Gästabud i Boeryd 1635-

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Hänt i Holaveden Hösten 2009 avslutade jag mitt skrivande om Stavabygden gränsbygdcn. Det omfattar 26 byar med människor, händelser, vägar, odling och bebyggelsehistoria under 400 år. Biblioteket i Ödeshög har nu lagt ut detta på nätet. Det finns också för utlå ning att läsa för den som inte har dator. Det var mina ögon som satte stopp för skrivandet då. Att läsa arkivhandlingar kräver pigga ögon. Mina ögon orkade inte lång re. Jag var tvungen att sätta punkt. Men i begränsad omfattning kan jag ändå fortsätta med skrivandet. I mitt källmaterial i datorn, har jag mycket som jag kan fortsät ta att arbeta med. Många människoöden finns lagrade i min da tor. Jag vill gärna berätta mera om människor och händelser som jag förut bara nämnt i korthet. Hur många berättelser det blir, det får Vi se. Dessa människoöden och händelser är både från äldre och ny are tid. I mer än 40 år har jag samlat på uppgifter från gamla tider. Det har varit om händelser, om gammal folktro, om troll och spöken, men framför allt har jag velat berätta om människoöden. Hör gärna av dig och lämna synpunkter på mina berättelser. Jönköping i juni 2011 Arne Ivarsson Kungsgatan 13, 553 31 Jönköping, Tel 036/71 32 33 (ameil @hotmail.com) Gästabudet i Boeryd 1635 Jon Jonsson i Munkeryd var troligen bonde där efter sina föräldrar. Han var giñ med Elin Larsdotter som var dotter till Lars i Mörstorp i Gränna socken. Möjligen var det hans andra äktenskap. Joen, eller Jon, föddes omkring 1590. Jon var skriven för Munkeryd under åren 1627 1655. Under åren 1631 1648 var han nämndeman, först i Lysings härad, sedan i Vista härad under grevskapsperioden. Vi kan säga att Jon var en storrnan i bygden. Men Jon kanske hade bara halva Munkeryd. Där fanns åtminstone någon tid en Olof som förmodligen hade den andra hälften av gården i Munkeryd. I Munkeryd bodde åtskilliga människor vid denna tid. Där fanns både Skomakare och skräddare och en soldatfarnilj. Men soldaten var i Tyskland och krigade. Då hade hustrun Ingela kärleksaffärer med sin legodräng. Sådant var allvarligt. De stod inför tinget den 5 februari 1634. Jag har ingen uppgift om vad domen blev. Det kunde bli dödsstraff, särskilt om man inte hade pengar att böta med. Efter 1655 är inte Jon i Munkeryd omnämnd. Kanske hade han då samlats till sina fäder. Men nu skall vi lämna Munkeryd för att se vad som hände på gästabudet i Boeryd. Jag har hämtat berättelsen ur domböckerna. Där står namnet Gudsbacka. Det var en gård som låg där Brahehus ligger idag. Jag har försökt att inte för mycket ändra på formuleringarna i domböckerna. De är korta men träffande. 0 Den 7 juni 1648 hölls ting i Vista härad i Bunnström. Bygden hörde då till Wisingsborgs grevskap. Där vid tinget klagade Joen i Munkeryd på Olof Träben som bodde i en backstuga på Uppgränna ägor. Denne Olof Träben hade påstått att Jon i Munkeryd hade slagit ihjäl Olofs Träbens fader. Rätten påpekade då att denna sak redan hade avdömts och Jon hade blivit friad. Olof Träben blev därför dömd att böta 40 daler i treskiftes för detta sitt lagstridiga påstående. I detta mål skymtade något som hänt tidigare. Vi fick gå tillbaka till år 1635 för att hitta svaret. Den 4 juni 1635 hölls ting i Reaby. Då framträdde Nils Nilsson, hans broder Olof Nilsson och deras moder Margareta Nilsdotter och deras släkt på Visingsö. * De anklagade Jon Jonsson i Munkeryd och påstod att han vållat deras faders död, Nils i Gudsbacka i Gränna socken. Det hade skett genom att Jon påstods ha slagit Nils i huvudet med en tallrik vid ett gästabud i Boeryd. När Nils kom hem från gästabudet hade han sagt: Nog har jag varit på gästabud, jag fick hugg av Lasses mig i Mörstorp, Jon i Munkeryd. Nästa morgon sade han: Jag har inte orkat sova i natt av hugget jag fick. När han med sina söner, Nils och Olof gick ut på dagens arbete blev han liggande och orkade inget. Några dagar därefter var han i Kleven på ett byte hos sin styvfader. Han red hem därifrån men därefter avled han. Länsmannen Måns Haborsson, Måns i Åsa och Lasse i Haga som talade med honom dagen innan han dog hade fi'ägat honom om han hade ont efter det hugg han fått med tallriken. Han hade då svarat Nej, men jag har blod I' mitt bröst, det har jag haft länge, jag tror det drager mig till döds, det får jag känna i morgon, jag får låta kappa mig. Till sin hustru hade han också sagt Lever jag är och dag så skyller jag inte Jon för min död, men där jag förr, då skall han svara för min död. Vittnen intygade att det efter slaget mot huvudet varken syntes blått eller blodigt. Dessutom framkom det att Nils i Gudsbacka för länge sedan blivit huggen i huvudet med ett svärd, och där togs då ut ben, och sedan läktes huvudet igen, till dess det nu på nytt blev slaget. Jon Jonsson i Munkeryd tillfrågades om han slog Nils i huvudet med tallriken. Jon svarade då: Jag slog honom inte med tallriken, för han slog tallriken ur handen på mig, men med fingrarna slog jag honom i pannan. Nils i Porsarp och Lasse i Getingaryd intygade detta. Anders i Kaxtorp som också var med i Boeryd berättade att Nils i Gudsbacka sagt till honom: Jag har så ont i' huvudet sedan 14 dagar att jag inte vet vad jag vill, och för några dagar sedan om natten blev jag kramad av ett troll mellan T örestorp och Boarp. Sedan har jag haft så ont att jag är alldeles fördärvad. Arvid i Bunnström och Jöns i Jordstorp vittnade och berättade samma. Kyrkoherden herr Jon i Gränna vittnade, att när han fått höra om Nils död hade han frågat hans närmaste om de kunde skylla Jon Jonsson för hans död. De svarade alla att det kunde de inte göra. Vidare har sex ärliga dannemän, Lasse i Kopparp, Nils i Porsarp, Lasse i Öja, Lasse i Narbäck, Peder i Stava och Jon i Målskog, vittnat och sagt att de synat Nils i Gudsbacka efter att han dött och att på honom syntes varken blått eller blodigt. Jon Jonsson tillfrågades om han med lag och ed kunde välja sig, att han icke vållat hans död. Jon svarade att det ville han göra, med tolvmannaed. Den 9 oktober 1635 stod tinget äter i Reaby. Jon i Munkeryd med dessa ärlige och gode dannemän, Bengt i Svinåsen, Nils i Glasfall, Carl i Krokek, Bengt och Peder i Krokek, Lasse i Amundeby, Lindorm i Torp, Peder i Kaxbol, Lasse i Stavreberg, Håkan i Näteryd, Lasse i Holkaberg och Jöns i Stava, gjorde ed på bok, och bad sig så Gud hjälpe till liv och själ, att Jon icke är vållande till Nilses död i Gudsbacken. Därmed blev Jon i Munkeryd friad, till dess högre skäl ñnnas. Arne Ivarsson