Hällristningar vid Hästholmen

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Rapport 2007:34 ' Hällristningarna vid Hästholmen Rengöring, permanentmålning och dokumentation RAÄ 21 Västra Tollstad socken Ödeshögs kommun Östergötlands län âtânr§gnqêiår9§1rirm BOTARK ERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM |r|<:›|rr'le"'l KULTURMILJÖAVDELNINGEN . Häst Hällristningarna vid Hästholmen Rengöring, permanentmålning och dokumentation Innehåll Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Två bearbetade stenar funna i åkermark intill berghällar med ristningar (RAÄ 21) vid Hästholmen, Ödeshögs kommun, Ög Titti Fendin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Redogörelse över rengöring, imålning och dokumentation av hällristning RAÄ nr 21 i Västra Tollstad socken, Ög SvenGunnar Broström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Rengöring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Ny imålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Äldre beskrivningar av hällristningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Ny beskrivning av hällristningen, enligt tolkning utförd 2006 . . . . 11 Beskrivningar av de 10 separata hällristningsförekomsterna. . . . 12 Tekniska uppgifter, Ölm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Administrativa uppgifter, Botark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 ÖSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM KULTURMILJÖAVDELNINGEN Box 232 581 02 Linköping 0 Tel 013 23 03 00 Fax 013 12 90 70 info@ostergotlandslansmuseum.se ° www.ostergotlandslansmuseum.se Sammanfattning Östergötlands länsmuseum genomförde under sommaren 2006 imålning och dokumentation av hällristningen RAÄ 21 i Hästholmen, Västra Tollstad socken, Ödeshögs kommun, Östergötlands län. Arbetet utfördes av SvenGunnar Bro ström, BOTARK. Hällristningslokalen RAÄ 21 ligger i södra delen av Hästholmens samhälle. Enligt fomminnesregistret omfattar ristningama 144 stycken figurer, varav 26 är skepp. Av övriga figurer består 14 av yxor och sju av djur. Det ska enligt re gistret även finnas en tvåhjulig vagn, en björntass, fyra fördjupningar samt 91 skålgropar (FMR, RAÄ 21, V Tollstad sn). Jämförelser mellan yxbilderna och yxor från bronsåldern har gett en möjlig datering av ristningama till en tidig del av bronsåldern. I samband med målningsarbetet fann SvenGunnar Broström nya figurer inom hällristningen, bl a skepp och fotsulor. Vissa av figurerna tolkades också om. Erika Räf antikvarie 1431500 1432000 J 1432500 6463500 6463000 6462500 6462000 6461500 . ?iTád ,13131 *214 i' :2 '2.59 2 '.1 1 l (sa 61; :gnvaaerftprpet » “V3 J: N / 93k, ä . \ ten .astra _ á%%;\ \/ o __ Ale backen / [4?2: A231; / _\f 255% 25 3' __Kvarh angen Ärwxx , e ' \.«.›___gs_:21;26:1 5211 ?x /1 AummRA 5.21" Sverkers; i* 0 en I, 'I NÄVSTAÖH I ammo 5:1 ? 6463000 TQLL$TAD 121 ; › , år .;:.,/” (x 3.11 12 3 x ;\\\\ HASTHOLMENi vi; “ / \\ ä ,7/ 5 '13 › 80 raw_ Norrgården 3: ;L L?*?““x " 95 / ,x 0 , ,I D 147:, E»\\ D' 4:.7151å 1* .är 17* i. \\ v .d , \ ›. J 0 : I v' LX lr. \ r Gästh'aLrñWnpsøgåo ” \ 4 \ 4,_1;;›á› ' \ r I = 8215191. ,55. ,/_ “./7 I (§57 25 «' = 30' «\\V .. 2A. *Jx :7 Lv» ..Q_,› › \ 1 .2: 4! 1 I i TOLLSTAS' " ,r/ \ __raøi' . /// t lll/,Yi få» W. , Mø, \f N 1 .x ›_ 6462500 6462000 6461500 j 1431500 Figur 2. Utdrag ur F astighetskartan med hällristningsområdet RAÄ 21 markerat. Skala 1:10 000. Grafik Emma Karlsson, ÖLM. Inledning På initiativ och bekostnad av Östergötlands länsmu seum genomfördes under sommaren 2006 imålning och dokumentation av hällristningen RAÄ 21 i Häst holmen, Västra Tollstad socken, Ödeshögs kommun, Östergötlands län. Arbetet utfördes av SvenGunnar Broström, BOTARK. Hällristningslokalen RAÄ 21, som är en av Öster götlands mest kända, ligger i södra delen av Hästhol mens samhälle. Enligt fomminnesregistret omfattar ristningarna 144 stycken figurer, varav 26 är skepp. Av övriga figurer består 14 av yxor och sju av djur. Det ska enligt registret även finnas en tvåhjulig vagn, en bjömtass, fyra fördjupningar samt 91 skålgropar (FMR, RAÄ 21, V Tollstad sn). Jämförelser mel lan yxbilderna och yxor från bronsåldern har gett en möjlig datering av ristningarna till en tidig del av bronsåldern. I samband med målningsarbetet fann SvenGunnar Broström även nya flgurer inom hällristningen, bl a skepp och fotsulor. Vissa av figurerna tolkades också om. Hällristningslokalen har under flera år varit i be hov av restaurering. Ristningama är delvis mycket nötta och utsatta för hårda vindar från Vättern. Vissa av ristningarna riskerar att helt försvinna p g a vitt ringsskador på hällen. Därför ansåg Östergötlands länsmuseum att en dokumentation av lämningama var av största vikt, dels för att hålla skadorna under uppsikt, dels för att underlätta skötseln med imålning i framtiden. Att ristningarna behöver kontinuerlig Vård visar inte minst konditionen hos de år 2006 imålade rist ningarna eñer vintern 2006/2007. I flera fall hade färgen flagnat och/eller bleknat. Att färgen har tlagnat bör bero på att den torkade för fort eñer imålningen sommaren 2006 var en mycket varm sommar. Även äldre lager av ”plastfärg” kan ha orsakat flagningen. Den nya färgen (i form av Falu rödfárg) har inte kun nat fästa på den äldre. I några fall har ristningar varit mer eller mindre vattentäckta under längre eller kor tare perioder, varvid figurerna täcks av ett smutslager. Mycket av smutsen härrör sannolikt från jordbruks arbete på den intilliggande åkern. Den torra jorden blåser in över hällarna vid harvning och plöjning. Det stillastående vattnet kan självfallet också påskynda vittringen av hällen. Den imålning och dokumentation som utfördes un der 2006 följs nu upp med en vårdplan för ristningen. Det sker i samarbete mellan Länsstyrelsen i Östergöt land och Östergötlands Länsmuseum. Erika Räf antikvarie Figur 3. Hällristningsyta 4 (Broströms uppdelning, se vidare rapport), under rengöring. Till vän ster ligger plast och grästorv över hällristningsytor som sprayats med sprit. Foto Mattias Schön beck, ÖLM Figur 5. Birgitta Broström målar i hällristningsyta 1 (Broströms uppdelning, se vidare rapport), augusti 2006. Foto Emma Karlsson, ÖLM Figur 6. Hällristningsyta I (Broströms uppdelning, se vidare rapport) i april 2007. Spåren av vattnet som runnit över hällristningscü'uren syns tydligt. Foto Erika Räf, ÖLM Figur 7. Parti av hällristningsyta 8 (Broströms uppdelning, se vidare rapport), den västligaste gruppen i april 2007. På Nordéns avbildning från 1926 av samma ristningsytajinnsb/ra skepp. Ett av dem är numera bortvittrat och av ett tredje skepp återstår bara hälften. Vittringsskadan vid skeppen är lagad med cement vid en tidigare restaurering. Foto Erika Räf ÖLM Figur 8. Partier av hällristningsyta 8 (Broströms uppdelning, se vidare rapport) i april 2007. I fotots mittparti syns de under vintern blekta imålningarna av skeppen samt spår av stillastående vatten. Foto Erika Räf, ÖLM å › I” ! 1 Figur 9. SvenGunnar Broström i arbete på hällristningen vid Hästholmen. Ristningen har ett monumentalt läge vid Vättern. Foto: Emma Karlsson, ÖLM. Två bearbetade stenar funna i åkermark (X1431516 Y6462027) intill berghällar med ristningar (RAÄ 21) vid Hästholmen, Ödeshögs kommun, 09 Titti Fendin, antikvarie, Östergötlands Iänsmuseum Sten 1 (ÖLMC4356zl): Droppformad, 7,9 x 6,0 cm stor sten av kvartsitliknande bergart med en tydligt bearbetad yta 3,6 x 3,5 cm stor, relativt plant avsatt med krosspår. Krossytan angränsar till en mer diffust avsatt, lätt konvex, 6,0 x 3,5 cm stor, lätt slipad yta. Slipytan kan förslagsvis ha uppstått då stenen grep pats upprepade gånger, det vill säga slipningen har uppstått genom handens nötning mot stenen. Förutom mindre krosspår här och var på stenen finns en 4,0 X 3,2 cm stor rå brottyta på ena långsidan. Möjlig funktion: Kross/knacksten som kan ha använts för prickhuggningsarbeten. Sten 2 (ÖLMC435622): En 6,5 x 5,3 cm stor sten av grönstensliknande bergart där ungefär halva stenens ytskikt består av hårt vittrat fragmentariskt ytskikt. Resten av stenens yta utgörs av sammanhängande nemötta kross/malytor med viss antydan till åsbild ningar. Möjlig funktion: Förmodad löpare, väl använd och troligen skörbränd. De två bearbetade stenarna, en väl använd löpare och en kross/knacksten, påträffades i åkermark nedanför ristningshällarna vid Hästholmen. En löpare används tillsammans med en underliggare för krossning och målning av såväl organiskt som oorganiskt material. Under sin användningstid kan en löpare genomgå många stadier av användning då det är mångsidigt redskap med brett brukningsfalt (Fendin 2006). Lö paren vid Hästholmen visar spår av upprepad använd ning och har dessutom en kraftigt Vittrad yta och är dessutom sannolikt skörbränd. Tillsammans spår som kan tyda på att stenen har haft olika brukningsområ den. Kross/knackstenens droppforrn överensstämmer med så kallade uppfriskningsstenar, särskilda stenar av hård bergart vilka använts till prickhuggning av löparens och underliggarens malytor för att på så sätt göra målningen mer effektiv (Haaland 1995). Den bearbetade plana ytan i stenens avsmalnade ände har en tydligt avsatt krosspårsyta som visar att stenen använts för just prickhuggningsarbete. Förutom hällristningama hyser landskapet in vid Omberg många lämningar från äldre och yngre bronsåldern som gravar, boplatser och skärvstenshö gar (Karlsson & Räf 2006 rn ret). Fyndplatsen invid hällarna kan tyda på att de bearbetade stenarna ska Figur 10. Till vänster sten I, kross/ knacksten. Till höger sten 2, förmodad löpare. Foto: Lasse Norr, ÖLM. knytas till ristningamas bronsålderkontext. Löpare och annan bearbetad sten påträffas relativt ofta i an slutning till ristade berghällar, men hur deras närvaro i detta sammanhang ska tolkas är än sålänge oklart (Fendin 2006). Har stenarna använts vid själva ristan det eller ska de snarare ses i anslutning till aktiviteter som skett i anslutning till hällristningarna? Kan i så fall de olika figurframställningarna, här djur, skepp, skålgropar och yxor, ge vägledning om vilka aktivi teter det varit frågan om? Eller är det snarare själva framställningen, skapandet, av ristningama som är det centrala? Såväl skålgropar som malredskap for mas genom prickhuggning. Skålgropama påminner dessutom vad gäller deras form, antal och placering på en berghäll en hel del om så kallade grinding hollows, malgropar, och bedrock mortars, hällmortlar fasta kross och malredskap som framställs genom prickhuggning direkt på berghällar eller på stora sten block. De förekommer enstaka, i rader eller i grupp, och är kända runt om i världen (David 1998, Osborne 1998) Hällristningar är med all sannolikhet skapade inom ett andligt präglat handlingsscenario där kontakten med det förflutna, samtiden och framtiden varit viktiga (Kaul 1998). Sammanlänkningen av dessa olika världar kan ske genom rituell aktivitet (Olsson 2000:16). Arkeolog Lasse Bengtsson (2002) menar att en möjlig tolkning av malredskap i en hällristningskon text är att uppfatta dem som delar i en dryckesof ferceremoni. Med utgångspunkt från den minoiska kulturens kemoi, malgropar på stenblock, föreslår han att malredskapen använts vid framställning av öl till dryckesoffer. Huruvida de två bearbetade stenarna invid Hästholmsristningama, liksom andra arkeolo giska malredskapsfynd vid skandinaviska hällrist ningar, en gång ingått i liknande aktiviteter kan här varken styrkas eller avfärdas utan mer grundläggande undersökningar. Referenser Bengtsson L. 2002. Att gräva ut bilder. I: Goldhan J (red.) Bilder av bronsålder. Ett seminarium om förhistorisk kommunikation. Acta Archaeologica Lundensia, series in 80:37:261281. Stockholm. Almqvist & Wiksell International. David N. 1998. Ethnoarchaeology and Field Archa eology of Grinding at Sukur, Adamawa State, Nigeria. Af'ican Archaeology Review 15: 1363. Fendin 2006. Grinding processes and reproductive metaphors. I: Andrén A, J ennbert K & Raudvere K (red). Old Norse religion in long term per spectives. Origins, changes and interactions. An international conference in Lund, Sweden, June 37, 2004. s. 159163. Nordic Academic Press. Haaland R. 1995. Sedentism, cultivation and plant domestication in the Holocene middle Nile re gion, Journal of Field Archaeology 22: 1 57174. Karlsson E & Räf E. 2006. Skärvor av sten. Lämning ar från bronsåldern iHästholmen. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2006: 13. Linköping. Kaul F. 1998. Ships on bronzes: a study in Bronze Age religion an diconograpy. Band 1, Text. Pub lications from the National Museum. Studies in Archaeology & History 3:1. Köpenhamn. Olsson T. 2000. De rituella fälten i Gwanyebugu. I: Raudvere C (red.). Religionshistorisk årsskrift 9. Osborne R. 1998. The experimental replication of a stone mortar. I Odell G H (red.). Lithic Techno logy volume 23, number 2, fall 1998:116123. Redogörelse över rengöring, imålning och dokumentation av hällristning RAÄ nr 21 i Västra Tollstad socken, Östergötland SvenGunnar Broström, Fil Dr H, Botark Bakg ru nd I samband med att Östergötlands länsmuseum ut förde en arkeologisk undersökning i Hästholmen observerade arkeologerna från museet att den kända hällristningen där behövde rengöras och målas i på nytt. Ristningen som är en av traktens sevärdheter är skyltad och området vårdas av Ödeshögs kommun. Man ansåg att det därför var viktigt att åtgärda den snarast. Det fanns också ekonomiska möjligheter att utföra arbetet 2006. Med anledning av detta blev undertecknad tillfrågad av länsmuseet om jag kunde åtaga mig uppdraget att rengöra och permanentmåla ristningen. Efter tillstånd av länsstyrelsen 20060612 kunde arbetet starta i juni 2006. Hällristningen vid Hästholmen är den största kända i Östergötland utanför Norrköpingsområdet. Den har varit känd sedan 1873 då Nordenskjöld omnämner den för första gången. Ristningen har dokumenterats av Otto Frödin 1911 och av Artur Nordén 1926. På 1960talet gjorde Göran Burenhult en avbildning av ristningarna i sin doktorsavhandling Götalands häll ristningar (1973). Ristningarna har permanentmålats vid flera tillfällen under 1990talet. I samband med rengöringen 2006 kunde spår av minst tre imålningar konstateras. Underst syns spår av en vit färg. Ovanpå denna finns en orangeröd nyans och överst en mörk röd färg. Den sistnämnda färgen kan vara från den imålning länsmuseet utförde bland annat 1990 vilken är den enda som finns dokumenterad. Rengöring Större delen av ristningsytan var innan arbetet star tade täckt av lav som var upp till 5 mm tjock. Det innebar att i stort sett alla ristningsfigurer var mer eller mindre dolda av laven. Endast två mindre ytor som tidvis varit vattenöversilade var så pass rena att man kunde se bottnarna på ristningslinjerna. Vissa av de andra figurerna syntes enbart tack vare att den tidi gare rödmålningen skymtade genom laven. Den lav som växte på hällama var mycket svår att få bort på vanligt sätt. För att inte skada ristningarna genom att använda mekanisk rengöring användes istället teknisk sprit. Detta är en metod som tidigare använts i Norge. Genom det EUstödda RANEpro jektet har metoden även börjat användas vid rengö ring av svenska hällristningar. Rengöringsarbetet startade genom att vi valde ut de fem ristningsytor som skulle rengöras först. Ytorna borstades och fuk 10 tades först med vatten. Därefter sprayades spriten över hällytan med blomspruta. Sedan täcktes ytan med plastfilm som i sin tur täcktes med grästorv. Den togs från andra delar av hällområdet. Övertäckningen fick sedan ligga kvar ca en månad så att spriten kunde verka ordentligt. När övertäckningen sedan togs bort var laven död och nästan upplöst. Den kunde nu borstas bort med hjälp av vatten och skurborste. Rist ningen har rengj orts i tre etapper under sommaren 2006. Den totala hällytan är så stor att endast ytorna med kända ristningsfigurer har kunnat rengöras. Nackdelen med denna form av rengöring är att det blir ”ljusa” lavfria fläckar kring ristningsfigurerna. Totalt har ca 30 kvm spritbehandlats och rengjorts. Genom etappindelningen har alltid en större del av ristningen hållits öppen för besökare. Ny imålning En tredjedel av figurerna pennanentmålades i början av augusti inför visningen på arkeologidagen den 27 augusti. I samband med imålningen gjorde läns museets arkeologer ett studiebesök på hällen. Även Östgöta Correspondentens reporter kom och gjorde ett tidningsreportage. Resten av ristningen rengj ordes och målades slutligen vid två tillfällen under septem ber och oktober månader. Färgen som användes är en typ av Falu rödfärg av märket Falu Vapen. Dokumentation I samband med att rengöringsarbetet startade fick jag även uppdrag och medel att utföra en ny dokumen tation av rismingsfigurerna vid Hästholmen. Efter tillstånd av länsstyrelsen 20060628 kunde doku mentationsarbetet genomföras efterhand som rist ningarna tolkades och permanentmålades. De djupa och tydliga figurerna var enkla att tolka och de kunde målas i och dokumenteras utan problem. Däremot var de grunt huggna eller kraftigt vittrade figurerna be svärligare. De studerades därför i olika typer av ljus, dels på dagen med lågt stående sol, dels på kvällen i lampsken. Det var vid ett sådant kvällsbesök som de tunna prickhuggna figurerna inom yta 7 syntes första gången i lampans sken. Efter det att alla figurerna tolkats och målats i kalkerade vi dem med vattenfast tuschpenna på 80 x 180 cm stora plastark. På plas ten markerade vi också in sprickor och skador samt lade in skala och norrpil. Plastarken scannades se dan och bearbetades i Photoshop till färdiga digitala avbildningar. De ritades sedan ut i skala 1:10. Den nymålade ristningen har även fotodokumenterats. Slutligen har jag upprättat en ny verbal beskrivning av ristningslokalen som kommer att lämnas in till Riksantikvarieämbetet för komplettering av fornmin nesregistret. Aldre beskrivningar av hällristningen Varken Frödin (1911), Nordén (1926) eller Burenhult (1973) verkar ha gjort någon verbal sammanställning av ristningens ñgurinnehåll. De redovisar enbart dokumentationer i form av foton och kalkeringar. Det är troligen först i samband med fornminnesinvente ringen som man redovisar ristningens flgurantal. Vid fornminnesinventeringens registrering 1981 gjordes följande beskrivning som också är den som redovisas officiellt i FMIS 2006: Hällristning, 25x15 m WNÖSSV) bestående av 26 skepp, 14 yxor, 7 djurjigurer, I ofullständig tvåhjulig vagn?, 1 böjd, rännformigfördjup ning, 3 ovala förab'upningar, 1 björntass och 91 skålgropar. Skeppen är 40160 cm I, de flesta tvålinjiga, två har helt uthugget ”båtskrov en tvâlinjig är ofullständig. Flera är tämligen grunt huggna. Yxorna är 1645 cm l, grunt huggna. Djurfigurerna, i grupp iNÖ är 2027 cm 1, och relativt djupt huggna. Den ofullständiga tvåhju liga vagnen(?), belägen iSÖ, är 48x38 cm st och ganska grunt och otydligt huggen. Invid denna är den rännformiga fördjupningen, 53 cm l, 4 cm br och 1 cm dj. De ovala fördjupningarna är 11x45, 12x3 och 14x9 cm st och 0,52 cm dj. Björntassen har 4 anslutna tår, är 23 cm I och 11 cm br. Framför tassen ligger en skålgrop. Skålgroparna är 2, 59 cm diam och 0, 252 cm dj. Flera är otydliga. I den stora ristningsytan förekommer figurerna i allmänhet i grupper med det största skeppet på avsats i NN V, ca 8m NN V om övriga, och med skålgroparna spridda över hela ytan, dock flera anslutna till de olika grupperna. Flera av grupperna var vid invente ringstillfället vattenöversilade. Kommentarer: Den tvåhjuliga vagnen och bjömtassen är troligen en övertolkning av de två obestämbara figurerna belägna i östra delen av yta 7 (se nedan). Referenser Burenhult G. 1973. The rockcarvings of Götaland. Archeologica Lundensia Series in 4 No 8. Lund. Nordén A. 1926. Östergötlands bronsålder. Henric Carlssons bokförlag. Linköping. Ny beskrivning av hällristningen, enligt tolkning utförd 2006 HÄLLRISTNINGSOMRÅDE 25 x 15 m (NNOSSV) bestående av 10 separata rist ningsytor totalt innehållande följande ñgurer: RISTNINGSYTA 1 3 4 5 7 8 9 10 Summa Skepp 2 l 4 l 2 13 27 Yxor 5 1 6 14 Människoñgurer 6 3 9 Dj ur 5 l 6 Fotsulor 2 l 3 Obestämbara figurer 1 1 4 6 Avlånga fördjupningar l 1 Fragment 2 5 1 14 Skålgropar 31 1 18 48 11 5 127 Summa figurer 8 8 1 54 2 25 17 76 11 5 207 Tabell 1. Olika ristningsmotiv inom olika ytor. ll Beskrivningar av de 10 separata hälIristningsförekomsterna Mitt på åkerimpedimentet och 13 m NV om åkerkant och 30 m SSV om åkerhöm är: 1/ Hällristning 0,9 x 0,4 m (ÖV) bestående av 5 djur, 1 obestämbar figur och 2 fragment. Djuren är 2028 cm långa och samtliga fyrbenta. Ett djur är av strecktyp och 4 är konturhuggna. Den obestämbara figuren är 18 x 16 cm. Fragmenten är 1115 cm långa. Ristningsytan är belägen i en hällsvacka. Vid kraftigt regn rinner vatten över ytan från ett intilliggande jordfyllt ”hällekar”. De 4 djuren som är konturhuggna är djupt och tydligt inhuggna med en likartad utformning. Det speciella med dessa är att rygglinjen och buklinjen med de två 12 inre benen består av två ej sammanhängande linjer. Djur med samma utformning är ovanliga men finns bland annat på en liknande djurgrupp vid en ristning i Lofta socken, Kalmar län. Ristningens fjärde djur som är av strecktyp är grundare hugget men ändå tydligt utformat. Ovanför detta finns ett antal ristade linjer som på grund av sin placering logiskt sett borde tillhöra ett sjätte djur i gruppen. På Otto Frödins kalkering samt på ett foto, eventuellt av Nordén, har man ritat in detta sjätte djur men med en från de an dra djuren avvikande utformning. Jag har trots nog granna studier av ristningen inte kunnat tolka något djur här. Nordén (1926) redovisar inte heller denna figur i sin publikation. Jag har därför bara redovisat de linjer som ser huggna ut som en obestämbar ñgur och ett par fragment. Även Burenhult (1973) har fem djur på denna yta (nr 1). Han redovisar även 3 skål gropar men dessa kan ej återfinnas på hällen. n kg 1 2,5 m SSV om nr 1 är: 2/ Hällristning 1,8 X 0,8 m (NNOSSV) bestående av 2 skepp och 6 skålgropar. Skeppen är 4055 cm långa, ett av enkellinjetyp och ett helt uthugget. Båda har bemanningsstreck. Skålgroparna är 47 cm i diameter och 0,52 cm djupa. Ristningsytan är belägen på en närmast plan hällyta mellan två jordfyllda hällekar. Det ena skeppet ligger delvis under vatten vid häftigt regn. Det helhuggna skeppet är djupt inhugget medan en kellinjeskeppet är något grundare men ändå tydligt. Nordens (1926) redovisning är identisk med den i denna rapport. Burenhult (1973) (nr 2) redovisar här felaktigt hela 12 skålgropar. Även Frödin har ett par skålgropar i ytans södra del som inte kunnat återfin nas. Han har också ritat in en skeppsliknande figur strax norr om ytan. Den har nu tolkats som en natur bildning. ä 0 O O 2 3 4 Sdm I I i ;I 9 1 13 1,5mSVOmnr2är: 3/ Hällristning 0,8 X 0,3 m (NNOSSV) bestående av m Skeppet är 79 cm långt av dubbellinjetyp med beman ningsstreck och krysspantdekorerat skrov. Ristningen är belägen på en svagt ostsluttande och tämligen slät hällyta. Skeppet är mycket Välgjort och är utan tvekan rist ningens till formen elegantaste skeppsbild. Skepp med sådana här krysspant är sällsynta och detta är troligen det enda exemplet från Östergötland. Nord éns (1926) redovisning är identisk med den i denna rapport. Utseendet stämmer i stort sett även med Frödins avbildning. Det som skiljer är aktern där han ritat ett snett tvärstreck som jag nu tolkat som en naturlig spricka. Figuren saknas helt i Burenhults (1973) redovisning. 14 1,7mVNVomnr2är: 4/ Hällristning 4,7 x 2,3 m (NVSO) bestående av 4 skepp, 6 människoñgurer, 2 fotsulor= 5 gor, 1 obe . stämbar figur, 5 fragment och 31 skålgropar. Skeppen är 3164 cm långa, två är av en . . kellinjetyp utan bemanningsstreck, ett är av dubbellinjetyp bemannat med tre paddlande . människoñgurer, ett har helt uthugget skrov och är också bemannat med tre paddlande människoñgurer plus två vanliga bemannings streck. Människofigurerna, 811 cm långa, är som nämnts ovan placerade i två av skeppen. Fotsulorna är 25 cm långa och 1213 cm bre da. Båda är konturhuggna varav en med 5 tår. Yxorna är 1645 cm långa. Fyra har rakt skaft och en (den längsta) har ett böjt skaft. Den obestämbara figuren är 32 X 10 cm och något skeppsliknande. Fragmenten är 1028 cm långa. Skålgroparna är 49 cm i diameter och 0,53 cm djupa. Ristningen är belägen på en låg hällrygg (NO SV). Skeppen och yxan ligger på ryggens SOsluttning och yxoma och fotsulan på dess nordvästsluttning. Hällens yta är vittrad och delen med yxorna även södersprucken och med delvis helt bortvittrad yta. Burenhult (1973) redovisar denna ristningsyta i två separata delar. På den ena (nr 4) återfinns de fyra \ 0 yxoma samt två skålgropar och på V \ 0 den andra (nr 3) de två skeppen, h / O yxan, ett antal fragment och ca 17 skålgropar. Figuremas / utformning stämmer i stort sett med den tolkning Nordén . och undertecknad har gjort. Den enda tydliga skillnaden är att Burenhult ritat det mindre skep O pet med helt uthugget skrov i < Q stället för ett av dubbellinjetyp. Även Nordén har skilt de båda . . , ristningsytoma åt. Han har på den m ena de båda skeppen, yxan och W 9 skålgropar, på den andra redovisar han de fyra yxoma, . 0 . x .JN en obestämbar figur och 10 skålgropar. / o o y/J De två skeppen tillhör ristningens intressantaste figurer. Båda är ”bemannade” med, som jag tolkar dem, vardera tre? människofigurer. Tolkningen av dessa har varierat. Nordén (1926) har i sina tolk ningsförslag svårt att avgöra om skeppen innehåller bågskyttar eller bröllopsscener. Själv tolkar jag fem av dem som paddlande människor. I det högra min dre skeppet anser jag denna tolkning helt säker. Tre människor med ”huvudknoppar” håller i varsin pad del med båda händerna och paddlar åt vänster. I det vänstra skeppet ser man samma typ av paddlare, en i fören och en i aktern paddlande år höger. Det finns här finns en viss tveksamhet när det gäller den mit tersta figuren i skeppet. Denne kan tolkas dels som en felhuggen paddlare, dels som en bågskytt. Det som talar för en paddlare är att de andra människorna på skeppen är paddlare. Det som talar emot bågskyt tetolkningen är att bågskyttar är mycket ovanliga på hällristningsskepp. I Östergötland finns vad jag vet 16 bara en ytterligare känd bågskytt som står i ett skepp. Den finns på den stora ristningen RAÄ 8:1 vid Fiske by i Östra Eneby socken. Samtidigt talar tolkningen av de faktiskt huggna linjerna för att det verkligen är en bägskytt. Mellan bågskytten och den förliga padd laren finns två ”normala” bemanningsstreck varav den ena med ”huvudknopp”. Gruppen med fyra yxor är intressant eftersom de avviker från de övriga yxorna på hällen. De har alla raka skaft till skillnad mot de övriga som har starkt svängda skaft. Vid den nu utförda dokumentationen har följande figurer tillkommit jämfört med Nordén: 14 skålgropar, 2 fotsulor varav en med tår, ett enkel linjeskepp samt några fragment. Det intressantaste nyfyndet är den tåförsedda fotsulan. Enligt Nordén (1926) finns inga då kända fotsulor med tår i Öster götland. 1,6 m SV orn nr 4 är: Skeppet är belägen på en svagt norrsluttande hällyta som är vittrad. 5/ Hällristning 0,8 x 0,3 m (NS) bestående av 1 skepp och 1 skålgrop. Figurema saknas i de tidigare dokumentationerna och de bör därför vara ett nyfynd. Skeppet är 76 cm långt och består av en köllinje och en relingslinje utan sammanbindande spant samt sak nar bemanningsstreck. Z 17 1,1 m V om nr 4 är: Ristningen är belägen på en låg hällrygg. Hällytan är mycket vittrad och här finns också ett par djupa vitt 6/ Hällristning 3,8 x 2,0 m (ONOVSV) bestående ringsskador som riskerar att bli större. av 4 skepp, 2 yxor= 1 fragr_nent och 18 skålgropar. Nordén (1926) redovisar här i stort sett samma fi Skeppen är 28108 cm långa, 1 av enkellinjetyp och 3 gurer som i denna rapport. Det som saknas är en av dubbellinjetyp, samtliga utan bemanningsstreck. skeppslinje, 6 mindre skålgropar samt att det största Yxorna är 3440 cm långa. skeppet har en vacker djurhuvudavslutning på förstä F ragmentet är 19 cm långt. ven. i Skålgroparna år 310 cm i diameter och 0,54 cm Denna ristningsyta saknas helt i Burenhults doku :Vi djupa. mentation (1973). .: 18 7mNomnr4är: 7/ Hällristning 1,9 x 1,6 m (ÖV) bestående av 2_ skepp, l fotsula, l yxa= 6 fragment och 7 skålgropar. Skeppen är 21 och 172 cm långa, det korta av enkel linj etyp med bemanningsstreck samt mycket grunt prickhugget, det långa av dubbellinjetyp utan beman ningsstreck men med spantstreck. Fotsulan är 20 x 10 cm och konturhuggen samt mycket grunt prickhuggen. Yxan är 34 cm lång. F ragmenten år 425 cm långa. Skålgroparna är 25 cm i diameter och 0,51 cm djupa. Ristningen är belägen på en lägre liggande hällavsats på hällpartiets nordvästsluttning. Hällytan är här mörk färgad av det vatten som vid regn rinner över hällen ñån ett intilliggande jordfyllt parti beväxt med buskar. Hällpartiet med ristningen är mycket välbevarad och här syns även mycket tunt prickhuggna figurer. Burenhult (1973) redovisar här endast det stora och djupt huggna skeppet men med en felaktigt tolkad isrepa som ”mast” mitt på skeppet. Även Nordén (1926) avbildar endast det stora skeppet men i den beskrivande texten omnämner han även yxan och några skålgropar. 1,7mSVomnr4är: 8/ Hällristning 5,8 X 4,9 m (VNVOSO) bestående av 13 skepp, 3 människor, 1 djur, 6 yxor, 1 avlång fördjupning, 4 obestämbara figurer och 48 skålgro IEI; Skeppen är 43148 cm långa, samtliga av dubbellinje typ varav 5 med bemanningsstreck därav 3 även med spantstreck, 8 saknar bemanningsstreck, av dessa har 3 spantstreck. I ett av de bemannade skeppen står de tre människofi gurerna 818 cm långa och av strecktyp. Djuret är 54 cm långt, konturhugget och fyrbent. Yxorna är 2345 cm långa. Den avlånga fördjupningen är 55 x 6 cm och 2 cm djup. De obestämbara figurerna är 1855 cm långa och 639 cm breda. Av skålgroparna är 47 runda, 37 cm i diameter och 0,51 cm djupa, en är avlång 12 x 6 cm och 2 cm djup. Ristningen är belägen på hällpartiets västsluttning och delvis i en hällsvacka som vid regn är vattenfylld. I denna svacka är hällytan välbevarad och mycket lite vittrad. I övrigt är hällytan kraftigt till mycket kraftigt vittrad. Detta gäller särskilt kring de två skeppsgrup pema i områdets sydvästra del. På flera ställen har hällytan fallit bort i stora flak och delvis förstört flera av figurerna. På Nordéns (1926) avbildning kan man konstatera att ett av de fyra skeppen i den västligaste gruppen numera är bortvittrat. Av ett tredje skepp återstår numera endast hälften. I övrigt saknas på Nordéns uppritning de två obestämbara figurerna samt djuret 20 och den intilliggande yxan i den östra delen. I övrigt är det mest detaljer som avviker mellan Nordén och denna rapports redovisning. Burenhult (1973) redovisar denna ristningsyta i tre separata delar. I den övre delen mot nordost (nr 6) visar han ett skepp, några svårtolkade figurer, en ränna och ett 20tal skålgropar. I den andra delen (nr 7) över ristningsytans mittparti ser man på hans avbildning 8 skepp, 5? yxor och drygt 20 skålgropar. Slutligen visar hans dokumentation av skeppsgrup pen längst i väster (nr 8) 3 stycken skepp. I stora drag stämmer Burenhults dokumentation med den som nu gjorts. Det är väl bara gruppen inom västra delen av hans nr 7 som man saknar en del, t ex djurfiguren och en yxa. I övrigt är det mest detaljer som avviker. Liksom på yta 4 finns här ett skepp bemannat med ”riktiga” människofigurer. Till skillnad mot yta 4 så utövar dessa ingen aktivitet utan står/ sitter i skep pet utan attribut. Två av dem avbildas som vanliga bemanningsstreck försedda med ”huvudknopp” och hängande armar. En är som ett bemanningsstreck med korsforrn som markering för armarna. Dessutom finns två vanliga bemanningsstreck i skeppet. Detta skepp har även en tunt huggen extra köllinje i skrovet vilket är ovanligt. Samtliga 9 yxor på denna ristningsyta är av den typ som har elegant svängda skaft. Denna ristnings enda djur är inte så säkert och dis tinkt utformat som de i djurgruppen på yta 1. Kombi nationen med lång svans och lång nos pekar närmast på en tolkning att det är en klumpigt utformad häst. Den obestämbara figuren på ristningens östra del är mycket svårtolkad. Till tolkningsförslagen hör ”en människofigur utan huvud” eller ”en vagnskorg utan hjul”. Inget av förslagen verkar så säkert att man kan fastslå något av dem. 1,2 m SSV omnr 8 är: 9/ Hällristning 2,0 x 1,4 cm (NS) bestående av 11 skâlgropar varav 10 runda, 717 cm i diameter och 13 cm djupa, en är avlång, 15 x 9 cm i diameter och 1,5 cm djupa. . i 3,4 m SO om nr 9 och 1 m N om åkerkant är: 10/ Hällristning 1,3 x 0,1 m (NS) bestående av 5 skålgropar, 58 cm i diameter och 0,52 cm djupa. Ristningen är belägen på låg Vsluttande häll. 22 x N N. Sn N. Noa w .Rån ?6,5me NMS. 3. Sn N. 3:0 ?Snus wxcuämä. e: ›« < » ,. '* »v .. .p' r* Ö" . '53 ' ' . ' N.. ”83'” F gur 1 . Yta 3 fiån sydost. Foto Birgitta Broström. .Emåmokm Samvme Søk Emäwokm Samvme Som .§ka 95% .såå Gäng 8» .ä .2 äm m n» .ä .2 ämi om .Emhmoxm NERme Eek §0: :Ex 6 3% En EQ .må .SME .Emänoxm SthM 03% .m GE N N äm: få '0 å :q O R En B .E :rg der. Foto B an S0 o r 20. Yta 8. F 0t0 Birgitta Brostr m. Fgur 19. Yta 7,19' Figur 22. Yta 8. Foto Birgitta Broström. Figur 24. Yta 8. F 0t0 Birgitta Broström. Tekniska uppgifter, Öim Fastighet Hästhohnen 6:1 Socken Västra Tollstad Kommun Ödeshög Län och landskap Östergötland Fomlämningsnr RAÄ 21 Ekonomiska kartans blad 084 26 Typ av arkeologiskt arbete Restaurering och dokumentation av hällristning Länsstyrelsens beslut 20060614, 20060628 Länsstyrelsens handläggare BrorTommy Sturk, Carin Claréus ; Länsstyrelsens dnr 431709706, 4351310406 { Länsmuseets dnr 167/06, 286/06 Länsmuseets kontonummer 530541 1 Fältarbetstid Sommaren 2006 Uppdragsgivare Östergötlands länsmuseum Utförare SvenGunnar Broström, BOTARK, Fältvägen 11, Tumba Foto Enbart digitala Fynd ÖLMC4356: 12 Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands länsmuseum. Ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket dnr 50799499 ISSN 14039273 Rapport 2007:34 © Östergötlands länsmuseum Administrativa uppgifter, Botark Beställare: Östergötlands länsmuseum Arbetstid: juni oktober 2006 Rengöring: SvenGunnar Broström, Kenneth Ihrestam Imålning: SvenGunnar Broström, Birgitta Broström Dokumentation: SvenGunnar Broström, Kenneth Ihrestam Scanning: Arkitektkopia Databehandling: Kenneth Ihrestam Rapport: SvenGunnar Broström Tumba i december 2006 SvenGunnar Broström Fil. Dr. H. Fältvägen 11 14741 Tumba 30 Östergötlands Iänsmuseum genomförde under sommaren 2006 imålning och dokumentation av hällristningen RAÄ 21 i Hästhol men, Västra Tollstad socken, Ödeshögs kommun, Östergötlands län. Arbetet utfördes av SvenGunnar Broström, BOTARK. Hällristningslokalen RAÄ 21 ligger i södra delen av Hästhol mens samhälle. Enligt fornminnesregistret omfattar ristningarna 144 stycken figurer, varav 26 är skepp. Av övriga figurer består 14 av yxor och sju av djur. Det ska enligt registret även finnas en tvåhjulig vagn, en björntass, fyra fördjupningar samt 91 skålgropar (FMR, RAÄ 21, V Tollstad sn). Jämförelser mellan yxbilderna och yxor från bronsåldern har gett en möjlig datering av ristningarna till en tidig del av bronsåldern. I samband med målningsarbetet fann SvenGunnar Broström nya figurer inom hällristningen, bl a skepp och fotsulor. Vissa ñgurer tolkades också om. ÖDESHÖGS KOMMUNBIBLIOTEK 2 0509 028 324 ISSN 14039273 Rapport 2007:34