Undersökningarna åren 1921-1924

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

?vån øfergöüanög owminmgz I* I \\1 ' (E [I 1928_24 'Biüñhänñ (Ziohfvpchcvi = ginhöping 1952.71 Hlvastra unöer mebettiöen. Unöersökningama åren 19211924. Ftv Otto §röbin. det sist utkomna årshäftet av denna tidskrift kunde jag blott lämna en helt kort rapport rörande 1921 års me deltidsundersökningar vid _Alvastraà Sedan dess har arbetet programenligt pågått under ytterligare tre somrar]J och jag be gagnar nu tillfället att i ett sammanhang framlägga de väsent sligare resultaten av de senaste fyra årens Alvastraforskning. Frånsett sonderingar på ett flertal punkter inom det vid , sträckta fyndområdet hava undersökningarna tidigare varit förlagda till »Sverkerskapellet» och »Sverkersgårdenmä Vid det förra avslutades arbetet redan år 1919; nu har (är 1921) med statsmedel, uppgående till 7,000 kr., jämväl den för ruinens framtida bestånd nödvändiga konserveringen ut? förts. Platsen har sedermera (år 1924) ordnats: gräs har blivit sått såväl innanför som utanför murarna, buskar och örter inplanterats, ett antal sittbånkar av sten utplacerats och 10 oxlar blivit satta på lämpligt avstånd från kapellets norra, östra och södra mur, medan den västra sidan med. dess vida utsikt över land och vatten lämnats fri och öppen. Just detta trädslag har valts, då att döma av dess rikliga uppträdande utefter Vätterns stränder det tyckes synnerligen vål trivas därstädes även på för storm mycket utsatta lägengmen även 7 Meddelanden från Östergötlands Fornminnca och Museiförening (i det följande ett. Meddelanden) 1922, sid. 49 f. 2 Somrarna 1922 och 1923 från mitten av juni till slutet av augusti, sommaren 1924 från mitten av juli till slutet av augusti. 3 Meddelanden 19171921. av det skälet att. det intimt hör samman med platsen: här hava gångna generationer och ännu vår egen sett »Oxlakulleiw höja sig med 'susande oxelträd. De sommaren 1921 utförda undersökningarna å »Sverkers gårdens» höjd äro helt summariskt omnämnda i 1922 års Med delanden. De sista åren åter har arbetet av flera skäl ej kunnat fortsättas på denna lika intressanta som hårdarbetade lokal, men det är min förhoppning att under de närmaste somrarna få återupptaga och avsluta detsamma. Under sådana förhål landen torde det vara lämpligast att tills vidare dröja med den utförligare redogörelse för 1921 års resultat, som, med hänsyn till deras betydelse, det annars varit på sin plats att här lämna. Den år 1921 påbörjade undersökningen av Alvastra kloster har däremot oavbrutet kunnat pågå under dessa se naste tre somrar, och ett betydande parti av ruinområdet är nu befriat från de rasmassor, som här legat hopade sedan århundraden tillbaka. De öden, dessa lämningar av Sveriges och Nordens första cistercienserkloster fått undergå alltifrån reformationens dagar, utgöra väl ett av de sorgligaste kapitlen i den svenska forn minnesvanvårdens historia. Under nåra tre sekler (endast med ett kort avbrott under Johan III) tala de sparsamma källorna blott om ett gradvis fortgående förfall, för vilket okunnighet och krass egennytta hos enskilda och likgiltighet, stundom _ såsom under Gustaf l:s regering i bokstavlig mening ned brytande åtgärder f 'ån myndigheternas sida i lika mån bära arisvaret.1 Först när Hjo stads och landsförsamling år 1796 formligen anhåller hos Kungl. Maj:t att få från Alvastra klosters ruiner hämta sten till å'ternppförande av stadens ned brunna kyrka,2 reagerar höga vederbörande; det blir, år 1797, 1 .lfr Meddelanden 1919, Sid. 18 ff. 2 Det heter: » M v har en drägelig och någorlunda beqvåm trans port från det fordna Alvastra kloster föranledt oss att iunderdånighet hos Eder Kongl. Maij:t hönfalla och förfråga: om icke Eder Maijzt skulle täckas i nåder oss tillåta, att af nämnde klosters nedfallne lämningar utsöka någon till vår kyrckohyggnad tjenlig Tålgsten. _ Tillåter E. Maijzt aller nâdigst Hjo stadwoch 50in för andragne ändamål afsöndra något af förbe 3 blankt avslag på framställningen, och samtidigt anbefalles landshövdingen i Östergötlands län »att låta tillse, det ruinerne efter förenåmnde kloster, och kyrka, såsom uråldrige minnes marken af utmärkt beskaifenhet, varda'fredade och ostörde 1emnade>›. i Emellertid skulle det dröja ännu ett 30tal år, innan något intresse för ruinernas friläggande förspordes. På initiativ av sin ledamot, biskop Marcus Wallenberg i Linköping gjorde Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien år 1827 en f'amställning till Kungl. Majst om anvisande för sagda ändamål av ett belopp av 333 1/3 rdr banko. Den bifölls, och Akademien uppdrog arbetets utförande åt kammarjunkaren L. Fr. Räåf, vilken nu, under åren 1827 och 1828, lät hortföra de sten och grusmassor, som, härrörande från nedrasade murar och valv, till betydande djup täckte det inre av kyrkan, och varvid den ungefärliga golvnivån nåddes. Samtidigt gjor des givetvis en mängd synnerligen viktiga iakttagelser, av vilka jag tidigare haft tillfälle att omnämna en del? En rätt god föreställning om det sålunda frilagda kyrko rummet erhåller man av antikvitetsintendenten P. A. Såves ett 30tal år senare (år 1861), meddelade beskrivning, med rörda ålderdomslämningar, blifver dock däraf Visserligen mer öfrigit, än som behöfves, att för Efterverlden vittna om det fordna klostrets Läge. Histo rien därom skall äfven icke förlora eller vanhedras, af den för Eder Maijzts tidehvarf ofelbart däruti hemärkte omständighet, att Hjo stads kyrcka blif vit uppbyggd af Alvastra klosters Ruiner». Den karaktäristiska skrivelsen översändes av landshövdingen i Skara borgs lån, vilken varmt förordade församlingens anhållan. Följande, icke mindre karaktäristiska passus i hans utlåtande må anföras: »Då w låmningarne af Alfvastra klosters murar, i det ohjålpeliga förfall de äro, icke gjöra minsta nytta, eij en gång såsom Antiquiteter, hålst efter hvad mig med säkerhet blifvit berättadt, de genom olofligt och hemligt använ dande till kalkbränning årligen förskingras; torde sökanderne äga'anledning att hoppas Eder Kongl: Maijzsts nådiga villfarelse äfven i detta ämne; och i sådan för dem lyckelig händelse skedde dem en ökad ynnest och lättning, omfpâ sätt de i underdånighet hönfalla, Eder Konglz Maij:st skulle täckas meddela Dess Höga Utslag härom så skyndsamt, att Transporten af Tälg stenen öfver den oroliga sjön VVettern kunde ske ännu i sommar och under den blidare Årstiden». 1 Meddelanden 1919, sid. 21 f. 4 plan och teckningar tryckt i Antiquarislc Tidskrift f. Sverige, 1, sid. 118 ff. Emellertid kunde Säve under sitt besök på platsen konstatera, att Kungl. Maj:ts ovannämnda påbud av år 1797 redan var glömt, i varje fall ej längre efterlevdes. Kalksten från ruinerna brändes till kalk, och några ruinpar tier söder om klosterkyrkan hade på senare tid blivit nedbrut na och fullständigt förintade. Förstörelsen är sålunda åter i full gång, än mindre är det tal om någon vård. Säve är tyd ligen både orolig och upprörd; han talar om »detta förstörda tempel, som stundeligen hotas af ytterligare förstörelse». »An blicken af dessa ruiner är›), säger han, »högst sorglig: ty de äro ej blott rysligt förstörda, utan deras hela omgifning är det fordom heliga rummet alldeles ovärdig: bränvinsbrånneri, af träde, en hotande kalkugn, gödselhögar, ladugårdsbyggnader samt all dertill hörande ekonomisk mörjan. Denna skildring av förhållandena vid Alvastra vid 1800talets mitt är säker ligen ej överdriven; man kan fortfarande utpeka platsen, där kalkugnen stod,1 och ännu i dag fortlever i trakten minnet av vandalen, Kungsgårdens arrendator, kapten S. Fr. Rosin. Den nes skandalösa framfart bland ruinerna renderade honom om sider ett åtal och fällande dom, som stävjade och i allmän hetens ögon brännmärkte ofoget. Dock gingo ytterligare tre decennier, innan klosterlämnin garna blevo föremål för några verkligt positiva åtgärder, m. a. 0. för undersökning och konservering. På riksantikvariens upp drag företog arkitekten Rudolf Enblom under* somrarna 1893 och 1894 på enstaka, valda punkter grävningar och sonde ringar och i samband därmed en uppmätning av den egent liga klosterfyrkantcn,2 vilken resulterade i en plan, tlerstädes publicerad, även av mig i Meddelanden 1919, sid. 17, tig. 8. Och sedan nödiga medel, 4,200 kr., anvisats dels av staten, dels av konung Oskar II personligen, blevo åren 1899 och 1900 under antikvarien Emil Eckhoffs ledning de ovan jord belintliga ruinerna, framför allt klostcrkyrkans, underkastade 1 Strax öster om klosterkyrkan. 2 Kongl. I/'ill'erhel's Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad 1892, sid. 133 ff. 5 en ,grundlig konservering, varvid samtidigt den sistnämndas murar utvändigt fullständigt frilades. iDen redan på ett tidigt stadium av mina Alvastraforsk ningar planerade undersökningen av själva klosterområdetl har, såsom jag ovan nämnt, under de år den systematiskt bedrivits bragt i dagen ganska omfattande delar av kloster komplexet. ' Detta framgår till en del redan av den ä tig. 1 återgivna planen, för vilken Enbloms nyssnämnda plan tjänat som under lag. På densamma beteckna de helsvarta partierna redan förut ovan jord synliga mursträckningar, de snedstreckade åter så dana, som tidigare legat dolda underjorden, men nu blottats. Streckade linjer slutligen angiva, var man " med utgångs punkt dels från nu befintliga byggnadsrester, dels från det vid klosteranläggningar allmänt använda planschemat har an ledning antaga, att mursträckningar funnits eller alltjämt finnas under den nuvarande jordytan. Denna plan' är fullt typisk och regelrätt. Omkring den rektangulära klostergärden ligga klausurens fyra längor med den runtom gående korsgången innerst: inorr kyrkan, i öster munkarnas flygel, i väster konversernas (lekbrödcrnas) och i söder matsal, kök m. 111.2 I den Östra flygeln, som direkt ansluter sig till kyrkans södra korsarm, märkes längst i norr dennas sakrislia, ett rum med ännu bevarade valv, ett sn1alt,iromanskt fönster i öster och en dörr ut till kyrkan. Vägg i vägg härmed ligger klost rets Irapitelsal, ett stort rum, vars murar delvis blottats av Enblom. Även detta har ett smalt fönster i öster, men där jämte ett stort, av fyra parvis kopplade kolonner tredelat fönster i väster ut mot korsgången och strax söder härom en dörröppning. Det kan emellertid tilläggas, att redan Rääf före tog grävningar i rummets södradel. Därvid antrått'ades, i dess mitllinje, basen till en kolonn; grundplanen har således uppen barligen varit tvåskeppig. 1 Meddelanden 1918, sid. 110 ff., och 1919, sid. 15 If. '2 Klosterfyrkanten är, som synes, ej exakt orienterad i de fyra huvud väderstrcckeu, men här och i det följande bortser jag därifrån. Spåren av dessa äldre undersökningar äro nu till storidel utplånade, och jord och vegetation dölja åter det mesta av det förnämliga rum, som kapitelsalen alltid var. Om några år torde det dock ånyo, och nu fullständigt, vara frilagt, och åt skilligt av intresse hör då givetvis ha kommit i dagen. Så t. ex. är dess utsträckning mot söder f. 11. ej med full visshet känd. Här borde h i analogi med förhållandet i andra kloster . närmast följa dels en smal korridor, som skulle möjliggöra en direkt kommunikation mellan denna del av klausuren och den yttre klostergården, dels en trappa, förande upp till munkarnas gemensamma sovsal, dormitorium, i fly gelns övre våning? Möjligt är dock att någon dylik korridor aldrig funnits här, och att man i stället som genomgångsrum använt den sal, som upptar flygelns mellersta del, och som nu till största delen blivit frilagd.2 Med all sannolikhet har den utgjort munkarnas parlatorium, det rum således, där mera privata samtal voro tillåtna. Denna sal stod genom dörrar i förbin delse dels med korsgången i väster (se lig. 3 o. 16), dels med den yttre klostergården i öster, dels med ett annat rum i söder, och möjligen anger även den i sydvästra hörnet befintliga Öpp ningen i muren (se tig. 19) en utgång till den yttre gården på denna sida. Två fönster med mycket låga bänkar vetta i nordväst ut mot korsgången, och helt säkert hava sådana, ehuru högre sittande, även funnits i öster, där muren nu är mycket nedriven. i Beträffande parlatoriets grundplan hava grävningarna hit _ tills ej lämnat några direkta upplysningar, men den omstän digheten, att några spår av mittkolonner ej anträlfats, utesluter 1 I cistercienserklostren brukade emellertid också förekomma en direkt förbindelse mellan dormitoriet och kyrkan, en trappa, som således tillät munkarna att, utan att taga vägen genom korsgången, begiva sig ned till nattmässan i kyrkan. Så har även varit fallet här i Alvastra; trappan kan ses omedelbart väster om ingången till sakristian (se lig. 1). 2 Rummets nordvästra hörn har anträft'ats vid en sondering utefter västra muren. Ytterligare undersökningar kunna här ej företagas, förrän en körväg, som i Östvästlig riktning går fram över denna del av flygeln och klostergårdens södra del, blivit borttagen, vilket, i enlighet med gäl lande arrendekontrakt för Kungsgården, först kan ske år 1928. II .ry/mar fäêf 439 027. . 51077277 U/VDKP ÅQf/V 79274924 Fig. 1. /WMUf/V MU/?JZPÃ/K/K/V/A/O Mim/7774 fáMrM 00/ mama Plan över Alvastra kloster. .375383 swmzzå Elov få 59:5 ,Hmm 5:.: :bmw :Samma ?ämm :3:5 q Joicäim: i" Ed :0 ,Emma :C #02530 :aussgmåu H .mama »_S 38 :Mitch .I En. m. »735342 5929.. a. .ä .5. .325515 “Cusmswmzm “digga så in :5332:5595 mymmsnmpoasm :man: En 95%?? 5:55:32 »5303 ?593% .m I. Humafm: :in 2; EMM. :cam: :.34: mvvogrcmmñm.5155:5. ,5. ma. _ u. 10 givetvis ej den möjligheten, att sådana en gång funnits, och att rummet således varit tvåskeppigt i likhet med kapitelsalen. Senare tider hava här farit härjande fram, och när slutligen endast murarna stått kvar utan valv, har man apterat dem till ett uthusrför Kungsgården, varvid de försetts med ett tak av trä och de båda fönsteröppningarna i nordväst murats igen.1 För den händelse några kolonnbaser då ännu stått kvar i rummets mitt, hava de säkerligen avlägsnats såsom varande ej blott onödiga utan rent av hindersamma. Som nyss nämndes, är rummets östra mur särskilt illa medfaren; i själva verket är den, utom längst i söder, ned riven ända till sockelskiftet.2 Utefter utsidan löper här en list av egendomligt olikartad beskaffenhet: längst i söder en kalk stenskvader med skråkant av samma slag som klosterkyrkans och »Sverkerskapellets», sedan en i sandsten utförd, liggande rundstav, som på ett ställe, längst i norr, avbrytes av en_ skrä kantad kvader likaledes av sandsten. Icke blott denna form på sockellisten, rundstaven, utan även materialet, sandstenen, gör ett i hög grad främmande intryck här i klostret, där man liksom i »Sverkerskapelletn undantagslöst synes ha be gagnat kalksten för mera framträdande och dekorativa partier* I »Sverkersgården» åter har man just för dylika detaljer an vänt sig av sandSteneii, en omständighet, som jag tidigare betonat i samband med frågan om denna byggnads ålderf och under sådana förhållanden synes det mig mycket sanno likt, att parlatoriets sandstenssockel stammar därifrån, i all synnerhet som den skråkantade kvadern beträffande sin profi lering står mycket nära en där befintlig, likaledes skråkantad pilasterbas.5 Den 0. 10 m. långa rundstavlistens delar torde snarast ha tillhört infattningar kring portaler, spislar el. dyl.. 1 Huruvida de antråffade resterna av ñisgolv härröra från denna eller en äldre tid är ännu oklart. 2 I söder och väster stä murarna kvar till 113 m:s höjd. 3 Även murarna äro mestadels uppförda av kalksten; av annan natur sten märkes någon gång gråsten. Blott ett enda block av sandsten harjag hittills funnit in situ, utom den nu ifrågavarande sockellisten. 4 Meddelanden 1920, sid. 21 f. 5 Meddelanden 1920, sid. 17. 11 Just sådana arkitekturdetaljer saknades i påfallande grad vid »Sverkersgärdens» utgrävning, och man kunde då tydligt se, att byggnaden, en gång Övergiven, blivit ganska ordentligt ut plundrad på användbar sten. Kalkstenen har kanske brän'ts till kalk, om den ej redan av munkarna tagits till byggnads material, och i varje fall synes sandstenen ha kommit 'till an vändning vid Vklosterbygget, vilket det bör understrykas i uppenbarligen sträckt sig över en rätt lång tidrymd, något vartill jag i det följande skall återkomma (se nedan sid. 28 tf.) Söder om parlatoriet ligger ett rum, som, i likhet med 'förhållandet i Vreta,1 antagligen utgjort ett förrådsrum, cellu rium, och som medels senare uppförda innermurar uppdelats i tre, ett större och två mindre rum (se tig. 1, 6 0. 21). Det har 'troligen varit täckt av ett enda, längsgående tunnvalv i likhet med refektoriet och abbotshusets bottenvåning (se nedan sid. 18 0. 25); av fönstren finnas inga rester kvar.2 Ursprung ligen har det haft förbindelse i norr med parlatoriet, och i söder har en välvd dörr lett ut till en som det synes hall liknande förstuga, vilken med breda, öppna valvbågari väster och öster3 och tvenne smalare sådana i söder fört direkt ut till den yttre klostergården, även detta en anordning, vartill vi finna en motsvarighet i Vreta.4 Emellertid har detta parti av Hygeln efter hand undergått en hel del förändringar. Cellariets södra dörr har blivit igen satt till en in mot rummet öppen nisch (se ñg. 1 0. 20) och förstugan nedrivits, kanske i samband härmed, då den ju nu förlorade sin egentliga bestämmelse. Den i cellariets östra vägg befintliga dörren torde nu ha kommit till, såvida den ej tagits upp, när abbotshuset byggdes, eller rent av funnits där från början. Den i österväster gående tvärmuren åter, vil ken i varje fall ej är ursprunglig, bör givetvis ej ha uppförts före den södra dörrens igensättning, utan antingen samtidigt därmed eller vid någon senare tidpunkt, kanske' först efter 7 Erik Lundberg i Östgöta Correspondenten 18/10 1919. 2 Yttermurarna kvarstå till 1213 rnzs höjd. 3 Denna sida spärrades dock vid abbotshusets uppförande (se nedan sid. 30). *5 0. Klockhoff i Östgöta Correspondenten 18/12 1916. H. FaithaEll foto ”[5 1922. Fig. 4. A1 'astra kloster. Klausurcns sydöstra del vid undersökningens början (från nordost). Till vänster abbotshusets ruinkuile. O. Frödin [bio “§7 1923. Fig. 5. Alvastra kloster. Hefektorict vid undersökningens början (från väster). Till vänster den höga murkärnan över dess östra mur (jfr ñg. 3 0. 13), till höger abbotshuset. 3 1923. H. FaithE11 foto 1' Till Vansier det de] rdstak). å abhotshusei. Öger sgårdens Iadug 0' i: t, till 11 ie ast, uppifrån Kun ydv an S 1 z'cfekturict, i mitten parlatoriet och celiar Klausurens sydöstra del (fr 5 frilagd V1 Alvastm kloster. 14 reformationen, då såsom vi redan sett och i det följande ytterligare skola finna klosterbyggnaderna i stor utsträck ning omändrades till ekonomibyggnader för Kungsgården.1 Med en närmare datering får tills vidare anstå, och ej heller vill jag f. 11. ingå på frågan om det sålunda uppkomna rum mets bestämmelse; det är emellertid påfallande, att det sak nat dörr och alltså endast medels en trappa antagligen av trä, då inga som helst spår av densamma nu stå att upp täcka kunnat stå i förbindelse med flygelns övervåning eller över huvud med yttervärlden. . Så har alltjämt varit fallet, sedan rummet medels den i norrsöder gående tvärmuren blivit avdelat i tvenne mindre rum (se tig. 21). Med sin högeligen primitiva konstruktion och uppförd som den är på rena raslager härrör denna 'tvär mur tydligen från en mycket sen tid, snarast från 1700talet, en datering, som för övrigt stödes av de vid undersökningen gjorda fynden. Munkarnas förvisso präktiga cellarium har således nu krympt ihop till en liten källare av det på lands bygden ännu i dag vanliga slaget, täckt av torv el. dyl. och bestående av ett förrum och där innanför det egentliga källar rummet. , Vi övergå härmed till den södra flygeln, vars östra del nu i huvudsak kan anses blottad, även om undersökningarna på några viktiga punkter måste fullföljas. Detta gäller framför allt det längst i öster, mellan parlatoriet och matsalen›(se nedan) belägna rummet. Denna lokal (se fig. 1, 3 0. 740), vars murar äro bevarade till 2523 Inzs. höjd över golvet ja, i väster kvarstår själva murkärnan, under senare tid berövad sin ytbeklädnad, till ytterligare 0. 2 m:s höjd , erbjuder i vissa hänseenden ett särskilt intresse. Dess östra parti har, såsom framgår av de i nordöstra och sydöstra hörnen ännu synliga valvanfangen, till hela sin bredd bildat en nischformig del av rummet, me dan taket i övrigt, vare sig det varit välvt eller icke, legat på 1 Utmed Väggarna (utom i väster) i rummet norr om tvärmuren före kommer en tvdligen med denna samtidig anordning av »bänkar», liknande dem vi senare skola återfinna i södra flygelns östra rum och dar harrorande just från tiden efter reformationen. 'i t 7: t i! t i 15 större höjd över golvet. Detta senare, som är väl lagt av hällar och flisor av skiffer (se tig. 9), befinner sig egendomligt nog på 0. 0,4 mzs djup under den medeltida marknivån omedel bart utanför rummet i söder. Direkt ljus har endast kun nat erhållas genom fönster på södra väggen. Den här befint liga dörren, som leder ut till den yttre klostergården, synes härröra 'från någon senare tidpunkt; ursprunglig är däremot dörren i norr ut till korsgången och likaså den egendomliga öppningen i väster in till matsalen (se fig. 13 0. 15). Såsom de ännu bevarade anfangen utvisa, har den upptill varit avslutad av en rundbåge, vars hjässa legat på 0. 2 mzs höjd, således på vanlig dörrhöjd över rummets golv, men däremot blott på 0. 1,5 mzs höjd över matsalens i förhållande till den medel tida marken normalt liggande golv. När den nedre delen av muröppningen jämte angränsande parti av matsalen, båda väsentligt omdanade 'efter klostrets tid (varom mera nedan), fullständigt frilagts och undersökts, skall det. väl visa sig, huruvida här en trappa fört från matsalen ned till nu ifråga varande rum eller valvöppningen tjänat ett annat ändamål. Detta är av så mycket större intresse att få utrönt, som därmed även frågan om rummets bestämmelse kan hoppas bli besvarad. På denna sida om matsalen brukar vanligen klost rets varmrum, calefactorium, ligga, således det rum, som spe ciellt var avsett att under den kalla årstiden av munkarna begagnas som vardags och arbetsrum. Framför allt 1' vårt ' klimat hava naturligtvis även klostrets Övriga boningsrum kun nat nödtorfteligen uppvärmas antingen medels särskilda, smärre ugnar eller, beträffande de närmast calefactoriet belägna, genom utnyttjande av dettas överloppsvärme. V armrummet skulle således som vårmekammare (»pannrum») ha ingått i ett om också primitivt centralvärmeledningssystem för varmluft. Så har också på sina håll bevisligen varit förhållandet.1 Huru vida här vid Alvastra det angivna rummet varit calefacto rium är emellertid en fråga, som tills vidare må lämnas öppen Vad åter beträffar det stora rummet närmast i väster (se fig. 1, 3, 6 0. 1113), kan det ej råda något som helst tvivel om att 1 Heinrich Bergner, IIandbLlch der bl'irgcrlichen Kunstallertümer in Deutschland, l, Leipzig 1906, sid. 38. 0. Frödin foto “3/5 1923 . .. _ . tm : . " * " tra rum (fran sedel), fnlagt › Flg' 9. ' ' 'htu kloster. Sudla Hygelns (_35 Flg. 7' AIVN m den övre gnlvnivån (Jfr ñg. 840). ' T. Runstedt foln “[5 1924. Alvastra kloster. Södra flygelns östra rum (från norr), frilagt till den undre (medeltida) golvnivån (jfr ñg. 7, 8 0. 10). C. Hermnarck fnLo “la 1924. w* n “Hahn under Södra. flvg'elns Östra rum (från söder), fx'llagt tlll c. Hernmarck foto "[23 1924. rum (från nørr), frilagt till Elg. 10. Alvastra kloster. Södra flygelns östra 18 det varit munkarnas matsal, refektorium. Den ligger på den vanliga platsen i södra flygeln och, såsom ofta i cistercienser klostren, med sin l'ángdaxel orienterad vinkelrätt mot flygelns lángdriklning. Beklagligtvis har denna sal, som näst kapitel salen torde ha varit det i arkitektoniskt hänseende mest fram trädande av de egentliga klosterrummen, varit mycket utsatt för senare tiders åverkan; särskilt gäller detta dess södra del, som blivit nedriven ända till grunden.1 Den i norr befintliga tvärmuren år senare uppförd (se ne dan), och salen har sålunda ursprungligen sträckt sig ända fram till korsgången, med vilken den stått i direkt förbindelse medels den där befintliga dörren. Ursprunglig är vidare den lilla våggnisehen invid samma dörr och likaså, såsom redan t'ramhållits, öppningen in till det angränsande rummet i öster. Den mot söder utskjutande delen har naturligtvis varit försedd med ett antal fönster och möjligen också med en dörr ut till den yttre gården. Det kan vidare tilläggas, att rummet varit välft, som det synes med ett enda längsgående tunnvalv. Vid undersökningen antr'atfades nedstörtade valvpartier täckande stora delar av golvet, vilket bestått av ett direkt på marken anbragt lager murbruk och M att döma av de rikligt upp trädande tråspåren M därovanpå en trábelåggning. Beteck nande nog låg på detta golv ett visserligen tunnt, men dock markerat lager 'av måltidsrester, framför allt iiskben, men .även äggskal 0. dyl. 4 Väster om matsalen bör det för munkarna och konverserna gemensamma köket ha legat. Här har endast en sondering företagits, varvid en ursprunglig dörr ut till korsgången blivit blottad (se lig. 1). Efter reformationen, och som det synes mycket snart där efter, hava dessa rum i södra flygeln tagits i anspråk för Kungsgårdens behov och därvid åtskilligt omandrats (se lig. 12, 13 o. lö). l refekloriet har en ny dörr tagits upp i muren i nordväst, den förutnåmnda tvårvåggen i salens norra del har uppförts, valvbågen över muröppningen i nordost genombru tits, i samband därmed denna muröppnings nedre del 'fyllts l Mot norr höja sig'murarna till c. 1,8 m. Härtill kommer den höga kvarstående murkärnan i nordost. 19 Fig.. 11. Alvastra kloster. O. Frödin rom “[3 1924. Refektoriets dörr ut till korsgången (från sydost) 0. Frödin foto “ps 1923. Fig. 12 Alvast . (. ra kloster Refekt " den senar " . ._ onets norra del (från 5" ' " e nnnforda tvarmuren och den till h'rimzjjllêilli. Alitforgd'unden ( ' I ?'12 P 20 ut till ett jämnt tröskelplan, och på detta har en dörromfatt ning av tegel uppmurats. Man har på detta sätt åstadkom mit en smal korridor mellan flygelns västra del och rummet i öster. Detta senare har också undergått en del förändringar (se frg. 7*10): dörren ut till korsgången har igenmurats,1 golvplanet genom utfyllning höjts och ett nytt jordgolv sålunda åstadkommits på o. 0,5 m:s höjd över det ursprungliga flis golvet, slutligen hava tvenne bänkliknande upphöjningar, lagda av kalksten, anordnats längs östra och västra väggen.2 Vartill rummet använts i detta skick, därom har jag ännu ej kunnat bilda mig en bestämd uppfattning. ' Från den nyssnámnda korridoren, vars golv är omsorgs fullt lagt av kalkhållar och skifferflisor, har en dörr fört ini det forna refektoriet. Här, i det nordvästra hörnet och på det gamla golvet, har en stor ugn uppmurats. Den har tydligen eldats inifrån det angränsande rummet i väster, i det att våg gen på denna punkt är genombruteu, men för övrigt är dess egendomliga konstruktion ännu ej utredd, varför dess bestäm melse f. n. ej kan närmare angivas.3 Huruvida refektoriet nu apterats till bagarstuga, badstuga eller något annat är således ett spörsmål, vartill jag framdeles får återkomma. Allt talar för att samtliga dessa omändringar av de gamla klosterrummen utförts i ett sammanhang och efter en bestämd plan. De iakttagelser, som gjorts vid framgråvningen, tyda vidare på' att lokalerna använts i detta skick under en avse värd tid; så t. ex. äro dörrtrösklarna och korridorens golv stenar mycket nötta och slitna. Härpå har följt en period av uppenbar vanvård, då sten och murbruk från väggar och valv fått lagra sig på golven och dörrarnas nedfallna tegelomfatt ningar hopat sig på. trösklarna, m. a. och utan tillsyn. Senare har förfallet hejdats och rummen ånyo tagits i bruk, dock utan egentlig iståndsåttning: man har gått på golvens!1 och trösklarnas raslager, och de tydliga agits i samband härmed. 1 Dörren i söder kan möjligen ha uppt orra rum (se ovan sid. 141100. 2 Jfr den likartade anläggningen i cellariets 11 3 Ugnen är ej angiven på planen fig. 1, men ses delvis på tig. 12. 4 I det östra rummet ligger golvplanet nu 0,370,4 m. över det förut nämnda jordgolvet och c. 0,1 m. över nstenhänkarna» (se tig. 7 o. 8). 0. då rummen stått öde \ 21 S 0 _ .. . xliiite: avknoltning och tramp angiva, att även denna period r ans a ång. Och slutligen har d I _ en fol ts avd t (1 t' ' tiva torfallets och den ut ' J 6 eml etodlska raserin ens t'd ° och murarna brutits ned ' ' g 1 , da valven eller 1 brist 3å 111 d 1” '° PraktiSka häns u n . 1 1 er iall fatt falla. yn hava val darefter nödvänd' ' . _ . lggjort en )lane :må och. utjamning av rumkullarna; i varje fall har det nu Strfijrer mlnst ett århundrade egentligen blott varit ett enda laktie :nåparlih namhgen överdelen av murenvmellan refekto oc yge ns östra rum som stått ' H , ovan jord och vitt t om att betydande lämnincr na " t,ar av klausuren här måste l' 0 < 0 h 1 6a gonijda under Kungsgardens w stallbacke (se fig. 2 4 o göb) b .41] dnarmare_ da'tering av dessa olika perioder i kloster: ijågégnijeánais historia efter reformationen skola måhända de 5 1 a agren :inträffade olikartad ° I ( . , e foremalen mö'l' " och likaså befintligt arki* ' ' Jlggora . ( vahskt material För 6 o bl' ' jag blott dröja vid ett av de ' i g n mket “N . :. gjorda fynden, som, om ocl'sc 1 etE annat hanseende, synes mig vårt uppmärksamhet x a delmpg har ;efan nämnt, att den till korridor apterade norra av re ertoriet medels en dörr '° " ' u . statt 1 förbindelse med Idzssbcivnga del. Omedelbart söder om och invid denna dörr SO; ottiats .en meterstor tramphäll av kalksten (se tig 19) hava enigleåüd Vld narmare granskning visat sig ursprungligen u jo gavelhällen till en sarkofa Y 1 »Sverkerskapellets». g al samma Slag som d TIdlgare har framhållits1 att några gravkistor liknande fessa :'(irkerskapelletm) sarkofager ej äro kända åtminstone ran var and m. a 0 att de ut " " I i , . . gora en for kapellet säre en samt att den bottenhäll till en dylik sarkofag som ?tid gärder:) :vdulålOOOtalet stått upprest invid Kungsgårdens ladu 00h äxc arifraái senare förts in i klosterkyrkan följaktligen en av an ra skål snarast måste ' , nu 7 i i _rl antagas hava kommit :1211: ›;S\ erkerskapellet», vilket alltså ursprungligen skulle hava Ãås b"yra kistor inom sina murar. Under sådana förhållan I på f011*Iocl:sa den nyfunna gavelhållen stamma från kapellet Sion .a maste den då vissa olikheter beträffande dimen eina utesluta samhörighet med den nyssnämnda botten 1 Meddelanden 1918, sid. 61 if., 72 ff. o. 98 23 ch 1 3 m 19 a rum 0 ñg a 'din foto str . Jfr ö sö F 1' geln än öster) 0 a HV dr U iet (fr Han 50 gen me a delen av refektor oppnln l drade norr :'3 Mur" a kloster än 15. Alvastr ill korridor om 5' den t Fi 22 H. 1552?: ».08 :7 Em? Woammmdmod :Samma woman EEE: amg» m8 :än omge? O. dammig ?5 5: mew. En. 5. »55535 5039.. ämmowwolmnm :02.2 mar 0395 Em. :P >7§mfü 50m?? gm. i: region. Am? 36.83. H änmeEåo: Bänovwasmo: 5 i: mmm; ammar; måga 5:5 3? mm. H3. 3. 9 s mr 0 0.. E .m ,H 3. F H 24 hällen * hava tillhört någOn av de båda sarkofagerna, som stått framför altaret; av dessa anträffades vid undersökningen 'tyvärr endast'en mängd fragment, men måhända skall det trots denna beklagliga omständighet lyckas att fullt säkert påvisa en dylik samhörighet. Det bör nu ihågkommas, att gavelhällen placerats som tramphäll vid den angivna dörröppningen vid samma tid, som de stora, ovan relaterade omändringarna av södra flygelns lokaler vidtogos, således efter den egentliga klostertiden. Detta förhållande talar i sin män för riktigheten av den förmodan, jag framställt rörande den andra vid klostret befintliga sarko fagdelens, alltså bottenhällens öden, nämligen att den »vid tiden för den allmänna vandalisering, som övergått kapellet, blivit förd därifrån och då, eller någon gång senare, transpor terats upp till Kungsgården för att där tjäna något praktiskt ändamåbx1 Med hänsyn till den roll, denna häll eller m. a. 0. den antagna fjärde sarkofagen spelat i diskussionen om pla ceringen av Sverkersättens fyra generationer i ».Sverkerska pellet)›,2 vore det givetvis av synnerligen stor betydelse att genom fullt bindande bevisning i frågan om gavelhällens ur sprung erhålla ytterligare stöd för mitt antagande rörande bottenhällens samhörighet med kapellet. Jämnsides med de ovan relaterade undersökningarna i klausurens östra och södra flyglar har även angränsande parti av korsgången frilagts (se lig. 1, 14 o. 16). Där ligga golvets fyr sidiga kalkstenshällar till stor del ännu kvar, och invid södra väggen, utanför refektoriet, har en uppenbarligen till valvkon struktionen hörande, skråkantad pilasterbas av kalksten an trätfats i sitt ursprungliga läge. Att döma ,av de avsevärda kvan'titeterna murtegel i raslagren hava dessa valv, i motsats till rummens, varit slagna av tegel, åtminstone under klostrets senare tid. Rörande deras konstruktion i övrigt är emeller tid intet närmare känt; ej heller återstå några lämningar av de större eller mindre i ljusöppningar, som måste ha funnits i korsgångens mur mot klostergården. , 1 Meddelanden 1918, sid. 100. 2 Meddelanden 1918, sid. 98 ff. 25 I denna mur, som här är bevarad till 0. 0,3 11118 höjd, har däremot blottats en tvådelad dörröppning med mittpelarens skråkantade bas ännu liggande på sin plats. Måhända skola de fortsatta grävningarna utanför denna symmetriskt place rade och i viss grad monumentalt hållna dörr bringa i dagen lämningarna av klausurens brunnshus, vilket ofta, såsom t. ex. i Värnhem, är beläget just på denna plats i form av en ut byggnad å södra korsgången. Jämväl utanför den nu framgrävda delen av klausuren hava undersökningar företagits. I söder och öster hava c. 300 kvm. av den yttre Iclostergården frilagts till den medeltida marknivån, och därvid har också det mesta av det i sydost liggande klosterhuset blivit blottat (se fig. 1, 46, 17, 18 o. 20). De tvenne med präktiga tunnvalv täckta rummen i denna byggnad hava alltid varit tillgängliga: till det västra, mindre, har en smal trappa lett ned från norr, och till det östra, större rummet med dess källa har likaledes en trappa eller rättare sluttande gång från söder lämnat tillträde. Utvändigt åter har byggnaden varit dold av mäktiga raslager, och det hela har haft utseendet av en gräsbevuxen kulle. Redan som maren 1918 hade de rasfyllda, trånga fönsteröppningarna ren sats upp,1 så att rummen erhöllo ett om ock sparsamt ljus; nu hava yttermurarna till största delen frilagts, varigenom en bättre uppfattning om anläggningens karaktär blivit möjlig. Som synes av planen, bildar den lilla, rektangulära bygg naden ej någon organisk del av klausuren, även om den än sluter sig till densamma och möjligen även, i norr, ståtti direkt förbindelse med östra flygelns södra rum. Den utgör i stället en tydlig tillbyggnad. Vidare äro de båda rummen blott att betrakta som en bottenvåning eller rättare källar våning, över vilken ursprungligen # att döma av de stora raskvantiteterna åtminstone ytterligare en våning funnits. Av hänsyn till valvens bestånd har deras betäckning av ras material och torv tills vidare fått ligga orörd, men när den framdeles blir avschaktad, kunna möjligen en del upplysningar om övervåningens rumsindelning 0. dyl. erhållas. ' Meddelanden 1919, sid. 16. Gå [J J Då några spår till trappa ej finnas inomhus, måste man antaga, att en yttertrappa fört upp till denna övervåning, och utanför byggnadens norra sida hava också lämningarna av en sådan kommit i dagen, ett antal breda och regelbundet båg böjda steg, som visa, att det ingalunda varit en anläggning av enklare slac'. Dess nedre del är ännu ej framgrävd, men den synes sluta vid ingången till bottenvåningens västra rum; att döma av några i norr framkomna murrester har den varit inbyggd i ett rum av trappans egen bredd, m. a. 0. ett sär skilt trapprum, som sträckt sig fram till östra klosterflygeln och där till vägg haft dennas mur. Allt detta återstår ännu att utreda och likaså trappans förhållande till marken i norr. Över huvud är terrängen norr och öster om byggnaden blott ' obetydligt undersökt; en del spårade mursträckningar tyda \ emellertid på att lämningar av medeltida anläggningar, jämte senare tiders, här ligga dolda under jorden. ' Tidigare har den förmodan uttalats, att nu ifrågavarande i b nad varit klostrets s'ukhus, iniirmarium,1 ett anta ande, lv H. FaithEl] foto ,71921. ygg 3 l Fi 17 Al t 11 » 1 ° . ' som __ med den kännedonl lnan då hade Oln klosterfyrkan_ g 5. . xas 1a laster. )ots_husets ruinkulle v1d undersoknlngens __ _ u _ u t borjan (flan vaster). Jfr Eg. 18. tens utstracknlng var ratt naturhgt, ty den foretoll att, som i E sig borde, ligga utanför och strängt avskild från klausuren. Sedan det nu visat sig, att den senare med sin östra tlygel i verkligheten sträckt sig ända fram till och varit sammanbyggd med byggnaden, torde denna få antagas ha haft en helt annan bestämmelse. ' i Det bör då erinras om att trappuppgången tydligen varit av en ganska förnämlig karaktär, och det kan vidare nämnas, att de från övervåningen härrörande raslagren innehållit delar av vackert huggna fönsteromfa'ttningar, fragment av målat 'fön sterglas m. 111. Allt detta, jämte byggnadens läge, synes mig tala för att den utgjort abbotens bostad, således abboishnset. Ett klosters abbot förde nämligen eget hushåll i eget hus, g vilket likväl borde hava god förbindelse med klausuren. Man i vet vidare, att detsamma, åtminstone i de större och rikare klostren, var inrett som en dåtida förnäm privatbostad, fullt t ut lika bekvämt, ja, luxuöst, för att motsvara abbotens ställ i ' Meddelanden 1919, sid. 16. ,i t _ o. Frödin rom “ps 1922. ç* Flg. 18. Alvastra kloster. Abbotshuset (från Väster). Jfr tig. 17. Iför 28 ning som klostrets överhuvud och representant utåt. Det inne höll icke blott honingsrum av olika slag, privatkapell m. In., utan även alla nödiga ekonomiutrymmen, kök, källare 0. dyl. Hår vid Alvastra skulle således bottenvåningens västra rum, som medels trappan stått ikdirekt förbindelse med övervånin gen, hava utgjort abbotens källare; det östra med sin källa och mot den yttre klostergården vettande dörr synes däremot ha disponerats av klosterfolket i gemen. Den nya tidens stormar hava också gått fram över denna byggnad. Dess övervåning har bränts till kalk metodiskt. Själva ugnen år antråffad invid norra ytterväggen och likaså en av kalkstenshällar ordentligt lagd körbana, på vilken de 'fullastade kärrorna lätt kunnat skjutas. Den leder från ugnens mynning bort till Östra gaveln, där materialet alltså hämtats, och där en stor del av murens nedbrutna ytterskal m jämte källarfönstrets omfattning med ännu isittande järngaller är återfunnet under grus och torv. Det har ovan framhållits, att abbotshuset uppförts senare än angränsande del av östra flygeln. Emellertid kan man även beträffande de nu blottade partierna av själva klausuren urskilja flera byggnadsperioder. ,r Jag har redan (sid. 10 f.) omnåmnt den egendomligt olik artade sockellist, som löper utefter utsidan av parlatoriets östra mur, och som längst i söder, således utanför rummets syd östra hörn, består av den vanliga ciSterciensiska skråkanten, utförd i kalksten. Denna fortsätter ej, som man skulle vänta, utefter cellariets yttermur varken här eller på abbotshuset finnas några som hälst spår till sockellist men återfinnes i stället på insidan av cellariets norra mur och kan sedan, med de avbrott som betingas av dörröppningarna, följas fram till en punkt, belägen rakt utanför sydöstra hörnet på södra flygelns östra rum. Därifrån fortsätter den dels tvärs genom muren, som här utvisar fog, och sedan längs insidan av rum mets östra mur fram till dess nordöstra hörn (se tig. 710 0. 19), dels längs samma rums södra mur (med avbrott vid dörröppningen) och vidare med förband utefter refektoriets Östra mur, så långt denna är bevarad (se tig. 19). Då vidare cellariets murar i norr ej ligga i förhand med parlatoriets, 0. Frödin foto “la 1922. Till höger cellariets Parti av den yttre gården utanför södra ilygelns östra rum (från söder). Alvastra kloster. Fig. 19. västra mur, till vänster refektoriets östra mur. 30 måste man givetvis draga den slutsatsen, att det senares mur både i söder och väster fram mot korsgången ursprungligen varit yttermur, m. a. 0. att cellariet med sin förstuga samt södra tlygelns östra rum och refektoriet uppförts senare än parlatoriet. Dettas murar åro för övrigt av större tjocklek 'an cellariets och själva rummet av större bredd än det senare,. något som redan i och för sig låter ana, att den östra flygeln vid något tillfälle förlängts mot söder. Det inbördes tidsför hållandet mellan denna tillbyggnad å ena sidan och södra emellertid att utreda, och tlygelns rum å den andra återstår över huvud huru denna flygel ursprungligen varit anordnad, ty klausuren måste antagas redan från början på ett eller .annat sätt hava varit stängd mot ytterv'arlden även utefter sin Södra sida. Om således cellariet med sin förstuga betecknar ett andra gnadshistoria, tillhör, som förut stadium i östra Hygelns byg a fogen abbotshuset en ännu senare tid. Den tydlig ellariets sydöstra hörn (se tig. 20) visar sprungliga legat fritt.1 andra nan förstugan ned först fram nämnts, mellan detsamma och c nämligen, att det sistnämnda ur sidan måste abbotshuset ha uppförts, in iksantikvarien Sigurd Curman hållit för mig har det uppenbarligen varit den senares sydöstra hörn, som med sitt framskjutna läge både bestämt platsen för det lilla fönstret i det förras västra mur och för orsakat den egendomligt sneda formen på detta fönsters revs, ty _ såsom r innersmyg. l dessa från skilda byggnadsperioder härrörande olika de lar av klostret hava sedan under århundradenas lopp och redan under klostertiden mera lokala omåndringar företagits; just det tillbyggda partiet av östra tlygeln erbjuder ju exempel Men dessutom måste man antaga, att en hel del ar hårpå. ande, vilka ej giva sig till känna å beten kommit till utför “ Såsom framgår av planen (tig. 1), är abbotshuset orienterat något snett i förhållande till östra tlygelns längdriktning, så att det endast med sitt nordvästra hörn berör eellariets mur. Det smala prång, som däri genom skulle ha uppkommit mellan de båda byggnaderna, har emellertid igenmurats redan vid abbotshusets uppförande, ty denna fyllning ligger i förhand med det senares mur. 0. Flodin foto “m 1922. Fig. 20. Alvastra klost 'i e _ _ . .. r Hornet mellan cellariets sodra mur och abhotshusets Västra' (f ' mur rån sydväst). 32 bvggnadsplanen, således reparationer och ombyggnader av större eller mindre omfattning, nödvändiga dels for husenos bestånd, dels av andra orsaker; jag syftar därvid särskilt pa de eldsvädor, som åren 1312 och 1415 övergingo klostret, och av vilka åtminstone den senare synes hava varit av stor omfattning. Det är ju tänkbart, att en sådan anomali son: den egendomliga sandstenssockeln å parlatoriets ostra mur pa så sätt kan “få en naturlig förklaring. Det är att hoppas, att ytterligare bidrag till vår känne dom om klosterbyggnadernas historia och då även en mOj lighet att till tiden närmare bestämma åtminstone de Vikti gare perioderna i densamma skola erhållas ej blott under de fortsatta undersökningarna, utan även vid den ännu ej 1 detalj företagna bearbetningen av de redan gjorda iakttagelserna onch fvnden. Vad särskilt beträffar de rikligen .uppträdande los fynden, hava dessa under alla förhållanden Sitt utomordentliga värde som dokument till belysning av det dagliga livet inom klostrets murar; det gäller i själva verket så olikartade fore mål som radbandspärlor och speltärningar, abbotens kräkta1 och lekbrodernskräddarens iingerborg “H för att blott anfora några exempel. o Utom de grävningar, för vilka jag i det toregaende redo gjort, hava sådana, under kortare perioder av de bada senaste somrarna, också pågått iklostrets ur alla synpunkter.markl ligaste del, nämligen klosterkyrkan. Denna har ju aldrlg yarit föremål för en grundlig arkeologisk undersökning, och aven av dess under jorden liggande delar har man således rätt att vänta upplysningar av vikt rörande dess byggnadshistoria, inredning o. dyl. Därtill komma kyrkans gritter; 1 främsta rummet den Sverkerska ättens, men även de" manga andra förnämliga gravar, som där bevisligen funnits. Aven om Räafs ovan (sid. 3) omnämnda undersökningar åren 1827 och_1828 i huvudsak bekräftat en från år 1667 stammande uppgift, att gravstenarna redan vid den tiden voro försvunna, hava de " ' ' > ' istavens ' Närmare bestämt en Mariabild av elfuihen, som suttit krumböjda krycka. 33 dock givit vid handen, att själva gravarna, åtminstone 'till en del, torde kunna återfinnas i tämligen orubbat skick.1 Den nu påbörjade systematiska undersökningen har hittills omfattat kyrkans kor eller rättare presbyteriumf vilket full ständigt genomgräfts (se fig. 1, 22 0. 23). Därvid har utefter rum mets väggar och särskilt i dess inre del en kant av hällar och tlisor av kalksten, rester av det ursprungliga golvet, kommit i dagen på (Li0,2 mzs djup under grästorven. Men icke blott golv nivån, i denna del av kyrkan har således kunnat fastställas, utan även högaltarets läge, i det att tydliga lämningar av dess grund blivit anträffade på intill 0,75 mzs djup, av trädrötter och genom åverkan något kringspridda, men koncentrerande sig till den på planen angivna platsen. Det har m. a. 0. legat just där det skulle ligga, fritt från gavelmuren i Öster, såsom bruket var under den äldre medeltiden och cisterciensernas' ' byggnadsbestämmelser tydligt 'föreskrevo.3 En väldig ask har i Vår tid markerat denna plats (se tig. 22 o. 23). Emellertid visade det sig nu vid undersökningen, att dess kraftiga rötter ej endast skadat altargrunden och de båda gravar, till vilka jag strax skall återkomma, utan även hotade att tränga in i grunden till murarna, varför den måst bort tagas. Samtidigt har marken sänkts,*så att grästorven kom» mit i nivå med de anträffade golvhällarna, och altarplatsen “utmärkts med kalkstenstlisor. Av de båda nyssnämnda gravarna anträffades den ena mel lan altarplatsen och rummets norra mur och den andra invid samma mur, men längre mot väster. Endast. den sistnämnda hade, i väster, en av tegel bestående begränsning, således lämningarna av en gavel; för Övrigt bestodo de nu blott av manslånga, i österväster orienterade fördjupningar i jorden.. 1 Meddelanden 1919, sid. 18 ff. 2 D. v. 5. prästrummet, den del av kyrkan, som var reserverad för de vid höginässa'n officierande prästerna. Munkarnas och konversernas plats var däremot mittskeppet, som således i en klosterkyrka utgjorde det verk liga koret. Se härom Sigurd Curman, Bidrag lill kännedomen om cister cienserordens byggnadskonst, I, Stockholm 1912, sid. 37 ff. 3 För att tillåta fri passage runt omkring. Jfr förhållandet i Sverkers kapellet (Meddelanden 1918, sid. 73 o. 99). 3 H. FaithE11 foto 3:7 1922.. Fig. 21. Alvastra kluster. Cellariets södra smårum (från öster). O. Frödin foto “ha 1923. um 99 Alvnqh'n kloster_ erkans kor under pågående undersökning (från H. FaithE11 foto “17 1923. Jfr ñg. 22. star). 0 'an (fran va ur] d undersokningens b i skorv Kyrkan Alvastra kloster. Fig. 23 36 Båda innehöllo en massa skelettdelar, härrörande från flera individer, de flesta benen i fullständig oordning, men en del i orubbat läge. Då detta stora antropologiska material ännu ej blivit föremål för undersökning och bestämning, torde det f. n. ej vara skäl att nämnare ingå på de övriga fynden, Sår' < skilt från den västra graven, än mindre att diskutera dessa gravars eventuella samband med den §verkerska ätten eller andra kända, i kyrkan jordade personer. Aven bör dessförinnan åtminstone den angränsande delen av kyrkans mittskepp, där man även har rätt att vänta lämningar av gravar, fullstän digt undersökas. * * 4 I mina tidigare offentliggjorda redogörelser för Alvastra forskningarnas förlopp och resultat och senast i det år 1922 utkomna årshäftet av dessa Meddelanden har jag haft tillfälle att med glädje och tacksamhet erinra om det varma intresse, som kommit dessa forskningar till del, och somsärskilt tagit sig uttryck i en storartad offervillighet från enskildas sida. Ett nytt bidrag har jag nu att omnämna, i det att tvenne av undersökningarnas tidigare donatorer, grevinnan Emerence Cederström och fröken Hedvig Cederström, till Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien ännu en gång för samma ändamål överlämnat ett belopp av 1,100 kronor. 35 Ostergötlonos minnesmärken upptecknabe of Cort gr. noröenskjötö åren 18691882. (Utgivna av Östergötlanos §ornminnes= och museiförening genom ” Otto §röoin.) Bankekinos böraö. Svinstoos (Bankekinös) socken. (Forts. från Meddelanden 1922, sid. 104.) På Nedra Fillinge egor, söder om Backasand, finnes på en backe en fyrkant af 6 stegs sidor, en större sten i midten; på backens högsta punkt en annan fyrkant, illa medfaren. Af 2 ättekullar, som ligga i öster på ett gärde, hafva endast formerna d. v. 3. bottenarean bibehållit sig: de blefvo odlade af Starrgårds egare. Norr om F illinge tingshus stryker en ås (rtillsteiisgrus) från W till Ö, der den stupar i ån. Öfver hela äsens rygg löper en enkel stenrad, från hvars södra och norra sidor utlöpa armar af enkla stenrader, som följa alla åsens krökningar. Den norra armen sträcker sig i 3 dubbla rader af smärre stenar nedåt till åkern och ängen: på högsta, toppen, niidtför tingshuset, är en stensatt kulle, invid hvilken refveln sluter. På åsens vestra sluttning ligger en rundel af 6 stegs diameter med en kullrig sten i midten. Alla fyllnings stenar äro platt liggande och af mansbörda. Den öfriga delen af åsen, som sträcker sig till Backasand (se förut) är afbru ten af åker och landsväg samt odlad. Uti södra delen af Öfra Fillinges beteshage, S om gården, påträffar man, förutom en i N 0. S löpande stenrefvel, en af buller och klumpstenar hoplagd rundel af 56 stegs omkrets. Straxt invid östra sidan af stenrefveln förekommer en rundel af 8 stegs diameter samt