Heidenstam och Holaveden

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

. I ' kommo de ned till en liten gård, vars lantliga skönhet _ Helldén/Stam 00h HOlaveden ett öåg'oäiölicgknförstummade dem. De hade förut gått och gått utan att M I ., D U .. d tänka på, att tiden led och att deras följe kunde oroas. f Q \ g 4 M a ry are, sag sme en, _ u n _ Odan i het ast : ' Ekar, axlar och himmelshoga askar vaxte i en sa " ypp g , att noga bmdda hmgsmns Ska! i allt nu var klätt med rimfrost i stället för med löv, att dar knappt fanns På öde H olaveden står hal och isig klyftan; bro rum för ett plogland. Stenrös och skidgårdar gömdes under snöiga hasslar, nyponkvistar och hallonbuskar. Stugans ena gavel_ var begravd i en driva, och vindskedarnas ormhuvud hade hoga massor av sno. Ett par ugglor, som under natten värmt sig vid takljuren,'sutto lugnt kvar mitt i dagsljuset. Röken steg rakt upp genom den vita lummig heten. Det fanns ingen vind, inga segel på den andlosa Vättern, som svindlande djupt nedanför klippbranterna ån blaonade fram, an forsvapn som genomskinlig och tom luft. Långt borta "laga nagra runda mo n, väldigare än fjäll och överst soliga som hogslatter. Verner v. Heidenstam i ”Den avundsvärde”. Verner von Heidenstam (18591940) var från 1903 ett drygt årtionde bosatt på Naddö invid Vadstena. Ödeshögsbor minns ännu hur han under denna tid ibland med häst och vagn åkte genom Ödeshög. Fröken Inge ! borg Löf, Ödeshög, berättar: : Heidenstam kom flera gånger sommartid med gäster på väg till för I fattaren Axel Lundegård, Gränna. I Ödeshög på gästgivaregården hos Amanda och Alfred Lejon skulle först och främst hästarna vila, äta i havre och vattnas. Ekipaget var en inbyggd landå, klädd med ljusblått ; Bonniers förlag 194,4_ 1 Litteratur: \ , Verner v. Heidenstam: Bjälboarvet, fjortonde delen i författarens samlade verk, , Å siden. 3:e fru Heidenstam, 17åriga Greta Sjöberg, sedan gift med Anders Österling, var klädd i röd kappa, stor krage med bräm av vitt svandun, därtill hätta i samma stil. Gästerna drack alltid kaffe. Minns när vår moder en gång ropade på oss barn: _Kom, så får ni se den unga, vackra fru v. Heidenstam! Utsi kt från Stava? I medeltidsromanen Bjälboarvet finns ett litet avsnitt som Heidenstam tydligen inspirerats till under färderna till Gränna eller vid strövtåg i Holaveden. Han skildrar konung Valdemars flykt med sin svägerska, den danska prinsessan Jutta, från Bjälbo söderut. Med sitt sällskap hade de övernattat i en själastuga, ett härbärge, vid ingången till Holaveden och skall fara vidare i gryningen. Medan hästarna sadlas och packningen 0rd nas, går Jutta och Valdemar i förväg uppåt skogen och följer en bäck. Skildringen av den vandringens upplevelser är som ett fotografi av Hola veden ovanför Stava och kan därför förtjäna att återges: Det var ännu mörkt. Stjärnorna blänkte, och det klara och svala vädret gjorde de båda vandrarna glada. De mindes den föregående dagens färd som något oskyldigt och vackert och önskade, att det skulle bli en rad av sådana dagar ända till landamäret. De jollrade och små sjöngo som den bäck de följde, men deras osaliga kärlek växte bara dubbelt bakom de bekymmerslösa orden. Ingen kunde motsäga den , andra. Vad den ena ville, det ville strax också den andra. De läste alltid 4 ›, *45° 'Mi_13 varandras tankar, fast de förställde sig med sin lek och låtsades både : blinda och döva. , De märkte, att snön blev djupare och tyngre och att vägen stupade. Slutligen var det icke längre någon väg, knappt en stig, ty de måste ' _ ., väja för granar och stenblock, och bäcken störtade sig utför allt bran 5 Borsett från bilen är utsikten densamma 50'" Hebdensmm skildrar' tare hällar. j Foto: Arne Fornö. ä 24 25