Hästholmens Hamn- och Magasinbolags historia. Nedtecknad av Hildor Tillinger 1959.

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

*msaamäs' ' i?” : . *_L3a1:3_›_ 6:353??? ' 'Ik i »amg ,éø NÅGRA BLAD UR HÄSTHOLMENS HAMN OCH MAGASINBOLAGS HISTORIA av 1' distñktschefen vid 53' Hilda: Tülinger á/ 174: yr/w/er' 17a' .r/Åa/m ”7 I .1%7ä__,. _ .. .. .N....._._.'..'._._._.._.,. . .V,._...7 .W .. .fe .. _ . Många skäl talar för att Hästholmen redan i förhistorisk tid spelat en viktig roll för komunikationerna mellan de två för svensk kultur och välståndsut veckling så viktiga landskapen Öster och Västergötland. Man vet i varje fall att landförbindelserna mellan Mälarlandskapen och den dominerande handels staden Söderköping å ena sidan och de rika kulturbygderna kring Vättern å den andra tog sig fram till Vätterstranden någonstans strax söder om Omberg. Man vet tämligen väl var de gamla ridstigarna, som långt in i nyare tid motsvarade våra landsvägar (riksvägar), gick fram. Så många lämpliga överskeppningsorter fanns inte att välja på. Hästholmen erbjöd förmodligen de bästa möjligheterna. Mitt emot på Västgötasidan låg den.gam1a köpstaden Hjo och den tidigt odlade delen av landskapet, som nu kallas Gullkroken. Det är också känt att Hjo sedan urminnes tider varit en överskeppningsort till Östergötland. Hästholmens be tydelse framgår av att platsen på sin tid var stad och hade eget stadsvapen. Kommunikationsleden HJOHästholmen. som kanske 1 år kommer att läggas ner för allmän trafik, har alltså mycket gamla anor. I sin "Historia om de nordiska folken” berättar för 400 år sedan Linköpingsbispen Olaus Magnus om de "vanliga färderna över Vättern. Vintertid for man över isen, som dock inte alltid var så stark. Han påstår att isen hade en särskild benägenhet att brista om man nalkades Östgötakusten 1 illasinnade avsikter. ' ' Att Hästholmen fungerat som hamn, innan den nuvarande hamnen tillkom, framgår med all önskvärd tydlighet av bolagets protokollsbok. Sedan detdär konstad terats, att en provisorisk tilläggsplats blivit färdig på holmen (1856), ben stäms att "fartyg, som ankrade på redden vid den hittills vanligen använda ' platsen", t v eJ behövde betala någon hamnavgift. ' i . Den 26 februari 1856 hölls det första protokollförda sammanträdet med dem, som var intresserade för att bilda ett bolag, som skulle bzgga en bro (mellgg fastlandet och holmen) ooh en hamnanläggning vid Hästholmen. Förslaget hade väckts av Majoren och Riddaren Friherre G. de Geer, som emellertid icke ingår bland stiftarna och i övrigt icke förekommer i protokollen troligen hade han något intresse för Göta Kanal tillika. De närvarande vid sammanträdet beslöt att bilda ett bolag och att det_åEBllE_Exssêå_gg_gzg_m§låågládgn_§_k w. Husbacken på ön och fasta landet och att anlägga en lastageplats där. Man be slöt att arbetet genast under vintern skulle igångsättas och att ”genom ansöka; hos Nederbörande“ åt en sakkunnig person uppdraga att göra underSökning och.. kostnadsförslag. Entreprenör skulle anskaffas för leverans av erforderlig fyllnadssten och annons därom införas i Östgöta Correspondenten. Deltagare i konstituerande sammanträde var: 3.6. Schenström, kyrkoherde, V. Tollstad, Aug. Svensson, lanthushâllare, Ornäs, Gustaf Persson,_.3aningetorp, (LR. Siegbahn, gdeshög, 1.3.' Siegbohn, Odeshög, Gust. Lagerlöf, H'a'stholmcn, Sven Petter Persson, Tegneby, 6.6. Andersson, Sjöstorp, Anders Nilsson, Tegneby, Anders Jonsson, 0.1. Pettersson, lanthushållare, Aby, Olaus Nilsson, Johan Jönsson, ' Jonas Nilsson, N Johanna. Peterson, Odeshög, klüed Andersson, G. Jonsson och' Fn'Aug. Svensson. Den senare i bolagets historia så bekanta Gustaf Larsson, då rusthâl lars i Norrö, finns inte med bland namnen under protokollet, men han utsågs . att Jämte ovannämnda Gustaf Persson inkassera halva den då tecknade aktie sumnan enligt samma protokoll. Till bolagets ombudsman utsågs också vid till . fället klockaren 1 V. Tollstad, som hette Svenerz och titulerades orgelnist. Han hade förmodligen i dessa trakter ännu inte hunnit förvränga yrkesbeteckd ningen till organist. 4 . Redan i april 1856, då nästa sammanträde 'med bolagsmännen ägde rum , hade åtskilligt hunnit hända. .Till chef för arbetet hade anställts en löjt nant Levijn, som åtnjöt arvode med 3 riksdaler silvermynt per dag jämte en 'riksdaler 12 skilling samma mynt i dagtraktamente. På scenen hade också in trätt Herr Gapitain Rosin på Alvastra (sjökapten får man antaga) , som skaf fat verktyg och material för bolagets behov. Då utsågs också en direktion och den kom att bestå av prosten Budebeck, Åby, Rosin Alvastra, Svensson nå Ornäs, Svenerz, Tollstad, Lagerlöf, Hästholmen, komminister Siegbahn, Ödes hög, Anders Nilsson, Togneby, Carl Andersson, Sjöstorp och S.P. Persson, Teg› neby. Rosin blev direktionens ordförande. Arbetet hade kommit igång och där för liksom för viss marklösen m m krävdes medel, varför det beslöts att 2 riksdaler riksmynt per aktie skulle omedelbart inbetalas. För att få erfor derligt virke till hamnbyggnaden gjordes framställning till kommittén för Iysings Härads Allmänning om utsyning av virke för bolagets behov och det mötte tydligen inga svårigheter. Det erbjöd emellertid vilket framgår av 'senare protokoll .vissa svårigheter att få virket framforslat, vilket skulle ske så att varje aktieägare svarade för sin andel. Betalningen för forslingen utgick med 2 rdr riksmynt per stock men i form av aktier. Man var uppenbarligen inte överlag så glad åt denna. betalningsform. Det gick_ med and: ord trögt att få fram virket och frågan därom blev föremål för mycken diskus sion, påtryckning och beslutade åtgärder, innan frågan kunde avföras , men då hademan också fått fram virke så att det visade sig räcka 'isen till det blivande Mt_ Det var ont om kontanter vid den tid, då hamnen kom till. Mycket om penningknappheten kan utläsas ur de första årens protokoll. Krisen och de ekonomiska svårigheterna för bolaget under de, första åren närmare berörda i det följande " återspeglar säkerligen tämligen väl den allmänna tendenser_ inom näringslivet, erkannerligen jordbruket. Den eurOpeiska. jordbrukskrisen började väl göra sig gällande för att kulminera i början på 1880talet. Kri sen hade som bekant sin orsak i den snabbt expanderande amerikanska Spann _ målsproduktionen ned dumpning av den europeiska marknaden ochskt var först på 80talet som protektionismen vann insteg först i Tyskland och senare här. Det fanns f ö även andra orsaker till den under ifrågavarande tidpunkt rå dande penningbappheten, som jag ej här kan ingå på. Den mark den s k Husbacken _ där lastageplatsen skulle ligga, _ torde ha ägts av byalath och upplåts kostnadsfritt. Min var just i färd med laga skifteoch vissa av bolagets iklädda förbindelser skulle enligt proto kollen upphöra eller ändras så snart skiftet vunnit laga kraft. Sten och Jord för väg och brobygget inköptes av ägarna till. angränsande mark på fastlandet. Redanpå sommaren 1856 var en provisorisk hamnanläggning färdig_ och det bestämdes att avgift skulle utgå för "vägens begagnande" med samma taxaz som tulänpades vid I'bryggan i Grenna". Ännu så länge drog man sig för att tala om hamnavgifter. Hamnen var ju särdeles provisorisk än så länge. I det' sammanhanget är det som man beslutar, att fartjrg, som icke lägger till vid den provisoriska bryggan utan ankrar på redden på det vanliga. stället, icke skulle betala någon avgift Redan vid första sammanträdet utsågs fem personer, nämligen pastor Siegbahn, kyrkoherde Schenström, lanthushâllare Svensson, Orn'a's, organist Swenertz och Gustaf Persson i Haningetorp att utarbeta bolagsregler. Redan sanna år förstärktes denna till synes stora redaktionskommitté med ytterli gare två nan: "capitain" Fr. Rosin på Alvastra och lanthushållaren C.J. Pet tersson, Åbye Så småningom föreslogs cch antogs av bolagsstämman "Reglor fö: Eästholnens Hamnbolag".' De trycktes i Gränna 1863 och ett exemplar av den finns fortfarande i bolagets ägo, Enligt § 1 skulle hcmnbolaget ha till syfte “att på sätt Herr Majoren och Riddaren Friherre G. de Geers, af Kengl'. Maj.t i Nåder gillade förelag bestämmer bilda hamn vid Hästholmen till beräknad kostnad af_22600 R:dr Runt, hvaraf Kongl. Maj:t beviljat utan återbetalnings skyldighet 10000 R:dr och återstoden blivit fördelad på aktier, hvardera å 7 R:dr 50 öre Runt " "Reglerna" innehåller i övrigt vissa intressanta uppgifter. Aktierna skulle betalas med 3/5 ,_ då aktiebrevet utfärdades, och _2/5 år 1859 enligt då utfärdad kungörelse. I den mån kapitalet bleve otill 'ere7* ' ,leta/r »se räckJigt skulle antingen nya aktier kunna tecknas eller ock lån upptagen enligt direktionens bestämmande. Dessutom finns detaljerade bestämmelser om rösträtt vid stäms., om utfärdande av aktie och 'om överlåtelse, son alltid måste godkännas av bolagsstämc.. Detta senare medförde att alla transaktio ner ned aktierna blev bokförda i stämmoProtokoll. Tidens nöd franskyntar dä. vid ofta' genom inregistrering av aktier inköpta vid konkursauktioner. Det var f ö förenat med mycket besvär att inkassera tecknat aktiekapital i. vissa fall visade det sig omöjligt. För att emellertid återgå till hamnbygget beslöts på våren 1858 ett uppdraga åt kaptenen von Essen att låta verkställa arbetet mot ett honorar 4 av 2900 mer Runt jämte fritt logi och mat vid sina besök på stället. Det var jr. en vacker slant på den tiden, men så blev också arbetat klart på. be räknad tid. I oktober 1859 avsynade distriktschefen i Väg och Vatten, Cd.. Grafström,'"hamnbrygga, utlagd från Husbacksholmen jämte väg därifrån till fasta landet: Bryggan skulle enligt planerna vara 1501:20 fot (cza 45x6 m) av tuktad kalksten på 5 st 30 fot långa stenkistor och liggande 5 fot över_ Vätterns yta., Den hade emellertid gjorts något längre eller 171, fot bredd och höjd var däremot enligt planerna. Vid avsyningen konstaterades att "arbe 'tet var väl och ned särdeles omsorg verkställdt". Vägen till fasta. landet va: 20 fot bred med Stensatta sidor och därpå grusad. Hamnplnnet var tillräck ligt stort och'hade plats för tillänmat magasin; Det hade också byggts en 74 fot lång och 16 fot bred lastbryg a av trä i rät vinkel mot den andra brygp gen, för mindre farkoster. Redan från börian hade man planer på ett hamnagasin. Vid en stämma 1857 uttalademan sig .för en särskild aktieteckning för ändamålet med 300 aktier a 50 mdr.. Senare beslöts dock att det borde anstå. med magasinsbygg naden tills hamnen blivit byggd, närmast därför att man för bygget skulle kunna använda virke, som eventuellt bleve över vid hamnbygget. Vid samma till fällc beslöt man också, att ej upplåta bolagets dåvarande eller framtida om râde till lita.stående för uppförande av magasin. Så snart hamnen färdigställt byggdes också. det Intvarande nagaeinet tydligen med överblith virke och utan att särskilt bolag därför behövde bildas. Man synes nämligen ha kommit till klarhet en att det från allnäxmingen utsynadc virket oj kunde överlåtas eller försäljas till ett sådant bolag. Inbetalningcn per aktie ökades i stäl le . Det var en'byggmästare C.J. Lindblad i Alvastra, son avgav det lägsta anbudet och sålunda byggde magasinet. Vid en avsyningl. decenber 1860 gjøre. des ennärlming på knütstenarna, men sedan nya sådana inlagts blev byggnads arbetet godkänt sommaren 1861., och magasinet kunde omedelbart tagas i bruk. Vadstena nagesinstaxe skulle t v tillämpas, hette det. De första årens välskrivna protokoll innehåller åtskilligt som bestyr ker svårigheterna att få in det tecknade aktiekapitalet, trots att nan in . 5 _ ' lanserade endast en eller två riksdaler per aktie i taget. likvid fick alltså erläggas i omgångar. Under 1857 på. sommaren knngjordes exempelvis i häradets samtliga War 'svenne söndagar å. rad, att de som tecknat andelar måste göra förfallna inbetalningar med risk att eljest förlora redan inbetald del. Sena re tillskrev man alla som trots detta ändock resterade med inbetalningar. Fö: att få medel till den för dåtida förhållanden s'alccrt betydande byggnationen räckte ej helt dot inbetalda aktiekapitalet inkl statsbidraget _ utannon måste också låna pengar i olika sparbanker. Borgen tecknades därvid av ett par betrodda medlemmar i direktionen, som i sin tur fick underborgen av bo . lagets alla ägare enligt bolagsstännebeslut. Trots olika notigleter' i början kom det unga bolaget på grön kvist och någon risk för borgensnännen blev det aldrig fråga om.. Men först var trögt i portgången. Man hade .'01 a oturen att tillzuppbördsnan utse en person, som f 6 har den fina titeln'"Herr Hovrätts Hotarieu i protokollen kanske skrev han den själv som inte presterade någon egentlig redovisning för de första tre årens inkomster 1857 59 och som synbarligen blandade samman bolagets och egna medel. Att slapp rätts ligt efterspel berodde nog mindre på hans fina titel än på. hans_ goda förbin delser. Det fanns en prost med samma namn i trakten. Troligen gjordes också vissa inbetalningar, men bolaget bevakade en fordran på. 460 R:dr i mannens konkurst år 1862. Han efterträddes som redogörare av en organist tidigar nämnd i denna lilla historik. även denne råkade i bryderi ned redovisningen. Det hela redde dock ut sig tydligen efter flera års trassel och uppskov och till slut hot om rättsliga åtgärder. När han nödgades avgå som hamnfogde ' på. grund av vacklande hälsa som :bt hette valdes han nog till revisor .omedelbart och ñmgerade som sådan i_ många år. Även han gjorde kon kurs, _men det torde vara ställt utom allt tvivel. att han så småningom lämnad. full redovisning till hamnbolaget. Till föle av de vunna erfarenheterna blev den är .1868 utsedda hamn fogden ._ han hette Nyberg .. strängt ålagd månatlig redovisning och det an skaffades en kassakista med tre olikalås för bolagets medel. Var finns den nu 7 Finns den måhända någonstans bland event kvarvarande inventarier '2 Den är i så fall antik: Hur som helst ekonomin sköttes sedemera ned den och trots bekymmer. av skilda slag blev bolagets solvens aldrig allvarligt hc tad. ^ Nu skall vi dock inte gå händelserna i förväg. Det är nämnt att såväl hamn som magasin tillkom med lovvärd skyndsamhet enligt de ursprungliga pla nerna, vilket vittnar gott om ledningens praktiska handlag. Det tog betydligt längre tid att klara de formella detaljernat Bolagets officiella tillkomst noterades i Post och Inrikestidningar först 1860 och det dröjde flera år in nan de tidigare omnämnda ”Regler” , d v 3 stadgar för bolaget”, slutligen fick myndigheternas välsignelse. De tidigare åberopade ännu förvarade stadgarna . 5": v " '45 5 “5" “92:25: I * I _.6 blev av allt att döma aldrig fastställda av myndigheterna, men väl i huvud sak de u.regleru , som antogs 1867. Bolaget fick därigenom sin mrvarande benäl: ning och aktiekapitalet, som då var till fullo inbetalt, fastställdes till 23125 R:dr, fördelade på 925 aktier a 25 R:dr Rzmt. Stadgarna innehåller då också närmare anvisningar om "intradernaá' användning. Först skulle anlägg ningen underhållas och dess betjäning avlönas, därnäst skulle 10 % avsättas för underhåll och förbättringar. Av återstoden skulle aktieägarna erhållalut . delning 'med högst 6 %, varvid dock hänsyn borde tagas till tidigue års bris tande utdelning. Det var alltså möjligt att vid goda år ge större utdelning en möjlighet till konjunkturutjämning, som man i stor utsträcicling också utnyttjade. Ytterligare överskott skulle tillföras reservfonden. Utvidgningav hamnområdet visade sig snart nödvändig. År 1862 inköpt: bolaget av bya'laget i Hästholmen ett område kring hamnen, sammanlagt "2 tunn land och 6/10 kappeland" för 500 riksdaler. Kapten Rosin avstod sin andel utan kostnad mot villkor att framdeles bli befriad från 'inlösen av övriga byamäns andelar. Att detta markköp icke föregick utan 'konflikter antyder be varade protokoll, men något närmare grepp på händelseutvecklingen går ej att få.. Det är f ö fallet med mycket av vad som hände under bolagets dramatiska barndom. Protokollskrivarna har tydligen utgått från att läsaren känner till det mesta förut. Den regelbundna trafiken på hamnen började 1861, då. Ångfartygs AB Wettern i Motala satte in s/s Oscar och 3/3 Wettern. sant senare även s/s än och 8/8 Svan i trafik. Båtbolagct fick därför betala hamnavgift med 100 rdr per båt och år. Båtbolaget fick också tillstånd att bygga ett kolhus i hem _ngg mot årligt arrende förstås. Han tog naturligtvis också betalt för der. del av magasinet, som måste tas i bruk för båtarnas befraktare. Han var ñån om slantarna: De som begagnade hamnområdet för tvätt och byk fick exempel vis betala 25 öre per gång och ville man fiska upp sand ur sjön inom hamnom rådet fick man betala visst per lass för det också. En betydande roll i bolagets tidiga historia spelar en den, fru John: ibland i protokollen Jeanne. Peterson i ödeshög. Hon ägde bl a hemmanet Hästholmen ochutillhörde de första. och största aktietccknarna. Av allt att döma hade hon en betydande affärsrörelse och benämndes också ibland i proto kollen"'handelsman Johannaf'. Man har en känsla av att hon i medgångens tid hade en hel del att säga till om i bygden. Tyvärr gick det med åren utför för henne liksom för så många andra , som skymtar i bolagsprotokollen. Det va emellertid på hennes initiativ som det s k Schweizeriet tillkom. Hon upplät år 1864 mark "på förpantning enligt contract" på 50 år. En krogbyggnad inköp tas för 1200 riksdaler och på förmånliga betalningsvillkor. 'Man ansökte ome delbart ho "Komngens höga BefaDningshcfvande" om rättighet till "schweit seri och värdshusrörelse" i Hästholmen. Rättigheterna, som man på den tider. ' , _ 7 _ _ tycks ha fått utan svårigheter, skulle auktioneras bort till högstbjudande. Son första innehavare av schweizeriet finner vi en fru Emilie Abrahanson . tydligen protogerad av Johanna Peterson, som förklarade sig avstå. från arrer. det'undcr den tid fru Abrahamson innehade schweizeriet; I överenskomelsen fmns tydligt utsagt att hyresgästen och ej hmnbolaget skulle svara för eventuella böter vid överträdelser av brännvinsförsäljningsförordningen. Hy resbeloppet fastställdes till 300 riksdaler per år. Krogrörelsen blev aldrig någon god affär. Emilie Abrahamson gjorde så ' enåningom konkurs och resterade då för hela arrendet, fömodligen. Ej heller hennes efterträdare det var flera som försökte sig på. krögaryrket › kand få affärerna att gå. ihop, trots sänkt hyra och stor sparsanhet. Belysande att en av arrendatorerna fick tillstånd att gratis av hnnnbolaget få. överta en försliten flagga för att därav sönna en mindre för schweizeriet. Det var nog ett pyssel på. den tiden, då man ju. också hade uniensnärket att tänka på. Till slut nedlndes rörelsen helt. Hannbolaget hade väl då. i hyror fått in största delen av vad man erlagt för byggnaden. Johanna Peterson kom med flera initiativ, Hon torde således ha. bidra git till att det blev en telegrafstation i Hästholmen. Hon erbjöd sig att hålla lokal till billig hyra och bolagsledningen gick med själ och hjärta in ' för idén. Efter åtskilligt en och men träffades också 'en överenskommelse ned Kungl Telegrefverket år 1873 om inrättande av en 3 klass telegrafstation .i Hästholnen. Bolaget förband sig att hålla lokal och garantera en viss minimi uppbörd. Lokal blev övre våningen i det s k telegrafhuset, som ursprungligen ägdes av Johanna Peterson men senare jämte jord inlöstes av bolaget. Garanti: en viss minimionsättning per år kom att bli en belastning för bolaget. Man hade dock _försiktigtvis skaffat sig återgaranti för viss del av ansvarssun man av intresserade ortsbor. I flera år måste bolaget betala televerket 400 riksdaler, varav dock som sagt _ en del kunde återfås från garanterna, dock icke utan svårigheter. Man försökte dock på olika sätt reducera förlus terna och slingra sig ifrån avtalets konsekvenser. tt genialiskt uppslag ko: 1879 från direktionens då nya och driftige ordförande, S. Gust larsson i 'ir;e boda, i syfte att eliminera förlusterna på "Telegrafen". Han skriver till ' Telegrüverkct och frsnlägger sitt förslag, att posten och telegrafen i Häst holnen, som hade var sin föreståndarirma, borde slås ihop. Föreståndarinnan för telegrafen, nansell Amanda Peterson, som var en duktig person, hade för klarat sig villig att sköta posten också och man tog för givet, att _Postver ket med sina många tjänsteställen icke skulle ha svårt att bereda sysselsätt ning på annat håll för postföreståndarinnan "den för sin välvilja, påpasslig het och ordentlighet kända uainseu "hundar". Det var naturligtvis ett all deles för förnuftigt förslag för att vinna bifall av två. på den tiden föga affärsdrivande nen desto mer byråkratiska ver . Vad som svarades är ej känt, iieeeeg sets>' *sf'd** \ _ . mennågon semanslegning kom aldrig till stånd, utan bolaget fick stå för sin förbindelse till garantitidens utgång. .Då var tiden mogen för telefon. Järnvägen från Fågelsta hade tillkommit och bolaget fick för sin del anslut ning till järnvägens telefon. Det s k telegrafhuset överlevde och såldes 1% med tillhörande tomt för 15000 kr. Det hade naturligtvis under årens lopp kastats på åtskilligt. Innan vi slutgiltigt avför Johanna Peterson ur denna en smula rapso diska skildring bör måhända frarllållas, uten att hon förmodligen Spelet en större roll i bygdens ekonomiska liv än vad som direkt kan utläsas ur bolags ' protokollen, också ett hon vid ett tillfälle sålde till bolaget 1.5 aktier, se. hon 'inköpt i konkursen efter bolagets förste redogörare. Dessa jämte tidi s.: inköpta aktier fördelades på aktieägarna "efter anlott" , d v 8 efter andelar hur nu den proceduren gick till ? Men som tidigare ontytts, 'det torde ha gått utför även för handelsnan Johanna. På bolagsstämman _lêéi beslöt nan inköp.: ett hus i Tjugbz 17 alnar lågt och 11 alnar brett för .125 riksdaler och M till hamnen så som bostad åt "hamndr'e'ggåif' och som kontor. Huset skulle placeras i norr, där ett gammalt fallfärdigt hus då stod. Huset kon också på. plats och vissa I kontorsmöbler soffa, bord och ett par stolar inköptes. Några år senare beslöts att "dynnn på soffan skulle beklädas med guttaperka". Den byggnad de här är fråga om, är väl förmodligen det hus som fortfarande ägs av bolaget och som alltså är rätt gamalt. Då det onekligen är av visst' intresse att Sprida lite ljus över bola gets sanröre med Järnvägarna under årens lopp lämnas i det följande i ett se. monhang en kort redogörelse härför. År 1871 fick bolaget erbjudande att teckna aktier i järnvägen Hjoe Stenstorp. Till yttermera visso hade men sånt över en herre från Hjo han hette Sjöstedt men nan nappade inte på kroken. Direktionen "trodde sig ie böra eller kunna tillstyrka framställning härom till stämman, enär bolaget har mycket att göra ännu vid hamnen för att få den rymlig och bekväm, ifall en större trafik skulle genom den tillämnade banan framkallas , vartill Bola gets tillgångar tages i anspråk"; Femton år senare, när Fågelsta .. Vadstena Ödeshögs järnväg (F.V.Ö.J skulle byggas, blev det svårare att säga nej. Bolaget hade då en konsolidera ekonoui och man beslöt teckna a tier för 4500 kr. Efter åtskilliga år avskre man helt värdet av aktierna med den en smula nalici'o'sa anmärlmingen, att "de X aldrig lämnat ett öres avkastning". Banan byggdes 1886 87 och medförde otvivelaktigt ett uppsving för bygden och hamnen. År 1892 arrenderade banan hamnen på 15 år för 3000 'kr' per år. Järnvägen övertog hamndriften och bola get behövde endast svara för underhållet. I arrendet ingick ej nagesinets tr : :.åw _.Å' i övre bottnar och. ej heller telegrafbyggneden. Vid kontraktets förnyelse hö; des arrendesumnan till 4.000 kr. Det var ju till synes ett för banner: fördel aktigt avtal, nen järnvägen gjorde i detta fall ingen dålig affär. Trafiken på. barnen ökade avsevärt ned järnvägens tillkomst och den regelbundna trafi kan på Hjo tillförde på den tiden hamnen en icke obetydlig trafik och in komster. FVÖJ skaffade sig und: arrendeåren ett starkt, ja avgörmde,. :lr'.71' tande över hannbolaget genom förvärv av aktier år 'efter år fran till 1911. Det'f'o'rklarar SJ aktieinnehav idag. Då FVÖJ var huvuddelägare i hrmbolaget, är det förklarligt att 1:04. kurrenten Mjölby Hästholnens järnväg (M.H.J'.) ej blev så vänligt behandla: då den tillkom 1909 1910. ter långa och kärva förhandlingar träffades d överenskommelsen, att MHJ för rättigheten att draga ner nomalspår till har: nen bl a måste betala en engångsavgift av 5000 kr och dessutom årligen 3000 för befrielse från hannavgifter. Stor och dyrbar utfyllnad i hamnen måste 'också MBJ påtaga sig. Att nomalspåret inte var välkommet framgår av en kon» flikt mellan hamnbolaget och MHJ med bagatellartad bakgrund. Bakom hannbola get låg naturligtvis FVÖJ'. Man hade tagit sig för att gå ner till hamnen på. det nyanlagda nomnlspåret innan alla villkor uppfyllts _ troligen gjorde järnvägspersonalen det på eget bevåg. Det blev anmälan till Konungens Befal: ningshavande, däri MHJ' anmäldes för sin självtagna rätt att trafikera name: _ Det var arbeten för hamnplanens utfyllnad, som vid ifrågavarande tidme'xt ej vartillfredsställande utförda. K B svarade emellertid att "framställningen var sådan, att den ej kunde biträdas handr'áckningsvis". I stället hänvisade K B till Göta. Hovrätt, men så. långt gick man nu inte. Man råkade i detta sar: nsnbang f ö också i delo med distriktschefen'i Väg och Vatten, dåvarande . najoren sedemera översten Ekelund, som tog Mjölbybanans parti. Försoning kan så. småningom till stånd sedan det "aldra nästaste blivit avhjälpt". Så väl var det nu inte, att hannen fick både det årliga arrendet från snalspårs banan på. 4.000 In' och dessa. 3000 kr från MHJ. FVÖJ hade vid HEJ' tillkomst ge nom skiljedom 1911 frândömts större delen av sin sontrafik över båtleden. Av de 3000 kr, som M'HJ erlade skulle till FVÖJ utbetalas vad banan förlorade på hamnens drift, vilket synes rimligt. Det blev efter hand hela beloppet. Sen dan HEJ efter några år på grund av dåliga affärer måste övertagas av SJ öva: to;r SJ' också. betalningsskyldigheten för de 3000 kronorna. År 1916 seglade en ny konflikt 'ned :en upp. Det gällde tillät;aning av gällande avtal om be frielse från hannavgiftcr. Frågan' .gick till skiljcdon. Utslagets innebörd finns ej i bevarade handlingar nen torde ha gått hambolaget emot. . ter år av ekonomiska bekymmer och svårigheter av olika slag i bör _jzan för Hästholnens Hann och Fagasinsbolog stabiliserade sig förhållandena och det kan som allmänt omdöme konstateras att bok'th på. längre sikt valt en god affär, samtidigt som det uppenbarligen haft sin betydelse för närirgs_ livets utveckling i bygden, Den första utdelningen på. aktierna lämnades år .1367 med en riksdaler per aktie. Samma år lades grunden till en enligt nn tagna stadgar instiftad reservfond. Först på. 70talet blev utdelning en re gelbunden företeelse. Det dröjde ej länge förrän den uppgick till både 2 och __ 3 riksdaler, ibland änmJ. mer. Under en föle av år på. 1910 och 20talet var utdelningen 3:50 eller 4:00 kronor, ja är 1912 t o 1: kr 1:50. Magasinet har i väsentlig del bidragit till detta resultat hannrörelse i denna skala brukar ju sällan i och för sig vara någon god affär. Underhållet av hannen har under årens lopp slukat stora summor. Där vid har naturligtvis hennens utsatta läge bidragit. Uppenbarligen hade man ej 'från början räknat ned de krafter, som vädrets nakter kan släppa lös över Vättern. I protokollen återkommer med pinsam. regelbundenhet rapporter om här da stormar, om sprickor, ras och förskjutningar och andra skador på. anlägg ningen. Ibland sökte man göra anlöpande fartyg ansvariga för skadorna, men det är tveksamt om man vid något enda tillfälle lyckades få ut något skade stånd. ' ' Vid två tillfällen har utvidgning och' iståndsättning av hamnen varit av den omfattning att statsbidrag. kunnat erhållas. Första gången var 1905/06, då. nan fick 13000 kr i bidrag. Den största och dyraste onbyggnaden ägde dock runl947/48 för en totalkosth av om 75000 kr, varvid statsbidraget utgick med 50 5 av kostnaderna. En ganska omfattande förstärkning av' hamnpiren före togs 1935 för en kostnad av 12000 kr. Man sökte också då. statsbidrag, men det ta nekades, det gällde en enskild verksamhet med god ekonomi, 'som det hette. Redogörelsen för magasinsrörelsen kan göras ganska kortfattad. Under en lång tid hölls årligen s k auktion, där utrymena bortauktionerdes till den högstbjudande. Man bjöd dels ut varje botten för sig och dels hela utrym met i en'post. Det bästa alternativet antogs. Självfallet varierade de årliga hyresbeloppen avsevärt, varvid förmodligen årsskördar och därav beroende ut ryr:zesbohov inverkade. I det hela har magasinet varit en god affär för bola , get. Lika tydligt är att byggnaden stått sig fint genom så gott som ett sekel Naturligtvis har reparationer och underhållsarbeton gång efter annan varit nödvändiga. De_ senaste mera betydande underhållsarbetena företags 1947 och kostade drygt 10000 kr. Såsom tidigare frmhållits , har Vätterns vågor vid många tillfällen åstadkommit' stora skador på hamnen. Inte alltid har det dock gällt enbart materiella skador, även om hamnen och dess personal, såvitt känt, inte direkt berörts av inträffade olyckor. Hest omtalad blev väl S/S Pehr Brabes under gång med nan_ooh allt utanför Hästholnens hamn natten mellan den 19 och 20 november olycksåret 'L918 då inträffade som bekant ocksåGetâolyckan. En kort redogörelse för Hästholnenolyckan kan måhända försvara sin plats i bo lagets lilla historik. Refororat efter Norrköpings Tidningar för november 1918 s/s_ rama avgick'på m den 19 mm: från Jönköping, lastad med åtskilligt tungt gods bl a symaskiner från Huskvarna. Till Gränna ankom fartyget i normal ordning och intog där ytterligare last och några passage rare. lasten bestod bl a av 17 stora fat marmelad (till Cloetta, Ljungsbro) och 'en del fruktlådor. Detta lastades på däck. Det blåste en kraftig väst sydvästan, uppskattad till 25 n/sek, och men var nog en smula orolig för den vidare färden. Någon vamade kapten som f ö hette Boija men denne för klarade att det nog skulle gå bra, bara man surrade lasten ordentligt. Så skedde också under kaptenens kontroll och båten avgick från Gränna vid 22.30 tiden mot nästa hmm Hästholmen, där man beräknades vara om ett par timar. I Hästholmen hördes ingen båt av. Hamnvakten där Aug. Holm och sta tionskarl Andersson, som skulle ta emot båten, väntade till strax före tre på natten, men gick då hen i tro att båten i rådande väder ej avgått från Gränna. Vid 2"; 2tiden hade' de tillsammans varit uppe vid fyren med fri ut sikt över sjön men varken hört eller sett något. Olyckan hade då helt sä kert redan skett. Först på morgonen därpå fick man av' ilandspolade spillror _och 'delar av lasten bekräftat vad som hänt. Mantrodde sig förstå, att olyckan inträffat då båten girat för att gå in till Hästhalqen och räknade därför med att finna den på 4.0 famnars djup. Då draganingar efter några dagar företags, fann man vraket 200 m från land på 20 fm djup 500 m söder om hamnen. Det vill synas som om kapte nen inför faran kutat båten ut' kurs och satt full fart mot land. .Tack vare det ringa djupet kunde fartyget så småningom bärgas. EJ mindre än 25 personer omkom, varav 9 passagerare. Den begåvade och redan internationellt kände sagotecknaren och målaren John Bauer med fru och 3årig son.var bland passagerarna. Att fartyget förde så stor besättning lär ha berott på att man ;just då skulle läggaupp visst båtbolagets tonnage för vinterperioden. Händelsen är ej berörd i harmbolagets protokoll på annat sätt än att man någon gång ett par år senare icke kunde tillmötesgå. framställning en ut rymme i magasinet för bärgade effekter fråndet förlista fartyget. Ingen aldrig så anSpråkslös historik över ett företag kan avslutas utan en översikt över företagets ledande personligheter under de gångna åren.. I avsaknad av personliga kontakter i bygden blir det för krönikören att för söka basera sin skildring på de Imapphändiga protokollen och vad som möjli gen kan läsas mellan raderna. Direktionens ordförande blev ända tills man i sen tid inrättade en verkställande direktör den tongivande och ledande personen i bolaget. Under de *första åren blev det ofta ombyte på den posten. Enligt de första stadgar na skulle vid stämman de två tidigast i direktionen invalda ersättas genom \ när.: ?få \, ' *4 f_ in.” 37:? ,I _ nyval. en bof'angd , sen man efter några år (.LSéâ gick ifrån. var syftet med det tidigare avgångstvånget att hindra någon enskild person att få ett avgörande inflytande över bolaget. Eller kanske ville man inte för mycket betunge. en och samma person med oavlönat arbete. Det dröjde nämligen länge innan direktionens ordförande, som neren dels själv också. förde protokoll och skötte dlt skrivarbete, fick någon er sättning för jobbet. Den enda fem av ersättning som förekon var ett_ blyg sant dagtraktcnente vid resor och ersättning "för skjuts efter tvenne hästar Ordförande under första tiden var med vissa avbrott kapten Resia, Al _' vestra. Han måste som sagt stadgeenligt avgå nen återkom året därpå.. Han had bekymersamt med indrivning av både tecknade andelar och uppböni från rede görare. Det tycks ha varit en duktig nan, son klarade många Vbekynnersenna problem. Under sin sista tid som ordförande bekänpade han med en viss frenes en befarad nepotisn inom företaget.. Han hävdar i en reservation att “ett ge non allmänna model tillkomet bolag ej. såsen någon foniljeangelägenhet lärer böra avses och 'skötas'ü Han protesterade mot den långt drivna sl'e'ktkärleken. Efter honom inträder 1869 som direktionens ordförande en person, som under en lång period suveränt ledde bolagets öden och gör sig särskilt för tjänt av en hedersplats i bolagets historia. Det var 8. Gust. Larsson i Tjugbo, senare Eveboda. Man 'behöver inte ha läst långt i protokollen från hans tid förrän man förstår, att man i ledningen fått 'en praktisk och hand lingskraftig nan. Det har f ö tidigare antytts i denna berättelse. Han skrev själv protokollen, särskilt från direktionens sammanträden och. han avslutar den ibland med stor värdighet: “Sålunda förhandlodt och protokollet genast justeradt. S. Gust. Larsson". Han kvarstod son direktionens ordförande till ' bolagsstämman 1906 och hade under dessa 37 år oförtrutet och i detalj skött bolagets angelägenheter för till en början ingen och senare en utomordent ligt rinoøa ersättning. Det var därför en välförtjänt och ganska blygsen or känsln, när bolagsstämman vid hans avgång analog 100 kr till en present åt honom för "det nit och intresse han under en följd av år nedlagt i bo laget". Själv var han ytterst sparsen ned hannbolagots nedel t o :1 vid ett så. unikt tillfälle sen ett 'zemgabesök (1896) . Då anslogs högst 50 kr "för någon beklädnad ned löf och flaggor". Han (och j änv'äl hans hustru) av led kort tid efter sin avgång. År 1907 annäldes till bolagsstämman dödsboet efter makarna som ägare av aktier.. Gedsägare larsson var en i bygden mycket betrodd man och livligt anlitad i det kornunala livet. › Efter honom valdes som ordförande "Larsson den andre", C.A. ,Larsson i Broby, även han en duktig karl ned stadgat förtroende. Han lotsade bolaget igenom de många kontroverserna ned Mjölbybanan och genom det första världs krigets påfrestningar. Son tidigare sagts blev det goda. utdelningar under hans tid. Man kunde kosta på sig en hel del, bl a övergång till dubbel ita A13 > liensk boki'öring. Här han 3323 efter 15 år som ordfözme cab 4.0 år som med_ lom av styrelsen avgick, blev han varat hyllad av stämman och tackades för ospard 'möda och omtanke. Tre år senare tillträd' o trafikohef'en Caspar Rydén posten som ordfö rande och verkat' direktör _ efter ett nero. tillfälligt gästspel på. posten av trafikdirolrtör Ekman vid Mellersta Östergötlands järnvägar. Rydéns insat ser för bolaget är ju ämm. i friskt sinne. Under hans t'd ske:de .natnb ligtvis med stöd' av innehavaren av aktienajoritcten 6. '1 s 'L .7 och dess drifn .4.. o tiga trafikchef Eric Johnsson en grundlig Iqaprustnin; av ?as'ren och även nagasinet fick en sl* " av slaven, Här skall endast erinras c: Rydéns säker ligen förnämsta insats, han efter flera betydelsefuna utreoningar och nppvaktningar lyckades 'atvcrka statsbidrag :IC3. hela 374.00 kr till den senast: större ombyggnaden i hamnen. Under Rydéns tid hände f 6 en hel del annat ock så.. Centrolföreningen kom till hamnen efter överenskommelse, godkänd av sty relsen i november 1938.. Överenskomelsen inbringade kontant 15000 kr och har förmodar nan › indirekt också givit hamnen inkomster. I vad nån Rydén hade sitt finger med i spelet spummålshandlare .Tohn Andersson är 1943 övertog Lindgren 8: Ö'n '1 s kontrakt om hyrning av magasinsutryme får vara osagt, men även det kan betraktas som en lycklig tilldragelse för bolaget. Caspar Rydén, som såsom vi alla veta också. var en fantastisk kännare av * .Chbergstraktens djur» och väntvärld, lev varmt hyllad vid bolagsstämma: 1950 och erhöll bl a en silverpjäs med en bild från hamnen Sådan 3811 Såå' 11+: 1926. Vid stämma 1951, då han drog sig tillbaka, blev han också a .Jackad ' av den om hans förtjänster då rätt okunniga författaren. Rydén avled 1953 , varvid hans minne hedra.des av bolagets styrelse. Hamnen har haft sina trogna medarbetare även på. andra poster. Det vor: nog skäl att nämna en hel rad personer, som på. olika sätt och i olika ställ ning tjänat bolaget. Tyvärr är protokollens anteckningar så. ofullständiga, att det ej här kan bli fråga om någon meritförteckning. En person måste dock nämnas, nämligen Gustaf Ahrén inom parentes sagt den direkta orsaken till denna lilla historike Gustaf Ahrén har ort J. bolaaets historia helt unika insatsen att vara malen i styrelsen i 50 år under etshlliga år som styrelsens vice ordförande. Lan invaldes n?"'›="gen :Z :styra;sen den 27 :ar: 1909. Det är vad man kallar en nrnsålder ser. dass. Dot bord; ju. ha varit han som skrivit denna lilla ninnessiwift o*11 det vW "äl också vä. tanke. Tyvärr blev det ej så. In'en vi lrlla honom på hans 50årsdag som styrelseaexüen, tacka honom för hans insatser och önska honan lycka till i foâsättningen. En annan person, son så bör förbigås, ber jag till sist få nämna, sta tionsföreståndare G. Peterson, som i 35 år ha e varit hcrnfogde eller hm mb's are titulaturen har väckt med åren , då. han avgick 1950 med pen» sion. Han var en sällsynt scnvotsgrann och duktig tjänstens. Tyvärr fick han ej' länge njuta sitt otium. Han avled 195A. H .....m ..._.......... u.. .._ än”. . .. 4,; .. . Då SJ övertog aktienajoriteten (vid. 1951 års stäms.) uttalade den e.: gående ordföranden i styrelsen, trafikchef Johnsson, en förhoppning, att bc laget skulle få fortleva'även efter SJövertagandet. Hittills har heller inga orosmoln dykt upp. Kanske får man betrakta det son ett gott omen, att det första beslutet efter reginskiftct gällde anskaffning av en ny_ flaggstå och flagga för'hannon. _ Under de är son sedan dess gått har av förklarliga skäl ingen utdel ning på. aktierna förekommit. Det årliga överskottet har använts dels för av skrivning och dels för förstärkning av reserverade medel. Det senare får 'ce traktas som en nödvändighet med de erfarenheter man har om kostnaderna vid en tid efter aman ofrânkonlig uppth av anläggningarna. Det är dess uten ännu ovisst, huruvida en ifrågasatt fördjupning och breddning av Göta Kanal från Vänern till Vättern kommer till 'stånd och vad detta kan medföra son konsekvenser för haunens del. Norrköping mars 1959