Alvastra pålbyggnad

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

gård Sid 2023 Hoildndsk f öjT på thS boTTnen Sid 2629 JdkT och krig med pildr Sid 3032 Mosslik fel ddTerdT? Sid 3637 Norra Europas enda pålbyggnad us har byggts pá pâlar i alla ti H der. Moderna hus byggs pá be tongpålar. som drivs ner till fast . grund om marken är lös eller sank. I tropikerna byggs husen ofta upplyfta någOn meter över marken, vilande på : pálar. till skydd mot rovdjur, ormar och : andra objudna gäster. Med liknande kon struktioner skyddar samer och andra nordliga folk sina matförråd och andra tillhörigheter. ' Med palby'ggnader menar man annars vanligen hus byggda på pålar över ' vatten. och sådana förekommer runtom i världen. i Amerika. Sydostasien och Stilla havets övärld. Med ett sådant byggnadsskick är man battre rustad mot ' fiender! rovdjur. moskitos Och avfalls problem än om man hade bott på stran den. Sådana märkliga pálbyggnader. som står i vatten. blev kända i Europa ge nom den franske arniraien och upp täcktsresanden Dumom d'IJrvilles 1835 ' publicerade skildringar från Nya Guinea.. Vintern 1854 var det extremt Iågvat j tenstånd i Züriehsjön i Schweiz och då ' upptäcktes på de torrlagda stränderna de första kända förhistoriska pålbyggnaderv ; na i Europa. För Ferdinand Keller. som publicerade fynden. var det naturligt att tolka dem i likhet med pålbyggnaderna på Nya Guinea. alltså som byggda på pålar ute i vattnet. Sedan dess har hundratals palbyggna der påträffats och undersökts i Alperna. huvudsakligen från yngre stenålder och bronsålder, En med tiden allt livligare diskussion har pågått om Kellers tolk ning verkligen var riktig. Kanske var det så att pálbyggnadema i själva verket byggdes på .sjiiusttandene men att de övergivna resterna kom att ligga under vatten på grund av' en höjning av vat› tenståndet? Numera torde den allmänna meningen bland arkeologerna vara. att det under Europas stenålder faktiskt fanns på] hyggnader som stod ute i vattnet. men att de allra flesta pâlbvggnader var an lagda på stränderna av sjöar, ofta igen väsande och i våra dagar förvandlade till torvmossar. Det är viktigt att betona att här talas om nu kända pålbyggnader, tv det är den fuktiga eller sanka marken som gör att trävirket bevaras så att man kan se att det är fråga otn en pålbyggnad. Det har säkert funnits pálbyggnader också på torra land stolphål hör ju till det OMBERG ' 1k PÅLBYGGNAD A LVA ST FlA iiken funktion hade Ai vastra páibyggnad, den enda anläggningen i sitt slag i norra Europa. Den frågan har diskuterats sedan seklets början. men först nu har två större veten skapliga arbeten om pålbyggnaden publicerats. Det är två avhandlingar, som stöder tanken på anläggning en som en social och ceremoniell samlingsplats för en bygd. Av Mats P Maimer som oftast påträffas vid boplatsgräv ningar. och det är just spår efter lodräta pålar. Någon gång bör det ha varit något som liknat en typisk pälbyggnad men hur ofta. och hur stor likheten varit. är svårt att säga. orr om Alpomrádet är märkligt N nog bara en enda riktig pål byggnad känd. nämligen den i Alvaslra. Ödeshögs kommun i Östergöt land. i fortsättningen behöver vi inte aiis tala om de alpina pålbyggnaderna. för Alvastra pálbyggnad liknar dem i de talj. trots att avståndet till Alperna är l20 mil. Att inga palbyggnader är kan de i det mellanliggande området är märk värdigt. eftersom sankmarker varken saknas i Holland. Nordtyskland eller Sydskandinavien. Alvaslra pålbyggnad ligger ca 2 km från östra Vätterstranden. strax öster om Ombergs sydspets. Ibland har den kal iats ”stenåldersboplatsen i Dags mos se". men det är oegentligt. för pålhygg naden ligger inte i Dags mosse. som ur sprungligen var en vik av Tåkern. utan i Broby kallmyr. som visserligen ansluter till syrdändan. av mossen. men är en självständig. ganska märklig geologisk bildning. som aldrig varit öppet vatten. Myren har i stället bildats genom att vatten från naturliga källor strömmat ut över den svagt sluttande marken. Under i pälbyggnadens tid har marken bestått av lös kaikgyttja. bevuxen med tuvor av ag 5 och bladvass. Agen har i äldre tider [och på Gotland än i dag] använts till tak täckning. och så användes den säkert re dan under páibyggnadstiden. Ungefär mitt i den på detta ställe un gefär 200m breda tnyren ligger pálv byggnaden. som är en anläggning på inemot 1000 ml. Under yngre stettalder pågick här en kort tid vi vet märkligt nog att det var precis 42 år en inten siv verksamhet. Därefter har platsen le gat i stort sett öde under 5000 år tn_v ren är föga lämpad för åkerbruk och har motstått nâgra sporadiska odlingslörsök ända tills den i vårt sekel blivit före mål för undersökningar under nära nog lika många år som den en gång an vänts. Myrmarken bevarar trä, ben och andra fynd väl. och eftersom senare tiders verksamhet knappast alls berört platsen : ligger pålbyggnaden nästan som när : stenåldersmänniskorna märkliga byggnadsverk. som täcktes av växande vass och torv innan det hann lämnade sitt ' förmultna. Pålbyggnaden ligger som en ' konstgjord o på sin ödsliga myr. men den kan också liknas vid en liten ö av klara fakta långt ute i tidens hav_ Detta betyder emellertid inte att den mångåriga undersökningen skulle ha varit problemfri eller att alla problem nu skulle vara lösta. e första spåren av palbyggnaden påträffades redan l908. (Som vanligt i arkeologiens historia av en slump: Man ville bygga villor på den för detta ändamål föga lämpliga marken och började med att gräva dräne ringsdiken. varvid ben och andra fynd = påträffades.) Därefter ledde Otto Frödin en stort upplagd undersökning åren l909l91? och 1919. Undersökningen fortsattes 19281930 med Holger Arbnian (sede mera arkeologiprofessor i Lund) som ansvarig grävningsledare. Efter Frödins ' död år 1953 överlät Arbman ansvaret för forskningsprojektet på mig. och efter en liten provgrävning år 1956 gjordes i större undersökningar 19761980. Där efter har bearbetningeri av fynd och data _ kontinuerligt fortsatt och 1986 kom de första större publikationerna. Ebba Du rings och Hans Browalls doktorsavhand lingar. Otto Frödin var en högt begåvad fält arkeolog (förutom pálbyggnaden är hans nanm särskilt knutet till cistercienser klostret i Alvastra och den forntida sta den Asine i Grekland). Ulgrävningen av pálbyggnaden genomfördes med största noggrannhet och tekniska skicklighet. Här utfördes för första gången i Sverige dodfotografering. detaljerade planrit _ ningar framställdes och ett stort antal fynd inma'ttes tredimensionellt. Sådan tredimensionell inmätning av indivi duella fynd är faktiskt än i dag snarare undantag 'an regel oftast dokumenteras bara att fynden tillhör en viss ruta och ett visst lager_ II ndå var Frödins undersökning av pålbyggnaden faktiskt 'annu I \ märkligare i ett annat avseende. nämligen genom sin helhetssyn. Sådan ' helhetssyn är det kanske mest prisade inslaget i 1970talets amerikanska New At'c'f!üfuf{)§_\'. men Frödin hade den allt så redan 50 är tidigare. Helhetssynen innebär att man inte i första hand gräver efter fornsaker (eller rentav huvudsakligen efter kronologiskt intressanta fornsakstyper sådana som keramik och pilspetsar). utan att man intresserar sig lika mycket för natur _ miljön och spåren av hur människan har . ulnyttjat denna. Och framför allt är man intresserad av hur alla kulturella och na . turliga faktorer samspela: till en helhet. och hur en ständig förändringsprocess : pågått. Frödin hade ett intensivare samarbete 5 med natuntetenskapsmän än någon tidi i gare svensk arkeolog. Först bör nämnas ' Lennart von Post, som 1916. mitt under i Alvastraundersökningen. lade fram sin ; världsberömda pollenanalytiska metod. i med vars hjälp man kan rekonstruera vegetationen i en viss arkeologisk miljö 'och därför också. omvänt. kan ' datera arkeologiska fynd genom pollen ' analys. Frödin hade medhjälpare som bestämde trarester. frukter. frön och annat bota _ niskt (framför allt Greta Berggren). ben ' av djur och människor (Ludvig Hedell). bergarter och mycket annat. Frödins metod var alltså den bästa. Ändå blev pålbyggnaden (i motsats till Asine och medeltidslämningarna i A1 vasrra) aldrig publicerad av Frödin (frán sett en fin uppsats i Fornvännen 1910). Anledningen till att publikationen ald rig kom till stånd kan man ana när man ser planen över pálbyggnaden (visser ligen sammanställd under det förnyade forskningsprojektets tid. men Frödin hade andra möjligheter till överblick över utgrävningsresultatet. framför allt den stora modellen över pálbyggnaden, som nu är utställd i Historiska museet i Stockholm). Vad Frödin kunde se på denna plan var, att parallellagda stockar täckte en stor del av ytan, ofta samlade till un gefärliga kvadratiska ytor. Stockarnas huvudriktning var en i pålbyggnadens nordvästra del (VNVOSO) och en an nan i sydvästra delen (NNVSSO). På dessa stockgolv men ibland också '10m :F __p.: Gran Plan Över jiålhyggttaden med .samtli ga de stolpar inlagda, som kunnat kartläg gas rid den nya ntgt'äi'ningarna. alltså inte bara ekstolpw' man även stolpar r' andra träslag_ T v fynd från Otto Frädins undersökning Gr: En dtrbbelcggad _tiva_ tvn' eldslagnings stenar av kvartsit sann bf!?p1'_\“fül'. utanför låg inemot 100 härdar. eller 5 rester av sådana. oregelbundet gruppe rade. Klarare blev inte bilden om man såg i till de inemot 1000 lodräta pálarna och käpparna. som på de flesta ställen bil dade ett outredbart mönster bara på några ställen kunde rader av pålar urskil _1215._ så tätt ställda att de kunde kallas palissader. P ruggarna ute på en myr ledde na turligtvis Frödin lill tanken att pâlbyggnaden var ett försvarSverk. en flyktborg för människor som kände sig hotade. Han menade. att här bodde bönder, be släktade med dem som byggde megalit gravar i Skåne. men också på så nära håll som i Falbygden. på andra sidan Vättern. Och dessa bönders fiender var alissaderna och läger bland vass uppenbarligen folket på de östsvenska _ kustboplatserna. numera kallade grop keramiker den berömda Säterboplat : sen vid Bråviken låg ju bara 12 mil : öster om Alvastra. Någon gång tillfängatogs väl en kruk makarkunnig kvinna från folket i öster. menade Frödin. och så kunde det förkla ; ras att pålbyggnadsfolket använde grop ' keramik! inte sådana traltbägare som hör samman med dösar och gånggrifter. Tanken om Alvastra pålbyggnad som en flyktborg togs om hand av en av Sveriges skickligaste historiska skri det av Svenska folkets underbara öden (1913) har ett lysande kapitel om i en om stenåldern hos generationer av ' svenskar. benler. Carl Grimberg, som i första ban : Träskl'nlket, som präglat uppfattning _ '6 i pålbyggnad med en av forsk ' upptäckt b_v i träskmarkerna . rande Zambia). "De äro så g_ sk_vgga. dessa människor". sä ““ ex ger von Rosen. "att blott någ .g ra få vita man lyckats få se 0_ i dem. För att skydda sig mot ovälkomna besök har de valt ' '. träsket till boplats". 'o i av Alvastra pålbvggnad. sotn mindre är den felaktig. i pålarnas Grimberg jämför Alvastra ningsresanden Eric von Rosen vid Bangveolosjön (i nuva De låga hvddorna är byggda på gungande mark. och Grim berg citerar förtjust skildring en av infödingarnas enkla liv. Detta är en verkligt skarpsin nig etnoarkeologisk tolkning __›z ingen modern arkeolog kunde ha gjort bättre, Icke desto . Höstvinter år 01 A Höstvinter år 23 O “NHL in. it a_ oo se ur.” *2 o . .Ae 1 .A ' i ,5 . q, . .Å . .U. :15. oo 5.. ""h '. ""h ""h "'h "IL "5. ""a ""5 “M i “m 0 "är "in . "'w L .I x . . N .9 4 ..___ lClrn A Vintervåt är 1011 0 Vinterártt“IE ad varken Frödin eller Grimberg kunde förutse V var. att en metod skulle komma att utarbetas. som kunde bringa reda i Alvastra skenbart planlösa ; placering. Vad som gör planen över alla i pålarna obegriplig är naturligtvis. att de _ är utplacerade i myren vid olika till fällen och tillhör olika konstruktioner. Vi behöver alltså en metod att datera pålarna i förhållande till varandra. Till detta duger inte CIJnietoden. som visserligen ger i stort. men inte i detalj. ' riktiga värden' Ett typiskt C'4värde för Alvastrapalarna är 4430:85 BP i oka librerade CIAår. vilket kalibrerat mot svarar omkring 3000 f Kr. d v mel lanneolitisk tid eller gånggriftstid. vil ket ar samma datering som Frödin kom fram till med konventionella arkeo logiska medel. CHdateringarna från pålbyggnaden varierar emellertid över så mycket som ca 500 år och i flera fall kan man stra tigrafiskt visa. att denna stora kronolo giska spridning måste bero på kemiskt fysiska felkällor. Den metod som ger Alvaslra den nöd vändiga detaljprecisionen i dateringarna är i stället dendrokronologien. date ringen med hjälp av trädens årsrirtgar. Thomas Bartholin startade dendrokro nologiska laboratoriet i Lund 1974. och Alvastra pålbvggnad var ett av de första större material han grep sig att med. Prov togs av de i Frödins schakt ännu efter 47 år kvarstående pålarna och av pålama i de tre mindre. norr därom upp tagna schaklen sammanlagt över 800 pålar. varav ca 300 av ek. som är bäst lämpat för datering. Proven försågs med nummer och Bartholin daterade pålarna titan kännedom om deras placering i schakten' daterade ekpålarna på planen N över pålbyggnaden kom ett över all förväntan klar bild fram. l det första iir vi arkeologer markerade de byggnadsskedet. varvid använts ekstam mar. fallda hösten och vintern år 0] (i pålbyggnadens egen kronologi. där första byggnadsåret kallas år 11. avgrän sades genom pålrader två i stort sett rektangulära ytor om vardera knappt 300 m3. Det är inte fråga om hus. därtill är måtten alldeles för stora. utan om två öppna platser. vardera omgiven av en gles ekpalissad (dock på många ställen förtätad genom pálar av annat träslag). Mot den sydöstra rektangelforniade plat sens södra gavel stöter en ca 80m lang Spång av stockar. ledande från fast mark på myrens östra strand. En liknande spång har sannolikt lett från den nord västra rektangelformade platsens västra gavel och till myrens västra strand. Denna anläggning blir enligt Bartho lins ekkronologi föremål för ett flertal ombyggnaden den första märkligt nog redan år 3 (med hjälp av virke fällt hös ten år 2 och vintern är 3 att sten åldersmanniskorna. liksom nutidens skogshnggare. klokt nog föredrog vin tern för skogsavverkning kan vedanato men avgöra genom mikroskopiska un dersökningar). Orsaken till denna första ombyggnad var sannolikt en brand. som under som maren år 2 tycks ha härjat hela pål bvggnaden. Ombyggnaden omfattade bara den sydöstra rektangeln. Att den nordvästra rektangeln totalförstörts och inte rekonstruerats förrän 14 år .senare bekräftas av den mindre fyndma'ngden i denna del av pálbyggnaden. Ombyggnaderna åren 1012 innebär bara en ytterligare förstärkning av den sydöstra rektangeln. Ar lñ utvidgas den sydöstra rektangeln åt alla håll och år 1718 införlivas ater större delen av den nordvästra rektangeln i palbyggnadens Fyra planer som visar ekstoipm'nas fördelning efter tidpunkten för fälliiingen_ För arr bättre åskådliggöra förändringarna mellan de olika byggnadsperioderna lim' de äldre .rtot'pat'nn titai'ket'ars på de yngre planerna. palissadinhagnade område_ Därefter upp står en paus på inte mindre än 22 år. un der vilken ingen påvisbar byggnads verksamhet pågår. och när byggandet för en kort tid återupptas sker det i form av en pálrad som helt bryter den äldre grundplanen. Genom dendrokronologien kan vi allt så följa den SOOOáriga stenåldersan läggningens byggnadshistoria noggran nare än vad fallet är med de flesta yngre hus. Men vilket s_vfte tjänade allt detta byggande. som krävt många mans ar bete under många dagar? N byggnaden naturligtvis inte. Branden år 2 visar hur lätt en fiende skulle kunnat sticka den i brand där den låg bland rnyrcns vassruggar. Behövde man försvara sig vore toppen av Omberg. Hjässan kallad. en mycket bättre plats, och där finns faktiskt ock så ett par fornborgar från järnåldern. Någon vanlig boplats är palbvggna den heller inte. det förstår man redan av det skälet att platsen varit obeboelig under vinterhalvåret. då myrniarkcn och det mesta av pålbvggnadens golv varit täckta av vatten. Men inte ens under sommarhalvåret kan det ha haft något praktiskt syfte att bo i palbyggnaden. Fynden visar att inbyggarna var bön der. med jakt och fiske som viktiga bi näringar. Men varken jakt. fiske. åker bruk eller boskapsskötsel underlättas av att man bor i palbvggnadcn tvärtom. att bo där medför bara större eller mind re svårigheter. En enda praktisk fördel kan man dock tänka sig att en vistelse i pålbvggnaden medfört. Färskvaror som kött. fisk och smör har med fördel kunnat förvaras i skinnpasar eller stora gropkeramiska ågon försvarsanläggning är pål ' Vårsommar år 15 i* Vinter år 1617 A Vårsommar år 17 ““ v.. (3 Vår år 18 ?2 _antt 10m stockgolven kan väcka missv tankar. Det ligger nära till hands att dessa risknippen skulle ha placerats där för att göra sitt platsen torrare och bekvämare. Men i förbluffande stor ut sträckning är det inte fråga om kvistar av vanliga skogslöv träd, utan bla apel. mistel och brakved. Om äppelkvistar e_ placerats i pålbyggnaden under ' '« sommarhalvåret bör de ju ha . frukt. Och om brakveden kan _" tänkas ha haft medicinsk an " ' vändning så ger misteln i vart ner. I pålbyggnaden har också › påträffats stora kvantiteter för '1 5 kolnad spannmål. korn och ' vete, och äpplen som är kluv kär] nedsänkta i denständigt kalla källmyren en metod som använts på den svenska landsbygden långt fram i tiden. Och kanske är denna enda fördel inte helt betydelselös. Ty ätande. veritabla festmáltider. har varit ett viktigt inslag under dagarna och veckorna i pål byggnaden. Stekt och kokt kött och fisk av bästa sorter. :ned grönsallad och kryddOr. korngröt och vetebröd med smör. äpplen. haSselnötter. filmjölk. hallon och smultron till dessert. och mjölk och äppelsaft. båda kanske jästa, att dricka sådant kunde menyerna in nehålla. det visar bestämningar av osteologer och botaniker. under den se naste undersökningen särskilt Ebba Du ring och Hans Göransson. många. Där lagades maten (och käp nget under, alltså. att härdarna är l par som upptill slutar med en klyka ' visar med stor sannolikhet att stekarna vändes på spett över elden). och elden var också en utmärkt plats att samlas kring för festen. särskilt när kvälls dimman steg kall över myten. Förvånande är däremot _att härdama in te ligger i nämnvärd ordning. utan snart sagt hur som helst_ Man tycks snabbt ha tappat känslan för att härden skulle ligga mitt på stockgolvet (vilket en nu : tida betraktare ju kunde finna naturligt). 5 och syftet tycks bara ha varit att fest : sätt. måltiden skulle kunna anordnas på bästa Ofta ligger det många härdar strax in ' till varandra. och det kan stratigrafiskt ' visas att de inte är samtidiga. Man kan våga den hypotesen. att när människor na om våren återvänt till pålbyggnaden och funnit förra årets så prydligt byggda kalkstenshärd söndersprängd av elden och kanske söndertrampad av dansande fötter. så har man helt enkelt byggt en ny härd strax intill. och då använt ännu användbara kalkstenshällar från den äld re härden. Eldstädernas nyckfulla placering, och att de ibland ligger i gränsen mellan två stockgolv. visar att dessa inte nödvän digtvis skall uppfattas som golv i rum med väggar och tak, Eventuella väggar bör ju bla ha be stått av pålar. Förutom ek är enligt Bar tholins bestämningar följande träslag representerade: al. alm. apel. ask. asp. björk. lind och pil. Av dessa har åt minstone al. alm. apel. asp och lind använts till att komplettera ekpålarna i palissaden runt pålbyggnaden. Den allra största delen av pålarna och käpparna i pålbyggnadens inre är av hassel. vilket ju visar att eventuelIa väggar och tak inte kan ha varit av mera kraftig kon struktion. Man har ju bott i pålbyggnaden bara under sommaren och kanske har festerna försiggått i något slags lövhyddor. Bar tholin har med viss säkerhet lyckats datera alm och apelpálar. men däremot inte hassel. Uppgiften att från varandra skilja de olika årens förmodade lövhyd dor. med hasselkäppar som bärande ele ment. är alltså svår. men troligen inte olöslig. Det finns också. precis som vid ut grävningar på torr mark. stolphål. som visar att man drog upp käppar och pålar som stod i vägen för en ny konstruk tion. Med de dendrokronologiskt date rade ek. alm och apelpålarna som stöd punkter kan många stockgolv. härdar, stolphål och andra konstruktionsdetaljer dateras i pålbyggnadens egen kronolo gt. M tyder alltså på glada skörde och jaktfestcr under sensomrnar och höst. Men det finns tecken som tyder på att festerna också haft ett all varligare syfte. Redan de risbäddar som _vcket i Alvastra pålbyggnad nat torkade och förkolnade. Det förefaller inte naturligt att så myck et av dessa viktiga födoämnen skulle ha gått förlorat genom vårdslöshet. En rim ligare hypotes är att det är fråga om av siktliga brännoffer till högre makter. Brännoffer är kända från många reli gioner och vanligtvis har de gått till så. att en del av maten bränts till gudarnas ära medan den offrande menigheten för tän resten vid en festlig måltid. Det finns också andra tecken på att pålbyggnaden haft etl rituellt eller kul tiskt syfte. Du hör det påfallande intres set för dubbeleggade stridsyxor i sten. Dessa kan naturligtvis ha varit använd bara i strid. men en enkel knölpåk är ef ? ligger både på och utanför j burit antingen blommor eller ' ._t.. _ fall klart magiska associatio _ fektivare, ty den eleganta stridsyxan ris _ kerar att springa sönder i skafthålet om man hugger med den. I Alvastra har påträffats över 40 av de sammanlagt ca 350 dubbeleggade strids yxor som är kända från hela Sverige. och det är en stor andel. eftersom många samtida boplatser har mycket större _ kvantiteter fynd än vad pålbyggnaden har. Det finns mycket som tyder på att både de dubbeleggade stridsyxorna och ; andra föremål är offrade till högre mak ter. Stridsyxorna är visserligen ofta ofullbordade eller skadade. men detta ta lar inte emot hypotesen om offer. ty sådana fromma bedrägerier är ett för reli ; gionshistoriker välkänt fenomen_ I pål byggnaden finns också stridsyxor i miniatyr av ben eller bärnsten. och det bekräftar den dubbeleggade yxans sym boliska betydelse. vastra pálbyggnad var en plats D för kult. offer och fest. en sam lingsplats för bygden. Men varför valde man för dessa viktiga handlingar en så till synes olämplig plats som käll myren. alltid våt och vintertid omöjlig att beträda? Ett skäl kan ha varit att man ville et mesta tyder alltså på att Al 1“8 markera samhörigheten mellan detn som bodde väster och dem som bodde öster om rnyren. Det finns för stenålders jordbruk utmärkt mark på båda sidor om mvren. och två grupper av människor som bor så nära varandra kan inte vara fiender de måste tillhöra ett enda samhälle_ Ett annat skäl att lägga samlingsplat sen i m_vren var nog dess ovanliga ka raktär. Grundvattnet står där under tryck och porlar fram i källorna nästan som små fontäner. Detta egendomliga natur fenomen hade arkeologerna många till fällen att observera och det måste ha gjort starkt intr_vck på stenålderns män niskor. Även rnyrens och pálbyggnadens läge vid foten av Omberg bör observeras. Berget syns i våra dagar över hela den västra delen av östgötaslätten. men här i dåtidens mestadels skogsklädda land skap naturligtvis särskilt dominerat _ blicken över Dags mosse och Alvastra källm_vr. "Omberg" anses betyda ungefär "Det dimmiga berget" och gör skäl för nam net. Vid vissa vädertvper bildas dimma : Över Vättern och förs sedan med väst liga vindar över bergskanirnen för att rinna ner. vit och böljande. i dalgångar och skrevor på bergets östsida. Aven i detta natursceneri kan ha befäst forn I tidsmänniskorna i föreställningen om platsens helighet. Under sin sista tid, från år 40 och säkert inte särskilt många år framåt. synes pålbyggnaden ha haft en annan funktion. nämligen som plats för de döda. I kulturlagrets översta del finns i ganska mycket människoben. inte ska _ dade men heller inte i anatomisk ord _ ning. De döda kan ju ha inte grävts ner i den blöta m_vren. utan den rimliga förkla ringen måste vara att de lagts på platt j fortnar. uppburna av pålar ett grav ; skick som förekommer på många håll i i världen. Så småningom har plattformar na multnat, varvid benen utan ordning hamnat på marken. Också seden att pla cera de döda på en plats som övergivits av de levande har förekommit i många kulturer. " r det då verkligen rimligt att människorna redan under neoli tisk tid skulle ha anlagt ett stort byggnadsverk enbart för dyrkan av hög re makter. för fester och social samman hållning? Ja. den typen av anläggningar : är i själva verket typisk för yngre sten åldern. även om utformningen kan växla mycket. Exempelvis finns ju mossarnas offer platser. särskilt under tidigneolitisk tid. där det ibland också förekommer både pålar och horisontellt trä. fastän i mycket enklare form än i Alvastra. Det _ finns offerfynd på land tex depáer av tunnaekiga flint_vxor. Det finns kulthtis som i Tustrup och andra platser på .lvl land. och det finns framför allt dösar 5: H_ .i _ f, ,I _' _ I _ _ ; . ' .FxJIåEul 'ihålig.NJ I ' 'I' _' ., ._ 'år _ *I x..g _ Lämningar (fier Altastra pcill)_\'gg.ttad som Bertil Andermn dtet'gav dem i' Holger Arb mans hol' Oslgötar. Från urtid till Birgitta. och gånggrifter. Dessa är inte bara av sedda för de döda. utan är också platser för offer och festmåltider. Märkligt nog finns det en megalitgrav i Alvastra också. strax söder om Om berg och knappt 2 km väster om pål byggnaden. Den undersöktes av Otto Frödin. som dock inte tolkade den kor rekt! och efterundersoktes av Gunborg Janzon. I C14år är denna megalitgrav nästan precis jämnårig med pålbyggnaden. 4490:95 BP (före nutid). men in nehaller mellanneolitisk trattbägarkera mik. Rimligtvis är megälitgraven något äldre än pálbvggnaden och detta tycks vara ett exempel på hur lätt det mellan neolitiska samhället kunde byta en cere moniform mot en annan. Allra störst likhet tycks Alvastra pål byggnad ha med den sorts kultplatser som under senare år påträffats på flera ställen i Sydskandinavien och som först precis som Alvasträ tolkats som be fästningar. En sådan kultplats är Stävie i Skåne och den mest kända är Sarup på Fvn (se Populär Arkeologi nr 3 1985.). Sal'up 'är en mäktig anläggning. 30000 ml. och i ett äldre stadium ändå tre gånger så stor. Den omges av palis sader och vallgravar. som emellertid är avbrutna av jordbankar och alltså't inte kunnat tjäna till försvar. Fvnden liknar mycket de i Alvastra. Alvastra pâlbvggnads ceremoniella och kullislx'a funktion är fascinerande. men ännu intressantare är dock samhäl let bakom dessa ceremonier. Oclt fynden bevarade att man trots den ceremoniel la karaktären, som i ett samhällsstu dium huvudsakligen är en felkälla verkligen kan komma fram till levande och väsentliga realiteter. Det är detta Ebba Durings och Hans BIOWilllS av handlingar syftar till. en låt oss återvända till cere M monierna i palbvggnaden en gång till. Vad var det egentli gen som lilldrog sig där? Skördefester och fester i glädje över en lyckad jakt och offer till gudarna som givit denna lycka det förefaller givet. Men varför palissader. otn man inte behövde försva ra sig? Ett rimligt skäl borde vara att hindra insyn. Festdeltagarnas uttag till pal byggnaden över spångenz. det kunde alla se och beundra från stranden av mvren. Och det är typiskt för alla neolitiska ce remoniella anläggningar att de ligger så i terrängen att en talrik menighet kunde se en del av _ceremonierna Men de hem ligaste kulthandlingarna bör ha för siggátt inne i templet eller ganggriften eller bakom pålbvggnadens palissader. Dessa förefaller meningslösa om alla hade tillträde till ceremonierna. Men vilka fick då deltaga? Bland dem som gravlades här i pálbvggnadens slut skede t_vcks enligt preliminära bestäm ningar mätt och pojkar vara i stor ma joritet. Den dubbeleggade stridsyxan är rimligen ett manligt attribut. Som en hypotes kan vi till offer och fester läg ga även initialionsriter. i pålbyggnaden är så rika och väl. .. . ...40.4