Holkaberg

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson HOLKABERG en gammal gästgivargård i Holaveden. IHolkaberg finns två gårdar, Norrgården och Södergården. Båda ligger utmed den gamla Holavedsvägen. Dessutom finns Sj öberga, en gammal gästgivargård, belägen utmed T uristvägen. Sj öberga är idag fritidsbostad. Allmänt om Holkaberg Holkaberg består av 3/4 mantal och har en areal av 146 hektar. Byn hör de på 1600talet till Per Brahes grevskap. Holkaberg var länge en ensam gård men den delades under 1700talet i två gårdar. Ingen gård eller byi Ödeshögs socken är så omskriven som Holkaberg. Detta uppges i boken Ödeshög genom seklerna, utgiven av Ödeshögs kul turnämnd. Iboken berättas om människor och händelser vid gästgivargården i Holkaberg. I gamla tider låg gästgivargården i grannbyn Stava men flyttades till Holkaberg 1654. Med sitt läge utmed den gamla landsvägen och belägen mitt emellan Gränna och Ödeshög har Holkaberg genom gästgivargården haft en särställning bland byarna i Stavabygden. Narbäck hade också i äldre tider en del av gästgiveriet. Redan när det låg i Stava och sedan fortsättningsvis under senare delen av 1600talet. Det gällde för de resande som kom söderifrån. Varför var inte Holkaberg redan från början gästgivargård? Varf'ör låg den från början i Stava? Då får vi gå tillbaka några århundraden i vår histo ria. Tavernor utmed våra stråkvägar föreskrevs redan år 1442. Kanske var Stava på den tiden den enda gården utmed vägen som hade möjlighet att ordna detta? Därför blev det Stava, trots att husen i Stava låg på lite avstånd från vägen. Byanamnet är Hålkabärg eller Holkaberg. Några större variationer i stav ning har inte förekommit. Namnet betyder nog ungefär hålet i berget eller urholkningen i berget. Vilken urholkning som avses vet vi inte. Vi kanske kan gissa på de branta bergsstupen ned mot Vättern. Byn kan vara ganska gammal, kanske tidig medeltid. Gissa kan vi men det är svårt att hävda nå got med säkerhet. Holkaberg gränsar i norr till Stava, i öster till Munkeryd och Kopparp, i söder till Lakarp och Narbäck. År 1731 lät gästgivaren Knut Svensson inlösa Holkaberg som därmed blev skattegård 1/8 1734. Kartor över Holkaberg Holkaberg var liksom övriga byar en ensamgård i äldre tider. Den hörde till kronan. På 1640talet kom den till Visingsborgs Grevskap och vid re duktionen på 1680talet kom den åter till kronan. Den första kartan över Holkaberg är från 1639, den geometriska ägoav mätningen. Den hade samtidigt funktion som skatteläggning. Kartan är inte särskilt detaljrik men vi ser hur landsvägen har samma sträckning som idag, att husen låg där uppe i backen, hundra eller hundrafemtio meter upp från landsvägen. Om bäcken framgår ingenting. Åker och äng var uppdelat i tre gärden, Norrgärdet med 31/2 tunnor i utsäde, Södergärdet med 5 3%: tunnor och Västergärdet med 51/2 tunnor. Dessa uppgifter om utsäde stämmer inte med vad som uppges i 1620 års boskaps och utsädeslängd där hela utsädet för Holkaberg uppgavs vara sex tunnor. Kan det kanske ha att göra med trädesbruk? Vidare uppgavs det vara äng till 30 lass hö. En ny karta upprättades 1694 i samband med den tvist som då rådde mel lan Lakarp och Narbäck. Karta upprättades då även över Holkab erg. Det blev en mycket fin karta, upprättad av lantmätaren Johan Ekeboum. Denna karta är rik på detaljer. Här ser man vägarna, bäcken med kvarnen och landsvägsbron över bäcken. Av kartan framgår att den reviderades 1734 och då medtogs de ändringar som rörde den så kallade Rödj elyckan i norr. Den ursprungliga ensamgården i Holkaberg bestod till i början av 1700 talet. Då delades den på två bönder, som också var gästgivare. Till en början var det sambruk och sämjedelning. Storskiftet genomfördes 1791 av lantmätaren Zetterstedt som genomfört åtskilliga sådana i bygden. Då skedde uppdelningen på två gårdar, Norrgår den och Södergården. I praktiken hade en sådan delning av jorden skett re dan tidigare. Storskiftet blev bara det formella fastställandet av detta. I äldre tider låg husen i byn inte utmed vägen utan längre uppe i back sluttningen. Först i slutet av 1700talet flyttades husen till sin nuvarande plats. Det var vanligt för några hundra år sedan att husen låg på lite avstånd från landsvägen. Kanske var det förenat med faror av olika slag att bo allde les vid vägkanten, kanske större risk för våldgästningar mm. Släktgård? Arvingar till Sven i Narbäck, en av bygdens stormän på 1600talet, drev gästgiveriet i Holkaberg långt fram i tiden. Sven i Narbäck ägde på sin tid även Hårstorp. Dagens människor i Holkaberg har troligen inga släkttrådar tillbaka till Sven i Narbäck. Här har kommit nya släkter från andra håll. Mera härom i avsnittet, Människorna i Holkaberg. Torp och torpare Torp och torpare har funnits länge på Holkabergs ägor. Redan på kartan från 1694 uppges ett torp finnas på ägorna i nordost. År 1698 bodde solda ten Jöns Jonsson och hans hustru Ingrid på Holkabergs ägor enligt kyrko böckema. Sedan dyker andra namn upp. 1708 dog torparen Anders Håkans son på Holkabergs ägor. Så fortsätter raden av torpare ända fram till slutet av 1800talet. Jag har funnit belägg för åtminstone fyra torp på Holkabergs ägor, nämligen torpet Berga, Smedtorpet, Kyléns torp och Grekkebo. Berga och Smedtorpet är kanske de äldsta av dessa torp. Smedtorpet kal lades i äldre tider möjligen Broalyckan eller Broalia efter den branta backe som låg intill torpet. Det låg också nära intill Smeakorset, där vägen mot Munkeryd vek av. I senare tider flyttades torpstugan något längre åt öster. Den siste som bodde här var smeden Samuel Petersson, född i Vireda 1840. Han var gift med Maria Lovisa Lord, född 1845 och från Lordalyckan på Munkeryds ägor. De gifte sig 1866. Maria Lovisa dog 1909 och Samuel dog 1919. Han hade då under flera år legat till sängs. Många äldre personer i bygden har berättat om den gamle smeden. När de gick förbi stugan hörde honom ropa. Han ville ha hjälp, oftast med att hämta vatten. Torpet Berga låg möjligen där Sj öberga idag ligger. Uppgiften om detta torp fick jag när jag läste domböckema. I domboken från hösttinget 1782 hade jägmästaren von Olthoff inspekterat några ekar på Holkabergs ägor. Ekar var statens egendom och det förekom ofta räfst och rättarting om ekar, särskilt när någon ek blivit skadad. I det syneprotokoll som jägmästaren skrivit omtalas flera skadade ekar i Kohagen väster om gården, vid torpet Berga. Något namn på torpare finns inte upptaget. Kyléns torp låg ett par hundra meter norr om smedtorpet, utmed Hola vedsvägen. Fortfarande kallas höjden vid den gamla landsvägen för Kyléns. Där låg ett torp förr i tiden och där bodde en familj som hette Kylén. Den förste kände torparen här var Anders Persson och Klara Jonsdotter. De köp te torpet som förpantning och brukade detta under åren 1846 1852. Däref ter kom Karl Peter Kylén med sin familj, sedan kom Gustaf Kaxe med sin familj och slutligen bodde Oskar Hj ertstedt ett par år på 1930talet. Därefter revs bostadshuset. Ladugården revs något senare. Mera om detta längre fram i denna berättelse. Torpet Grekkebo låg alldeles intill Holkabergs södra gräns mot Kopparp. På platsen finns idag fullt synliga grundstenar efter husen. En syrenbuske blommar där varje år. Det är en vacker plats. Över torpets mark gick den gamla vägen från Kopparp norrut till Röjegatoma, där vägen från Munkeryd mot Stava mötte. Det var Kopparps kyrkväg. I terrängen i närheten, norr om Grekkebo finns också tecken på gammal odling, odlingsrösen och stora ytor slät mark, stora gamla körsbärsträd mm. Hur gammalt torpet Grekkebo är, ja det är svårt att säga. Söder om Grekkebo, på Kopparps sida låg tidigare tor pet Starklyckan. Torpet Grekkebo har fått sitt namn av Anders Reinhold Grek, född 1841. Han var gift med Maria Karolina Johansdotter, född 1842. De kom till detta torp, eller byggde detta torp, 1870. De bodde sedan kvar här till 1898, då de med sina tre barn flyttade till Mark. Under kortare perioder har troligen ännu flera torp funnits på byns mar ker än vad som här redovisats. En promenad i markerna mellan kvarnen och Grekkebo kan ge idéer om flera tänkbara torpplatser under gångna tider, ter rängen öster om kvarnen likaså. Där finns också flera andra företeelser, spår efter mänsklig verksamhet i gångna tider av olika slag. Sven Persson var gästgivare i Holkaberg från sekelskiftet år 1700 och fram till 1717. Han kom på obestånd grund av missväxt. Han tvingades lämna gården och gästgiveriet och var sedan under någon tid torpare på Holkabergs ägor. Familjen flyttade sedan vidare, okänt vart. På 1760talet bodde tre familjer på ägorna, avskedade soldaten Måns Blomkvist, likaså avskedade soldaten Stefan Törngren med sin familj samt Måns Persson med sin familj. Sedan avlöste torparfamiljema varandra, Jan Gabrielsson, Johannes Jonsson med flera. Den 27 oktober 1794 dog torparen på Holkabergs Södergårds ägor, Peter Abrahamsson, av vattusot, 45 år gammal. Denna anteckning i kyrkoboken visar på att det funnits flera torp på Holkabergs ägor. Det är, som tidigare framförts, troligt att torp funnits i äldre tider i terrängavsnittet mellan kvar nen och Grekkebo. Under Joachimssons tid som gästgivare i Holkabergs södergård fanns också flera torparfamilj er på hans ägor. Mera om dessa människor finns längre fram i denna berättelse. Holkabergs kvarn Holkabergs kvarn och såg är av gammalt datum. Redan kartan från 1694 visar en anläggning utmed bäcken. Där syns också en dammbyggnad för att dämma upp vattnet. Holkabergsdammen har således funnits i mer än 300 år. Av Landskansliets i Linköping diarium nr 1566 för år 1766 framgår att Sven Jönsson i Kopparp den 25 november 1766 till länsstyrelsen i Östergöt land protesterade mot att Lysings Härads Tingsrätt 1764 hade beviljat Johan Jönsson i Holkaberg att uppföra en kvarnbyggnad. Eftersom kvarnen ändå fanns upptagen på en tidigare karta är det troligt att det nu rörde sig om er sättning av en äldre kvarnbyggnad kanske medförande större vattenupp dämningar än tidigare. I Landskansliets gästgiverihandlingar för Östergötlands län finns en hel del uppgifter som rör gästgiveriet i Holkaberg. Uppgifter ur domböcker och bouppteckningar har jag arbetat in under de personbeskrivningar som redovisas här längre fram i denna berättelse. Emigration till Amerika Emigrationen till Amerika omfattade för Holkabergs del 1520 personer. Ur hembygdslitteraturen Ur boken "Ödeshög genom seklema" finns mycket att hämta om Holka berg. Under rubriken Skrock och vidskepelse har grenadj är Stav i Stava berättat följande: Ja har hört en gång, ä dä skulle la va sanning. Dä va här nere i Holka berg i gamle gästgivargärn. Dä hade kommit en resande dit, ä han va sju ker. Han skulle ner te Tyskland te varmbadet där. Å då skulle köksan koka en äl te middan. Men när ho va ute ett tag, så tog katten älen. Dä visste ho sej ingen rä först, men så gick hon uti trägärn, ä dä hade allti uppehållet sej en stor svarter orm där. Å ho to ä slo ihjäl 'en äflädde 'n ä la 'n i gryta. Å de ät ä 'n både gästgivarn å den där herrn. Men om morron därpå, sä va han precis frisker ä brydde sej inte om ä fara te Tyskland utan vände om. Men köksa mäste tala om, hur dä hade te gättförstäs. Å han ga 'na pänga, men så måste ho lova honom ä inte göra om 'et. Ja vet e gumma, som bodde där nere, ho hade tjänt där, när dä där hände, sä ho pästog dä skulle va sanning. Människoöden i Holkaberg Vid en gästgivargård har många människor funnits, gästgivaren med hustru, drängar och pi gor i större antal än vid bondgårdama runtomkring. Skjutsdrängar från andra byar och så alla resande som ständigt strömmat förbi. Det har funnits många människor i Holkaberg. Ändå är de flesta ganska anonyma. Jag vill även för Holkaberg nämna ett par namn. Sven Persson var gästgivare i Holkaberg i början av 1700talet. Gästgi vama var ofta förmögna personer som levde gott på gästgiveriet. För Sven Persson blev det tvärtom. Han förlorade pengar på rörelsen och tvingades lämna den för att bli torpare på ägorna. En son till honom dog under mystis ka omständigheter. Läs mera om Sven Persson längre fram i denna berättel se. Maja Greta Månsdotter var född 1799 i Rök. Hon kom i början av 1820 talet hit och var piga på olika håll i bygden. Hon kom 1835 till Holkaberg som piga hos gästgivarhustrun Albertina Svensdotter. Maja Greta dränkte sig i Vättern 1838. Se närmare om henne längre fram. Under 1690talet börjar kyrkoböckerna komma till användning i Ödes högs socken. Det är uppgifter om födda, vigda och döda. Husförhörslängder finns inte förrän från 1805 och även detta med vissa luckor. Människorna i Holkaberg 1600talet 1600talets uppgifter är magra. De upptar som regel endast förnamn på den skattskyldige (mannen). Kvinnor och barn nämns oftast inte. Jag har från domböckema fått fram en del uppgifter som kan ge lite mera kött på benen om 1600talets människor. Vi börjar med en översiktstabell med de äldsta uppgifterna om Holkaberg. År Namn mm K& 1571 Håkan (5 lod silver,1,5 lispund koppar, 4 oxar, 2 stutar, 2 kor, 20 får, 5 svin, 1 häst) Älvsb. 1613 Anders (Lasse) Älvsb 1620 Anders,2 hästar, 3 stod, 1 föl, 4 oxar, 2 stutar, 10 kor, 6 gamla getter, 13 gamla får, 1 ungt får, 3 gamla svin, 6 tunnor utsäde )BU Jöns, inhyst man, (1 ko, 2 g får och 1 u får) 1621 Måns Larsson och Ingiäl Månsdotter i lönskaläge, se domboken 1627 Anders och Peder M 1631 Anders och Lasse M 1637 Lasse samt inhyst man Jöns Mil 1637 Lasse BU 1638 Lasse (över 60 år) samt inhyst man Jöns Mil 1640 Lasse M 1641 Lasse med hustru och piga M 1642 Götari Holkaberg och Brita i Stava i lönskaläge, se domboken 1643 Konan Elin i Holkaberg instämd för lönskaläge, se domboken 1643 Lasse med hustru, dotter och måg M 1644 Lägersmål mellan Anders Jonson 0 Elin Håkansdotter, se domboken 1644 Lasse med hustru, dotter och måg, två pi gor 1645 Lasse 1645 Änkan, en inhyst hustru och en inhyst piga 1646 Änkan med inhyst piga, 1647 Jon med hustru och piga 1648 Jon med hustru Elin 1648 Per 1649 Måns Jonsson och Elin i Holkaberg i lönskaläge, se domboken 1651 Jon (med hustru) M 1652 Joen JW 1653 Måns i Holkaberg i domboken efter marknad i Vadstena, se nedan 1658 Nils i Haddåsen lämnat en riksdaler till David i Holkaberg,domboken EZZZZ“Z il 1655 Joen med hustru Elin JW 1658 Joen med hustru Elin JW 1659 Joen med h Elin, d S M 1661 Per och Bengt i Krokek ville öppna vägkrog, se domboken 1664 Jon i Holkaberg var bestulen på två oxar, se domboken 1664 Konan Ingrid i Näterya' ,pigai Holkaberg, med barn, se domboken 1666 Holkaberg och Narbäck delade på gästgiveriet, se domboken 1667 den 30 april hölls ting i Holkaberg, se domboken 1667 Förbjöds Nils i Holkaberg att skjutsa resande söderifrån, se domboken 1674 Anders Jonsson delade gästgiveriet med sin styvfar, se domboken 1674 En stickvärja upphittades på landsvägen, se domboken 1675 Måns i Rödjarp hade en bro på landsvägen, se domboken 1675 Jöns J 1676 Holkaberg delar gästgiveriet med Narbäck, se domboken 1677 Lars Pederson i Holkaberg, mökränkt Brita Svensdotter, se domboken 1677 Tvist mellan Holkaberg och Narbäck om gästgiveriet, se domboken 1678 Nils i Holkaberg och Bengti Stavreberg, obeskedligt tal, domboken. 1681 Nils med hustru, dräng Nils, piga Elin M 1682 Nils med hustru, drängar Nils och Per M 1684 den 10 april hölls ting i Holkaberg om dråp i Börstabol, se domboken 1685 Nils J 1687 Gästgivaren Nils Bryngelsson i Holkaberg klagade, se domboken 1688 Nils med hustru, s Erik, d Kerstin och Ingrid, dräng Anders, M 1690 Nils i Holkaberg beklagar sig över vådelden på hans gård, domboken 1690 Nils i Holkaberg anklagad för äregripliga beskyllningar, domboken 1691 Nils i Holkaberg anklagad för skadade ekar, se domboken 1691 Nils i Holkaberg i tvist med sin styvson om Holkaberg, domboken 1691 Jöns J önson på Holkabergs ägor frånstulits en kviga, se domboken. 1691 Nils med hustru, drängar Joen och Nils, pigan Maria M 1692 Nils i Holkaberg i tvist med Anders Matsson i Gumby, se domboken 1692 Nils i Holkaberg i tvist med Jöns i Skorperyd, se domboken 1692 Nils i Holkaberg skall visa sina pigor, se domboken 1693 Nils med hustru, drängar Per och Per, gamla pigan Elin M 1696 Stölder hos torparen Lars J önson på Holkabergs ägor, se domboken 1697 Böndemai Porsarp hade en bro vid Holkaberg, se domboken 1699 Gästgivareänkan Anna Andersdotter i Holkaberg, se domb oken M= mantalslängd, BU = boskaps och utsädeslängd, Mil = militär källa, I = jordebok. Detta var våra äldsta uppgifter om människorna i Holkaberg, i tabell form. Jag skall här nedan förtydliga en del av dessa noteringar. För att vi lite skall känna de historiska vingslagen har jag ibland velat ha kvar den tidens ordval, då i kursiv stil. År 1621 ställdes Måns Larsson i Holkaberg inför tinget för att han lockat och belägTatAnderses legopiga Ingiäl Månsdotter iHolkaberg. Han ville inte gifta sig med henne. Han fälldes därför till böter, 40 daler i treskiftes, fadern, konungen och häradet efter det 3 Cap. i Giftermålabalken. År 1642 dömdes Götar i Holkaberg till 40 daler i böter för det han hade mökränkt Brita i Stava. Enligt nämnden hade det inte varit tal om äktenskap. Inte heller ville han gifta sig med henne. Götar bodde tillfälligt i Holkaberg. Om honom kan vi läsa mera under Stora Krokek. År 1643 tingsfördes en kona, Elin i Holkaberg, som sade sig vara lägrad av Sven Larsson i Gisslery i Åkersberga i Åsbo härad. Det var osäkert huru vida han var gift eller ogift, därför beslutades att han skulle hämtas hit och tingföras. Jag har inte sett till detta mål mera. År 1644 tingsfördes Anders Jonsson i Stava, en ogift dräng som hade lägrat pigan Elin Håkansdotter. Båda erkände brottet. Lägersmålet hade skett i Holkaberg. Han fick böta 40 daler för mökränkning. År 1649 var Måns Jonsson i Holkaberg instämd för lönskaläge med ogif ta och redan förut kränkia Elin iHolkaberg, och han salcfa'ltes efter land sens sed till 3 daler i treskiftes. 1600talets domboksanteckningar handlade ofta om olovlig kärlek. Så dant skrevs ofta som lönskaläge eller lägersmål. Vid tinget 1658 hävdade Nils i Haddåsen att han givit David i Holkaberg en riksdaler, vilket David nekade till och sade sig ha fått bara fyra daler kop parmynt. Riksdaler vet jag inget om, sa David. Nils svarade att han avkorta de 16 öre i riksdaler, de andra kvittade han för bräder, sånär som på en da ler. Därför betalar Nils två daler kopparmynt. Dessa rader i domboken rörde sig nog om någon skatteuppbörd som kanske skedde i Holkaberg. Vid tinget 1660 klagade Brodde i Rikstorp i Flisby socken till Sven i Holkaberg för att denne skulle ha tagit en häst från hans pojke på vägen vid Hårstorp. Detta hade hänt när pojken låg och betade, sedan han varit med och skjutsat Hans Kongl.Maj :ts suplik ifrån Gränna. Sven nekade och sa att en ryttare som han skjutsade hade tagit hästen. Brodde berättade att hans grannar, Lars i Olarp, Bengti Olarp, och Jöns i Tofta, såg Sven rida på stoet. Sven erkände då att han ridit på stoet och sa att ryttaren tvingat honom, sedan han tagit stoet från pojken, och hade sedan ridit hästen en mil. Rätten uppmanade klaganden att till nästa ting ha med sina grannar som sett hur hästen blev tillgripen. Vidare skulle Per i Porsarp höras, som förut hört Svens bekännelse. Jag har ingen fortsättning på detta mål. Kanske kom par terna överens. Sven i Holkaberg kanske skall vara Jon. År 1661 besvärade sig Jöns i Stava över att Per och Bengt i Krokek planerat att på sina ägor sätta upp ett torp som skulle bli krog för vägfaran de. Han begärde att detta måtte nekas och sade att han inte vill bli störd av resande. Dessutom skulle det störa gästgivaren i Holkaberg, om denna lilla krog skulle byggas. Rätten beslutade att efter Gästgiveriordningens 25 stycke vare det kro kekaboar alldeles förbjudet att uppsåtta sådant torp. Detta var bara några år efter att gästgiveriet flyttats från Stava till Holkaberg. Vid vintertinget år 1664 ställdes en kona, Ingrid i Näteryd inför rätta. Hon hade låtit råda sig med barn. Hon bekände att drängen Bengt i Holka berg hade hävdat henne tre veckor före midsommar och sedan åtskilliga gånger vid midsommartid, dock utan att hon blivit havande. Bengt nekade härtill med grova eder. Han trodde att det var Jeppe i Kärr som var den skyldige. Denne hade 14 dagar före midsommaren beskyllt Bengt för detta och sökte få honom att erkänna att han hade belägrat Ingrid. Bengt uppgav att Bengt och Håkan i Stava hade hört detta. Jeppe var en gift man. Han var inte närvarande vid tinget och målet uppsköts. Målet uppkom vid sommartinget 1664. Då var också Jeppe i Kärr med. Ingrid påstod även då Bengt i Holkaberg hade lägrat henne. Nämnden kon staterade att eftersom saken är mörk får målet uppsåttas till ny rannsak mng. Målet upptogs en tredje gång, på hösttinget 1664. Ingrid bekände även då på Bengt i Holkaberg och angav tider och platser där detta hänt, men Bengt nekade även denna gång. Efter nämndens betänkande fick Bengt möj lighet till edgång och vårjomål, vilket han inte antog. Han bedömde förmodligen situationen så att han kanske skulle ha svårt att få tag i sex vittnen till sin skötsamhet. Han dömdes då att böta tre daler. Den 7 juni 1664 förekom vid tinget i Heda ett mål som rörde omfattande stölder av kreatur. Tjuven var en man från Bobergs härad, Måns Haraldsson. Bland dem som blivit av med kreatur fanns också gästgivaren Joen i Holka berg. Han hade blivit av med två oxar som var släppta på bete i Holkaberg. Måns skyllde ifrån sig på sina söner, Harald och Palle. De var nu på flykt och kunde finnas i lag med andra skogstjuvar i Stoerydsskogen vid Motala. Hur målet slutade vet jag inte. Sven i Narbäck presenterade vid hösttinget 1666 en attest från den 14 januari i år av hauptmannen Lars Jonsson på Visingsborg. Av denna attest framgick att J oens änka i Holkaberg, hustru Elin, kommit överens med Sven i Narbäck om att dela på gästgiveriet. Gästgiveriet hade sedan 1654 varit i Holkaberg. Bonden där skulle ha alla de friheter som gästgiverihemmans åboar åtnjuter. Men i attesten hade änkan sagt sig inte ensam kunna klara gästgiveriet. Hon hade då med haupt mans medgivande överenskommit med sin granne, Sven i Narbäck, att han så som förr i tiden skulle skjutsa och hjälpa resande söderifrån. Änkan i Holkaberg skulle på samma sätt hjälpa alla som kom norrifrån. Därefter hade änkan skaffat sig en ny fästman och hade på dennes inrå dan begärt att ensam få behålla gästgiveriet. Hon ville då bryta den förra överenskommelsen. Sven i Narbäck svarade att han i över 20 års tid, på dåliga vägar och i dåligt väder fått hjälpa de resande. Han hade lagt ned mycket möda och sto ra kostnader på detta. Han åberopade vittnen på detta, Per i Krokek, Håkan i Kleven och Jon i Porsarp. Dessa intygade att Sven i Narbäck i över 20 års tid hade haft halva gäst giveriet, både när det hölls i Stava och sedan det kommit till Holkaberg. De intygade också att det varit omöjligt för Holkaberg att ensam klara detta när mycket folk reser. Sven i Narbäck begärde tingsbevis häröver, vilket rätten gav honom. Joen i Holkaberg var kanske den förste gästgivaren i Holkab erg efter att gästgiveriet flyttats dit från Stava. Vi kan försöka göra en liten levnadsteckning av denne Joen i Holkaberg med ledning av de domboksnotiser och övriga uppgifter som vi har. Joen , gästgivare i Holkaberg H Elin Barn: Anders Kerstin, Dotter, 7 Jon i Holkaberg är omnämnd i jordeböcker och mantalslängder under l650talet och dessutom i domböckema. Han dog senast 1665. Han och hustru Elin hade minst tre barn, sonen Anders och två döttrar. Joen var svå ger med Sven i Narbäck och de delade på gästgiveriet. En av döttrarna hette Kerstin. En av döttrarna var gift med Per Hansson. Efter J oens död gifte sig Elin med sin unga fästman Nils Bryngelsson och de drev gästgiveriet vidare. Det är okänt när Elin dog. I övrigt hänvisas till vad som här ovan nämnts om Joen. Den 30 april 1667 hölls ting i Holkaberg. Det var ett extraordinarie ting i Vista härad i Wi singsborgs Grevskap. Närvarande var hauptmannen på Wisingsborg, Lars Jönsson och befallningsmannen Anders Skog i Kushult med edsvuren nämnd, nämligen Nils i Bråten, Per i Tällekullen, Joen i Öland, Nils i Björnaryd, Jöns i Uppgränna, Lars i Vreta, Håkan i Vättersmå len, Måns i Hultarp, Nils i Gisseboda. Sven i Narbäck är inte nämnd. Han var då troligen död. Hans son, Anders i Hårstorp skulle senare bli hans efter trädare. Det var bland annat ett barnamord på Jusseryds ägor som avhandlades på detta ting. Horkonan Ingrid Jönsdotter i Sunnebys Hybbel blev av härads rätten på detta ting i Holkaberg dömd att mista livet. Domen underställdes sedan Kgl. Majt och jag har ännu ingen uppgift om målets fortsättning. Men också andra mål avhandlades i Holkaberg vid detta ting. Vid tinget i Holkaberg år 1667 förbjöds Nils i Holkaberg att skjutsa väg farande som kom söderifrån. De skulle i stället anlita gästgiveriet i Narbäck. Riksdrotsen hade i brev den 30 januari och 10 mars 1667 hörsammat den framställning som Sven i Narbäck förut inlämnat. Vid vintertinget 1674 beklagade sig Anders Jonsson i Holkaberg över att han fråntagits bruket av halva hemmanet Holkaberg, som han enligt högväl boma Nådes Riksdrotsens brev från 1667 fått. Anders var styvson till gäst givaren Nils Brynielsson i Holkaberg och sannolikt son till förra gästgivaren Joen. Nils hade gift sig med förra gästgivarens änka. Jag tolkar nämndens be slut som att Anders Jonsson skulle återfå bruket av halva hemmanet Holka berg. Men eftersom jag inte möter hans namn mer än denna enda gång är det troligt att han flyttat från Holkaberg. I januari 1674 upphittade Peder Björnsson i Kopparp en stickvärja på stora allmänna vägen mellan Holkaberg och Narbäck. Den värderades till 6 daler silvermynt. Fyndet meddelades på tre ting under året och ett år efter upphittandet fick Peder Björnsson sin hittelön, två daler silvermynt. Värj an tillföll hans höggrevliga nåde, riksdrotsen. Efter att Sven Månsson i Narbäck hade dött fortsatte hans änka, Kerstin Pedersdotter, med hjälp av sina söner att driva den delen av gästgiveriet som redan förut legat i Narbäck. Detta tillstånd flyttades 1674 över på sonen Ar vid Svensson i Narbäck, enligt beslut av greve Per Brahe på Wisingsborg den 29 april 1674. Detta brev uppvisades på tinget 1675. Gästgivaren Nils Bryngelsson i Holkaberg gillade givetvis inte detta. Han ville vara ensam om gästgiveriet. Han kanske också försökte bortse från grevens beslut. Därför förbjöd gre vens hauptman på sommartinget 167 både skriftligen och muntligen Nils Bryngelsson, vid 40 daler silvermynt i vite, att tillfoga Arvid Svensson nå got förfång och intrång i sitt gästgiveri. Vid sommartinget 1675 dömdes Måns i Rödjarp att betala en fjärdedel av värdet på en häst som tillhörde Nils i Holkaberg. Bakgrunden var att Måns i Rödjarp hade en bro på sitt vägstycke på landsvägen och denna bro hade han tydligen inte underhållit bättre än att gästgivarens häst bröt benet där, så illa att hästen strax därefter dog. Drängen Lars Pedersson i Holkaberg var instämd till sommartinget 1677 för att han hade mökränkt Brita Svensdotter i Ödeshög. Drängen ville inte gifta sig med henne och han dömdes därför att för mökränkning böta 40 daler till treskiftes enligt Gifterrnålabalken. Han skulle också giva till konan för barnets uppehälle och skötsel i ett för allt nio daler, samt efter riksdrot sens givna befallning betala konans kyrkogång. Vi kan anta att Lars Peder son var legodräng hos gästgivaren i Holkaberg. Vid vintertinget 1677 besvärade sig Arvid Svensson i Narbäck över att Nils Bryngelsson i Holkaberg trotsat riksdrotsens beslut från den 29 april 1674 och mot det förbud vid 40 daler i straff från tinget 1676 genom att han många gånger tillfogat honom förfång och intrång i gästgiveriet och skjutsat vägfarande från Gränna. 10 Nils Bryngelsson uppgav att han omöjligen kunde råda över detta, efter som många redan kommit till Holkaberg och då inte ville vända tillbaka till Narbäck. Det framkom att han icke blott med egna hästar utan också med hästar från Stava och Munkeryd skjutsat på detta sätt. Rättens beslut blev att efter som Bryngelsson frivilligt tillstått sig ha överträtt förbudet skulle han därför böta 40 daler, med varning att inte framdeles överträda förbudet. Osämj an om gästgiveriet fortsatte. Anmälningar av olika slag framfördes från båda sidor men vid vintertinget 1678 kunde Nils Bryngelsson och Ar vid Svensson presentera en förlikning. I denna förlikning lovade de båda att den som först överträder denna förening skulle betala 100 daler silvermynt. Vid tinget 1681 påmindes om den fastställda uppdelningen mellan Holka berg och Narbäck. Vid vintertinget den 1 mars 1678 i Gränna anklagades gifta knektakonan Ingrid Larsdotter i Näteryds Hybb el för att hava låtit råda sig med barn. Hon berättade att skomakaren på Sjöstorp, Peder Jonsson, haft lägerskap med henne i Holkabergs gästgivargård den 28 maj 1677. Hon hade sedan fött tvillingar den 20 januari 1678. Peder Jonsson nekade till att han någonsin hävdat denna kona. Ingen av de närvarande vid tinget kunde berätta huruvida konans äkta man levde eller var död när hon lät sig belägras. Nämndens mening var att sätta upp detta mål till vidare rannsakning. Dock, vid nogare rannsakning, erinrade sig nämndemännen Anders i Hårstorp och Måns i Erstorp, såväl som fogden Anders Skog och länsmannen Peder i Bankaby ett rykte. Detta rykte inne höll uppgiften att gifta mannen Börje i Renemo haft umgänge med denna lättfärdiga kona. Ryktet innehöll också att konan för 1415 år sedan fött oäkta barn och då givit skulden på en dräng, Bengt Nilsson, men denne erkände aldrig detta. Det hölls skäligt att konan föres till ytterligare cognition till Visingsborgs slott. Målet upptogs på sommartinget samma år den 27 maj, då hon på nytt framfördes inför rätten. Hon berättade även då att det var skomakaren Peder Jonsson på Sj östorp och förelade honom de omständigheter som tidigare framförts. Men ryktet hade gått att Börj e i Renemo och Nils i Åby, två brö der och gifta karlar haft umgänge med henne. Fogden Anders Skog sade att några från Tyskland hemkomna soldater berättat att konans man, Anders Simonsson, dog sotdöden i Stettin vid sist lidna Thomasmässotid. Nämnden fann denna sak mycket mörk och att den krävde mera rannsakning. Därför uppsattes saken till nästa ting. Målet uppkom en tredje gång. Inte heller då kunde rätten komma fram till ett beslut och målet uppsköts ytterligare. Slutligen uppkom målet vid ett fjärde ting, vintertinget 1679 i Gränna den 24 mars. Det blev nu klart att hennes man, soldaten Anders Simonsson, dogi Stettin den 23 januari 1678. Lägersmålet hade således begåtts medan hennes man levde. Men med vem hade hon begått detta lägersmål? Vem var fader till hen nes tvillingar? Var det Börje i Renemo, var det hans broder Nils i Åby, var det Jeppe i Kärr eller var det skomakaren Peder Jonsson på Sjöstorp. Ingrid själv påstod att det var Peder Jonsson. Alla nekade. Dessutom stämde inte 11 tiden riktigt. Ingrid påstod om detta själv att födseln skedde för tidigt. Rät tens beslut i detta mål blev följande: Rätten bedömde att hennes man levde när hon begått lägersmålet och att hon därigenom gjort sig skyldig till enfalt hor. Hon hade inga pengar att böta med. Rätten dömde därför horkonan Ingiärd Carlsdotter att för be gänget enfalt har, hudstrykas vid tingsstuvudörren. Denna Tingsrättens dom över horkonan blev inte verkställd på tinget. Tingsallmogen kunde inte förmås att piska henne. Därför skrevs i domboken att hudstrykningen skulle anställes på vederbörandes eget ansvar. Detta kan vi tolka som så att kronolänsmannen fick svara för att hudstrykningen blev gj ord. Hudstrykning var ett spöstraff och bestod av att den dömde skulle piskas, på bar rygg, av allmogen vid tingshusdörren. Troligen kände allmogen sym pati för Ingiärd Carlsdotter och kunde inte förmås att piska henne. Vid vintertinget 1678 hade Nils i Holkaberg och Bengt i Stavreberg un der dryckenskap framfört obeskedligt tal i Gränna, dock utan att lagliga skäl finns för rätten att döma dem till böter. För att avböja framdeles missför stånd och osämja mellan dem föreställdes de ett vite, att om någon av dem skulle kränka den andre i ord eller gärningar skulle betala 10 daler silver mynt. Den 10 april 1684 hölls ett extra ting. Det hölls i Holkaberg och målet gällde dråp i Börstabol. Närvarande kronans länsman Harald Arvidsson och häradsnämnden, Måns i Giölery, Bengti Runnersta, Lars i Åshby, Jöns i Norrö, Peri Tällekullen, Nils i Särtzöga, Jon i Egbohla, Jöns i Haningetorp, Lars i Bunkabohla. Drängen Sven Månsson, 1617 år gammal, hade av våda skjutit pigan Anna Stensdotter. Hon dog genast. Eftersom det skett av våda blev straffet böter. Mera om detta dråp finns att läsa under Börstabol Vid hösttinget 1687 beklagade sig gästgivaren Nils Bryngelsson i Holka berg över att åtskilliga av grannarna sålde öl och förplägning till resande på vägen. Detta gällde enligt Bryngelsson särdeles åboarna i Narbäck. Härige nom orsakades gästgiveriet skadd. Han begärde att han som av tinget för ordnats till gästgivare måtte få detta till godo åtnjuta. Vid rätten upplästes kungliga gästgivareordningen av vilken framgick att ingen får inkräkta på gästgivarens verksamhet. Brott mot detta straffas med 40 daler silvermynt i böter. Gästgivaren skall själv hålla åtta goda häs tar för de resande, varmed han såväl till Ödeshög som till Gränna skall skjutsa, på såväl onda som goda vägar. Dessutom förordnade rätten att han till hjälp skall ha Stava slottskrono hemman och Porsarp. Åboarna på dessa hemman bör när de blir tillsagda av gästgivaren befordra de resande för betalning som vederbör. Som gästgiva ren Nils icke har flera än dessa 2 hemman under gästgiveriet till hjälp, be gärde han att bli förskonad från kronoskjutsningar, vilket herr hauptman lovade. Här talas inte längre om uppdelning av gästgiveriet på Holkaberg och Narbäck. Troligen har delningen av gästgiveriet upphört. Således kan vi se att gästgiveriet fanns i Narbäck under mellan åren 1646 1686. 12 Vid tinget år 1688 dömdes Nils i Holkaberg att böta tre daler silvermynt. Det var möjligen någon uppropsförseelse eller kanske någon kallelse som han inte hörsammat. År 1690 beklagade sig Nils i Holkaberg skriftligen över den svåra vådeld som gått över hela hans gård, varvid alla hans victualier och spannmål brun nit upp. Han begärde därför syn och rannsakning därpå. Alltså förordnades kronans länsman Harald Arvidsson, slottslänsman Jöns Bärling, nämnde mannen Anders i Erstorp och Hans i Syllerstorp att mäta skadorna samt se vad orsaken till elden är. Från tingen 1690 ser vi att det fanns osämja mellan bonden Måns Lars son i Kopparp och Nils Bryngelsson i Holkaberg. Måns ansåg sig vara ut satt för äregripliga beskyllningar. Han åberopade vittnen, sventjänaren An ders Bruk och soldaten Jakob Stålnäbb i Sväm. Måns Larsson berättade att han vid bärgslatia'en förra året hjälpte Munkerydsbonden, numera avlidne, Anders att slå gräs. Där inne var Nils Bryngelsson, helt drucken, och uttalade då beskyll ningar om att Måns stulit kvi gor för Jöns i Röj an. Rätten konstaterade att Nils i sin dryckenskap yttrat obetänkia ord och dömde honom att till Ödes högs kyrka böta en kanna vin samt lägga till de fattiga i armbyssan en da ler silvermynt och därutöver betala rättegångskostnadema. Nils Bryngelsson blev 1691 instämd till tinget av sin måg, Per Hansson i Holkaberg. Per Hansson Denne var gift med en styvdotter till Nils Bryng elsson (dotter till förra gästgivaren Joen) och han hävdade att svärfadern hade lovat honom besittningsrätten till en tredjedel av såväl gårdsbruket som av skjutsningen vid gästgivargården i Holkaberg. Han hänvisade till vittnen, Håkan Svensson i Stava, Bengt Persson i Lilla Krokek och Håkan Carlssoni Sunneby. Nils Bryngelsson berättade för tinget att han erbjudit sin styvdotter och hennes man Per Hansson att bo hos dem under ett år till dess de kunde skaf fa sig eget gårdsbruk. Då levde också Nils Bryngelssons hustru. Nils har sedan låtit Per Hansson förstå att Holkaberg med det usla åkerbruket icke kan tåla mer än en åbo. Nils berättade vidare att han tagit hand om sin styv dotter sedan hon låg på sin moders bröst, men att de nu mest undsäga mig med trug och skällsord, som din gamle hund och din gamle stolle. Därutöver berättade också Nils om den häftiga vådeld som förlidet år rasade i Holkaberg och nedbrände såväl mangård som ladugård. Av uppgif terna i målet i övrigt framgår att Nils har översett med Per Hanssons övriga brott, vilket kan intygas av nämndemannen Anders i Hårstorp, Måns och Bengt i Krokek samt Håkan i Stava. Dessutom hade också Per Hanssons föräldrar och syskon och en svåger till honom bett Nils förlåta honom. Rätten gick på Nils Bryngelssons linje och uppmanade Per Hansson att nästa fardag flytta från Holkaberg, såvida inte någon förlikning kom till stånd. I detta mål fick vi se en dotter till gamle gästgivaren Joen skymta fram. Hon hade nog hoppats att hon och hennes man Per Hansson skulle kunna överta gästgiveriet i Holkaberg, men så blev det inte. Hennes moder, Elin, hade dessutom dött och hon hade inget stöd från henne. Här skymtar något som vi inte känner till. Det ligger utanför protokollet. Nils påstod vid rätten att Per Hansson gjort något brottsligt. 13 Ekträ var hårt och stod bra mot röta. Det var bra till slädmedar, hjulaxlar och hjulekrar mm. Det var också bra till nedersta syllen i hus, till kvarnar, bryggor och båtar. Sådant behövde varje bonde. Men alla ekar tillhörde konungen, som ville ha ekarna till att bygga krigsskepp med. Det var viktigt, att ekbeståndet inte skövlades. Bönderna hade svårt att förstå detta, att de inte fick hugga de ekar de behövde, på sin egen mark. Inga ekar fick huggas. Även om de stod på åkerkanten och skuggade åkern fick man inte hugga ned dem utan lands hövdingens tillstånd. Ville bönderna hugga en ek, skulle de kalla på skog vaktaren, som utsynade och stämplade eken. Sedan skulle häradsrätten ta upp ärendet och sedan avgi orde landshövdingen slutligen om eken fick fäl las. Nils Bryngelsson blev år 1691 anklagad av hej deridaren(skogvaktaren) Staffan Christofersson för att han huggit ned tio ekar. Till detta svarade Nils att ekarna avbrändes i den vådeld som uppstod då gnistor flög från elden då de brände plåtar. Han nekade helt till att ha huggit några ekar. Hej deridaren vidhöll sina uppgifter och krävde att Nils skulle fullgöra edgång eller plikta. Nämndemännen som synat ekarna sade att tre färska ekar huggits, de andra var huggna tidigare. Rätten konstaterade också att Nils Bryngelsson var nå got drucken, varför man icke då kunde avkräva honom någon ed. Målet uppsköts. När målet åter upptogs hade Nils dessa edgångsmän med sig: länsman nen Per Andersson i Bankaby, Sven Jönsson i Ershult, Nils Larsson i Glas fall, Jöns Jonsson i Staffanstorp, Jonas Olsson i Åby och sedan var han själv den sjätte edgångsmannen. Hej deridaren sade att alla dessa ekar var avsedda för hj ulaxlar och hj ulekrar, men han säger att jag kan själv icke tro Nils i Holkaberg om detta ekhygge. Efter edgången blev Nils friad, allt enligt det 24 cap. i Tingsmålabalken. År 1692 hade Nils Bryngelsson i Holkaberg besvärat sig över Anders Mattsson i Gumby rörande 13 daler kopparmynt som Nils för 30 år sedan lånat ut till Anders. Denne erkände skulden och bad om dröjsmål med be talningen eftersom han saknade medel. Rätten tillhöll Anders att till näst kommande Olsmässa betala halva skulden och återstoden till nästa Britt mässa. Nils hade också instämt Jöns Persson i Skorpery för skuldfordran, 17 daler kopparmynt, som Jöns Persson lånat för två år sedan. Jöns Persson tillstod skulden. Rätten ålade honom att skulden betala. Vid tinget 1692 togs upp lite synpunkter från mantalsskrivningen. Det konstaterades att Nils i Holkaberg hade två pigor, dels dottern Ingiäl som var gift och dels styvdottem Kerstin som i lika måtto varit hos honom i går den och var sedan bortgift. Det beslutades att de skall visa sig för kommis sarien nästa skrivning. Vid vintertinget 1694 uppkom ett mål som rörde stöld från Hans Maj e stät Konungen. Det var en stor transport med tre kistor och annat, som på flera vagnar transporterades söderut på landsvägen förbi Ödeshög och Hol kaberg. Transporten skedde redan 1680. Henrik Stensson i Häggesta var en av dem som deltog. Övriga som deltog var Måns Jonsson i Jättingstad och Måns Jonsson i Sväm. 14 Bonden Nils Mårtensson i Knäpperyd i Åby socken berättade att för un gefär 14 år sedan då Hans Kongl. Maj.'t, vår allernådigste konungs kläder fördes neder åt landet i en stor kista och var låst med tre järn över kistan, men det var en gång förut avgånget vid vredet och Henrik Stensson hade sedan samma kista på sitt lass och vid Holkaberg bånde han första gången upp kistlocket med piskskaftet och ur kistan tog han så upp något rött klåde och låt oss se det, men då tog han inget. När vi så kommit förbi Porsarp till Kleven, där i Getakroken (?)stod han upp i sin vagn och hade stora byxor. Han drog så ut klådet ur kistan och stoppade in i byxorna och sprang så därmed till skogen och kom så till lasset igen och så körde vi till Gränna. Sedan körde både Henrik och Månsarna ifrån mig och körde så hårt, så att de kan ha bytt klådet i Svåm sig emellan. Härvid avlästes också de här över detta hållna rannsakningama, såväl vid Gränna ting som sedermera vid Heda 1681. Rätten dömde Henrik Stensson, Måns Jonsson i Sväm och Måns Jonsson i Jättingstad för att de ur en kista, som tillhörde vår allernådigste konung, stulit nio alnar rött kläde, att först betala det stulna klädet med 36 daler sil vermynt och böta tvådubbelt, som bliver 108 daler silvermynt. De dömdes dessutom betala rättegångskostnaderna med 3 daler silvermynt vardera. Och som dessa personer vid Gränna ting långt före detta under ed nekat till den na stöld dömdes de att böta nio mark silvermynt vardera och envar aldrig mera ting eller vittnen bära. De dömdes också att undergå skrift enligt Tingsmålabalken. Och som Henrik och Måns i Sväm inga medel hade till böterna så pliktar de corporaliter (pliktar med kroppen) med gatlopp. Gatulopp innebar att den dömde skulle med bar rygg springa ett antal gånger mellan två rader av män som med spön eller käppar skulle slå honom över ryggen. Det kunde leda till att ryggen blev ett enda stort sår. Bonden Per Gustafsson i Stora Lund klagade 1697 på bönderna i Por sarps rote för deras dåliga bro på stora landsvägen mellan backarna vid Hol kaberg. Per hade där ridit från kvarnen över bron och hans häst hade där brutit högra benet. Det skedde åtta dagar efter Olsmässan och hästen hade allt sedan dess stått ofärdig hos Nils i Holkaberg. Rätten värderade skadan till 10 daler kopparmynt. Detta plus stämningspengama skulle roten betala till Per Gustafsson. Denne får sedan ta sin häst igen, sedan den blivit någor lunda läkt. Detta ur domboken. Vid sommartinget den 29 maj 1699 klagade gästgivareänkan, hustrun Anna Andersdotter i Holkaberg över att Per Svensson i Narbäck och andra grannar däromkring, sedan hennes man dött, bryter mot gästgivarordningen. De gör det genom att ta emot främmande resande personer och dessa icke endast giva förtäring, dricka och hårbårge utan också accomodera med skjutsningar. I anledning av Kongl. Gästgivareordningens 39:e artikel för bjöds allt sådant vid 40 daler silvermynt i vite. Nils Brynielsson 1634, gästgivare, död 1698 Anna Andersdotter 1636 i Heda, omgift 1701 med Jon Håkansson 1666, s t Håkan Svensson i Stava, död 1704. 15 Nils Brynielsson, eller Bryngelsson, var gästgivare i Holkaberg i 30 år, detta anger kyrkoboken. Hans bakgrund är okänd, men kanske var han från Harsbol. Där förekom namnet Bryniel. Han var gift åtminstone två gånger. Hans första hustru var Elin, änka efter förra gästgivaren Joen. Med sig i detta äktenskap hade hon troligen tre barn, sonen Anders, dottern Kerstin samt ytterligare en dotter. I mantalsskrivningen 1692 uppges att Nils hade en dotter. Ingiäl, som var gift men bodde i Holkaberg. Äktenskapet med Anna Andersdotter ingicks möjligen 1688. Anna An dersdotter var född i Jussberg i Heda. Hon var gift tre gånger, första gången med Jon (Jöns) i Holkaberg i 14 år (167387 ?), andra gången med Nils ovan (16881698 och därefter med Jon Håkansson (17011704). Anna Andersdotter dog 16 nov 1704. Hennes tredje man, Jon Håkansson dog en månad tidigare. Detta är uppgifter ur kyrkoboken. Det förutsätter att det funnits någon Jöns i Holkaberg under 1670talet och fram till 1687. Vid sommartinget 1699 hade bonden Sven Månsson i Porsarp anklagat bonden Jon Nilsson i Öjan för att denne förra året haft boskapssjuka på sina får. Följande personer åberopades som vittnen på detta, nämligen 1) Soldaten Jöns Kyhl på Gyllinge ägor, 2) pi gan Brita Jönsdotter i Pyla hult, 3) tj änstepigan Ingiäl Andersdotter i Vantekullen, 4) konan Karin Carlsdotter i Vallstorp i Åby socken. Jon Nilsson ville inte godkänna vittnena men åberopade andra vittnen till sin egen fördel, nämligen 1) bonden Sven Persson i Holkaberg, 2) dennes broder bonden Nils Persson i Stora Smedstorp, 3) bonden Lars Knutsson i Staffanstorp, 4) Nils Larsson i Glasfall, 5) bonden Joseph Jönsson i Haddå sen. Dessa samtliga påstods vara ärliga bönder, och när de tillfrågades sade samtliga att de aldrig hört talas om någon smittosam boskapssjukdom hos Joni Öj an. Samtliga erbjöd sig avlägga eden. Inte heller Ösiö socknemän hade hört något om boskapssjuka hos Jon i Öj an. Detta mål delade till viss del upp bygden i två läger. Rätten fattade inget beslut. Möjligen återupptogs målet senare, men jag har inte funnit några anteckningar härom. En sak att observera ur detta mål är att en ny bonde kommit till Holka berg, nämligen Sven Persson. Hans bakgrund vari Stora Smedstorp. Han blev bonde i Holkaberg efter att Nils Bryngelsson dött. Under 1690talet rådde svår missväxt, särskilt åren 169597. Det har uppgivits att enbart under 1697 dog minst 80.000 människori Sverige av svält. Även åren 170810 och 171617 förekom svår missväxt. Åren 1699 och 1704 var även i övrigt år med hög dödlighet. 171011 kom den orientaliska pesten och skördade många offer i hela landet. I Skänninge dog 500 människor av de 700 som då bodde i staden. I Ödeshögs socken dog 154 människori pesten, därav 20 i Stavabygden, dock ingen i Holkaberg. 16 Sven Persson , bonde i Holkaberg, senare också gästgivare Ingrid Nilsdotter Barn: Per 1691, död 1717 Per 16940522, Anders 1698, död 1708, Ingrid 17000325, Nils 17030406, död 1704, Nils 17050803, Karin 17081022, Bakgrunden för Sven och Ingrid har inte med säkerhet kunnat klarläggas. Sven och Ingrid var gifta redan 1691, då sonen Per föddes. Sven var troligen son till bonden Per som fanns i Stora Smedstorp på 1680talet och Sven var sedan bonde där fram till 1698. Han är omnämnd i domboken åtskilliga gånger. Han hade ett ämbete, troligen tillsatt av sockenstämman, att räkna säden, förmodligen för tiondeskatten. Han hade också uppdraget att rapportera till länsman och till kyrkoherden vilka som försummade gudstjänsten i kyrkan. Sven hade en broder, Måns Persson i Stora Smedstorp. År 1698 flyttade Sven Persson med sin familj till Holkaberg. Där var han först bonde, senare också gästgivare. Gästgiveriet sköttes av Nils Bryngels sons änka och hennes nya man, Jon Håkansson. Efter att Jon Håkansson och Anna Andersdotter dött hösten 1704 tog Sven Persson även över gästgive net. Han skrevi ett brev till sommartinget 1717 att han på grund av svår missväxt år 1714 och 1716 gjort stora förluster på gästgiveriet i Holkaberg. Han begärde därför skattelättnader. Hauptman och komminister Selleroth intygade hans uppgifter. Han beräknade sin förlust till cirka 500 riksdaler, en mycket stor summa. Dessa förluster gjorde att han år 1717 hade fått lämna gården och nu på grund av fattigdom var torpare på ägorna. En annan sak som drabbade Sven och hans hustru var att deras son Per dog den 3 juni 1717 under mystiska omständigheter i en vagn i Öninge. Sven Persson och Erland Hansson i Munkeryd möttes vid tinget om detta. Sven menade att Erland hade bidragit till sonens död. Häradsrätten friade dock Erland från anklagelserna. Ny gästgivare efter Sven Persson blev Knut Svensson nedan. Sven Pers son eller hans familj är inte omnämnd efter 1719. Sven Persson uppgavs då också vara sjuklig. Det är troligt att de har flyttat från Holkaberg men vart? Jag har inte funnit några spår efter familjen. 1) Knut Svensson 1676, gästgivare, död 1732, 2) Johan Volm , befallningsman, gästgivare, död 1734, 3) Johan Berg 1668, kvartermästare, gästgivare, död 1747 Kerstin Persdotter 1675, d t Per Svensson i Narbäck Knut och Kerstin gifte sig 1697. Knut var son till Sven Esbjörnsson i 17 Munkeryd och hans hustru Karin J önsdotter. Kerstin var dotter till Per Svensson i Narbäck och hans hustru Kerstin Jonsdotter. Efter giftermålet bodde de i Munkeryd fram till 1717. Då övertog han gästgiveriet och Hol kabergs gård efter att Sven Persson fått lämna detta. Knut och Kerstin var troligen barnlösa. Gästgivaren Knut Svensson dog 1732. Hans hustru, Kerstin Persdotter gifte om sig 1733 med befallnings mannen Johan Volm från Alvastra. Denne dog 1734 och hon gifte sig en tredje gång, då med kvartermästaren Johan Berg från Häggestad. Denne dog 1747. Kerstin Persdotter hade således överlevt tre män. Hon tycks ha varit barnlös. Hennes tredje man, Johan Berg, hade en dotter från ett tidigare äk tenskap, Anna Katharina Berg, gift med Jakob Castensson. Efter Johan Bergs död blev det således Jakob Castensson som blev gästgivare i Holka berg. Rusthållaren Hans Andersson i Åby Södergård hade till sommartinget 1717 instämt Erland i Munkeryd och Knut i Holkaberg för att de tagit hans tj änstedräng Jonas Persson till ryttare för Munkeryds rusthåll. De hade där vid lovat att de i stället skulle skaffa honom ett annat tjänstehjon. Erland Hansson ingav en skrift till rätten av vilken framkom att korpralen Daniel Blavier hade något med saken att göra. Målet avslutades utan utslag. Målet uppkom på nytt under hösten 1717. Erland Hansson nekade då till att han lovat att ordna en annan dräng åt Hans Andersson. Därefter återkom inte detta mål. Gästgivaren Knut Svensson i Holkaberg klagade vid vintertinget 1726 över sex ekar som gjorde skada i åkern. Kronolänsman Hasselberg intygade detta. Knut Svensson önskade rättens attest. Därefter kunde han gå vidare till landshövdingen och ansöka om tillstånd att få hugga ekarna. Ekar var kronans egendom. Till höstetinget 1727 hade gästgivaren Knut Svensson i Holkaberg och hans hustru inlämnat ett inbördes testamente och anhöll att denna skrift skulle förvaras i häradski stan, vilket beviljades. Vid höstetinget 1727 uppvisade gästgivaren Knut Svensson i Holkaberg för rätten en överenskommelse mellan sin svärmoder, Kerstin J onsdotteri Narbäck och hennes mågar, Knut Svensson och Peter Persson i Bankaby, rörande fördelning av arvet efter henne. Det framgick att hon tidigare skrivit ett testamente, där hon fördelat arvet till sina två döttrar, Kerstin som var gift med Knut Svensson, och den yngre dottern Maria, gift med Peter Persson i Bankaby. Denna förening hade tro ligen inte riktigt gillats av Maria Persdotters man, varför Kerstin Jonsdotter nu gjorde en ny fördelning. Den innehöll i stort följande: Kerstin Persdotter och hennes man Knut Svensson erhöll rusthållet Hårs torp och Maria Persdotter och hennes man Peter Persson erhöll Narbäck, dock med det villkoret att de skall till Kerstin Persdotter och Knut Svensson vid tillträdet betala en mellanskillnad, eftersom Narbäck var bättre än Hårs torp. Det framgick att foder tidigare tagits från Hårstorp till Narbäck för att försörja ryttarhästen med. Dessutom hade en del timmer tagits från Hårstorp sedan förra skrivelsen uppsattes. Hon angav i slutet av brevet att denna 18 handling skall åtlydas och den som inte finner sig i vad hon låtit skriva, den skulle bli arvlös. Handlingen innehöll också ett avsnitt om hur det skulle göras om hon själv bleve sjuk och arbetsoförmögen. Brevet undertecknades den 3 mars 1727 på Stora Lund. Hennes namn är skrivet ”Kerstin Jonsdotter i Narbäck”. Brevet är vidare undertecknat av Peter Persson och Maria Persdotter i Bankaby samt av Knut Svensson och Kerstin Persdotter i Holkaberg. Vid sommartinget 1728 mål hade kronobefallningsmannen Magnus Sj ö sten instämt bönderna på kronohemmanet Börstabol, Nils Jönsson och Per Bengtsson. Orsaken var att de från gården sålt en del timmer trots att hem manet var ganska bristfälligt, och yrkade att svarandena skulle böta och er sätta den gjorda skadan. Nils J önson och Per Bengtson medgav att de till gästgivaren Knut i Holkaberg låtit hugga i Börstabols skog fyra tolfter tim mer. Rätten dömde därför dem till böter. Vid sommartinget 1728 antecknades att gästgivaren Knut Svensson i Holkaberg fått i arv efter sin svärmoder rusthållet nr 20 under Vadstena Kompani Hårstorp och munderingens underhållande samt rekryteringamas presterande, såvida han av höga vederbörande skulle bliva antagen till rust hållare. Det blev han också. Vid höstetinget 1731 hade Knut Svensson i Holkaberg ansökt om att inlösa gästgivargården Holkaberg 3%: mantal, varemot ingen hade något att erinra. Holkaberg blev därmed en skattegård. Efter Knut Svenssons död 1732 öppnades vid vintertinget 1733 de testa menten som 1727 nedlagts i häradskistan Det framgår att Knut hade tre halvsystrar, därav Karin Knutsdotter i Öninge, som protesterade mot testa mentena. Hon upplystes därför av rätten att hon, om hon finner sig ha an ledning därtill, väcka åtal mot Knuts änka. Därefter överlämnades handling arna till änkan Kerstin Persdotter i Holkaberg. Kerstin Persdotter gifte om sig med Johan Wolm och gästgiveriet fortsatte som vanligt. Vid vintertinget 1734 hade nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge an modat åtskilliga av häradets invånare att inställa sig för att höras om de ville åtaga sig att göra en landsväg från Adelövs socken till stora vägen vid Hol kabergs Lid. Därvid svarade menigheten enhälligt att de ansåg en sådan väg onödig. De ville inte bygga någon sådan väg, som de sedan skulle ha svårt att vidmakthålla. Vid vintertinget 1735 anhöll gästgivaren Johan Wolm om tingsförbud rörande de skador och besvär som drabbade honom i form av nedrivna gär desgårdar vid gästgivargården i Holkaberg och vid rusthållet i Hårstorp. Det var okänt folk som orsakade dessa skador och dessutom sålde de mat och öl till vägfarande, enligt Johan Wolm. Därför förbjöd rätten allt sådant som mot lag och Kongliga Förordningar strider vid vite av 40 mark silvermynt. Förbudet skulle publiceras vid närmaste sockenkyrka. Johan Wolm hade ingen särskild nytta av förbudet. Han var nämligen redan död när rätten tog upp hans ansökan. Hans änka kanske hade nytta av det. Hon gifte om sig med Johan Berg och de drev gästgivargården vidare. Ibland kallades hon Kristina Berg. 19 Vid hösttinget 1736 åtalades Lars Jonsson i Sväm för att han vid Holka bergs krog överfallit soldaten Johan Åman med hugg och slag. Det hade skett på allmänna landsvägen under resa hem från Gränna marknad. Lars Jonsson hade med sina kamrater suttit på Holkabergs krog när Johan Åman med sitt sällskap kom dit och även de tog sig ett stop öl. Lars Jonsson hade då börjat slagsmålet och givit Johan Åman två blodviten. Johan Åman hade sedan svarat med att ge Lars Jonsson två örfilar. De dömdes båda till böter, Johan Åman dock något lägre belopp. Han kunde dessvärre inte betala sina böter och dömdes därför till tre par spö med tre slag av vardera. Vid hösttinget 1737 hade kvartermästaren Johan Berg i Holkaberg in stämt kyrkoherden Samuel Ekmans käresta för att hon okvädat honom med förklenliga tillmälen. Kyrkoherden Ekman hade då på sin hustrus vägnar instämt Johan Berg för ohemul beskyllning. Johan Berg åberopade som vitt ne fältväbeln Sven Broberg och begärde att denne skulle höras under ed. Mot detta protesterade kyrkoherde Ekman och menade att denne inte kunde höras. Några flera vittnen hade inte Johan Berg. Herr kyrkoherden Ekman yrkade då att eftersom Johan Berg inte gitter bevisa sitt påstående, skulle hans hustru frikännas. Han anhöll också att kvartermästaren Berg för en så onödig lagsökning skulle ersätta hans kost nader och besvär. Rätten konstaterade då att kvartermästaren Johan Berg icke kunnat övertyga Herr Kyrkoherden Samuel Ekmans käresta för några anstötliga tillmälen, sedan hans instämda vittne fältväbeln H Broberg inte tillåtits vittna. Därför friades Herr Kyrkoherden Ekmans käresta. Kvarter mästaren Berg dömdes att betala kyrkoherdens kostnader och besvär. Vi ser här att en kyrkoherde hade stor makt på den tiden. Vid höstetinget 1737 var Johan Berg instämd till tinget av Nils Lundberg i Östad. Johan Bergs styvdotter hade av tingsrätten blivit tilldömd en summa pengar från Johan Berg. När hon skulle hämta dessa pengar var Nils Lund berg med i hennes sällskap. Detta förtröt Johan Berg som skuffade omkull honom och utföll i svordomar. Rätten dömde honom till böter. Bouppteckningen efter Johan Berg, Kerstin Persdotters tredje man som dog 1748, upptar många sidor. Tillgångama uppgick till över 5000 Riksda ler. Det var mycket pengar på den tiden. Häri ingick skatterusthållet Häg gestad för 2000 riksdaler, gästgivargården Holkaberg för 400 riksdaler, kro norusthållet Hårstorp för 1000 riksdaler samt lösöre för 2151 riksdaler. Den 17 september 1738 färdades kaptenen Casten Collrin på landsvägen norrut. Någon fjärdedels mil norr om Holkaberg hade han råkat ut för någon våldsamhet. Möjligen var skjutsbonden Isac Månsson från Riddargården i Ödeshög och fjärdingsmannen Måns Larsson inblandade i detta. Kaptenen kände sig våldsamt behandlad, men ville icke bli längre uppehållen här. Allt hans bagage fanns dessutom i gott förvar på gästgivargården och därför res te han vidare. Detta var bara en liten kort notis ur domboken. Vi kan anta att resandet vid denna tid ökade. Vid Röjegatoma, vid gränsen mellan Munkeryd och Holkaberg finns en gammal spökplats. Jag har i min barndom och ungdom ofta hört berättas om en huvudlös kärring. Berättelserna om henne är många och mer eller mindre 20 detaljerade. Jag har i många år undrat om jag någon gång skulle få fram bakgrunden till denna spökhistoria, kanske någon liten notis ur domböcker na. Här kommer en tänkbar händelse. Vid sommartinget den 15 maj 1739 omtalade kronans länsman, Johan Svarts, att ett dött foster hade anträffats i en äng vid Holkaberg av några kvinnor som röjt och rensat i ängen. Länsmannen hade därför låtit inkalla dessa kvinnor för närmare rannsakning. Kvinnorna var gamla pi gan Kerstin Arvidsdotter, inhyses på Stora Krokeks ägor och inemot 60 år gammal, pi gan Johanna Hansdotter på Börstabols ägor, 50 år gammal, hustrun Sara Nilsdotter i Näteryd, 63 år gammal, pigan Elin på Svinåsens ägor, 64 år gammal, qvinfolket Elin Nilsdotter på Börstabols ägor, 40 år gammal, samt pi gorna Ingrid och Maria Larsdöttrar från Holkaberg, den förra 20 och den senare 24 år gammal. Först berättade gamla pigan Kerstin att när de den 2 maj röjde i Holka bergs äng hade hon och pigan Johanna något före middagen funnit en gam mal blaggarnsskjorta eller särk i en bäckrännil i ängen. De trodde att det var ett plagg som någon mist när de tröskat, men när de tittade närmare fann de något vara inlagt däri. Den ena änden var i genknuten med en tvinnad grå ulltråd och i den andra änden var en klut instoppad och när de tog ut denna fann de ett foster, utan huvud och utan ben. De visste inte först vad de skulle göra. Sedan grävde de ned det under en sten. Det blev sedan upptaget och medtaget till tinget men var då förruttnat och i upplösning. Kvinnorna berättade det inte för någon utan menade att någon från Kopparp angivit det för capellanen Sörling i Ödeshög eftersom denne i söndags efter gudstjänsten talat om detta i sacristian. De övriga kvinnorna hördes och berättade helt lika. De betygade att de inte visste om något qvinfolk som varit med barn och som kunde misstänkas för detta. Nämnden tillfrågades om de hört glunkas om någon qvinsperson som varit med barn. Det hade de inte, men nämndeman Per Persson i Norra Brå ten hade hört ett rykte om att en piga i Kopparp varit med barn men att hon inget barn fött. Nämndeman Per Jönsson i Sestorp hade också hört ett rykte om att ryssen Jonas Ladugas dotter varit havande, och att hennes fader ock så påstått detta. Hon hade förra året tjänat i Gyllinge hos Nils Hansson, men tjänade nu hos Lars Jonsson i Hårstorp. På avlidne länsman Stråbergs för frågan i höstas hade hon dock helt nekat därtill. Rätten tillsade länsman Svarts att han vidare måste undersöka denna grova missgårning genast efter att tinget avslutats., till en början i de när mast omkring Holkaberg liggande byarna. Länsmannen beordrades att hos matmodern i huset först efterfråga om någon misstanke kan finnas mot de ogifta kvinnorna eller pigorna i huset. Om ingen upplysning kan erhållas eller den skyldiga antråfas, då bör i två nåmndemåns närvaro, av två årli ga och om de sakerna vål underrättade hustrur undersökning genom mjölk ning hos de ogifta qvinfolken och pigorna anställas. Om den skyldiga kan antråfas skall hon angivas och införas till Linköpings slott. Kronobetjånten tillsades att låta gräva ned detta bylte på kyrkogården, eftersom det år så förfallet att ingen vidare upplysning kan erhållas dårav. Jag har inte funnit några flera anteckningar härom i domboken. Därför vet vi inte hur det gick för länsmannen och hustruma med mjölkningen av pigorna. Om denna händelse kan vara upphovet till spökhistoriema vet jag inte. 21 Johan Berg hade beskyllt drängen Jöns Persson i Narbäck för att ha stulit pengar från Bergs dräng och detta blev tingssak år 1739. Johan Berg hävda de också att Jöns Persson synat ett hänglås som hängt för dörren till krog stugan som låg invid landsvägen i Holkaberg. I detta mål hördes många vittnen. Den påstådda stölden hade skett vid ett bamsöl i Narbäck. Någon dom i målet har jag inte funnit. Möjligen slutade målet i förlikning. På hemväg från Gränna marknad var det vanligt för alla som reste denna väg norrut att stanna till vid krogen i Holkaberg och ta ett stop öl. Ibland inträffade lite annat också i samband med detta. Den 18 oktober 1744 var rusthållaren Carl Björkegren från Kushult där. Han träffade då nämndeman nen Per Persson som passade på att kräva in en gammal skuld. Björkegren hade då tagit sin piska och slagit Per Persson två slag i ansiktet så att denne blödde. Samtidigt yttrade Bj örkegren En skälm är du, en skälm blir du, som skälm läggs du i graven och en skälm som dricker ur kanna, alla dricker med dig. Björkegren kunde inte förneka sina gärningar och vad han yttrat och han dömdes till böter, både för piskslagen och för okvädinsorden, och sedan fick han också betala rättegångskostnaderna. Vid gästgivargården i Holkaberg fanns åtskilliga pigor och drängar. Det resulterade i ett och annat kärleksmöte. Sådant var strängeligen förbjudet i gamla tider, om det inte skedde inom äktenskapets ram. Under 1745 fanns i Holkaberg en dräng som hette Anders Nilsson och en piga som hette Anna Nilsdotter. De hade vid Olsmässotiden haft kärleksmöte(n) och hon blev med barn. I maj månad 1745 födde hon en pojke. Det blev tingssak och rät ten dömde dem vid sommartinget 1745 till böter, men som hon inga pengar hade att böta med fick hon sona sitt brott med sju dagars fängelse på Linkö pings slott. Bonden Jöns Jonsson i Lilla Krokek hade 1749 instämt Johan Berg i Holkaberg för att ha tillägnat sig drås till en tunna kom, för vilket Jöns Jons son yrkade ersättning. Johan Berg svarade med en motanmälan som gällde hur Jöns återlämnat en vagn som han lånat av Johan Berg. Jöns kunde med flera vittnen bevisa att han återlämnat vagnen. Målet slutade troligen i nå gon överenskommelse. Ingen blev dömd. Vid höstetinget 1750 anhöll änkan hustrun Kristina Berg i Holkaberg, genom sin måg, rusthållaren Jacob Castenson om hjälp med skjutshållandet. Detta ledde fram till ett system med hjälpskjutsar, där byarna runt omkring fick hjälpa till med skjutsar från gästgivargården i Holkaberg. Vi kan förstå att antalet resande hade ökat så att även kringliggande gårdar och byar mås te hjälpa till med skjutshållningen. Kerstin Persdotter dog den 10 maj 1752 av värk. Hon efterlämnade inga egna barn. Hennes tredje man, Johan Berg hade i sitt första äktenskap en dotter, madam Anna Katharina Berg, vid denna tid gift med herr Jakob Cas tensson. Hela egendomen tillföll dem enligt ett testamente från den 24 maj 1744, bevittnat av Sven Håhl och Elias Östensson. Bouppteckningen efter Kerstin Persdotter omfattade mer än 30 sidor och hade upprättats av nämn demännen Jonas Andersson i Boet och Per Bengtsson i Börstabol. 22 Jag är osäker på när den ursprungliga ensamgården i Holkaberg delades i två. Kanske skedde det i början av 1700talet. Kanske skedde det på det sättet att lantbruket på gården, eller en del av detta, blev utarrenderat av gästgivaren i Holkaberg. På Holkabergs äldsta karta från 1600talet kan vi se att sågkvamen re dan då fanns på den plats som den funnits på fram till våra dagar. Möjligen var det på den tiden endast kvarn. Redan i slutet av 1600talet bodde människor på Holkabergs ägor. Ef tersom 1600talskartan över Holkaberg inte visar några torp på ägorna kan vi kanske anta att de bodde i anslutning till kvarnen. Det fanns av uppgifter na att döma också soldater i Holkaberg. Möjligen kan det ha varit avskedade (pensionerade) soldater, som kanske hade någon anknytning till gästgiveriet eftersom någon indelt soldat inte funnits i Holkaberg. Följande personer fanns på Holkabergs ägor i slutet av 1600talet och första hälften av 1700talet. Jöns Jonsson, (1660), torpare på Holkabergs ägor hustrun Ingrid dottern Kerstin 16981117, död 1700 Jöns var torpare på torpet Röj an på Holkabergs ägor år 1690 när Erik Björnsson från Tuna i Stora Åby stal boskap i bygden. Erik stal en röd kviga från Jöns. Erik Björnsson hade stulit från många i bygden och under Nar bäck finns mer att läsa om dessa stölder. Den kvi ga som han stulit från Jöns hade han slaktat. Jöns Jonsson nämnes soldat 1698 när hans dotter Kerstin föddes. Möjli gen var han en avskedad, pensionerad soldat, som blivit torpare på Holka bergs ägor. Han dog den 28 oktober 1698, 38 år gammal. Han hade varit gift två gånger, i 17 år, och var son till Jon Persson och Elin Jönsdotter i Nar bäck. Så uppger död och begravningsboken. Hur det sedan gick för Ingrid vet vi inte. Torpet Röj an torde vara identiskt med Rödjorna, de åkrar som låg längst i norr på Holkabergs marker utmed den gamla landsvägen. Kanske var det detta torp som senare fick heta Broalyckan. Från domboken för Vista härad 1696 den 24 januari finns en uppgift om att torparen Lars Jönsson på Holkabergs ägor hade av tjuven Lars Nilsson blivit frånstulen åtskilliga saker, såsom två gröna klädesskjortor av halveng elskt kläde, två lärftssärkar, ull, ost, fläsk samt vadmal. Det stulna värderades till 38 daler kopparmynt, vilket tjuven skall ersätta målsägaren. Denne hade inga pengar och pliktar han corporaliter (med kroppen) med gatulopp som strax efter tinget skulle verkställas. Av denna uppgift ser vi att det i slutet av 1600talet fanns två torpare på Holkabergs ägor. En promenad i terrängen mot söder och sydost från Hol kabergs kvarn i riktning mot Grekkebo ger intryck av gamla odlingar. Kan ske har där legat ett torp, ungefär mitt emellan kvarnen och Grekkebo. Men 23 det fanns också ett torp som kallades Berga, i bergen Väster om gästgivar gården. Anders ____ Ingiäl Persdotter Karin 17060425, År 1706 föddes Karin, dotter till Anders och Ingiäl Persdotter på Holka bergs ägor. Anders fick 1703 böta till kyrkan för sammanflöttning innan äktenskapet. 1706 fick han dessutom böta till kyrkan för otidi gt sängalag, för att ha gått till sängs med sin kvinna innan kyrkan legaliserat förbundet. Någon Vigseluppgift har inte kunnat anträffas. De har troligen bott endast tillfälligti Holkaberg. Om alla skulle få böta för sådant idag skulle det ge statskassan många miljoner. Detta sista var min egen fundering. Från 1708 har Vi en liten notering i kyrkoboken. Då dog torparen Anders Håkansson på Holkabergs ägor. Där står också att Anders Håkansson gift sig 1698. Om hustrun står inget. Vigselboken för 1698 säger heller inget. Lars Knutsson i Gränna, Anna Nilsdotter Barn: ? (1696), ”ett oäkta barn”, dog 16970702, (Lars 1711) Sara 17130126, Ingiäl 17160230, Lars och Anna gifte sig 1700. Anna uppges då vara tj änstepi ga i Stavre berg och Lars tj änstedräng i Stava. De bodde på Stava ägor fram till 1712 då de kom till Holkaberg. De har troligen flyttat från byn någon gång under 1720talet, möjligen till Fogeryds ägor. År 1755 dog en Lars Knutsson på Fogeryds ägor, 93 år gammal. Det kan kanske vara denne. Nils Persson , soldat Elin Svensdotter , Nils 17160825, Nils och Elin är endast omnämnda 1716 då deras son Nils föddes. Deras bakgrund är okänd. Elin hade under flera år varit piga på gästgivargården. Var hon möjligen dotter till förre gästgivaren Sven Persson där? Den 21 maj 1716 dog den 10årige gossen Götar Haraldsson på Holka bergs ägor. Han var son till torparen Harald Månsson. Vad modern hette vet Vi inte. Vi vet inte mera om denna familj. 1737 var ett år med höga dödstal. Det har i kyrkoböckerna för Ödeshögs församling inte angetts Vilken epidemi eller Vilka sjukdomar som förekom. Möjligen var det frossan som är omtalat det året på andra håll i Sverige. I Ödeshögs församling dog 109 personer, en siffra som var ca tre gånger så 24 hög som under ett normalår. I Stavabygden dog 20 personer, dock ingen i Holkaberg. Följande människor bodde i byn vid denna tid. Drängarna Jöns och Abraham i Holkaberg och drängarna Jonas och Jöns från Munkeryd hade varit otidiga mot gästgiverskan, hustrun Elisabet Lind gren i Ödeshög. Det hade skett under en skjutsning till gästgivargården i Ödeshög. Vid vintertinget 1751 hade de blivit förlikta om dessa otidigheter. Så uppger domboken. Vad otidigheterna skulle bestått i uppges inte. Vid vintertinget 1751 hade kronobefallningsmannen Jonas Ljunggren inlämnat en skrivelse där han redogjorde för att gästgivarna på Ödeshögs och Holkabergs gästgiverier under sista krigstiden vid krigsmarschema ut lämnat svagdricka för 3 silvermynt kannan, fastställt pris, trots att de där igenom lidit förluster till följd av de höga spannmålspriserna. Kronobefall ningsmannen berättade samtidigt att den halm som blivit brukad av man skapet vid nattlägren inte hade erhållit fastställd kvalitet. Till höstetinget 1753 hade kronolänsmannen Jonas Fellbom instämt drängarna Nils Nilsson och Per Johansson i Holkaberg samt Jonas Håkans son och Jöns Larsson i Munkeryd samt vidare Per Håkansson och Anders Johansson i Narbäck. Skälet var att de vid någon skjuts från Holkaberg till Ödeshög tagit för mycket betalt. Parterna inställde sig personligen, alla utom Per Johansson i Holkaberg. Denne var hindrad av inkommen skjuts till samma krog. Det hävdades att de angivna den 7 och 9 maj tagit skjutspen ningar för 1 3/8 mil i stället för 1 1/4 mil. De angivna förnekade det hela därför att vederbörande själv villigt betalat med anledning av den väntetid som uppstått. Vidare hävdade de åtalade att sträckan är längre än 1 1/4 mil. Målet tycks ha slutat så att de åtalade slapp böter och att skjutstavlan skulle avskyltas, kanske i avvaktan på ny mätning. Till sommartinget 1753 hade fänriken och hejderidaren Jakob Magnus Retzell instämt ett 40tal personer för att de inte inställt sig till häradsskall. Från Stavabygden var det Eric Larsson i Öj an, dels för att ha uteblivit från häradsskallet och dels för uteblivetjaktnät den 2023 mars 1753. Erik Larsson uppgav sig ha varit sjuk och därför inte kunnat deltaga, samt att hans son, Lars Eriksson, ungefär 16 år, hade glömt att ta nät med sig. Sven Persson i Lakarp som också uteblivit uppgav att han varit hindrad på grund av hjälpskjuts hos gästgivaren i Holkaberg som gällde KonglMajt. Rusthål laren och gästgivaren Castensson i Holkaberg skyllde på samma förhinder. Alla de tre ovannämnda slapp böter. Jakob Castensson (1703101 1) i Asby, gästgivare Anna Katharina Berg , d t kvartermästare Johan Berg. Greta Katharina 17530801, död s å Jakob Castensson gifte sig 1739 med Anna Katharina Berg från Holka berg. Båda hade troligen varit gifta tidigare. Jakob var son till Casten Ja cobsson och Karin Eriksdotter från Torpa socken. Castensson dog i Holka berg den 17 oktober 1756, 55 år gammal. Hans hustru, Anna Katharina Berg 25 var dotter till kvarterrnästaren, gästgivaren Johan Berg i hans första äkten skap. Han var senare gift med Kerstin Persdotter från Narbäck i hennes tred je äktenskap. Anna Katharina Berg flyttade en tid efter makens död till Hårstorp, som hon också ägde. Jakob Castensson förekom vid tinget några gånger, dels i skuldfordringsmål men också i mål som gällde försummade hjälpskjutsar. Gästgivare i Holkaberg efter Castenssons död och några år framåt blev inspektoren Johan Blavier. Han var gift med en dotter till Anna Katharina Berg. Systemet med hjälpskjutsar fungerade tydligen inte helt bra. Vid vinter tinget 1756 hade gästgivaren Jakob Castensson instämt Johan Svensson i Stava och Jonas Petersson i Stava för tredska vid utförande av hjälpskjuts. Mot detta hade de tillsammans med flera andra i bygden inlämnat en mot stämning mot Castensson rörande ohemul stämning samt anklagade honom för att ha brutit kontraktet om skjutshållningen. I denna stämning deltog Håkan Jonsson i Stava, Per Månsson i Lilla Krokek och Per och Abraham i Stora Krokek, Jonas och Håkan i Munkeryd, Elias och Jonas i Porsarp, Per Persson i Narbäck, Jöns Svensson i Lakarp och Per Johansson i Kopparp. Målet blev uppskjutet till sommartinget 1756 och i rättens utslag finns inte så mycket att utläsa. Det var tydligen en svår balansgång. Alla bönder i bygden behövdes för att hjälpa till med skjutsama och då fick man gå varligt fram. Castensson hade instämt även Anders Pers son i Bankaby och Per i Lakarp för att även de eftersatt hållskjutsen, men i sommartingets dombok uppges de vara förlikta med Castensson. Vid hösttinget 1756 hade länsmannen Jonas Fellbom instämt åtskilliga av bönderna för försummad hållskjuts vid Holkabergs krog. Det var Jöns Larsson i Kulhult, Anders Arvidsson i Tällekullen, Lars Jönsson i Lilla Smedstorp, Jonas Nilsson och Håkan Håkansson i Tuna, Jonas Jonsson i Gåsabol, Peri Rödebol, Anders Månsson i Tuna Södergård och Sven och Bengti Tuna, Olof och Anders i Ukleby. Häradsrätten konstaterade i utsla get att de flesta försökt undskylla sig med allehanda, att de inte förstått me ningen i de hållsedlar som de fått, en del att de ansökt hos Konungens Be fallningshavande om befrielse osv. Häradsrätten dömde med stöd av 1734 års gästgiveriordning att förför summad hållskjuts till sex daler silvermynt vardera sakfå'lla Jöns i Kulhult, Arvidi T ållekullen, Anders i Tuna Södergård, Olof och Anders i Ukleby, Lars Nilsson i Ukleby, samtliga åboar iNåfstad med T ollstad Hemmings torp, T egneby Rusthåll och Forsby Södergård De som ansökt om ändring hos Konungens Befallningshavande, åligger det ändå att utföra hållskjut sarna intill dess befrielse erhållits. Men Lars iLilla Smedstorp, Jonas och Håkan i Tuna iÅby socken, med Jonas i Gåsabol, såväl som Sven och Bengt i Tuna i Heda socken, bliva denna gång i betraktande av vad som för dem angivits befriade från påföljd. Efter Castenssons död inlämnade Castenssons änka, Anna Catharina Berg, vid vintertinget 1757 en skriftlig redovisning över tillgångarna i boet. Därav framgår att hennes äldsta söner, från första giftet, Johan och Peter Borén, fick på sin lott kronorusthållet Åby Ödegård, hennes dotter av andra 26 giftet, hustrun Anna Bornelia, gift med Johan Blavier, fick Holkabergs gäst givargård, äldsta sonen med inspektoren Castensson, Arvid Casten Castens son och dottern Christina Charlotta Castensson, fick s rusthållet Häggestad samt deras bröder, Anders Jacob Castensson och Daniel Magnus Castensson fick rusthållet Hårstorp, dock med lite tillökningar och mellangifter. Hon undertecknade denna handling i Hårstorp den 10 december 1756. Vid vintertinget 1757 klagade innehavarna av Holkaberg och Hårstorp över att deras ägor skadades och ofredades genom sandtäkt till allmänna landsvägen av dem som hade sina brolotter och väglotter därintill. De anhöll att vanliga sandtag skulle förbjudas. Det gavs dock löfte till sandtäkti den så kallade Broliden samt på Narbäcks utmark i Grökliden. Häradsrätten gick på denna linje och förbjöd sådana sandtag. Detta för bud mottogs dock inte välvilligt av människorna i bygden. Vid sommarting et 1757 klagade nämndemannen Anders Jönsson i Fagerhult tillsammans med många av bygdens människor över detta förbud rörande sandtag på Holkabergs och Hårstorps ägor. Därför fick länsman Fellbom och två oväl diga nämndemän i uppdrag att närmare undersöka detta. Därefter avhördes inte detta mål. Vid sommartinget 1758 hade länsmannen Jonas Fellbom instämt drängen Peter Johansson i Holkaberg och qvinfolket Maria J ohansdotter från Hårs torps ägor för begånget lägersmål. Båda erkände och berättade att lägersmå let skett i Holkaberg. På drängens vägnar anmälde hans husbonde, inspekto ren och gästgivaren i Holkaberg, Johan Blavier, drängens sj ukliga tillstånd men att han ändå vidgått lägersmålet och hade även medsänt böterna. Målet uppkom igen på hösttinget. Då hade hon fött ett flickebarn. Peter Johansson betalade sina böter men Maria J ohansdotter hade inga pengar att böta med och fick sitta 14 dagar i fängelse på Linköpings slott. Till barnets underhåll dömdes Peter att årligen betala fyra daler silvermynt. Vid sommartinget 1758 klagade gästgivaren Johan Blavier över den då liga ordning som råder med skjutshållningen. Resande kunde tas upp lite var som helst, inte enbart vid gästgivargården. Hästar fanns inte till hands när de behövdes osv. Häradsrätten fann klagomålen befogade och beslutade därför om ett vite på tio daler silvermynt för samtliga åboar under Holkabergs gästgivargård som inte vill visa sig vid gästgivargården och söka hästar där för sin resa samt även för att åta sig hållskjuts. Detta gällde också för andra häradsboar för att de kan fullgöra sin egen skyldighet och enligt den fastställda hällslg'utsinrättningen alltid ha sina hästar i beredskap när deras tur kommer. Gästgivaren Blavier skulle infor mera vederbörande åboar om rättens förordnande. Av detta kan vi förstå att resandet hade ökat åtskilligt på Holavedsvägen. Vid hösttinget 1758 kom återigen frågan upp om skjutsar vid Ödeshögs och Holkabergs gästgivargårdar. Gästgivama hade begärt utökning av anta let understödshemman men Konungens Befallningshavande i Linköping hade inte funnit anledning att lämna gästgivaren de begärda och föreslagna understödshemmanen Frebol och Sväm. 27 Det borde i stället undersökas och prövas hur många egna hästar dessa gästgivare var för sig kunde hålla, samt Vilka och hur många aV de närmast belägna hemmanen som behövs till understöd och hjälpskjuts. Häröver skul le listor upprättas. Dessa listor upptog följande: Ödeshögs Gästgivargård Ödeshög, 7 172 hemman, jj/ra hästar på helgärdar, ....30 hästar, Öninge, 4hemman, ...16 Sväm, 31/8 hemman, ianseende till hemmanens lika förmåner, 16 Erstorp, 1 hemman, Mark, 1hemman Allmänninge, 1 hemman, Orrnäs,1/2 hemman, Lyckan, 1 hemman .. Kulltorp, 1 hemman Summa 20 5/8 hemman, 84 st. Varandes de mesta av dessa hemman i närmaste grannhäll och intet därav över en fjärdingsväg från gästgivargärden beläget. k'kNkkg För Holkabergs gästgivargård Stafva, 1 hemman Munkeryd, 1 hemman, StoraKrokek, 1 hemman, LillaKrokek, 1 hemman, Rossholmen, 1 hemman KushultmedNäteryd, 1 hemman Börstabol, 1 hemman, Gyllinge, 1 hemman, Kopparp, 1 hemman Porsarp, %hemman, Härstorp, %hemman, Sunneryd, %hemman, Stavreberg, 172 hemman, Stora Smedstorp, 172 hemman, . Öjan, 172 hemman, Lakarp,1/2 hemman Stafanstorp, %hemman, Gäsabol, %hemman, Svinäsen, %hemman, Summa 14 hemman, 56 hästar Och fastän gästgivargärden Holkaberg väl ibland torde tarva starkare hjälpskjuts, så är dock intet hemman så nära beläget att det med nytta kan anslås, utav dessa en del ungefär 3/1 men de mesta 1/2, 1% och 1/8 mil nära gästgivargärden belägna, om inte hr Landshövdingen skulle så förordna att hemmanet Narbäck, liggande bara 1/8 mil från gästgivargärden utmed landsvägen, och som i alla tider med mesta säkerhet och bekvämlighet un derstött gästgivargärden med hjälpskjuts, blev äter där under lagt. 4 hästar NNNNLNWWWÅÅÅÅÅÅÅÅ 28 Per Johansson 17130927, bonde i Holkaberg 1738 1742 ca Kerstin Håkansdotter 17070322 Barn: Kerstin 17381002, Anna 17401025, Per och Kerstin vigdes 1738. Båda var från Uppgränna. Per var son till bonden Johan Persson och hans hustru Brita Svensdotter i Uppgränna Bul tagård. Kerstin var dotter till bonden Håkan Persson och hans hustru Elin Nilsdotter i Uppgränna. De lämnade Holkaberg efter någon tid och blev sedan bönder på Uppgränna Bultagård. Det är osäkert hur stor del av Holka berg som Per var bonde på. Johan Jönsson 17250928, gästgivare i Holkaberg Anna J önsdotter (1731), från Erstorp, gifta 1751 Barn: Nils 17510208, född i Visj ö, g m Kath. Persdotter, se nedan Johan 175 50224, mönsterskrivare, tog namnet Hedelius Maria 17570131, g 1776 m Peter Persson från Hårstorp Peter 17591010, död ? Lisa 17601125, g 1783 m Peter Persson från Narbäck Magnus 17630527, död ? Sara Lena 17641227, g m rusth. Anders Hansson i Åby Katharina 17680124, Jöns 17700822, dödi rödsot 1772. Johan och Anna gifte sig 1751. Han var son till Jöns Månsson och Elisa bet Nilsdotter i Visjö. Hon var från Erstorps ägor, uppger vigselboken. Möj ligen var hon dotter till Jon Emström och Ingeborg Håkansdotter. Johan och Anna bosatte sig i Visjö och var bönder där fram till 1759. Då skedde ett gårdsbyte. Detta gick till så att Johan Blavier och Johan Jönsson bytte gårdar. Kontraktet gjordes upp i maj 1759 och sedan skedde bytet samma år. Johan Blavier skulle ha en rejäl summa emellan. Möjligen hade Johan Jönsson lite svårt att i tid betala denna summa. Hösten 1759 hade Blavier instämt Johan Jönsson till tinget om denna summa. Allt ordnade sig dock, men under flera år förekom åtskilliga stämningar till tinget mellan Blavier och Johan Jönsson. Det rörde sig om lagfartskostnader och fastebrev m.m. Möjligen var båda lika benägna att anmäla varandra. Det blev åtskilli ga stämningar inför tinget under några år. De flesta slutade i förlikningar. Johan Jönsson fick häradsrättens tillstånd att uppföra en kvarnbyggnad vid bäcken i Holkab erg, förmodligen en utökning av tidigare anläggning. Sven Jönsson i Kopparp besvärade sig över detta till länsstyrelsen år 1766. Någon ändring av beslutet blev det dock inte. Johan Jönsson anlitades då och då för bouppteckningar och andra skriv göromål i bygden. De flyttade troligen från Holkaberg till Vallby i Heda socken i mitten av 1780talet. Det hölls auktion i Holkaberg den 1 maj 1784 och det var, kan vi anta, en stor och välbesökt auktion när gästgivaren Johan Jönsson upphörde med sin verksamhet. Johan Jönsson dog i Vallby 1790. 29 Gästgivaren Johan Jönsson hade vid vintertinget 1762 instämt bonden Erik Larsson i Öj an för att denne flera gånger försummat hjälpskjutsen. Erik Larsson klagade från sin sida över att gästgivaren själv inte höll ordning på sitt. Hj älpskjutsarna utnyttjades bara när vägarna var sämst. Målet tycks ha slutat utan att någon dömdes. Vid sommartinget 1762 hade gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg instämt bonden Anders Svensson i Ödeshögs Brännegård för att han den 25 april med två hästar skjutsat förbi Holkabergs krog och yrkade straff och rättegångsersättning. Vi ser här att det var obligatoriskt att byta skjuts vid gästgivargårdama. Anders Svensson var svårt sjuk och kunde inte inställa sig vid tinget. Målet uppsköts, men slutade troligen i förlikning. Från början av 1760talet har vi namn på ytterligare en bonde i Holka berg. Det var Johan Svensson. Han var från Lakarp och det är i domböck ema som han är omnämnd som hälftenbrukare i Holkaberg. Det är troligt att det var ganska tillfälligt. Vid vintertinget 1763 hade länsmannen Jonas Fellbom på ämbetets väg nar instämt bönderna Hans Persson och Per Håkansson i Gyllinge samt Per Larsson i Narbäck för försummelser med skjutshållningen vid Holkabergs gästgivargård. Gästgivaren Johan Jönsson klagade högeligen över den efter låtenhet och tredsko som de instämda visat, att de flera gånger på sina hålldagar antingen sänt bort sina hästar eller sitt folk, så att han vid de re sandes ankomst inte kan lämna den hjälp som han är skyldig att göra. De instämda bestred detta och klagade över att gästgivaren om sommaren och eljest när gott väglag råder, sällan eller aldrig anlitar dem, utan behåller all slg'utsen själv, men så snart väglaget blivet tungt och svårt, ville han anlita dem. I sitt utslag den 19 mars 1763 konstaterade Häradsrätten att varken åkla garen eller gästgivaren gittat uppgiva vilka och huru många dagar, de lag sökta eftersatt sin skyldighet. Alltså hade inte häradsrätten tillräcklig anled ning att sakfälla svarandena till mer än sina sex daler silvermynt vardera, men rätten erinrade om att de framdeles måste noga och behörigen iaktta sina åligganden. Som vi sett förut hade Johan Jönsson en del tvister med sin föregångare, Johan Blavier. Vid sommartinget 1763 hade Johan Jönsson instämt Blavier för att denne i egenskap av ägare av rusthållet Hårstorp fem gånger för summat hållskjutsen vid Holkabergs krog. Enligt den överenskommelse som träffades i Holkaberg den 27 mars 1763 skulle Hårstorp var sextonde dag infinna sig med tre hästar i Holkaberg, men hade inte inställt sig. De hade fem gånger försummat detta. Blavier hävdade att inget bud kommit till Hårstorp. Han menade också att åtskilliga felaktigheter förekom med skjut sen i Holkaberg. Blaviers bonde i Hårstorp, Abraham Persson, förnekade all kunskap om hållskjutsen. Häradsrätten dömde Blavier att för försummad hjälpskjuts böta sex daler silvermynt samt ersätta gästgivaren Johan Jönsson för rättegångskostnader na. Dessutom anmodades Hårstorps rusthåll att rätta sig efter den ordning med hållskj utsen som länsman F ellboms skriftliga inrättning av den 27 mars 1 7 63 utsätter. Vid sommartinget 1763 hade Johan Jönsson även instämt rusthållaren Håkan Jonsson i Munkeryd för att denne inte efterlevat en överenskommel 30 se från den 27 mars i år rörande enbetsskjuts vid gästgivargården. Håkan Jonsson återstämde Johan Jönsson och hävade att påståendet var fel. Hä radsrätten uppmanade dem båda att hädanefter sina skyldigheter vid skjuts ningen å ömse sidor noga i akt taga. Gästgivaren Johan Jönsson hade troligen 1762 gjort sig kärleksärenden till ryttartorpet på Narbäcks ägor hos ryttarhustrun Maria Hansdotter. Hen nes man, ryttaren Sven Lundgren vari Tyskland och krigade. Johan Jönsson var en tid intagen på häktet i Linköping. Eftersom båda var gifta kallades brottet för dubbelt hor och det vari äldre tider belagt med dödsstraff. Johan Jönsson och Maria Hansdotter klarade sig emellertid undan döds straffet. Maria Hansdotter fick dryga böter. Johan Jönsson erkände inte nå got brott alls och hovrätten valde då att för hans del ställa det på framtiden. Johan Jönsson var en stor man i bygden och hade förmodligen inflytelserika vänner. Om nu detta bidrog till att han klarade sig undan straff? Vid vintertinget i Ödeshög den 7 mars 1764 hade Daniel Lundgren in stämt ryttaren Nils Herrbrander på Hårstorps ägor för skällsord och tillvitel ser. Lundgren yrkade plikt och rättgångskostnadsersättning. Nils Herrbrand nekade och då inkallades de instämda vittnena. Gästgivaren i Holkaberg kom in liksom i marginalen här i detta mål. Det var efterdyningar till kär leksaffären. Jonas Petersson i Narbäck berättade att han vid ett tillfälle hört Lund gren och Herrbrander i någon ordväxling om Johan Jönsson i Holkaberg som då varit häktad i Linköping. Herrbrander hade sagt att Lundgren vore så väl värd att ligga där som gästgivaren, och att om Lundgrens hus vore ännu större så skulle det nedrivas. Något vidare hade Jonas Petersson icke hört, icke heller av vad orsak Herrbrander på sådant sätt utbrutit sig mot Lundgren. Jonas Peterssons son, drängen Peter Jonsson, berättade att han hört Herr brander säga att Lundgrens hus skulle nedrivas om det vore aldrig så stort, och att Lundgren vore beryktad såväl som gästgivaren för olovligt umgänge med ryttarhustrun Maria Hansdotter pä Munkeryds ägor och att Lundgren vore så väl värd att ligga på häktet i Linköping som gästgivaren i Holka berg. Något därutöver hade han icke hört. Herrbrander förklarade att något löst rykte kommit om Lundgren, men som Herrbrander nu ansåg ogrundat och önskade återkalla. Rätten dömde ryttaren Herrbrander för tre ohöviska utlåtelser till tre daler silvermynt i böter. Han skulle också ersätta Lundgren för rättegångskostnaden med fyra daler silvermynt. Vid vintertinget den 15 mars 1764 hade gästgivaren i Holkaberg, Johan Jönssons hustru, Anna Jonsdotter, instämt ryttaränkan Kaisa Svensdotter på Munkeryds ägor för att ha tagit bränsle på hennes åkergärde. Vid uppropet var Kaisa Svensdotter tillstädes och för Anna Jonsdotter hennes man, gäst givaren Johan Jönsson. Kaisa Svensdotter hade någon tid bott hos ryttar hustrun Maria Hansdotter Narbäcks ryttartorp. De hade därvid tillsammans något före julen 1762 hämtat tre lass bränsle från Anna J onsdotters åkergär de. Maria Hansdotter hade sagt att hon av gästgivaren Johan Jönsson fått tillstånd till detta, varför Kaisa Svensdotter häri trodde sig vara oskyldig. 31 På tillfrågan medgav gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg att Maria Hansdotter och änkan Kaisa med hans löfte tagit bränslet. Rätten överläm nade därefter till gästgivaren Johan Jönsson att till nästa sommarting in stämma ryttarhustrun Maria Hansdotter såvida han ville fullfölja detta mål. Förmodligen blev det ingen fortsättning på detta mål. Även detta mål tycks ha samband med kärleksaffären. Gästgivaren Johan Jönsson hade år 1764 begärt att bonden Jonas Johans son i Sunneryd skulle få ge gästgivaren handräckning vid kronobönders uppbådande för kronoskjutsningar. Som anledning härtill angavs att det var långt till kronobetjäningen. Detta avsåg förmodligen de tillfällen då mera omfattande skjutsning behövdes för kronans räkning, kanske kungens resor eller kanske militära uppmarscher. Landshövdingen bollade frågan vidare till häradsrätten och vid vintertinget 1764 uppkom detta mål. Härvid upp togs också frågor rörande skjutsningen i allmänhet vid Ödeshögs och Hol kabergs gästgivargårdar. Det framgår att skjutsningen varit mycket betungande. Reservbönderna hade ibland fätt slg'utsa 56 dagar varje vecka. Hästarna blev utmattade och kunde inte användas till andra körslor och reservbönderna blev hindrade från att sköta sina hemman. Den tidigare hållskjutsen indrogs efter förra årets vinterting. Varje helt hemman skulle därefter lämna två daler silver mynt som ersättning till gästgivaren och till reserven för att de ensamma skulle uppehålla skjutsen. Men genom en stark och nästan ovanligt stor omfattning på skjutsbeho vet intygades att dessa som reserver tillslagna hemmansbrukare och äboar var mycket avsigkomna och nära total undergång, att en stor del av dem är ur stånd att vidare fortsätta med så ständig slg'utsning och inte heller kan klara det nu stundande värbruket och räntan. Deras belägenhet och till stånd förvärras dagligen och de ansägs snart vara utan all vidare räddning och upphjälpande. Häradsrätten framhöll att denna inrättning kan inte längre klara sin upp gift på detta ställe där den största sträkvägen i hela riket drager fram. Hä radsrätten ansåg sig därför tvingad att tillstyrka den förra, vanliga hållskjut sens återinrättande. Vad gällde Johan Jönssons framställning om förordnan de för Jonas Johansson blev denna framställning tillstyrkt av häradsrätten. Vi har här ovan fått en bra beskrivning av de svårigheter som bönderna i bygden haft med skjutsarna vid gästgivargården i Holkaberg, så att de haft svårt att klara skötseln av sina gårdar. I samband med riksdagsmännens uppresa till Stockholm hösten 1764 blev det återigen problem med skjutsningen. Gästgivaren Johan Jönsson hade instämt åtskilliga häradsboar för försummad hållskjuts. Vid vinterting et 1765 lät han meddela häradsrätten att han ingått förlikning med samtliga, dock utom inspektoren Johan Blavier och rusthållaren Zachris Jonsson i Syllerstorp. Båda dessa hävdade att de varit hindrade av sjukdom. I Blaviers fall uppsköts avgörandet till sommartinget 1765. Zachris Jonsson ansågs av rätten kunna ha lejt någon annan att utföra denna skjuts, varför han dömdes att böta tio daler silvermynt. Vid sommartinget då målet mot Blavier skulle återupptagits meddelades att Johan Jönsson och Blavier blivit förlikta. 32 Vid vintertinget 1765 uppkom återigen skjutshållningen vid Ödeshögs och Holkabergs gästgivargårdar. Återigen var det svårt att klara efterfrågan från alla resenärer, som ökade i antal. På morgonen den 22 februari 1765, andra tingsdagen på vintertinget, ankom ett brev från landshövdingen där han tog upp frågan om skjutshållningen. Efter uppläsandet av landshövding ens brev vidtog samråd om vad som kunde göras. Därvid kom man fram till att häradet måste återigen indelas till hållskjutsar vid dessa gästgivargårdar. Domstolen prövade därvid hur många par hästar om dygnet som behövdes vid vardera stället. Det konstaterades att antalet resande under de senare åren ökats avsevärt. Det ansågs att två par hästar på vardera stället som för ut, innan hållskjutsen indrogs, nu längre inte räckte till. Det beslutades att hållskjutsinrättningen åter borde införas, som den var 1756, eller innan hållskjutsen indrogs, så att två par hästar om dygnet skall hållas vid båda gästgivargårdama. Till Holkaberg anslogs Narbäck, Stava, Munkeryd, Stora och Lilla Krokek, Hårstorp, Börstabol, Ön, Stora Smeds torp, Gyllinge, Kopparp, Lakarp, Porsarp och Staffanstorp. Dessutom skall gästgivaren själv tillhandahålla det antal hästar som förut, nämligen vid Holkaberg 8 hästar. Sedan häradsrätten sålunda utrett och reglerat vad som rör slg'utsväsen det i detta härad, så att oreda och klagomälframdeles mätte undvikas, så blev kronolänsmannen F ellbom anmodad att upprätta hällslg'utslängd Den na blev därefter vid rätten uppläst. Således blev hållskjutsinrättningen åter som 1756. Fördenskull skall denna hållskjutslista tillika med rättens yttrande efter tingets slut tillsändas herr landshövdingen och riddaren som gunstigast lärer denna slg'utsinrättning gilla och stadfästa samt anbefalla kronolänsmannen F ellbom skyndsamt föranstalta att häradsboarnafär behöriga hällsedlar som utsätta på vilka dagar de med sina hästar skall inställa sig vid gästgi vargärdarna. Så blev det också. Landshövdingen meddelade i en skrivelse den 5 maj 1767 att det ingen annan räd vore än att återinföra det system med håll skjuts som borttogs 1756. Det betonades att Ödeshögs och Holkabergs gäst givargårdar läg utmed den största sträkvägen i hela riket. Det föreskrevs nu äter att varje helt hemman, varje by om ett helt mantal skulle delta med jj/ra hästar, byar om 3%; mantal med tre hästar, 172 mantal med två och 1% mantal med en häst. I denna hällslg'uts vid Holkaberg skulle byarna Stava, Munke ryd, Stora Krokek och Lilla Krokek, Narbäck, Rossholmen, Kushult, Banka by, Börstabol, Gyllinge och Kopparp, alla dessa med vardera jj/ra hästar, vidare Porsarp och Härstorp med tre hästar vardera, vidare Sunneryd, Stavreberg, Stora Smedstorp, Lakarp och Öjan med två hästar vardera samt Stafanstorp och Gäsabol med en häst vardera. Härutöver skulle gästgivaren själv hålla åtta hästar. Jag har här bara re dovisat ett kort utdrag ur det långa protokollet. Vid vintertinget 1766 hade bonden Johan Svensson i Stava samt änkan Annika Persdotter i Stava instämt gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg och begärt att denne skulle visa med vilken rätt han hade tillägnat sig den sk. Rödjelyckan, vilken i alla tider hört till Stava. 33 Johan Jönsson ville ha uppskov med ärendet men Johan Svensson önska de ändå få sina vittnen hörda. Det var bonden Per Jönsson i Uppgränna, torparen Sven Eriksson i Råby och änkan Maja Nilsdotter på Sunneby ägor. Gästgivaren Johan Jönsson invände att Per Jönsson var hans ovän och ve derdeloman sedan gästgivaren i början av februari månad angivit Per Jöns son hos landsfiskalen Schölin i Småland för utsädes lämnande till tj änste hj on och olovligt skjutsande. Han visade också landsfiskalens skrivelse om detta. Vidare uppgav Johan Jönsson att Sven Eriksson var syskonbarn till Johan Svenssons hustru Maja Jonsdotter, såväl som till andra käranden Annika Persdotters i Stava avlidne man Håkan Jonsson. Detta godtogs av rätten, så att endast ett av Johan Svenssons vittnen, nämligen Maja Nilsdotter fanns kvar som vittne. Hon var inemot 80 år gammal. Hon avlade eden och berättade att när hon var mellan 20 och 30 år gammal hade hon varit i tjänst hos nuvarande innehavares av Stava föräld rar, Jon Andersson och Elin Håkansdotter. Dessa hade ofta sig emellan talat om att Elin Håkansdotters fader, Håkan Jonsson givit bort Rödjelyckan till dåvarande gästgivaren Nils i Holkaberg. Nils hade där fått bygga upp ett torp, vilket likväl nu i senare tider blivit förstört. Från Stava kom hon i tjänst i Holkaberg hos Sven, men där aldrig hört omtalas att åkerlyckan hört till Stava. Av Jon och Elin i Stava hade hon också hört att något stycke i Munkeryds äng förr lytt till Stava, men ho viss te inte på vilket sätt det skulle ha skingrats från Stava, inte heller hur stort detta ängsstycke var. Efter detta vittnesmål blev detta tvistemål uppskjutet till nästa ting. Vid sommartinget 1767 anmäldes att Johan Svensson och Johan Jönsson träffat en överenskommelse om att Johan Jönsson kunde erhålla Rödjelyck an under Holkaberg, åtminstone i Johan Svenssons livstid. Änkan Annika Persdotter var sjuk och hade inte kunnat inställa sig vid tinget och det var därför osäkert om hon var med på denna överenskommelse. Johan Jönsson hade år 1766 hos landshövdingen ansökt om tillstånd att vid bäcken få uppsätta en sågkvarn. Han avsåg att den skulle enbart vara för eget behov. Sven Jönsson i Kopparp hade där en redan skattlagd sågkvarn och protesterade. Landshövdingen hade remitterat ansökningen till härads rätten som tillstyrkte Johan Jönssons ansökan. Vi kanske kan tro att Johan Jönsson var väl sedd på högre nivå. Vid vintertinget 1769 hade insepktoren Peter Thornberg vid Sättra in stämt gästgivaren Johan Jönsson med anledning av en försvunnen säck med ärter som Thornberg sänt med skjuts från Ödeshög. Den skulle avhämtas med bud i Holkaberg men säcken försvann. Drängen Per Jonsson från Por sarp hade lämnat in den i köket på gästgivargården i Holkaberg och medde lat att bud från Gränna skulle hämta den. Pigoma Annika och Ingrid påmin de sig detta men därefter har ingen sett eller hört talas om säcken. Gästgiva ren Johan Jönsson erbjöd sig att gå ed på att han inget kände till säcken. Rätten friade Johan Jönsson från vidare åtal om den försvunna säcken. Vid vintertinget 1770 hade Johan Jönsson instämt bonden Per Månsson i Åeryd rörande hot, förargliga utlåtelser, eder och svordomar. Bakgrunden 34 var att Johan Jönsson på hemväg från Vadstena marknad den 3 februari 1770 legat över natt hos bonden Jonas Jonsson i Broby i Heda socken. Så hade också Per Månsson gjort. På söndagsmorgonen när de båda skulle fort sätta sin resa hade det uppstått en ordväxling mellan Johan och Per. Därvid hade Per blivit uppretad och sagt: Din före kreatur, jag skall tysta dig din skatoxe. Därefter hade uppstått ett handgemäng dem emellan, men om detta finns inga detaljer återgivna och resulterade tydligen inte i några ska dor. Per Månsson Vidgick det skedda inför rätten men han ursäktade sig med att han sedan han blivit slagen på krogen i somras har han blivit så hu vudsvag. Rätten dömde honom till böter för svordomar och för smädeliga utlåtelser. Om Per Månsson finns åtskilligt att läsa under Lilla Krokek. Per Måns son var ofta i slagsmål och stridigheter. Hans stora svårigheter med livet var hans spritvanor. Kronolänsmannen Olof Sundeman rapporterade vid vintertinget 1770 att han inspekterat gästgivargårdarna i Ödeshög och Holkaberg vad gällde häs tar och resetyg och därvid inte funnit något att anmärka på. Vidare hade dagböckema vid dessa gästgivargårdar avseende december, januari och feb ruari månader studerats och inte heller där fanns något att anmärka på mera än att Jöns Månsson i Stava försummat en reservskjuts med två hästar den 20 februari 1770. Jöns Månsson stämdes därför till tinget och berättade då att han själv icke varit hemma och dessutom att den förr brukli ga tavlan hade kommit ur bruk. Gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg intygade också detta. Jöns Månsson slapp därför denna gång att plikta för försummelse. Kronoläns mannen Sundeborg skulle genast svara för att tavlan för reservskjuts åter kommer i ordning, så att fullkomlig underrättelse kan ske om skyldigheten att utföra reservskjuts. Vid hösttinget 1770 hade Johan Jönsson instämt bonden Jöns Jonsson i Haningetorp rörande bruket av Haningetorp. Det framgår av målet att Johan Jönsson ägde någon del i Haningetorp. Vid hösttinget 1770 upptogs också frågan om skjutshållet vid gästgivar gårdarna i Holkaberg och i Ödeshög. Det gällde en eventuell förlängning av den överenskommelse mellan gästgivare och alla de som deltog i skjutshåll ningen, dels i det så kallade hållaget och dels de reservbönder som också fanns med. Vid vintertinget 1771 inlämnades och upplästes en borgensskrift där J 0 han Jönsson i Holkaberg och Jonas Olofsson i Porsarp gick i borgen för Sven Jönsson i Kopparp rörande dennes inskrivning för halva kronorusthål let Råby. Slagsmål vid gästgivargården Den 19 november 1771 var det åter slagsmål vid Holkabergs krog. Kor netten Johan Steuk från Grävsten i Östergötland hade med sitt sällskap i två täckta vagnar kommit från Gränna till Holkaberg och skulle där byta hästar. Det blev något diskuterande och därefter blev det handgripligheter. I dom boken står att Steuk med flera andra herrskaper, såväl själv som genom 35 medhavda betjänter på Holkabergs krog med slagsmål och okva'den överfal lit gästgivaren, hans hustru och barn samt skjutsdrängen Jonas Nilsson från Munkeryd. Så beskrevs händelsen i domboken. Drängen Jonas Nilsson från Munkeryd blev så illa slagen att han därav blev ofa'rdig och vanför. Gästgivaren Johan Jönsson stämde Johan Steuk inför sommartinget 1772 men Johan Steuk inställde sig inte. Han skrev till häradsrätten och gjorde en motstämning mot gästgivaren och framhöll att denne måtte plikta för rätte gångsmissbruk. Själv ville han ha ersättning för sina besvär med trettio daler silvermynt. Drängen från Munkeryd hade han givit några slag för att denne kommit med fräcka och oanständiga utlåtelser. Johan Steuk var av adli g släkt och han var född 1753, allt enligt adelskalendem, och var bara 18 år gammal vid detta slagsmål. Rätten hörde ett antal vittnen som varit med och sett händelsen, bl.a. bönderna Johan Larsson och Johan Persson från Uppgränna som haft skjut sar till Holkaberg, bonden Jonas Abrahamsson och drängen Nils Nilsson från Stora Krokek, vidare pi gorna Greta Jakob sdotter och Maria J önsdotter i Holkaberg m.fl. Pistolsmeden Strängberg från Jönköping hade på sin resa kommit till Holkaberg samtidigt och blev vittne till det hela. Han skrev ned sin berättelse och insände den till rätten. Gästgivargården med alla sina hus låg då ett stycke från landsvägen. Möjligen låg själva krogstugan intill landsvägen. När Steuks sällskap med sina två vagnar kom från Gränna till Holkaberg hade de beställda hästarna med sina kuskar i flera timmar väntat på dem. Från Steuks sällskap framför des vid framkomsten något ifrågasättande om hästarna, huruvida de kunde klara körningen. Gästgivarens son, Nils Johansson, hade då försäkrat att ingen fara var därmed. Nils var hållkarl vid gästgivargården och han hade som uppgift att ge service till de resande och se till att allt fungerade, att hästar och vagnar fanns som kunde forsla de resande vidare. Steuk blev tydligen missnöjd med beskedet från Nils och krävde att Nils själv skulle köra hästarna till Ödes hög. De överföll Nils med hugg och slag, drog honom i håret i landsvägsdi ket och slog honom med piskorna. För att undkomma dem sprang han upp mot gästgivargården men där hann sällskapet upp honom. Där blev ett hiskeligt oväsen. Gästgiverskan Anna Jonsdotter, modern till Nils, försökte rädda honom in i stugan men de slet tag i hans hår och under stoj och skrik förde de Nils emellan sig ned till vägen och vagnarna. Hästarna hade blivit skrämda av allt oväsen och Jonas Larsson från Upp gränna hade fått ta hand om dem och försökte att lugna dem. När sällskapet kommit ned till vägen hade skjutsdrängen Jonas Nilsson från Munkeryd sökt medla fred och då fick han med en stake ett slag över ena ögat och föll omkull. Därefter fick han flera slag så att blodet rann över ansiktet och högra axeln. Han kunde därefter inte tjänstgöra som kusk. Bägge herrarna i sällskapet hade av ondsko och iver satt sig på kusksätet och börjat vådligen slå häs tarna så att de icke lät sig styras. Sedan kom nya skjutsgossar fram och säll skapet åkte iväg, därefter de resande på hårdaste sätt fortfarit så långt vitt nena kunde se. En av dessa skjutsgossar var förmodligen brodern till Jonas Nilsson, men eftersom han var broder till målsäganden fick han inte höras vid rätten. Ut 36 över redan nämnda skador hade gästgiverskan Anna Jonsdotter fått fyra blå nader på ena armen när de ryckte sonen från henne ut ur stugan och sonen Nils hade enligt vad vittnena berättade fått blodviten i ansiktet. Drängen Jonas Nilsson från Munkeryd var ännu ett halvt år efter händel sen oförmögen till arbete. Han kunde bl. a. inte lyfta högra armen. Någon läkare hade dock ännu inte besiktigat skadorna. Steuk inställde sig inte vid sommartinget 1772. Domboken för hösttinget 1772 saknas och vad som då hände i detta mål är okänt. Kanske hände ing enting. När målet kom upp igen vid vintertinget 1773 den 4 mars kom ett brev från Steuk där han sades vara sjuk och inte kunde inställa sig. Detta intyg uppfyllde dock inte de rättsliga kraven och rätten skrev därför tillbaka och krävde hans personliga inställelse eller ett giltigt intyg. Därför uppsköts må let till sommartinget 1773. Vid sommartinget 1773 inställde sig Steuk. Vi vet intei detalj vad som skedde, men där kom parterna helt plötsligt överens. En förlikning gjordes upp och skrevs ned. Steuk insåg kanske att han var illa ute. I förlikningen lovade Steuk att till gästgivaren Johan Jönsson lämna tre hundra daler och till drängen Jonas Nilsson 48 daler, allt kopparmynt. Rätten godkände och fastställde denna överenskommelse och därmed försvann detta mål från häradsrätten. En fråga som vi inte fick svar på var hur det gick för Jonas Nilsson i Munkeryd. Något senare fanns en bonde i Munkeryd som hette Jonas Nilsson, kanske var det denne. Han dog om kring 1805 av bröstsjuka. Vid hösttinget 1782 hade överj ägmästaren, ärebome herr von Olthof inspekterat ett antal skadade ekar på Holkabergs ägor. Det blev ett stort pro tokoll, trots att de flesta av ekarna var utan eller av endast ringa värde. Ekar tillhörde staten och det blev ibland stort rabala'er om någon ek hade ska dats eller ännu värre om den nedhuggits. Nu stod Johan Jönsson anklagad. Han berättade att Visingsöboma möj ligen huggit en del, eftersom de fått löfte att hugga bränsle i bergen ned mot sjön. En del av ekarna hade hamlats, eller kvistats av. Det var också brotts ligt och överjägmästaren, ärebome herr von Olthoff utkrävde allt vad lagen kunde åstadkomma. I protokollet finns redovisat att de skadade ekarna stod i Kohagen väster om husen i Holkaberg, vid torpet Berga. Detta torp har jag inte förut sett i handlingarna och inte på några kartor. Hur gick det då för Johan Jönsson och ekarna ? Målet uppsköts till vintertinget 1783 och denna dombok saknas och vi får därför leva i ovisshet om hur det gick. Johan Jönsson åtog sig också skrivgöromål i bygden och han höll auktio ner. Vid sommartinget 1773 hade han instämt ett antal personer som inte betalt sina auktionsinrop. De ålades av rätten att betala. Den 1 maj 1784 höll han förmodligen sin sista auktion. Den hölls i Hol kaberg och det var han själv som sålde av när han upphörde med sin gäst givarrörelse och flyttade till Vallby. I domboken för sommartinget 1785 hade han instämt drängen Sven Larsson i Syllerstorp för att driva in en kvarbliven auktionsskuld. 37 Bouppteckningen 1790 efter Johan Jönsson i Vallby visar att han efter lämnade hustrun Anna Jonsdotter samt sex barn, mönsterskrivaren Johan Hedelius, dottern Maria gift med rusthållaren Peter Persson i Hårstorp, Eli sabet gift med rusthållaren Peter Persson i Holkaberg, Sara Lena, gift med rusthållaren Anders Hansson i Åby samt ännu omyndiga Katharina och Anna Brita, varförutom avlidne sonen Nils Johanssons dotter, Brita Lisa Nilsdotter också var Johan Jönssons arvtagare. Tillgångama uppgavs till 430 riksdaler. Bland osäkra fordringar uppgavs sådana hos bonden Jonas Jansson i Sväm, adjutanten Silvius, Lars Eriksson i Amundeby, Jonas Hansson i Kroxery, änkan Brita Eriksdotters barn i Stora Krokek, rusthållaren Peter Hedén och Karl Persson i Hattorp för resterande hållskjutsmedel, organisten Tollqvist, Målaren Rosenblads änkai Gränna. Skulder fanns till bl. a. auktionspenningar iBörstabol, Det gick säkerligen ganska bra för deras ättlingar, åtminstone för flera av dem. I domboken för hösttinget 1822 förekommer namnet Hedelius. En benämndes herr vice auditören Olof Hedelius och en annan hovrättsrådet J Hedelius, boende i Ingvaldstorp. Nils Johansson 17510208, gästgivare, Död 1778. Katharina Persdotter 17500126, d t Per Persson i Narbäck Barn: Jöns 17771130, Brita L 17790311 Nils och Katharina gifte sig 1777. Han uppgavs vara från Holkaberg och hon från Narbäck. Nils var son till Johan Jönsson och Anna J önsdotter i Holkaberg. Katharina var dotter till Per Persson och Kerstin Svensdotter i Narbäck. Nils övertog gästgiveriet efter sina föräldrar. Detta blev dock en kort episod. Nils dog den 22 september 1778. Han fants död på landsvägen vid Skansen i Hårstorp. Dottern Brita föddes efter att fadern dött. Katharina och dottern Brita flyttade förmodligen från Holkaberg. Katharina var av den gamla nar ba'ckssläkten, med anor från Sven Månsson. Därmed fanns i Holkab erg åter igen ättlingar till Sven i Narbäck. Som vi ser var det bara en kort tid. Efter att Nils Johansson dött 1788 kom Olof Friberg som gästgivare i Holkaberg. På ägorna vid denna tid fanns följande personer: Måns Blomqvist 1711, f d soldat i Stava, död i vattusot 1769 Maria Larsdotter 1712, Barn: Lars 17450703, skräddardräng, död 1773 Anna 17480401, död av hetsi g sjuka 1767 Familjen Blomqvist flyttade från Stava till Holkaberg i slutet av 1750 talet. Måns dog 1769 av vattusot, 58 år gammal, och Maria Larsdotter dog 1 maj 1776 av bröstsjuka, 60 år gammal. Jag har ingen uppgift om deras bak grund. 38 1) Nils Nilsson (17400420), torpare 2) Per Månsson Karin Larsdotter Barn: Arvid 17691220, Katharina 17760108, Peter 17770201, Johannes 17790918, Nils och Karin gifte sig 1768. Nils var redan då torpare på Holkabergs ägor. Han hade möjligen sin bakgrund i Gräsberg, son till Nils Svensson och Ingeborg Nilsdotter. Säkra kan Vi inte vara. Karin benämnes qvinsperson och uppgavs vara från Haddåsens ägor. Hennes bakgrund vet jag inget om. 1769 fick de en son, Arvid. Då bodde de på Fogeryds ägor. Därefter åter kom de troligen till Holkaberg. År 1 772 dog fattiga torparen Nils Nilsson på Holkabergs ägor av hetsig sjuka, 32 år gammal. Troligen gifte sig Karin därefter med bonden Peter Månsson i Lilla Krokek. De flyttade troligen år 1776 till ett torp på Holka bergs ägor. 1777 fick de sonen Peter. De flyttade sedan tillbaka till Lilla Krokek för någon tid, sedan till Erikstorp och sedan till ett torp på Ödeshögs Skattegårds ägor. Vid Vintertinget 1777 hade bonden Johan Persson i Stora Krokek instämt sin fader, torparen Per Månsson på Holkabergs ägor, tidigare bonde i Lilla Krokek. Johan ville att fadern skulle utbetala hans mödemearv, en riksdaler och 32 skillingar, eller Visa bouppteckningen och betala efter vad den upp tar. Per Månsson ansåg sig inte vara skyldig sin son något. Han menade att han genom betalning av halm, en piska och spannmål fullgjort sina skyldig heter. Målet uppsköts till sommartinget 1777 för att sonen då skulle vara försedd med vittnen. När målet då uppropades kunde de båda meddela att de hade blivit förlikta och rätten lät därmed det hela bero. Vid hösttinget 1777 hade Per Månsson instämt nämndemannen Gud mund Larsson i Åby. Denne hade varit auktionsförrättare vid auktionen i Lilla Krokek den 10 maj 1776 då Per Månsson tydligen upphörde med gårdsbruket där. Per menade att han av Gudmund Larsson inte fått ut alla pengarna. Han begärde därför att få se en redogörelse för auktionsresultat och vart pengarna tagit Vägen. Gudmund Larsson Visade då försäljnings längden. Av försäljningssumman 786 daler hade han vid olika tillfällen, allt efter att pengarna flutit in, redovisat och gett Per Månsson vid nio olika till fällen. Ännu återstod en summa av 84 daler. Per Månsson var inte nöjd med redovisningen och därför fick Gudmund Larsson ingående redovisa alla de tillfällen då Per fått pengar och kunde också styrka detta med vittnen. Per Månsson var ändå inte nöjd och ville ha protokollsutdrag över skeendet. Häradsrätten beviljade detta och därför upp sköts målet till nästa Vinterting 1778. Vid hösttinget 1777 hade Per Månsson också ett annat mål som gällde honom. Per hade då instämt förre fjärdingsmannen Samuel Björling i Björs torp i Västra Tollstad. Per Månsson hade åkt dit den 14 oktober 1777, en marknadsafton, för att hos Samuel Bj örling hämta någon sak men då blivit 39 överfallen av Samuel med hugg och slag. Samuel förnekade detta och berät tade att Per Månsson kommit till honom och ville köpa lite kom. Samuel hade då mätt upp kom i en säck men Per förklarade då att han inte hade någ ra pengar. Då tömde Samuel tillbaka kornet ur säcken. Mera hände inte menade Samuel och han nekade till att ha överfallit Per. Då ville Per få sina vittnen hörda, Peter Andersson och dennes hustru Maria Svensdotter. Samuel Björling upplyste då att Peter var Samuels ”vederde loman” eftersom han förut instämt Peter inför tinget. Rätten kunde då inte godkänna dessa vittnen och Per Månsson förklarade sig missnöjd med detta, dock utan framgång. Per anhöll då om uppskov för att skaffa andra vittnen Rätten uppsköt då målet till nästa ting. När målet uppropades på vintertinget 1778 meddelades att parterna var förlikta, varmed rätten lät bero. Vid sommartinget 1777 blev Per Månsson instämd till tinget av nämn demannen Jakob Nilsson i Ödeshög. Denne var förmyndare för drängen Bengt Persson och kravet var att Per Månsson skulle återbetala sex riksdaler som han enligt en förskrivning lånat av honom den 8 april 1775. En närmare titt på detta mål visar att Bengt Persson var en son till Per Månsson. Jakob Nilsson blev förmyndare för honom i samband med att modern, Ingrid Jo hansdotter, dog 1773. Per Månsson erkände sin skuld och lovade betala, vilket också rätten ålade honom. Måns Persson 17330218, torpare, Stina Maria Andersdotter (1731) Barn: Maria (1755) Anders 17640518, Stina 17670303, Katharina 17700825, Måns var son till korpralen Per Lindkvist och hans hustru Margareta Månsdotter. När sonen Måns föddes bodde de i Stora Krokeks soldat torp. Måns gifte sig med Stina Maria Andersdotter men när och var vigseln sked de, det är oklart. De bodde på Holkabergs ägor under 1760talet. Måns Pers son uppgavs vara ofärdig. Familjen flyttade omkring 1770 till Näteryd, se dan till Börstabol 1773. Där bodde de troligen mycket kort tid. Senare sam ma år återfanns de på torpet Äskefällan på Sunneryds marker. Måns och Stina bodde inte särskilt länge heller på Äskefällan. Några år senare finns en annan familj där. Vart Måns och Stina och deras barn tog vägen sedan har jag inte kunnat utröna. . Stefan Jansson Tömgren 17170228, soldat för Gyllinge, 1) Anna Danielsdotter 17130212, 2) Maria Andersdotter 1739, Barn: Daniel 17440217, Lars 17461020, Sara 17481103, Maria 17510415, Katharina 17570625, g m Gabriel Nilsson från Stora Åby. Karin 17580613, Jonas 17790116, 40 Stefan och Anna kom till Gyllinge omkring 1743 från Åby Sörgård. Namnet skrivs ibland Staffan. Han var son till Jöns Kullberg och Anna Staf fansdotter i Bunnström Gränna socken. Anna var dotter till Daniel Svensson och Ingrid Jönsdotter på Staffanstorps ägor. Ibörj an av 1760talet flyttade de till Holkabergs ägor. Där dog Anna den 21 oktober 1776. År 1777 gifte Stefan sig med Maria Andersdotter från Klämmestorps ägor. Flera barn föddes i det nya äktenskapet. Omkring 1780 flyttade de till Stora Krokeks ägor och efter ytterligare några år flyttade de till Klämmestorps ägor. År 1790 dog den blinda rotegubben, avskedade soldaten Stefan T örngTen, 76 år gammal. Dottern Katharina blev gift med Gabriel Nilsson från Stora Åby. De bodde sedan i Biskopstorp i Rök. Hon dog i Väderstad 1817. En ättling till dem är Dave Anderson i Portland i Oregon i USA. Bouppteckning företogs 1777 efter avlidna hustrun Anna Håkansdotter på Holkabergs ägor som efter sig lämnat en son och fyra döttrar, barnen ej namngivna. Kvarlåtenskapen värderades till 1:40. Protokollet underteckna des av Stefan Törngren och Johan Jönsson i Holkaberg samt Jöns Månsson i Stava. Vem denna Anna Håkansdotter var, det vet jag inte. Troligen bodde hon här med sina barn tillfälligt. Eftersom det tycks ha funnits minst två torparfamin er samtidigt kan vi anta att de delat torpet eller att en av dem bott vid kvarnen. Där kan även idag skönjas stengrunder som kan ha varit till bostadshus. Vid hösttinget 1764 skrevs tingsbevis på att åboama i Holkaberg, Por sarp och Staffanstorp hade lidit av missväxt. Två nämndemän hade synat detta och intygade missväxten. Det ankommer därefter på höga vederböran de om någon lindring i avraden kan bli för dessa lidande åboar, noterades i domboken. Olof Friberg 1726, gästgivare H Maria Jonsdotter Fogelberg 17500829, Barn: Kristina 17771010 Ulrika 17771010, Johannes 17790625, grenadj äri Bankaby Brita 17810218, Andreas 17840301, soldat i Sunneryd med namnet Sundström Fredrik 17860409, Annmaria 17900110, Bakgrunden för Olof Friberg är okänd. Vid mitten av 1760talet fanns han på Ormäs, sedan på Sjöstorp, först som trädgårdsmästare, sedan som fogde på Sjöstorp omkring 1774 och var då tydligen ogift. Maja Jonsdotter var dotter till Jonas Fogelberg och Anna Persdotter på Råby ägor. Hon gifte sig 1776 med Olof Friberg, som då troligen var inspektor på Sjöstorp. De 41 bodde där till mitten av 1780talet, då de flyttade till Holkaberg, där Friberg var gästgivare på Norrgården. Några år senare flyttade de till Sväms Bosgård där Friberg stod skriven som arrendator. Därifrån flyttade de till Sjöstorps ägor där Olof Friberg dog 1802, 76 år gammal. Han var 25 år äldre än Maja Jonsdotter. Hon flyttade efter mannens död omkring i socknen med sin dotter Anna Maja, senare med fosterdottem Johanna. Hon kom till Sunneryds ägor, troligen någon gång omkring 1815. Hon flyttade från Sunneryd 1828, okänt vart. Den 11 december 1833 avled änkan Maja Friberg i Fattighuset av ålderdom, 83 år gammal. Det är i Död och begravningsboken som detta står. I husförhörs längden finns hon inte inskriven i Fattighuset. Var hon bott de sista åren vet vi inte. Ett intressant människoöde. Den 1213 april 1786 var det kronoskjutsning från Holkaberg. Alla bön der var kallade att delta, alla hästar behövdes. Från Västra Haddåsen var Peter Eriksson kallad. Hans enda häst var ett dräktigt sto. Han inställde sig i Holkaberg. Stoet var högdräktigt och kunde egentligen inte användas för denna skjutsning. Turligt nog behövdes inte heller denna häst och Peter Eriksson kunde återvända hem till Haddåsen. Kronolänsmannen hade sedan instämt honom till sommartinget detta år med anledning av att han inte in väntat kronolänsmannens besked. Rätten friade dock Peter Eriksson och hans häst. Vid sommartinget 1786 fastställdes en ny taxa för gästgivargårdama i Ödeshög, Holkaberg, Boet, Åby och Hästholmen. Att få en måltid med tre rätter kostade 6 skillingar, en kanna öl 2 skilling och 8 runstycken, en kanna svagdricka 1 skilling och 5 runstycken, en kammare med säng, ljus och värme 5 skilling, gott hårdvallshö till hästen kostade 6 skilling, hackelse 1 skilling och en kappe havre 3 skilling. Dessutom skulle gästgivama till de resandes bekvämlighet hålla i beredskap vid Ödeshög och Holkaberg fyra lass hö, fyra tunnor havre jämte nödig halm, samt vid Boet, Åby och Häst holmen 16 ü hö, 1/2 tunna havre och erforderlig halm, till undvikande av 3 riksdaler 16 skilling vite. Till Holkaberg kom efter Friberg två nya familjer, två nya gästgivare. Båda gästgivarna hette Peter Persson och var relativt jämngamla. Bara något år skilde i ålder, men för att skilja på dem användes d.y. och då. De var också svågrar, de var gifta med döttrar till Johan Jönsson och Anna Jönsdot ter i Holkaberg. Peter Persson d. ä. (1748) i Adelöv, (1750), gästgivare, 1) Maria Johansdotter 17570103, 2) Stina Jakobsdotter 17560919 i Adelöv, Barn: Anna Brita 17770718, g m Sven Persson i Häggestad Peter 17790719, utfl t Hårstorp, senare till Väversunda Hans 17820412, g 1808 m Maja Nilsdotteri Hårstorp Håkan 17850212, död ? Maria Elisabet 17910112, död 18090919, 42 Peter var son till rusthållaren Peter Håkansson och hans hustru Cecilia Olofsdotter i Hårstorp. Maria var dotter till Johan Jönsson och Anna Jöns dotter i Holkaberg. Peter och Maria gifte sig den 24 juni 1776. De brukade först hans föräldragård i Hårstorp men kom 1791 till Holkabergs Norrgård och blev där också gästgivare. Maria J ohansdotter dog i bröstfeber 1808 och Peter gifte sig 1809 med Stina J akobsdotter. Bouppteckningen efter Maria J ohansdotter 1808 upptog tillgångar för 5346 riksdaler. Bland tillgångarna märks fastigheterna Hårstorp samt Hol kabergs Norrgård. Under böcker redovisas bibel, Zions sånger, Örtagårds sällskap samt psalmbok och katekes. Under körredskap uppges bl. a. : fyra vagnar, en kärra, skogsvagn, drög, släde, tre bultvagnar, några andra vagnar mm. Under kreatur uppges bl. a. : sex hästar, ett par oxar och sex kor. Dot tern Anna Brita uppgavs vara gift med rusthållaren Sven Persson i Hägges tad. Peter Persson dog den 30 oktober 1830. Ibouppteckningen efter honom upptogs under "köre och åkerredskap" bl. a. en liten åkvagn, en enbetsvagn med fjädersäte, en schäskärra med fjädersäte, en skjutsvagn, två färdevag nar, vidare selar och tömmar samt sadlar, tvåjärnharvar, ärj ekrokar, ryssl ä dar, gödselbottnar, hökärror mm, vidare fem hästar, ett par oxar, åtta kor samt kalvar, får, två suggor och fem unga svin, två galtar. Tillgångama upp gick till 4778 riksdaler. samt skulderna till 296 riksdaler. Den 9 maj 1826 skrev Peter Persson ett förordnande, eller testamente, där han förklarar att dottern Anna Brita skall ärva lika med sonen Peter. I testamentet nämns endast två barn, Peter och Anna Brita. Sonen Hans nämns inte och var förmodligen död. Stina J akobsdotter, Peter Perssons andra hustru, fick efter makens död ett undantag. Hon dog på Norrö Norrgård 1848, där hon under de senare åren bott. Hon efterlämnade en dotter, Anna Lisa Svensdotter, gift med bonden Samuel Jönsson i Åby fyrbondegård. Enligt ett testamente hade Sti na den 4 september 1845 förordnat sina barnbarn till arvtagare, Johanna Sofia Vesterberg, gift med Salomon Larsson i Norrö, Kristina gift med Magnus Persson i Berghem i Skärstads socken, Vilhelmina gift med Karl Svensson i Åby fyrbondegård samt dottersönema Karl och Karl Anders och Gustaf Vesterberg. Dottern Anna Brita flyttade som änka tillbaka till Holkaberg. Hon och hennes broder Peter Persson i Väversunda ägde vardera hälften av Norrgår den. Hon hade troligen även andra tillgångar och kunde anses som rejält förmögen. Hon instämdes av sina blivande arvingar till sommartinget 1843 för att hon varit för slösaktig med sina tillgångar. Vid höstetinget 1788 meddelade kronobefallningsmannen Knattingius att sågkvarnen vid Holkabergs gästgivargård blivit skattlagd. Bonden Sven Johansson i Sväm hade till höstetinget 1788 instämt gäst givaren Peter Persson i Holkaberg med anledning av att Peter Persson på landsvägen vid Holkaberg natten mellan den 67 september 1788 med ho telser och okvädinsord smädat Johanssons två minderåriga gossar, Johan Svensson och Peter Karlsson, som var på hemväg, och tvingat dem att av lämna 1 riksdaler specie för en gris som de, enligt Peter Perssons vid bortre san skulle ha kört ihjäl, vilket gossarna helt förnekade. 43 Som vittnen hördes drängarna Peter Andersson i Sväm och Peter Dani elsson i Maltmossen. Rättens utslag blev att Peter Persson dömdes, dels att återbetala pengarna samt dels för att han å allmän väg förolämpat drängen Peter Karlsson att böta en riksdaler 32 skillingar, hälften till Sven Johansson i Sväm och hälf ten till allmänna arbetshuset i Linköping samt att till Sven Johansson betala 32 skillingari rättegångskostnader. År 1791 företogs storskiftet i Holkaberg och ägorna skiftades i två går dar, Norrgården och Södergården. I praktiken hade en sådan delning av jor den skett redan tidigare. Storskiftet blev bara det formella fastställandet av det som redan skett. Båda gårdarna var gästgiverier och båda gästgivama hette Peter Persson. Kartan och protokollet visar också att hustomterna flyt tades ned till landsvägen. Samtidigt byggdes nya hus visar protokollet. De äldre husen hade legat längre uppe i sluttningen. Kartan visar att på ägorna fanns ett torp i norr, vid korsningen med vägen mot Munkeryd. Vidare fanns en såg och en mjölkvam. Storskiftena avseende Holkaberg och Stava fastställdes vid vintertinget 1792. Peter Persson d. y. (1751), gästgivare i Holkabergs Södergård, Lisa Johansdotter 17601125, Barn: Maria Lisa 17850331, g m rusth. Söderström från Tuna, Heda Anna Brita 17880511, g m Anders M Andersson från Bjälbo, Katharina 17900605, g m riksdagsman Sven Larsson i Runna Christina 17920810, g m Karl Joachimsson från Snyttringe Peter uppges vara född i socknen men han kan ej anträffas i födelsebo ken. Vi kan vara säkra på att han var son till Per Persson och Kerstin Svens dotter i Narbäck. De hade tidigare bott i Dockarp i Adelöv och kom om kring 1747 till Narbäck. År 1739 föddes en Peter Persson i Dockarp i Ade löv. Det är osäkert om det kan vara rätt uppgift. Han vigdes 1783 med Lisa Johansdotter från Holkaberg och i vigselboken antecknas Per vara från Nar bäck. Under några år brukade de också hans föräldragård Narbäck, som de förresten fortsatte att äga även när de 178788 flyttat till Holkaberg. Det kan inte uteslutas att dessa båda gästgivare i Holkaberg, som båda hette Peter Persson på något sätt var släkt, kanske kusiner, eller pysslingar. Den 17 december 1817 undertecknade Per Persson och Lisa Johansdotter ett testamente, i vilket de föreskriver hur deras tillgångar skall delas upp mellan deras fyra döttrar. Halva Narbäck skulle tillfalla dottern Anna Brita och hennes man. Andra hälften av Narbäck skulle säljas och pengarna delas mellan de övriga döttrama, likaså Södergården i Holkaberg samt all lös egendom, såväl lösörepersedlar som utestående fordringar. Testemantet ut formades så att efter enderas död skulle den efterlevande få ett undantag i Holkaberg. Där utsades hur detta skulle vara utformat, med hus, uthus, kål gård osv. 44 Gästgivaren Peter Persson dog av vattusot 17 januari 1818. Senare sam ma år stod bröllopet i Holkaberg mellan dottern Kristina och Karl Joachims son. Därefter står Lisa Johansdotter antecknad på undantag. Om bröllopet finns att läsa i boken Ödeshög genom seklerna, utgiven av Ödeshögs kultur nämnd. I bouppteckningen 1818 efter Peter Persson uppgick tillgångarna till 7563 riksdaler, därav 3/8 mantal Holkaberg Sörgård till 1500 riksdaler och 1 mtl Narbäck 2500 riksdaler. Peter Persson och hans hustru Lisa Johansdotter hade fyra döttrar, ingen son. Döttrarna blev i stället uppfostrade i manliga idrotter. Detta och mycket annat berättas i boken Ödeshög genom seklerna. Lisa Johansdotter bodde kvar på ett undantag på Södergården och dog där 1836. En dotterdotter, Kristina Elisabet Andersdotter från Narbäck bod de hos henne. Peter Persson och Lisa Johansdotter hade alltså fyra döttrar. Dottern Maria Elisabet blev gift med auditören P L Söderström, Anna Brita blev gift med Anders Magnus Andersson i Narbäck, Katharina gifte sig med revisorn och riksdagsmannen Sven Larsson från Runna. Dottern Kristina gifte sig med jägmästaren P C Joachimsson i Holkaberg. Lisa Johansdotter dog 1836. Bouppteckningen efter henne upptog endast inre inventarier, värderade till ett värde av 2816 riksdaler. Här följer så ett antal notiser ur domböckerna, som berättar lite om livet i bygden, med anknytning till gästgivargården och resandet på landsvägen. Det förekom då och då transporter för kronans räkning, så kallade krono skjutsningar. Hösten 1790 hade sådana skett. Till dessa krävdes stora insat ser, mycket folk, många hästar. Bonden Fredrik Andersson i Mark hade del tagit med sina hästar. Vid gästgivargården i Holkaberg svängde vägen. Där hade Fredrik An dersson kommit körande så fort som hästarna kunnat sträcka och längst ut mot vägkanten stod Peter Olofsson från Jättingstad samt flera andra perso ner. Fredrik Andersson körde då inte den vanliga spåret utan kom ut mot de personer som stod vid vägkanten. De kunde inte komma undan och Peter Olofsson blev överkörd och skadad. Hans far, Olof Samuelsson i Jättingstad hade till vintertinget 1791 instämt Fredrik Andersson och fordrade ersätt ning för all den skada och värk som sonen fått lida. Fredrik Andersson erkände att han kört över Peter Olofsson men menade att Peter själv orsakat sina skador eftersom han inte åtlytt Fredrik Anders sons rop. Häradsrätten dömde Fredrik Andersson till böter samt till ersätt ning åt Peter Olofsson med fyra riksdaler. Vid vintertinget 1795 hade gästgivarna Peter Persson i Norrgården samt Peter Persson i Södergården i Holkaberg instämt rusthållaren Hans Håkans son i Kopparp för att denne genom uppdämning vid Kopparps skattlagda såg och mjölkvam hindrat dem från att begagna sin skattlagda sågkvam och därigenom orsakat betydlig skada för sina grannar. Vid målets behandling framkom att vattenverket i Kopparp lydde under hela rusthållet, samt att Hans Håkansson från Kopparp endast ägde hälften av detta. Resterande var ännu icke skiftat mellan arvingama. Målet blev därför uppskjutet. Rättens slutliga utlåtande blev att stämningen ogillades. 45 De bägge gästgivama fick därmed också betala svarandenas rättegångskost nader. Gästgivaren Peter Persson i Holkaberg Södergård hade till vintertinget 1793 instämt bonden Johannes Persson i Stora Krokek angående en skuld fordran om sex riksdaler samt ränta. På juldagens eftermiddag 1795 var det snöskottning på stora landsvägen vid Holkaberg och där uppstod något som gav anledning till tingssak. Kro nolänsmannen Sundelius hade till vintertinget den 27 februari instämt drängen Erik Nilsson i Munkeryd. Orsaken var att denne under snöskottningen skuffat omkull och ofredat drängen Jan Jansson i Stava som vid samma tillfälle förestod plogmans tjänsten. Erik Nilsson ville dock inte vidkännas någon brottslighet. Han hävdade att han hade kommit i ordväxling med Jan Jansson, eftersom denne inte i rätt tid infunnit sig vid snöskottningen. Han hade därvid stött till Jan Jansson varpå denne stött omkull Erik. Fyra vittnen hördes, Anders Larsson och Håkan Israelsson i Lakarp, Sven Nilsson i Munkeryd och Karl Zachrisson i Stava. Målet uppsköts och domen föll först den 11 mars. Rätten ansåg båda vara delaktiga i uppträdet och dömde därför båda till böter. Till vintertinget 1799 hade hustrun Anna Brita Johansdotter i Kullen med biträde av sina svågrar, gästgivama Peter Perssöner i Holkaberg, in stämt sin man, rusthållaren Erik Nilsson i Kullen. Det påstods att denne måtte för sin slösaktighet och benägenhet för starka drycker bli satt under förmyndare. Allrahelst som han mot henne stadigt visat ovilja och "hård medfart". Hon önskade därför erhålla skillnad till säng och säte eller utbryta sin lott i boet. Vid upprop av målet inlämnades en skrivelse från henne där hon återkal lade sin stämning. Mannen hade kanske bättrat sig. Målet nedlades. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Sörgård hade till höstetinget 1801 instämt bonden Hans Andersson i Kushult med yrkande om håll skjutspenningar. Med samma skäl och yrkanden hade han samtidigt instämt bonden Jonas Danielsson i Böke, änkan Maria Samuelsdotter i Kushult, bönderna Lars Jönsson i Åsa, Per Olofsson och Nils Olofsson i Ugglehult, Jonas Nilsson i Åby Norrgård, Karl Gabrielsson i Åsa, Johannes Jonsson i Åeryd, Jonas Svensson i Böke, Peter Persson i Sandkulla, Lars Andersson i Kushult, Lars Persson och Anders Jonsson i Sandkulla, Peter Jonsson i Äng samt Håkan Andersson i Lilla Moliden. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Sörgård hade till höstetinget 1801 instämt förre grenadjären Lilja i Stora Krokek för att utfå fyra riksda ler för inköpta varor vid auktion i Stava den 24 okt 1800. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Sörgård hade till vintertinget 1802 instämt bonden Anders Persson i Stenkilsby angående hållskjutsme del. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Norrgård hade till höstetinget 1805 instämt bönderna Håkan Månsson och Anders Jonsson i Kopparp. Han 46 yrkade laga ansvar och böter för att de den 28 juli genom vattenpåsläppning orsakat honom förlust på avbärgat foder. Håkan och Anders uppgav att genom myckna regnandet hade vattnet ökat så mycket att det inte kunde hållas kvar utan gick över dammen. De undandrog sig allt åtal om ersättning. Peter Persson åberopade då vittnen, pigorna Maja Persdotter och Katharina Bengtsdotter i Börstabol samt drängen Nils Johansson i Holkabergs Sörgård och torparen Abraham Pers son på Hultsjö ägor. Maja Persdotter berättade att så mycket vatten blivit påsläppt att en stor del av Peter Perssons foder flöt bort och blev fördärvat. Flera dagsverken gick åt för att bärga fodret, vilket ändå blev förstört. Katharina Bengtsdotter berättade lika med Maja Persdotter. Nils Johansson berättade att han på söndagskvällen innan vari Kopparp för att kontrollera uppdämningen. Då var det helt uppdämt. Påfölj ande dag var han där igen med Peter Olofsson och även då var vattnet helt uppdämt. Men vattnet var då så högt att man från Kopparp kunde ro till den ovanför liggande sjön. Håkan Månsson och Anders Jonsson berättade också att Peter Persson genom sin son bett dem att uppdämma vattnet. Detta kunde de bevisa med vittnen och begärde uppskov. Rätten medgav detta uppskov. Jag har sedan inte sett detta mål mera. Det blev troligen förlikning. Drängen Abraham Danielsson i Stava hade till vintertinget 1806 instämt drängen Anders Karlsson i Holkaberg angående en skuld på fyra riksdaler jämte ränta och rättegångskostnader. Som säkerhet för lånet hade Anders Karlsson i skuldsedeln lovat två getter som han hade i Svinåsen. Anders Karlsson ålades återbetala lånet jämte 6 % ränta samt ersättning för rätte gångskostnadema. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Södergård hade till höstetinget 1807 instämt drängen Nils Persson i Fogeryd för att denne vid körning på allmänna landsvägen nedrivit och fördärvat en gärdesgård och härför krävde han ersättning. Nils Persson erkände och dömdes att betala ersättningen. Kronolänsman Sundelius hade till sommartinget 1810 instämt gästgivar na Peter Persson den äldre och yngre i Holkaberg för felande taxa i deras gästgiveriverksamhet. Vid upprop saknades någon av dem. Målet uppsköts. Det tycks inte ha återupptagits. Kronolänsmannen Samuel Sundelius har på sysslans vägnar till vinter tinget 1807 13 mars, inkallat bonden Jonas Jonsson i Haninge med yrkande om laga böter för det han inte inställt sig till kronoskjuts vid Holkabergs gästgivargård. Jonas Jonson erkände att han inte inställt sig till kronoskjuts trots att han fått bud om dejta. Rätten dömde honom att böta en riksdaler 32 skilling specie, som tillfaller V Tollstads kyrkorum och samma sockens fat t1ga. Hovrättsnotarien hr Karl A Svanbeck hade till höstetinget 1811 instämt drängen Jan Jansson i Kopparp för lägersmål med pigan Stina Jonsdotter. Hon bodde då i Hestra soldattorp i Haurida socken och hade inte nåtts med stämningen. Han nekade helt till påståendet, men erkände att han under de ras gemensamma tj änstetid i Holkabergs gästgivargård sistlidna annandag jul haft köttsligt umgänge med Stina. Han hävdade att hon haft sådant med 47 flera. Åklagaren anhöll om uppskov med målet till nästa ting. Målet uppkom vid vintertinget 1812, varvid parterna inställde sig personligen. Pigan Stina Jonsdotter från Hestra soldatetorp i Haurida uppgav sig rätte ligen heta Stina Svensdotter och vidhöll att Jan Jansson var fader till hennes 1/2 år gamla gossebam, Karl Johan. Jan Jansson nekade till en början härtill, men vidgick slutligen att han haft köttsligt umgänge med Stina och kunde vara fader till barnet. Han lovade att årligen bidra med 6 riksdaler i uppfost ran. Jan Jansson dömdes att för denna sin första lägersmålsförseelse böta tre riksdaler 16 skillingar i treskriftes, kronan, häradet och åklagaren. De skulle till Ödeshögs kyrka betala han en riksdaler 16 skillingar och hon 32 skil lingar. Båda skulle i sakristian där genomgå enskild skrift och avlösning. Jan Jansson förpliktades att till barnets föda och uppfostran årligen giva till henne sex riksdaler riksgäld. Vid urtima ting 13 juli 1812 hade kronolänsman Karl Svanbäck instämt drängarna Johannes Olofsson och Johan Andersson, bägge från Munkeryd. De hade natten mellan 89 maj på gästgivargården i Ödeshög från en tysk resande greve vid namn Habenicks, snattat ett skjutgevär som de senare lämnat tillbaka. Flera vittnen hördes och drängarna erkände förseelsen. De fick tillsammans böta ett belopp som motsvarade gevärets värde. Landsfiskalen Per Örters hade till höstetinget 1813 instämt gästgivaren Peter Persson d ä i Holkaberg med anledning av olaga brännvinstillverk ning. Landsfiskalen hade själv vid besök i Holkaberg och i svarandens brygghus konstaterat detta. Peter Persson nekade till alla brottslighet. Målet uppsköts. Vid en senare handläggning erkände Persson förseelsen och döm des till 33 riksdaler i böter. Dessutom skulle förbrytelsen och hans namn kungöras i Inrikes Tidningar och även kungöras från Ödeshögs kyrkas pre dikstol. Kronolänsman Svanbeck åtalade vid höstetinget 1814 drängen Anders Larsson i Holkaberg och pigan Stina Gabrielsdotter på Åby Mogårds ägor för lägersmål. Stina uppgav att hon en halv vecka före midsommar framfött ett flickebam, vilket hon uppgav Anders Larsson vara fader till. Denna ne kade helt. Som vittnen åberopades drängarna Peter Svensson och Jonas Svensson i Holkaberg samt pigan Maja Gustafsdotter i Ödeshög och hustrun Katharina Jonsdotter i Åby Mogård. Domstolen fann efter vittnenas hörande att pigans uppgifter var styrkta. Anders Larsson medgav uppgifterna, varef ter de båda dömdes för lägersmål, Tydligen hade Anders Larsson inte betalat något underhåll till sitt bam. Stina Gabrielsdotter på Sandstugubacken hade till vintertinget 1815 instämt honom med begäran om uppfostingshjälp. Anders Larsson begärde att hä radsrätten ville se till hans fattigdom och att han ingen annan tillgång hade än sin tj änstelön. Rätten beslutade att han skulle årligen betala 10 riksdaler till dess att barnet uppnått tio års ålder. Om inte så skedde skulle det bli laga utmätning. Dessutom ålades han att betala rättegångskostnaderna med 32 skillingar banko. Bonden Johannes Karlsson i Sunneryd hade till vintertinget 1840 in stämt drängen Johan Johansson i Sväm. Orsaken var att denne i Holkabergs 48 gästgivargård den 30 oktober 1839 i gästgivargården i Holkaberg beskyllt honom för stöld. Dessutom hade han senare på landsvägen gett Karlsson två örfilar samt med pisksnärt ett slag i ansiktet. Utgången aV detta mål har jag inte antecknat. På Holkabergs ägor var det Vid denna tid stor omsättning aV personer. Täta flyttningar skedde. Där bodde Vid denna tid bl. a. följande personer: Jonas Gabrielsson (1746), torpare Svenb org Persdotter (1740) Stina 17780701, Bakgrunden för Jonas och Svenborg är okänd. Jonas var möjligen son till torparen Gabriel Benjaminsson på Hårstorps ägor. Jonas var redan från mitten av 1760talet dräng i Holkaberg och fick sedan ett torpkontrakt där. De gifte sig 1775 och då var han torpare på Holka bergs ägor. Hon noterades vara från Amundeby. Från Holkab erg flytta de de efter några år till Stora Åby socken. Där dog Svenborg 1811 på Kvar neryds ägor och inhysingen Jonas Gabrielsson dog aV ålderdom där 1830. Jöns Månsson , torpare Kerstin Hansdotter 1751, död 1788 Jöns och Kerstin är omnämnda endast i samband med hennes död 1788. Jag har inga flera uppgifter om dem. År 1790 dog bondeänkan, fattighjonet Brita Månsdotter, 70 år gammal, (född ca 1720) i Holkaberg. Jag har inte mera uppgifter om henne. Peter Abrahamsson 17480524, torpare, h Stina J ohansdotter 18560107, Barn: Maria 17801112, g m Anders Andersson i Stora Krokek Katharina 17860108, Jonas 17910702, Peter var son till bonden Abraham Johansson och hans hustru Maria Larsdotter i Stora Krokek. Stina var troligen dotter till Johan Palmgren och Greta Andersdotter på Porsarps ägor. De gifte sig 1780 och bodde några år i L Krokek. De flyttade till Stavreberg omkring 1784 och senare till Holka berg. Där dog Peter aV vattusot 1794. Stina flyttade därefter till Stora Kro keks ägor. Dottern Maria gifte sig 1815 med Anders Andersson från Börsta bol. De bleV sedan torpare på "Gärdet" på Stora Krokeks ägor. Där bodde Stina till sin död 1838. Bouppteckningen efter Peter Abrahamsson upptog tillgångar för 13 riksdaler. I domboken från 1782 års sommarting kan Vi se att Anders Persson i Kråketorp hade låtit instämma änkan Brita J önsdotter, hennes måg Peter Abrahamsson och hustrun Stina J ohansdotter i Lilla Krokek. Målet gällde en skuldfordran samt någon bouppteckning. 49 Denna uppgift kan tyda på att Stinas bakgrund inte var den som jag har uppgivit ovan. Parterna förliktes och målet behövde inte tas upp vid rätten. Peter Jonsson 17460303, torpare, f.d. bonde Ingrid Svensdotter (1749), g 1774, Barn: Jonas 17810802, avfl. till Heda 1807 Elin 17740801, Kristina 17770120, Maria 17790312, Peter 17840604, till Heda 1807, soldat med namnet Skylt Katharina 17880808, Annika 17911218, Sara Lena 17941123, Peter var son till Jonas Persson och Elin Larsdotter i Narbäck. Peter och Ingrid gifte sig 1774 och båda anges då vara från Narbäck. Ingrid var möjli gen dotter till Sven Persson och Kerstin Persdotter i Lakarp. Första tiden bodde de i Narbäck och brukade möjligen hans föräldragård. Från 177879 står han skriven som rusthållare i Narbäck. Omkring 179394 flyttade de till Gammalsby. Någon gång därefter flyttade de till ett torp på Holkabergs ägor. Ingrid dog där den 7 januari 1810 av venerisk sjukdom. Peter dog den 4 mars 1810 av rödsot. Peter Jonsson förekommer omnämnd i domboken enligt följande: Vid vintertinget 1788 förekom ett skuldfordringsmål mellan rusthållaren Johan Jönsson i Vallby och rusthållaren Peter Jonsson i Narbäck. Peter Jonsson ålades betala sin skuld för att undvika utmätning. Vid samma ting hade Peter Jonsson instämt drängen Sven Larsson i Syl lerstorp angående skuldfordran, bestående av auktionsinrop i Narbäck 10 februari 1786. Sven Larsson ålades av rätten att ofördröjligen betala. Nämndemannen Gudmund Larsson i Stora Åby hade till höstetinget 1788 instämt rusthållaren Peter Jonsson i Narbäck angående skuldfordran, 137 riksdaler. Skuldsedeln hade ursprungligen tillhört Johannes Persson på Lilla Molidens ägor men den 27 oktober 1788 överlåtits på Gudmund Lars son. Målet uppsköts. Vid målets fortsatta handläggning framkom det att Peter Jonsson hade betalat skulden. Sonen Peter Persson blev möjligen reservkarl eller medlem av lantvämet och antog namnet Skylt. Han var gift Maria Persdotter, född 1789 i Gränna. År 1816 bodde de på Lilla Krokeks ägor. Han var noterad som torpare, inhysesman och backstugusittare och bod de i en stuga på Stora Aleryds ägor. Dit kom han 1819 från Ödeshög. Han var på 183 0talet antecknad som döv och utfattig. Han dog i rödsot 1842. Sven Persson (173 8) i Adelöv, torpare Brita Håkansdotter (1753 03 3 0) i Gränna, Jonas 1791 i Adelöv, 50 Sven och Brita bodde på Holkabergs ägor under ett antal år, kanske från 1808. De gifte sig 1775 och då uppgavs Sven vara från Narbäck och Brita kom då från Uppgränna Matsagård. Sven var sannolikt son till Per Persson och Kerstin Svensdotter i Narbäck och född i Dockarp i Adelöv. Brita var sannolikt dotter till Håkan Persson och Maria Abrahamsdotter i Örserum. De brukade sedan en gård i Uppgränna och på 1790talet en gård i Hult sjö. De hade då tre barn, Peter född 1779, Jan 1783 och Jonas 1791. Vart de sedan tog vägen är svårt att utreda. Möjligen dog Sven Persson som fattig brukare på Holkabergs ägor 1813. Brita kan möjligen vara identisk med fattighjonet och änkan Brita Håkansdotter på Sestorps ägor som dog 1833. Karl P Joachimsson 17911116 i Allhelgona, gästgivare, f. jägmästare Kristina Persdotter 17920810, Barn: Anders Alfred 18190325, död av bröstfeber s å Frans Leonard 18200126, t Lerbäck 1843 Per Emil August 17210821, Anders Otto Isidor 18240421, t Sthlm 1841, Fredrik Viktor 18260122, Tekla Josefina 18290427, g 1849 m Fredrik Wallman från V Harg Emilia Hildegard 18270929, Kristina Vilhelmina 18320219, Karl Joachimsson var född 1791 på Snyttringe vid Skänninge. Han var son till kronofogden Anders Joachimson och Anna Stina Lorin. Han vigdes den 24 juni 1818 i Holkaberg med Kristina Persdotter, dotter till den tidigare under året avlidne gästgivaren Peter Persson och hans hustru Lisa Johans dotter i Holkabergs Södergård. Joachimsson var sedan under 35 år gästgiva re i Holkaberg. När den nya vägen byggdes 1852 och gästgiveriet flyttades till Sj öberga flyttade familjen Joachimsson till Gränna. Joachimsson förekommer åtskilliga gånger omnämnd i domböckema, bl. a. enligt följande: Jägmästaren Joachimsson och gästgivaren Eric Nilsson i Holkaberg ha de till höstetinget 1843 instämt mjölnaren Nils Persson från Sunneby för att denne den 10 april samma år uppdragit dämbordet vid Holkabergs såg, var igenom vattnet för sågning rann bort. Joachimsson krävde ersättning. Vitt nen åberopades. I rättens utslag konstaterades dock att "eftersom inga er sättningsanspråk längre fanns har rätten inget utlåtande att meddela. Peter Jansson i Tyrsabol hade till vintertinget 1846 instämt Joachimsson i Holkaberg i ett ärende som gällde hästhandel. Joachimsson hade sålt en häst till Jansson som senare ville att köpet skulle gå tillbaka. Rättens utslag blev att eftersom mer än tre dagar gått innan han krävde köpets återgång skall köpet bestå. Vid sommartinget 1846 förekom en stämning mot Joachimsson och Eric Nilsson i Holkaberg om arrendepengar. Båda uteblev och fick böta tre riks daler för detta. Jägmästaren Joachimsson och gästgivaren Eric Nilsson i Holkaberg hade till sommartinget 1846 instämt Karl Jonsson i Stava för att denne natten till 51 den 24 mars i år sönderbrutit dammbordet vid Holkabergs sågverk så att vattnet runnit ut. Målet uppsköts och återupptogs vid vintertinget 1847. Det uppsköts även då, för hörande av vittnen. Det förekom vid sommartinget 1847 men då hade vittnena inte inställt sig och målet uppsköts på nytt. Ut gången är okänd. Anders Magnus Petersson, Anders och Karl J onssöner i Stava samt J 0 han Damberg (förmyndare) i Krokek hade vid sommartinget 1846 instämt jägmästare J oachimsson och Eric Nilsson i Holkaberg för att de genom dämning hindrar vattnet att komma till kärandenas nedanför liggande mjöl kvarn. Målet uppsköts till höstetinget. Anders Petersson och Karl Jonsson inställde sig personligen men J oa chimsson genom ombudet kommissarien Nelson. Som vittnen framträdde Johan Petersson i Porsarp, Jonas Nilsson i Staffanstorp, Petrus Larsson i Hårstorp, Peter Emanuelsson i Öj an, Nils Persson i Sunneby. Av vittnesuppgiftema framkom att sågkvarnen i Holkaberg vari så då ligt skick att den krävde onödigt mycket vatten och att det därför långa tider var helt uppdämt så att inget vatten rann vidare till kvarnen i Stava. För att anskaffa bevis i målet anhölls om uppskov i målet. Parterna kallades därför till nästa ting och skulle då medföra skattläggningshandlingar rörande deras vattenverk. Jag har inga uppgifter om hur detta mål slutade. Johan Jönsson 1799 1 002 i Ekeby, torpare Maj a Stina Andersdotter 1794 1 21 8 i Svanshals Maria Kristina Larsdotter 17361116, Johan och Maja Stina gifte sig 1822. Till Holkaberg kom de 1839 från Vadstena. I Holkaberg hade de ett torp på Södergårdens (jägmästare J oa kimssons) ägor men till torpet hörde också åkerj ord på Norrgårdens ägor på Stavagärdet och i Broalyckan. Totalt omfattade jorden 16 kappland. Det blev oenighet om torpkontraktet. De flyttade 1845 från sitt torp till Lilla Krokek. Hos dem bodde också flickan Maria Kristina Larsdotter, dotter till Lars Håkansson och Sara Persdotter i Narbäck. Hennes historia är också värd att beskriva. Hennes mor dog tidigt. Fadern, Lars Håkansson fick alkoholpro blem och kom på obestånd. Han rymde sedan från sina problem och begav sig till Stockholm. Där dog han 1849 på Adolf Fredriks fattigförsörjning. Detta vari korthet om Maria Lotta och hennes familj. Det kan nämnas att Maria Kristina och en bror till henne också flyttade till Stockholm, Maria Kristina år 1849. Torparen Johan Jönsson, på Lilla Krokeks ägor hade till höstetinget 1845 instämt gästgivaren J oachimsson i Holkaberg med krav om ersättning för brutet torpkontrakt samt ersättning för utförda dagsverken. År 1839 hade Johan Jönsson fått ett torpkontrakt med båda gästgivarna i Holkaberg, Erik Nilsson och J oachimsson. Enligt detta skulle torpbyggnader uppföras på Södergårdens ägor och till detta skulle höra åkerj ord på Norrgårdens ägor i Stavagärdet och Broalyckan. 52 Målet var uppe vid tinget vid flera tillfällen och slutligen återstod endast en oenighet rörande antalet dagsverken som J oachimsson skulle ersätta. Rät ten beslöt den 7 oktober 1846 att J oachimsson skulle ersätta Jönsson för 419 karla och 79 kvinnodagsverken. Gustaf Henrik Nilsson 18151026, arrendator, Johanna Persdotter 181603 27 i Vadstena Barn: Fredrik Ulrik (18420321), Johan August 18440101, Karl Otto 18451002, Gustaf var son till arrendatom Nils Olofsson och Anna Stina Jonsdotter i Ödeshögs Prästgård. Johanna var från Vadstena och hennes bakgrund vet jag inget om. Gustaf och Johanna kom från Stora Åby och arrenderade en av gårdarna i Holkaberg, troligen Norrgården, under åren 184347. Han uppgavs då också vara gästgivare. De flyttade sedan tillbaka till Stora Åby. Erik Nilsson 180806 1 6 i Harstad, gästgivare, Albertina Svensdotter 18100429 i Heda Edla 18300316, Erik Nilsson med sin familj kom från Kumla socken till Holkaberg 1835. Albertina var dotter till Anna Brita Persdotter och Sven Persson i Häggestad och hennes morfar var således gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Norr gård. Erik började som arrendator 1835 men förvärvade i etapper 3/16 mtl med såg och mjölkvam i Holkaberg. Det första arrendekontrakte där Anna Brita Persdotter till sin måg Erik Nilsson utarrenderar 3/ 16 mantal Holkaberg, är intaget i domboken för 1836 och är utförligt och detaljrikt. Vid vintertinget 1836 hade bonden Hans Vesterlund i Hessleby av Dahls härad instämt Erik Nilsson med anledning av skuldfordran. Erik Nilsson uteblev från tinget, trots att han blivit kallad. Skulden härrörde från en häst handel. Målet uppsköts. Förmodligen skedde en uppgörelse i godo. Han är också omnämnd i domboken flera gånger under 1840talet. Han dömdes bl. a. för olovlig utminutering av brännvin. Familjen flyttade 1860 till Gränna. Maja Greta Månsdotter 1799 i Rök, piga Albertina hade en piga, Maja Greta Månsdotter, född i Rök 1799. Hon hade tjänat som piga på olika håll i bygden, Lilla Krokek, Holkaberg, Åby Gästgivargård, Hon kom till Holkaberg från Lilla Krokek 1835. Hon drunk nade i Vättern den 23 augusti 1838. I kyrkoboken står att hon själv kastat sig i Vättern och var en självmörda re. I bouppteckningen efter henne står att hon blev jimnen i Vättern och har ärligen begravts. 53 Hennes närmaste arvingar var systern Anna Karin Månsdotter, gift med rättaren Anders Månsson i Skogsby och brodern Nils Månsson, som för modligen vistas i Stockholm. Hennes personliga tillhörigheter värderades till 74 riksdaler, därav hennes innestående lön hos Albertina, sex riksdaler. Kronolänsmannen kommissarien Nelson hade till vintertinget 1842 in stämt gästgivaren Erik Nilsson i Holkaberg för det han dels sj älv och dels genom sitt folk vid en auktion hos Petersson i Munkeryd den 13 och 14 ok tober 1841 utövat olovlig brännvinsutminutering. Utslaget den 22 mars 1842 löd: På grund av skriftligt erkännande samt 47 § Kongl förordningen 1841 dömes Nilsson att böta 20 riksdaler, därav 2/3 till åklagaren, resten till Ödeshögs sockens fattiga, eller undergå fängel se 14 dagar. Erik Nilsson och hans hustru Albertina Svensdotter anhöll vid sommar tinget 1853 om fastebrev på 1/ 16 mtl krono skatte Holkaberg med tillhöran de såg och mjölkvam som de enligt bevittnad avhandling den 30 mars 1842 inköpt av Anna Brita Persdotter för 2666 riksdaler 32 skillingar banco. Vid vintertinget 1845 hade inlämnats ett kontrakt rörande en lösöreför sälj ning. Det var Erik Nilsson i Holkaberg som till kronolänsmannen Nelson i Ösjö sålt en mängd lösöre för totalt 480 riksdaler banco. Han skulle dock fritt få disponera detsamma tills vidare. Bevittnat 9 maj 1845 av Anders Joachimsson och Peter Andersson i Holkaberg. Ett annat människoöde kan här också intas. Det var Karl Peter Anders son. Han föddes 1 september 1807, son till bonden Anders Samuelsson och Stina Danielsdotter i Stora Krokek. När han var 12 år flyttade familjen till Visj ö, där de innehade en gård på 1/3 mantal. Fadern drunknade i Visj ön hösten 1820. Karl Peter tjänade dräng på olika håll, bl. a. i Stockseryd och Hårstorp, varefter han flyttade till Rök. Där gifte han sig 1836 med Maja Stina Nilsdotter, en bonddotter från Munkeryd. De flyttade 1838 till Visjö där de ägde och brukade 4/46 mantal, förmodligen hans arv efter föräldrarna. År 1840 flyttade de till ett torp på Sväms ägor. 1842 flyttade de till Krå keryd, där han var dräng hos bonden Jonas Nilsson. 1843 flyttade de till ett torp på Stockseryds ägor. Där fick de en son, Frans Vilhelm, som dock dog samma år. 1848 står de skrivna ”Till hus” i Kråkeryd men året därpå uppges de vara lösdrivare. Makarna hade då inga bam. Maja Stina Nilsdotter återvände då till Munkeryd, där hon bodde ”till hus” hos sin syster. Karl Peters mor, Stina Danielsdotteri Visjö dog i febru ari 1849. Karl Peter hade vid årsskiftet 185051 tjänst i Holkaberg. Där dog han på nyårsnatten av os. Ett olyckligt människoöde. Vilket nyårsfirande! Gästgiveriet vid Holkaberg, eller Sj öberga, började troligen minska i omfattning efter att den nya vägen tillkommit 1852. Andå kan vi anta att Sj öberga var en fungerande gästgivargård ända fram mot slutet av 1800 talet. 54 __ Det kan då också finnas skäl att från allmänna tinget med Lysings härad i Odeshög den 27 september 1853 hämta följande taxa, gällande för gästgi vargårdarna inom Lysings härad. En måltid mat av tre goda rätter 24 skil En dito av två goda rätter ling En kanna gott öl 16 En kanna svagdricka 12 Ett rum med säng och eldning över natten 4 Ett rum med säng och eldning för dygnet 20 Ett rum med säng men utan eldning över natten 28 Ett rum med säng utan eldning för hela dygnet 12 För varje säng om flera än en person har ett rum 16 Ett ljus 18 En eldbrasa 3 4 Ett lispund hårdvallshö 20 En kappe havre, ren och strid säd 12 En kappe finskuren hackelse 1 6 Rum i låst skjul för större åkdon över natten 2 Dito för kärra eller mindre åkdon över natten 1 Hästspilta över natten 2 Dito för ett dygn 4 Vagnsmörja av tal g för fyra hjul 4 Detta var de priser som gällde vid gästgivargårdarna. Anna Brita Nilsdotter 18140829 i Harstad, Gustaf Petersson 18380312 i " , till Amerika 2/6 1872, Johan Erik " 18400213 " Frans Vilh. " 18420110 " Johanna M " (1848) i S:t Per Karl August " 18501211 i Rogslösa, till Järstorp 1866 Anna Brita var möjligen syster till Erik Nilsson se ovan. Hon kom hit från Rogslösa 1851 med sina fem söner och bodde "inhyses i egen stuga". Hennes barn flyttade hemifrån undan för undan och i slutet av 1860talet bodde Anna Brita ensam kvar, utfattig. År 1872 emigrerade hon till Amerika, kanske till sina barn. Jag har funnit belägg endast för att sonen Gustaf emigrerade till Amerika. De övriga tycks inte finnas kvar i Ödeshögs socken 1890. Anders Persson 18171107, torpare, Klara J aensdotter 18270806, Barn: Johanna Charlotta18461025, g m Karl Edv Gustafsson i Kopparp Karl Alfred 18490201, t Amerika 6/4 1869, se nedan. Johannes 18500427, Klara Josefina 18511912, gift och övertog föräldragården 55 Anders och Klara gifte sig 1846 och kom samma år till Holkaberg. De ras förpantning var sannolikt den som senare ägdes av Karl Peter Kylén, d V s utmed landsvägen längst i norr. Anders var son till Peter Andersson och Greta Larsdotter på Södra Bråtens ägor. Klara var dotter till J aen Andersson och Katharina J önsdotter i Munke ryd. Anders och Klara flyttade 1851 till Munkeryd och övertog hennes för äldragård. De fick tretton bam. Av dem dog åtta i unga år. Några reste till Amerika. Läs mera om denna familj under Munkeryd. Peter Nilsson 18020728, dräng, torpare, H 1)Stina Greta Andersdotter (1801) i Adelöv, sjuklig, död 1835 Barn: Johan Christopher 18261109, gift, se nedan Andreas 18290731, t Stora Krokek Peter Nilsson var torparson från Börstabols ägor, son till Nils Larsson och Greta J önsdotter. Peters farfar var bondson från Börstabol. Peter gifte sig 1825 med Stina Greta Andersdotter. Peter var först dräng på olika stäl len, Kulhult, Harsbol, Holkaberg och Stava. IHolkaberg skrevs han som ”gifta drängen” och bodde troligen med familjen på Sörgården eller Sörgår dens ägor ett par åri slutet av 1820talet. Omkring 1833 flyttade de till Börstabol, där de bröt ny mark och byggde ett nytt torp utmed vägen mot Kulhult 5600 nordost om gårdshusen i Börstabol. Det finns mycket att säga om Peter Nilsson, bl. a. att han belönades 12 augusti 1860 av Östergötlands läns hushållningssällskap för odlingsflit vid sitt lilla torp, det han själv anlagt, uppodlat och bebyggt. I nästa husför hörslängd har dock skrivits följ ande: Klent torp, ur mantal. På den tiden kunde man få medalj för odlingsflit. Numera kan man få medalj av EU om man slutar odla. Peter Nilsson dog den 12 januari 1873 av ålderdoms bräcklighet. Ännu i våra dagar, år 2000, finns det äldre personer som kallar platsen för hans torp för ”Peter Nilsas”. Syrenema blommar fortfarande varje vår utmed vägen, påminnande om att här har en torparfamilj arbetat och slitit hårt, så hårt att de belönades för odlingsflit. De fick många barn. Läs mera om denna familj under Börstabol. Johannes Nilsson 17910617, torpare Karin Andersdotter 1784 i Stora Åby Barn: Lena Maja 18150820, född i Klämmestorp, t Holkaberg 1832 Johan 18180329, tKlämmestorp 1832 Stina Sofia 18200113, född i Tällekullen, t Ösiö 1832 Anders Magnus 18220115, född i Tällekullen, Johanna Karin 18231225, född i Tällekullen, Peter 18270325, född i Bultsbol Johannes var son till soldaten Nils Hasselgren och hans hustru Lena Jons dotter på Kushults ägor. Katharina var soldatdotter från Stora Åby försam ling. Johannes och Karin gifte sig 1811. De bodde en tid i Heda socken, 56 sedan i Klämmestorp, Tällekullen m. fl. platser. Johannes gjorde sig skyldig till fylleri 1825, enligt uppgift i husförhörslängden. De kom till Stavreberg 1829 och flyttade 1834 till Holkabergs ägor, tro ligen till torpet Grekkebo. Därifrån flyttade de snart vidare åt andra håll och hamnade slutligen i Ödeshög. En ny väg mellan Gränna och Ödeshög byggdes. Redan 1846 hade kap ten Backlund gjort en plan över den nya vägen, som skulle bli kortare, jäm nare med mindre höjdskillnader osv. Där angavs att den gamla vägen besvä ras av jäslera, varför även paketvagnen och andra tyngre äka'on alltid om vår och höst mäste vägas upp ur gyttjan. Postvagnarna har på denna väg rättighet att begagna en fjärdedels timma längre tidpä varje mil, än vad som är föreskrivet för postföringen genom övriga delar av riket. År 185253 blev den nya vägen mellan Uppgränna och Sunneryd klar. Den gick nedanför bergen och hade inte så mycket backar som den gamla vägen och medförde som vi förstår många fördelar. För Holkabergs del in nebar det att gästgivargården flyttades från Holkaberg ner till Sj öberga. Vi kan anta att det kändes mycket tyst och konstigt utmed den gamla Hola vedsvägen när den nya vägen öppnats. Stava missionshus byggdes 1866. Bland andra lokala samtalsämnen då kan nämnas flera mord i bygden elleri närheten, bl.a. mordet i Stava 1864. Nu åter till människorna i Holkaberg. Gustav Rehn i Väversunda anhöll i egenskap av förmyndare för omyndi ge Kristofer Petersson vid sommartinget 1844 om fastebrev för 3/40 mtl krono skatte Holkabergs Norrgård som den omyndige enligt bevittnad av handling fått i förtida arv efter sin fader Peter Petersson. Likaså anhölls om fastebrev enligt ovanstående för 3/40 åt vardera Sara Petersdotter och Maria Petersdotter. Kristofer Petersson 1823123 l i Väversunda, Johanna Jonsdotter 18310425 i V Tollstad Barn: Maria Sofia 18500209, Emilia Alida Mathilda 18510705, död 1852, Kristofer var sonson till Peter Persson d. ä. i Holkabergs Norrgård. Han kom till Holkaberg 1846 från Väversunda. Han och Johanna gifte sig 1848. Kristofer ägde 9/80 mtl och stod skriven som brukare av 3/8 mtl. 1852 flyt tade denna familj till V Tollstad. Anna Brita Persdotter 17770718, Anna Brita Persdotter var dotter till Peter Persson och Maria J ohansdot ter i Holkabergs Norrgård. Hon var änka efter Sven Persson i Häggestad när hon 1836 kom från Heda till Holkaberg. Hon ägde hälften av Norrgården och hade under 1840 och 50talen ett undantag där. Hon dog 1858. 57 Vid hösttinget 1836 hade inlämnats ett arrendekontrakt enligt vilket Anna Brita Persdotter utarrenderade sin del av Holkabergs Norrgård, 3/ 16 mantal, till sin måg, Erik Nilsson. Kontraktet gällde i åtta år från den 14 mars 1835 till samma tid 1843 men kontraktet förlängdes därefter. Anna Brita Persdotter förekom även i domboken under 1837 och då var det hen nes arvingar som krävde återgång av en fastighetshandel, troligen i Hägges tad. Detaljerna i detta mål känner jag inte. Arvingarna var tydligen inte be låtna. De återkom. Anna Brita Persdotter i Holkaberg hade av sina arvingar instämts till sommartinget 1843 med påståendet att hon vari färd med att förslösa den egendom som skulle tillfalla dem i arv. De krävde att hon skulle styrka bo uppteckningens innehåll och intyga att hon inte givit bort något eller orätt mäti gt sålt något, för att undandraga vår lagliga rätt som borde tillfälla oss efter hennes död. Arvingarna krävde dessutom ersättning för rättegångs kostnaderna. Anna Brita Persdotter inställde sig inte vid tinget och målet uppsköts. Hur utgången blev känner jag inte till. Jag tycker ändå att stämningen som sådan är intressant. Hur var kvinnornas ställning på den tiden? Hon fick tydligen inte råda över sina egna tillhörigheter. Karl Petersson 1826 1 013 i Väversunda, bonde på Norrgården Stina Karin J ohansdotter 18281021 i Svanshals Barn: Klara Vilhelmina 18500108 i ” Mathilda Josefina 18510313 i ” 7 7 Gustaf 18540219 i ” Johan Albert 18560728, Jenny Alida 18571223, Anna Maria Viktoria 18590219, död s å Johan August 18600426 Anna Maria 18610913 Karl Petersson var sannolikt sonson till Peter Persson i Holkabergs Norrgård, och broder till Kristofer Petersson ovan. Familjen inflyttade 1858 till Holkaberg från Svanshals. Karl ägde och brukade 3/8 mtl, Norrgården i Holkaberg. De flyttade 1864 till Öninge Hallegård. De ägde dock under flera år därefter Norrgården i Holkaberg. Hela familjen emigrerade 1870 till Amerika. Karl Magnus Kalm 18220403 i Åby, arbetare Johanna Sund 18190110 Barn: Axel Herman 18480720, död 18490324 Kalm och hans hustru kom från Östra Haddåsen till Holkaberg 1851 och han var en tid dräng hos J oachimsson. Efter något år flyttade de till Kopparp men återkom sedan till Holkaberg, då som dräng hos Karl Petersson. Det uppges i husförhörslängden att han åtalats för slagsmål samt också att han rymde från tjänsten i Holkaberg. 1863 flyttade han och hans hustru till Lilla Krokek. Det kan också antecknas att han 1869 rymde till Amerika, men återkom senare hem till sin hustru. 58 Bakgrunden för Kalm är okänd. Johanna Sund var dotter till soldaten Johannes Sund och Anna Andersdotter i Sunneby soldattorp. Enligt husför hörslängden var Kalm en avskedad livgrenadj är som kommit från V Tolls tad till Haddåsen 1846. Där står han också först skriven som livgrenadj är, men därefter som avskedad livgrenadj är. Han och Johanna flyttade 1863 till Lilla Krokek. Han rymde 1869 till Amerika men kom tillbaka därifrån 1876. De bodde sedan kvar i Lilla Krokek. Han dog på julaftonen 1894 av bröstlidande. Johanna överfördes till Fattighuset och dog där den 29 mars år 1900 av ålderdoms bräcklighet. Johan Peter Johansson 18210122, arrendator på Norrgården Stina Lotta J ohansdotter 18240922, Barn: Johanna Maria 18510125, (Karl Johan 18520921, ) August Albin 18550107, Per Gustaf 18570307, Alfred (tvilling) 18590624, Emil 18590524, Klara 18611121, Per Otto Edvard 18640327, Johan var född i V Tollstad. Hans bakgrund är okänd. Johanna var dotter till Hans Olofsson och Maja Larsdotter i Kushult. De tillträdde hennes för äldragård i Kushult, eller en del av den, 1843. Någon gång före 1850 flytta de de från Kushult till Ödeshög. De kom tillbaka till Kushult 1853 och ar renderade 3/16 mtl. År 1863 flyttade de till Holkaberg. Här arrenderade de troligen Norrgården. 1867 flyttade familjen till Rossholmen och något sena re till Ödeshög, sedan Sjöstorp, sedan Ödeshög igen. Johan dog 1896. Stinas hädanfärd har jag ingen uppgift om. Johannes Alexandersson 182005 1 3 i Vireda, bonde Kristina Danielsdotter 18210416 " Barn: Johanna Sofia 18421107, g m Ernst Andersson i Skorperyd, Josefina Karolina 18440930, utfl. till Svineryd i Hakarp Anna Charlotta 18480430 i Vireda, bosatt i Vireda Karl Johan 18491023 i ”, g m Matilda Larsdotteri Stava Gustaf Alfred 18610217 i " , g m Eda Augustsdotter,Stava Johannes och Kristina var från Vireda socken. Han var son till Alexander Alexandersson och Lisa Jakob sdotter i Grankärr. Kristina var från Målahult i Vireda, dotter till Daniel Jönsson och Anna J ohannesdotter. Johannes och Kristina bodde i Grankärri Vireda under åren 1839 1842, sedan i Munke ryd i Ödeshögs socken åren 1842 1846 och sedan Grankärr igen under åren 1846 1868. Därefter flyttade de till Holkaberg och hade där förvärvat Norrgården, troligen av Karl Petersson. Under någon tid hade också en broder till Johan nes, Jakob Johan Alexandersson, stått som ägare av Norrgården i Holka berg. 59 Johannes och Kristina hade ytterligare två barn men de dog i rödsotsepi demin 1857. Under åren 1897 1905 bodde Johannes och Kristina återi Grankärr. De flyttade en hel del. Både Johannes och Kristina dog i Holka berg 1911, aV ålderdom. Deras son Gustaf övertog Norrgården i Holkaberg efter föräldrarna. Johannes hade flera syskon i bygden, Sara Alexandersdotter, gift med Johannes Andersson i Gyllinge, Anna Alexandersdotter, gift med Anders Andersson i Fogeryd, Vidare Jakob Johan Alexandersson, bonde i Munke ryd. Därutöver bodde en broderi Toretorp i Stora Åby socken. Många aV syskonen flyttade således från Vireda till Våra bygder. Johannes hade rötter tillbaka till släkterna Roth, Hagström, Asping med flera släkter. Karl Peter Kylén 181803 15 i Svanshals, förpantningsägare Anna Greta Persdotter 18160605 i V Tollstad Barn: Kristina Charlotta 18460106 i Säby, g m Karl A Kylén, Munkeryd. Augusta Eleonora 1848 1 0 1 7 i Säby, död i rödsoten 18570922 AqVilina Vilhelmina 18560627, g m Johan Berg i Munkeryd Familj en Kylén flyttade till Holkaberg 1855 från Åby. Han var född i Svanshals och hon i V Tollstad. Mera vet jag inte om deras bakgrund. De övertog troligen förpantningen efter Anders Persson och Klara Jansdotter. De bodde sedan här livet ut, på denna vackra plats med underbar utsikt. Anna Greta dog 1900 och han dog 1917. Platsen där deras torp låg kallas fortfarande för Kyléns. Efter dem kom Gustaf Kaxe med hustru och en dot ter till torpet. Anders Johansson Dahlgren, 18260807 i Utvängstorp, smed, Maja Stina Persdotter 18260423 i Lommaryd Barn: Charlotta Albertina 18580802 i Gränna Emma Lovisa (18541123) i AdelöV Familjen Dahlgren flyttade till Holkaberg från Mörstorp i Gränna socken 1859. I Mörstorp var han arrendator. När de kom till Holkaberg bodde de möjligen på Norrgården, eller Norrgårdens ägor, i så fall troligen på Smed torpet öster om "Smeakorset", där HolavedsVägen möter Vägen mellan Stava och Munkeryd. Familjen Dahlgren flyttade 1864 till Stora Smedstorp, sena re till AdelöV. Johannes Vahlström 18330519 i Fogelås, smed, död 1863 Maria Elisabet Holm (1826) i Jönköping, fattighj on Barn: Karl Rudolf 18560816 i Hjo Amanda Josefina 185 81104 i Gränna, t Sthlm Augusta Ottilia 18610214 i " Jenny Matilda 18621223 Efter familj en Dahlgren km smeden Johannes Vahlström med sin familj till Smedtorpet på Holkabergs ägor. Men han fick inte bo länge här med sin 60 familj. Han drunknade den 31 augusti 1863 i Vättern, ehuru skicklig sim mare, 30 år gammal. Ibouppteckningen upptogs bl. a. smedjeredskap, t ex stampar, skaft verktyg, nageljäm, skruvskivor, kläppar med bårar, axel skivor med bårar, skrålåda, tänger, dragkärra, fyrkantsjäm mm. Tillgångama upptogs till 92 riksdaler och skulderna till 322 riksdaler. Maria Elisabet Holm flyttade ef ter makens död med barnen till Stava 1876 och där gifte hon sig med mjöl naren Lars Adolf Johannisson. Samuel August Petersson 1 8400524 i Vireda, smed Maria Lovisa Lord 18430323, d t livgr Peter Lord i Munkeryd Barn: Johan Patrik 18660726, gift i Mellby och bosatt där. Karl August 18680518, till Amerika 1886 Frans Anton 18691207, bosatt i Kleven, Gränna Klara Josefina 18711021, död 1878 Oskar Teodor 18731108, död 1878 Ernst Robert 18760119, död 1892 Elin Ossigne 18760119, ? Otto Knut 18771018, (Selma Teresia 18800415), ? Oskar Teodor 16820415, ? Konrad Fabian 18840922, ogift, bodde i L Krokeks soldattorp Samuel var född i Olstorp i Vireda. Han kom från Stora Åby till Holka berg 1864. Han gifte sig år 1866 med Maria Lovisa Lord från Munkeryd. Hon var dotter till Peter Lord och Maja Kaisa Nilsdotter. De bodde i Lorda lyckan bara några hundra meter över ängarna från Smedtorpet. Hans friare väg var inte lång, men vad vacker den var, fina blomsterängar. På 1890talet uppges i husförhörslängden att Samuel var ofärdig. Maria Lovisa Lord dog 1909. Ett par av sönerna bodde kvar hemma hos fadern men flyttade sedan hemifrån även de, varför fadern från 1912 bodde ensam kvar i stugan. Han dog där 1919. Han hade legat många år till sängs i sin stuga. Den låg nära vägen och när han hörde någon komma ropade han och ville ha hjälp, bl. a. med att hämta vatten. Ett vattenhål låg i sluttningen väster om stugan, invid vägen ner mot Holkabergs såg och kvarn. Någon ordentlig brunn fanns inte, endast en grop nedanför berget. Smeden och hans hustru hade 10 bam. Tre av dem dog i unga år. Flera av barnen bodde kvar i bygden. Efter att Samuel dött revs stugan. Det finns idag inga synliga grundstenar kvar. En av deras söner var ”Konrad Sme”, som bodde kvar längst hemma hos fadern. Hans favoritsysselsättning var jakt. På senare tider bodde han i Lilla Krokeks soldattorp. Gustaf Lidholm 18280630 i Lidköping, Maria Stina Petersdotter 18270305, d t bonden Peter J aensson ovan Barn: Hulda Josefina 18580306, till Gränna lfs 1896 Gustaf Lidholm, född i Lidköping 1828, kom till Porsarp 1852 och gifte sig med Maria Petersdotter samma år. Hon var dotter till bonden Peter Ja ensson i hans äktenskap med Ingrid Persdotter. Några år bodde de i Holka 61 berg. Han skrevs där som ” Järdedelsbrukare”. De övertog 1857 ett torp på Porsarps ägor, det som sedan kallades Lidholms och bodde sedan där livet ut. Se närmare under Porsarp. Hans Fredrik Petersson 18240405, gästgivare Helena K Petersdotter 18160325 i Åsheda Barn: Frans Robert 18690607 i Sthlm, död 1874 Fredrika Charlotta 18680223 " , utfl. till Lyckan 1886 August Teodor 18711217 " , död 1874 Hans Fredrik Petersson var son till Peter Jansson och Ingrid Persdotter i Porsarp. Han lämnade föräldrahemmeti Porsarp 1841 och reste till Stock holm. Han kom från Stockholm 1855 till Sj öberga. Han gifte sig då med Helena, som var änka och 8 år äldre än honom. Han skrev sig som gästgiva re och innehavare av 3/8 mtl Holkaberg, förmodligen Södergården som vi kan anta att han köpt av J oachimsson. Sj öberga var gästgivargård och där var många pigor och drängar. En av pigorna hette Maria Josefina Sköld, född 1842 i Narbäck, och hon hade flera tj änsteperioder i Sj öberga, från 1855 och framåt genom åren. Hon har då och då också enligt husförhörslängdema rest till Stockholm, men därefter återkommit till Sj öberga. Hans Fredrik Petersson och Helena Petersdotter skildes 1869 och Helena flyttade samma år till Gränna. Han drev gästgiveriet vidare i Sj öberga. År 1872 kom tre barn från Stockholm till Sj öberga. De tre barnen var födda i Stockholm och de var barn till Maria Josefina Sköld. På sin döds bädd 1873 erkände Hans Fredrik barnen som sina egna barn. Maria Sköld hade under flera år varit piga, senare hushållerska hos honom. Vid bouppteckningen i Sj öberga den 28 april 1873 efter honom inställde sig hans syskon, bröderna Johan Petersson, Anders Petersson och Karl Gustaf Petersson i Porsarp samt åkaren Sven Otto Petersson i Stockholm , ävensom Gustaf Lidholm i Porsarp gift med den avlidnes syster Maja Stina och anmälde sig vara de enda arvingama. Kanske kände de ännu inte till sanningen om de tre barnen. Då framlade de tre barnens förmyndare, Johan Andersson i Lakarp, handlingarna som utvisade att Hans Fredrik Petersson förordnat att Maria Skölds barn utan klanderrätt skall vara ägare till Peterssons all efterlämnade lösa och fasta egendom. Även Maria Sköld hade i förordnande av den avlidne blivit ihågkommen. Tillgångarna uppgick till 21182 riksdaler, skulderna till 6824 riksdaler. I tillgångarna ingick 3/8 mtl Holkaberg till 12100 riksdaler, 1/2 av fasta egen domen nr 8 vid Löjtnantsgatan i Stockholm till 3500 riksdaler. Denna bo uppteckning torde ha blivit åtskilligt omtalad i bygden. Två av de tre barnen dog i unga år. Dottern Fredrika Charlotta gifte sig, 18 år gammal, med bonden Karl Johan Gustafsson i Lyckan. Modern, Maria Josefina Sköld, gifte sig 1875 med Johan August Nilsson och de övertog Holkabergs Södergård med gästgiveriet i Sj öberga, se nedan. 62 Johan August Nilsson 18531 115 i Adelöv, gästgivare Maria Josefina Sköld 18420415, d t livgr. Johan Sköld i Narbäck Barn: August Teodor Henning 18751001, brukade Södergården en tid, Albertina Josefina 18770423, till Stockholm 1896 Selma Teresia 18780507, (Gerda Selma 1880) Alma Viktoria 18831018, Al got Hegnander 188503 05, Johan föddes som oäkta son till bondedottern Anna Greta Jonsdotter i Fotsjö i Adelöv. Hans moder, Anna Greta Jonsdotter, gifte sig 1856 med bonden Nils Petersson i Stora Krokek, där således Johan August växte upp. Han gifte sig 1875 med Maria Josefina Sköld, dotter till livgrenadjären J 0 han Sköld i Narbäck och hans hustru Anna Lisa Jonsdotter. Maria Josefina hade varit piga hos Hans Fredrik Petersson, se ovan, och hade tre barn med honom. De bodde först i Stora Krokek men flyttade 1877 till Sjöberga, där de drev gästgiveriet. Johan var den sista gästgivaren här. Han ägde 9/64 men brukade 15/64. Johan Nilsson var en av de pådrivande i ett förslag till järnväg mellan Ödeshög och Gränna. Familjen flyttade år 1900 till Ödeshögs Riddargård. Det finns en uppgift om att de där öppnade café. Maria Sköld avled av le verkräfta 1911. Johans bortgång har jag ingen uppgift om, men den har tro ligen timat även den. Lördagen den 27 januari är 1900 sålde nämndemannen JA Nilsson på auktion sina utmed vägen mellan Ödeshög och Gränna belägna hus, kallade Sjöberga, till skomakaren Hedin i Stava för en köpesumma av 4000 kronor. I köpet ingick cirka jj/ra tunnland jord Tillträde den 1 april. Detta var hämtat ur ÖstgötaBladet. Gustaf Adolf Jonasson 18411228, arrendator, Augusta M Andersdotter 18541110, d t Andreas Petersson i Porsarp Barn: Ernst Robert Emil 18741015, Elin Naima Augusta 18770315, Gustaf var son till Jonas Samuelsson och Lotta Håkansdotter i Gyllinge. Augusta var dotter till Andreas Peterson och Kristina Andersdotter i Por sarp. Gustaf var således svåger till Hans Fredrik Petersson och arrenderade hans gård i Holkaberg, Södergården under åren 187277. Familjen flyttade sedan till Gränna. Gustaf Jonsson 18210515 i Gränna, arbetare Brita Andersdotter 18160902 i " Barn: Axel 18590228, t Harstad 1874, till Vadstena Johanna Lovisa 18580926, t Rogslösa 1877, till Kleven Gustaf och Brita kom från Lakarp till Holkaberg 1872. Han skrevs som arbetare. Han var troligen från Kleven i Gränna, son till torparen Jonas An dersson och hans hustru Johanna Jonsdotter. Brita var sannolikt från Mell 63 by i Gränna, dotter till Anders Petersson och Kerstin Eriksdotter. Gustaf och Brita var väl kända i våra bygder. De hade bott på flera håll innan de slutligen hamnade i Holkaberg. Det började med att de kom från Gränna till Narbäck 1846. Där arrende rade de en gård på 1A mtl. År 1850 kom de till Munkeryd som arrendator av 1%: mtl. Därefter kom dei slutet av 1860talet till Bankaby och där bodde de först i en backstuga enligt husförhörslängden. År 1861 står han skriven som innehavare av % mtl i Bankaby, men redan 1863 flyttade han med sin familj till Stora Åby socken. Efter något år, 1864 står de skrivna i Klämmestorp som inhysta. 1866 flyttade de till Lakarp och där står han skriven som ladugårdsarrendator och hade piga. Efter sex åri Lakarp kom de så 1772 till Holkaberg och skrivs där som arbetare. De hade haft ganska många barn i familjen men de flesta hade lämnat hemmet när Gustaf och Brita kom till Holkaberg. Brita dog 1881 och Gustaf bodde kvar i Holkaberg ensam en tid, men flyttade 1887 från Holkaberg till Gränna. Han kan vara identisk med den Gustav Jonsson som 1895 dog av ålderdom på Fattighuset i Gränna. Bouppteckningen efter Brita Andersdotter visade att hon efterlämnade maken samt fem barn, sonen August i Vadstena, sonen Karl Edvard vid Munkeryd, sonen Frans Emil, boende i Stockholm, sonen Axel i Vadstena, dottern Johanna Lovisa i Kleven, Gränna. Bouppteckningen upptog endast inre lösöre, allt till ett värde av 520 kronor, skulder 86 kronor. Lotta Jonsdotter 18340330 i Gränna, fattighj on, död 1885. Dottern Johanna Maria 18640306, Lotta var torpardotter från Granmark i Gränna lansförsamling, dotter till torparen Jan Jonasson och Maja Andersdotter på torpet Ängen i Granmark. Hon kom 1860 som piga till Andreas Petersson i Holkaberg, sedan till An ders Magnus Jönsson i Lilla Krokek. 1863 flyttade hon till Stava som piga hos August Jonsson i Stava. Där födde hon en dotter, Johanna Maria den 6 mars 1864. Lotta var se dan piga i Bultsbol, Stora Krokek och Börstabol innan hon 1867 kom till Holkaberg, där hon uppgavs vara sjukli g och stod skriven "Till hus". Senare uppgavs hon vara fattighj on och hon dog av lungsot den 28 december 1885. Hon blev 51 år. Hon bodde vid dödstillfället hos torparen Kalm vid Lilla Krokek. Det blev en familj som själva hade det fattigt och svårt som hyste Lotta under hennes sista stund på jorden. Hennes tillgångar uppgick vid bouppteckningen till 46 kronor, därav hennes gångkläder till 25 kronor. Hennes dotter Johanna var piga på olika håll i bygden. Åren 1885 1887 var hon piga i Gyllinge och flyttade sist nämnda år till Varv. Karl Svensson Tallberg 18521007 i Gränna, skomakare Matilda Josefina Palm 18581122, d t Sam. Palm ovan Barn: Helga Serena 18790605, g m Frans Jakobsson i Stora Krokek, David Reinhold 18810425, Karl August Valfrid 18830106, 64 Karl var son till Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Trygga torpet på Jordstorps ägor i Gränna landsförsamling. Matilda var dotter till soldaten Samuel Palm och Maja Johansdotter Vetter i Porsarps soldattorp. Familjen Tallberg bildade sitt första bo i Porsarp efter giftermålet 1879. De flyttade till Holkaberg 1881, till Stava 1883 och till Munkeryd 1886. De flyttade till Gyllinge 1895, till Stava 1898, till Stora Krokek omkring 1900 och några år senare till Stavreberg. Denna familj har bott i många torpstugor i bygden och hade säkerligen god kunskap om väggdrag och mycket annat som kunde finnas i gamla timmerstugor. Anders Reinhold Grek 18411116, arbetare Maria Karolina Johansdotter 18420710 Barn: Hilma Teresia 18710717, Maria Josefina 18731216, död 1874 Karl Teodor Harald 18750510, Anders var son till livgrenadjären Anders Grek och hans hustru Maja Lotta Skön på Erstorps ägor. Marie var dotter till torparen Johannes Jonsson och hans hustru Sara Lena Svensdotter på Kopparps ägor. Anders var dräng i Holkaberg hos Hans Fredrik Petersson från år 1864 och framåt. Han gifte sig 1870 med Maria. Vi kan anta att denna familj bodde på torpet Grekkebo och gav namn åt detta torp. Anders och Maria flyttade dock från sitt torp vid sekelskiftet år 1900 och torpet revs senare. Idag finns en stenhög kvar efter spismuren samt åtskilliga stenrader av grundstenar. Familjen Grek bosatte sig i Mark. Maria blev gammal. Inför sin 95årsdag blev hon intervjuad i Östgöta Bladet onsdagen den 7 juli 1937. Dagen innan hade hon som vanligt gått från Mark över ängar och gärden och gärdesgårdar fram till torget i Ödes hög för att göra sin vanliga torgronda. Hon berättade att hon var född i La karp. Redan som 10åring började hon arbeta som barnflicka i Stava. I hen nes föräldrahem var det fattigt, Hennes far tjänade åtta skilling om dagen och hennes mor sex skilling. Vid 28 års ålder gifte hon sig med Anders Grek och de drev sedan detta torp Grekkebo på Holkabergs ägor. Där hade de en ko och ett får och de gjorde 100 dagsverken om året för detta torp. Här bodde dei 38 år. Då hade de sparat ihop 3000 kronor och köpte då en gård i Mark för 4000 kronor. De flyttade då från Grekkebo. Hennes make dog i Mark 1917. Som vi kan se har det under senare hälften av 1800talet förekommit många flyttningar. Många bodde bara en kort tid i byn. Det kanske kan för klaras av den nya vägens tillkomst. En ny gästgivargård byggdes i Sj öberga, och åtskilliga hus blev tomma utmed den gamla landsvägen. Under ett antal år bodde i Sj öberga skräddaren Anders Hammarstedt med sin familj. Han var född 1873 i Gränna, hustrun Hulda Maria Johansdotter, född 1877 i Gränna samt dottern Alma Viktoria. De flyttade 1904 till Svanshals. År 1899 skedde ett inbrotti deras bostad i Sj öberga och därvid stals kläder och en del matvaror. 65 August Teodor H Nilsson 18751001, arrendator på Södergården Selma Serena J ohansdotter 18800223, Barn: Karin Margareta 19080621, död i tbci 25årsåldem Sven Olof Teodor 19091207, Inga Serena 19110930, Otto Alexander Lind 1899 i Grödinge, fosterson August var son till gästgivaren Johan August Nilsson och Josefina Maria Sköld i Sj öberga. Selma var dotter till bonden Johan August Andersson och Anna Brita Magnidotter i Stavreberg. De arrenderade Södergården i Holka berg. År 1917 flyttade de till Hagebyhöga. De flyttade senare till Svanshals och därefter till Varv. En sonson till August och Selma är Lars Nilsson i Linköping. Gustaf A Johansson 18610217 i Vireda, bonde på Norrgården, Eda Dorotea Augustsdotter 18680206, Sonen David S 18920506, bonde i Holkaberg Gustaf och Eda gifte sig 1889. Han var son till Johannes Alexandersson och Kristina Danielsson i Holkaberg, men med rötter i Vireda. Eda kom från Stava och var dotter till August Jonsson och Johanna J ohansdotter. De bru kade till en början Gustafs föräldragård tillsammans med Gustafs far, J 0 hannes Alexandersson. Troligen övertog de gården 1897. Eda dog 1922. Till gården hörde också den såg som låg vid bäcken och hade gamla anor. I flera hundra år hade den funnits. Gustav drev denna vidare. Gustaf flyttade därefter till den gård i Stava som tidigare innehafts av hans svärföräldrar och som Gustaf och Eda stått skrivna för sedan svärför äldrarnas död 1909. Gustaf brukade själv denna gård, med hjälp av pigor och drängar. Han dog 16 mars 1940. Oskar A Andersson Hedin 1871, skomakare, g 95, Clara M Andersson 18760211 i Varv Barn: Olga 0 18931220 i Varv, gift med Karl Nord Verner Gunnar 18960811, skohandlare i Ödeshög Greta I 19001017, ogift, bodde kvari Sj öberga Stina M 19020102, gift 1933 och utfl. till Stockholm 0 Manne 18980902, skomakare i Ödeshög, Bengt Eskil 19030312, ? Olof Arne 19160709, skollärarei Stockholm Gästgiveriverksamheten i Sj öberga upphörde år 1900. Kanske upphörde verksamheten lite undan för undan. Den nya vägen från 1852 gjorde det möjligt att allt snabbare avverka sträckan mellan Ödeshög och Gränna. Gästgivargården tappade sin betydelse. Oskar Hedin, köpte Sj öberga 1900 och flyttade dit och öppnade skomakeri. Oskar Hedin var son till bonden Anders Johan Jonsson och hans hustru Sofia Gustafsdotter i Stava. Han gifte 66 sig med Klara Andersson från Varv 1895. Hennes bakgrund har jag ingen uppgift om. Familjen bodde först i Stava men flyttade omkring år 19001901 till Sjö berga, där han sedan drev skomakerirörelse med flera personer anställda. Oskar Hedin dog i september 1937 genom en olyckshändelse. Han blev på körd av en buss på vägen utanför bostaden. Bland skomakeriarbetare som nämns i handlingarna är bl. a. följande: Axel H Fransson 1875 i Gränna, skomakeriarbetare Adolf Gustafsson 1890, Oskar Gustafsson 1897, David Leonard Lundqvist 1881, Ossian Efraim Karlsson 1880, se nedan Anton Fabian Karlsson 1879, Enligt uppgifter från boken Gods och gårdar från omkr. 1945 bestod fas tigheten Sj öberga av två hektar mark. Den kom till släkten Hedin år 1900, mangårdsbyggnaden är från 1850 och på gården fanns fyra nötkreatur. I Sj öberga bodde Greta Hedin kvar ensam till dess att hon dog 1987. Nu varande innehavare av Sj öberga är ättlingar till Oskar Hedin. De använder Sj öberga endast för fritidsändamål. Ossian E Karlsson 18801015, skomakare, Ida Lovisa Svensdotter 18760921, gifta 1902 Barn: Eskil Ossian Funke 19031028, Karin Lydia 19061015, Ossian var från Kopparp, son till skomakaren August Karlsson och Ma tilda Blom i Kopparp. Han var skomakare hos Hedin i Sj öberga när han 1902 gifte sig med Ida, som var från Adelöv. Hon hade en tid tjänat piga i Börstabol. Hennes föräldrar var torparen Sven Karlsson och Johanna An dersdotter på torpet Moen på Askaremålens ägor. De bodde först en tid på Holkabergs ägor, troligen i Sj öberga, innan de 1907 kom till Munkeryd. Där bodde de troligen en tid i soldattorpet, eller i huset mitt emot Norra Kärr, innan de 1908 köpte torpet Norra Kärr av An ders Johansson. Ossian stod då skriven som skomakare men han blev sedan brevbärare. Johan Nilsson 18741110 i Skärstad, bonde på Södergården Olga Maria Lejon 18801015 i Malmbäck Barn: Hilding Rudolf 19110606 i Ödestugu Gunnar Yngve 19140504 i Skärstad, dödi spanska sjukan 1918, GEIngeborg 19161115i ” Johan och Olga gifte sig 1913 i Skärstad. Han var son till Nils Jansson och Brita Nilsdotter i Hillinge i Skärstad. Ol gas bakgrund känner jag inte. De bodde efter giftermålet troligen en tid i Skärstad innan de 1918 kom till Holkaberg. Johan Nilsson dog i spanska sjukan 8 november 1918 och sonen 67 Gunnar fyra dagar senare. Hustrun och barnen flyttade därefter till Gränna. Gården köptes 1919 av Gideon Andersson, se nedan. David Gustafsson 18920506, bonde g. Mimmi Gustavsdotter 18981212, d t G A Gustafsson i Hårstorp, Barn: Bertil 19231206, död 1999 Ingegerd 1926, g m Einar Jakobsson, bosatt i Stava Gunvor 193 5, bor kvar i föräldrahemmet. David var son till Gustaf Johansson och Eda Augustsdotter i Holkaberg. Mimmi var dotter till Gustaf Gustafsson och Amanda J ohansdotter i Hårs torp. David och Mimmi övertog Norrgården i Holkaberg efter hans föräld rar. David dog 1961. Mimmi dog 1974. David drev också sågen. Det var en vattendriven ramsåg. Mimmi fick gå till sågen med mat till sågarlaget. Sågandet pågick ännu på 1930talet. Där fanns också en spånhyvel. Kvarnen däremot hade nedlagts tidigare. Det bör också nämnas att David och Mimmi i många år vari ledningen för missionsverksamheten i Stava. Enligt uppgifter från mitten av 1940talet i boken Gods och gårdar om fattade Holkabergs Norrgård 62 hektar, därav 12 hektar åker. Gården kom till släkten omkring 1870. Mangårdsbyggnaden är från 1911 och ekonomi byggnaderna från omkring 1870. På gården fanns på 1940talet tre hästar och 14 nötkreatur. Gustaf Kaxe 1832 i Åby, f.d. hemmansägare Anna Maria Larsdotter 183 3 , död 1917 Emilia Kaxe 1865 Gustaf Kaxe var född i Jönsabola Stora Åby och hustrun Anna Maria Larsdotter var född i Laxhemmet i Stora Åby. De gifte sig 1859. År 1876 kom de till Tingstad, där de förvärvat en gård. Till Kyléns torp på Holka bergs ägor kom de 1919. Hos dem bodde då också en dotter, Emilia Gus tafsson, född 1865. Anna Maria Larsdotter dog 21 juli 1917 och Gustaf dog 11 september 1922 i Holkaberg. Dottern Emilia bodde troligen kvar på tor pet en tid. 1926 flyttade hon till Åkersberg på Stava ägor, ett hus som hon låtit bygga åt si g. Gustaf Kaxe var farfar till Mimmi i Holkaberg. Till Kyléns torp kom därefter Oskar Hj ertstedt med sin familj, hustru och tre bam. De kom dit 1933 från Stavreberg. Året därpå, 1934, flyttade de tillbaka till Stavreberg. En av sönerna, Per Olof Hj ertstedt, bor idag i Kle ven. Hj ertstedts var troligen de sista som bodde på Kyléns torp. Bostadshuset revs troligen på 1930talet. Ladugården stod länge kvar, kanske ända fram till omkring år 1960, resterna av en matkällare syntes också utmed vägen. Bostadshuset låg också invid vägen. Nu är allt borta. 68 Gideon Andersson 1865 i Åby, bonde på Södergården i Holkaberg Signe Andersdotter 18781231 i Åby Barn: Maria (lVIia) 19030522, g m Ernst från Kaxtorp Ivar 19050715, g m Karin Kvist, bonde på föräldragården Eskil 19120410, g m Anna Strand från Boeryd Brita 19200415, g m Nils Andersson från Tällekullen Gideon Andersson dog av förkylning 17 december 1920. Signe drev en sam gården vidare med hjälp av sina barn. Hon dog 1972. Gården brukades en tid av dottern Brita och hennes man men övertogs på 1940talet av sonen Ivar och hans familj. Sonen Ivar Andersson gifte sig med Karin Kvist. De bodde efter gifter målet en tid i Gränna landsförsamling. År 1941 kom de till Holkaberg och övertog föräldragården. Ivar hade god berättartalang och kunde förmedla minnen från flydda tider, om människor och om förhållanden förr. Ivar av led 1997. Han hade redan tidigare överlåtit gården till sonen Leif. Enligt uppgifter från mitten av 1940talet omfattade Södergården 73 hek tar, därav 12,5 hektar åker. På gården fanns då fyra hästar och 20 nötkreatur. Mangårdsbyggnaden var från omkring 1895 och ekonomibyggnaderna från 1934. Ett uthus på gården kan vara av hög ålder, troligen från tiden före 1852 då gästgivargården var belägen utmed den gamla Holavedsvägen. År 2000 bor i Holkaberg endast tre personer permanent, året runt. Jorden i Holkaberg är utarrenderad. Den egna djurhållningen har upphört. Mjölkle veranser till mejeri från Holkaberg har inte skett på ca 20 år. Inte heller i Sj öberga finns några permanentboende. Över byns marker går motorvägen med sitt ständiga brus. Den gamla Holavedsvägen ligger stilla. Den gamla bron över bäcken är borta. Den revs när motorvägen byggdes. Denna gamla väg och den gamla bron är om nämnd åtskilliga gånger i gamla handlingar, vid vägsyner, vid häradstinget osv. Detta var min berättelse om Holkaberg. Den har mest handlat om äldre tider. Om senare tider och om nutid överlämnar jag till människorna i byn att själva berätta. Jag har på liknande sätt skrivit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Arne Ivarsson i mars 2009 69