Artikel

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

I gryningen komma de ned till en liten gård, vars lantliga skönhet I ett ögonblick jörstammade dem. De hade förut gått och gått utan att r '_ tänka på, *att tiden led och att deras följe kunde oroas. Eker, oxlar ock kimmelshöga askar växte i en sådan yppigket, fast allt nu var klätt med rimjrost i stället för med löv, att där knappt fanns um för ett plogland. Stenrös och skidgårdar gömdes under snöiga kasslar, nyponkvistar och ballonbnskar. Stugans ena gavel var begravd “vi en driva, och vindskedarnas ormlzuvud hade höga mössor av sno. . i' tt par ugglor, som under natten värmt sig vid takljttren, sutto lugnt i" ,i var mitt i dagsljuset. Röken steg rakt upp genom den vita lummig _ eten. Det fanns ingen vind, inga segel på den ändlösa Vättern, som vindlande djupt nedanför klippbranterna än blånade fram, än försvann om genomskinlig och tom luft. Långt borta lågo några runda moln, öldigare ån fjäll och överst soliga som. högslötter. Heidenstam och Holaveden Da ryttare, säg smeden, att noga brodda kingstens sko! På öde H olaveden står hal och isig klyftans bro. Verner v. Heidenstam i ”Den avundsvärde”. Verner von Heidenstam (18591940) var från 1903 ett drygt årtionde bosatt på Naddö invid Vadstena. Ödeshögshor minns ännu hur han under denna tid ibland med häst och vagn åkte genom Ödeshög. Fröken Inge borg Löf, Ödeshög, berättar: Heidenstam kom flera gånger sommartid med gäster på väg till för fattaren Axel Lundegârd, Gränna. I Ödeshög på gästgivaregården hos Amanda och Alfred Lejon skulle först och främst hästarna vila, äta havre och vattnas. Ekipaget var en inbyggd landå, klädd med ljusblätt siden. 3:e fru Heidenstam, 17åriga Greta Sjöberg, sedan gift med I Anders Österling, var klädd i röd kappa, stor krage med bräm av vitt . svandun, därtill hätta i samma stil. Gästerna drack alltid kaffe. Minns i it när vår moder en gång ropade på oss barn: | _Kom, så får ni se den unga, vackra fru v. Heidenstam! eratnr: v. Heidenstam: BjälJJoarvel, fjortonde delen i författarens samlade verk, 3 Utsikt från Stava? * I medeltidsromanen Bjälboarvet finns ett litet avsnitt som Heidenstam tydligen inspirerats till under färderna till Gränna eller vid strövtåg i Holaveden. Han skildrar konung Valdemars flykt med sin svägerska, den danska prinsessan Jutta, från Bjälbo söderut. Med sitt sällskap hade de ;i övernattat i en själastuga, ett härbärge, vid ingången till Holaveden och : skall fara vidare i gryningen. Medan hästarna sadlas och packningen 0rd§ nas, går Jutta och Valdemar i förväg uppåt skogen och följer en' bäck. Skildringen av den vandringens upplevelser är som ett fotografi av Hole veden ovanför Stava och kan därför förtjäna att återges: Det var ännu mörkt. Stjärnorna blänkte, och det klara och svala vädret gjorde de båda vandrarna glada. De mindes den föregående dagens förd som. något oskyldigt och vackert och önskade, att det skulle _ bli en rad av sådana dagar ända till landarniiret. De jollrade och Små i sjöngo som den blick de följde, men deras osaliga kärlek växte bara * dubbelt bakom de bekymmerslösa orden. Ingen kunde motsdga den andra. Vad den ena ville, det ville strax också den andra. De läste alltid varandras tankar, fast de förstöllde sig med sin lek och låtsades både blinda och döva. De märkte, att snön blev djupare och tyngre och att vägen stupade. Slutligen var det icke längre någon väg, knappt en stig, ty de mte viija för granar och stenblock, och bäcken störtade sig utför allt bran tare källor. Borsett från bilen är utsikten densamma som. Heidenstam skildrar. Foto: Arne Fornö. 24 25.