?) och Per i Gåsabol på landsvägen funnit ett parti vadmal. Detta hade de lämnat vidare till kronolänsmannen. Senare be stämde Tingsrätten att de skulle få tillbaka det. Någon ägare hade tydligen inte anmält sig. Domboken är lite svårtolkad i detta ärende. Samma år, 1653, blev Per i Krokek och Lars i Glasfall beskyllda för att vid marknaden i Vadsten år 1648 ha varit med Håkan i Skälaby och stulit smide. Detta smide fanns nu i Skälaby. Men både Per och Lars nekade till anklagelserna och hävdade att de inte varit på den marknaden. Denna mark nad hölls vid Kyndelsmässotiden. Lars fick också stöd av sina åberopade vittnen, nämligen Per i Gåsabol och Måns i Svinåsen. Av domboken 1655 framgår att hustru Kerstin i Sölvestorp vid tinget krävde Lars i Glasfall på 10 daler som han lånat av hennes fader. Lars med gav detta men sade sig ha betalt skulden till Jon i Bodebol, enligt Kerstins moders begäran. Jon i Bodebol var inte närvarande vid tinget. Kerstin sade vidare att han lånade två plåtar. En har han betalat till Jon, men den andra står obetald. Lars sade sig ha betalat den på krogen i Ödeshög till hennes fader, Anders i Törsabol. Några bevis på detta hade inte Lars och han ålades därför av rätten att antingen betala eller till nästa ting skaffa bevis på betal ningen. Hur denna tvist slutade veta jag inte. År 1656 tvistade Jöns i Rosshohnen och Mattias i Stavreberg om en äng, vilken var intagen av bådas oskifta mark, vilket Lars i Glasfall också inty gade. Rättens beslut blev att ängen skulle delas på mitten. År 1657 dömdes Lars i Glasfall att efter skogsordningens artikel 24 böta 20 daler för att han utsläppt skogseld. År 1662 anklagades Måns i Havrekullen för att han inte varit i kyrkan sista böndagen förlidet år. Han åberopade Lars i Glasfall som intygade att Måns varit sjuk och legat till sängs från måndagen före böndagen och en hel vecka efter böndagen och är dessutom en vanför och utlevad man, ty sades han för böter fri. År 1662 tvistade Tore i Kulhult med Per i Tällekullen vid tinget om en svedja som Tore påstod att Per gjort inom Kulhults hägnad. Per svarade att denna fälla tillhört Tällekullen innan Kulhult blev skattelagt. Därför framkallades Lars i Glasfall, en man över 60 år. Han avlade ed på bok och vittnade att för 50 år sedan hade Anders som då bodde i Tällekullen en svedja på samma plats. Kulhult (Kolhult) var då endast ett oskattlagt ny bygge eller backstuga och hade sitt mulebete med Tällekullen. Han berätta de vidare att Kulhult varit skattlagt för 26 år sedan. Nämndemännen Nils i Bråten och Sven i Narbäck berättade att Kulhult blev skattelagt för 28 år sedan. År 1664 blev Börje i Glasfall anklagad för att ha haft lönskaläge med en kona, Kerstin Linnarsdotter i Harsbol. Hon hade också fött barn. Men Kers tin Linnarsdotter själv hävdade att drängen Anders i Munkeryd var den skyldige samt att det skett på ett fa'husra'nne i M unkeryd mellan Kyndels mäss och vårfrudagen 1663. Både drängen Anders och Börje i Glasfallför nekade allt. Hustru Marit i Glasfall, en ärlig hustru som var hos konan när hon födde barnet, vittnar att konan uti själva födslovåndorna bekände på Anders i M unkeryd. Nämndens mening var att emedan saken är mörk upp sattes detta ärende till vidare rannsakning. Men inte heller vid nästa rannsakning kunde detta lösas. Börje nekade fortfarande till att ha haft med Kerstin att göra. Men mera skulle komma i dagen, senare. Vem Börje var vet vi inte. Han var förmodligen dräng i Glas fall vid detta tillfälle. Senare skulle det i Glasfall finnas en smed, Börje Smed. Kan det kanske vara han? Kerstin Linnarsdotter kom året därefter, 1665 till Glasfall som piga. I grannbyn Svinåsen hade hon sin mor, sin syster och hennes man, bonden Peder Olsson. Den 28 april 1665 ställdes Peder Olsson från Svinåsen inför rätten och anklagades för att ha bedrivit hor med sin hustrus syster, Kerstin Linnarsdotter i Glasfall. Peder Olsson erkände otvunget och frivilligt att han vid Olofsmässotid hävdat Kerstin Linnarsdotter i Svinåsen, varvid hon blivit havande. Kerstin Linnarsdotter erkände också på samma sätt. Fogden An ders Skog berättade nu att Peder Olsson försökt locka sin broder, Knut Ols son, 17 år, att bekänna sig ha haft lägerskap med Kerstin. Domboken har mycket att berätta om detta. Knut Olsson har utförligt berättat hur brodern försökt locka honom att ta Kerstin till hustru. Han skul le då få ett stycke mark i Svinåsen att bruka och han skulle också få ett sto och en ko om han genast ville gifta sig med Kerstin. Peder hade också ord nat det så att Knut övernattat hos Kerstin i Glasfall och legat i samma säng. Men allt detta hjälpte inte. Knut hade somnat från henne. Det tycks ändå som om han ville göra brodern till viljes. Han hade därför också bekänt lägerskap med Kerstin, men sedan tog han tillbaka detta och berättade inför rätten hela sanningen. Detta var en djupt tragisk familjehistoria. Peder Olsson och Kerstin Lin narsdotter dömdes av häradsrätten att mista livet. Domen överlämnades där efter till hans höggrevliga nåde på Visingsborgs grevskap. Där upptogs målet den 31 oktober 1665. Det sägs i denna dom att konan med detta brott förtjänat döden men att hon ändå förskonas till livet. Vad Peder Olsson be träffar hade han lyckats rymma och han kunde således icke dömas. Jag kän ner icke hans vidare öden. Detta mål är mera utförligt beskrivet under Svinåsen. Jag är osäker på om namnet Linnarsdotter möjligen kan vara Larsdotter. Bonden i Glasfall under senare delen av 1600talet hette Lars Nilsson. Han var troligen gift med Marit. Möjligen hade han varit gift flera gånger och att Marit var den sista hustrun. Lars var född före år 1602, se domboken från 1662 nedan. Lars och Marit hade en son som hette Nils som blev bonde efter fadern. Vi kanske också kan anta att Lars Nilsson var son till den Nils i Glasfall som var bonde där under första hälften av 1600talet. Lars hade en syster, Kerstin Nilsdotter, som var gift med Mårten Jonsson i Kråketorp. Jöns Jonsson i Angseryd var en bror till Mårten Jonsson. Lars Nilsson och hans hustru är inte omnämnda efter 1671, vilket inte hindrar att han kan ha levat ytterligare ett antal år. År 1671 var Lars i Glasfall av soldaten Lars Månsson i Fagerhult åbero pad som vittne i ett mål där Peder i Tällekullen avhänt Lars Månssons svär moder en ko. År 1671 inlämnade Lars Nilsson i Glasfall till häradsrätten en specifika tion på det arv som han på sin systerdotter, Anna Mårtensdotters vägnar efter hennes salig föräldrar, Mårten Jonsson i Kråketorp och hustrun Kerstin Nilsdotter tagit till sig, nämligen en ko, en kviga, ett gammalt får, ett ungt får, en gammal järngryta, gamla kistor, gammal bänkdyna, ett gammalt skåp. Annas faderbroder, Jöns Jonsson i Angseryd, har av hennes arv i vär jo, en ko, en järngryta. De förpliktades att vid pupillens skäliga anfordran dessa sorterna eller i reda penningar leverera. Efter år 1671 förekommer inte Lars Nilsson omnämnd. Vi kan anta att gården i Glasfall övertagits av hans son, Nils Larsson. På 1680talet fanns det två bönder i Glasfall och båda hette Nils. För att skilja dem åt blev det Stora Nils och Lilla Nils. Under 1690talet börjar kyrkoböckerna komma till användning i Ödes högs socken. Det är uppgifter om födda, vigda och döda. Husförhörslängder finns inte förrän från 1805, frånsett åren 17551773 varifrån vi har vissa anteckningar. Nils Larsson (1641), bonde, död 1701 h Ingrid , Barn: Lars , (?) Elisabet , g 1717 m ryttare Erik I Valler i Kopparp Ingrid , g 1717 m sold Hans Hurtig i Skattegården Anna 16950517, g 1717 m sold Pär Åström. Maria , g 1726 m sergeant Jacob Stocknäs i Sväm Margareta (Marit)(1684), g m Abraham Tyrsson Nils Larsson var bonde i Glasfall efter sina föräldrar, Lars Nilsson och Marit Nilsdotter (?) i Glasfall. Nils var gift med Ingrid. Hennes bakgrund är okänd. Deras döttrar gifte sig med soldater, dock med undantag för dottern Margareta (eller Marit), som troligen är identisk med den Marit, eller Mar gareta, som gifte sig med Abraham Tyrsson omkring 1725. De flesta av barnen föddes före 1693 och är inte omnämnda i födelseboken. År 1701 den 7 april dog Nils Larsson i Glasfall, brukande bonde efter föräldrarna i 19 år, 60 år gammal. Så är formuleringen i död och begrav ningsboken. Nils är omnämnd i domböckerna ett antal gånger, första gången år 1668. Han var då instämd till tinget och anklagad för att ha mökränkt Elin Svens dotter i Bråten. Nils erkände sitt brott. Han ville inte gifta sig med henne och han dömdes för mökränkning till att böta 40 daler silvermynt. Nils var vid denna tid omkring 2627 år gammal och ogift. År 1679 hade Nils sålt en ko till Hans i Gyllinge. Denna ko var sjuk och det blev tingssak. Rätten dömde Nils att återbetala till Hans 13 daler och 16 öre kopparmynt. År 1680 hade ogifta Karin Svensdotter i Bankaby anmält att hon blivit mökränkt av Johan Jonsson i Glasfall, först i augusti när rågen skördades och hon var hans tjänstehjon. Hon sade sig ännu icke kunna märka om hon var havande eller ej. Johan hävdade att han icke haft med denna konan att göra. Nämnden uppsköt ärendet till nästa ting. Jag känner inte målets fort sättning. Vem denne Johan Jonsson var vet jag inte heller. Kanske var det Jöns Jonsson, broder till Mårten Jonson som vi läst om förut, se ovan, såle des en släkting. Han var möjligen bonde någon kortare tid i Glasfall. År 1684 var Nils Larsson i Glasfall omnämnd i målet rörande dråpet i Börstabol. Nils hade lånat ut den bössa som råkade bli dråpvapnet. År 1692 var Nils Larsson i Glasfall åberopad som edgångsman av gäst givaren Nils Persson i Holkaberg. Denne var anklagad för att ha huggit en ek. År 1693 blev soldaterna Måns Larsson Pors och Jöns Gudmundsson Kyhl lagförda av länsmannen Harald Arvidsson för att de en söndag för summat gudstjänsten och i stället suttit hos Jon Nilsson i Öjan och druckit. Måns försvarade sig med att han var sjuk samt att han inte druckit något. Det hade även uppgivits att de var i Öj an på timmerarbete. Länsmannen undrade därför hur han kunde timra om han var sjuk. Jon i Öjan intygade att Måns var sjuk men att han timrat lite. Jöns Kyhl påstod att hans hustru vari kyrkan och att han själv måste vara hemma och se till sina barn, men han tillstod dock att han legat över natt i Öjan, men att han var hemma hos bar nen under tiden som hans hustru var borta. Nils Larsson i Glasfall var också med i Öjan och intygade att Måns hade ont i ryggen. Rätten ansåg att läns mannen inte kunnat helt bevisa något brott och lät soldaterna slippa påföljd. År 1693 var Nils i Glasfall åberopad som vittne i ett misshandelsmål. Hustrun Kerstin Jonsdotter i Gyllinge hade blivit misshandlad av sin måg, Jon Nilson i Öjan. Nils i Glasfall tillsammans med länsmannen Per Anders son i Bankaby var där och besiktigade hennes skador och vittnade vid tinget. År 1699 anklagade bonden Sven Månsson i Porsarp bonden Jon Nilsson i Öjan för att denne förra året haft boskapssjuka bland sina får och framhöll att åtskilliga personer kan vittna om detta. Jon Nilsson i Öjan ville inte god känna de vittnen som Sven Månsson omnämnt utan nämnde sina egna vitt nen, bland dem Nils Larsson i Glasfall. Detta mål är i sin helhet upptaget i berättelsen om Öjan. Jöns Månson i Lakarp hade den 1 december 1698 blivit misshandlad av Sven Larson i Bodebol. Det hade skett i Lakarp. Nils Larson i Glasfall åbe ropades som vittne rörande de skador som Jöns fått. Vi ser här att Nils i Glasfall vid många tillfällen åberopats som vittne för att vid tinget redogöra för sina iakttagelser. Nils var av allt att döma en pålit lig person som åtnjöt förtroende. Länsmannen Harald Arvidsson anklagade år 1694 Lars Nilsson i Glas fall och konan Brita Bengtsdotter på Kulhults ägor för begånget lägersmål. Konan hade redan fött barn och båda erkände. Rätten beslutade att såsom Lars Nilsson i Glasfall och konan Brita Bengtsdotter på Kulhults ägor bägge tillstått sitt lägersmål med varandra, barnet är redan fött, bötar han för lägersmål sina 40 daler silvermynt till treskiftes, samt efter vanlig sed giva till barnets education två tunnor spannmål och en ko. Brita bötar sina 20 daler silvermynt och bägge skall undergå kyrkoplikt. Så säger alltså domboken. Vi kan anta att Lars Nilsson var son till Nils Larsson. Nils och Ingrid hade en son, Lars, men vart denne tog vägen eller vad som hände honom vet vi inte. Han är omnämnd i samband med lägersmålet ovan, år 1694. Glasfall var vid denna tid inte skatteköpt. Det hörde till kro nan men var donerat till Visingsö skola. Det var således inte med äganderätt som Nils var bonde i Glasfall, utan med åborätt, Brukarskiften skedde van ligtvis så att något av barnen i familjen fick denna åborätt, men inte alltid. Nils och Ingrid hade en dotter som hette Marit. Hon gifte sig med Abraham Tyrsson och de övertog bruket av den ena halvgården i Glasfall. På 1690talet fanns två bönder i Glasfall. Båda hette Nils, den ene Nils Larsson, som vi sett ovan. För att skilja dem åt kallades den ene för Store Nils och den andre för LilleNils. Karl Håkansson , bonde, son till Håkan Karlsson i Sunneby, h Ingeborg Persdotter , dt Per i Fogeryd, g 1701 Barn: Pär (1701), död i kopporna samma år Lars 17020323, Maria 17030329, död samma år Pär 17040228, 10 Margareta 17051216, gift med Jöns Nilsson från Börstabol (?) Hans och Ingrid 17070523, tvillingar, döda samma år Ingiäl , gift med Lars Jonsson, på Glasfalls ägor, Elin 17100519, gift med Jöns Persson, bonde i Glasfall, Håkan 17120311, Johan 17131114, Anna 17150215, död samma år. Anders / Nils 17160820, döda samma år (Nils 1716,) Karl 1717, död samma år, (Håkan) 17210127, (Maria) 17230725, Karl och Ingeborg vigdes den 20 januari 1701 och flyttade till Glasfall samma år. Han var från Sunneby och hon var från Fogeryd uppger vigsel boken. Han var då sannolikt son till Håkan Karlsson och Margareta Bengts dotter i Sunneby. Ingeborg Persdotter var förmodligen dotter till sockne mannen Per Håkansson och hans hustru Elin i Fogeryd. Det är okänt om någon av dem hade någon anknytning till Glasfall. Karl och Ingeborg brukade sedan Glasfall fram till 1735. Ingeborg födde 18 barn där under 22 års tid. Är inte detta en beundransvärd prestation? De bodde kvar i Glasfall ännu 1735 men har troligen flyttat strax därefter, okänt vart. Några dödsfallsuppgifter finns inte varesig i Ödeshögs kyrko böcker eller i grannförsamlingarna. Dottern Elin stannade kvar i Glasfall och gifte sig med Jöns Persson, se nedan. Dottern Ingiäl gifte sig den 6 april 1732 med Lars Jonsson. Han var en tid salpetersjudare och de bodde någon tid på Glasfalls ägor, se nedan. Där finns också en koppling till namnet Dahlbom. Vid sommartinget 1707 förekom ett mål där Karl Håkanson och Jöns Månson instämt varandra rörande äreröriga beskyllningar. Per Månsson i Börstabol vittnade i målet. Karl uppgav att han ingen skada gjort gubben. Rätten delade tydligen inte hans uppfattning. Karl Håkanson dömdes till böter. Hos dem bodde möjligen denna gamla kvinna, nämligen Elin Karlsdotter 1625, död 1695, 11 Börje Smed , död före 1698, H Elin (Apelsdotter) (1623), död 1698, allmosehjon, änka Börje var av allt att döma smed. Om honom har vi inga uppgifter mer än kyrkobokens notering om att 12 gångskostnaden. Johan erkände att han förra vintern till låns fått en tunna slöråg som han skulle betalat igen denna höst om han hade kunnat. Rätten ålade därför Johan att betala för en tunna slösäd till Håkan Nilsson med 12 daler silvermynt och dessutom ersätta honom för rättegångskostnaden med två daler silvermynt. Vi kan undra hur det lyckades för honom att betala detta. Kanske fick han arbeta av skulden? Jöns Persson (1697) i Adelöv, bonde h Elin Karlsdotter 17100519, dt Karl Håkansson i Glasfall, se ovan Barn: Jonas 17380623, g m Stina Bengtsdotter, utfl t Börstabol Maria 17401205, g 1772 m Nils Jönsson nedan Ingrid 17430812, g m sold Peter Dahlbom i Gyllinge Peter 17461016, g 1772 m Maria J önsdotter, se nedan, Elin 17461016, g 1774 mt Anders Larsson, Bankaby ägor Jöns Persson från Adelöv och qvinfolket Elin Karlsdotter från Glasfall vigdes 1736. Jöns uppgavs vara från Adelöv. Mera vet vi inte om honom. Hans bakgrund är okänd. Elin var dotter till Karl Håkansson och Ingeborg Persdotter i Glasfall. Jöns och Elin övertog Elins föräldragård i Glasfall. I vigselnotisen uppgavs Elin som qvinfolket. Så nämndes kvinnor som fött oäkta barn. Se mera om detta nedan. Elin Karlsdotter dog 1771 av moder sjuka. Jöns Persson dog 1782 av ålderdoms bräcklighet. Sexualitet hörde i gamla tider enbart äktenskapet till. Åtminstone ville samhället ha det så. Men verkligheten ville annorlunda. Pigor blev med barn utan att varken prästen, häradshövdingen eller länsmannen kunde göra något åt saken. Men efteråt blev det räfst och rättarting. En stor del av domstolar nas tid gick åt till att döma i sådana mål. I 1735 års dombok kan vi läsa att länsman Sundqvist hade instämt Elin Karlsdotter i Glasfall för att fråga henne vem som var fader till hennes barn. Elin var dock inte närvarande vid tinget eftersom hon låg i barnsäng. Läns mannen hade inkallat Anders i Hålan och hans son Abraham i Glasfall samt gardeskarlen Anders Nyberg för att vittna i målet. Av dessa bekände Nyberg för rätten att han hade hävdat Elin och att han ville äkta henne, samt att det i detta syfte redan lysts två gånger. Anders i Hålan tillfrågades om han hade någon upplysning att lämna. Han hänvisade till sin son, Abraham, vilken berättade att han hört av sin syster och svåger att korpralen Måns Renman hade hävdat Elin Karlsdotter. Rätten kunde denna gången inte göra mera utan uppsköt saken till nästa ting. Målet uppkom igen vid vintertinget 1736. Då inställde sig också korpra len Renman. Elin uppgav då att Renman som var hennes torpare var fader till hennes oäkta barn. Renman hördes under ed och berättade att han haft med henne att göra åtta dagar efter Kyndelsmässan förlidet år i stugan i Glasfall. Qvinfolket berättade sig ha fått barn först i oktober, erkännandes fördenskull efter tiden och fant den från corporalens hävdande till bama födseln 35 veckor. Fjärdingsmannen Måns Håkansson yrkade att ytterligare vittnen måtte avhöras. Därvid framkallades Anders Nilsson, hans hustru Elisabeth Tyrs dotter samt sonen Johan Andersson, nämndemannen Nils Hansson i Gyllin 13 ge samt Marit Nilsdotter. De avlade den vanliga eden, och därefter hördes särskilt, först Anders Nilsson. Han berättade att Abraham i Glasfall kom till honom och begärde att hans son skulle taga qvinfolket Elin Carlsdotter till äkta, så skulle han få 10 daler. Han frågade då vem som skulle betala det. Abraham svarade att det skall väl Renman göra. Då vittnet åter frågade honom om Renman budit honom sådant svarade Abraham nej. Hustrun Lisbeta Tyrsdotter inkallades och berättade att hennes bror varit hos dem och utbjudit sin gårdsbos dotter till vittnets son, så skulle han få 40 p. På fråga vem som skulle betala detta uppgavs att Renman skulle betala. Johan Andersson berättade att både hans morbroder Abraham i Glasfall och qvinfolkets bror och mor hade åtskilliga gånger bett honom att äkta qvinfolket. Dehade lovat honom några tjog daler för att hon icke må bliva utskämd. Dessa pengar skulle Renman betala. Men Johan ville inte. Hustrun Marit Nilsdotter vittnade att hon var närvarande vid barnaföd seln. Hon hörde qvinfolket innan hon fick barnet yttra sig sålunda, förbanne mig om någon har haft med mig att beställa mer än Renman, ej heller någon rört hennes bara kropp, förutom honom och hennes egna händer. Korpralen Renman begärde att nämndemannen Pär i Sestorp skulle hö ras. Denne berättade därvid att han hört Anders i Tällekullen säga det Abra ham i Glasfall skall vara barnafader, eftersom han varit mäklare i saken. Gardeskarlen lovar att betala de 7 plåtar till Renman, vilka Renman till står sig ha gett honom för att han skulle taga henne till äkta. Qvinfolket yrkade att hon måtte få något underhåll till barnet. Härefter inkom qvinfolket och Renman och förenade sig om barnfödan att hon behål ler de 7 plåtar som hennes far är skyldig honom. Lars Jonsson Dahlbom , H Ingiäl Karlsdotter , Barn: Peter 17320501, Nils 17331105, född i Näteryd Karl 173612??, född på Råby ägor, Son 17401106, död samma år Den 6 mars 1732 vigdes unga drängen Lars Jonsson i Sväm med ärliga Ingiäl Karlsdotter i Glasfall. Så står det i vigsellängden. De bodde sedan kanske någon tid i Glasfall. År 1733 bodde de i Näteryd och 1736 bodde på Råby ägor. Därefter tappade jag spåret en tid, men så kunde jag konstatera att han blivit soldat och hade soldatnamnet Dahlbom. Under detta namn återfinns de i födelseboken för år 1740. Därefter har jag inga spår efter Lars. Har han kanske dött ute i krigen. Inte heller Ingiäl kunde jag finna till en början. Hon kallades ibland också Ingrid och Ingeborg i arkiven. Slutligen fann jag under Östra Haddåsen i kyrkoböckerna anteckningar med rubriken 14 I domboken för 1745 finns något som möjligen avser samma Lars Jons son, men säker är jag inte. Vid höstetinget 1745 hade Nils Hansson i Gyllinge låtit instämma salpe tersjudaren Lars Jonsson i Glasfall och qvinfolket Elisabet Nilsdotter i Stora Smedstorp för begånget lägersmål, men bägge nekade till detta och sade att de endast diskuterat om äktenskap, men att denna diskussion upphört när det blev känt att hon haft lägersmål med Nils Larsson i Smedstorp. Rätten kun de därför inte annat än att fria dem. Denna lilla notis ur domboken är vår enda uppgift om denna Lars Jons son, som kanske inte bodde så lång tid i Glasfall. Salpetersdjudare var ett yrke som i gångna tider tillhörde försvaret. Salpeter behövdes för kruttill verkningen och utvanns ur urinbemängd jord i lagårdarna. Jöns Andersson (1722), bonde h Anna Hansdotter (1716) Barn: Maria 17501101, g 1772 m Peter Jönsson ovan Nils (1752), g 1772 m Maria J önsdotter, se nedan Stina 17560605, g 1775 m Hans Håkansson i Börstabol Vigselboken för 1749 uppger att då vigdes Jöns Andersson från Holka berg med pigan Anna Hansdotter i Glasfall. Detta säger nog bara att de tjä nade dräng och piga där. Kanske hade de någon bakgrund i bondeledet. Jöns blev sedan bonde i Glasfall. Han dog 1768 av hastig sjuka. Han uppgavs då vara sockneman. Anna Hansdotter dog 1787 av hastig feber. De hade tre barn, Maria, Nils och Stina, men Nils finns inte intagen i födelseboken. Hos dem bodde troligen torparänkan Maria Persdotter, se nedan. Hon kan ha varit mor åt Jöns eller Anna. Vid vintertinget 1752 förekom Jöns Andersson i ett skuldfordringsmål, vilket slutade i förlikning. Vid vintertinget 1754 var han instämd av bonden Per Johansson i Stora Krokek och beskylldes för bristande hägnad. Svin hade kommit in på Per Johanssons åkerlycka. Parterna blev dock inför tinget i vänlighet förlikta. Maria Persdotter (1704), inhyst torparänka, död av sot 1767. Maja Hansdotter 1722, undantagsänka s Peter Persson , Maja Hansdotter uppges på 1760talet ha ett undantag i Glasfall men bakgrunden för detta undantag känner jag inte. Hon och hennes son Peter Petersson tycks ha bott kvar i Glasfall ännu i mitten av 1760talet. Vart de sedan tog vägen är okänt. Ryttaren Jakob Ahlgren från Ukleby gifte sig 1760 med pigan Maja Hansdotter från Glasfall. Om det var samma Maja Hansdotter är osäkert. Maja Hansdotter kan vara identisk med den änka Maria Hansdotter som 1766 gifte sig med torparen och änkomannen Sven Persson på Stavrebergs ägor. Hon bodde sedan på Stavrebergs ägor med honom fram till 1773 då Sven Persson dog den 27 april 1773 av bröstfeber. Hon flyttade då tillbaka till Glasfall. 15 Från hösttinget 1773 finns ett mål där änkan Maria Hansdotter i Glasfall instämt Sven Nilsson med krav på att denne skulle återbetala ett lån på 102 daler kopparmynt. Hon hade bett kornetten Skyttén i Stavreberg att föra hennes talan vid tinget. Sven Nilsson erkände skuldsedeln, utgiven 12 no vember 1763, men hävdade att han betalt sin skuld. Han kunde dock inte visa något bevis på detta och rätten ålade honom att lösa in skuldsedeln, med ränta och dessutom rättegångskostnad. Sven Håkansson 1724, torpare på Glasfalls ägor, Kerstin J önsdotter 17340217, Barn: Maria 17620917, g 1789 m Peter Svensson, N Bråtens ägor Karin (Stina) 17640413, död 24 juni 1779 ikopporna Peter 17670116, se nedan Katrina 17690218, död 11 september 1781 irödsoten (?) Nils 17720530, död 1790 av lungsot Lena 17760309, död i rödsoten den 14 september 1781 Sven var son till salpetersjudaren Håkan Svensson i Grimshult och hans hustru Sara Nilsdotter. Han gifte sig 1756 med Maria Svensdotter och de bodde i Grimshult. Efter hustruns död 1759 gifte Sven om sig med Kerstin J önsdotter från Glasfall. Hon var nog tjänstepiga där. Sannolikt var hon dot ter till bonden, senare torparen Jöns Nilsson och hans hustru Karin J önsdot ter i Börstabol. Efter att de bott några år på Ãeryds ägor bosatte de sig på Glasfalls ägor 1762. Vi kan anta att de övertog Johan Anderssons torp. Sven Håkansson dog den 30 oktober 1790 av ålderdom. Kerstin Jönsdotters vidare öden är okända. Möjligen dog hon kort tid efter maken. Sonen Peter Svensson bodde troligen kvar i Glasfall. Han gifte sig inte och stod skriven som svagsinta gamla drängen. Han beskrevs också som venerisk. Han intogs i Fattighuset 1836 och gick under namnet Glasfalla Petter. Han dog av ålderdom 1836, samma år som han kom till Fattighuset. Peter Jönsson 17461016, bonde, st Jöns Persson i Glasfall Maria J önsdotter 17501101, dt Jöns Andersson i Glasfall Jöns 17730206 , bonde i Börstabol, Både Peter och Maria hade sina rötter i Glasfall. Peter var son till Jöns Persson och Elin Karlsdotter. Maria var dotter till Jöns Andersson och Anna Hansdotter. Peter och Maria gifte sig 1772. De var sedan bönder i Glasfall ända fram till sin död. Peter Jönsson förekommer omnämnd flera gånger i domboken i egenskap av förmyndare. Peter Jönsson dog 1821 av ålderdom. Bouppteckningen den 5 februari 1821 upptar rubrikerna kontanter, silver, koppar, tenn, malm och järnsaker. Varjehanda husgeråd; i sätesstugan, i köket, på nattstugan, uti gårdskamma ren, i underboden, vidare Kör och åkerredskap med bl. a. en parvagn med säte, en kärra med fjädersa'te, skogsvagn, slädryss, jämskodd kälke, oskod da kälkar, gödselbotten, ärjekrok, träharv, vagnhjul, selar mm för 38.38, vidare säng och linkla'der, den avlidnas gångkla'der, diverse saker med bl. a. en psalmbok, en Sions sånger och några små böcker, spannmål och va 16 ror, hästar tre st. 126.32, under rubriken Boskapskreatur upptogs korna Grannela, Rygga, Röllöka, Bruna, Stjärna, Vällkomma, Majrosa och Kul lerosa samt en kviga som kallades Grålla och en tjurkalv för totalt 131.8, tre får med lamm och tre utan lamm och två baggar 23., två sogrisar, fo der, bruk och utsäde, infordringari 14 angivna poster, alltsammans en be hållning av 892 riksdaler. Sonen Jöns Persson flyttade efter giftermålet till Börstabol och blev bon de där. Nils Jönsson (1752), bonde, s t Jöns Andersson i Glasfall Maria J önsdotter 17401205, dt Jöns Persson ovan Barn: Jöns 17750505, g 1807 se nedan Peter 17770508, död 1781 Jonas 17790414, g 1806 m Anna Stina Jaensdotter från Öjan Peter (17820410), död i rödsoten 4 september 1781 Liksom Peter och Maria ovan var också Nils och Maria båda från Glas fall. Nils var son till Jöns Andersson och Anna Hansdotter och Maria var dotter till Jöns Persson och Elin Karlsdotter. Det var alltså två giftermål mellan de båda bondefamiljerna i byn. Nils och Maria gifte sig också 1772 men lite senare på hösten. Det var alltså inget dubbelbröllop. Nils och Maria stannade också i Glasfall och övertog den andra halvgården. Nils Jönsson dog 1806 av värk. Maria J önsdotter dog 1811 av ålderdom. Peter Dahlbom (1745), artillerist, Ingrid J önsdotter 17430812, dt Jöns Persson i Glasfall Barn: Maria 17681001, död av bröstsjuka 1770, Katharina 17701017, Anders 17750211, Stina 17721116, g m Hans Anderson, Åeryds ägor, Peter 17770712, torpare, gift med Stina Jonsdotter Johannes 17790425, död 1782 av vattusot, Peter Dahlboms bakgrund är okänd, men kanske ändå inte. Vid mitt sökande i arkiven efter hans föräldrar har jag konstaterat att det på Råby ägor i början av 1740talet fanns en soldatfamilj som hette Dahlbom. Det var Lars Dahlbom och hans hustru Ingrid Karlsdotter som den 6 november 1740 fick en son. Vad de döpte sin son till har jag inte kunnat tolka. Dopvittnena på Råby ägor den 9 november 1740 var Anders i Kråketorp, Jöns i Glasfall, Karl i Fogeryd, Anders i Fogeryd, hustru Margareta på Sunneryds ägor, Maria i Fogeryd och pigan Maria i Åby, således idel bekanta till oss. Lars Dahlbom var således gift med en dotter till Karl och Ingeborg i Glasfall. Allt samman taget talar för att denna familj på Råby ägor är Peter Dahlboms föräldrar. Ingrid J önsdotter var dotter till Jöns Persson i Glasfall och hans hustru Elin Karlsdotter. Men hur blev det då? Var Peter och Ingrid kusiner? Peter och Ingrid gifte sig 1766. Peter var då nybliven soldat för Gyllinge. De bodde sedan kvar i Gyllinges soldattorp till 1782. Då sadlade Peter om och blev artillerist och då flyttade familjen till Glasfall. Peter Dahlboms 17 vidare öden känner jag inte. Han har möjligen dött ute i kriget. Ingrid intogs som fattighjon i fattigstugan omkring år 1810 och dog där 1822. I död och begravningsboken har jag också funnit att en son till dem, Peter, dog 1772, fyra år gammal. Någon uppgift i födelseboken om honom har jag inte an träffat. Torparen Johannes Jansson, född 1774 i Stora Åby, och Katharina Dani elsdotter, född 1760 i Linderås, innehade under några år ett torp på Glasfalls ägor. De kom från Smedstorp omkring 18051806 och flyttade några år se nare till Stora Krokeks soldattorp, där Johannes blev soldat med namnet Krok. De hade en dotter, Maja Stina, som föddes på Stora Smedstorps ägor 1 november 1804. Torparen Jan Abrahamsson, född i Gränna 1779, och hans hustru Lena Persdotter, född 1786, innehade ett torp i norr, kanske Hybblalyckan, under åren 18091811. De gifte sig 1809 men flyttade sedan enligt uppgift till Munkeryd, men där finns de inte upptagna. De försvann ur denna historia. Jöns Nilsson 17750505, bonde på västra gården i Glasfall, Anna Stina Persdotter 17810515, Barn: Maja Lisa 18081106, död 1808 Nils 18091115, död 1812 av trånsjuka Anna Maria 18130617, g 1834 m Peter Samuelsson nedan Jöns var son till Jöns Nilsson och Maria J önsdotter i Glasfall. Anna Stina var dotter till Peter Håkansson och Katharina J önsdotter i Hålan, senare bo satta i Gumby. De gifte sig 1807 och övertog hans föräldragård i Glasfall. De tycks under åren 181520 ha bott i Svinåsen och under denna tid har hans gård i Glasfall varit utarrenderad. Kanske var den utarrenderad till J 0 hannes Jonsson, se nedan. I domboken finns under sommartinget 1812, mål 84, ett torpkontrakt, i vilket Jöns Nilsson upplät till Peter Persson och Stina Jonsdotter från Hårs torps ägor en obebyggd husplan på betesmarken för att av Peter Persson bebygga och uppodla. Denne skall också få bete till en ko och två får att följa gårdens kreatur. Kontraktet löpte på 18 år, räknat från 1812. I domboken från sommartinget 1821 finns antecknat att hustrun Anna Persdotter från Glasfall en söndag tillgripit sex lispund garn i Ödeshög till ett värde av sju riksdaler. Hon erkände tillgreppen men uppgav att det en dast var fem lispund och 28 lod. Hon dömdes att plikta tredubbla värdet, 23 riksdaler, eller avstraffas med tolv dagars fängelse vid vatten och bröd på Linköpings slott samt ersätta målsäganden med två riksdaler och därutöver genomgå uppenbar kyrkoplikt i Ödeshögs kyrka. Vid vintertinget 1828 hade handlanden Röhman i Ödeshög instämt Jöns Nilsson och krävde honom på betalning för två kannor brännvin som Jöns Nilsson inropat vid en auktion i Ödeshögs Klockaregård den 16 juli 1827 men sedan inte betalat inom föreskriven tid. Jöns Nilsson var tydligen oskyldig eftersom han betalat beloppet till nämndemannen Jonas Persson i Fogeryd. 18 Vid vintertinget 1836 hade Karl Lantz i Stavreberg instämt bonden Jöns Nilsson i Glasfall med anledning av skuldfordran, 8 riksdaler 12 skillingar enligt ett skuldebrev från den 11 februari 1826. Jöns Nilsson inställde sig inte vid tinget och målet blev därför uppskjutet. Jöns Nilsson fick böta för sitt uteblivande. När målet vid sommartinget 1836 påropade kunde parterna meddela att de blivit förlikta. Från 1857 bodde Jöns och Anna Stina på undantag. De dog dock båda två 1858 av ålderdom, med en dags mellanrum, den 6 och 7 november 1858. Johannes Jonsson 17781012 i Adelöv, arrendator på 1/ 16 mtl, 1) Maja Danielsdotter 17840217 iLinderås, död 1839 H2) Johanna Jonsdotter 18141023, gift med Johannes 1841 Barn: Maja Stina 18100609 i Gränna, död 1840 i nervfeber Anders Magnus 18120625 i Gränna, gift, se nedan Anna Brita 18150822, svagsint, t Åby 1842 Johan Peter 18180422, svagsint. död av svullnad 1844 Johannes 18201106, svagsint, ej konfirmerad, se nedan Maja Stina 18230128, kan inte tala, död 1825 av kikhosta. Lovisa Fredrika 18231222, död Lovisa Fredrika 18260913, svagsint, se nedan Karl August 18330131, se nedan Frans Johan 18421011, död av slag 1851 Lotta Maria 18450627, död 7 oktober 1857 i rödsotsepidemin Johannes var sannolikt son till Jonas Johansson och Sigrid Håkansdotter i Rossås i Adelövs socken. Maria var sannolikt dotter till Daniel Nilsson och Annika Nilsdotter i Torahem, Linderås socken. Johannes och Maja gifte sig 1806. Han var då torpare under Södrahohn och hon var piga i Björstorp i Adelövs socken. De bodde sedan i Falla i Adelövs socken, i Kleven i Grän na socken åren 18091814, i Glasfall i Ödeshögs socken 1814 1819. De arrenderade här Jöns Nilssons gård. Därefter flyttade de till Stora Smedstorp där de innehade 5/24 mtl. Johannes uppgavs vara sockneman. Den 9 juli 1819 var det skogseld i Glasfallsskogen. Folk budades från närliggande byar att hjälpa till vid släckningsarbetet. Vid hösttinget 1819 hade kronolänsman Söderström instämt bonden Johannes Jonsson i Glasfall med yrkande om ansvar för att denne inte hjälpt till i släckningsarbetet. Jo hannes själv hävdade att han hade hjälpt till. Kronolänsmannen lät då höra två vittnen, Jonas Persson i Fogeryd och Gustaf Hjelm i Tällekullen. Dessa hade blivit kallade och inställde sig. De berättade att Johannes hade varit på platsen men att han gått hem till sig för att bränna en fälla. Detta resulterade i att folk som komför att hjälpa till i släckningsarbetet blev osäkra på vart de skulle gå.. Målet blev uppskjutet. Rättens utslag i detta mål har jag inte sett. Vid detta ting, höstetinget 1819 hade dessutom jägmästaren Sjösten in stämt bonden Johannes Jonsson för en fälld, ostämplad ek på hans ägor i Stora Smedstorp. Johannes Jonsson medgav att en ek hade fällts, och även en oxel, men hävdade att han själv var oskyldig till detta och visste inte vem 19 som förgått sig. J ägmästaren Sjösten hävdade att svaranden var skyldig att ansvara för vad som skedde på hans marker. Johannes fortsatte att neka och gavs därför möjlighet att fria sig med vär jomålsed på nästa ting. När målet då på nytt kom upp vid vintertinget 1820 kunde Samuel Andersson och Johannes Persson i Bankaby meddela att Johannes Jonsson till alla delar erkände sina förbrytelser. Rätten dömde ho nom att böta 10 riksdaler och i stället för den fällda eken plantera två nya ekar och skydda dem. Vidare dömdes han att ersätta jägmästaren Sjösten för dennes besvär i målet med tre riksdaler. Maja Danielsdotter hade flera syskon i bygden, en broder, Nils Daniels son och en syster Anna Sofia Danielsdotter. Brodern var en tid dräng i Glas fall men blev sedan bonde i Svinåsen och dog där 1824. Deras moder, Anna Nilsdotter bodde senare hos dottern Maja i Stora Smedstorp. Maja Danielsdotter dog 1839 av bröstfeber och Johannes gifte om sig 1841 med Johanna Jonsdotter, som var 36 år yngre, dotter till bonden Jonas Jonsson och Anna Lotta Nilsdotter i Sunneryd. Hon hade under ett antal år varit piga på olika håll i bygden. Johannes dog 9 augusti 1848 av vattusot. Han uppgavs då vara "till hus" i Sunneryd men skriven i Stora Smedstorp. I Sunneryd bodde de av allt att döma i hennes föräldrahem Hon gifte sig sena re med orgeltramparen Anders Johan Berglund, se vidare under Sunneryd. Det fanns sjukdom i familjen. Flera av barnen beskrevs som svagsinta. Om den äldsta sonen, Anders Magnus och dottern Anna Brita finns dock inga sådana noteringar. Om Anders Magnus, se längre fram i texten samt också under Börstabol. Dottern Anna Brita var piga på olika håll men gifte sig med Johannes Jonsson, innehavare av 1/ 16 mantal i Gumby, men i kyr koboken antecknad som supig lönnkrögare. De fick flera barn. Hon dog där 1896. Sonen Johannes kom efter faderns död till Gumby men fördes 1852 till Fattighuset och där uppgavs han vara vansinnig, senare åter svagsint. Han dog på Fattighuset 31 maj 1891 av influensa. Dottern Lovisa Fredrika upp gavs likaså vara svagsint och överförd till Fattighuset. Där har jag dock inte funnit några uppgifter om henne och hon har förmodligen flyttat vidare, utanför socknen. Sonen Karl August var efter faderns död dräng i bygden men beskrevs av prästen vid husförhöret som klen, tillsagd att förkovra sig till nästa år. Klenheten avsåg troligen förmågan att läsa katekesen eller andra liknande texter. Han var därefter någon tid antecknat på löslistan som lösdrivare, sedan dräng i Gumby. Där gifte han sig 1855 med Hedda Sofia Persdotter, likaså från löslistan. Hon hade en son, Frans Gustaf, född 1847, som dog i rödsotsepidemin 1857. De bodde sedan "Till hus" i Gumby och fick flera barn tillsammans. Hustrun och något eller flera barn flyttade under 1890talet till Amerika men Karl August bodde kvar i Gumby. Den 25 juni 1917 dog varjehanda arbetaren Karl August Johansson i Gumby genom självmord. Hans hustru, Hedda Sofia Persdotter har sedan 1892 vistats iAmerika. Hon säges vara död. Så uppgav kyrkoboken. Det är en dyster bild man får av denna familj, en bild av sjukdom och fattigdom och mycket svåra förhållanden. 20 Peter Persson 17770712, torpare h Stina Jonsdotter 17890403 i Adelöv son Andreas 18120424 Peter och Stina gifte sig 1809. Peter var sannolikt son till Peter Dahlbom och Ingrid J önsdotter i Glasfall. Stina var sannolikt dotter till Jonas Börjes son och Maja Bengtsdotter i Ryd i Adelöv. Efter att de gift sig hade de ett torp på Hårstorps ägor, troligen Skansatorpet. De förekommer också i ett torpkontrakt i Glasfall och bodde också där någon tid. Sonen Andreas föddes på Glasfalls ägor den 24 april 1812. De flyttade sedan tillbaka till Hårstorps ägor. Det 18årskontrakt som han upp gjort om ett torp på Glasfalls ägor överlät han troligen på någon annan. Peter avled på Hårstorps ägor den 28 augusti 1813 av rödsot. I boupp teckningen efter Peter upptogs tillgångarna till 49 riksdaler, skulderna till 40. Det var inte mycket att leva på. Stina Jonsdotter försvann, utan spår, men så upptäckte jag henne i Östra Haddåsen. Där bodde hon fram till 1819 med sin son Andreas. Då flyttade hon till Örberga. Sonen Andreas flyttade 1818 till Bodebol. Han följde sedan troli gen med till Örberga. Johannes Svensson 17860527, torpare, 1)Maja Jonsdotter (17760421), död 1820, 2) Maria Jonsdotter (1776 i Adelöv), död 1827 2)Sara Håkansdotter 17980119 i Gränna, Barn: Maja Lena 18110705, Sven Peter 18281228, Lotta Maria 18300915, till Sjögetorp 1855 Johannes var son till soldaten Sven Porslin i Porsarp i hans första äkten skap, med Lena Persdotter. Johannes gifte sig 1811 med Maja Jonsdotter och flyttade till Glasfall. Maja var möjligen piga i Glasfall vid giftermålet 1811. Kanske var hon dotter till Jonas Gräsbom och Maria Andersdotter på Gräsbergs ägor. Maria dog 10 juli 1820 av bröstfeber, 44 år gammal. Så upplyser kyrkoboken. Husförhörslängden för åren 18211831 visar att Johannes fortfarande har en hustru som heter Maria Jonsdotter samt att hon är född i Adelöv 1776 och att hon kom hit från Gränna socken 1823 samt att hon dog i Glasfall 1827. Död och begravningsboken meddelar att den 22 maj 1827 dog Maja Jonsdotter, torparen Johannes Svenssons hustru på Glasfalls ägor, 51 år gammal. Dödsorsaken nämns inte. Det tycks vara så att Johannes varit gift tre gånger och att hans båda första hustrur hette Maja Jonsdotter. Någon vigseluppgift om det andra äktenskapet har jag inte kunnat finna. Johannes gifte sig på nytt 1827, nu med Sara Håkansdotter. Hon var från Dottemålen i Gränna socken, dotter till Håkan Månsson och Märta J aensdot ter. Sara var piga i Glasfall just då och hade under flera år varit piga på olika håll i bygden. Johannes uppgavs i husförhörslängderna vara ofärdig. Han dog 1846 av bröstfeber. Troligen låg deras torp på Peter Samuelssons ägor, på Hybbla 21 lyckan längst i norr mot Börstabols gräns. Enligt någon senare uppgift bod de de i en backstuga. Efter att Johannes dött gifte sig Sara med Daniel Olofsson, född 1797 i Högemålen i Gränna landsförsamling. Han kom till Glasfall 1854 från Ade lövs socken, där han tidigare varit gift och bott i en backstuga på Lövkullen på Gravens ägor. Hans första hustru dog 1845. Sara Håkansdotter dog 25 juli 1861 och Daniel Olofsson dog 12 november samma år. Han var enligt en anteckning i husförhörslängden lomhörd. Vi bör här också säga något om änkan Maja Lundstedt. Hon var en tid inhyst hos familjen. Maja Lundstedt (17800513,) Johanna 18171208, oä Maja Lundstedt var änka, möjligen efter grenadjären Emanuel Lundstedt i V Tollstad. Han hade tydligen rymt sin väg. Maja Lundstedt hade i flera år varit lösdriverska. Hon hade två barn, Johanna och Anna Brita. Maja blev så småningom inhyst hos Johannes Svensson på Glasfalls ägor. Här avled Maja Lundstedt av barnsbörd den 23 mars 1822, 36 år gammal. I kyrkoboken skrev prästen om henne: i flera år saknat laga försvar, efterlämnat två små barn för vilka församlingen måste draga försorg. Mannen bortrymd för fle ra år sedan samt efter rykte död, begrovs 29 mars. Hon dog i barnsäng. Samtidigt med att hon dog födde hon också en dot ter som döptes till Kristina. Hon fick dock leva i bara fyra månader. Hon dog på Glasfalls ägor den 18 juli 1822. Hur gick det då för hennes två andra döttrar? Dottern Johanna Lundstedt avflyttade 1836 till Stockhohn. Hon fanns då här i socknen på 22 Vid vintertinget 1844 hade kronolänsmannen kommissarie Nelson till domhavanden anmält att arbetskarlen Anders Olsson från Glasfall sistlidne juldagsmorgon funnits liggande död ute på marken. Då skäl talade för att han dött på grund av omåttligt supande hade domhavanden genast anmodat herr provinsialläkaren doktor Lindegren att besiktiga och öppna den döda kroppen samt därefter yttra sig om dödsorsaken. Läkareattesten innehöll att Anders Olsson ljutit döden genom blodslag framkallat av omåttligt supande varför häradsrätten förordnar enl. 4 § av Kongl Förordningen den 16 nov 1842 att hans döda kropp bör på kyrkogård i tysthet begravas samt av hans egendom eller om sådan icke finnes av all männa medel gäldas kostnaderna för liköppnandet och läkarebesiktningen. Anders Olofsson bodde troligen på västra gårdens ägor, i norr, nära gränsen mot Börstabol. Under åren 183842 genomfördes laga skiftet i Glasfall. Av kartan fram går att den ursprungliga husplanen låg mellan de båda nuvarande hustom terna, dock något närmare Östergården. De två ägarna då var Peter Samuels son och Jöns Persson, den senare blind och företrädd av sonen Nils Peter Jönsson. På kartan ser vi också platserna för torpställena, både i norr och i söder utmed vägen mot Stora Smedstorp. Vi kan kanske också ana att det fanns två torp både i norr och söder, fyra sammanlagt. Om alla var bebodda samtidigt under någon period är svårt att säga. Det bör också nämnas att Glasfall tillhörde Visingsöskolan. Bönderna i Glasfall hade därför ingen äganderätt till jorden utan enbart besittningsrätt. Skifteskostnaderna fick de dock betala själva. Från början antogs att Daglösa ingick i skiftet och hörde till Glasfall, men under skiftets gång ändrades detta. Daglösa ingick inte i denna besittningsrätt. Det var då en utjord under Åby Rusthåll. Östra gården innehades och brukades av Jöns Persson i Börstabol, son till Peter Jönsson i Glasfall, se ovan. På 1830talet fanns det dock flera arren datorer, och dessutom på ganska korta tider, varför de inte medtas i denna redovisning. 23 ja och hans hustru Maria Håkansdotter. De kom därifrån till Glasfalls ägor 1822. Katharina Nilsdotter dog 1838. Peter planerade därefter ett äktenskap med Johanna Persdotter, född 1809 i Säby socken. Hon flyttade till honom år 1840. Det lyste till äktenskap tre gånger och allt var klart. Då flyttade Johanna tillbaka till Säby. Peter fick se sig om efter någon annan. Det var då som blickarna föll på änkan Stina Gre ta Nilsdotter från Östra Haddåsens ägor. De gifte sig 1841. Det var som synes många barn i torpstugan utmed vägen mot Stora Smedstorp. Peter Jonsson dog 1848. Stina Greta Nilsdotter uppges i kyrko boken vara otidig och gensvarig 24 tens ägor men blev faderlös 1801, då fadern dog i fallandesot. Det är en märklig företeelse, där båda dessa makar tidigt blev föräldralö sa på grund av att deras fäder dött av fallandesot. Möjligen skulle vi kunna ställa oss tveksamma till den angivna dödsorsaken. Denna dödsorsak var sällan förekommande, även i kyrkoboken. Anna Greta dog 14 mars 1843. Peter ingick nytt äktenskap 1849 med Eva Jonsdotter, född 1821 i Lin derås. Hon var sannolikt dotter till soldaten Johan Frey och hans hustru Maja J ohansdotter i Kvarnarp Hon använde också efternamnet Frey. I torpet fanns åtminstone 9 barn. Tre av dessa dog i unga år. Enligt bouppteckning från 1843 hade de en gammal stava och en gammal ladugård, vidare en ko, en kalv, ett får med lamm och en bagge. I stugan fanns ett väggur, fyra gam la stolar, ett bord, ett gammalt skåp, en gammal säng med skåp, två gamla kistor och ett skåp. I köket fanns snickareredskap samt säng och linkläder, allt enligt bouppteckningen. Peter Erikssons torp låg på östra gårdens ägor, utmed vägen mot Stora Smedstorp. Vi kan anta att de bodde i det södra av de två torp som låg där nära varandra, det som i folkmun har kallats Laggaretorpet, och att det var hans brorson, Anders Jonsson som fick överta torpet efter honom. På äldre dagar var Peter Eriksson blind. Familjen bodde enligt husförhörslängden i egen stuga. De uppgavs vara utfattiga. 1864 flyttade de till Ödeshög, till Fattighuset. Där dog Eva Jonsdotter 1874 och Peter Eriksson 1875. Den 23 och 24 februari 1831 var det auktion i Stora Krokek efter avlidne hemmansägaren Jonas Persson. I auktionsprotokollet återfinns sållamaka ren på Glasfalls ägor, som köpte ett par skor och ett par handskar. Var det möjligen Peter Eriksson som var sållamakaren och kanske också den som gav Laggaretorpet dess namn. Peter hade en bror, Jonas Eriksson, som var torpare på Börstabols ägor. Varför båda bröderna som var från Kanikenäs kom till Börstabol och Glas fall är okänt men någon släktanknytning kanske fanns. Vid tinget 1855 hade Karl Johan Pantzar i Rosshohnen instämt Eva Frey för att hon spridit ut ett rykte om att han skulle haft olovligt umgänge med pigan Lena Persdotter under den tid hon varit piga där. Lena Persdotter var dotter till Peter Eriksson i hans första gifte. Målet blev uppskjutet och jag känner inte till hur detta mål slutade. Peter Samuelsson (18141203), bonde, Anna Maria Jonsdotter 18130617, Barn: Karl Johan 18350704, till Bodebol 1862, bonde där Kristina Sofia 18371228, till Visingsö 1857 Andreas 18401211, gift och övertog föräldragården i Glasfall, Johanna Sof1a 18431123, g m bonden Johan August Andersson Klara Vilhelmina 18471211, död 1848 Frans Vilhehn 18490319, t Amerika 1869 Peter och Anna Maria gifte sig 1834. Han var son till Samuel Jönsson och Maja Lena J aensdotter i Bodebol. Peter hade redan i början av 1830 talet förvärvat 1/ 16 mtl i Glasfall, men de bodde först några år i Bodebol efter giftermålet och flyttade 1837 till Glasfalls västra gård. Anna Maria var 25 dotter till Jöns Nilsson och Anna Stina Persdotter i Glasfall. I samband därmed fick Anna Marias föräldrar ett undantag. Vid höstetinget 1843 var Peter Samuelsson instämd av prosten Kinmans son, som krävde 25 riksdaler i likstol för begravningen av Peters fader. Vid mitten av 1870talet överlät de gården på sonen Andreas och Peter och Anna Maria bodde på ett undantag på gården. Där dog Peter av ålder doms bräcklighet den 2 november 1903. Anna Maja dog den 24 mars 1907, även hon av ålderdom. Peter blev 1855 instämd till tinget med krav på ersättning för skogsåver kan på utjorden Daglösa. Hur målet slutade har jag ingen uppgift om. Möj ligen var det då något oklart var gränsen mellan Glasfall och Daglösa gick. Andreas Petersson 18401211, bonde på 1/ 16 mtl i Glasfall , Emilia Augusta Jonsdotter 18490224, Barn: Karl Johan 18691218, Hilma Serena 18721210, Gustaf Herbert 18740316 Anton Robert 18750609, Andreas var son till Peter Samuelsson och Anna Maria Jonsdotter i Glas fall, se ovan. Emilia kom från Gyllinge och hennes föräldrar där var Jonas Samuelsson och Johanna Charlotta Håkansdotter. Andreas och Emilia gifte sig 1868 och övertog förmodligen då hans föräldragård, den västra gården i Glasfall. De flyttade 1879 till Hårstorp. Andreas brukade dock gården där ifrån ett par år till dess att det 1882 kom en ny innehavare, Karl O Gustafs son. År 1883 flyttade familjen vidare till Heda socken. Östergården innehades, som vi tidigare sett, av Jöns Persson i Börstabol, och efter hans död av hans änka. 1864 blev Johan Viktor Nilsson i Pikatorp ägare till gården. Under flera år brukades den troligen av Anders Magnus Jönsson i L Krokek. Därutöver förekom tillfälliga arrenden och dessa arren datorsfamiljer har inte medtagits i denna redovisning. Anders Jonsson 18191 11 1, arrendator, arbetare, torpare H1)Anna Brita Jonsdotter 18241212, död 1855 H2)Hedvig Persdotter 18281 109 i Adelöv Barn: Johan August 18510722, gift 1882, torpare på Daglösa Matilda Josefina 18530904, gift och flyttat till Orrnäs Karolina 18570228, död 18570912, (ej i födelseboken) Axelina Josefina 18590127, t Sthlm 1876 Karl Viktor 18620107, till Linderås 1875 Jenny 18640318, t Åby 1879 Hulda 18640318, till Åby Axel Reinhold 18661015, t N Amerika 17 apr 1882 Hilma Kristina 18710211, piga på olika håll, till St. Åby 1902 26 Anders hade sina rötter på Börstabols ägor. Hans föräldrar där var Jonas Eriksson och Katharina Bengtsdotter. Där växte Anders upp på det torp som låg på Börstabols ägor längst i söder, nära gränsen mot Glasfall. Första gången vi ser hans namn i Glasfalls historia är när han arrenderade östra gården från 1847 och några år framåt. Anders gifte sig 1850 In Anna Brita Jonsdotter. Hon var dotter till bonden Jonas Larsson och Stina Nilsdotter i Stora Krokek. Möjligen hade de fortfarande arrendet kvar till någon gång i början av 1850talet. Sedan var de skrivna 27 De bodde sannolikt på Laggaretorpet, i något av de två torp som låg där, utmed vägen mellan Glasfall och Stora Smedstorp. Johan dog 1876. Barnen lämnade hemmet och Maria överfördes 1890 till fattighuset i Ödeshög. Hon dog där 1901. Dottern Johanna Maria gifte sig 1888 med arbetaren Gustaf Henrik Petersson, som då kom från Kopparp. De bodde några år i Glasfall men flyttade sedan till Haddåsen. Husen på Laggaretorpet stod kvar någon tid. De köptes sedan av bonden på den östra gården i Glasfall, Johan Berg, för 75 kronor och revs någon gång i början av 190talet. De var således rivna när Charles Borrbäcks för äldrar flyttade till Glasfall 1918. Så har Charles berättat. Karl O Gustafsson 18591207 iVisingsö, bonde på västra gården Ada Vilhelmina Pantzar 18620614, från Rosshohnen Barn: Karl Arvid 18830908, död 18831023 Ester Cecilia 18850117, till Amerika 1894 Karl och Ada kom till Glasfall 1882. Han var från Visingsö och son till Gustaf Johannesson och Stina Petersdotter i Grönstad, Visingsö. Ada var dotter till bonden Karl Johan Pantzar och hans hustru Anna Brita Larsdotter i Rosshohnen. De gifte sig 1882. Han kom detta år från Visingsö och de övertog då den västra gården i Glasfall. De drabbades sedan av amerikafe bem och flyttade till Amerika 1886. De lämnade sin ettåriga dotter Ester Cecilia kvar i Sverige, hos Adas föräldrar i Rossholmen. Nio år gammal reste sedan Ester Cecilia 1894 till Amerika. Vi kan undra om hon då kände igen sina föräldrar. Jag undrar och undrar hur detta blev. Kanske hade mamma varit hemma och hälsat på? Gården i Glasfall övertogs av Johan August Andersson från Gyllinge som var gift med en dotter till Peter Samuelsson i Glasfall. Östergården ägdes (och brukades) under en del av perioden av Jonas Pe ter Håkansson i Börstabol. Den var också under någon tid utarrenderad. En arrendator var Sven Jonsson. Denne rymde från sin familj till Amerika 1880. Hans hustru, Anna Jonsdotter, och deras åtta barn bodde kvar i Glas fall någon tid. Hon bodde sedan hos Kyléns på Munkeryds ägor fram till 1887 då hon med sina barn flyttade till Amerika. År 1895 kom Johan Andersson Berg med familj från Munkeryd som ny ägare och brukare av östra gården. Johan Andersson Berg 18461229, bonde på Östergården, Aqvilina V Kylén 18560627, dt Karl P Kylén i Holkaberg Barn: Ernst Mattias 18780224, Frans Oskar 18800622, Karl Johan 18820513, bonde i Stora Smedstorp Sehna 18840611, g m Teodor Gustafsson i Kopparp Alma 18870128, 28 Simon 18890723, volontär David 18920408, sjuklig Emil V 18940913, sjuklig, död av förgift Henrik 18970302, sjuklig, Johan var son till Anders Berg och hans hustru Johanna Hansdotter i Munkeryd. Johan uppges i husförhörslängden för Munkeryd vara sjuklig. Han gifte sig 1876 med Aqvilina, dotter till Karl Peter Kylén och hans hust ru Anna Greta Persdotter. De brukade först 1/8 i Munkeryd men flyttade 1895 till Glasfall, där de förvärvat Östergården. Johan och Aqvilina hade nio barn. Av dessa var flera sjukliga. Johan Andersson Berg dog 1924. Hans hustru, Aqvilina Kylén bodde kvar i Glasfall med två av sina söner, David och Emil. Aqvilina dog någon gång under 1940talet. Omkring 1950 ägdes gården av sterbhuset efter fa miljen Berg. Gården uppgavs då bestå av 49 hektar mark, därav 3,5 hektar åker. Byggnaderna uppgavs vara uppförda 1860. Vidare uppgavs två hästar och fem nötkreatur finnas på gården. Johan August Andersson 18430814, bonde på västra gården Johanna Sofia Persdotter 18431123, Barn: Augusta Josefina 18700206, g m Johan A Gustafsson i Sutarp Amanda Serena 18730822, g m Johan Jonsson i Börstabol Alma T eresia 18751120, död av difteri 18780704, Karl Robert 18780404, övertog föräldragården i Gyllinge Alma Florentina 18800929, till Rudu i Adelöv Oskar Rikard 18821 119, bonde i Munkeryd Johan var son till bonden Andreas Andersson och Anna Maja Andersdot ter i Västra Haddåsen. Johanna var dotter till Peter Samuelsson och Anna Maria Jonsdotter i Glasfall. Johan och Johanna gifte sig 1868 och övertog då en gård i Västra Haddåsen om 8/40 mtl. Johan var brorson till Johannes Andersson i Gyllinge och övertog dennes gård, Mellangården i Gyllinge vid mitten av 1880talet, då Johannes och Sara övergick till sitt undantag. De bodde sedan i Gyllinge fram till 1901 då de flyttade från Gyllinge till Västergården i Glasfall. Johan dog här den10 april 1920 av lungkatarr. Hustrun Johanna Persdotter dog 6 januari 1915 av ålderdom. Gården var därefter en tid utarrenderad. Sonen Oskar och hans hustru Eda brukade gården någon tid åren 19101915. Den köptes sedan av Karl Andersson, se nedan. Emil Karlsson 18841015, arrendator av västra gården i Glasfall Anna J ohansdotter 18920131, från Fogeryd Barn: Lilly 19120809, Holger 19150224, Margit 19170316, Nils 19180412, död s å 29 Under åren 19151918 brukades Johans gård av Emil Karlsson. Emil var son till Otto Johansson och hans hustru Josefina Karlsdotter i Skälaby, sena re bosatta i Nyttorp i Munkeryd. Anna var från Fogeryd, dotter till Johan Arvidsson och Johanna Andersdotter. De hade förut arrenderat gårdar i Sunnesjö och i Stora Krokek. Emil flyttade 1918 med sin familj till Bodebol, där han sedan stod skriven som hemmansägare. Karl T Andersson 18701 112, bonde, Anna S Borrbäck 18750618 i ÖsterAker, Norge Barn: Charles 19110921, Arne K Roosevelt 19140103, Karl var son till Oskar Andersson och Johanna Petersdotter i Stava. Han hade nio syskon. Karl utreste till Amerika 1892 och gifte sig där 1897 med Anna. De återkom till Sverige omkring år 1905 och bodde i Stava till dess att de 1918 flyttade till Glasfall, där han förvärvat Västergården. Charles Borrbäck 19110921, bonde på västra gården Elin Maria Björn 19150731 i Stora Aby, Barn: Hjördis 1938, Charles var son till Karl Andersson och Anna Borrbäck, se ovan. Han övertog föräldragården och brukade och bodde med sin familj på Västergår den. Charles var en mångkunnig man och anlitades i bygden bl. a. när djur var sjuka. 1950 hade han på sin gård två hästar och åtta nötkreatur. Gårdens areal uppgavs till 51 hektar, därav fyra hektar åker. Mangårdsbyggnaden uppges vara från 1840, således från åren efter skiftet i Glasfall. Elin dog 1975 och Charles dog i Ödeshög 2005. På 1970talet övertogs gården av dottern Hjördis Borrbäck. Oskar Johansson 18900928 iÃsbo, från Adelöv 32, änkling 28 Elsa Maria Malm 19021203, hushållerska, från Adelöv 32 Barn: Elin Anna Lissie 19200519 iAdelöv Rut Hedvig Margareta 19210712 " Ingrid Lydia Marianne19240611 " Nils Sture 19170911 i Adelöv,handelsbitr.fr Adelöv 33,utfl Sonja Maria 19301005 i Adelöv Sven Gunnar 19340715, Birgit Viola 19400313, Eivor Linnea 19430406, Oskar Johansson kom till Daglösa 1932 från Adelöv. Jag har ingen upp gift om hans bakgrund. Han hade blivit änkling 1928. När han med sin fa milj flyttade hit ingick också en hushållerska, Elsa Maria Mahn. Hon var född i Råby, dotter till statdrängen Oskar Mahn och hans hustru Klara Jenny Petersson på Råby Södergård. Under åren 193242 bodde fa 30 miljen i Daglösa men arrenderade från 1942 den östra gården i Glasfall där de sedan bodde. Omkring 1960 köptes östra gården i Glasfall av Arne Palm i Kushult. Gården innehas idag av Arne Palms dotter, Gunilla Pahn och hennes man Thomas och de bor på gården sedan 1989. Gunilla är en sentida ättling till den släkt med bl. a. Jöns Persson, som tidigare fanns i Glasfall. Denna berättelse om Glasfall och de människor som bott här har avsikt ligt hoppat över det som skett på senare tid. En beskrivning av Glasfall un der 1900talet och framför allt den senare hälften får göras senare. Dessut om tycker jag att det bör göras av de som bor där. Innan vi lämnar Glasfall bör vi säga något om utjorden Daglösa. Daglösa Daglösa var i gamla tider en egen fastighet, värderat till % mantal. I Älvsborgs lösen 1571 uppges Daglösa vara ett kronotorp. Torparen hette Anders och han ägde två lispund koppar, han hade två oxar och två stutar, två kor, fyra får och två svin, åtminstone var det detta innehav som utgjorde hans skatteunderlag för Älvsborgs lösen detta år. År 1703 den 9/10 blev Daglösa skatteköpt. Därefter 31 En intressant omständighet är att år 1571 när Sverige skulle betala Älvs borgs lösen och det därför gjordes en särskild taxering av människors egen dom. Då var Glasfall öde, men i Daglösa bodde bonden Anders och han innehade två lispund koppar, två oxar, två stutar, två kor, fyra får och två sv1n. Karl Johan Svensson 18380910, 32 Karl F Fredriksson 18611016 i V Ny, arbetare Hulda Axelina Säf 18650303, Barn: Karl V Andersson 18841114, oä Frans Robert 18881004, Ester Bernhardina 18900920, Henning Martin 18990122, Klara Vilhelmina 19000812, oä Karl och Hulda gifte sig 1887 och flyttade till Daglösa. Hulda hade sina rötter i Bodebol, dotter till Petrus Säf och Eva Kristina Persdotter. Bakgrun den för Karl känner jag inte. Karl och Hulda bodde i Daglösa i åtminstone sju år. Hulda hade en oäkta son med sig in i äktenskapet. I Daglösa föddes dottern Ester Bernhardina. Familjen flyttade från Dag lösa till Tällekullen 1894. Året därpå flyttade de vidare till Fagerhult. De skilde sig senare. Möjligen blev skilsmässan klar 1899. Skilsmässor var ovanliga på den tiden. Det måste finnas någon särskild och rejäl anledning. Vilka skäl som fanns här vet jag inte, men sociala problem fanns det. Hulda förde sedan ett oregerligt liv, tidvis som lösdrivare. I Östgöta Bladet kunde man lördagen den 24 augusti 1901 läsa att För lösdriveri har Hulda Axelina Säf från Ödeshögs socken anhållits i Stockholm. Vid företa gen läkarebesiktning befanns hon lida av allmän svaghet och sakna förmå ga att försörja sig med arbete. Med anledning därav förpassades Säf till hemorten. Den 8 december 1902 kunde man läsa att fattighjonet Hulda Säf på Fat tighuset varit mycket elak mot de andra där intagna, misshandlat dem och hotat dem. För att avstyra vidare misshandel hade hon satts i häradshäktet, den enda säkra platsen. Eftersom hennes sinnessjukdom varit av omtvistad karaktär har hon inte kunnat intagas på Vadstena Hospital. Hon har nu hotat att slå ihjäl sköterskan på Fattighuset och att bränna ner detta. Hon har ibland givit sig ut på rymningsfärder. Senast var hon i Linköping och måste där tas om hand och hemsändas på socknens bekost nad. Man håller nu på med att förhandla med en asyl i Lund om hennes intemerande. I avvaktan härpå intogs hon nu på Vadstena Hospital. Senare överför des hon till Lunds Hospital. Efter denna information i ÖstgötaBladet har jag ingen mera information om Hulda Säf. Johan August Johansson 18580301 i V Tollstad, arbetare, Anna R J ohansdotter 18580907 Barn: Maria Rosina 18810820 i Åby Hanna Amanda 18831230 i Åby, utfl t Amerika 15 mars 1899 Karl Bernhard 18930423, Johans bakgrund har jag inga uppgifter om. Anna var dotter till Johan Petersson och Hedvig Turnér i Sväm. Johan och Anna gifte sig 1880. Johan och Anna kom från Öninge Lagmansgård till Daglösa 1894. I Öninge skrevs han som statdräng. De bodde kvar i Daglösa ännu år 1900 men har flyttat 33 någon gång därefter. Uppgifterna rörande Daglösa inrymmer ett visst mått av osäkerhet. De återfinns 1910 på Sväms Östergård. Hos dem bor då också fiskaren Johan Alfred Petersson, hennes fader. De bodde kvar där ännu 1920. Gustaf V Karlsson 18720928, jordbruksarbetare h Sehna S Johansson 18790206, Elsa 18980222 i V T ollstad Gustaf och Sehna kom till Daglösa omkring år 1900. Gustaf står skriven som jordbruksarbetare. Han var son till Karl Israelsson och Anna Charlotta J ohansdotter Ärlig i Stora Smedstorp. Sehna var dotter till livgrenadjären Johan Ross och Anna Karin Hägg berg i Kråkeryd, och därmed syster till Gustaf Marcellus Hård, soldat för Hårstorp och far till bl. a. Gunnar Hård i Stava. Gustaf och Sehna bodde troligen kvar i Daglösa till fram emot 1920. Vart tog de vägen sedan? Filip Kall 18851230 i Väderstad, sågarbetare Elsa M Gustavsson 18980222 i V Tollstad Barn: Nils 19190331, Gösta 19200727, Filips bakgrund är att söka i Väderstad. Elsa var dotter till Selma och Gustaf, se ovan. Filip och Elsa kom till Daglösa från Rogslösa 1919 och flyttade till Hårstorp 1920. Farman Birger Karlsson 18870501, sågmästare, Gerda F Karlsson 18890112, Barn: Ingeborg MajLisa 19190527 iVadstena Karl Erik Harry 19220718, Gunborg Maria 19240506, Gösta Allan Martin 19270307, Familjen kom till Daglösa 1920. Farman var son till Otto Johansson och Josefina Karlsdotter i Munkeryd. Gerda var dotter till Karl Andersson och Gustava Maria Svensdotter i Lilla Krokek. Familjen flyttade 1928 till Hars bol. Farman var sågmästare i Tällekullen. Karl Robert Johansson 18840723 i Adelöv, infl 28 Ester Josefina Ström 18911 104 i Gränna Barn: Sigrid Emilia Josefina 19170213 Nils Birger Fogelander 19211 119 i Gränna, Denna familj bodde i Daglösa under åren 1928 34 Under åren 193242 bodde Oskar Johansson med sin familj i Daglösa men arrenderade från 1942 den östra gården i Glasfall där de sedan bodde. Hu sen i Daglösa står ännu kvar. Detta är min berättelse om Glasfall och Daglösa. Det har mest handlat om äldre tider. Om de senare tider och om nutid överlämnar jag till männi skorna i byn att själva berätta och beskriva. Jag har på liknande sätt skrivit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Arne Ivarsson i november 2006 35