Alvastra och Omberg

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

78 '['ORNRUSICNS um; “ Vad enskilt Spanien beträffar, sä synas (l (2 (3 v 0. 1* v ;1 1 I U ut Ä gf (här Medelhavet) lcomnc inncvånnrnu huva hum clcl ', ' *' allmänna kolonlstnamnet Ibericr lsyuncrhet på hulvöns ,1 södra delar. I de nordligare Lmkterna därmnot, boddc: redan 3 förut Celtcr; ch du av :Lnkomlingzu'nm som (llngn sig, § VM upp ibland dcm, kallades (lålrlör Cultlhcricr) Ll. ii, _ › »Kolonistcr blandade med Cchcrnl Ännu nnrdlignrc ilmlv * ' l 4. › . . . ons hörn'ullcr kant' fingo (lv. lmndmmny'un Him! llu,I'qu' ,j . 1 v \ vx I \ > . (Cunmbrcr). , N › l . i I* I A 14A I I It l\ v ' Med ett ord, HV (10 uslcrlunclslu; lcc,›lnnm(,rm:. ll)<^n«'|'|\c, § 1070 gmlccn'nc sig anledning; för numnrl, mvh llmlw hulu . lilmlcl lbux'lun rllur l'ollwl, lllçkmm Hmmnw l<;1ll;1|lr' (lvl \']\,]\›,\\ i',1§'{'1§;\]\"[]\l›l SÄEHHI l'l! lll' Hispanlcn char djuren. l Spaniens tredje namn ll cs puria bulthz* Al'wnlzlml, och 5 \'› hade sitt upphov därav) att. enligt dun ;gamla \;u'l(l(:ns M V N › › ?mål:ton Spnnltn låg; vzislliglvnl :w .'lll.l lul.zmlm lflmlwl. ml' 5 Illulllå lll./(1[) l.l1\\'lt\l*›l_ll^.l" *.\ 'i illlrsl lin' :fillwl :mh11:» |1|2<l;;.m;r_ l (hinnllll'lh mzh. lwln Innlwm. l '5 _ v lxvåill. Namnet llåLx'luLlcz xjnl ;av ;rkl'l'l'lL'llLlh 4/ 1.5._le :mm _1|a\|...\l\ \|\1_4\1›1:>, ' ' a buyclcr altan; man när SlbllLLmetll (0,1 mr* ;357, m (lvl .lnr. $\ › \ › . V . I sLâcndc Epcru. mm: annat im (lm [Sstcrliindslm I libcr. H C* ,7 l . ' H: _ l ' I R 7 .i J \ 2 vari media (v, 1)) hårdnar till pl hur VÄLJ* ifku alldeles : \ *V k . bemärkelsen av Alton, men ;11' hkml slakL ml(lawlla l: 1* 3 h. “HW mm 3 “rgcnom den vanliga rnnsiitmingm :Lv de två sengnw null ; ' V_ ' kalcrna); och Ercb betyder Alton. Man l'lnner sålunle att X , v . ' _ [bana och Hcspcria i Hera m'sccndcn iim samma namn i_ E N A D E* l l Hespendcmns (Altonharnens) trädgårdar med sina ;Jyllmz _ \ \ frukter, som 1dcn gamla llflCH 5er myka mm;le och i_ * \ berömmas, äro Murcius och Valencias llucrtns, mwl sinzz citron och pomcmnsskogar. <1 B A 1\' l) VI ; . xk \ _ v HARUN _11 HUS K ' ' \ \›,_.\ 'c \V (m SÄ'l"l“F_'I' A'r'r SLUTA H'I'Yk 1419' .. y \ x., . { J \. ;A\u '^ 3 ( '\,^\ \ \\, / L\. \ f .7 P å . ' (l ,. _Tgv z. 7. Alumnhl, Suml. skriM'r 7. 3 ;h '9. :5. v ., . 3 N , Va_ * > \ ;3, " 4 553., LW 'M ?F r; 'ggn l '“ * ' I '115 › J .4 a' / du, åt? 'TiJlåNlUJiJLNS lik'er ll CI) Reser ni? jag följer, sade han. _ Blek, men man xvnbnr kroppsansträngning, steg har; upp. i Min avsikt iir också att resa simlcrni gcnoni Nurigc, fortior han, jag' har intct skill att dröja liiir lfinaçrc. att nn l'orlsfllin rnsnn'fr/ iir Lliitit'ilfäi icku sjnl;. \f.'n'l ri' z' iii." »'l'illåta crn krnitcr. Mina krailcr? jag *›>l\ln, herr baron, rusa vi törst upp nn Ullli)(:l'j.;. Där'är en vacker sitnntion, ett in;il.nidit Dt*l'^\|l\“iiil\'. jag har intet annat syttcnnil lör niin rusa, ;in lvloil :ill rcszr Således _ dct vill säga, om cj ni sjiilv och iii ;ilsk viirdzi sällskap niisstvckcr L'll l'öljcslzigizn'r. som liljj_ * vi tar iivcn jag ditnpp. »Har ni inth mål lör cr rcsçi? Dä risiär ni hlon för er hälsa?» På sätt och vis. jag rcscr för att bli sjuk, »Här står icke allt rätt till», tänkth jag, endast: »Ni var ju vid Mcdcvi, var dct också liir att bli ›> Sjuk? nej. Där blir man varken frisk cllcr sjuk (lcksii var jag icke där på annat sätt, än att jag reste (liiritrån. jag; for förbi blott. Men ni stöts tvivclsntnn av detta' :skyldig: men sadc bcsyn'ntsrlign till, vars klziv ni ickc intar. jag iir en urs'zikt, jag kan icke vara ett angcninnt sfillskup för er på resan; likväl lovar jag, att ickc vara obehaglig. jag vet att ni hör till Löwcnstjernska hnsct, jag' lar igenkäni 'ett och annat ansikte, chnrn jag aldrigr sett dem förr: jag har igcnkåint nya intagandc drag på iildrc förut kända! ' Men ni själv förlåt 4 med vad namn får jag l_ö\\'=cnstjcrna.›> »Mitt namn är Eleonora Amalia; en Min fröken, jag har hört talas om vi: till Hugo, och till Andreas Villiclin. Ni :'ir un lörtråil'l'lig mans syster. Vad är namncn på (itflll, som :illölixi cr? Ni iir svstcr A . _. .mind \ l.\i\'<1's _ll'l.lL':» kr i »Mina i)l()l'$i,)ill'll.i Andreas Vilhclms hiiri: alla? »ch cndzist en, jnliznin» D0. övriga ;tro il wrskzilken Hugos barn: Frans, llcnr'ik och 5\nro|;i..v V Hon hcicr alltså Aurora? \/'åilsi§;›'ni:lsi (nu *sinl Nicn jag' nppvlmllcr cr. llllll irrikcn. Dutti nln'i't'k lin; jznç min i'tl ln'nxliyl 'ni' gå, isvnni'rhui soni ticll inn, \':irnnd il.lll Evilurgznlu ' höll niig'oi inncrligl och .nn;in ni. n.istnn “lock vnr olikt cn *id lättan ' lw mig): sina ord, innc rörande, likt en bön dålrnii något riilt iörnåiinl. oni lörliilclsif (lili högst l'i'irir'nnl. djnat dold, incn likviil ganska lilli';"nkliu_'i lll' ning. jag gick, 1 l\*;isir;i. _ Vi foro ut ur Vadstena på södra sidan, i'öz' i det höga ":':slöttcls bägge smärre östra torn; togo viigcn nn Starby gård och sedan in iAskc härad. Hin' iir "mrkcn så. bördig, bror Hugo, att såidcn och griisct ir? iir grönt igt vis, utan svartgrönt av rnnsi. Tr. iir , att vacker. :lig limpa på vanl inn ligger åt alla håll öppen och ser rik nt, nicn Man har för ögonen ständigt en 1 en ol'ø' som lrnntnnmir. Ornbcrg: lig'ch rrkligcn i lizin lin' kn llrig w jciig; tnlnr denna form 'framför dcn rcsnndes Ögon. lr. söderut ifrån Vadstena stud. Man ser en höjd mitt på en vidsträckt slätt, nian Stillil'll” Hang", när Tillåt ll ._;t däriöre eller fjåir, med något annat berg, en gång likna hela det ymniga Aska hia: irl vid ett ännu bord, där Oinhcrg l: ;zjcr brcd slätt och vid dukat mat vid som själva bullan. Vi sñgo Äbylnnd på litcl avstånd, ioro rg' och 'ljiillstcn och komrno till en sjö, soin ln' r 'lifiksrrn vilken skall vara inyC'kcl grnrnl, och som lllll'* .Ernnr lör ' enm Herrcsta ;_ø 120 V 'I'C'illNlU'JSENEL 1:01; vandla till land. Det har jag ingenting cinol, det var en obehaglig sjö, Kan han duga till land, m akall dct " rara mig ganska kärt. Vi voro nu vid foten av vin Ornhcrg. l'liir hörju nl siklerna bli romantislur, vi niilkzidcs klrnslrn rnincr och *slcgo nr. Baronen nåirmndc sig; pii vi hade undcrriiltat mina brorsbarn nni hnns pm mn, och ;gon lSlll knrnkcl. Jag dc blcvo högst oroliga. »l km in' ickc lli'lllsli, blon “lycklig sade og; lskolcn viszi honom :iktning: och llllll*i'.“(“llLl(_“.>) w_lillldni :insile niin'knznlc llli'äwl nr ;illciq vill in blick från Anrorn klnrnndc dci likriil Mur, inii risnçlc sedan det vackraste panorama ai' skugga och di ur. »Om jag_ skall iro denna lllálll, 5:1 rcscr ha; lör att bli sjuk,» tillade jag v 'l'ordc bli svart! nlropznli klcnrik Skrattande; idean trakt och denna. .'ll'SllLl sinlinnr man icke lätt. Men Aurora såg på mig' incd li'ilgzindi: blioknr, vari en blandning av förundran och mcdlidznnh vis:de den mest intagandc tcint. »Förmodligcn fortfor jag, är hnns Incning (lcn, att hzm “vill bli frisk» Det lät liki'iil icke 551. »ch, men om ing' rz'ili lOl'Slçlr lirin'znn, önqknr linn 111 cn kroppslig' Sjukdom, lör nål, om iniiiligl, kviim vn :innzin ännu större, en inre. Sri såg han mig: nl.:› Härvid upphörde siiilvc vår Henrik ;nt skratta. Vi gingo ifrån kalcschen bort i det hög;11, lriskci och lrodign gräs, som lactåickrc låirnningnrnc cliizz' dcl nnninkinniign klostret. Alrnstm här sitt namn cl'lcr drottning: /\l|'l1i|d, stiger man. l'lon hclhr också llllhild. och \';1I konung Svcrkcrs gcniiil, man jag' VCl ickc, om kloslrcl fl'ücll hclal iUlvnslrni Ännn stil nñgrn :iv rnnrzirnc nppriill; x'i ;fingo in ibland dcni. Stora gotiska l'i'instcrüppiiingnr, li'iriiiork ._L niinx' JULIUS l\ '12 ligen 'tillhörandc kloslrui. kyrka, och on 1 '. liknande delar av ctt kor, stodo kan i vördnndshiink grotcska lincamcntcr, och visndc nu: en rörzindc ln'vl: lfir byggde en kung. Och för himmvlcikct Gammnlnio l Sverker! Baron _lnlins hndn nn linnnil ;'indfi l'rnn' ll ,›"\l\';1strar llan gick in i Vill'l; Silllhixrllj mcd ml liill ' '^)'('l(, likväl så, som hnd hnn om :wrkitclsc l'i'ir Hill Vill”. Nåir llLlll steg' över dc oinkizi'Tullnn Slcnhlnrki” “inklc jag: »dcssn iiro liqgnndc rnia: Och nnntrrni' :r omkring oss, dc. iiro sl'iicndc ruin Mcn :w ilfi' lnnnncr cn . rn ruin, som girl» 1 Alkl ininn sliiklingnr lg'o pil hnwnn' ul rn viss' vördnad", Lhnrn mycl:cn fzi'ild. .<\\' di lwriiz :lr hört. och som Frans förrnitii i sin lnslorii inn V iil v 11, var '* dct nntnrligt, att nylikcnhnl och' tilliml:ndr illlL'! på en gâ'np' rnåslc blanda sig i ilurns li'siononiiigr. ^> :11:1 .Inhanus var ickc l'ri ifrån den l'ürrn, chnrn lzzin rknndc lell mer, ju närmare don il'rfiininnndc 510:; A11 1:. liirlorndc ej sin takt; hon gjordc, vad jag ihnstr glomdc att göra, hon land honom mm viilkonmnsr »Välkommciü tack, sköna lliclnr › › \'."i ggnclsc över icrl» liit (lvl Sillilll inom hans l›l:i.ikliu;;i '\1).'ll', nndcr dcl' lmns hlick l'lykligzjl \'il:1<lc |141 .\1::in':1 ' 'i Jnlinnnsg som S'lOLlO bredvid \':ir:nni; och hnn l': 11h: Eqrn'dLnnçi gång' en plnrzil mcninxr incd Ol'ClL'l r. .\ v . v. »1 . : i Dcnnn plnrnlis morrli, som 1:114; nu, Inmii val Qorniidc verkan pil _llllhlllllå llnn kn:an “ki lorinzi sig* ;lll horhnrl yllrzi nngg'ol. nnr lrni lifil» . illL'll han» srliinsznnh' och Sirihlni Jigmilçnsl 11.1 Inn* :i llllÖlIQlkN likx'iil ll\' un lilcn lni;.1nln_:.g' inril linx'ndul. »Ni ;"nnnnr cr upp pçi (lllll3l“å'§{i^' *wiltlL* il ii'iinnnnnth i en ig'lndsn'i: lonnrl (n'h \'ii|l(lu' sig; iill mig_ SVEN SANDSARÖM Claes Adelsköldfbtø, Alvastm klastemin nära Omberg. STFzs Årsskrift 1894. VOYAGE PITTORESQUE OCH VILDMARKSREPORTAGE restetiken hänför vattenfall och forsar till de utpräglade pittoreska moti ven, de är livfulla, engagerande, och koncentrerade. Det sublima var måttlöst, omöjligt att famna och sammanfatta: vattenfallet däremot är ju sammanfattningens själva idé. Även om fjällvidderna och fjällmassivcn i det öppna landskapet bäst svarar mot det sublimas princip torde det vara lätt att uppleva dessa forsar och fall som delaktiga av Det Sublima, trots att de har en gripbar gestalt. Tillämpar man Kants ord, kan man uppleva också forsar och fall i dessa årsböcker som delaktiga av det sublima, ge nom att i dem se utflöden av en ändlös kraft och en outtömlig natur där människans behärskning begränsas till hennes möjligheter att med vilja och ansträngning ta sig fram till målen. Trollhättefallen och deras centraleuropeiska motsvarigheter var auten tiska sevärdheter i Enzensbergers mening bilder tillgängliga i verklig heten och i medvetandet. De fanns som begrepp i ett givet kulturmönster och de fanns på kartan och inom räckhåll i terrängen. Man kunde upp söka dem och avnjuta dem utan strapatser. Visserligen ingår också för ijällforsarna och fallen vägen dit vildmarksfärden som en förutsätt ning för upplevelsen. Men den utgör en omfattande egen del av äventy ret, och den visualiseras inte. När den presenteras i bild ges emellertid också vildmarken gripbar gestalt. Vildmark i egentlig mening, svårforcerad, kaotisk eller svåröverskådlig vildmark, förekommer annars sällan i årsbokens bilder; det är framför allt just vid forsarna den uppträder som den givna inramningen. Avstånd och dimensioner får sin sublima och avklarade synlighet i fjällandskapets vida obrutna rytmer, inte i fjällvandringens ideligen växlande terräng formationer. Storskogen skymtar framför allt i bilder från en skogsbrand givetvis en beklagad katastrof men också spåren av en naturkraft, lika obeveklig som forsens vattenmassor. Och naturen som motståndare och partner finns med som en näraliggande konnotation i nästan alla övriga motivkretsar som efter hand dyker upp och berikar spektrum av turist mål: de mellansvenska kanalerna med deras vanligen idylliska hag eller lövängsnatur som sluter upp tätt invid vattenskåran genom landskapet, ruinerna av Bohus fästning (omslaget 1891), av Alvastra kloster, Visby ringmur, Brahehus ruin, Visingsborg osv, där naturen reviderat männi skans intrång och stämt samman artefakt med natur. Däremot är det '79