Gyllinge

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Gyllinge en gammal by i Holaveden. I Gyllinge finns tre gårdar, Norrgården, Mellangården och Sörgården. Mellangården är bebodd permanent men de andra gårdarna har fritidskarak tär. Vid sjön finns några fritidshus. Några torp finns inte längre kvar. Allmänt om Gyllinge Gyllinge omfattar 1 mantal uppges det i jordeböcker och mantalslängder. Arealen är 111 hektar. Mantal är ett gammalt begrepp på skattekraft på jordegendom. På l600talet avsåg ett helt mantal så mycket mark som skul le kunna föda en familj och samtidigt bära en fastställd skatteenhet. Byn gränsari norr till Öj an och Stora Smedstorp, i öster till Gåsabol och Södra Bråten, i söder till Staffanstorp, i sydvästi Gyllingesj ön till Ingefrearp i Jönköpings län och i väster till Kopparp. Gyllinge är en gammal by, troligen bland de äldre av Stavabygdens byar. Namnet tyder på detta. Namnformer på inge bedöms allmänt vara av hög ålder. Det har hävdats att denna namntyp tillhör äldre järnålder och folk vandringstid. Men denna namntyp användes under lång tid. Det är kanske inte säkert att Gyllinge tillhör det gamla skiktet av ingebyarna. Jag tror att här blev en boplats under tidig medeltid, före 1200talet. Byns läge vad hustomterna beträffar är det ursprungliga. På denna låga höjdsträckning där de tre gårdarna i Gyllinge idag ligger har kanske männi skor bott i tusen år. Gränsby mot Småland Gyllinge är en gränsby. Gränsen mot Småland går mitt i Gyllingesj ön. Sjön kallades i gamla tider för Stavsj ön. Ordet stav betydde då gräns. Där går också gränsen mellan Lysings och Vista härader. Bäcken som rinner från sjön ner till Vättern vid Stava hette förr Stavbäcken. Var det möjligen det gamla östgötarikets gränslinj e? Sjön är sägenomspunnen. I söder ligger Blå Hallsberget. Jag återkommer till detta längre fram. Iden geometriska ägoavmätningenl639 gjordes en kartskiss över Gyl linge med ängar och gärden. Där uppgavs utsädet i Norrgärdet till 21/2 tunnor och i Södergärdet till 4 1A tunnor. Vidare uppgavs att det fanns äng i båda gärdena till 20 lass hö samt att det fanns nödtorftig skog och utmark. Dess utom fanns det fiskevatten i Staffanssj ön (Stavsj ön). Kartan visar ett tiotal åkrar, de största närmast gården och sedan mindre ju längre från gården de låg. Här hade således ett tungt odlingsarbete gjorts i Gyllinge för nästan fyra hundra år sedan. En annan intressant omständighet är att den gamla hustomten säkerligen är densamma som förr. Här har inga laga skiften varit, här har inga utflytt ningar skett. Den gamla hustomten från den gamla ensamgården har endast utökats och delats. I övrigt är det samma gamla hustomt som för många hundra år sedan. År 2006, är det endast Mellangården som är bebodd permanent. De övri ga två gårdarna har fritidskaraktär. Gyllinge blev skatteköpt 1703 uppges det av Almqvist. I domboken uppges det att Hans Nilsson och hans son Nils Hansson 1704 ansökte om att få skatteköpa Gyllinge. Storskiftet 1795 Något formellt skifte gjordes inte förrän vid storskiftet 1795. Dessförin nan hade någon form av sämjedelning tillämpats. Skiftet gick utan större problem. Vid sommartinget 1796 fastställdes storskiftet utan att någon överklagat. Storskifteskartan är mycket fin och visar de olika vägarna, dels vägen från Munkeryd och vidare till Staffanstorp, dels vägen mot Kopparp och dels vägen mot Gåsabol. Förutom gårdstomten visar kartan också sol dattorpets läge och åkrarna runt detta. Vid storskiftet delades Gyllinge i tre gårdar om vardera 1/3 mantal. Ägarna då var Peter Håkanson på Mellangården i Gyllinge , änkan Maja Persdotter i Lilla Krokek som ägde Södergården samt Hans Hansson med sin moder Karin Nilsdotter som ägde Norrgården. Redan tidigare hade det bildats tre gårdar med var sin hustomt. Vid skiftet utökades dessa hustomter. Vi kan anta att den ursprungliga hustomten kanske legat i mitten där Mel langårdens hustomt idag ligger. I skifteshandlingama kan vi se att längst nere i sydost låg en hage som kallades Hyla. Förmodligen avspeglar detta det gamla ordet Hybbeln eller Hybbla. När många av grannbyarna skiftades eller delades i många flera gårdar förblev Gyllinge i tre gårdar. Det hårda odlingstryck som t. ex. Stavreberg och Sunneryd utsattes för uppstod inte i Gyllinge. Gyllinge har inte heller varit bland de mest folkrika byarna i bygden. Släkter Under lång tid fanns den ursprungliga släkten kvar i byn. Hans Nilssons släkt kan vi kalla den eftersom Hans Nilsson är den äldste kände företräda ren för släkten, född 1610 i Norra Kärr. Kanske hade han någon släktkopp ling till Gyllinge, eller om han kom hit genom giftermål. Han kom till Gyl linge omkring 1655. Hans efterlevande fanns kvar i Gyllinge fram till 1920, även om ägarbilden ibland ser rörig ut med många flyttningar. Kanske finns rötter till honom även bland dagens Gyllingebor. Denna släkt var under lång tid av stor betydelse och hade stort inflytande i bygden. Medlemmar av släkten var nämndemän, skrivkarlar, förmyndare och auktionsförrättare. En gren av släkten fanns länge i Kopparp. En linje gick till Börstabol, där den ännu finns kvar. En medlem av släkten var nämndemannen Samuel Svensson i Lilla Krokek som 1864 blev mördad i Stava. Vi kan anta att åtskilliga personer har anor tillbaka till Hans Nilsson i Gyllinge. En mera namnkunnig sådan person är Birgit Friggebo, f.d. politi ker och landshövding. De epidemier och farsoter som i gångna tider gått fram över bygden har drabbat även Gyllinge men mera skonsamt än många av de andra byarna i Stavabygden. Se mera härom längre fram. Vägmöte Gyllinge har under lång tid varit ett vägmöte. I Gyllinge möts än idag fyra vägar. De leder mot Stava, Narbäck, Kvatarp och Gåsabol eller Stora Smedstorp. Tre av vägarna är ännu bilvägar. Vägen mot Gåsabol blev aldrig bilväg men den har haft stor betydelse i gamla tider. Den gick förbi Vassa torpet, på litet avstånd förbi Gyllinges soldattorp och sedan in på Stora Smedstorps marker, förbi Ärliatorpet och Flinkatorpet. Efter dessa torp de lade sig vägen, till vänster mot Stora Smedstorp och till höger mot Gåsabol. Vägen mot Gåsabol är gammal, men idag har den betydelse endast som gär desväg. Spöken mm Någonstans utmed vägen mot Gåsabol, över Gyllinge sandgärde, spöka de det i gamla tider. Kanske fortfarande? Några personliga detaljer om spö ket har vi inte. Det har berättats att det var omöjligt att cykla här. Det var någon osynlig kraft som bromsade och höll igen. Man var tvungen att gå av och leda cykeln. Länge trodde jag att det möjligen var Johan Ärlig, som dagen före julafton 1828fi'ös ihjäl, inte långt från sin hydda, där han bodde ensam. Kanske ville han på detta sätt söka kontakt? Bakom människors spökberättelser brukar det finnas någon händelse i det förgångna. Något våldsbrott som skulle ha skett här hade jag då ingen uppgift om. Så nådde mig uppgiften om ett dråp som skett på Gyllinge gärde den 21 mars 1855. Avdragaren Johan Kumling slog här ihjäl sin hustru Maja Stina Håkansdotter. De hade tillsammans varit i Gyllinge Mellangård i något ar bete som gällde hudavdragning. Makarna var inte riktigt överens när de på eftermiddagen begav sig gående på hemväg. De gick vägen mot Gåsabol. De hade troligen kommit bara några hundra meter när Johan tog upp en sten och slog sin hustru i huvudet. Han gick sedan vidare mot Gåsabol. Maja Stina låg kvar på vägen, till synes död. Kumling dömdes senare till döden men denna dom blev av Kungl. Maj :t ändrad till 10 års straffarbete. I kyrkoböckemai Ödeshög finns inget att läsa om detta mord. Kumling och hans hustru var skrivna i Stora Åby för samling. Dödsfallet skrevs in där och i Ödeshögs kyrkoböcker skrevs inget. Mer härom längre fram. Vid södra delen av Gyllingesj ön ligger Blåhallsberget, just på gränsen mellan Gyllinge och Staffanstorp. Det är omnämnt på åtskilliga ställen i handlingar från gamla tider. I detta berg bodde ett berömt troll som kallades Blåhallsgubben. Höll man sig väl med honom fick man god fiskelycka i sjön. Från annat håll har det berättats att det bor en jätte i berget. Men en man tände på ett hjul med tjära och halm och rullade det utför berget. Sedan dess har inte jätten avhörts. Men riktigt säkra kan vi inte vara. Kanske bor jätten och trollet kvar än, långt inne i berget. Enligt en annan gammal sägen skall en kyrkmålare ha dränkt sig i Gyl lingesj ön. Han hade målat i Gränna kyrka. Därvid hade han målat den onde så ful att denne efteråt förebrådde målaren för detta. Målaren blev förskräckt och hoppade i Gyllingesj ön och dränkte sig. Enligt en uppgift skall hoppet ha skett från en stor sten som sedan dess kallats för Målarstenen. Ännu på 1950talet kände folk i bygden till detta. En titt i kyrkböckerna från Gränna ger oss lite uppgifter om detta. I Gränna stad bodde vid mitten av 1700talet en målare som hette Olof Berg gren. Den 10 september 1754 lämnade han sin bostad i Gränna. Ingen visste var han fanns eller vart han tagit vägen. Han hade under någon tid lidit av kropps och sinnessvaghet. Han efterlystes i Gränna och i sockenkyrkoma runt omkring. Slutligen anträffades han drunknad i sjön vid Ingefrearp den 29 september samma år. Einar Vissman har berättat att han inte vågade vara kvar vid sjön när det mörknat. Han har också berättat om en händelse. Någon som rodde på sjön upptäckte helt plötsligt att han inte kunde komma någonstans. Båten satt liksom fast. Samtidigt såg han hur en båt roddes ut ur vassen i närheten och förbi honom på sjön. I båten satt 34 tjocka gubbar. Alla hade svarta, höga hattar. De försvann sedan ur sikte. I Ingefrearp på andra sidan sjön spökade det förr. En skomakare hade dött. Han hade sin skomakarverkstad på andra våningen i ett hus i byn. Efter skomakarens död var det tyst i hans verkstad några dagar. Men därefter bör jade åter skomakarhammaren dunka i verkstaden. Någon tog då resolut hammaren och gick ned till sjön och kastade ut den i sjön. Därefter var det tyst några dagar. Därefter började åter dunkandet. Så berättar denna histo ria. Det bör tilläggas att nuvarande ägare av gården inte har sett eller hört något. Kanske skomakaren har fått lugn och ro. Detta var om spöken, jättar och troll i Gyllinge och vid Gyllingesj ön. Torp och torpare Torp och torpare har funnits på Gyllinges ägor allt sedan 1600talet. Re dan 1666 dog en gammal knektehustru i Gyllinge Hybbeln, står det i en tidig kyrkobok. Hybbel är en gammal beteckning för en dålig byggnad, ruckel eller kyffe. Troligen låg denna hybbel längst ner i sydöstra hörnet av Gyl linges marker, just där Södra Bråtens och Staffanstorps marker möts. Detta torp kan då vara det äldsta på Gyllinges ägor. Det fanns redan på 1660talet och stod troligen kvar ända fram till 1870talet. Soldattorpet kom troligen till på 1680talet efter indelningsverkets tillkomst. Den sista famil jen i soldattorpet var troligen skomakarfamilj en Tallberg, som flyttade från torpet 1900. Ett tredje torp var Vassatorpet, som tillkom 1863 och fanns kvar fram till 1902. Torparepoken i Gyllinge omspänner således ca 250 år, kanske mera. Storskifteskartan från 1795 visar två torp, soldattorpet samt det torp längst ner i sydost, som vi tror var Hybbeln. Nästa karta i tidsordning är häradskartan från 1870. Den visar alla tre torpen, soldattorpet, Vassatorpet samt Hybbeln. Soldattorpet Soldattorpet på Gyllinges ägor ligger mot nordost, nära gränsen mot Smedstorp och Gåsabol. Jag har följande noteringar om soldater i Gyllinge soldattorp. Jöns Gudmundsson Kyhl 1681 Anders, omnämnd 1709 Lars Olofsson Törngren * 1697, 171442 död på galären Horn 17/9 1742 Staffan Jansson Törngren * 1718 174363 Peter Dahlbom * 1746 176581 blev senare artillerist Johan Ärlig * 1760 17811808, tapperhetsmedalj Johan Ärlig * 1784 180825 Johan Flink * 1805 182654 död 1854 Karl Johan Vass * 1822 185463 Jkpg reg 183552, Johannes Gren * 1831 186484 Anders Herman Alm * 1864 188592 till N Amerika 1892 Soldaterna och torparna och deras familjer beskrivs närmare längre fram i denna berättelse. Vilka har då bott i det södra torpet, Hybbeln, som frånsett soldattorpet är det äldsta torpet på Gyllinges ägor? Kanske byggdes det av någon pensione rad soldat. Från 1661 uppges Olof i Gyllinges Hybblen. Torpet hette Hyb beln, ett vanligt namn i äldre tider på en boplats på ägorna. Den 7 juni 1662 dog en knektehustru i Gyllinge Hybbeln. Den Per med hustru som omnämns i mantalslängden 1719 är troligen identisk med Per Jonsson med hustru Ma ria Månsdotter. På 1740talet bodde troligen torparen Lars Nilsson med hustru och två döttrar i torpet och därefter Lars Johansson med hustru Maria Arvidsdotter. Under 1800talets första decennier var Jonas Stark torpare i Gyllinge och troligen bodde familjen i södra torpet. Samtidigt nämns också två backstu gor vilket gör bilden något osäker. Familjen Stark avflyttade 1820 och då kom Peter Arvidsson och hans hustru till torpet. En dotter till dem gifte sig med Karl Johan Forsander. Möjligen bodde båda dessa familjer på torpet några år omkring 1855. Peter Arvidsson dog 1866. Möjligen var han och hans hustru de sista som bodde i detta torp. Det är nämligen tveksamt om torpet fanns kvar 1875. Vid mitten av 1800talet växte nya torp upp norr om Gyllinge soldattorp. Det var soldater från Gyllinge som bröt ny mark och byggde nya torp. De hette Flink, Ärli g och Vass. Visserligen fanns en son och en dotter till Peter Arvidsson kvar i Gyllinge till mitten av 1880talet men var de bodde är osä kert. Flink och Ärlig byggde sina torp på andra sidan gränsen mot Stora Smedstorp men änkan efter Vass bodde kvar på Gyllinges marker på en plats strax söder om Flinks och Ärligs torp. I slutet av 1800talet bodde troligen endast två familjer kvar på ägorna i Gyllinge. Det var familjen Vass i Vassatorpet samt skomakarfamilj en Tall berg på soldattorpet. Tallbergs flyttade år 1900 till Stava. Sedan bodde Hed vig Magnidotter Vass ensam kvar i sin backstuga. Hon dog där den 24 december 1902, av ålderdom, på själva julaftonen. I och med detta var torpepoken slut för Gyllinges del. Alla gamla torp är nu för länge sedan rivna. En ny epok börjar visserligen omkring år 1960 då sommarstugor byggs vid Gyllingesj ön, men det är en annan historia. Ur domböckema Ur domböckema kan vi få uppgifter om tillvaron i byn gamla tider. Vid tinget förekom tvister, brottmål, lagfarter, förmynderskap och liknande. De uppgifter som jag tagit fram ur domböckerna har jag så långt möjligt lagt in i anslutning till de personer som redovisas längre fram. En sak ur domböckerna bör vi minnas särskilt, nämligen Kumlings dråp på sin hustru. Emigration till Amerika Emigrationen till Amerika har satt sina spår även i Gyllinges historia. Kanske ett 20tal personer totalt har på detta sätt lämnat byn. Johannes An dersson och Sara Alexandersdotteri Mellangården hade åtta bam. Sju av dem utvandrade till Amerika. Endast en son, August, stannade kvar i Sveri ge. De flesta kom sannolikt till staten Iowa och blev lantbrukare. I detta sammanhang vill jag nämnda soldaten Törngren i Gyllinges sol dattorp på 1700talet. Han emigrerade själv inte till Amerika. Men, när jag en kväll surfade på nätet fick jag se en efterlysning av uppgifter som rörde T orngTen from Gyllinge. Jag förstod att efterlysningen kom från Amerika. Jag svarade och fick kontakt med Dave Anderson i Portland i Oregon vid kusten mot Stilla Havet. Jag redovisade mina uppgifter om Törngren och hans bakgrund, likaså rörande Törngrens hustru. Sedan dess har Dave An derson och jag lite kontakter via Epost då och då. Som pensionär sitter han vid sin läsapparat och rekvirerar kyrkoböcker på mikrofilm från Riksarkivet i Sverige. Detta var för ett 10tal år sedan. Numera kan man få in kyrko böckema direkti datorn. Människoöden Vilka intressanta människoöden från Gyllinge skall jag här nämna? Vilka förtjänar att nämnas före andra? Kanske två kvinnors levnadsöden? Maria J ohansdotter föddes 1739. Hon gifte sig 1766 med Lars Leonards son och de hade sedan ett torp på ägorna, troligen Hybbeln vid gränsen mot Södra Bråten och Staffanstorp. Lars Leonhardsson rymde till Stockholm, förmodligen kort tid efter att de gift sig. Det är osäkert om han ens någon gång såg sin dotter Katharina som föd des 15 januari 1766. Maria och dottern Katharina bodde kvar på Gyllinges ägor och Maria dog där den 2 januari 1803 av tärande sjuka. Om henne och dottern Katharina, se längre fram i texten. Kristina Vass, född 1845, dotter till soldaten Karl Johan Vass och hans hustru Hedvig Magnidotter i Gyllinge soldattorp. I husförhörslängden har antecknats att hon 1858 kunde hela katekesen. Hon tjänade piga i bygden, i Staffanstorp, Öj an, Gyllinge och Kopparp. IKopparp gifte hon sig 1873 med änkomannen och bonden Anders Magnus Petersson, som var 30 år äldre och hade barn som var äldre än hon själv. Hon fick med honom åtminstone sju barn. Tre av barnen dog i unga år. Mannen dog 1884. Gården övertogs av barn från mannens tidigare äkten skap och Kristina flyttade med sina fyra bam tillbaka till Vassatorpet på Gyllinge ägor och är där antecknad som fattighj on. Hon dog av lungin flammation den 5 november 1891. Hennes fyra barn skingrades sedan ut i bygden. En av sönerna blev se dermera Viktor i T ällekullen, betrodd kommunalman. Ett växlingsrikt liv. Vi kan tänka oss att det var såväl med som motgångar. Se vidare längre fram i texten. Soldaten Jöns Gudmundsson Kyhl var också en person som lät tala om sig under sin levnad. Ortnamn och ägonamn Blåhallsberget är enligt anteckningar i ortnamnsregistret ett berg vid Gyl lingesj ön, beläget på gränsen mellan Ödeshögs och Adelövs socknar. Den ursprungliga betydelsen kan i gamla tider ha varit det svarta berget eller det mörka berget. På följande sidor har jag försökt att göra sammanställningar över de människor som bott i Gyllinge. Människorna i Gyllinge 1600talets uppgifter är magra och grundas till större delen på uppgifter ur mantalslängder, jordeböcker och domböcker. De upptar ofta bara för namn på husfadern. Övriga familjemedlemmar omnämns oftast inte. I de fall domböckema kunnat bidra med något har det ibland kunnat bli lite mera kött på benen. Vi börjar med en översikt över 1600talets människor. År Namn m.m . Källa 1571 Nils i Gyllinge, (1 lispund koppar, 2 stutar, 2 kor, 2 får, 3 svin, 1 häst) Älvsb 1613 Börje, Jöns och Bengt Älvsb 1620 Anders,(1 föl, 3 kor, 2 stutar, 5 får, 2 svin, 3 tunnor utsäde, BU Oluf, inhyst man, 1 stod, 2 kor, 2 får, 1 svin), 1621 Anders,3 hästar,7 oxar,6 kor,3 svin, 8 får, 5 tutsäde BU 1623 var Anders i Gyllinge edgångsman åt Lasse i Bråten, se domboken 1627 Anders, 3 personer mantalsskrivna i byn, M 1630 Håkan i Smedstorp och Olof i Gyllinge inför tinget, se domboken. 1637 Anders, räntan 111016, BU 1637 Anders, över 60 år och förlammat” samt Oluf, inhyst, Mil 1637 begärde Anders i Gyllinge begärde fem års skattefrihet, se domboken. 1638 Anders samt pojken Peder Håkansson, under 15 år 1640 Anders, räntan 111016, 1640 Anders 1641 Anders med hustru, son och sonhustru 1643 Anders, hustru samt son och sonhustru, 1644 Anders, hustru samt son och sonhustru, 1645 Måns med hustru, piga samt inhyst man 1645 Anders, räntan 111016, 1645 Måns m hustru, en inhyst man, en inhyst hustru,totalt 4 1646 Måns med hustru, inhyst man och inhyst hustru 1647 Måns med hustru samt Olof med en dotter 1648 Måns Larsson 1648 Gyllinge öde Olof i Gyllinge sålde stulet gods, se domboken Olof i Gyllinge anklagad för stöld, se domboken ZKZZZHZZZZZHZ 1654 Bengt i Gyllinge gått i borgen för Håkan i Skälaby, se domboken. 1655 Måns, räntan 111016 J 1655 Hans med hustru Kierstin JW 1653 Bengt i Gyllinge omnämnd i domboken, 1657 Kerstin i Kopparp fick böta för smädeord, domboken 1658 Hans med hustru Kierstin och son B JW 1658 Bengt i Gyllinge betalt skatt vid mötet i Starberg, domboken 1659 Hans med hustru Kierstin M 1660 Hustrun Ingrid i Svinåsen anklagad för horsbrott, Domboken. 1661 4 juni föddes Oluf Olufs son i Gyllinge 1661 Per Jonsson i Gyllinge omnämnd i domboken, 1662 6 jan föddes Per, Peders son i Gyllinge 1662 4 maj dog Peder, Peders son i Gyllinge 1662 dag en knektehustru i Gyllinge Hybbeln 1662 Hans Nilsson i Gyllinge anklagade Rangel för stöld, se domboken Bengti Gyllinge saknas ännu, se domboken 1662 Hans och Peri Gyllinge omnämndai domboken. 1664 Per Jonsson i Gyllinge omnämnd i domboken 1674 Ingierd i Gyllinge omnämnd i domboken. 1675 Måns (Hans), räntan 111016, J 1678 Elin Andersdotter i Gyllinge Hybblen omnämnd i domboken 1679 Hans i Gyllinge köpt en sjuk ko av Nils i Glasfall, domboken 1681 Hans med hustru, son Jöns M 1682 Hustru Kerstin i Gyllinge omnämnd i domboken 1682 Hans med hustru, son Jöns, dotter Kerstin, M 1684 Hans,livgr Jöns Gudmundsson Gyhl, värvad 1681 Mil. 1685 Hans Nilsson, räntan 111016, J 1687 Hans och hustrun, (eländig ?), son Jöns, dotter Judith (?), inh p Karin M 1688Hans och hustrun, eländig (?), s Jöns, d Ingrid, inh piga Kerstin M 1689Hans, s Jöns, p Anna M 1690Hans, s Jöns, p Anna M 1691Hans med hustru, sonen Nils och pigan Anna M 1692 Jöns i Gyllinge köpt en stulen stut av Erik Björnson, se domboken 1692 Nils Hansson i Gyllinge anklagar en granne för olaga fiske,domboken 1692 Ingeborg Svensdotter från Långliden kastat trollknutar, se domboken 1693 Hans Nilsson i Gyllinge klagar över sin måg, se domboken 1693 Nils Svenson på Gyllinge ägor anklagad för överfall, se domboken 1693 Hans med hustru, s Nils, dr Bengt och pigan Anna M 1694 Hans Nilson i Gyllinge har förlikts med sin måg, se domboken 1697 Soldaten Jöns Kyhl på Gyllinge ägor, skällsord, se domboken 1697 Soldaten Jöns Kyhl hotan länsmannen med yxa, se domboken 1697 Tjuvkarin i Klöverdala stulit en baggei Gyllinge, se domboken 1699 Jöns Kyhl om boskapssjukai Öj an, se domboken 7 Förklaringar Älvsb. = Älvsborgs lösen BU = boskaps och utsädeslängder M = mantalslängd I = jordebok K = kyrkoböckema JW = jordebok Wisingsborg Mil. = militära uppgifter Detta var de äldsta anteckningarna om Gyllinge i tabellform. Jag skall här nedan försöka förklara några av dessa uppgifter. År 1 623 fäste Lasse iBräten en tvämansed att Lasse Knekt, Gunnars broder i Kvarneryd icke hade betalt hustrun Ingiäl i Sunnesjö den sked om jj/ra lod som hon hade länat honom till knektlega. Hans lagmän var Jöns Pärsson i Nafsta och Anders i Gyllinge och de fullbordade lagen. År 1630 fördes tjuven Håkan i Smedstorp och hans broder Olof i Gyllin ge inför rätten för att de stulit från Qurasta änka Ingeborg i Grälebo i Grän na socken. Bland det stulna var en ny kåpa, en klädeströj a, ett täcke, två huvudkläden, ett kåpaspänne, två ostar och smör, fläsk och skinka, allt för summa 231/2 daler. Samtidigt fördes Johan Johansson Glasmästare, en ung dräng född i Gränna socken inför rätten för att ha stulit fem fönster från Al vastra Konungshus, värderade till 10 daler. Han hade också stulit fönster från Åby kyrka. Häradsnämnden kom fram till följande beslut. För dessa deras missgärningar som är uppenbara och bekända, efter 6 Kap. i T iufvabalken, kan denna ringa rätten icke värja deras liv, utan de vare fallna till det straf som nämnda kapitel innehåller. Målet överlämna des till den Höglovliga Konungsliga Hovrätten. Ingen av dem är tidigare kända för tjuvnad, ingen av dem har något att böta med och ingen beder för tjuvarna. Jag har ingen uppgift om fortsättningen, men tjuvarna slapp troligen dödsstraff, eftersom Olof i Gyllinge återkommer längre fram, om nu det är samma Olof ? År 1637 begärde Anders i Gyllinge att få uppta en halv kronogård i Gyllinge, som en tid farit illa och han begärde fem års skattefrihet. Han fick nog nej. År 1639 återkom Anders i Gyllinge, och begärde att få uppta en halvgård i Gyllinge. Nämnden vittnade om att den har varit öde i över 16 år. Ärendet remitterades till Landshövdingen på tre års frihet. Förmodligen var det inte hela Gyllinge gård som legat öde, bara en del av den. Vid denna tid, första hälften av 1600talet låg åtskilliga gårdar öde. Vad detta berodde på är inte helt klart. Olof i Gyllinge anklagades 1653 för att han på åtskilliga ställen i bygden sålt kopmansgods. Det var tröjor, förkläden, snörlivstyg, kjortelkläde, m.m. Olof nekade till att ha stulit dessa saker, men uppgav att han skaffat dem på den danska tiden. Efter att han sålunda hade handlat i strid mot Tiuvabalken skulle de levereras till Tinget nästa höst, vid 40 dalers straff, Målet uppkom hösten 1653 och Olof avkrävdes förklaring för det gods som han på flera ställen hade sålt i bygden. Till hustru Ingrid i Adelöv som köpt något av honom hade han sagt att hans broder var köpman. Inför rätten sade Olof att han inte hade någon broder. Till Samuels hustru i Tollstad hade Olof uppgivit att han skaffat varorna genom en systerson, men inför rätten svarade han att han inte kunde uppge hur han fått varorna. Men han påstod att ingen kunde bevisa någon tjuvnad. Han hänvisade vidare till Måns i Holkaberg och hustru Gertrud i Ingefrearp rörande hans besök och köp i Vadstena. Rätten konstaterade att eftersom han inte ville bekänna var han fått tag i sitt gods skulle detta beslagtas och finnas till påseende i Uppgränna. Då skulle de vägfarande kunna se det och sprida upplysning om det till städerna runt omkring. Hela grannelaget i Ödeshögs socken begärde att få bliva av med Olof År 1654 kom målet upp igen. Anders den Långe och Anders Månsson i Linköping hävdade att Olof hade stulit sina köpmansvaror i Linköping för flera år sedan. Olof nekade till detta. Då visade de en attest från borgmästa ren Jöran Dyki Linköping, daterad Linköping den 16 februari 1654. Enligt den hade Olof bekänt att han för fyra år sedan stulit ur deras köpmansbod åtskilligt köpmansgods. Jon i Bodebol vittnade att Olof för fyra år sedan började handla med sådant köpmansgods. Jonas Nils berättade att Olof haft en tobaksrulle i Ingefrearp. Olof svarade att han köpt den i Jönköping av Larses magi Öninge. Jonas Nils uppgav vidare att Olof sålt till Johan Pers son Fällberedare i Gränna men denne nekade härtill och sade att han köpt av hans son Bengt i Gyllinge. Det är mycket skrivet i detta mål och det såg ganska mörkt ut för Olof i Gyllinge och hans son Bengt. De hamnade i Visingsborgs slottshäkte. Därifrån rymde Bengt och däref ter vet vi inte mera om honom. Olofs vidare öden vet vi inte heller något om. År 1654, samma år, var Bengt i Gyllinge på nytt omnämnd i domboken. Det kanske kan ha varit en son till Bengt, som hette Bengt Bengtsson. Han och Tore i Hårstorp hade då gått i borgen för Håkan i Skälaby för 80 daler kopparrnynt med anledning av att Håkan blivit frånstulen ett smycke. Året därpå, år 1655 har hustrun Ingrid i Svinåsen inför rätta anklagat Jon i Bor bolet (Bodebol). Det rörde en fåle om två år som han av hennes man, tjuven Bengt i Gyllinge, kommit åt i någon affär. I den affären var också Måns i Svinåsen samt Tore i Lakarp inblandade. Jon ålades av rätten att till Ingrid betala den skuld som uppkommit. Vad som hände Bengt efter rymningen från Visingsborg är okänt. Hust run Ingrid flyttade till Svinåsen och där hände åtskilligt mera som dom böckema kunnat berätta om. Möjligen var det en son, Bengt Bengtsson, som blev bonde i Svinåsen. Mera om dem finns att läsa under Svinåsen. Hans Nilsson (1610), bonde i Gyllinge, död 1713, 103 år gammal H Kerstin (Jonsdotter) (1630), död 1717 Barn: Nils (1666) , övertog föräldragården, se nedan Jöns (1673), bonde i Gåsabol dotter , gifti Öj an enl. domboken för 1753, Dotter , gift med Per Hansson i Mörstorp Hans Nilsson föddes i Norra Kärr i Gränna församling 1610. Han hade tjänat hos folki 23 år, varit bonde i 64 år, varit vid god hälsa in i åldern och hade varit sjuki 9 veckor när han dog den 11 aug 1713, 103 år gam mal. Han hade haft sex barn uppges det vidare i kyrkoboken. Hans hustru Kerstin Jonsdotter dog 1717. Det är troligt att Kerstin Jonsdotter varit gift flera gånger. Vi kan anta att Hans Nilsson kom till Gyllinge någon gång omkring 165455. Han är om 10 nämnd i Visingsborgs jordebok 1655. Han blev anfader för en mäktig och ansedd släkt i bygden. Kanske hade hustru Kerstin sina rötter i Gyllinge. I början brukade han Gyllinge tillsammans med Per Jonsson. I domboken för år 1657 är antecknat att hustru Kerstin i Kopparp fick böta tre daler för att hon sagt några smädeord till Kerstin i Gyllinge och för att hon okvädat Hans i Gyllinge. Vid tinget 1658 vittnade nämndemannen Nils i Bråten att Bengt i Gyllin ge vid mötet i Stavreberg levererat 14 daler och 8 öre. Detta torde varit skatt, eller jordeboksräntan. År 1661 blev Per i Tällekullen anklagad av Tore i Kulhult för att han tagit 34 kannor spannmål i Gyllinge hos Per Jonsson. Detta hade Per själv berättat enligt flera vittnen, bl.a. Olof i Sväm, Per i Smedstorp och Björn i Kopparp. Per hördes inför rätten och då förklarade han att han råkat säga så i dryckenskap. Han dömdes att böta tre daler. Vid tinget år 1662 klagade Hans Nilsson i Gyllinge på Rangel i Starrbärg (Stavreberg) för att hon förra sommaren stulit åtskilliga saker från honom, bl.a. 41 3%: lod silver, värderat till 83 daler 16 öre. Därutöver uppräknades kläde, duk, fläsk, lärft, kött, bröd som hon stulit ur en bod i Gyllinge. Jag har ingen uppgift om hur detta mål slutade. Rangel, eller kanske Ragnhild, är omnämnd på flera ställen i domböckema. År 1662 satte tingsrätten vite mellan Mårten i Kopparp och Hans i Gyl linge, att vilken av dem med som först med ord eller gärningar avbryter skall hava förverkat 40 daler. Hans i Gyllinge hade ännu mera vid tinget att göra. Hans hustru hade råkat kalla Olof i Brodderyd, Mattias i Stavreberg och Per i Smedstorp för bödlar och en del andra okvädinsord. Det var Rang el i Stavreberg som framfört detta. Hon var en lagvunnen tjuv, men Hans i Gyllinge tillstod sin hustrus otidiga tal och skällsord och han dömdes då att böta nio daler i treskiftes efter Tingsmålabalken. Hans och Per i Gyllinge framträdde inför tinget år 1662 och påstod sig med hjälp av Anders i Sölvarp kunna bevisa att en rödja om två starka val lar som nu brukas av Per i Smedstorp hade av ålder lytt till Gyllinge. De begärde att till nästa ting vittna härom. Troligen kom de överens i detta ärende utan tingets hjälp. Vid tinget i Heda den 9 mars 1664 avhandlades ett dråp. Den dräpte var Per Skomakare i Alvastra och han var en morbroder till Per Jonsson i Gyl linge. Dråpet hade skett i Jussberg på gatan utanför Nils Larssons hus. Per Skomakare hade på kvällen suttit hos Nils Larsson och där hade också Per Arvidsson i Tollstad suttit. De hade druckit en del och därefter hade de gått över till Hans i Jussberg. Där var också ryttaren Hans Påvelsson med. Efter någon timme hade träta uppstått. Per Skomakare hade givit Per Arvidsson att par rejäla örfilar och hade sedan gått till Nils Larsson och lagt sig i högsätet hos honom. Alla hade gått till sängs men bandhunden hade börjat skälla och legopigan Ingiäl hade gått ut för att se vad som stod på. Hon hade då sett Per Arvidsson och Hans Påvelsson med stavar i händerna och frågat dem om orsaken. Då hade Nils Larsson gått ut i bara nattskjortan och efter honom kom också Per Skomakare. Där hade Per Arvidsson med en 11 staver slagit Per Skomakare så att denne blev liggande. Därefter försvann de. Per Skomakare blev inburen men dog nio dagar därefter. Ryttaren Hans Påvelsson var från början något misstänkt men blev friad. Per Arvidsson hade rymt sin kos och var borta. Tydligen kom han aldrig tillrätta. Jag har inte sett till detta mål mera. Den döde skomakaren var så ledes en morbroder till Per Jonsson i Gyllinge. Vid tinget 1674 besvärade sig Ingegerd i Gyllinge över en soldat, Simon i Sväm, för att denne olovandes hämtat och tagit hennes ko. Detta eftersom han inte fått betalning för att han födde kon under vintern och till skärtors dagen. Då var kon så uthungrad att hon troligen dött om hon inte hämtat den. Detta intygades nu dessutom inför nämnden av hennes grannar. Simon hade därefter hämtat tillbaka hennes ko. Ingegerd begärde att få sin ko tillbaka och att Simon måtte plikta för att han tagit hennes ko. Simon försvarade sig med att han hade rätt att återta kon eftersom han icke fått be talt. Rätten kom fram till att Simon handlati oförstånd. Han ålades att åter lämna kon mot ersättning för fodret. Hustrun Elin Andersdotter på torpet Hybbeln på Gyllinge ägor krävde vid tinget 1678 Arvid i Narbäck på två par 0xar, en gryta, ett sölfstop, två sölfskea'ar och en vadmalsklänning samt 10 daler i ryttarlön. Dessa saker hade hennes son, ryttaren Bengt Nilsson lämnat till Arvid i förvaring när han för två år sedan reste till Skåne, Arvid var dessutom skyldig honom ryttarlönen. Arvid i Narbäck lyckades med hjälp av Tyres i Haninge bevisa att han inte var skyldig Bengt något och han friades därför i denna sak, till bättre bevis kunde komma. Vad som hänt ryttaren Bengt är okänt. Nils i Glasfall sålde en ko till Hans i Gyllinge. Kon var sjuk redan vid köpet och därför möttes de båda vid tinget 1679. Rättens beslut blev att eftersom Nils i Glasfall inte skäligen kunde bevisa att kon var frisk skulle Nils återbetala köpeskillingen, 13 daler och 16 öre kopparmynt. Hans i Gyllinge skulle enligt ett annat beslut vid samma ting betala An ders i Orrnäs tre daler för han vinterfött två nöt. År 1682 vid vintertinget konstaterades att ett inbrott skett hos hustru Bri ta på Sväms ägor. Ett fönster hade brutits upp och åtskilligt av hemslöjd hade stulits. En del av detta tillhörde hustru Kerstin i Gyllinge, som krävde att Brita skulle betala detta. Rätten befriade dock Brita härifrån. Kerstin i Gyllinge fick själv bära denna förlust. Vid vintertinget den 27 januari 1692 åtalades tjuven Erik Björnsson för boskapsstölder såväl häri häradet som i Småland. Erik Björnsson hade en tid suttiti slottsfängelset i Vadstena. Stöldema hade skett på minst 27 olika platser både i Lysings härad och i Småland. Det stulna bestod av kreatur, hästar, kvigor, stutar och kor. Dessa hade han sedan sålt vidare och kunde i många fall uppge var djuren fanns. En del djur hade han slaktat. Eriks styvfader var Per Jonsson på Gräsbergs ägor. Denne hade tagit hand om en del av djuren. Vid något tillfälle hade Per Jonsson också aktivt deltagiti stöldema. 12 Jöns i Gyllinge hade köpt en stut av Nils i Östra Haddåsen. Denne hade i sin tur köpt den av tjuven. Jöns hade möjligen också direkt av tjuven köpt en stut vid ett annat tillfälle. Under Narbäck finns mer att läsa om Erik Björnssons bravader. Jöns var troligen en son till Hans Nilsson i Gyllinge. Jöns blev sedan bonde i Gåsa bol. Per Jonsson på Gräsbergs ägor kan möjligen vara identisk med den Per Jonsson som tidigare bott i Gyllinge. Vid samma ting 1692 klagade Nils Hansson i Gyllinge på sin granne Lars Knutsson i Staffanstorp för det att denne olovligen fskat och dragit not uti hans sjö och fskevatten. Lars sade sig icke dragit not mera än tre drätter på sitt eget fiskevatten. Nils kunde icke bevisa att Lars fiskat på det vatten som tillhörde Nils. Det framkom också att Nils givit löfte till kaptenen Le jondahls folk att fiska där. Rätten frikände Lars. Vid tinget i Heda 1692 föreställdes qvinfolket Ingeborg Svensdotter från Långlidens ägor i Gränna socken i Småland. Hon hade vid både Vista hä rads ting och på Gränna Rådstuvurätt varit anklagad och beryktad för troll dom. Först lästes dessa rannsakningar. Sedan berättade Jöns Jonsson i Staf fanstorp att denna Ingeborg i våras, en tisdag åtta dagar före vårfrudagen, burit till Stafanstorp två knyten, stora som hönsägg. Dessa hade hon lagt iji'ån sig i fävättnet i hans kalvhage. Detta hade hans pojke Lars upptäckt. Det hade fallit snö under natten och pojken följde spåren efter henne. När Jöns Jonsson fick höra detta hade han också följt efter henne. De hade omsider funnit Ingeborg och frågade henne varför hon kastat dessa knyten i fävättnet. Då gick hon strax och tog upp knytena och gick så ett stycke på hemvägen mot Långliden. Sedan vände hon om och gick åt Gyllinge över åkergärdet till deras kalvhage. Där hade hon kastat knytena ifrån sig i en granbuske, och gick så därifrån till Brita Nippertippa i Haddåsen. Senare samma dag gick hon åter därifrån samma väg förbi Staffanstorp. Dagen därefter fick Hans i Gyllinge av sin måg Jon i Öj an veta att denna Ingeborg kastat trollknutar i en granbuske i deras kalvhage. De gick dit och fann dessa knutar men tordes icke röra dem. På torsda gen reste Jöns i Staffanstorp och Hans i Gyllinge till Långliden till fältvä beln Trana, som var Ingeborgs husbonde eftersom hon bodde på hans utä gor. De bad honom att tala med Ingeborg för att få henne att avstå från så dana onda stycken. Då hade han skickat sin dotter efter Ingeborg, men hon var inte hemma. När Ingeborg Svensdotter sedan kommit hem och fått veta detta gick hon strax till Gyllinge. Då hon gick förbi Staffanstorp bad hon Jöns Jonsson föl ja med sig till Gyllinge. När hon kom dit började hon bedj a, och gick strax dit där knutarna låg. Först vände hon ryggen till busken, och ville inte bort taga knutarna. Men efter mycket tilltal och förmaning tog hon upp dem. En knut hade hon i barmen, och den var stor som ett ägg. Inuti knutarna var nötaträck, stubbar av halmstrån, björklöv och en gul grön tråd. Knutarna hon sedan burit med sig hem. 13 Måns Persson i Stora Smedstorp berättade att andra veckan efter att det ta skett, skulle hans brors hustru Ingiäl gå till fähuset. Det var en söndag sedan folket kommit från kyrkan. Då fick hon se att halmstoppen som satt i fähusgluggen var rörd och där fann hon då en knut eller knyte, stort som ett ägg. Sedan kom flickan Elin och Ingiäl visade henne knutama. Då sade flickan här lärer fitller finnas flera, efter vår boskap är så sjuker. De gick så in i det andra fähuset och fann där två knutar som var hop bundna och stora som ägg. Han visade sedan knutama för grannen Jon Nilsson i Öj an, som synade knutama och fann inuti dem nötatra'ck, här av allehanda slags kreatur, små tra'pinnar, gjorda som skopinnar, vässade i ena änden, samt salt och malet malt, en tra'sticka, stor som ett halvt kniv blad och därpå var skurit små ra'nnor och kors. Samma vecka som dessa trollknutar anträffades var denna Ingeborg två gånger däri Smedstorp. Den ena gången sa hon att hon skulle gå till Brita Nippertippa i Haddåsen och den andra gången var hon på väg till Glasfall med vadmal. Hon synes alltså lagt dit knutarna, helst som hon har burit sådana knutar till Gyllinge och Staffanstorp. Måns Persson berättade att han tre veckor efter att knutama anträffades miste en ko i rödsjukan. Åtta dagar därefter dränkte sig en ko i ett vattenhål. Fram på sommaren miste han en ko igen, vid Olsmässan en oxe, förutom en mängd andra småkreatur. Rätten förrnanade henne allvarligt att bekänna vad hon ville göra med knutama. Hon sade då att hon tagit bort dem och att hon inte vet därmed Men att hennes ko var sjuk Då var det en piga, Ingrid Andersdotter i Stängestorp som sa mig att jag skulle bära bort samma knutar så skulle kon bli bättre. Rätten förehöll då Ingeborg att nämnda piga på Vista häradsting den 8 juni 1691 hårt nekat till detta. Hur kunde Ingeborg beskylla henne för detta? Hon tillfrågades om det inte kunde vara Brita Nippertippa i Haddåsen som lärt henne sådant, eftersom de umgåtts och hon varit hos henne. Inge borg svarade att det hade hon inte gjort. Länsman Harald Arvidsson tillfrågades om han inte på häradshövdingens order hämtat hit Brita Nippertippa. Fjärdingsmannen Måns i Kulltorp som varit i Haddåsen efter henne, berättade då att Brita Nippertippa ligger illa sjuk till sängs och kunde inte komma till tinget. Rätten frågade Ingeborg var hon lärt sig göra sådana knutar och lägga sådana saker däruti. Ingeborg svarade först inte, men efter förmaning att bekänna sanningen, sade hon att pigan Ingrid lärt henne det. På fråga om inte hon burit de knutarna till Smedstorp svarade hon att Nej det gjorde jag aldrig, och de må nu säga mig vad de vilja mig, jag har icke det gjort, men det andra bekänner jag. Allmogen utvisades för att Ingeborg lättare skulle kunna bekänna och förmanades allvarligen. Ingeborg vidhöll dock att hon aldrig sysslat med trolldom utan bara gjort vad pigan Ingrid sagt henne för att bota sin sjuka ko. Rätten bedömde denna sak ännu synas vara mörk och behövde prövas vidare. Därför beslutade rätten att Brita Nippertippa till nästa ting skall kon fronteras med Ingeborg. Till dess skall Ingeborg vara i säkert förvar i Vads tena slottshäkte. 14 Jag kan inte finna någon fortsättning på detta mål. Hur gick det för Inge borg och Brita Nippertippa? År 1693 klagade Hans Nilsson i Gyllinge, med sin hustru Kerstin Jons dotter, vid rätten över sin före detta måg, Jon Nilsson i Öj an. Av klagoskrif ten har jag hämtat följande: Vid förliden Olsmässa kom Jon Nilsson löpande från Öjan över vårt gärde. Han hälsade icke på dem som arbetade där utan med en gym och farlig uppsyn frågade han tjänstefolket och sprang vidare mot gården. Det syntes att han hade ont uppsåt och han ombads därför att inte gå fram till gården i Gyllinge. Men han sprang ändå vidare. Kerstin Jonsdotter satt och vaggade sitt dotterbarn när hon blev varse Jon Nilsson. Hon tilltalade honom och försökte lugna honom. Jon tog bar net och det såg ut som om han skulle slå det. Sedan släppte han barnet och tog snabbt en tjock loaruska från marken och gav henne åtskilliga hårda slag. Både i ansiktet och mot det högra ögat men också på armarna, höf terna och ryggen. Han tog andedräkten från mig. Hon ropade på hjälp av skördefolket. De hörde henne och blev förfärade. Under lång tid var sedan ögat igensvullet, hon hade många sår och svullnader på armarna, ryggen och höfterna. Hon har sedan inte kunnat sitta och inte heller ligga och har inte kunnat sköta sina sysslor. Till vittnen åberopades gamle länsman Per Andersson i Bankaby och Nils i Glasfall. De intygade hennes skador. Som vittne hördes också torpar hustrun Anna Rasmusdotter på Staffanstorps ägor. Hon var med på gärdet när Jon kom. När de såg honom komma följde Kerstin Jonsdotter gossen hem till gården. Litet därefter kom Jon fram och frågade efter sin gosse. Pigan svarade att han inte var där. Då gick Jon fram till byn och lite därefter hördes larm från byn och strax därefter kom Kerstin tillbaka och då var hon blåslagen. Jon Nilsson hade svarat skriftligen med följande, även detta med här nå got förkortat innehåll: Han förnekade helt att han slagit sin svärrnoder och beklagade sig över deras kärlekslöshet och att hon i stället givit honom bannor och skällsord. . Han hade vid tillfället kommit till Gyllinge i sin ämbetsförrättning att räkna säden. Därvid hade Kerstin Jonsdotter med hugg och slag överfallit honom. Jon skrev också att hans svärföräldrar tagit ifrån honom hans skällko. Jon hade åberopat Sven Persson i Smedstorp som vittne. Kerstin Jonsdotter förnekade skällsord och vidhöll sina övriga uppgifter. Om Sven Persson i Smedstorp sade Kerstin att denne var hennes största avundsman för att hennes syster Anna slagit Svens fästmö för två år sedan. Men sedan dess har de bägge varit till Herrens Heliga Nattvard och således är den ovänskapen förlåten. Som vittne nr två åberopade Jon soldaten Måns Pors. Mot honom sade Kerstin att Jon vittnade med honom på Stunden (?), alltså vill han vittna med honom igen. Sven sade efter avlagd ed att han dagen efter Jakobsmässodagen i som ras skulle räkna säden i Gyllinge. Sedan han räknat bad Hans Nilsson ho nom att komma med upp till gården och fick där ett stop dricka. Medan de satt på gården, var Jon i Öj an ditkommen. Jäntan kom upp i gården och sade 15 att Jon kommer. De gick då ut och då kom hustru Kerstin och var blodig på armen och blå i ögonen och rödskollit på halsama, sägandes Detta har jag idag fått för mina ägodelar. Sven uppger vidare att Kerstin vid samma tillfälle uppgivit att Jöns i Gåsabol blivit sjuk om natten och fått ont och skickat bud till Gyllinge efter brännvin. Hans började då gråta och sade Gud nåde mig om jag mister honom. Här framkom också uppgifter om att Jon i Öj an varit elak mot sin hustru och slagit henne, således dottern till Hans och Kerstin i Gyllinge. Allmogen vid tinget tillfrågades om detta men svaret blev att Jon i Öjan var en ärlig, beskedlig och trovärdig sockneman, och att han med sin numera avlidna hustru väl och berömmeligen hade sammanlevat. Bland dem som på detta sätt berömde Jon Nilsson antecknades i domboken Jon Nilsson i Sj ögetorp, Nils Larsson i Sväm och Håkan Svensson i Stava, således inte de närmaste grannarna, Rätten dömde Jon till böter för att han givit hustru Kerstin Jonsdotter i Gyllinge tre blånader. Vad gäller skällkon fick Jon återkomma till tinget med bevisning i detta ärende. Den 17 februari 1694 togs detta mål åter upp vid tinget. Hans Nilsson och hans hustru Kerstin Jonsdotter blev då förlikta med sin före detta måg Jon Nilsson i Öj an. Det gällde då den tvist som varit dem emellan om något av hustru Kerstin utsagda ord mot Jon Nilsson i Öj an, som skulle honom till dess heder och a'ra gravera. Hon gav till Jon Nilsson i Öj an i förlikning och expenser åtta daler kopparmynt och därmed skulle all träta och oenighet dem emellan vara borta. Jon Persson i Näfsta anklagade år 1693 vid tinget salpetersjudaren Nils Svensson på Gyllinge ägor och Johan Påvelsson på Jättingstads ägor. De hade söndagen den 30 juli förliden sommar överfallit honom med hugg och slag på väg hem från kyrkan. De dömdes av rätten att böta för två blånader Den 10 februari år 1697 anklagade bonden Hans Nilsson i Gyllinge på sin hustru Kerstin Jönsdotters vägnar soldaten Jöns Kyhl på Gyllinge ägor för äreröri ga skällsord. Han hade kallat henne en tannarika taska. Soldaten Kyhl medgav detta. Hans Nilsson åberopade som vittnen hej deridaren Staf fan Kristofersson, skogvaktaren Lars Nilsson i Stubben, bonden Nils Jo hansson i Toretorp och torparen Hindrik Nilsson på Hallerby ägor, vilka alla hördes edli gen, var för sig. Staffan sade att det var vid senaste tinget. Han satt hos gästgivaren Jonas i Åby och fick mat. Hans i Gyllinge var också med där inne, så också kor pralen Jonas Domkraft, och deras tal rörde sig om soldaten Kyhl. I detsam ma kom Kyhlen in, sägande Vad står du och förtalar mig? Det är en stor sak om Gyllingehustrun, den tannarika taskan. Dessa ord sade han två gånger och då korpralen förmanade honom att hålla inne med sådant, sade han vidare. Hon var inte bättre värd, jag törs ta min sko och slå henne på munnen med. Skogvaktaren Lars i Stubben som också varit med i stuvan sade samma ord som hej deridaren Staffan. Nils Johansson i Toretorp lämnade samma berättelse samt tillade att Jöns Kyhl dessutom fällt de orden Hustru Kerstin kallar jag ock en bövels kona, efter henne förr skällt tvenne ärliga karlar för bödlar. 16 Torparen Hindrik som samtidigt var där inne i stuvan vittnade lika med Nils Johansson och tillade att det vid förra tinget i Gränna var en tjuv som dömdes för att han stulit silver från Hans i Gyllinge. Tjuven fick därför sitta vid tingstugudörren och alla som gick ut skulle slå honom ett slag, och det hade då varit två från Ödeshögs socken som slagit honom för hårt. Tj uven hade sedan sagt för hustru Kerstin i Gyllinge, att det varit tvenne böjlar i Ödesiö socken som slagit honom för hårt. Samma ord hade hustru Kerstin i Gyllinge sedan sagt efter honom i Ödesiö kyrka, och hon hade därför sedan bötat tre gånger tre mark vid Gränna ting. Hans i Gyllinge klagade för sina söners del att soldaten Kyhl hotat dem med att han skulle traktera dem illa. Alltså förbjöds soldaten Kyhl av rätten vid högsta straff att icke skada dessa Gyllingefolk. Hans uppgav vidare att Kyhl igår kom utom tingstugudörren och kallat hans hustru tannarika taska Rättens beslut blev: Så alldenstund soldaten Jöns Kyhl utan skäl och orsak så grovt och äregripligen blamerat bonden Hans Nilssons hustru Kerstin Jönsdotter i Gyllinge, kallat henne en tannarika taska och böfvels kona, den han med sin sko ville slå och handhava, som icke allenast åtskilli ga edeliga vittnen honom nu inför rätta övertygat, utan han ock själv allt sådant tillstod, förmanandes att bemälta hustru längst för detta skola bötat 3 vid Gränna ting, vilket likväl varken han eller någon annan, än hustru Kerstin med skäl bevisa eller övertyga kunnat, utan henne gott lovord gives. Således har rätten sakfällt Jöns Kyhl för samma det utkastade äregripli ga ord på hustru Kerstin att böta 40 daler silvermynt till treskiftes enl. 20 Cap. T ingsmålabalken, och vare hustru Kerstin vid dess vanliga heder och ära alldeles ograverat. Och som Hans i Gyllinge med sin hustru beklagar sig över att Kyhl hotat dem med hugg och slag. Således har rätten skäligt prövat att taga såväl Hans i Gyllinge som hans hustru, barn och anhöriga uti Kongl. Maj.'ts höga skydd, hägn och försvar så att bemälte Jöns Kyhl icke må dem däremot nå got ont göra eller tillfoga, vid laga plikt. Jöns Kyhl kunde inte betala sina böter och det väntade honom inget an nat än fängelse med vatten och bröd. När länsmannen på sommaren 1697 skulle hämta honom i soldattorpet i Gyllinge fick han höra svordom och smädelser av Jöns Kyhl. Han blev också hotad med yxa. Det var tredje gången Jöns Kyhl blev kallad, men även denna gången fick länsman med oförrättat ärende resa därifrån. Ärendet uppkom på höste tinget 1697 och rättens beslut blev att Jöns Kyhl dömdes att böta 40 daler i silvermynt för olydnad, missfirmande och hotelser mot länsmannen Harald Arvidsson. Eftersom han inga medel hade blev det häkte under vatten och bröd vid Vadstena slott. Vid vintertinget 1698 förekom ett mål där Hans i Gyllinge blivit frånstu len en bagge. Kronolänsmannen anklagade Karin Abrahamsdotter i Klöver dala för stölden. Hon ansågs också skyldig till flera stölder och rätten döm de både henne och hennes dotter som skyldiga. 17 Vid sommartinget 1699 blev bonden Jon Nilsson i Öj an beskylld för att under förra året haft sjuka på sina får. Som vittne åberopades bl. a. soldaten Jöns Kyhl på Gyllinge ägor. Det framkom uppgifter som tydde på att det funnits boskapssjuka på både kor och får i Öj an. Målet medförde dock inget beslut av rätten. Detta var det sista tillfället som Jöns Kyhl omnämndes i handlingarna. Under 1690talet rådde svår missväxt, särskilt åren 169597. Det har uppgivits att enbart under 1697 dog minst 80.000 människori Sverige av svält. Åren 1699 och 1704 var år med hög dödlighet. Åren 170810 och 171617 förekom svår missväxt. År 171011 kom den orientaliska pesten och skördade många offer i hela landet. I Ödeshögs socken dog 154 männi skori pesten, därav 20 i Stavabygden. I Gyllinge dog ingen i pesten men i Stora Krokek dog sju personer i denna sjukdom. I soldattorpet på Gyllinge ägor bodde i slutet av1600talet och möjligen något år in på 1700talet en soldat som vi kunnat läsa om åtskilligt i dom böckerna. Det var Jöns Gudmundsson Kyhl. Jöns Gudmundsson Kyhl H Sigrid Jönsdotter 1637, Vem var då Jöns Gudmundsson Kyhl? Han kom till Gyllinge som soldat 1681. Varifrån han då kom är okänt. Det är troligt att han tidigare bodde på torpet Muggebo på Kärrs ägor i Adelövs socken. Han var då gift med Karin Pedersdotter. Hon blev troligen ihjälslagen år 1667 på isvägen mellan Grän na och Visingsö. Som misstänkt för dådet hördes då Henning Nilsson, som därefter förmodligen tillträdde torpet Muggebo. Bonde på gården Kärr var då en systerson till Henning. Vi har läst om Jöns Kyhls alla bravader i domboken. Efter 1699 har jag inga noteringar om Jöns Kyhl. Det är troligt att han lämnade sin anställning som soldat runt sekelskiftet 1700. Hustrun Sigrid Jönsdotter dog den 9 sep tember 1697 och hon var då 60 år gammal. Jag har inte funnit några mera uppgifter i kyrkoböckema om Jöns Gudmundsson Kyhl, varesig i Ödeshögs eller Adelövs kyrkoböcker, eller domböckerna. Jöns hade nog kunnat berät ta om ett dramatiskt liv. Den 17 oktober 1709 är soldaten Anders från Gyllinge antecknad som dopvittne, 1716 är soldaten Sven Gyllman, likaså antecknad som dopvittne. Det finns också anteckningar om soldaten Lars Olofsson Törngren, född 1697, död på galären Horn den 17 september 1742. Denne tillträdde soldat tjänsten möjligen redan 1714. En intressant fråga är om någon soldat från Gyllinge var med i slaget vid Poltava år 1709. Där stupade mer än sju tusen svenska soldater och de övri ga blev tillfångatagna och sändes till fångläger i Sibirien. Det fåtal som överlevde kom åter till Sverige 1722. Hur det gick för soldaten från Gyllin ge vet vi inte. Som vi vet kom den svenska kungen Karl XII undan till Tur 18 kiet. Därifrån skrev han efter några dagar hem till Sverige och begärde en ny krigshär, nya soldater. Nils Hansson (1666), bonde i Gyllinge, h Maria Larsdotter (1680), från Graven i Adelöv Barn: Maria 169906? g 1733 m Nils Larsson från Stora Smedstorp Jöns 17040912, g 1724 m änkan Brita Larsdotteri Kopparp Kerstin 17070107, Håkan 17091017, bonde i Porsarp, senare i Börstabol Anna 17120606, Kerstin 1713, g 1737 m Elias Östensson i Porsarp Abraham 17141227, Ingrid (17170501), död s å Nils 17180912, Hans 17230524, död 1748, 24 år gammal Karin 17261209, g 1745 m Hans Persson från Adelöv Lars 17300628, g 1851 med Maria Eriksdotteri Öj an Nils var son till bonden Hans Nilsson och hans hustru Kerstin Jonsdotter i Gyllinge, se ovan. Maria Larsdotter var från Graven i Adelöv, sannolikt dotter till bonden Lars Håkansson och hans hustru Karin Svensdotter. Nils och Maria gifte sig 1703. Så uppger vigselboken i Ödeshög. Vi kan då undra hur det kom sig att de fick barn redan 1699?. Nils var nämndeman, bouppteckningsman och skrivkarl i bygden. Man kan undra var han hade lärt sig konsten att läsa och skriva och att klara auk tioner, bouppteckningar och skriva kontrakt. Kanske hans fader också hade dessa kunskaper? Av 1718 års dombok framgår att han hade en fordran hos gästgivaren Sven Persson i Holkaberg vilken gjorde konkurs det året på grund av missväxt. 1745 överlät Nils en del av gårdsbruket till sin måg Hans Persson, se nedan. Nils Hansson dog i Gyllinge 1756, 90 år gammal. I bouppteckningen efter Nils Hansson, upprättad 26 oktober 1756, upp togs tillgångarna till 208 riksdaler. Häri ingick fordringar hos mågen Hans Persson samt skulder till sonen Jöns i Kopparp och till mågen Elias i Por sarp. Bouppteckningen upprättades av Anders Jönsson i Fagerhult och Jonas Persson i Narbäck. Maria Larsdotter dog 1758. Här följer några anteck ningar ur domboken. Från domboken 1704 finns en notering som är lite svår att förstå. Hans Nilsson i Gyllinge med sin son Nils Hansson hade vid sommartinget 1704 inlämnat en ansökan om att få skatteköpa Gyllinge. Närvarande var hustrun Kerstin Jönsdotter samt den andra sonen Jöns i Börstabol och mågen Per Hanson i Mörstorp. Så blev modern och sonen ägare av hälften vardera i Gyllinge gård. Jag har svårt att säkert tolka detta. Klart är att Hans Nilsons släkt fanns i Börstabol redan 1704. Var Jöns i Börstabol en broder till Hans Nilssoni Gyllinge? Vid sommartinget 1706 hade hej deridaren på sitt ämbetes vägnar instämt Nils i Gyllinge, Per Andersson och Måns Jönsson i Haddestad för olovligt stånghygge. Det blev böter. 19 Vid sommartinget 1707 hade Nils i Gyllinge instämt gästgivaren Sven i Holkaberg rörande en skuld. Gästgivaren tillstod skulden och lovade betala före Olsmässan. Vid höstetinget 1707 antecknades att Hans i Gyllinge och Jöns i Havrekullen var förlikta om någon skuldfordran. Vid vintertinget 1710 hade någon liten tvist uppstått om var en dräng skulle vara. Bonden Nils Hansson i Gyllinge bevisade sig ha merendels upp fött gossen Johan Larsson, som var hans syskonbarn och varit i hans bröd och tjänst. På något sätt hade gossen genom sin broder råkat bli städj ad hos Lars Svensson i Råby. Gossen själv önskade få vara kvar hos Nils i Gyllin ge. Så tyckte också rätten. Änkan Marit Persdotter i Kopparp tillstod vid sommartinget 1711 att hennes avlidne man Jöns Månsson för fyra år sedan av änkan hustru Kerstin i Gyllinge lånat att silverbälte om 111/210d som han sedan pantsatt hos Gus taf Jonsson i Öninge. Rätten tillsade nu hustrun Marit att snarast återställa silverbältet till änkan hustrun Kerstin i Gyllinge, såvida hon inte nöjer sig med att återfå värdet av bältet jämte annan kostnad. Detta lovade Marit göra till nästa Mickelsmässa och därmed var bägge parter nöjda. Vid vintertinget 1718 uppgav Nils Hansson i Gyllinge för rätten att han haft en fordran på 40 daler kopparmynt hos för detta gästgivaren Sven Pers son i Holkaberg. De var nu förlikta och han önskade återkalla stämningen. Vid sommartinget 1718 hade åboama Östen Jonsson och Olof Håkans son i Porsarp ansökt om tillstånd att få hugga ned åtta ekar, som de beskrev som alldeles odugli ga. Skogvaktaren Per och nämndeman Nils Hansson i Öninge hade på rättens befallning besiktigat ekarna. De konstaterade att ekarna inte dög till något, utom en av dem som kunde tänkas duga till bro byggnad. De andra sju stod allt för nära åkern och säden däromkring blev alldeles fördärvad. Östen Jonsson och Olof Håkansson begärde därför ett tingsbesked häröver. Den vid tinget närvarande allmogen svarade tillika, att ekarna var till stor skada, vartill grannarna Jöns Larsson i Gräsbola och Nils Hansson i Gyllinge intygade detta. Den begärda attesten beviljades. Innan ekarna fick nedhuggas måste ärendet först prövas hos hauptman. Så noga var det med ekar på den tiden. Nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge klagade vid höstetinget 1721 över att Per Andersson i Öj an hade utfarit mot honom med åtskilliga skälls ord. Åtskilliga vittnen intygade detta. I målet framkom också att Per An dersson legat sjuk sista året och skall hans förstånd hos honom mycket fat tas. Där talas också om Per Anderssons dryckenskap. Per Andersson döm des till böter. Per Andersson i Öj an hade till vintertinget 1725 instämt Jöns Hansson i Gåsabol och Nils Hansson i Gyllinge för att de disponerat kvarlåtenskapen efter deras avlidna moder, Kerstin Jönsdotter och att han inte fått ut sin arvslott. Jöns och Nils hävdade att Per Andersson redan fått sin andel, ge nom att han vid ett flertal tillfällen avhämtat persedlar i Gyllinge. Rätten ålade dem att upprätta ett fullständigt inventarium över kvarlåtenskapen. Målet slutade med förlikning. Den innebar att Per Andersson skulle få av hämta en kopparkittel i Gyllinge, varefter det hela var avslutat. 20 Till nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge lämnades vid höstetinget 1725 Tingsrättens bevis om den missväxt som han haft det året på sina åk rar, vilket nämndemannen Nils Håkansson i Jusseryd och Per Jönsson i Er shult den 15 september 1725 besiktigat, och vilken enligt vad rätten tillstod varit så stor att intet särdeles efter utsädet bliva kan. Kronolänsman Arvid Hasselberg hade till vintertinget 1726 instämt Jonas Persson i Åby och qvinspersonen Sara Nilsdotter i Brickan. Det rörde någon händelse som inträffat när de var på hemväg från Gränna marknad 1724. De hade därvid kommit till Gyllinge. Där hade Nils Hanssons hustru givit Per Knutsson och Håkan brännvin. Vad som sedan hände var svårt att klarlägga. Målet tycks handla om ett lägersmål, som möjligen sketti Gyllinge hage. Målet uppsköts. Vid vintertinget 1731 intogs Nils Hansson i Gyllinge i nämnden som nämndeman. Kronolänsman Peter Sundkvist hade till vintertinget 1732 instämt Johan Gudmundsson i Näteryd, Nils i Börstabol, Jöns i Visjö och Bengt i Vante kullen för att de försummat att delta i snöskottningen vid Ombergs dj urgård. Johan Gudmundsson uppgav att han varit i Småland och därför inte nåtts av budet om snöskottningen, vilket nämndemannen Nils i Gyllinge intygade. Nils i Börstabol uppgav att han ingen kunskap fått om snöskottningen förrän samma dag, så att det var för sent att inställa sig. Bengt i Vantekullen upp gav att han var sjuk och sängliggande. Vid sommartinget 1733 uppvisade nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge en borgensförbindelse. Den var underskriven av honom, Pär Lars son i Frösäng och Hemming i Smedstorp. Den avsåg bönderna Jöns Nilsson och hans styvson Johan Svensson i Kopparp och gällde rusthållet för Kop parp. Tingsrätten fann skäligt, att verifiera borgensskriften. Vid höstetinget 1733 hade Pär Öberg i Norra Bråten instämt nämnde mannen Nils Hansson i Gyllinge, rörande skällsord. Nils Hansson friades från Öbergs påstående. Vid höstetinget 1733 uppkom ett mål som rörde en utmätning i Börsta bol. Där hade nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge deltagit. Den gällde Nils Jönsson i Börstabol. Denne hade till tinget instämt fjärdingsmannen Måns Larsson i Öninge rörande en hästhud och ett lass trinne och 100 stav rar som enligt Nils Jönssons mening oriktigt hade blivit utmätta. Vi ser här ett exempel på uppdrag för en nämndeman. På anmodan av nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge hade åtskilliga av häradets invånare inställt sig till vintertinget 1734. Avsikten var att höra om de ville åta sig att göra en landsväg från Adelövs socken till stora vägen vid Holkabergs Lid. De svarade enhälligt att de ansåg en sådan landsväg onödig. De ville därför inte bygga denna nya väg, som de sedan kunde ha svårt att underhålla, utöver de övriga vägar som de nu för tiden har. Den 11 februari 1734 var Nils Hansson i Gyllinge och hans son Jöns Nilsson i Kopparp vittnen i Ödeshög vid undertecknande av ett köpekon trakt som gällde Kulhult. 21 Vid hösttinget 1735 hade bonden Nils Jönsson i Börstabol uttagit stäm ning på Nils Hansson i Gyllinge och Elias Östensson i Börstabol för att de hade brutit kontraktet om tillträdandet av Börstabol. Nils Hansson och Elias Östensson förklarade att de antagit vårbruket vid gården efter landshövding ens resolution. De uppvisade också denna resolution, av vilken framgick att Elias Östensson skulle behålla hemmanet Börstabol, och Nils Jönsson som en utfattig och oduglig åbo därifrån utkastas. Rätten friade dem därefter från Nils Jönssons klagomål. Elias Östensson var gift med en syster till Nils Hansson. Vid hösttinget 1735 hade Nils Jönsson i Börstabol instämt drängen Elias Östensson i Börstabol och Johan Jönsson i Gyllinge för att de överfallit ho nom med hugg och slag på hans egen gård. Han hade en dag varit på logen och avtröskat lite säd i sitt trångmål. Dagen därpå hade Elias Östensson med drängen kommit dit och börjat tröska på samma loge. Nils gick då dit och då hade Elias Östensson huggit honom i högra handen med en yxa, och J 0 han slagit honom två hål i huvudet med en slaga. För detta yrkade han laga plikt samt expenser efter räkning, 13 daler silvermynt. Elias Östensson förklarade att han av landshövdingen anförtrotts hem manet och besått det i år med utsäde. Så gick han dit med drängen för att tröska. Då hade Nils Jönsson om morgonen kommit dit och strax börjat slagsmål med Johan men Elias nekade i övrigt för sin del att ha huggit ho nom med yxan. Johan Jönsson berättade att när Nils Jönsson kom in på 10 gen hade han strax sprungit svaranden på håret, varför han blev förorsakad att taga emot och därvid slagit Nils mot logabalken. Därigenom hade han kanske fått skadorna i huvudet, men också Johan nekade till att ha huggit honom i handen. Nämnden berättade härvid att Elias Östensson är satt till åbo efter resolution av landshövdingen. Resolution: Nils Jönsson har i slagsmål med Johan Jonsson i Gyllinge fått tre hål i huvudet och fördenskull prövar rätten skäligt att Johan Jönsson därför skall plikta jj/ra daler silvermynt. Vad gäller hugget i handen skall Elias vid nästa ting med ed sin oskuld erhålla. I domboken för hösttinget 1735 talas det om hjälp av sockenborna för bygge av sockenstuga. Nils i Gyllinge skänkte timmer till denna. Vid sommartinget 1736 kom en liten fortsättning av bråket på logen i Börstabol. Drängen Johan Jönsson hade dött. Elias Östensson samt Håkan Nilsson i Gyllinge hade för drängens räkning betalat hans böter. De hade nu instämt drängens fader, Jon Larsson på Askaremålens ägor i Adelöv, för att denne skulle betala sonens böter. Jon Larsson hävdade att Elias Östensson, Håkan Nilsson och Nils Hansson åtagit sig att betala böterna, Elias en plåt, Håkan en plåt och Nils i Gyllinge en plåt, och han ville därför slippa undan. Det gick inte Håkan eller Elias med på och Jon Larsson fick därför lova att till dem före midsommar betala 12 daler 16 skillingar. Erik Larsson i Öj an gick i borgen för beloppet. Vid hösttinget 1737 förekom ett mål rörande slagsmål och sabbatsbrott i Lilla Krokek. Det var drängen Lars Andersson i Lilla Krokek som instämt 22 rusthållaren Per Månsson i Lilla Krokek. Som vittnen åberopade han bl. a. nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge. Om detta, se Lilla Krokek. Vid vintertinget 1739 ansökte Nils Hansson om avsked från sin nämn demansbefattning. Han framhöll att han var inemot 70 år gammal och hade fel på sin hörsel. Nämnden beviljade hans ansökan. Han hade då suttit som nämndeman i närmare 20 år. Vid vintertinget 1742 uppvisades en skrift av den 13 november 1741, där förra nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge samt Östen Jonsson i Porsarp gått i borgen för Jöns Nilsson i Kopparp. Det gällde att denne skulle få överta halva kronorusthållet nr 122 i Lilla Krokek Detta hade Jöns Nilsson tillhandlat sig av rusthållaren Per Månsson och där skall han prestera vad lag och förordningar bjuder, bygga, hävda och bruka, och i brist av Jöns Nilssons pliktsfilllgörande stå de med sina skatterätter som borgen. Vid sommartinget 1744 tilltalade Nils Hansson i Gyllinge sin son, dräng en Nils Nilsson och qvinfolket Ingeborg Johansdotter för att de med var andra haft lägersmål. De tillstod lägersmålet, som sketti Gyllinge något före Mickelsmässan förra året. Hon hade blivit havande, men ännu ej fram fött något barn. Hon påstod att det skett under äktenskapslöfte, men detta syntes mindre troligt eftersom hon också hört att han skall ha talat med en annan kvinna om äktenskap. Ingen av dessa har förut med lägersmål sig försett. Han åtog sig godvilligt att betala hennes böter. Rätten dömde dem båda enligt Missgärningabalken till böter, han tio daler silvermynt och hon fem daler. Dessutom skulle de till Ödeshögs kyrka betala, han fyra daler och hon två daler, samt undergå enskild skrift och avlösning i sakristian. Vid hösttinget den 7 november 1744 uppkom detta mål igen och då gällde det underhållet. Ingeborg Johansdotter hade hos rätten anhållit att hon måtte få något till sitt barns underhåll av bamafadem, Nils Nilsson i Gyllin ge. Rätten beslutade att bör Nils Nilsson till detta oa'kta barns föda och upp fostran årligen betala jj/ra daler silvermynt, vilka barnets moder har att uppbära, så länge hon det hos sig behåller och försörjer. Vid sommartinget 1745 hade Nils Hansson i Gyllinge instämt soldaten Staffan Jönsson Törngren på Gyllinge ägor rörande några förklenli ga ord och åthävor. De angav sig nu vara förlikta med varandra. Nils Hansson skulle av soldatens lön få behålla och avräkna åtta daler silvermynt. Därmed var denna tvist dem emellan avslutad. Men om soldaten åter skulle på något sätt med ord eller gärning förolämpa Nils Hansson, då skall detta stå oppet till laga åtal. Till hösttinget 1745 hade Nils Hansson i Gyllinge låtit instämma salpe tersjudaren Lars Jonsson i Glasfall och qvinfolket Elisabet Nilsdotter i Stora Smedstorp för begånget lägersmål. Båda nekade till detta och sade att de endast talats vid om äktenskap. Detta tal hade slutat då det framkommit att hon haft lägersmål med Nils Larsson i Stora Smedstorp. Därmed kunde rät ten inte döma dem. Vid sommartinget 1751 hade Nils Hansson i Gyllinge blivit instämd till tinget av sina brorsbam rörande äganderätten till Gyllinge. De hävdade att Nils Hansson inte hade löst ut sin broder Jöns i Gåsabol. Därför hade de del 23 i Gyllinge. Denna tvist ledde till flera rättegångar. Vittnen inkallades och hördes. Hustru Lisken Nilsdotter i Stora Smedstorp berättade att hon för mer än 20 år sedan var piga hos numera avlidne Jöns Hansson i Gåsabol. Då hade en dag Nils Hanssons son Håkan i sällskap med Lars Hemmingsson i Smedstorp kommit dit och medfört en väska med kopparplåtar som sedan lämnades kvar i Gåsabol. Hon hade också dessförinnan hört att Jöns upp manat sin broder Nils betala den delen av gården. Efter genomgång av äldre handlingar i häradskistan kom rätten så små ningom fram till sitt utslag den 28 oktober 1751 vid hösttinget. Där konsta terades att Nils Hanssons fader, Hans Nilsson, var gift med Kerstin Jöns dotter, vilken dog den 18 oktober 1717. Rätten anser att föräldrarna gjort en sådan kristlig författning att yngste sonen Nils Hansson skulle vara be rättigad att utlösa äldre brodern Jöns Hansson i Gåsabol och bägge deras systerbarn i Öjan. Hela den senare förflutna tiden och intill senaste som martinget har Nils Hansson suttit uti en alldeles rolig och otilltald besitt ning av skattehemmanet Gylling. Men sedan han den 30 december 1750 sålt en tredjedel till sin måg Hans Persson har kärandena genom åtal och lagsökning påstått laga åtkomst till tre femtedelar av hemmanet. Häradsrät ten prövade rättvist befria Nils Hansson i Gyllinge från allt vidare åtal an gående åtkomsten av hemmanet. Ytterligare en notis från domboken. Till sommartinget 1753 hade krono länsmannen Jonas Fellbom instämt drängen Johan Svensson i Krokek och qvinspersonen Maria Månsdotter på Gårdshults ägor för sig emellan be gånget lönskaläge. Det hade skett under tjänsten tillsammans i Gyllinge sistlidna vår, varav hon nu blivit havande. Båda erkände frivilligt inför rät ten och berättade att det tilldragit sig mellan midsommaren och mickels mässan. De sakfälldes jämlikt 53 kapitlet Missgämingabalken att böta, han tio och hon fem daler silvermynt. Hon fick i brist på medel avtjäna sitt straff med sju dagars fängelse på Linköpings slott. Därutöver skulle de er lägga till Ödeshögs kyrka, han fyra och hon två daler silvermynt. De skulle också i samma kyrka undergå enskild skrift och avlösning. Johan Svensson förklarades också skyldig att betala underhåll för barnet intill det sig själv försörja gitter, årligen med jj/ra daler silvermynt. Vid höstetinget 1754 uppvisade bonden Elias Östensson från Porsarp en köpeskrift från den 18 oktober 1752. Av detta framgick att han av bonden Nils Hansson i Gyllinge tillhandlat sig 1/3 av skattehemmanet Gyllinge. Detta köp hade han vid tre tillfällen uppbjudit vid tinget, vid vintertinget, sommartinget och höstetinget 1753. Rätten förklarade därför detta köp vara fast ståndande. Så var reglerna på den tiden. Personer med bördsrätt hade företräde och därför krävdes dessa tre uppbud vid tinget. År 1737 var ett år med höga dödstal. Det har i kyrkoböckema för Ödes högs församling inte angetts vilken epidemi eller vilka sjukdomar som före kom. Möjligen var det frossan som är omtalad det året på andra håll i Sve rige. I Ödeshögs församling dog 109 personer, en siffra som var ca tre gång er så hög som under ett normalår. I Stavabygden dog 20 personer, dock ing en i Gyllinge. I Lilla Krokek dog fem personer. 24 På ägorna fanns Vid denna tid också en torpare som hette Per Jonsson med hustru Maria Månsdotter. Hans Persson i AdelöV, bonde, död 1766 Peter Johansson (1736), Karin Nilsdotter 17261209, Barn: Peter 17490416, g m Annika Olofsdotter, till S Bråten Maria 17520902, död 1756 Hans 17570327, g m Brita Svensdotter i L Krokek, se nedan Stina 17600616, g m Nils Johansson i Broby, se nedan Nils 17710827, se nedan Karin Nilsdotter var dotter till Nils Hansson och Maria Larsdotter i Gyl linge. Hon gifte sig 1745 med Hans Persson från Adelövs socken. Hans bakgrund är inte känd. Han dog 5 mars 1766 och Karin Nilsdotter gifte om sig 1768 med Peter Johansson. Denne var enligt uppgift från Staffanstorp men hans bakgrund har inte heller kunnat klarläggas. Peter dog 1800 aV svullnad. Bouppteckningen efter honom upptog tillgångar till ett Värde aV 199 riksdaler. Karin Nilsdotter dog aV ålderdom 1812, 86 år gammal. Vid sommartinget 1757 förekom en arvstvist. Jöns Nilsson i Kopparp, Elias Östensson i Porsarp och Håkan Nilsson i Börstabol hade instämt deras syster och sVåger Hans Persson i Gyllinge med hustrun Karin Nilsdotter samt Lars Nilsson med sin hustru Maria Eriksdotter i Gyllinge, samt även pi gan Maria Nilsdotter i Hårstorp. TVi sten rörde arvet efter Nils Hansson i Gyllinge. Med rättens hjälp löstes tvisten. Vid hösttinget 1758 uppgj ordes ett system med hjälpskjutsar Vid gästgi vargården i Holkaberg. Varje gård om ett mantal skulle hålla fyra hästar. Gyllinge skulle således hålla fyra hästar för gästgivargårdens räkning efter en Viss turlista. Den 17 november 1761 inträffade en eldsVådai Gyllinge. Ladugårdshu sen med säd och foder bleV lågomas rov. Ägarna till Gyllinge var då Jonas Nilsson, Per Håkansson och Hans Persson. Enligt syn som hölls den 11 ja nuari 1762 uppgick Värdet aV det brunna till 217 daler silvermynt. Brandor saken misstänktes Vara gnistor från skorstenen. Vid Vintertinget 1763 hade kronans länsman, Jonas Fellbom, instämt bönderna Hans Persson och Per Håkansson i Gyllinge samt Per Persson i Narbäck. Målet gällde försummelse med skjutshållningen Vid Holkabergs gästgivargård. Gästgivaren Johan Jönsson hade beklagat sig över denna efterlätenhet och tredsko. Detta genom att de flera resor på sina hälldagar, antingen sände bort sina hästar eller sitt folk, så att han vid de resandes ankomst, icke kunde göra den säkra uträkning om slcjutsar som han måste göra. De åtalade nekade helt till detta och uppgav att gästgivaren om somma ren och när det var gott väglag, sällan eller aldrig anlitade dem. Dä behöll han all slg'utsen själv. Pä sommartid hade han också mera gäster. Men så snart väglaget blir tungt och svårt, då ville han ha hjälp. Deras hästar blev då svaga och utmattade. De åtog sig att med Vittnen beVisa detta. 25 Rättens beslut i detta mål blev att häradsra'tten inte kunde salja'lla sva randena till mer än sex daler silvermynt vardera. Men de uppmanades för övrigt att frama'eles noga iakttaga sina åliggana'e i denna sak. I domboken för vintertinget 1786 finns ett arvsförordnande, skrivet av Karin Nilsdotter. Hon uppgav där att hon hade fyra barn men att äldste so nen Peter dött och efterlämnat en dotter, Maria Kristina. Alla barnen skulle ärva lika. Sondottern Maria Kristina skulle ha sin del. Men så uppgavs vidare, att sonen Peter redan under sin livstid fått så mycken hjälp att Maria Kristina därigenom redan fått sitt arv. Detta hade tillgått så att Karin och hennes man hjälpte sonen, dels när han bodde hemma och dels när han där efter bodde i Södra Bråten. De hade då hjälpt sonen med att bruka och bärga hans hemmansdel där. Denna hjälp värderades till 31 riksdaler specie. Peter Hansson dog av bröstfeber 1784. Detta tyder på att han kanske av sjukdom inte kunnat klara bruket själv. Sondottern blev därigenom arvlös. Vi kan undra över om något annat också låg bakom. Bouppteckningen efter Karin Nilsdotter visar att hon efterlämnade tre barn, sonen och rusthållaren Hans Hansson i Munkeryd, dottern Stina gift med Nils Johansson i Gyllinge samt sonen Nils Persson. Tillgångarna upp gick till 420riksdaler, därav 1/9 mantal Gyllinge för 333 riksdaler. Deras yngste son, Nils Persson upplät vid höstetinget 1815 till sin bror Hans Hansson sin arvslott i Gyllinge. Det överenskoms att Hans Hansson i stället för arrende skulle till Nils Persson hålla föda till en ko och ett får vinter som sommar bland sina kreatur, vidare i spannmål 172 tunna råg, 172 tunn korn och åtta kappar blandkorn, en kålgårdssäng samt vidare åtnjuta rum för sig själv tillika för sina saker. Nils tycks ha varit ogift. Han var dräng i Munkeryd hos sin brorson Sven Hansson. År 1818 flyttade han till Stora Åby socken. Anna Jönsdotter , g 1729 m Lars Arvidsson från Ö_Haddåsen Marit Jönsdotter , g 1727 m Sven Arvidsson (från 0 Haddåsen) Anna och Marit var troligen systrar. Deras bakgrund är okänd. Möjligen fanns släktband till Gyllinge. Om vi ser på__sjukdomar och epidemier var särskilt 1773 ett svårt år med höga dödstal. I Odeshögs socken dog 146 människor mot ungefär 50 under ett normalår. Det var flera sjukdomar som härjade i bygden, mest rödsot men sedan koppoma och hetsiga sjukan. Lungsot och vattusot förekom också. I Stava bygden avled detta år 24 människor vilket var 23 gånger flera än normalt. I Gyllinge är ett dödsfall noterat detta år. 26 Per Håkansson 17300807, bonde i Gyllinge, h Karin Eliadotter (1740), Barn: Johan 17610214, Maria (1763), g m bonden Johannes Larsson i Maltmossen Nikolaus (Nils) 17650210, Per Håkansson och Karin Eliadotter gifte sig 1756. Per var sannolikt son till Håkan Olofsson och Sara Hansdotteri Lyckan, Ödeshög. Karin var dot ter till Elias Östensson och Kerstin Nilsdotter i Porsarp. Karins morfar var då Nils Hansson i Gyllinge. Karin har inte kunnat anträffas i födelseboken. Vid höstetinget 1754 uppvisade Elias Östensson i Porsarp, far till Karin Eliadotter, ett köpeavtal av vilket framgick att han av Nils Hansson köpt en tredjedel av hemmanet Gyllinge och som han därför fick lagfart på. Per Håkansson anlitades som bouppteckningsman. Han dog 1797 av lungsot. Karin Eliadotter dog 14 mars 1800 av bröstfeber, 60 år gammal. Dottern Maria har inte kunnat återfinnas i födelseboken. Hon är inte in skriven där men är väl dokumenterad i övrigt. Vid vintertinget 1772 kom för mig och sittande rätten beskedlig man Per Håkansson i Gyllinge, uppvisande köpeskrift av den 25 februari 1770, varav intogs att han och hans hustru, sedesamma Karin Eliadotter för överens kommen köpeskilling två hundrade femtio daler silvermynt utav deras fader och svärfader, Elias Östensson iPorsarp och dess hustru Kerstin Nilsdotter sig tillhandlat en tredjedel uti hela skattehemmanet Gyllinge, varvid nu om fastebrev anhålles. Så pampiga och högtidliga är forrnuleringarna i domboken. De fick sitt fastebrev. Stefan Jansson Tömgren 17170228, soldat för Gyllinge, Anna Danielsdotter 17130212, Barn: Daniel 17440217, Lars 17461020, Sara 17481103, Maria 17510415, Katharina 17570625, g m Gabriel Nilsson fr Stora Åby. Karin 17580613, Stefan och Anna kom till Gyllinge omkring 1743 från Åby Sörgård. Namnet skrivs ibland Staffan. Han var son till Jöns Kullberg och Anna Staf fansdotter i Bunnström. Anna var dotter till Daniel Svensson och Ingrid Jönsdotter på Staffanstorps ägor. I början av 1760talet flyttade de till Holkabergs ägor. Där dog Anna den 21 oktober 1776. 1777 gifte Stefan sig med Maria Andersdotter från Klämmestorps ägor. Flera barn föddes i det nya äktenskapet. Omkring 1780 flyttade de till Stora Krokeks ägor och efter ytterligare några år flyttade de till Klämmestorps ägor. År 1790 dog den blinda rotegubben, avskedade soldaten Stefan T örngren, 76 år gammal. Dottern Katharina blev gift med Gabriel Nilsson från Stora Åby. De 27 bodde sedan i Biskopstorp i Rök. Hon dog i Väderstad 1817. En ättling till dem är Dave Anderson i Portland i Oregon i USA. Lars Nilsson . torpare Maria Persdotter , Elin 17440320, Elin 17461120, Elin 17490227, Lars och Maria är omnämnda på Gyllinge ägor under åren 174449, men bodde här kanske något längre. Deras bakgrund är okänd. Det är märkligt med döttrama, tre st. Elin. Några anteckningar om att någon av dem dött finns inte. Detta är dock den troliga orsaken till tre barn med samma namn. Av domboken 1754 framgår att pigan Justina Persdotter från Alminge inte fått ut sin piglön efter det att hon tjänat ett år hos Lars Nilsson. De för liktes dock och rätten behövde inte ta upp målet. Det fanns i Gyllinge en person till som hette Lars Nilsson, nämligen Nils Hanssons yngste son. Han hade dock flyttat till Öj an 1751 och därför får vi tro att det är denne torpare Lars Nilsson som haft en piga, Justina Persdotter. Lars och Maria är inte nämnda efter 1749. Peter Dahlbom (1745), artillerist, Ingrid Jönsdotter 17430812, Barn: Peter 17670716, död 6 januari 1772 av bröstsjuka Maria 17681001, död av bröstsjuka 1770, Katharina 17701017, död 6 januari 1772 av bröstsjuka, Anders 17750211, Stina 17721116, Peter 17770712, torpare, gift med Stina Jonsdotter Johannes 17790425, död 1782 av vattusot, Peter Dahlboms bakgrund är okänd, men kanske ändå inte. Vid mitt sökande i arkiven efter hans föräldrar har jag konstaterat att det på Råby ägor i början av 1740talet fanns en soldatfamilj som hette Dahlbom. Det var Lars Jonsson Dahlbom och hans hustru Ingrid Karlsdotter som den 6 november 1740 fick en son. Vad de döpte sin son till har jag inte kunnat tolka. Dopvittnena på Råby ägor den 9 november 1740 var Anders i Kråke torp, J öns i Glasfall, Karl i Fogeryd, Anders i Fogeryd, hustru Margareta på Sunneryds ägor, Maria i Fogeryd och pi gan Maria i Åby. Lars Dahlbom var således gift med en dotter till Karl och Ingeborg i Glasfall. Allt sammantaget gör att det känns ganska lätt att påstå att denna familj på Råby ägor är Peter Dahlboms föräldrar. Jag kunde så få en knyt ning tillbaka till Lars Jonsson och Ingrid Karlsdotter. Jag har dock inte fun nit någon födelsenotis som jag med säkerhet kan knyta till Peter. Ingrid J önsdotter var dotter till Jöns Persson i Glasfall och hans hustru Elin Karls dotter. Peter och Ingrid gifte sig 1766. Peter var då nybliven soldat för Gyllinge. De bodde sedan kvar i Gyllinges soldattorp till 1782. Då sadlade Peter om och blev artillerist och flyttade med familjen till Glasfall. Peter Dahlbom har 28 därefter möjligen dött ute i krigen. Ingrid intogs som fattighj on i fattigstu gan omkring år 1810 och dog där 1822. I död och begravningsboken har jag också funnit att en son till dem, Peter, dog 1772, fyra år gammal. Någon uppgifti födelseboken om honom har jag inte anträffat. Vid vintertinget 1772 hade ryttaren Sven Lundgren på Munkeryds ägor instämt Peter Dahlbom rörande en skuld på åtta daler silvermynt. Lundgren inställde sig men Dahlbom avhördes icke. Det framkom att han med sitt kompani marscherat till en arbetskommendering i Karlskrona. Målet upp sköts. Förmodligen kom de sedan överens om skulden. Vi hösttinget 1773 dömdes soldaten Dahlboms hustru i Gyllinge till böter för att hon försummat att delta i ett uppbördsmöte. Hon var inte ensam om detta. Flera andra från bygden råkade ut för samma sak. Vid vintertinget 1774 hade Dahlbom instämt torparen Lars Nilsson på Ödeshögs Klockargårds ägor rörande en skuld av två daler och 20 öre sil vermynt. Lars Nilsson önskade en månads anstånd, och fick det. Soldaten Dahlbom hade till vintertinget 1776 instämt bonden Jöns Eriksson i Staffanstorp och hans hustru Maria Håkansdotter med påstående om plikt för ett okvädinsord samt för att de år 1770 i Dahlboms hus efter sökt ett förkommet sågbräde. När målet uppropades fanns ingen av parterna på plats, men av nämnden intygades att parterna var förlikta. Med detta lät rätten det hela bero. Vid sommartinget 1777 hade fjärdingsmannen Jöns Öqvist instämt Peter Dahlbom med anledning av en auktionsskuld på tre riksdaler. Dahlbom hade inte kunnat nås med stämningen. Målet uppsköts. Jag har inte funnit någon fortsättning av målet. Lars Leonhardsson , torpare Maria J ohansdotter (173 9), Dottern Katharina 17670115, g m livgr. Joel Huggert i Munkeryd, Lars och Maria gifte sig 1766. Maria uppgavs vara från Kopparp och jag antog att hon var dotter till bonden Johan Svensson i Kopparp. Han och hans hustru Maria Jonsdotter hade en dotter som hette Maria, men hon gifte sig 1767 med Olof Jonsson från Kushult. Jag konstaterade att det år 1766 fanns en tj änstepi ga i Kopparp med detta namn men hon var bara 18 år. Den Maria som Lars Leonhardsson gifte sig med 1766 var då troligen ca 27 år. Vi vet inget om bakgrunden för Lars och Maria. Lars Leonhardsson rymde från sin familj till Stockholm 1766, tydligen kort tid efter vigseln. Han dog där, senast 1772. Maria J ohansdotter bodde kvar på Gyllinge ägor. Det är okänt om hon själv drev torpet vidare. Senare uppgavs att hon bodde i en backstuga på Gyllinges ägor. Hon dog där den 2 januari 1803 av tärande sjuka. Dottern Katharina Larsdotter gifte sig 1792 med livgrenadjären Joel Huggert i Munkeryd. Katharina Larsdotter blev änka 1807. Joel Huggert hade kanske stupat i krigen i Tyskland. Hon flyttade då tillbaka till Gyllinge och bodde i en backstuga på ägorna, troligen nära soldattorpet. Hon ingick nytt äktenskap 1809 med Lars Jönsson från Stora Smedstorp. Denne dog två år senare och då återkom hon till backstugan på Gyllinge ägor. Hon hade från sitt första äktenskap en son , Lars Joelsson, som uppgavs vara sjuk av skärvan. Han drunknade i Vättern 1819. Hon hade också en 29 dotter, Maja Joelsdotter. Maja gifte sig 1722 med Peter Arvidsson från Svinåsen och de hade sedan ett torp på Gyllinges ägor, se nedan. Katharina Larsdotter dog där 1 maj 1847. Detta var en dyster familj eberättelse. Storskiftet i Gyllinge genomfördes 1795. Ägare till de tre gårdarna då var Per Håkansson, Maria Persdotter i Lilla Krokek, änka efter Sven Jönsson i Kopparp som var en sonson till Nils Hansson i Gyllinge samt Hans Hansson i Munkeryd som med sin mor Karin Nilsdotter ägde den tredje gården. Ge nom att Hans Hansson gifte sig med en kusindotter, dotter till Maria Pers dotter, blev han senare ägare till två av gårdarna. Vid sommartinget 1796 föredrogs storskiftet i Gyllinge inför tingsrätten. Inget klander hade inkom mit varför tingsrätten fastställde skiftet. Hans Hansson 17570327, bonde, Brita Svensdotter 17680509, Barn: Maria 17910502, g m Jonas Jonsson i Gåsabol Sven 17930721, g m Brita Jaensdotter, bonde, lösdrivare Anna Brita 17951222, g 1819 med Johan Mattsson i Ösiö, Lena Kristina 18000323, g m Peter Jonsson i Gåsabol, Peter 18030813, död av inflammation och feber 1822. Katharina 18051110, g 1827 m sockenskom. Peter Hansson i Ösiö Hans och Brita gifte sig 1790. Hans var son till Hans Persson och Karin Nilsdotteri Gyllinge och dotterson till Nils Hansson i Gyllinge och Brita var dotter till Sven Jönsson och Maria Persdotter i Kopparp. Hon var då son sondotter till Nils Hansson. Hans var således kusin till Britas far. Hans och Brita ägde två av de tre gårdarna i Gyllinge. De flyttade 1793 till Munkeryd. Hans ägde dock under lång tid sina två gårdar i Gyllinge. Av domboken för 1790 framgår att han också ägde någon gårdsdel i Råby. Dottern Maria gifte sig med Jonas Jonsson i Gåsabol och de blev sedan bönder i Gyllinge. Dottern Lena Kristina gifte sig med Peter Jonsson i Gå sabol och de blev också bönder i Gyllinge, se längre fram. Vid höstetinget 1790 förekom ett mål mellan bönderna Anders Larsson i Råby, Hans Hansson i Gyllinge, Sven Perssoni Sonaby, Sven Janssoni Sta va, alla såsom delägare i Råby å ena sidan och å andra sidan bönderna Peter Jonsson och Lars Larsson i Lyckan. Målet rörde hägnaderna, möjligen vid soldattorpet i Råby. Hans Hansson dog i Munkeryd 1815 under mystiska omständigheter. Dödsorsaken var arsenikförgiftning. Något brott gick inte att styrka. Se närmare härom under Munkeryd. Under något år vid mitten av 1770talet fanns i Gyllinge bonden Abra ham Nilsson, hans hustru Katharina Andersdotter samt deras två döttrar Sara och Katharina, födda 1773 resp. 1776. De är okändai övrigt. Vid vintertinget 1778 hade bonden Anders Persson i Öninge instämt bru karen Jonas Larsson i Gyllinge med krav om betalning av sju riksdaler med 30 stöd av en förlikning dem emellan. Jonas Larsson erkände riktigheten därav och han ålades därför av rätten att betala skulden. Johan Ärli g 17611 104 i Ö ggestorp, soldat, sedan torpare H1 Ingrid Andersdotter(17470729) H Brita Jonsdotter 17801027 i Lommaryd Barn: Johannes 18111214, död 1818 av slag Nils Peter 18150327, död av slag 1816 Johan Ärlig var soldat i Gyllinge från 1779 till omkring år 1810. Han gifte sig 1781 med Ingrid Andersdotter från Adelöv. Ingrid var då tj änstepi ga i Kopparp och Johan var soldat. Han var 175 cm lång uppgavs det vid en mönstring. Ingrid var halvsyster till rusthållaren Johan Andersson i Uckleby i Åby enl. bouppteckning 1802. Jag känner i övrigt inte till bakgrunden för Johan eller Ingrid. Johan fick en tapperhetsmedalj för sina insatser i finska kriget. Han överlevde krigen och kunde dra sig tillbaka efter slutad tj änstgö ring som soldat. Ingrid dog 1807 och han gifte sig 1812 med Brita Jonsdotter från Ö Had dåsens ägor och de flyttade dit. De bodde där några år och flyttade sedan till Stora Krokeks ägor omkring år 1814. Efter några år flyttade de tillbaka till Ö Haddåsen. Efter att Brita Jonsdotter dött bosatte sig Johan Ärlig på Stora Smedstorps ägor. Dagen före julafton 1828 dog avskedade soldaten Johan Ärlig, fattighjon på Stora Smedstorps ägor, född i Öggestorp 1761, ihjälfru sen på natten, inte långt från sin hydda, 64 år gammal. Den hydda som om nämnes kan troligen vara det som senare blev kallat Ärliatorpet, på Stora Smedstorps ägor men nära intill gränsen mot Gyllinge och bara några hundra meter från soldattorpet i Gyllinge. Johan Ärlig hördes som vittne vid vintertinget 1787 rörande en inbrotts stöld i Havrekullen samma år. Hos dem i soldattorpeti Gyllinge bodde san nolikt Ingeborg J önsdotter, född omkring1703 och beskriven som inhyst torparänka, död 1788. Till Gyllinge kom omkring 1810 en ny soldat som också han hette Johan Ärlig. Olof Jonsson (1757), torpare, backstugusittare, fattighj on, död 1827 Maja Nilsdotter 17560617, Dottern Maja 17941002, s Joel, oä 18200615, troligen död omkr. 1830 s Anders, oä 18239222, död samma år Bakgrunden för Olof är okänd. De gifte sig 1793. Olof uppgavs då vara från Gyllinge och Maja var piga från Munkeryd. Maja dog 1824 av ålder dom. Olof dog 1827 av ålderdom. Han uppgavs då vara fattighj on. Deras dotter, Maja Olofsdotter, var piga på olika håll i bygden. Hon föd de två oäkta barn, Joel och Anders. Maja Olofsdotter uppgavs vara fattig hj on från Gyllinge ägor och dog 2 december 1828. Sonen Anders dog 1823, samma år som han föddes. Jag saknar uppgift om sonen Joels vidare öden. 31 Folkökningen i landet fortsatte. Antalet sj älvägande bönder ökade samti digt genom att skatteköpen fortsatte. Bönderna kunde då bli ägare av sina gårdar. J ordbruksarealen ökade, potatisodlingen slog igenom, storskiftena fortsatte. Samtidigt växte ändå försörj ningsproblemen. Vi fick ett växande proletariat av backstugusittare, torpare och inhyseshj on. Produktiviteten var låg, man höll gärna fast vid gamla, fäderneärvda redskap och brukningsme toder. Plogen hade ännu inte kommit i allmänt bruk. Boskapsskötseln följde likaså de gamla formerna. Ladugårdarna var små, trånga och mörka och kreaturen svältföddes under vintrama. Den 29 augusti 1802 var det auktion i Gyllinge. Det framgår av dombo ken från höstetinget 1802. Auktionen hölls av Jonas Håkansson i Börstabol, sonson till Nils Hansson i Gyllinge. Jonas hade till detta ting instämt livgre nadjären Johan Friberg i Bankaby eftersom denna inte inom föreskriven tid betalat sitt auktionsinrop. Under 1800talets första år ägdes 2/3 av Gyllinge av Hans Hansson i Munkeryd. Nils Johansson 17530610 i V Tollstad, bonde Stina Hansdotter 17600616, Sonen Jonas 17941226 i V Tollstad, gift se nedan Nils hade sin bakgrund i Hästholmen, son till Johan Nilsson och Maria Jonsdotter i Broby, V Tollstad. Stina var dotter till Hans Persson och Karin Nilsdotteri Gyllinge. Nils och Stina gifte sig 1788 och bodde troligen i Broby innan de 1808 kom till Gyllinge. Efter att sonen Jonas ingått äkten skap 1815 satt de på undantag. Nils Johansson var förmyndare för avlidne Jöns Nilssons barn i Åsa, vilket framgår av domboken 1808. Nils Johans son dog 6 mars 1827 av bröstfeber. Stina Hansdotter dog i Gyllinge den 20 december 1833 av bröstfeber, 73 år gammal. Till vintertinget 1813 hade bonden Nils Johansson i Gyllinge instämt bonden Emanuel Blavier i Tuna. Det gällde betalning för ett bockskinn som han tre år sedan tidigare lämnat till Blavier som skulle lämna det vidare för beredning. Blavier förnekade all kännedom om bockskinnet. Som vittne åberopades Peter Persson i Narbäck. Rätten kom dock fram till att bevisning saknades och Johansson dömdes att betala rättegången. Nils Johansson och Emanuel Blavier var släkt. Kanske kan man påminna sig det gamla ordstä vet: Släkten är värst. Jonas Jonsson 17821108, bonde, Maja Hansdotter 17910502, Barn: Lena Stina 18121022, g m Johan Petersson i Överbyi Svanshals Margareta 18140320, död s å av förstoppning Johannes 18150722, t Rök 1842, död i mars 1876 32 Maja Kaisa 18180221, död 1876, tre barn i Amerika Kristina 18210227, g m skrädd. Gustaf Alfred Larsson Margareta 18230308, g m Anders Jonsson i Väderstad Karl Johan 18250813, död Anna Sofia 18270326, död Eva Lotta 18281110, ”hör illa”, död 1857 Anna Brita 183202 1 8, död 1832 Tilda Lovisa 18330626, bodde kvar hos föräldrarna, Jonas var från Gåsabol, son till Jonas Månsson och Stina Jonsdotter. Maja var dotter till Hans Hansson och Brita Svensdotter i Munkeryd. På långt håll var de släkt. Båda hade rötter i Gyllingesläkten. Jonas och Maja gifte sig 1812 och övertog en av de två gårdar som hennes far ägde i Gyllin ge. Maja Hansdotters far, Hans Hanson, dog i Munkeryd under oklara om ständigheter 1815. Se närmare om detta under Munkeryd. Från omkring 1850 var Jonas och Maja på undantag. De dog båda 1876, hon den 22 mars av slag och han den 27 oktober av ålderdom. Bouppteck ningen efter dem visade på tillgångar för 679 riksdaler, skulder för 129 riks daler. Jonas Nilsson 17941226 i V Tollstad, bonde Maja Lena Persdotter 17950923, Barn: Anders Magnus 18170203, Hans Peter 18181013, Johanna Sofia 18210225 Jonas var son till Nils Johansson och Stina Hansdotter i Gyllinge. Maja Lena var dotter till Peter Olofsson och Greta Andersdotter i grannbyn Staf fanstorp. Jonas och Maja Lena gifte sig 1815 och övertog hans föräldragård i Gyllinge, 1/3 mtl. I husförhörslängden för 1821 anges att han innehade 2/3 mantal, således två av de tre gårdarna. De flyttade 1831 till Staffanstorp, hennes föräldra gård. De köpte då gården i Staffanstorp av Peter Olofsson, hennes fader. Maja Lena dog 1851 och Jonas dog 1861. Se vidare under Staffanstorp. Nils Persson 17650210, bonde, m Maja Lena Persdotter 17810418, från Rossholmen Barn: Peter 18010403, soldati Rossholmen med namnet Skarp Jonas 18021109, Andreas 18040716 Jan Peter 18070810, Nils och Maja Lena gifte sig 1800. Nils var son till Per Håkansson och Karin Eliadotter i Gyllinge. Maja Lena var sannolikt dotter till soldaten, senare bonden Peter Ekegren och hans hustru Stina Persdotter i Rosshol men. De bodde i Gyllinge till 1809 då de flyttade till Maltmossen. Maltmossen var en kronogård, omfattande 1 mantal. Nils Persson var högstbjudande vid en auktion av arrendet av Maltmossen. Detta framgår av 33 domboken 1808. Enligt ett kontrakt som intagits i domboken för år 1815 överlät Nils Persson sin mödemelott i Gyllinge på Hans Hansson, vilken var kusin till Nils Perssons mor, Karin Eliadotter. Nils Persson avled i Maltmos sen 1820. Maja Lena gifte sig 1823 med Magnus Månsson och de övertog sedan en gård i Rossholmen, kanske hennes föräldragård. Av domboken framgår att Nils hade förmynderskapsuppdrag, bl. a. ett som gällde Jonas Johanssons efterlämnade omyndiga barn i Stora Smeds torp. Ett annat gällde Hans Anderssons omyndiga barn i Sunneryd. Vi har nu kommit en bit in på 1800talet. Det var en period av nyodling. Gamla åkrar utökades och nya tillkom. En stor del av stengärdesgårdama tillkom nu. Anders Nilsson 1790 1 01 1 i Adelöv, arrendator Maj a Stina Olofsdotter 18120622 i Adelöv, Anders var sannolikt son till Nils Andersson och Katharina Jonsdotter i Boeryd i Adelöv. Någon uppgift i födelseboken finns inte men i husförhörs längden finns han upptagen. Han hade varit gift två gånger tidigare när han 1841 gifte sig med Maja Stina Olofsdotter. Hon var dotter till Olof Håkans son och Anna Ingesdotter i Sutarp i Adelöv. Anders och Maja Stina kom till Gyllinge 1842. De brukade här troligen Jonas Jonssons gård. De flyttade 1847 till Stora Smedstorp. Där skrevs de som inhyses. De flyttade 1852 till Gåsabol. Där skrevs de till hus. År 1863 flyttade de tillbaka till Smedstorp. Maja Stina var då sjuklig. Anders dömdes 1843 vid Göstrings häradsrätt för stöld. Han dog 1866. Hon gifte sig två år senare med Karl Peter Jonsson. De bodde sedan inhyses i Södra Bråten och uppgavs vara fattighj on. Hon dog där 1883. Peter Jonsson 17941219, bonde, Lena Kristina Hansdotter 18000323, Barn: Sven Peter 18250407, Johanna Kristina 18270524, Karl August 18291128 Peter och Lena gifte sig 1821. Peter var son till bonden Jonas Månsson och hans hustru Stina Jonsdotter i Gåsabol. Han var således bror till Jonas Jonsson, se ovan. Lena Kristina var dotter till Hans Hansson och Brita Svensdotter i Munkeryd tidigare bosatta i Gyllinge. De bodde möjligen för sta tiden i Gåsabol. Från omkring 1825 bodde dei Gyllinge. Vi ser här två bröder från Gåsabol, Peter och Jonas, som gifte sig med var sin syster från Gyllinge. Peter flyttade med sin familj till Sväm 1832. Gården i Gyllinge, 1/3 mantal, sålde de till Jonas Samuelsson och Johanna Håkansdotter. Salubrevet skrevs den 15 mars 1832 och köpesumman var 2000 riksdaler riksgäld. Familjens vidare öden är okända. Jag har inte funnit dem under Sväm. De flyttade troligen ur socknen. 34 Jonas Samuelsson 18080320, torpare, sedan bonde Johanna Håkansdotter 18150903, Barn: Frans Vilhelm 18341002, död 1857 i rödsoten Johan August 18360909, t Lommaryd 1860 Kristina Charlotta 18390526, gift till Lommaryd, se nedan Gustaf Adolf 18411228, t Öj an 1863 Karl Alfred 18441230, övertog föräldragården, se nedan Anders Magnus 18461222, död 1849 Emilia Augusta 18490224, t Frebol 1868, Anders Peter 18520123, död samma år Oskar Fredrik 18530726, död i rödsoten 1857 Klara Mathilda Josefina 18560805, t L Smedstorp 1878. Klara Mathilda 18571204, gift 1878 och utfl. till AdelöV 1879 Josefina Florentina 18611110, gift och flyttat till Mark 1888 Jonas var sannolikt son till Samuel Larsson och Katharina Persdotter i Norra Bråten. Han kom från Bankaby till Gyllinge 1832. Året därefter gifte han sig med Johanna från Börstabol. Hennes föräldrar var Håkan Jonsson och Maja Larsdotter. Jonas var en tid nämndeman. Sonen Karl Alfred övertog gården omkring 1880, då han gifte sig. Jonas och Johanna erhöll då ett undantag på gården. Jonas var också ofta om nämnd som förmyndare. Jonas dog den 11 nov. 1882 aV lunginflammation. Johanna dog 2 januari 1891aV bröstlidande. Dottern Klara gifte sig med Gustaf Johansson i Lilla Smedstorp. En sonson till dem blev handlanden Karl Gustaf Pettersson i Ödeshög. Bouppteckningen efter Jonas Samuelsson Visar att han efterlämnade hustrun, Johanna Charlotta Håkansdotter samt sju barn Johan Augusti Tub barp i Lommaryds socken, Gustaf Adolf i Narbäck, Karl Alfred i Gyllinge, Kristina Charlotta gift med hemmansägaren Karl Larsson i Gunnestorp, Lommaryds socken, dottern Emilia Augusta gift med hemmansägaren And reas Petersson i Hårstorp, dottern Klara Mathilda gift med hemmansbruka ren Gustaf Johansson i Lilla Smedstorp, dottern Josefina Florentina född 1861 . Tillgångama bestod aV lösöre för 248 kronor, spannmål för 46 kronor, kapital 160 kronor, hos sonen Karl Jonsson i Gyllinge för undantaget 2000 kronor. Summa tillgångar 2454 kronor. Skulderna uppgick till 136 kronor. Johan Fr. Samuelsson 18040124, bonde på 1/3 mtl i Gyllinge, Maja Lena Jonsdotter 17940913, Barn: Frans Vilhelm 18300722, Karolina 18330607, Tilda Lovisa 18340730, död s å Hedda Maria 18340730, död s å Karl August 18351207, död s å aV bröstsjuka Johan och Maja Lena gifte sig 1829. Han var då tj änstedräng i Häggestad och hon uppgavs vara från Kulltorp. Han var son till bonden Samuel Bengtsson och hans hustru Maja J önsdotter i Bultsbol. Hennes föräldrar var 35 Jöns Andersson och Brita Gabrielsdotter på Kulltorps utjord. Till Gyllinge kom de 1831 från Kulltorp. Familjen flyttade från Gyllinge till Bultsbol 1852. De innehade sedan 1A mtl i Bultsbol. Maja dog där 1858 och Johan gifte om sig 1859 men det tycks inte ha blivit särskilt bra. I husförhörslängden för åren 18661870 står det leva illa. Vad det innebar kan vi bara gissa. Johan dog 1869 av bröstli dande. Johan Ärlig d y 17840221 i Gränna, soldat och torpare, H1) Maja Persdotter 17680225 i V Tollstad, död 1828 av vattusot, H2) Sara Lena Persdotter 17930302 i Stora Åby, Barn: Kristina Dorotea 18290816, g m Karl Israelsson, död 1860 Anna Charlotta 18300905, gift med Karl Israelsson Karolina 18321020, död 1833.12.17 Karolina Emilia 18361205, till Gränna Johan Ärlig den yngre var född 1784 i Gränna församling, son till solda ten Bengt Trygg och hans hustru Annika Andersdotter vid Östra Tuggarp. Maja Persdotters bakgrund har jag ingen uppgift om. Johan var soldat i Gyllinge under åren 1808 ca 1825 men flyttade omkring 1828 med sin familj till ett förpantningstorp på Stora Smedstorps ägor. Möjligen arrenderade de först någon av gårdarna i byn innan de flyttade till Ärliatorpet. Efter hustruns död 1828 gifte sig Johan 1829 med Sara Le na Persdotter. Första äktenskapet var bamlöst. Johan Ärlig dog 1839 av vattusot. Av bouppteckningen framgår att hans förpantningstorp hade ett värde av 111riksdaler. Där upptogs också en ko, vidare husens värde till 34 riksdaler, en stuga med förstuga, en gammal ladugård och ett vedskjul. Till gångama uppgick till 236 riksdaler och skulderna till 42, en behållning av 196 riksdaler. Sara Lena Persdotter bodde kvar och skrivs som förpantningsägare. Hon dog av förkylning 3 mars 1865. Hon hade då inte kvar sin förpantning, men hon bodde i en egen stuga. I bouppteckningen uppges tillgångarna till 76 riksdaler, däribland en gammal stuga för 25 riksdaler, en gammal ladugård för 15, gångklädema till 9. Något år omkring 18191820 bodde på Gyllinges ägor torparen Jonas Stark, hans hustru Maja Samuelsdotter och 56 bam. Han hade varit soldat för Kopparp. De flyttade 1820 till Ödeshög, där Jonas sedan var tingsstug uvakt. Peter Arvidsson 17981103, torpare, h Maja Joelsdotter 17970819, Barn: Anna Karin 18230907, död s å av slag Kristina Sofia 18250504, g m Karl Johan Forsander, se nedan Johannes 18290527, skräddare, bosatt på Flinkatorpet Maja 18330514, död av svaghet, en dag gammal Karl 18340720, död 2 dagar gammal Karolina Emilia 18361209, gift med Karl Johan Forsander 36 Peter hade sina rötter i Svinåsen, son till torparen Arvid Svensson och Ingrid Månsdotter på Svinåsens ägor. Maja var dotter till livgrenadjären Joel Huggert och Katharina Larsdotter, se ovan. Johan och Maja var dräng resp. piga hos bonden Jonas Nilsson i Gyllinge när de gifte sig 1822. De fick då ta ett torp på ägorna, sannolikt det sk. Hybbeln i sydöstra hörnet på Gyllin ges ägor. Peter dog 1866 och Maja dog 1878. Av bouppteckningen efter Peter Arvidsson 1866 framgår att de på sitt lilla torp hade tre får och en gris. I övrigt uppges husen på torpet bestå av en gammal stuga, en gammal ladugård och en liten, gammal bod. Totalt upp gick tillgångarna till 204 riksdaler, skulderna till 40 riksdaler. Av bouppteckningen efter Maja J oelsdotter upptas ett förpantningsbrev rörande Gåsabol 1/9 mantal till 140 kronor och växande gröda på en torplägenhet på Gåsabols ägor till 20 kronor. Den avlidnas gångkläder vär derades till åtta kronor, i övrigt som bouppteckningen efter Peter Arvidsson ovan. Det är troligt att Maja efter makens död bodde "inhyses" vid gården hos Jonas Samuelsson. Johan Flink (18050212) i Gränna, livgrenadj är Maja Karlsdotter 17940114 i Gränna Barn: Johanna Sofia 18300613, död 3 mån. gammal Klara Sofia Karlström 18260131 i Åby, systerdotter Johan Flink kom till Gyllinge 1826. Han gifte sig 1829 med Maja Karls dotter som då var piga i Fogeryd. Johans föräldrar var sannolikt soldaten Johan Vetter och Maja Stina Petersdotter på Bjällebäcks soldattorp i Grän na. Se uppgifterna om hans syskon, se nedan. Hans födelseuppgift är dock inte helt klar. Maja var dotter till soldaten Karl Trygg och hans hustru Brita Andersdotter i Västra Tuggarp i Gränna. Johan och Maja fick Johan dog den 12 januari 1854 av rödsot, 48 år gammal. De hade då inga barn. De hade fått ett dödfött barn och en dotter hade dött. Maja ingick 1856 nytt äktenskap med torparen Jonas Björk på Stora Smedstorps ägor och flyttade dit. Av bouppteckningen efter Johan Flink framgår att det i äktenskapet fötts två barn men att dessa dött, varför bröstarvingar saknades. De närmaste ar vingarna efter Johan Flink var hans bröder, Magnus Vetter på Mellbyhult i Gränna socken, Peter Vetter som vistas på okänd ort, samt systern Margare ta Vetter, gift med smeden Gustaf Renhorn i Hövik samt systern Maria Vet ter, gift med grenadjären Samuel Palm för Porsarp. Tillgångama efter Johan Flink uppgick till 986 riksdaler, skulderna till 26 riksdaler. Bland tillgångarna kan nämnas under Kreatur: två kor, två får, två lamm, vidare en förpantad torplägenhet vid Stora Smedstorp för 266 riksdaler, Infordringar för drygt 300 riksdaler. Vid bouppteckningen uppvi sades ett inbördes testamente. Bouppteckningen var upprättad av Johannes Andersson i Gyllinge och Anders Andersson i Fogeryd. Karl Johan Forsander med hustru Stina Sofia Persdotter samt två barn bodde under åren 185356 på Gyllinge ägor. Möjligen bodde de till hus hos 37 hennes föräldrar, Peter Arvidsson och Maja J oelsdotter. De flyttade 1856 till Staffanstorps ägor. Karl Johan Forsander var son till Johan Forsander i Gå sabol. Se närmare under Staffanstorp. Rödsoten härjade hårt i våra bygder 1857. I Stavabygden avled ett 50tal människor, därav i Gyllinge fyra personeri rödsoten. Nödåren 186768 in nebar stor svält på många håll. 1867 var ett blött år och 1868 ett torrt år och vintrarna var mycket kalla. Människorna eldade hela nätterna i sina öppna spisar och låg i sängarna med kläderna på. Så har det berättats. Laga skiften förrättades i Kopparp, Stora Krokek, Munkeryd och Sunneryd. Emigratio nen till Amerika hade ännu ingen stor omfattning, men den hade ändå bör Jat. Karl Johan Larsson 18290903 i Lommaryd, bonde Kristina Jonsdotter 18390526, Barn: Klara Amanda 18620410, Simon 18640723 Johan Aug Reinhold 18661007, (Oskar Teodor 18671121) Helena Augusta 18700702 Frans Emil 18721024, Maria Josefina 18750228, Karl Johan var son till bonden Lars Peter Larsson och hans hustru Ulla Jansdotter i Ulj estorp i Lommaryd. Karl Johan inflyttade från Lommaryd 1860 och gifte sig samma år med Kristina Charlotta. Hon hade sina rötter här i byn, dotter till Jonas Samuelsson och Johanna Håkansdotter i Gyllinge. De brukade sedan hennes föräldragård i Gyllinge fram till 1875, då familjen flyttade till Lommaryd. Om deras vidare öden och äventyr har jag inga upp gifter. Johannes Andersson 18220908, bonde, Sara Alexandersdotter 18220905, Barn: Johanna S F 18460328, död 550507 Karl Oskar 18480125, utfl t Amerika 28/4 1868 Johan August 18500224, bonde i Öj an Anders Herman 18520923, död 18530303 Anders Herman 18551026, tAmerika 21/3 1879 Frans 18571101, tAmerika 23/3 1880 Gustaf 18600423, t Amerika 4/3 1882 Johannes Aron 18630211, t Amerika 30/10 1882 Anna Kristina 18651011, tAmerika 30/10 1882 Viktor Ferdinand 18680922, t Amerika 1887 Johannes och Sara flyttade från Kopparp 1851 till Mellangården i Gyl linge. Han var son till Anders Andersson och Maja Larsdotter i Västra Had dåsen. Hon var dotter till Alexander Alexandersson och Lisa J akobsdotter. Deras son Karl Oskar var troligen den förste från byn som emigrerade till 38 Amerika. Av deras åtta barn flyttade sju till Amerika. Johannes dog 1887 och Sara dog 1900. De var föräldrar till min farfars far, August i Öj an. Inget av barnen övertog föräldragården. Därför överlät Johannes och Sara 1883 sin gård, Mellangården i Gyllinge på en brorson, Johan August Andersson i V Haddåsen och erhöll då ett undantag på gården. Avsikten var att de skulle bygga hus på detta undantag. De ändrade dock sina planer och de bodde i stället på ett torp på Öj ans ägor, utmed vägen mellan Gyllinge och Öj an. Bouppteckningen efter Johannes visar att han efterlämnade hustrun Sara Alexandersdotter samt åtta barn, Johan August i Öj an, Karl Oskar, Anders Herman, Frans Teodor, Gustaf Adolf, Johannes Aron, dottern Anna Kristina samt Viktor Ferdinand, alla utom Johan August boende i Amerika. Bouppteckningen upptar i övrigt två höns, två får, en gris, vidare en del undantagsförmåner, en stugubyggning, en liten ladugård m.fl. småhus. Till gångama uppgick till 1300 kronor, skulderna till 700, behållning 600 kro nor. Johannes Andersson hördes som vittne i mordrättegången 1855. Det var avdragaren Johan Kumling som på hemväg efter ett besök i Gyllinge den 21 mars 1855, troligen på Johannes Anderssons gård, misshandlat sin hustru Maja Stina Håkansdotter. Hon blev efter misshandeln inburen i Johannes Anderssons hus och nedbäddad, men dog dagen därpå. Om deras barn, de som emigrerade till Amerika kan sägas att de kom till Iowa och blev bönder, åtminstone de flesta av dem. Någon kom till Okla homa och avhördes aldrig. Dottern Anna Kristina längtade tillbaka till Sve rige och grät sig till sömns på kvällarna, enligt vad en dotterson, Waine An derson, berättat. Hon gifte sig sedan med Gustaf Edvard Carlsson, emigrant från Sunds socken i Småland. De blev bönder i Red Oak i Iowa och fick åtta bam. Hon dog 1951. Enligt Waine lärde hon sig inte engelska och blev där för med tiden lite isolerad från sin omgivning och hon ville inte lämna sitt hus. Detta är kanske en likhet med vad som händer många invandrarkvinnor i Sverige idag. Karl Johan Vass 18220705 i Solberga, livgrenadj är, Hedvig Magnidotter 18200801 i Barkeryd Barn: Kristina Sofia 18450101 i Solberga, g m And Petersson, Kopparp Anna Sara 18460903 i " , död i rödsoten 1857 Johanna Gustava 18481013 i " , t Gränna 1878 Fredrika Cecilia 18500916 i " , t Stavreberg 1867 Karl Oskar 18531106i " , dödi rödsoten 1857 Johan Fredrik Albin 18551226, ”sjuklig, oduglig”, till Åby Klara Josefina 18580708, Familj en Vass kom till Gyllinge 1854. Karl Johan och Hedvig hade bil dat familj redan 1844 och de hade fem barn med sig när de kom till Gyllin ge. Två till föddes i soldattorpet på Gyllinge ägor. Två barn dog i rödsoten 1857. Karl Johans bakgrund har jag ingen uppgift om. Hedvig var dotter till smeden, senare backstugusittaren Magnus Larsson och hans hustru Katarina Svensdotter i Äsperyd i Barkeryds socken. 39 Karl Johan dog 1863 av lungsot, 41 år gammal, när den yngsta dottern endast var fem år gammal. . Hustrun Hedvig anges därefter vara fatti ghj on och bodde i en stuga alldeles invid gränsen mot Stora Smedstorp, ett 50tal meter söder om Flinkatorpet. I bouppteckningen efter Karl Johan Vass uppges att han efterlämnade hustru samt fem barn. Bland tillgångarna upptogs två kor och två får. Till gångama uppgick till 243 riksdaler, skulderna till 109 riksdaler. Kristina Sofia Vass 18450101 i Solberga, änka, Barn: Hilma Josefina 18740406, t Bankaby 1907 Viktor Ferdinand 18770216, t Rossholmen 92, Johan Aug. Robert 18780824, t Holkaberg 92, Teodor Isidor 18800308, t Holkaberg 94 Kristina Sofia Vass var dotter till livgrenadj ären Karl Johan Vass och hans hustru Hedvig Magnidotter Vass. Hon gifte sig 1873 med bonden An ders Petersson i Kopparp. Denne dog 1884 varefter hon flyttade tillbaka till Gyllinge med sina barn och bodde hemma hos sin moder. Kristina Vass dog 1891. Hennes moder, Hedvig Magnidotter Vass, överlevde sin dotter och dog på Vassatorpet den 24 december 1902, på själva julaftonen, av ålder dom, 82 år gammal. Hon var den sista som bodde "på ägorna" i Gyllinge. Hon var den som avslutade torpepoken. Bouppteckningen 1891 efter Kristina Vass visar att hon efterlämnade fyra barn, nämligen Viktor Ferdinand Andersson, född 1877, Johan August Robert Andersson, född 1878, Teodor Isidor Andersson, född 1880, Hilma Josefina Andersdotter, född 1874, boende i Kaxtorp. Bouppteckningen upp tog enbart lösöre, bl.a. ett får och fem höns, en stugubyggning och några småhus. I infordringar fanns 236 kronor, summa tillgångar 421 kronor, skulder 71 kronor. Johan Petersson Gren 18310823 i Gränna, livgrenadj är Anna Sofia Svensdotter 18380331 i Visingsö Barn: Josefina Vilhelmina 18581104 i V Tollstad Karl Adolf 18611003 i " Frans Oskar 18641224, stum men ej döv Johan August 18670531, stum Amanda Charlotta 18700903, död i Gränna 1897 Alfred Teodor 18730717, död 1875 Familjen Gren kom från V Tollstad till Gyllinge 1864. De gifte sig också detta år. Johan var son till Peter Andersson och Kristina Jonsdotter i Boeryd i Gränna socken. Anna Sofias bakgrund har jag inte funnit någon uppgift om. Det har antecknats i husförhörslängden att familjen inte någon gång beta lade avlöning till prästerskapet. Detta hände sig i väckelserörelsens blomst ringstid. Jag vet inte om denna familj hade intagit någon särskild ståndpunkt i just den frågan. Familjen Gren flyttade till Gränna 1885. Johan dog där 1898 och hustrun 1910. 40 Under 1870talet bodde skräddaren Sven Peter Svensson, född på Vi singsö 1847 i Gyllinge eller på Gyllinges ägor. Han var möjligen en bror till Grens hustru. Han flyttade 1879 till Lommaryd. Karl Alfred Jonsson 18441230, bonde på Norrgården, Anna S A Jonsdotter 18561226, Johan Teodor 18841126 Karl och Anna gifte sig 1880. De var kusiner. Båda hade rötterna i Börs tabol och även i Gyllinge. Båda var medlemmar av Hans Nilssons släkt i Gyllinge, Karl Alfred i sjätte generationen. Han var son till Jonas Samuels son och Johanna Håkansdotter i Gyllinge. Anna var en lite mer sentida ätt ling till Hans Nilsson i Gyllinge. Han var hennes farfars farfars farfar, alltså var hon sjunde generationen i Gyllinge. Hon var dotter till Jonas Peter Hå kansson och Maja Stina Andersdotter i Börstabol. Karl och Anna övertog hans föräldragård, den norra gården i Gyllinge, kanske redan 1875. Han kallades Kalle Lener. De fick en son, Johan Teo dor, men denne dog tre år gammal den 15 januari 1888 av maginflamma tion. Karl och Anna flyttade till Stava 1913. I ÖstgötaBladet finns en annons 1899 som rörde denna familj. De hade redan då tänkt flytta från Gyllinge. Den 20 april 1899 skulle hållas auktion på inre och yttre lösöre. Där uppräknades möbler, koppar, kökssaker, 2 jjädervagnar, 2 giggar, 1 släde, 1 dragtröskverk, redskapsbjörke, kör och åkerbruksredskap, 10 tunnor blandsäd, 4 tunnor korn. Kreatur: 1 arbetssto, 1 par 0xar 12 kv. 4 goda kor och 5 får med lamm mm. 3 månaders anstånd med betalningen lämnas godkända inropare. Kanske blev inte auktionen av eftersom de bodde kvar i Gyllinge ytterli gare en tid. Karl P Samuelsson 18231212 i Lommaryd, bonde, Maja Stina J ohannesdotter 18281031 i " Barn: Johan Albin 18560904 i ” , t Amerika 23.3.1880 Hilda Sofia 18590124 i ” , gift med skollär. i Munkeryd Frans Alfred 18630131 i ” , t Amerika 23.3.1880 Anna Charlotta 18660311 i ” , till Amerika Familjen kom till Gyllinge 1875. De hade dessförinnan bott i Lommaryd och där innehaft och brukat Gunnarstorps Mellangård. Karl Peter var son till torparen Samuel Larsson och hans hustru Maja Nilsdotter på torpet Snäl lebo under Bohult i Lommaryd. Maja Stina var dotter till bonden Johannes Karlsson och hans hustru Sara Lena Nilsdotter i Hult, Lommaryd. De står som innehavare av 1/3 mtl i Gyllinge. Det var den södra gården. Dottern Hilda gifte sig 1877 med skolläraren Johan Karlsson i Munke ryd, den förste skolläraren i det då nya skolhuset. De flyttade till Julita 1880. Karl och Maja och dottern Charlotta emigrerade till Amerika 1882. Efter dem kom till Gyllinge Södergård Kalle och Klara, se längre fram. 41 Johan August Andersson 18430814, bonde, Johanna Sofia Persdotter 18431123, Barn: Augusta Josefina 18700206, g m Johan A Gustafsson i Sutarp Amanda Serena 18730822, g m Johan Jonsson i Börstabol Alma Teresia 18751120, död av difteri 18780704, Karl Robert 18780404, g m Emma, övertog föräldragården Alma Florentina 18800929, gift och utflyttad till Rudu i Adelöv Oskar Rikard 18821 119, g m Eda Karlsdotter i Munkeryd Johan var son till bonden Andreas Andersson och Anna Maj a Andersdot ter i Västra Haddåsen. Johanna var dotter till Peter Samuelsson och Anna Maria Jonsdotter i Glasfall. Johan och Johanna gifte sig 1868 och övertog då en gård i Västra Haddåsen om 8/40 mtl. Johan var brorson till Johannes Andersson i Gyllinge och övertog dennes gård, Mellangården i Gyllinge vid mitten av 1880talet, då Johannes och Sara övergick till sitt undantag. De bodde sedan i Gyllinge fram till 1901 då de flyttade från Gyllinge till Västergården i Glasfall. Johan dog här den10 april 1920 av lungkatarr. Hustrun Johanna Persdotter dog 6 januari 1915 av ålderdom. Mellangården i Gyllinge övertogs av sonen Robert. Johan Svensson Tallberg 18400824 i Gränna, skomakare Edla Kristina Mell 18430914 i Gränna Barn: Gustaf Alfred 18650612 i Gränna Karl Viktor 186703 10 i Gränna Theodor 18700127 i Gränna Aron 18711209 i Gränna, Hugo Ferdinand 18760606 i Gränna, Fritz Gottfrid R 18781108, Familjen Tallberg kom från Gränna till Stava 1877 och två år senare, 1879, kom de till Gyllinge. Johan var son till torparen Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Tryggatorpet under J ordstorp i Gränna landsför samling. Edla Kristina Mell var dotter till soldaten Johannes Mell och Kris tina J önsdotteri Gränna landsförsamling. År 1880 flyttade familjen igen, då tillbaka till Gränna socken. Tre år senare, 1883, kom familjen tillbaka till våra bygder och då bosatte de sig på Munkeryds ägor, på soldattorpet Nyttorp. Där dog Johan Tallberg 1884. Därefter flyttade änkan, Edla Kristina Mell, och hennes sju barn till Amerika. Johan hade en yngre broder, Karl Svensson Tallberg, född 1852. Han och hans familj skulle också komma till våra bygder. Anders Herman Alm 18640528 i Adelöv, livgrenadj är Augusta Josefina Karlsdotter 18680114 i Linderås Anders kom som soldat till Gyllinge 1885. Anders var från Adelöv, son till skräddaren Johan Fredrik Topp och Anna Stina Magnusdotter i Folkarps soldattorp. Anders gifte sig med Augusta 1892 och då kom också hon till Gyllinge. Augusta kom från Vippersjö i Linderås och var dotter till Karl 42 August Johansson och Anna Kristina J ohansdotter i Vippersjö Södergård. De emigrerade till Amerika 1892. De hade inga bam. Karl Svensson Tallberg, 18521007 i Gränna, skomakare Mathilda Josefina Palm 18581122, Barn: Helga Serena 18790605, g m Frans Jakobsson, St Krokek David Reinhold 18810425, död 18910215 Karl August Valfrid 18830106, polisöverkonstapel i Linköping Olga Olivia Jos. 18850802, gift med Gustaf Flink Hulda Albertina 18901226, dövstum Algot Florentin 18930427, död s å Henrik Valentin 18941226, handlande i Lilla Krokek Birger Sigfrid Edvin 18960710, Oskar 18980330, Arvid Georg 18980330, nöddop, död 99 Gulli Ingeborg 19020319, gift med BilAnton Karl Svensson Tallberg var skomakare. Han var son till torparen Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Tryggatorpet under J ordstorp i Gränna landsförsamling. Han gifte sig med Mathilda Palm 1779. Hon var dotter till livgrenadjären Samuel Palm och Maja J ohansdotter Vetter. De bodde först i Porsarp, sedan kom de till Holkaberg 1881, Stava 1883 och till Munkeryd 1886. De flyttade till Gyllinge 1895, till Stava 1898 och några år senare till Stavreberg. De har bott i många gamla dragiga torpstugor i byg den, kan vi anta. Läs mera om denna familj under Stavreberg. Karl hade en äldre broder som hette Johan och som också var skomakare. Båda bröderna tog namnet Tallberg. Namnet Tallberg hade troligen kommit genom deras moder, vilken för övrigt var född i Tuna i Stora Åby. Karl Viktor Pettersson 18600303 i Adelöv, bonde på Södergården, Klara Emilia Petersdotter 18550218, Selma Teresia 18870823, gift och utfl. till Åby Eda Serena 18830624, gift 1903 med Frans i Åby Prostgård Karl Viktor var från Adelöv, troligen son till Peter Johannesson och Kris tina Månsdotter i Glassås. Klara var dotter till Peter Samuelsson och Johan na Sofia Hansdotter i Lilla Krokek. Hennes farfar var Samuel Svensson, som mördades i Stava 1864. På fädernet hade hon släkttrådar tillbaka till Hans Nilsson i Gyllinge, som levde mellan åren 1610 1713. Karl och Klara kom till Gyllinge Södergård 1882 efter att den tidigare ägaren, Karl Samu elsson med sin familj emigrerat till Amerika. Enligt uppgift från Evert i Skorperyd blev en dotter gift med Frans i Åby Prästgård. En dotterdotter till henne är Birgit Friggebo. Släktingar på denna linje är också Manne och Elis i Ödeshög, uppgav Evert. Klara var en ”tjock tant som satt på vagnen med många filtar omkring sig när de åkte till tor get”. Så har någon berättat. Karl och Klara flyttade 1920 till Stora Åby. Efter dem kom Karl Jonsson och Elin Brax som ägare av den södra gården i Gyllinge. 43 Vid samtal med Birgit Friggebo har hon bekräftat uppgifterna ovan. Vi kan då konstatera att hon har rötter tillbaka till Hans Nilsson i Gyllinge, som föddes i Norra Kärr i Gränna socken 1611. Robert Johansson 18780404, bonde på Mellangården, H Emma K Pettersson 18820701 i Adelöv Barn: Karl David 19111227, död s å Greta 19130122, g m Einar Vissman Ella 19150619, g m Ernst Åberg. Robert var son till Johan August Andersson och Johanna Sofia Persdotter i Gyllinge. och Emma gifte sig 1906 och övertog föräldragården. Föräldrar na flyttade då till Glasfall. Emma dog 1945. Robert dog 1969. Gården övertogs av dottern Ella och hennes man Ernst Åberg, se nedan. Gustaf Hjalmar Jakobsson 18740215 i Adelöv. Bonde i Norrgården H Alma Rebecka AX 18930517 i Åby Gustav var son till bonden Jakob Andersson och Kristina Jonsdotter i Södra Bråten. Gustav köpte den norra gården av Karl Alfred Jonsson "Kalle Lener" och Anna Jonsdotter, när de omkring 1915 flyttade till Stava. Gustaf gifte sig med Alma 1918. Gustaf och Alma hade sedan gården fram till 1930, då de flyttade till Sväm. De sålde då gården till Ivar och Astrid J 0 hansson. Gustaf och Alma hade inga barn tillsammans. När de gifte sig 1918 hade Alma en tid varit piga där. Alma hade då berättat för Gustav att hon väntade barn och att det var hans barn. Hon hade också klätt sig så med kudde in nanför kläderna, att hon såg ut att vara i sådant tillstånd. Gustaf gick då med på att gifta sig med henne. Denna historia var allmänt känd bland de äldre i bygden. Karl S Jonsson 18760224, bonde på Södergården, H Elin M Brax 18870722 i Rök Barn: K Gunnar 0 19151220, gift med Eva Ax Nanna M V 19180408, gift och utfl. till Gränna Karl och Elin gifte sig 1914. Karl kom från Brodderyd, son till Ernst Jonsson och Johanna Andersdotter. Till Gyllinge kom de från Rödebol 1920 och efterträdde då Karl och Klara på Södergården. Elins bakgrund har j ag ingen uppgift om. Sonen Gunnar övertog föräldragården, se nedan. Ernst Åberg 19 1 5 1220 i Byarum, bonde på Mellangården h Ella f Johansson 19150609, d t Robert Johansson i Gyllinge Ernst Åberg och Ella övertog mellangården i Gyllinge efter hennes för äldrar, Robert och Emma, se ovan. Enligt boken Gods och gårdar fanns på 1940talet två hästar och 10 nötkreatur på gården, som omfattade 36 hektar, därav 5,5 hektar skog. Ernst Åberg uppförde i början av 1950talet en ny 44 ladugård på östra sidan av vägen. Den äldre var från 1870 och låg på västra sidan av vägen. Vid sidan av lantbruket sysslade också Ernst en del med trävaruhandel. Han omkom tragiskt genom en olycka med en elledning den 22 juni 1954. Gården utarrenderades ett antal år fram till dess att sonen Lennart övertog den. Ella flyttade senare till Ödeshög. Hon avled där år 2008. Ivar Johansson 190503 16, bonde på Norrgården, Astrid Johansson 19051208 i Adelöv, Inger 1931 Arne 1935 Ivar och Astrid förvärvade Norrgården 1930. Ivar var son till Ernst J 0 hanson och hans hustru Selma Andersdotter i Öj an. Astrid var dotter till Viktor Andersson och Josefina Sjöberg i Narbäck. Ivar och Astrid bodde kvar i Gyllinge till 193 7, då familj en flyttade till Munkeryd. Sonen Arne, det är jag som skrivit denna berättelse om Stavabygden. Jag föddes 1935 i ett gavelrum i nordöstra hörnet av Norrgårdens rödmålade bostadshus i Gyllinge. Efter att Ivar och Astrid flyttat till Munkeryd 1937 arrenderades Norr gården fram till 1945 av Eskil och Ebba Vadsten. De hade tre barn, Bernt, Brita och Per. Enligt boken Gods och gårdar fanns på gården i mitten av 1940talet 1 häst och 8 nötkreatur. Gården omfattade 30 hektar, därav 4,5 hektar åker. Mangårdsbyggnaden uppgavs vara från 1855 och ekonomibyggnadema från 1895. I mitten av 1940talet flyttade familjen Vadsten till Kleven i Gränna socken. Då kom till Norrgården en annan familj, Allan och Ester Grip. De förvärvade senare gården. Allan Grip 19181004 i Stora Åby, s t Henning Grip i Storeryd Ester Grip 19150711, Allan och Ester gifte sig 1938. Till Gyllinge kom de 1945 från Stora Åby. Allan avled 1978. Ester avled 1993. Sonen Gösta Grip övertog föräld ragården och startade där en snickerifabrik för tillverkning av träpallar. Han bor med sin familj i Huskvarna och bor på gården under veckorna när han har arbete med palltillverkningen. Gunnar Jonsson 19151220, s t Karl S Jonsson i Gyllinge Eva Ax 19121213, Gunnar och Eva gifte sig 1939 och övertog hans föräldragård. Enligt boken Gods och gårdar hade Gunnar på 1940talet en häst och nio nötkrea tur. Gården omfattar 39 hektar, därav fem hektar åker. De har sedan bott där ända fram till att Gunnar dog 1999. Gården övertogs tidigare av sonen Rolf. Mellangården, som tidigare innehades av Ernst och Ella Åberg, övertogs 1975 av sonen Lennart Åberg. Han och hans hustru AnneMarie bor år 45 2000 kvar på gården. Lennart utbildade sig till frisör och driver två frisersa longer, en i Ödeshög och en i Gränna. Han bor med sin familj permanent på gården. Jorden är utarrenderad och hålles fortfarande öppen, även om en del mindre åkrar lagts igen. Djurhållningen upphörde på 1970talet. Fortfarande är de mera centralt liggande markerna i byn öppna och ljusa. De flesta uthus står kvar på sina platser, ladugårdarna är i gott skick. Vid 1900talets början bodde i Gyllinge 12 människor. AV dessa bodde en, HedVig Magnidotter Vass, på ägorna. Hon dog däri sin backstuga på julaftonen 1902. 1900talet har också medfört att fritidshus byggts Vid sjön, men det är en annan historia. Detta är min berättelse om Gyllinge. Den har mest handlat om äldre ti der. Om senare tider och nutid överlämnar jag till människorna i byn själva berätta. Jag har på liknande sätt skriVit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Jönköping i juli 2009 Arne Ivarsson 46