Guldskatten från Erikstorp

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Spänne .ur den stora guld *9 skatten vid Erikstørp, fun *äkni nen 1875. Foto ATA. . , ax 7' år Guldskatten från Erikstorp Av Harry Bergenblacl Någon gång under 900talets slutskede, samtidigt som Danmarks konge Harald Blåtand lät resa Nordens största runsten, 7”.l'ellingestenen”, på Jyl land och förse den med texten ”Harald Konge böcl at göre detta Mindes märke efter Gorm sin fader og Tyre sin moder den Harald som vandt sig Danmark hel og Norge og gjorde Danerne kristne”, göm des omsorgsfullt Vårt lands guldrikaste, kända vikingatidsskatt 900 meter sydost om gården Erikstorp (Erstorp) i Ödeshög. Cirka 900 år senare, år 1875, återfanns gömstället, när man letade i jorden med de redskap, som dagligdags brukades på en bondgård. Man fann med denna metod vid en bergknalle två skattgömmor innehållande guld och silver, som inlöstes av staten för mer än 2.000 kronor. Om det med den tidens arkeologiska metoder blev något kvar av skatten bland bergskrevor och jordhögar, så har 1960talets vägbyggare omsorgsfullt sett till, att detta blivit dolt under sand och asfalt, där E4 nu går fram. Fynden, som förvaras i Statens Historiska Museum, har varit föremål för många undersökningar och har fått en framträdande plats i flera histo riska verk. Några av de värdefulla rön, som redovisats till allmän kän nedom i tryckta alster, överlämnas härmed till den bygd, där skatten hörde hemma, nämligen Lysings härad. Tors hammare ett mästerverk Under hedendomens slutskede och missionstidens begynnelse tog den urgamla lärans bekännare den starke åskguden Tors *hammare som sin symbol i kampen mot de kristna, Vilka hade korsets symbol. Dessa sym boler utfördes ofta av ädla metaller, men också järn och andra ännu mera förgängliga material användes. Tack vare sedvänjan att låta den 185 Torshammare. Erikstorps fynden finns i Statens hi storiska museum, Stock holm. Foto: ATA. döde få sin trossymbol med sig i graven, har arkeologerna kunnat ge forskningen ett stort bidrag till vår fornkristna historia. Den i Eriks torpsfyndet ingående torshammaren är utförd i silver med förgyllning och filigranornamentik. Dir Hans Hildebrand, som var en av de första, som fick taga del av fyndet, har lämnat en beskrivning av torshammaren. Inledningsvis lyder denna: ”Sjelfva den vid Erikstorp funna hammarbilden består av silf verplåtar, hvilka bilda en ganska fast stomme. På hammarskaftet har man dock funnit sig föranlåten att anbringa å hvardera sidan tvenne sinkor af silfvertråd för att kunna betrygga sammanhåll ningen: På samma sätt har man förfarit i alla fem hörnen av själfva hammaren. Längs hvarje fog löpa tre fina snodda silfvertrådar, af hvilka den mellersta är förgylld. Förgyllning är likaledes använd på framsidan af sjelfva hammaren och å dennes skaft samt å öfvre ytan af hammarskaftets ända . . .” Härav framgår att hammaren är i konstruktivt avseende ett litet mäs terverk, som inte står dagens guldsmedsarbeten långt efter. Måhända har den burits av en bemärkt man från bygden som redan haft kontakt med den nya revolutionära kristna kyrkans utsända missionärer. Man fann också ett fragment av en kedja, som sannolikt varit avsedd för torsham maren. Kedjan var försedd med en djurhuvudformad fästanordning. Man kan misstänka, att kedjans återstående delar finns kvar på fyndplatsen. Liknande drakhuvudbeslag har hittats på andra platser inom landet, bl.a. intill Gamla Uppsala högar. Övriga föremål: 6 stycken armringar av guld, diverse andra mindre föremål, 330 arabiska silvermynt präglade mellan åren 895957. I Sve rige förekom ej myntprägling, varför man använde mynt av annat ur sprung. Framför allt var det myntvikten (metallvikten), som var avgö rande under affärsuppgörelser. 186 Två rektangulära silver» spännen med filigrandekø ration. T. 11. den djurhuvud liknande fästanardningen. Foto: ATA. Silverspännen utan motsvarighet Två stycken bokliknande silverspännen utan motsvarighet i landet in går i fyndet. Med öppna gap strävar tvenne ormliknande djur uppåt på var sin sida om ett mittparti, som är utformat som en ringkedja i s.k. borrestil. De ormliknande djuren är utformade i en stil, som närmast är känd från jellingekalken och kung Haralds jellingesten. Omkring 100 år efter Erikstorpsskattens tidigaste nedläggningsår i skattgömman (det yngsta myntets präglingsår är 957), vandrar denna stil in i vårt land, där vi kallar den för ”runstensstil”, i samband med ny gravläggningssed in till de första träkyrkorna _ stenkyrkornas föregångare. Stilens band och djurornamentik, som stått hedendomen så nära, upptages av våra första kristna men med tillägg av korset som symbol. Senare ersättes dessa stående gravmonument av över mark liggande gravkistor, vars lock, gavel och sidohällar förses med ornamentik. På grund av de begränsade ytor, som står till förfogande och ”skräcken för tomrummet”, upplöses och förändras ornamentiken till en enklare stil form, som avpassas till hällarnas storlek, men som ändock är rik och varierande. Mer eller mindre bevarade fragment av sådana hällar är funna vid och i närmare ett tjugutal östgötakyrkor. Vreta klosters tidigare kyrko byggnad anses stå som centrum för denna gravtyp. Otto Frödin fann under sina grävningar intill gården Höje i Alvastra flera hällar, som tillhört en tidigare kyrkogård, där även ”Sverkersgårdens” gravkrypta återfanns. För dem som har intresse av att fördjupa sig i ämnet må framhållas, att litteraturen inom området är rik. Matris till guldsmycket hittades 1935 Professor Mårten Stenberger karakteriserar ovannämnda guldsmyckes ornamentik sålunda: . . . kompositionen . . . utgöres av tre kringelformigt lagda, orm liknande djur med de framifrån sedda, inåtriktade huvudena bi tande i en ring, vilken inskriver mittfältet till ett trepassformigt bandmönster, vars yttre ändar ha treknutsliknande utformning”. 187 Trädgårdsarbetare Matteus Andersson (t. v.) och Erikstorps nuvarande agare Nils Ek visar resterna av den bergkmdle, där skatten låg gömd. Efyran går mot söder, granngården Mark skymtar till höger. Matteus Anderssons far, Ernst Andersson, hade som pojke 1875 tillsammans med kamraten Frans Oskar Petterssøn varit med om att gräva fram guldskatten. Han berättade att ihemmansägare Farman Farmans son hittade de första mynten 'och fick upp en guldring på piskskaftet vid fortsatt letande. F oto: förf. Under utgrävningar i handelsstaden Hedeby i Schleswig år 1935 fann man en positiv brönsstamp med samma motiv, som finns på guldsmyc ket från Ödeshög. Bilden på spännet är alltså, negativ. I de kretsar, där forskningen kring detta fynd har utförts, tvekar man inte påstå, att detta är tillverkningsstampen (matrisen) för Erikstorpssmycket. Det finns så lunda skäl antaga, att även några av de övriga föremålen i skatten härrör från Hedebys verkstäder under 900talet.. Det tillhör de yttersta sällsynt heterna att finna verktyg, vars tillverkningsprodukt också kommit i da gen, så att man kan påvisa våra handelsvägar under vikingatid. Hedebys livliga handelsförbindelser med Svearnas Birka är ganska väl kända. Givetvis måste handelskontakter ha förekommit även med Lysings bygden. Arkeologien har ännu ej fått den omfattning, som är en av de vik tigaste förutsättningarnaför ett vidare inträngande i bygdens förhistoria. För att återgå till Vårt aktuella fyndställé, kan man möjligen våga gissa, att skattnedläggaren haft en viss lokalkännedom, innan han till gömsle valde ut den friliggande bergknallen i det vattensjuka kärret. Sannolikt var hela berget kringflutet av vatten än i dag står den uppodlade mos sen runt bergknallen tidtals under vatten_ Detj'har berättats, att man förr kunde åka skridsko här. . “ ' V . \ w . 188 Använd litteratur: Anjou, Sten, 1933: Arbman, Holger, 1933: Bergström, LarsErik, 1945: Brolin, Hugo, 1968: Brate, Erik, 1911: Christiansson, Hans, 1953: Christiansson, Hans, 1959: Dyggve, Ejnar, 1964: Forsberg, Christina, 1968: Frödin, Otto, 1918: Hagberg, Ulf Erik och Lundborg, Lennart, › 1962: Hildebrand, Hans, 1877: Holmqvist, Wilhelm, 1963: Jansson, Sven B. F.: Jansson, Sven E. F.: Janse, Otto, 1906: Lindqvist, Sune, 1931: Stenberger, Mårten, 1950: Stenberger, Mårten, 1964: Wideen, Harald, 1955: ”Sverkersgården” i Alvastra en kryptkyrka. Fornvännen. Några guldsmedsmatriser från vikingatid och äldre medeltid. Fornvännen. En gravkista från missionstiden i Lannaskede kyr ka, Småland. Fornvännen. Guldskatten från Erikstorp. Ödeshög genom sek lerna. 1968. Östergötlands runinskrifter. Jellingestenens bildvärld. Kuml. Aarhus. Sydskandinavisk stil. Uppsala. Mindesmaerkerne i Jelling. Nationalmuseet. Kö penhamn. Östergötlands vikingatida skattefynd. Tor. Från det medeltida Alvastra. Fornvännen. Skattegömmor och fornfynd i Sverige. Fynden från Ödeshög. Vitt Akad. Mbl. Stockholm. Övergångstidens metallkonst. Stockholm. Runstensstil. Kulthist. Lexikon för Nord. medeltid. 1969. Stenfynden i Hovs kyrka. Filologiskt arkiv 9. 1962. Medeltidsminnen från Östergötland. Yngre vikingastilar. Nord. Kultur XXVII. Erikstorpsspännet och Hedeby. Fornvännen. Det forntida Sverige. > Västsvenska vikingatidsstudier. Järnvägs förslaget ÖdeshögGränna K. M.'t har anmodat k. befhde'att efter vederbörlig konses sionssökandes hörande afgifva yttrande, huruvida anledning är att antaga att medel kunna anskaffas för bringande till verk ställighet af ifrågasatt järnvägsanläggning från Ödeshögs sta tion å VadstenaÖdeshögs järnväg till Gränna, för hvilken. an läggning kostnaden beräknats till 1,211,000 kronor. ÖstgötaKuriren 20 september 1900. Torgpriser i Ödeshögl9 mars 1901 Råg, 16 kr. pr gammal tunna, .blandsa'd 11 kr. pr 100 kg., fläsk, helt fall, 95 d 96 öre, fårkött d :0 85 öre, nötkött 50 d 80 öre, smör kr. 1 :65, kalfkött 35 (i 40'öre, ost, sötmjölks, kr. 1:50, dto skummjölks, 40 öre, gädda 85 öre, torsk 50 öre, kolja 50 öre, vittling 45 öre, rödspätta 75 öre, lake 75 öre, strömming 25 öre pr kg., ägg 1 kr. á 1:10pr tjog. Oberedda kalfskinn kr. 3:10, fårskinn d:o kr. 1:25 pr st. ÖstgötaKuriren 23 mars 1901. 189