Alvastra

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

CZCC hf. ' Alvastra. Av BIBGER Namn." Någon etymologisk förklaring av det bekanta östgötska ort namnet Alvnstra har mig veterligt aldrig givits. Alvastra förekommer, som är 'att vänta, mycket ofta i de. 'svenska medeltida diplomen. Bolysande former äro: i Aluastra M07 SD ns 1, s. 666; g. Alnastra clostir 1406 SD ns 1, s. 602; (1. Alirnstrtmi 1261 SD 1, s. 403, aluastrum 1283 SD 1, s. 623, Alwastrma 14.10 SD ns 2, s. 260. \ Som första led inamnet Alvastro ingar trädnamnon al, som finnes i svenska sjönamn 1. Detta styrkas därav, att trädnamnot at ingår i namnet på den a, Alebäck (Ålebäck). som utgör avlopp för den no. om Alvastra belägna Dagsmosses södra flik och som utfaller strax s. om_ Omberg. Vid denna â..i'örek0mmer rik alve getation l', \ ' Som en ' ehuru mindre sannolik möjlighet kan anföras samma stam al, som av Hellquist antagits' för det svenska sjö namnot Alstom” (Värmland och Småland) och som av V. Grien berger (Hellquist 'hänvisar till G:s mening) antagits för de fht. flodnamnen Also (omkring 1018), Alisontz'a, Alasenza, Alisinza. Alaa ' antages av v. Grienbergm"1 vara bildat på ett adj. *alfa *alex de övriga anser han5 vara avledda med ntsuffix av ett l Jfr Hellquist, E., Svenska sjönamn s. 33 ff. = Sv. Lands'm. 20. i Upplysning av hund. A. Hannerz. . 5 a. sta, Hellquist håller också möjligheten av uppkomsten ur träd namnet al öppen. 4 v. Grienberger, Th.. Zur Kunde der österroioliisehen Ortenamen. i Mittlioil. d. Institute i. österreicli. Geschiehtsforsch. 19, s. 529 f. i' v. Grienborgcr, Th., 0. a. a. s. 528. . g.. ...uuur. Ii. : lm.. v 97 Alvaetra *alison 'anschwellen' (till got. nian). Betydelsen 'anschwellon' ansättes ur betydelsen av got. utan 'växa till' (isl. ala 'uppföda, föda”, lat. olesco 'växer'). I andra. sammansättningsleden ingår, som de anförda formerna visa, en pluralform vastrm' (eg. *vaster). där slutljudando r bort fallit. Har föreligger tydligen en straavledning. strasuffixet är, som bekant, en biform till suffixet tro och . anses ha uppknmrnit1 antingen ur traavledningar på ordstam,. slutande pa s.eller ur traavledningar på ordstarn, slutande på. dental explosiva (ty ieur. d, db., th + t > tt > urg. ss, och nrg. ssr > str). Några andra tø'aavledningar än de på verb (av 26 avljudsserien och 12 svaga konj.) bildade ha ännu icke med säkerhet påvisats '. Pl. In. mtstra(r) bör därför vara bildat på. ett verb, \ Jag ansötter därför ett fsv. *rasten fvn. *vastr in. bil dat på. presensstadiet av fav. vapa, fvn. nada 'vada'°. Detta fsv. *raster tillhör den grupp av straéavledningar, som ha lokalitets betydelse ex. fvn. austr lll. 'sentina navis' (Egilsson),f1rn. hajástr u. 'golt, ufrugtbart Stad, hvor intet gror og intet kangro' (Fritz uer), fsv. fitelstsr n. g'göinställe', nsv. dial. Mäster m. 'ställe, där :järnmalm nedsmåltes till smidigt järn' (jfr Oederschiüld o. n. a., s. :119 f.). Betydelsen av fav. *meter iir därför 'ställe, där man _ radand. v. a. vadstâlle'. ' För en uppdelning av namnet Alvastra på ovan antagna sätt talar i sin man en annan omständighet. Jag har 'visat upp "natt Hervararsagans inledningsparli rör sig med svonska förhållanden, och jag har antagit, att 'den där omnämnda “_Ãma, dottir Ymis af Yrttislandi'I är identisk med den till Omberg knutna drottning 'Omina; detta antagande har senare fått en fullständig bekräf 1 Osthoff. Uber das eingedrungene 8 in der nominalen sulfix form stra 0. s. v., i Kuhns Zoitsehrift f. vurgl. Spraehforsch. 23, s. .313 ff. J fr Cederscliiöld, Studier över genusvaxlingon i fvn. och fav.. s. 109 ff. ' Gederscliiölrl, 0. a. a., s. 112. där IIellquisis antagande (i Arkiv f. nord. fil. 7, s. 169 f.) kritiseras. ' Doo. J. thlgren har först för mig påpekat sannolikheten av att senare leden i Alvastra skulle utgöra plural av ett till fsv. vajm bildat *maten _ 4 Norman. Ombärg och Ommn, i Spralwet. söllsk. i 'Uppsala förhandl. imo_1912, ' Namn och bygd 1913. 2. i 7 ne _ Birger Norman triso'. Men i samma parti emnämnes, att Sterknör Älndrengr, som bmlde vid Olfossn (Alnfossa), utmanar Ãmas sen Hergrimr till hehngáng vid “enn efstn iess nt Eyäi“. Olfossa (Alufossa) är en isländsk ort Olfurri (belägen Iis. sv. Island), inkastnd i ett sammen hnng, som ej nlls lirrör Islnnc. .Ing enter därför, ett Olfassa iir en isländsk missuppfnttning (lelcniiörändring) av det fsv. namnet på det nsv; Airhärk eller av lev. Alrnstm; i uttrycket “etnEyåi'” återfinner jag det s. om Omberg och Alvestrn belägna. Ödeshög. . Hur üverensstämma loknifürhállnndena vid Alvestrn med den här framställda etymologien? i I › Alvestratrnkten tillhör den del av Östergötland, som tidigast blivit i egentlig bemärkelse bebyggd! Redan under den s. k. Iürtehöllekulturens tid förefinnes från trnkten strax s. därom (Åby ls'yrbondrgård i Ödeshögs socken) en heplnts'*I och under den spelsovnla. .flintyxane tid (tiden före 3000 f. Kr.) har, som jag viset5, den Inegnlitishn kulturen besatt trakten kring'Omberg. Från en något senare period, gånggriitstid (25002000 f. Kr.) föreligga 'fynd från själva Alvastrn, den bekanta. pålbyggneden dinifrån, Nordens och norm Europas första.. 1 sin beskrivning över pâlbyggnnden vid Alvnstra har Frö din'5 (under medverkan av v. Post) givit en bild av den dåva rande Alvastratrnktens' utseende. Den här vidstående kartan är hämtad från Frödin. 7 N. om det nuvarande Alvnstra. utbreder sig ända. upp till 'l'i'ikern den store". (omkring 000 har mätende) Dagsmosse. I söder bildar denna en lång, omkring 500 m. bred lunga; vilken fort .siitler 900 in. 5. om den nuvarande järnvägsstationen Aanstia. Ungefär på denna tungns mitt omkring 400 m. one. om nämnde järnvägsstation har pålhyggnnden varit belägen (se kartan). Gråtvningnrnn vid palbyggnadon ha visat, att “den mark, på 1 Nermon. En uppteckning om Onima, i Sbråkvet. slillsk. iUpp sade. iörhendl. HIGH1912. ' i Jag känner ingen åsyftud vn. ert. ” Nermnn. Östergötlands stenålder. i Medd. ir. Österg. forumfür. 1911. s. 1 ii. . ' Arne. Ett fynd fr. d. il. stenåld. i Österg.. i Modul. |'1'.Östcrg. iornmÄür. 1905, s. 31 [. r' Norman, 0. a. n.. s. 16 If. " Frödin. En svensk pi'dbyggnad från stenåldern. i_ Modd. fr. Österg. fornmjür. 1910. s. 1 H. (även i Fornvilnnen 1910). i ... . . in .M i'm Alvnslrn hvilken pâlhyggnaden vnrit uppförd, her utgjorts ni' en lös, slut tande, af källflöden permanent. öl'versilnd gleieyta, glest hevnxt med 'bladvass (Phia'gmites communis) och ag (Cindium meriscus).“. Vattnete djup har endast varit några få cm. Det är klart, att 'pålbyggnnden lngls på en i förhållande till omgivningen jämförelsevis fest grund. Det ställe, på. vilket 130_ ;if .1 I . n'f A I P 4. I: I'â'áålil I ' Kertu. visande Dogsmosses nt.hredning och boplatsens llige vid 0. Efter Genernlotnbcns knrtbled Bio i 11100000. (Efter Fredin) platsen varit belägen. har utgjort en' liten iörhöining, en kull formad avlngring, bestående av kalktuif.Jcalkgyttje, bleke och torv; “samtliga dessa. lager stupa mot söder, öster och' norr". I den omgivande delen av Dagsmossc hur vattnets djup varit större. Också har. enligt Frödin1 och v. Post, anledningen till boplnlsens * Frödin, e. n. a., ss._.114. 13. 0.34.. .4. .L AiMu.:,4.4,_...._.. .. pad..." .... .. 1 ......" .. _Mm.... ... .w damm.. ... ion Birger .Norman övergivnndo varit nppkomslon av ett sammanhängande vegetatione tiicko omkring byggnaden, orsakat av det under den subborenlo tiden inträdande varmare klimat, som sänkt sjöarnas ytor och för svagat. källflödeno. i hela. södre Skandinavien. Den forna gungnnde gyttjemnrlcen övergick till ett fast, skogklätt_ kärr, där “såväl människor som djur med lätthet kunnat vandra. iram“; boplat sens viktigaste egenskap, dess otillgängligliet, var därmed för lorad, och den övergave. _ . “När byggnaden slutligen ruttnnt ned, bildade återstoden endast en svag förhöjning, något torrare än den omgifvnnde mar ken. Här invandrade nu en mindre hydrofil vegetation, såsom nlbnskar och äfven några nltrad, för att i sin ordningiörkviifvns af den öfverhandtagnnde torlbildningen." _ På den subboronln. tiden följde vid'bronsålderns slut den subetlantiska med ett kallt och fuktigt klimat, varvid'kärrsko. .'__'; garna ånyo iörsumpedes. Dette övorgår i nutidens klimat. På ett visst studium av' torrläggning bör boplatsen ha fått utseende av ett jämförelsevis fmmkomligt ställe över den smala mot söder ntslcjutuude mossfliken, d. v. 5. över denna. har upp kommit ett (eller flera) vadställe(n). Detta. kan tänkas ha. inträffat redan under den subboreola tiden, men vadetmåste de äter ha. försvunnit med den subatlantiska, och det är därför först från tiden efter dess värmeminimum, som det definitivt bör härröra. ' Det är av intresse, att ovan boplatsens kulturlager påträffats en albuskvegetation. Alen hör också. i Götaland till de träd; som klåda. kärran och de mindre sjönrnas stränder. _ '. Jag har ovan hällett Alvastra ur trädnamnet al ochpl. ev fsv. *varta med betydelsen 'va.dställo'. Alvastra skulle då b6' tydo. 'de alomgivna (elbevuxne)'vadställena'. De arkeologiska. och geologiska förhållandena lm. vid Alvastrn givit vid handen 'vadställo(n) i samband med elvegetutien. Det med Alvastra sammanhängande ortnamnet Alcbäck (Ålebäck) är bildat av träd namnet nl. Som en möjlighet her fremhållits, att Al skulle snmmnnhñngu med got. *alisom elen, och Alvestaa skulle då betyda. 'vadställenu över något sviillnnde, (1. v. 3. över mossen (Dagsmosse)'. _ . Det ges även rent topograliske skäl för lriktigheten av den ovan framställda etymologien och därmed sammanhängande framställning om uppkomsten av vndställe(n) över den nuvarande con. elle Alvnstrn. i h Dugsmosses södra flik. Strax s. om dennas mitt och just vid platsen för pålbyggneden löper lundsvttgen över Dngsmosses södra flik från .Hede och Rök till foten av Omberg, där den mötes av den långa Ombergs östra. kent gående (se kartan). Detta. antyder tillvaron av urgammal färdeväg över denna flik av Degsmosse just vid den gamla. boplatsen. Den subetlentiska tidens böijan faller vid bronsålderns slut. Namnet Alvastra kan då. tidigast härrörn från äldrejärnelderns början. ' . i ' nu: nu av kliehe till den här Melgivna kartan sm mr. i tacksuluheta skuld till Vitterh., HisL och Antiktakademien.