Hans Hansson

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Hans Hansson i Munkeryd År 1815. Den 18 juni 1815 stod slaget vid Waterloo och det innebar slutet på Napoleonkrigen. Napoleon Iandsförvisades till Sankta Helena, en ö i södra Atlanten, där han dog 1821. Krigen var slut för Sveriges del. Sedan dess har vi haft fred i vårt land. Norge och Sverige bildade en union 1815. I Sverige blev det obligatoriskt med vaccination mot smittkoppor för alla barn under två år. Detta var något av vad som hände är 1815. På vårt lokala plan, i Stavabygden inträffade ett mystiskt dödsfall i Munkeryd. Bonden Hans Hansson dog under oklara omständigheter. Det skall vi i den na berättelse titta lite närmare på. Oväntad död Hans Hanssons död kom oväntat, lite plötsligt. Han var frisk och stark och hade mycket att stå i, hade mängajärn i elden. Vad kunde orsaken vara? Rykten började gå i bygden. Hans Hansson i Munkeryd var en förmögen man. När han gifte sig blev han ännu mera förmögen. Han hade ekonomiskt sett inget att frukta. Ingen kunde ana att han skulle dö sä hastigt, och under så mystiska omständigheter. Hans och Brita gifte sig 1790. Bäda hade rötter i Gyllingesläkten. Hans hade på fädernet rötter i Graven iAdelöv och på mödernet i Gyllinge. Det kan låta dramatiskt att ha sina färdernrötter i Graven men i detta fall var det ingen dramatik. Graven är en helt vanlig liten by i grannsocknen Adelöv. Den äldste kände förfadern pä mödernet var Nils i Norra Kärr i Gränna landsförsamling som levde vid mit ten av 1600talet. Dennes son hette Hans Nilsson och blev bonde i Gyllinge. Han blev morfars far till Hans Hansson. Brita hade samma bakgrund genom att hennes far var kusin till Hans Hansson. Det var god hälsa och friskhet i släkten. Många blev gamla, 100 är eller mera. Ocksä barnadödligheten var låg i denna släkt. Hans växte upp i Gyllinge. 1793 flyttade han med sin familj till Munkeryd där han köpte den stora gärden. Ryktena om hans död började gå i bygden, otäcka rykten. De näd de kronolänsman Svanbeck och han började undersöka fallet. Munkeryd 1815 Låt oss se lite närmare på detta mystiska dödsfall, titta lite närma re pä händelseförloppet? Vi ställer in vår tidsmaskin på 5 oktober 1815 och på Munkeryd. Vi hamnar där på en torsdag. Vi kommer gäende på vägen från Stava till Munkeryd. Vägen är bara en stenig stig. Husen i Munkeryd ligger väl samlade framför oss, ungefär där Henrik Bäck bor idag. I en skyddande fyrkant ligger en del av husen. De har legat där i flera hundra år, gråa timrade hus. Munkeryds historia går långt tillbaka, in i ett förhistoriskt dunkel. Nå gon gång under medeltiden blev Alvastra kloster ägare till Munkeryds gård. Men det var länge sedan. Vi kan följa gårdens historia genom skattelangderna från vasatiden och framåt. År 1788 genomfördes storskiftet i Munkeryd. Jorden delades i två gårdar och hustomterna ligger strax öster om dessa grå uthus nar vi nu kommer gående. Två hustomter finns där på sluttningen ned mot dammen, en hustomt i norr och en i söder med sina bostadshus. Jorden delades också på samma sätt, en gård i norr och en i söder. Den norra gården delades i flera mindre gårdar. Men den södra går den (B på kartan) blev inte delad. Storgården kan vi kalla den och det år där som Hans Hansson ar bonde. Det ar en höstdag nar vi kom . i i , 02” '. Denna kartbild över Munkeryd år från 1788 men visar laget annu 1815. Mellan uthusen _och bostadshusen gick en liten väg ner till dammen. Vågen mot Ojan hade en annan strackning på den tiden. Skolan var inte byggd. Här på dessa två hustomter bor alla människorna i byn, fem famil jer, fyra familjer på norra gården och en familj på Storgården i söder. Men det bor också några familjer på torpen i söder, en soldatfamilj samt en pensionerad soldat med sin familj och på Vetterslyckorna bor torparen Anders Vetter med sin familj. På Storgården är alla sysselsatta. Förutom vanliga sysslor pågår arbete med en kvarn vid backen. Kvarnen har funnits länge och nu pågår arbete med upprustning av den. Nils Bengtsson från Erstorp är ansvarig för detta arbete. Dar deltar Hans Hansson hela dagen och är frisk och sund, såväl i själva arbetet som till sitt utseende. Men vid middagen och något mot aftonen börjar Hans klaga över värk och raf i magen. När de i kvallningen kommer hem visar han sin mage för Nils Bengtsson och säger att den är stor och uppsvalld. En stund senare traffade Nils Bengtsson Hans Hanssons hustru Brita Svensdotter i köket. Hon var bekymrad och grät. Hon namnde att hon hade något att berätta. Hon sade att Hans velat ge henne en tugga. Men mera hann hon inte säga eftersom flera kom och störde samtalet. Hans Hansson orkade inte äta någon kvällsmat och tog bara en sup brännvin. Nils Bengtsson hörde senare att Hans hade svära kräkningar men själv gick Nils till vila. När han träffade Brita Svens dotter nästa morgon berättade hon att Hans haft en svår natt. Han hade druckit mjölk men haft kräkningar. Brita fullföljde nu det samtal som hon päbörjat på kvällen. Hon be rättade att hennes barn hade varnat henne för att ta emot något av deras pappa. Han hade nämligen yttrat till barnen att han skulle ge mor så att hon slapp springa häri vägen. Hon berättade också att Hans velat ge henne något, som hon trodde vara gift, men hon tog inte emot det. Hon ängrade det nu och menade att hon då kanske hade kunnat få veta vad det var. Under fredagen fortsattes arbetet vid kvarnen men Hans Hansson kunde inte delta. Han hade ont i magen. Vi har nu hört Nils Bengtssons berättelse. Låt oss nu höra vad Bri ta Svensdotter har att säga i saken. Hon berättar att Hans arbetade hela torsdagen. Det var fram mot kvällen som han började klaga över ont i magen. Hon fäste sig inte vid detta eftersom han tidigare haft sädana känningar och efter ett par dagar brukade allt vara bra igen. Men längre fram mot kvällen tilltog besvären och han fick kraftiga kräkningar. Dessa fortsatte även under fredagen. På lördagen upphörde kräkningarna men då var han mycket ut mattad. Han klagade över värk i kroppen och underlivet. I detta till stånd avled han på lördagskvällen. Vi frågade henne om Hans de se naste dagarna velat ge henne eller barnen socker eller något liknan de, nägot vitt. Hon visade tydlig förlägenhet men med nedslagen blick svarade hon nej. Hon hade inte menat något sådant och upp gav vidare att hon och Hans levat väl och besked/igt tillsammans och varit nöjda med varandra. Sonen Sven Hansson berättade lika med modern. Han hade ald rig sett fadern ha något gift eller mercurium. En uppgift om att fadern några dagar före insjuknandet skulle ha velat ge honom socker vill han inte kännas vid. Dottern Anna Brita Hansdotter visste inget om orsaken till faderns sjukdom. Hon hade varit upptagen av sina sysslor i hushället. Hon frägades också om fadern gett henne eller modern socker men hon svarade nej. På gården fanns mänga pigor och drängar och daglönare. De fick också berätta om vad de sett eller upplevt under dessa dagar. Det var Anders Jonsson och Katharina Samuelsdotter, Peter Pantzar och hans hustru Stina. Av dessa berättelser har noterats att Stina under någon tid funnit Hans Hansson liksom huvudsvag eller vurmig. Det framkom också att det förekommit nog mycket brännvin under de se nare ären. Uppgifterna om Hans Hansson och hans uppträdande under hans sista dagar i livet lamnar lite frågetecken. Kanske kan vi tyda det som sjukdom eller påverkan av alkohol. Men om uppgiften att han velat ge mor så att hon slapp springa i vägen, om det kan vi bara gissa. Varken Brita eller barnen ville kommentera det. Länsman Svanbeck undersöker Ryktena om Hans Hanssons mystiska död nådde fram till lans man Svanbeck. Ryktena berättade att Hans Hanssons död inte var naturlig. Begravningen fick installas. Svanbeck kom till Munkeryd och höll förhör med alla som kunde berätta något i saken. Det blev också undersökning av den döda kroppen. Av läkarundersökningen nöjer vi oss med konstaterandet att Hans Hansson dött av arsenikförgiftning. Inför haradsratten berattade Iansman Svanbeck om dödsorsaken. Han förklarade vidare att han inte funnit anledning till åtal mot någon för att ha orsakat Hans Hans sons död. Rattens utslag blev i linje med Iansman Svanbecks yrkande. Hans Hansson hade dött av arsenikförgiftning. Det fanns inget bevis för att han haft något uppsåt att för tidigt sluta sina dagar. Det fanns inte heller någon anledning till åtal mot någon annan. Haradsratten kon staterade att Hans Hansson varit huvudsvag sedan några år och att han själv genom misstag eller på annat sätt kunnat få i sig giftet. Det skymtar också att Hans Hansson i viss utsträckning anvant arsenik, kanske vanemassigt. Men vi vet inget med säkerhet om detta. Slutligen förklarade haradsratten att Hans Hanssons kropp kunde arligen begravas. Den 17 november skedde begravningen. Makoria till kaffet Vi som år äldre och har minnen från hästar och hasthandel kan påminna oss att arsenik kunde få en häst att bli mycket piggare och att detta var ett knep vid hasthandel, kanske mest hos hästskojare. I ett val utrustat stall fanns kanske arsenik på hyllan dar hastarnas me diciner förvarades. Det har också sagts att gamla gubbari äldre tider också tog hjälp av arsenik för att bli piggare. Författaren Frans G Bengtsson berättar om att han hört talas om att man för några generationer sedan kunde ha Makoria, lite vitt till kaffet åt de äldre. Det kunde man på den tiden få av gårdfarihandlar na. Makoria var i gamla tider en folklig benämning på arsenik. Men vi låter dessa spekulationer om arsenik till människor vara kvar enbart som spekulationer. Om det låg någon sanning bakom vet ingenidag. Hur gick det sedan? Har kunde denna berattelse sluta, men det finns mera att berätta. Hur gick det sedan på Storgården i Munkeryd efter Hans Hanssons död? Hur gick det för Brita och hur gick det för deras barn? Det finns många frågor, många levnadsöden att se närmare på. Hans och Brita hade sex barn, Maria född 1791, Sven 1793, Anna Brita 1795, Lena Kristina 1800, Peter 1803 och Katharina 1805. So nen Peter dog 1822. Maria och Lena Kristina gifte sig med var sin broder från Gåsabol, Jonas och Peter Jonsson, och de blev sedan bönder i Gyllinge. Lena Kristina och Peter flyttade på 20talet till Hallberga vid Våderstad. Där var Peter bonde och nåmndeman. Dottern Katharina gifte sig med sockenskomakaren Peter Hans son i Ödeshög. De var sedan bönder på 1/2 mantal Skattegården i Ödeshög. De hade fem barn. Katharina dog där 1843. Denna familj tycks ha lyckats val. Bouppteckning Bouppteckningen efter Hans Hansson visade tillgångar för 5205 riksdaler, därav 1/2 mantal Munkeryd samt skatterantan av 3/8 mantal Navstad och Gyllinge 17/27 mantal till 3722 riksdaler. Bouppteck ningen omfattar 23 sidor och har rubrikerna Kontanter, Guld, Silver, Tenn, Mässing, Malm, Koppar, Blecksaker, Järnsaker, Allehanda husgerådssaker uti Sätesstugan, Uti köket, Iskafferikammaren, Iför stuvekammaren, I nattstuvan, På västra vindskammaren, På östra vindskammaren, På vinden över Nattstuvan, I gamla stuvan, I mel lersta överboden, Inorra överboden, I norra underboden, Imatbo den, Igamla drängboden, Imjölboden, Ikällaren, I vedskjulet, I smedjan, Åker och köreredskap, Säng och Iinkläder, Den avlidnas gångkläder, Böcker, Diverse saker, Hästar, Boskapskreatur, Får, Getter, Svinkreatur, Gröda och bruk, Sterbhusets fordringar och Fas tigheter. På gården fanns fem hästar, två par oxar, nio kor, sex kvigor, sju tjurar, nio får och tre baggar, fyra getter, två suggor, två galtar, en galtgris och fyra sogrisar. Detta var ett förmöget bondehem. Brita Svensdotter bodde kvar i Munkeryd på ett undantag. Hon dog 1840 av bröstfeber. Vi vet inte hur hon hade det med med natt sömnen. Oro för barn brukar ge sömnstörningar, rent av nattlig ång est. Vi skall nu följa dottern Anna Brita på hennes väg genom livet. Hon gifte sig 1819 med John Matsson i Ödeshög. Han var möjligen bonde någon tid. De bodde på Skattegården 1819 men då var han inte längre bonde. Anna Brita flyttade tillbaka till Munkeryd samma år och ansökte om skilsmässa. Som orsak angavs makens slösaktighet och misshushållning. Vid tinget konstaterades att John Matsson ge nom okloka affärer och misshushållning kommit på obestånd redan före äktenskapet. Följderna blev dock inte kända förrän efteråt, då hans egendom såldes och han inte kunde försörja sig och hustrun. Rätten ansåg att Anna Brita inte deltagit i mannens slösaktiga levnadssätt. Men ratten kunde inte besluta om skilsmässa och målet gick vidare till Kungl. Majt. Johan Matsson dog innan skilsmässan var klar. Anna Brita gifte sig 1831 med Sven Andersson. Han var från Adelöv och hade en tid varit drang i Munkeryd. Sven och Anna Brita bodde i Munkeryd något år men flyttade 1832 till ett torp under Orr nas. 1833 kom de till Sunneryd där de ägde och brukade en gård om 1/12 mantal. De fick två barn, Sven Peter 1831 och Karolina 1835. 1838 flyttade de till Erstorp. Sven var där skriven som torpare. 1841 flyttade de till Mark och Sven skrevs där som gifta drängen. Från 1844 bodde de som inhyses på Ödeshögs Skattegård på den gård som Anna Britas syster Katharina och hennes man Peter Hansson agde. Sven Andersson hade två syskon har i bygden. Det var soldaten Johan Lantz i Hårstorp, senare bonde i Stavreberg samt Greta An dersdotter, gift med bonden Johannes Svensson i Stavreberg. År 1849 dog Anna Brita av lungsot. Dottern Karolina dog samma år. So nen Sven Peter flyttade till Linköping. Detta var Anna Brita Hansdotters liv, från vaggan till graven, låt vara i korta drag. Det återstår nu att redovisa hur det gick för bro dern, Sven Hansson. Sven Hansson var 22 år när fadern dog och det sågs naturligt att Sven skulle överta föråldragården. Modern Brita stod kvar som ägare men Sven skrevs som brukare eller arrendator. Han gifte sig 1816 med Brita Jansdotter, 21 år, från Norra Boarp i Granna landsförsam ling. Hennes föräldrar var bonden och namndemannen Jan Johans son och Stina lngesdotter. Den 26 mars 1817 föddes deras första barn, en dotter, och döptes till Maria. Men Maria dog den 27 juli 1817, fyra månader gammal av kikhosta. Ibland kan vi läsa om Sven i domboken. 1819 fick han böta för att han under röjningsarbete skadat en ek. Ekar var kungens egendom. 1826 dömdes han för fylleri och svordom. Ändå tycks det se bra ut för Sven och Brita. De hade goda tillgångar och Sven tycks ha varit en bra bonde. Han bistod också sin syster Anna Brita vid hennes skilmassoprocess 1821. År 1823 köpte han tillsammans med Jonas Abrahamsson i Kvatarp en gård i Kopparp om 1A mantal av sin slak ting Peter Hansson som kommit på obestånd. Efter några år övertog han föråldragården i Munkeryd. Men syst rarna Katharina och Anna Brita ansåg att deras broder Sven fått allt för förmånliga villkor nar han arrenderade föråldragården. Om köpet av gården sags inget. Haradsratten gick på Svens linje och ogillade systrarnas stamning. Ratten konstaterade att Sven Hansson var en duktig bonde som gjort stora förbattringar på gården Katharina och hennes man Peter Hansson innehade någon tid en gård på 1/8 mantal i Munkeryd men sålde gården till Sven 1827. År 1826 köpte Sven ytterligare en gård i Munkeryd, 1/16 mantal, av Jo nas Glad och i kontraktet skrevs 700 riksdaler som köpeskilling. Men det framkom att det verkliga priset bara var 600 riksdaler. Det fanns uppgifter som tydde på att priset skrivits 100 riksdaler högre bara för att hindra Jonas Glads broder från att köpa gården. Men om rätten dömde i denna sak är okänt. Åren rullade vidare i Munkeryd. Svens och Britas första barn dog, som vi sett ovan, men sedan fick Sven och Brita sju barn. Två av dem dog i späda är. Dottern Anna Brita född 1828 uppgavs lida av epHepsi Vid sommartinget 1831 hade kronolänsman Nelson instämt Sven Hansson för fylleri. Sven hade den 13 februari anträffats liggande sanslös pä landsvägen utanför tingshuset i Ödeshög. Sven förneka de fylleri och hävdade att han var sjuk, drabbad av fallandesot (epi lepsi). Han åberopade tvä vittnen på detta, Peter Andersson från Sto ra Smedstorp och Samuel Olofsson frän Munkeryd. Rätten godtog hans förklaring och friade honom från fylleri. Detta var i en tid när spritmissbruket var mycket stort. Spriten var en del av folkhushället. Sprit var en del av födan. Vi har förut sett att Svens fader, Hans Hansson, under sina senare är använt nog myck et sprit. År 1834 blev Sven Hansson och hans hustru åtalade för bränn vinsbränning. Detta skulle ha skett under 1832 och ett par vittnen, Samuel Jonsson och Anders Kjäll, kunde berätta detaljer om detta. Samuel Jonsson berättade att han på en mosse pä Sven Hanssons marker päträffat en på eld stående ännu rinnande brännvinspanna. Det var intill ett stort berg som var omgivet av sank mark. Anders Kjäll berättade att han under slåttertiden 1832 på samma plats, som låg avsides belägen, päträffat en så och två mäskekar. I det ena av dessa kar fanns drank. Sven Hansson och hans hustru förnekade all kännedom om det ta. Rätten ansåg att omständigheterna var besvärande. Sven och Brita lämnades tillfälle att vid nästa ting fria sig med ed. De skulle också av prästen undervisas om värjomälsedens vikt samt om men edens svära päföljder och i övrigt om kristendomskunskap. Flyttar till Ödeshög År 1834 sälde de gården i Munkeryd till Samuel Samuelsson frän Adelöv och köpte i stället 1/2 mantal Riddargärden i Ödeshög. Deras fem barn följde alla med i denna flyttning. Barnen bodde fortfarande hemma. Åtalet för brännvinsbränning stod kvar. Sven och Brita hade möj lighet att fria sig med värjomälsed vid rätten. Men när mälet kom upp vid sommartinget den 5 juni 1835 inställde de sig inte. Vi kan anta att det varit stora diskussioner i familjen om hur de skulle göra. Hade kanske Brita rädgjort med sin fader, den gamle nämndemannen. I deras fränvaro dömdes de till böter, 50 riksdaler samt ersätta vittne na med 16 skillingar vardera. Brita Svensdotter, änkan efter Hans Hansson, bodde kvar i Mun keryd på sitt undantag efter att gården i Munkeryd fått ny ägare. Hon avled där den 26 mars 1840 av bröstfeber. Bouppteckningen efter Brita Svensdotter den 6 april 1840 visade tillgängar för 197 riksdaler och skulder för 175 riksdaler. Hon efter lämnade enligt bouppteckningen fem barn, en son och fyra döttrar, Sven Hansson i Ösiö Riddargärd, Maja gift med Jonas Jonsson i Gyllinge, Anna Brita gift med Sven Andersson i Erikstorp (bror till Jo han Lantz i Stavreberg), Lena Kristina gift med namndemannen Pe ter Jönsson i Hallberga, Katharina gift med Peter Hansson i Ödes högs Skattegård. De var alla närvarande vid bouppteckningen. Britas föräldrar, Jan och Stina, flyttade till sin dotter i Ödeshög och bodde hos dem på Riddargården. Dar dog Jan Johansson den 29 juni 1834 av nervfeber. Kanske kan vi tro att Sven och Brita fått råd av honom inför åtalet rörande brannvinsbranning. Hur det gick sedan är svårt att redogöra för. Det gick ganska snabbt utför. Brita Jaensdotter har år 1836 i husförhörslangden note rats för slagsmål och svordom. Kanske detta kan skrivas på spritens konto? År 1839 födde hon en dotter som gavs namnet Helena. Men Helena dog senare samma år. Äldsta dottern Maja Lotta gifte sig 1838 med drangen Peter Nils son i Skrapegården. De köpte sedan en gård i Öninge. Den 26 okto ber 1839 hangde sig Peter Nilsson på logen på sin gård. Maja Lotta flyttade hem till föräldrarna igen men 1840 flyttade hon till Svanshals. Hur det sedan gick för henne är okänt. Döttrarna Christina Sofia och Hedda Lotta flyttade till Hallestad 1840. Sven och Brita stod fortfarande som innehavare av 1/2 mantal Rid dargården. Men i marginalen i husförhörslangden 1840 står Sven skriven som lösdrivare. Detta år flyttade de enligt kyrkoboken till Öninge till en gård som agdes av kronolansman Nelson. Där står Sven och Brita skrivna till hus. Det kan betyda att de bodde i ett eget hus men inte agde någon mark. Det kan ha likhet med undantag. Hos dem bodde också Britas moder, Stina lngesdotter, anka sedan flera år. Den 12 december 1842 dog deras son Sven Johan av bröstfeber, 10 år gammal. Den 15 oktober 1846 dog Sven Hansson av bröstfe ber, 53 år gammal. Den 23 september 1848 dog ankan Stina lngesdotter av bröst sjukdom, 88 år gammal. Brita Jaensdotter bodde kvar som inhyses och hade fattigunder stöd. Hon dog den 21 januari 1861 av vattensot. Deras dotter Anna Brita bodde kvar i hemmet. Hon var epileptiker. Efter moderns död var hon piga på gårdar i Oninge men överfördes till Fattighuset som fattighjon 1871. Hon dog där av bröstlidande 1875. Denna familj representerar mycket tragik. Vi kan tänka oss att det har förekommit många ångestfyllda nätter i denna familj. Men om vi ser till Hans Hanssons efterlevande i stort kan vi ändå se att många av dem lyckades bra. Slakten levde vidare på många håll, anda borta i Amerika. Det är svårt att inte ha medkansla med människor som hamnar snett och som far illa. Tänk på dottern Anna Brita som hamnade på fattighuset som fattighjon vid 42 års ålder. Mycket har hänt i Munkeryd sedan Hans Hanssons tid. Storgår den har bytt ägare åtskilliga gånger. Bostadshuset låg lange kvar ut med vagen ned till den gamla dammen. Det var Johannes Andersson och hans hustru Josefina som någon gång före sekelskiftet år 1900 byggde nya hus på gården. Då byggdes det nya huset på den plats där det ännu ligger. Det har funnits två kvarnar utmed backen i Munkeryd. En låg på Hans Hanssons mark i söder och en låg på den norra halvgårdens marker. Båda kvarnarna finns med på storskifteskartan från år 1788. Munkeryds historia kan lattast följas i den berättelse som jag tidi gare skrivit, Stavabygden Gränsbygden. Jag började denna berättelse med att nämna något om Napoleon. Jag kan också så har i slutet av min berattelse nämna att även Napo leon hade arsenik i kroppen nar han dog den 5 maj 1821 på Sankta Helena. Det kanske inte var dödsorsaken, men på något sätt hade även han fått i sig arsenik. Vem hade gett honom den? Livet är fyllt av mystik. Uppgifterna i denna berattelse harjag hamtat ur domböckerna för Lysings harad, från bouppteckningar, kyrkoböcker och från lantmate riet. Jönköping ijanuari 2015 Arne Ivarsson 036/71 32 33, arne.ivarsson@outlook.com