Hästholmens hamn

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

H ästholmens hamn omkring 1890 med schweizeriet, som. flytmdes dit och blev hamnkønitor. Det var tidi gare serve ringspwavil jong på gäst gineriet, Kungsbacken, belägen femtio famnar från sjön. Där fanns då rester av en försvarsskans. I våra dagar finns ingen plats, som går under detta namn, men troligen är det den bergshöjd, vid vilken Södergårdens man gårdsbyggnad nu ligger. Namnet förekommer i_ kyrkböckerna i början av 1800talet, då en backstuga låg på Kungsbacken. Doktor Otto Frödin, ”Alvastrabygden under medeltiden” (1919), utesluter inte att namnfor men har något med kungaepoken Sverker' att göra. Kanske rentav kunga borgen låg där? Även Bohmans östgötabeskrivning, 1840, talar om Kungsbacken, och att där funnits en uppkastad sandskans, troligen här rörande från Dackefejdens dagar. Kanonkulor, sporrar och spjut hade hittats, skriver han. Bohman omtalar också vad de små holmarna utanför kallades under hans tid. De hette Kungaskäret, Måkbergcn, Lortknölen och Stängsberget h namn som åtminstone delvis känns igen i våra dagar. Under 1800talet hade Hästholmen egen torgdag. Den avlystes som allt för oekonomisk 1884. En polisman hade nämligen 70* riksdaler om året för att upprätthålla ordningen. Och denne polisman var » enligt kommunalprotokollen « nästan den ende som besökte torgplatsen. Hamnen tillkom 1859 I och med Göta Kanals tillkomst blev båttrafiken på Vättern livligare. Hästholmenvikens skyddade läge utnyttjades allt mera som naturlig hamnplats. Särskilt spannmål lastades ut och gatunamnet Lastbergsvägen påminner i dag om denna trafik. Båtarna ankrade på Viken, och bockar med plankor sattes i sjön, så att säden kunde bäras ut. / Att det blev en riktig hamn i Hästholmen, lär, enligt den muntliga traditionen, ha berott på en handelsmadam, Johanna Pettersson, från Ödeshög. Under lossandet av varor_ föll 7”Handelsman Johanna” i vattnet och blötte ner sina fina sidenkjol. I helig ilska lovade hon då att ombe sörja, att det blev en hamn i Hästholmen. J63