Hästholmen, medeltidsstaden

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Medeltidsstaden 59 RIKSANTlKVAR IEÄMBETET RlKSANTIKVARlEÄMBETET OCH STATENS HISTORISKA MUSEER RAPPORT Medeltidsstaden 59 TH!? CENTRAL BOARD OF NATlONAL ANTlQUlTIES AND THE NATIONAL HISTORICAL MUSEUMS \ år' Henrik Hastholmen Renritning=MaudCarlsson UtskriftzCarinaGadnert Översättningzmrgitta Frykman Projektet bekostas genom anslag från Riksbankens Jubileumsfond, Humanistisksambalstetenskapliga forskningsrådet ooh Forsknings rådsnämnden .44 Projektledare: Hans Andersson, Åke Hyenstrand Övriga till projektet fast knutna deltagare: Birgitta Broberg, Margareta Hasselmo, Anna Järpe, Henrik Klackenberg och Lars Redin Referensgrupp: docent Lennart Amêen, Lund, professor Erik Cinthio, Lund, docent Göran Dahlbäck, Stockholm, 1:e antikvarie Waldemar Falck, Visby, 1:e antikvarie Jonas Ferenius, Stockholm, länsantikvarie Margit Forsström, Växjö, docent Birgitta Fritz, Stockholm, statsarkeo log C J Gardberg, Helsingfors, docent Thomas Hall, Stockholm, pro fessor Ingrid Hammarström, Stockholm, 1:e intendent CarlFredrik Lunde vall, Stockholm, professor Erik Lönnroth, Göteborg, profeåSor Brita Malmer, Stockholm, museichef Anders Mårtensson, Lund, professor Torstein Sjövold, Stockholm, docent Ulf Sporrong, Stockholm, lands antikvarie Egon Thun, Örebro samt från Riksantikvarieämbetet och Sta tens historiska mnseer avdelningsdirektör Björn Ambrosiani, avdelnings direktör Aron Andersson, 1:e antikvarie Karin Andersson, överantikvarie Margareta Biörnstad (ordf), avdelningsdirektör David Damell, byråchef Evald Gustafsson och byråchef Gustaf Trotzig Kartorna godkända ur sekretessynpunkt för spridning. Statens lantmäteriverk 19840426 ' 'Publicerad av (Published by) Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer Box 5405 3114 84 Stockholm Göteborgs stads servicekontor Grafiska avdelningen 1984 1000 ex ISBN 9171926054 Omslag: Hästholmens sigill mellan Alvastraabbotten Tidemans och riddaren Gerhard Snakenborgs två viktiga aktörer i ortens 1300ta1s historia. Ori ginalteckningar av Anders Eide efter sigillkopior i Riksarkivet och teck ningar i ATA. »FÖRORD Anslag från Riksbankens Jubileumsfond och Humanistisksamhällsveten skapliga forskningsrådet gjorde det möjligt för Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer att under året 1976 starta projektet "Den tidiga urbaniseringsprocessens konsekvenser för nutida planering (Medel tidsstaden)". En av projektets huvuduppgifter är att kartlägga den arkeo logiska situationen i våra medeltida städer och relatera dem till den öv riga stadshistoriska forskningen.* Hästholmen tillhör knappast de mest kända medeltida städerna. Det finns säkert de som skulle bestrida att orten var stad överhuvudtaget. Men som framgår av rapporten motiverar den i hög grad sin plats i projektets rap portserie genom sin roll som hamnplats vid Vättern och sin anknytning till klostret i Alvastra. Förh0ppningen är att rapportêrna skall göra det arkeologiska materialet lättare tillgängligt för stadshistorisk forskning överhuvudtaget, liksom att de tillsammans med andra kulturhistoriska undersökningar skall bilda ett underlag för det praktiska antikvariska arbetet inom samhällsplane ringens ram. Projektet har erhållit värdefull hjälp från berörda kommunala verk och tjänstemän, läns och landsantikvarierna, museer, arkiv och enskilda arkeologer. ' 1984 04 30 Margareta Biörnstad Hans Andersson Överantikvarie, ordf länsantikvarie, projekt och referens projektledare grupperna 0 INLEDNING Bakgrund När man skall beskriva hur våra medel tida städer kommit till och hur de ut .vecklats är det arkeologiska materia let mycket viktigt; Det hjälper oss att få en uppfattning om hur staden såg ut, vilka kontakter den hade utåt, hur dess sociala struktur tedde sig, hur staden växte fram kronologiskt etc. Tyvärr är emellertid kunskapen om det arkeologiska materialet mycket ojämn. Det saknas en överblick över vad som dokumenterats liksom över det som 0 hjälpligt är borta. De lämningar som finns under bebyggelsen i våra medel tida städer hotas ständigt av schakt ningar för nybyggen, ledningsdragning ar och andra arbeten. ' Inte minst för kulturminnesvården, som har ansvaret för de bedömningar som skall göras enligt fornminneslagen, är behovet starkt att få en samlad bild av den stadsarkeologiska situationen i landet. Med ett sådant underlag står kulturminnesvården bättre rustad att möta kraven såväl från vetenskapligt håll som från samhällsplanerarnaa. För att få fram denna nödvändiga över blick har projektet Den tidiga urbani seringsprocessens konsekvenser för nu tida planering (Medeltidsstaden) till kommit. Målsättningen är bl a att de taljerat kartlägga och beskriva den stadsarkeologiska situationen och dess konSekvenser för den fysiska planering en. Projektet skall göra en vetenskap lig bedömning av det material som kom mit fram och därvid ta hänsyn till den tvärvetenskapliga forskningen om stads väsendets uppkomst och utveckling un der medeltiden. Med utgångspunkt från denna bearbetning skall frågeställning ar och riktlinjer diskuteras för den fortsatta stadsarkeologiska verksamhe ten. Projektets redovisning skall gö ras så att den bl a kan tjäna som en utgångspunkt för vidare vetenskaplig bearbetning in om skilda institutioner kan bilda underlag för de antikva riska myndigheternas planering och bedömning av den fortsatta stadsar keologiska verksamheten samt kan infogas i underlagsmaterialet för framför allt kommunernas över: siktliga planering. Till projektets förfogande står en re ferensgrupp, i vilken ingår represen tanter för olika ämnesområdenw Genom dessa har projektet bl a fått viktiga tvärvetenskapliga kontakter. .N Bakgrunden till projektet och den all männa uppläggningen finns beskrivna i projektprogrammet (Riksantikvarieämbe tet och Statens historiska museer. Rapport. Medeltidsstaden 1 1976). Rapporternas uppläggning Rapporterna består bl a av redogörel ser för respektive städer av den typ som detta häfte utgör. I de första kapitlen redovisas ett an tal data, som i en eller annan mening har relevans för stadens tidiga ut veckling. De har hämtats dels ur till gänglig litteratur (framför allt upp gifter om dokumentariskt material), dels ur i arkiv förvarat primärmate rial (arkeologiska data, data från borrprotokoll). I det förra fallet har inga försök gjorts att genom egen forskning komplettera eventuella bris ter. När det gäller det arkeologiska materialet har strävan varit att få med alla arkeologiska observationer, även om detta av olika skäl inte all tid lyckats. En viktig målsättning för rapportarbe tet har varit att nå fram till en be dömning och värdering av det arkeolo giska materialet och dess möjligheter att belysa centrala stadshistoriska problem. Utgångspunkten har varit upp fattningen att arkeologiskt material kan ge kunskaper om kronologi, funk tion, social struktur och näringsun derlag. Materialet har organiserats från antagandet att formerna för den bosättning, som ägt rum och som det arkeologiska materialet speglar, är resultatet av en anpassning av funk tionen till vissa avgörande förutsätt ningar som topografi, kommunikationer, näringsgeografiska betingelser etc. Med utångspunkt härifrån har datama terialet valts ut och strukturerats. Som bakgrund har ett försök gjorts att kort karakterisera stadens läge, funk tion och näringsgeografiska förutsätt ningar. Från skriftligt material har hämtats uppgifter om institutioner, som i en eller annan mening speglar administrativa eller andra specialise rade funktioner. Systematiskt har da ta sökts, som givit de topografiska utgångspunkterna för besättningen. I redovisningen av det arkeologiska ma terialet har sådana upplysningar prio riterats som visar bosättningens för hållande till topografin, dess funk tionsbestämda karaktär samt vilken teknik som tillämpats. Möjligheterna till vidare undersökningar kan prövas i förhållande till de uppgifter om ut schaktningar som finns. Urvalet ger på en gång överblick över karaktären av det material, som finns tillgängligt om stadens medeltida ut veckling och en utgångspunkt för bear betning av detta material. I analysen görs ett försök att pröva det till gängliga materialets användbarhet. Härifrån kan erhållas ett underlag för den antikvariska bedömningen inför fortsatt verksamhet. Gällande lagstiftning Bestämmelser i lagen den 12 juni 1942 om fornminnen ger bl a skydd åt "läm ningar av fordom övergivna bostäder, boplatser eller arbetsplatser samt bildningar som uppkommit vid bruket av dylika bostäder eller platser" (2 §). Till sådana lämningar, som betraktas som fasta fornlämningar, räknas alltså även kulturlager i våra äldre städer. Om en fast fornlämning efter beslut av länsstyrelsen får tas bort, skall den undersökas och kostnaderna härför bä ras av arbetsföretaget (9 §). (Se vi dare Underrättelser från RAÄ och SHMM 1976:7 och 8). Vissa byggnader skyddas genom lag den 9 december 1960 om byggnadsminnen el ler genom KK 26 november 1920 med föreskrifter rörande det Offentliga byggnadsväsendet. Datainsamlingen för Hästholmen av slutades 19830901. 1 HISTORISK GEOGRAFISK BAKGRUND 1 . 1 ALLMÄN BAKGRUND Hästholmen är belägen vid Vätterstran den i den östgötska slättbygden mel lan Omberg och det stora skogsområdet Holaveden. Denna nästan milsbreda slättbygd har en för åkerbruk mycket gynnsam jordartssammansättning av kalkhaltig moränsandlera och är ett av landets bördigaste områden. Redan i de äldsta kartorna 1600talets geometriska jordeböcker karakteri seras området av ett intensivt åker bruk och bristande betesmarker. Häst holmens ägor, som alltsedan de äldsta kartorna har endast obetydligt för ändrade gränser, utgörs av styv lera, örjord och hällar av urberget (SGU Aa 130 s 31 f; LMV:D 1439 och 9:1; Helm frid 1962 s 7 f, 47). Den goda jorden har redan före Kristi födelse givit upphov till mänsklig odling, varför trakten kring södra Omberg är rik på fornlämningar. Inom några kilometers radie från Hästhol men finns sålunda extraordinära läm ningar från såväl sten som brons och järnålder. Några rikshistoriskt betydande medeltida fornminnen är också belägna inom denna radie: i sluttningen söder om Omberg ligger de omdiskuterade ruinerna "Sverkersgår den", "Sverkerskapellet" och Alvastra kloster (Frödin 1919, 1972; Lindell 1952; Swartling 1969; Lindahl 1972). Hästholmen torde av naturgeografiska skäl redan under förhistorisk tid ha fungerat som hamnplats för kontakter na med Västergötland och Småland. Om de i Hästholmen befintliga, tretusen åriga hällristningarna med skeppsmo tiv kan tagas som belägg för detta, är väl osäkert (Malmer 1981 s 106). Hästholmens funktion som hamnplats kan dock klart beläggas från och med 1300talet (se avsnitt 1.4). Det är ' uppenbarligen denna funktion som under '5 u." . i l. .... .. g..., ;i v, ,_ , sskie nns gang de, ewa" nwlere e ...LA:3a .starkt betydelse: de två expansionsfaserna 1300talets och“'1;_800talet§'L synes bägge ha sin förklaring i sjöfarten. Namnet Hästholmen under medeltiden även i pluralform har ay ortnamns Karta 1. Sydöstsveriges territoriella indelning under medeltiden med gränser enligt Atlas över Sverige 133 154. The territorial division of southeast Sweden in the Middle Ages. Boundary lines after Atlas över Sverige, sheets 153 134. VU I Em\äMw®\EzmH§ \ . 1 ,' . ?åriga Wåmpmm ä 13mm!?in iågw X, (3454??? 1 ”W åjäriêew km "“ ' J. 1 : : lÄSTäI'iOLM ' . '4, , . “1 1 Lyünlgåöos ?mg x 1 §52/ v ' J < Gudhem/ Aj \7.FÃLKÖP|NIC; LV?/:\\ FO' 4 + f+ ”7011 Var" o 0 | \ \ ;föfL ND :sig Red Väg) ,F * .få/'4 MM âaoessuyn / ä \* JÖNKÖPING TveTO §\ \ STF ,7:4 .f'°"'"""'\2(^/ “Kr/ kv/ :› i '\ \l .\ V' r] I : 1 \.§ /(Norra 3. _Uppwdmge \ 2r bygd) › , \ % E \\ 1 I 9 / \ I 7 / 1 l I' \ Made/säd ,” ,x i \ < ä KSNGE ; (55 L Vásfra \ """"""""" “ å (io/“93 ,gå Lai/ang NJUDUNG Folk/and f 1. ELLEHO KALMAR “vad % 'I L ' ' Riksgräns N “ “1 Lândöküpögfüñö 7) _1,.5 V4 , 7 5 M m. a.. M_ (3 *U »4:73:14 T; T *M 1 F' i »w ***** u forskarna knutits till de holmar som hamnanläggningen sedan 1800talet vi lar pâ. Någon datering har inte pre senterats; namnet är dock snarare av en medeltida än av en förhistorisk typ (Kjellberg 1917 s 17 f; Franzén 1982 s 74). Det äldsta skriftliga omnämnandet är från sekelskiftet 1300 (DS 1764, 1765). Redan då framstår Hästholmen som en urbaniserad ort, d v 5 en ort med mer kantila funktioner till skillnad från omnejdens rent agrara bosättningar (Andersson 1971 s 96). Under 1300ta let nämns i dokumenten en kyrka och en borg i Hästholmen, men framför allt vittnar bevarade dokument om Hästhol men som tingsplats (se avsnitt 1.2 och 1.4). Dessa tecken på en urbanisering avtar vid sekelskiftet 1400. Hästholmens tillbakagång har satts i samband med etableringen av Vadstena kloster och stad (Styffe 1867 s 187 f). Klostret blev av stor betydelse under 1300ta lets sista decennier och dess stad fick privilegier 1400, varför det är sannolikt att Vadstena under denna pe riod allt mer övertog Hästholmens roll som merkantilt centrum på den östgötska Vätterstranden. Eventuellt finns också ett samband mellan Häst holmens nedgång och urbaniseringen av Hjo, som var dess västgötska motpart i sjöfarten över Vättern. Hjo uppträ der i dokumenten nämligen som stad första gången 1413 och har ett med Hästholmen identiskt sigillmotiv: en båt för fulla segel (Medeltidsstaden 35 s 24). Hästholmen nämns i bevarade dökument sista gången som tingsplats år 1523 (MÖF I bihang s 4). År 1540 består orten av fem Alvastra klosters landbogårdar och kan i kro nans jordebok ej identifieras som nå got annat än en bland många av klost rets byar i östergötland. Tollstads socken (RA: Österg. handl. 1540:3). Från den äldre vasatiden finns ytter ligare två exempel på Hästholmens för lorade ställning. År 1548 finner kung Gustav en dit föreslagen lokalisering av ett spannmålsmagasin olämplig: Vad Stena vore ett bättre alternativ än det av fogden föreslagna Hästholmen (GIR 1548 s 324). Ett annat mått på Vadstenas dominans finns i ett pri vilegiebrev för Vadstena från år 1602. I detta beklagar sig borgarna över det landsköp som jönköpingsborgarna bedriver "uti en by benämnd Hästhol men, vid Omberg liggandes" (PRF IV 156). Hästholmen fick emellertid ett nytt sekellångt uppsving från och med 1800 talets mitt. Sjöfarten på Vättern blev livligare som en följd av Göta kanal och av ångbåtstrafiken. Hästhol mens roll som uppsamlings och utskepp ningsplats för den rika jordbruksbyg den söder om Omberg blev därigenom aktuell. År 1856 1859 skapades en ny hamn som förenade stranden med de utanförliggande holmarna. År 1860 upp fördes det äldsta och ännu bevarade hamnmagasinet. På 1860talet förekom en betydande handel via Hästholmen med inskeppning av bl a bräder, sill, salt och tegel och utskeppning av spannmål, smör, ägg, sprit, bjälkar och stockar. I detta skede trafikera des Hästholmen dagligen av ångbåtar (Karlsson 1972; Tillinger 1956). En av ångbåtsresenärerna var en tysk resehandboksförfattare som 1865 kom till Hästholmen, varvid han fick föl jande intryck: "Hästholmen är det egendomligaste ställe man i Sverige kan få se. Sjöstranden, som redan' förut på flera sträckor visar sig kal, brant och delad i klyftor, blir här liksom sönderkrossad till flera hol mar, som ligga dels nakna, dels be växta med buskar af allehanda slag, och antagna hafskustens skärgårdska rakter. Stranden drager sig här något tillbaka, och enär en holme lagt sig midtför bugten, har man här en säker hamn, hvilken såsom det tyckes till överflöd erhållit skydd af en väl buggen granitdam ... Man söker Hästholmen förgäves på äldre kartor. Där finns hittills icke många hus; den (:orten) påminner fastmera om de ame . rikanska städerna, och torde väl sår som dessa hafva en framtid. Omgifven utaf de fruktbaraste sädesfält, och belägen icke långt från Omberg och Al vastra kloster, förenar Hästhölmen alla elementer till en lycklig utveck ling" (Passarge 1868 s 57 f). ' Och lycklig blev den. Även om Hästhol men inte just blev den amerikanska I ' * . 'Karta 2. Ibpografiska kårens och Generalstabens karta över Sverige. Hästholmenom rådet. Utdrag ur bladet Hjo 1884. Skala 1:100 000. Ibpographical map of Sweden. 1%6 Hästholmen region 1884. Scale 1:100 000. 8 , ll [lämliwmigäa 17 I'chzw'luua'sv'n . . › , › . L' 'm7' Vu ' 4 1 x . 1* zv. ('"cmzl i ° *Junis:th 5 v . ' 'g limu 4.1, I'IÄ'N/jlryg a , x '5134 15.”. W ,, h V , " x '35 *25 M 4,, / _ > #2. Vi??? I' ' . j _ \ ei'l' . v / “M49 :lill/7(10)" . , s \ f ' ' ' my *2" 1 tüfmi'EZ nu; « 47V F» NN M Vw n'Hsmd _ W ,nga/Mg .su n ”är X \ ”x 1 g ,>w.....,..2.,... .»^ xx; , s r s \ \ nu... ,' \ . \ ;44/1 rnyilmlu \ *Ir*|">4|l||d.1\\ /J .V V '4 . 3" ' I riv/(19100171 » . N'Tx * å ' y' 'au ' ' ”' n' , y »WW *oj/ufnl/IL\ I'lun';% öyhjhtl H 4 4 “ frân/mnfp'F › II, ?hår/17.wa k :Fiske/up; :\ 'k ,1 x “ y \ . ä ;4 x _ :\ kulluhxwuw \ ?Q .mä w › .pmm «' » . ' › l * 4 .N (_ 0 h _, ' , _ z; * nåvmwdqi '1 2:357? . › ' »5 . :HEJ""W .v 1* [plan12,5 . " 'Å ;Ju/I q . gå, 1.... w 'v' ' ,a mümlgájud NA.” .in :f 1 ., Å "(51/11ququ *\'y (TN w* › ' ;av ;T ' ' ' :åska/,1.435. ' ' 'än n A's n z .. h. . _Main/um» I n 8' ..., . :1'({›“'|.11\I$://3. 'uni (fä ;\ , / , , i: ' “ml/Ng › r* '^ > v; (rutin/z : i_ :§55 :Wuw ' §45;Ezlälrçl'.ñrx;§. Å U L 1 › _ ' R U \ ' ,'33 Mmm/.4 ' fu., ' f v " 1,'7'. u _ . '5'/ I '202th 4 * Å'vuy 'ff/“V ' Warm/p' 14,58 “13' 1""Nñøfé I . åtar/1317:. » Jr» .vn II! :41. låt 1 »{//b,«(é›..»g, :V .. 9 . 1? kr? arga/“ä . i * s' \ , i , ».kljz'liáq11l 4;, . w Hung'MIhEa ,H . , A “älg 5 g_ a 2 storstad Passarge skriver om efter att ha blivit väl förplägad på ortens gästgiveri, så kom utvecklingen under 1800talets senare hälft och 1900ta lets början att bestå av en kontinuer lig tillväxt. Under dessa decennier inrättades post och telegrafstation, två järnvägslinjer, ytterligare spann målsmagasin och viss lätt industri. Ännu 1948 kallas Hästholmen i den to pografiska litteraturen "det lilla livliga samhället"; närheten till Ödeshög uppges vara orsak till att varken kreditanstalter eller tung in dustri då etablerat sig i orten (Jans son 1948). Sedan dess har emellertid hamnen och järnvägen förlorat sin be tydelse, vilket inneburit att den ekonomiska expansionen stagnerat. Trots detta har orten idag ca 500 in vånare och en expanderande småhusbe byggelse. Förklaringen ligger i bi lismen: Hästholmen har utvecklats till en sovstad. Dagens bebyggelse domineras helt av de stora anläggningarna i hamnen. I övrigt kan de olika expansionsfaserna väl följas i byggnadsbeståndet. Några avxde ursprungliga jordbruksfastighe terna blev efter Laga skiftet 1856 kvar på den gamla bytomten. Från den na kärna söder om hamnen har sedan samhället från och med 1800talets mitt expanderat i östlig riktning mot järnvägsstationen och landsvägen. I nordost ligger den yngsta generatio nen villor. Detta förhållande innebär, att efterkrigstidens byggande i hu vudsak inte drabbat de förmodat medel tida bytomterna (se avsnitt 1.4)l Idag är Hästholmen en av de två tät orterna inom Ödeshögs kommun, vilket är resultatet av 1970talets förvalt ningsreform. Områdets medeltida för valtningsformer är endast fragmenta riskt kända. Hästholmen räknas i den kyrkligtadministrativa indelning se dan äldsta tid till (Västra) Toll 'stads socken, som under senmedeltiden var lagd under Alvastra kloster ÅSçhück 1959 s 171), År 1327 nämns i ett testamente en_Echesia in Hest hoZm fkyrka i Hästholmen). Varken den na kyrka eller någon Hästholmens soc ken är känd i andra medeltida doku ment (se vidare avsnitt 1.4). Vid me deltidens slut,var Västra Tollstad en / 10 av socknarna i Lysings prosteri. vilket under senmedeltiden var av söndrat ur ett ursprungligt Skänninge prosteri (Schück 1959 s 223 fig 2). Det är känt att kronans förvaltning av östergötland under folkungatiden hade sin tyngdpunkt i landskapets östra del; knutpunkterna i äldre för valtningssystem är dock mer ovissa. Under det oroliga skedet 1364 1389 då mecklenburgare och folkungar käm pade om makten fick Hästholmen till fälligt en central roll i Östergöt lands förvaltning: Hästholmen blev centrum i den mecklenburgske ridda ren Gerhard Snakenborgs pantlän, som omfattade Lysings, Dals samt even tuellt också Aska och Vifolka hära der. I det nya förvaltningssystem som byggdes upp efter det mecklenburgska partiets fall kom Lysings härad och därmed Västra Tollstads socken och Hästholmen att ligga under kungsgår den Hov i Göstrings härad (Fritz 1973 s 80 90). 1.2 .TIDIGA DATA Ett dussintal medeltida texter, i vilka Hästholmen nämns har bevarats till våra dagar. Den äldsta är från sekelskiftet 1300 och presenteras ut förligare nedan. Dessa medeltida brev härrör till övervägande del från 1300 talet och vittnar i första hand om Hästholmen som borg (tidigast 1388, se avsnitt 1.4) och tingsplats (ti digast 1383, UUB: pergamentsbrev 30/11). De enda skriftliga beläggen för en urbanisering (se Andersson 1971 s 39, 92) av Hästholmen är följande: 1300/ 1310 omnämns i Helenas, Gudbjörns änka, donationsbrev till Al vastra kloster sigillum vil Ze nostre (vår orts sigill) när Hästholmen avses. På sam *ma pergament gör också Olof, Sune Släts son, en donation till Alvastra kloster. Dona tionen bekräftas med sigiZZum ville hestholma (orten/köp staden Hästholmens sigill) (DS 1764, 1765) 1327 upprättar Johan Erlandsson / in villa fbrensi Haestholm_ (i marknadsorten/köpstaden Hästholmen) sitt testamente, i vilket Alvastra kloster är den främste förmånstagaren. Till klostret donefâä bl a den curia in Hestholm fgård, i Hästholmen) vilken testa tor bebor. Förutom till klostret görs donationer till en rad kyrkliga insti tutioner i Västergötland, Småland och Östergötland, däribland till Echesia in Hestholm, una capeZZa (kyr kan i Hästholmen, en mässut rustning) samt tre mark pen ningar (DS 2602) 1384 pantsätter Olof Staffansson vissa egendomar som ersätt ning fbre that skip 0k fbr tomptaöre af klostersins iordh ii hestholmon han in nehaft i sex år. Pantsätt ningen bekräftas med bl a waro by incigla, som ännu n vidhänger dokumentet och här texten s(IGILLUM) VILLE HESTHOLMENSIS (RPB 1996). 1.3 ÄLDSTA KARTOR Kartmaterialet över Hästholmen har en ganska typisk sammansättning för en kronans by i Mellansverige. De äldsta kartorna är geometriska ägo avmätningar från 1639 och 1695. Stor skifteskartan från 1786 och Laga skifteskartan från 1856 ger en allt mer detaljerad och förfinad beskriv ning av terrängen. Den äldsta kartan är således från 1639 men är så scha blonmässig i sitt utförande bl a saknas holmarna i viken att den in te återges här. Vad gäller gårdar och gärden överensstämmer den dock med 1695 års karta, vilken är upprättad av L Rydström och här presenterad som karta 3. A' 11 Den bild man får av Hästholmen via kartan 1695 röjer endast i några de taljer att orten hade andra funktio ner än den ordinarie bondbyns. Byn bestod av fem gårdar (på karta 3:15) samt en krog (på karta 3:9) "för re sande som fara över sjön". Hamnen har _ markerats med ett ankartecken söder om den största holmen, vilken på de yngre kartorna kallas Husbacken. :Längst i väster är utjorden P marke rad, vilken betecknar kapellstomten, d v 8 Sannolikt platsen för den 1327 omnämnda kyrkan. Av beskrivningen till kartan framgår att Hästholmens by i likhet med de flesta andra på slättbygden i Lysings härad hade två åkergärden och således brukade två säde. Ett ovanligt drag är dock byns totala egalisering, d v 5 att de fem gårdarna är av samma storlek: en attung. Några spår av en reglering av bytomten kan inte iakttagas. En förklaring till dessa speciella för hållanden ligger troligen i att Al vastra kloster under senmedeltiden var ensam ägare till alla gårdarna (se även Helmfrid 1962 s 122, 146). Nämnda karta förvaras liksom övriga omtalade i Lantmäteriverkets arkiv, Gävle och har där beteckningen D 143. 9:1. Ett utsnitt av kartan har tidi gare publicerats av H Bergenblad (1972 s 169). 1.4 INSTITUTIONER, BYGGNADER FÖR ALLMÄNNA ÄNDAMÅL OCH ANDRA VIKTIGARE TOPOGRAFISKA FÖRE TEELSER 1.4.1 Uppläggning I detta avsnitt redovisas de fåtaliga genom litteraturen och skriftligt käll material kända profana och kyrkliga institutioner och byggnader som är av särskilt stor betydelse för diskussion av ortens funktion och topografi. Upp gifterna har i ett flertal fall häm tats ur 0 Frödins och H Bergenblads ar beten, men de har därvid också kontrol lerats mot det primära källmaterialet. 1.4.2 Kyrklig institution och byggnad' ' Kyrka 1327 formnlgras 1 Johan Erlands sons testamente: Item Ecole sie in Hestholm, unam bapel : Zam videlicet indumenta sa cerdotalia, arnamenta alta ris, calicem et pixidem ar genteos, cum tribus marchis denariés (vidare, till kyr kan i Hästholmen en mässut rustning, nämligen präst dräkt, altarutrustning, kalk och pyxis av silver, till sammans med tre mark pen ningar). Denna kyrka är inte känd i något an nat medeltida dokument; ej heller är någon Hästholmens kyrka eller försam ling känd vid medeltidens slut (Schück 1959 s 171, 201). År 1667 skriver dock den efter an tikviteter rannsakande kyrkoherden i Västra Tollstad: Wijd färgestaden Hästholmen, hafwer också warit ett sådant capeZZe, Hwaräst Zijten muur aff den sena gafwelen, sampt slijke raderaretc (Rannsakningar II s 261; SR 1). På 1695 års karta finns väster om byns tomter ett område kallat Kappels Ibmten (P på karta 3), vilket med all sannolikhet vittnar om kyrkans läge. Området är idag trädgårdsmark i sam hällets västra utkant. Vid storskif tet 1786 flyttades Kapellstomten på 'grund av bristande tomtmark till ett läge öster om byns tomter (LMV;D 143 9:1 och 2). Kyrkan i Hästholmen har tilldragit sig ett visst intresse i forskningen. I samband med 0 Frödins utgrävningar i Alvastrabygden på 1910talet lansera de C M Kjellberg (1916) tanken, att den 1327 omnämnda kyrkan är identisk med det av Frödin utgrävda s k Sver kerskapellet, beläget mer än 1 000 m norr om Hästholmen. Tanken har på to pografiska och arkeologisktkronolo v giska grunder tillbakavisats av Frö din (1919 s 41, 68). H Schück (1959 s 201) och T Andersson (1968 s 11 f) konstaterar att kyrkan försvunnit 13 mellan 1327 och 1500talets början, och förmodar att dess närhet till Västra Tollstads sockenkyrka gjort att den lagts ned. H Bergenblad (1972) har emellertid framfört en an nan tolkning: kyrkan i Hästholmen var ett kapell, d v 3 ej en sockenkyrka utan i stället ett bönehus för sjö farande, vilket han underbygger med en hänvisning till S Piras undersök ningar av förhållandena i Gränna. Det kan tänkas att kyrkan förföll som en följd av att Hästholmen vid sekelskiftet 1400 förlorade sin ställ ning som marknadsort. 1.4.3 Profana institutioner och byggnader Borg 1388 kallar sig riddaren Gerhard Snakenborg hövitsman å Häst holm, i ett frälsebrev för en Alvastra klosters egendom (RPB 2354). Termen hövitsman vittnar om en borg i Hästholmen (Fritz 1972 s 156). Ger hard Snakenborg, en av Albrekts av Mecklenburg pantlänsinnehavare, ut färdar visserligen brev i Hästholmen tidigast 1383, men det finns goda skäl att anta, att han varit verksam där redan vid 1370talets mitt, kanske ännu tidigare. Hästholmen var ridda rens privata fäste och centrum i ett pantlän som omfattade de närmaste hä radena (Schück 1959 s 318; Fritz 1973 s 84). Borgen kan förmodas ha varit en trä konstruktion vilken förföll efter det mecklenburgska partiets nederlag 1389 och den därpå följande omorganisatio inen av förvaltningen. Borgens läge framgår av 1786 och 1856 års karta, där den största av vikens holmar be nämns Hasbacken. Hus är det medeltida begreppet för fäste eller borg (KL 7 sp 90). Det medeltida fästet skulle således ha stått på den bergsknalle där Sedan 1800talets mitt ett fyr torn är uppfört. Lämningar i form av skifferbitar, te. gelgrus och stenskoningar har vid skilda tillfällen rapporterats från 4 :min X' i.: _ ,_ji 4:;;åA "< ' ur; ; A i.. i l _ i...__..._.' .i __._.A _i_.._:_ denna plats (Bohman 1829 s 75; Styf fe 1911 s 247; Raä: fornlämningsre gistret nr 42; SR 3 och 5). Befästning? I den historisktopografiska 1800 tals litteraturen förekommer en upp gift om "en uppkastad sandskans kal lad Kungsbacken" å vilken påträffats en järnkula med två tums diameter samt ytterligare några förrostade järnkulor. Några äldre uppgifter om denna plats finns ej, även om den i nämnda litteratur knyts till Dacke fejden (Bohman 1829 s 75; Widegren 1829 s 501; Frödin 1919 s 90 f). Kungsbackens läge är något svävande: "I Ombergs grannskap åt södra sidan"; "på en liten bergshöjd ... belägen på Hästholmens ägor vid pass 50 fam nar från Vättern". O Frödin menar med hjälp av den muntliga traditio nen att platsen ligger "västerut från Hästholmens järnvägsstation, ned mot Vättern"; dock betvivlar han befästningens medeltida ursprung. Med hänsyn till att varken H Erici 1667 eller C F Brockman 1760 nämner platsen i sin beskrivning och till att den ej är känd i lantmäteriak terna från 1600, 1700 och 1800ta len har Kungsbacken ej markerats på karta 5. ' Hamn ' Hästholmens hamn är inte uttryckli gen nämnd i något bevarat medeltida dokument. Ortens sigillmotiv en båt för fulla segel och dess strand bundna läge vittnar dock om sjöfart. Ytterligare vittnesbörd om sjöfart här två tidigare nämnda brev från 1300talet. 1327 testamenterar den i Hästhol men bosatte Johan Erlandsson penningar till sockenpräs terna i Fågelås, Hjo och Grevbäck på den västra Vät terstranden samt till fran ciskanerbröderna i Jönköping vid Vätterns sydspets (DS 2602; avsnitt 1.2). 14 . . Ägg:4.4.5 (24153: 1384 omtalas i ett pantbrev Al vastra kloster som ägare till ett skepp och en tomt i Häst holmen (RPB 1996; avsnitt 1.2). Hamnens läge framgår av 1695 års kar ta (karta 3) där ett ankartecken ri tats in söder om vikens största holme. På 1786 års karta (Länsstyrelsen i Östergötlands län, lantmäterienhetens arkiv: Västra Tollstad 18) har ankar tecknet en något annorlunda placering: sydost om Husbacken. Den långgrunda stranden söder om Husbacken torde läm pat sig Väl för mindre båtar. På 1856< års karta har strandhällarna sydost om holmen Husbacken beteckningen las tageplats. Hela hamnområdet har sedan 1800talets mitt kraftigt förändrats genom utfyllnadsarbeten mellan Hus backen och stranden. 2 DAIAINSAMLING 2 . 1 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH BEGRÄNS NINGAR Datainsamlingen har i denna rapport serie inriktats på uppgifter 1) om nuvarande och ursprungliga marknivåer, 2) om arkeologiska observationer samt 3) om utschaktningsförhållanden. På grund av de speciella förhållanden som gäller för Hästholmen, har det endast i liten utsträckning varit möjligt att registrera dylika uppgif ter. Genom ett under 1983 färdigställt primärkartverk i skala 1:1000 är de nu varande marknivåerna väl kända. Dock har varken egentliga arkeologiska un dersökningar eller geotekniska prov borrningar utförts inom det relevanta området, varför några uppgifter om ur sprunglig marknivå inte kan presente ras; det arkeologiska registret blir av en ringa omfattning (avsnitt 2.3). Ej heller har det ansetts befogat att upprätta någon karta över utschakt ningen i området (avsnitt 2.4). Datainsamlingen har koncentrerats till följande kommunala verk, institutio ner och företag: Ödeshögs kommun: Byggnadsnämndens arkiv; östergötlands s HÄSTHOLMEN ' 100 200 4 : LLHJIL |Y i! 7_ Skala 1:4000 l » _v.,. ,A . _ *«\ \ _Vattebn \ \ j\\ »§j \ .“_4 :.\ › , v \ 704 \ /Z ÄV\W I. 77: \ y72\\ _\ \,1:2\ i\\ Håsfhölzmns . › ;J »gåÄyå (' \\ WWá _13/ gg, /,/( %w\ \ \\\ l i i x ((44 Ä7:31 ävyl/öo/ \ \ 7'\\k :,› ST'j **'i*427 ø“' : x 4:; l\ :sv 449 / › *N* L \ /1/1 47 ' 4m\ am // 01 _k\ HI/øäxw\\mmw \il_,ÅL*:/4 L * ;WH \\§:\_\\\ 513 /L / /1f/. Wk] M6 P\§M:::T“,/jvü \#:J . /"=3\\\I l :9 % Mo L413 L/JV7/7 A /J Jxxr_1;:so_Fe_::;/(“Wmewy \\\:*_:_1: ' ;_;_v '_\'*"'_ _ ._ __\\ \ \ ?, “ \\ \ /“ 4 / 2%“1 4/7 W :/\ \ \1w0 x 447 M \\ \\ 24+ Ta 3:r:: v'\ ,. \ \raA \\ 22 \L>r77c \ HM;N \/3 _3/”/ N?7 82 /' 'âj1 L//“ M \ ?7 ( ::===='« \\ \1'./7\ \\4 »:=* \\\ › \ Illa, 10: \\\ \ Hasfholmen \ 7/ Åå\"/ 1a1 \ //l/ \\\\\ \ l" ›) \\ Karta 4. Hästholmen. Nuvarande fästighetsindelning. Skala 1:4000. Present estate boundaries. Scale 1:4000. u och Linköpings stads museum; Lantmä teriverket; Lantmäterienheten i Mjöl by; Riksantikvarieämbetet och Sta tens historiska museer: Antikvarisk topografiska arkivet; VIAK AB. Redovisningen av det grundmaterial som tagits fram sker i rapporten på kartor i skala 1:4000 och i tabella riska förteckningar. En strävan har varit, att i detta kapitel inte föra in egna tolkningar av materialet. I de fall dylika påträffats i littera turen har dock dessa redovisats. Kar torna anger objektens läge exakt el ler ungefär samt i vissa fall även deras karaktär. Inventeringens rumsliga begränsning utgörs i öster av järnvägen samt i norr och söder av den öppna åkermar ken. En sådan begränsning motiveras av bebyggelsens lokalisering enligt de äldsta kartorna (avsnitt 1.3). Den medeltida bebyggelsens utsträck ning behandlas närmare nedan (av snitt 3.4). För mera ingående uppgifter hänvisas till respektive avsnitts inledningar. Om den allmänna problematiken kring valet av insamlingSuppgifter, se pro jektprogrammet (Medeltidsstaden 1). 2.2 URSPRUNGLIGA OCH NUVARANDE MARKNIVÅER Såsom ovan redogjorts för, saknas un derlag för en rekonstruktion av äldre marknivåer. Dagens topografiska för hållande redovisas här på karta 4, som är en förminskad och förenklad version av den kommunala primärkartan. 2.3 ARKEOLOGISKA OBSERVATIONER 2.3.1 Uppläggning För upprättande av ett stadsarkeolo giskt register (SR) har i föregående avsnitt (2.1) nämnda arkiv och litte ratur inventerats. Registret syftar till att förteckna alla de arkeolo giska observationer som hittills gjorts i Hästholmen. Med arkeologiska observationer menas här de iakttagel 416 ser av en äldre bebyggelse eller verksamhet som gjorts inom ovan defi nierade rumsliga gränser. Iakttagel serna kan vara av vitt skilda slag. Endast de har förbigåtts som utan tvivel kunnat föras till ett förhis toriskt skede (t ex hällristningarna), eller till perioden efter år 1600. Det lilla material som stått att upp bringa är till stor del publicerat 1919 av 0 Frödin i dennes avhandling Alvastrabygden under medeltiden. Se dan dess har några lösfynd tillkommit, vilka omhändertagits av antikvariska myndigheter och därför blivit till gängliga för forskningen. Materialet har förtecknats i SR med uppgifter om karaktär, fyndomständig heter m m. Till SR hör kartor i ska la 1:1000, där de arkeologiska obser vationerna schematiskt redovisas. 0r ginalet till SR med kartor kommer att förvaras och ajourhållas på Riksantik varieämbetet, Stockholm, med kopior hos länsantikvarien på länsstyrelsen i Linköping samt hos landsantikvarien på Östergötlands och Linköpings stads museum i Linköping. I denna rapport redovisas ett utdrag ur SR (2.3.2), som är en kobt samman fattning av vissa uppgifter om obser vationerna. Detta förhållande innebär, att det fullständiga SR, vilket såle des icke redovisas i rapporten, är den lämpliga utgångspunkten för en fort satt arkeologisk forskning. I avsnitt 2.3.2 har beteckningen "I" använts för olika typer av invente ringar och besiktningar, "S" för lös fynd gjorda i samband med schaktning eller andra markingrepp samt "MA" för marinarkeologisk eller dykareun dersökning. Beskrivningen består av en kortfattad karakteristik av vad som observerats. Om observatören fram fört någon uppfattning om datering eller attribuering så har denna med tagits. Några uppgifter om kulturla ger föreligger inte. ; De arkeologiska observationefña är i möjligaste mån ordnadeefter fastig heter. För att underlätta kopplingen mellan karta 5 och avsnitt 2.3.2 har en sammanställning gjorts i löpande nummerordning, vilken samtidigtär kronologisk. l Observationer upptagna i stadsarkeologiskt register (SR) , 1 I Nr Fastighet etc 'rd Hästholmen 1:10? Hästholmen 7:24 Hästholmens hamn 1:1 Hästholmen Hästholmens hamn 1:1 Vättern (Hästholmen 1:10) QUWHÄCNNN 2.3.2 Utdrag ur stadsarkeologiskt register (SR) Fastighet, undersökningsår, Typ av Kultur _ Steril Nuvarande nr, beskrivning under lagrets nivå; marknivå; sökning mäktig m över m över het i m Opunkt Opunkt Hästholmen, okänt läge n (ej markerat på karta 5) 1932 4 Sigillstamp S Datering: 14001550 Hästholmen 1:10? 1667 1 Gavelmur och andra I murrester av ett kapell Hästholmen 7:24 <1828 . 2 Kanonkulor _ S Datering: 1500ta1? Hästholmens hamn 1:1 1 1828 E 3 Tegelgrus och skiffer I 5 bitar 1981 5 Kulturlager och sten I skoningar Vättern (Hästholmen 1:10) 1983 6 Myntfynd >›280 mynt, på MA ca 10.m djup Datering: präglade ca 1400*1520 g 7 7! 7 f ;5. / 17 HÄSTHOLMEN ZLJL 19° 29° ' . i p\\\ Skala 11,000 1 *xx ä\r 'vattem k * e \ \ j \ \ \. oö\ \ L 725 Vf i? \ 5 \ v \ 724 \ /Z \. . 095 1 I \ . ' 451 \02 \. // \ \ {V\Tlä ; .*\Å » k 1 \ //zäâ\ .\ “ “'\:,.1=2\ \ \ :Höâfhöimäñs k_ _/ )/ Ä\ \\ \ › L 44% Å\_ \ \\ ø 2 I “524” *x ›// (QMXmAÅx/;ao/ ;XV NÄKÅ. Å / __ 4:27 y/ \ > 5., . ' * :1 \ J 7/ \ 7 \\\ / \:J\/ 419 / . d ll: \\\›>/ /1 0 “Man 4:26\\\ // m4 * \ /1' F/ /^\5§:Öü \\ Tbuöfad 1,_Jl “"ÄLø “////7 h ' “y” : \ äilÅ /_ v' /t / v\{1m P\<M_ølr/_ \WJ\4LJ , h6\wl lim v H0 “W z V>“'7 04 .x / J x_ _ 4 3:4 « L:_:/</ mm* 444/ \,::*_?:\_\:_f /E'::*\: 'Tf' _ '° _ '\\ \\H:47\1 \ r/ _ /ø'u ' / \ 214 W “. (74) \ \1:16\\ \\ “47 \ kv <7/ ragg___f/;x 'x .: .Ål/:M \ 142 \ \ 7:32 \\7 22 i 24 z \ \\ WA / V 7,57? v \\19 \»4 ,A/ i 22 \\ 4 J \ Å \ 25 // V. §2 \/ \_ /\/ 215 VNLJ 43/1 / 7=1 \ 2:7 jr:_:=::,z'»""“\\ \\ 1:'17\ \ \\<\ 72* 10: \x\ \ \ Hösfholmen \ 7/ '70:1 \ ,ll . \\\\\ . \ 9 H 1 o ensmld arkeolog/'sk lakfmgelse 2 O ankeologisk ioki'mgelse med onsg'jke/“f läge .' 5 Karta 5. Hästholmen. Arkeologiska observationer. Skala 1:4Ö06. Archáeological observations. Scale 1 :4000. 1. = Archaeological obsemations; 2. = Archae'ological observations with' uncertain position. 2.3.3 Fynd Föremål Av tabellen 2.3.2 framgår att de ar keologiska observationerna är få. Vad gäller fynden blir då materialet ännu mer begränsat: en sigillstamp (SR 4), som förvaras i SHM, Stock holm, samt det av dykare gjorda mynt fyndet (SR 6), vilket ännu är under bearbetning och därför icke fått nå gon fastställd museitillhörighet. I den topografiska litteraturen från 1800talet omtalas dessutom i nejden fynd av kanonkulor (SR 2), sporrar och spjut, vilka dock idag är sking rade (Widegren 1829 s 501; Bohman 1840 s 71). 2.4 UTSCHAKTADE OMRÅDEN I syfte att fastställa i vad mån de 'medeltida lämningarna är utschaktade genom moderna markingrepp, t ex schakt ningar för källare, har man i denna rapportserie regelmässigt upprättat kartor, vilka redovisar utschaktnings förhållanden. Det har av flera skäl bedömts vara meningslöst att upprät ta en sådan karta över Hästholmen: bl a är det ännu okänt vilken ut sträckning och karaktär ett sådant kulturlager kan ha'i Hästholmen. Den utschaktning som otvivelaktigt har ägt rum är också av en begränsad omr fattning: ingreppen består främst av schaktningar för småhuskällare. Bland ^ de större störningarna av lagerfölj den är den forna järnvägen ned till hamnen. Den löper genom centrala par tier av Hästholmen och har vissa sträckor lett till omfattande schakt ningar. I själva hamnområdet är det svårt att bedöma utschaktningsförhållandena då ju stora utfyllnadsarbeten helt har förändrat marknivå (avsnitt 1.4.3). Det är dock troligt att de stora an läggningarna närmast Husbacken har skadat lämningarna av 1300tals bor gen. Som en sammanfattning kan sägas, att ett eventuellt kulturlager i Hästhol men endast i ringa mån har skadats av utschaktningar. 19 3 ANALYS . / 3.1 UPPLÄGGNING Summeringen och analysen utförs i tre steg. Först sammanfattas och analyse ras det arkeologiska materialet, vaf vid tyngdpunkten ligger på dess an vändbarhet för en diskussion av Häst holmens kronologi, funktion och to pografi. I det därpå följande avsnit tet diskuteras uppkomstproblematiken och topografin. Till sist behandlas frågor kring den framtida arkeologiska verksamheten i Hästholmen. 3.2 ARKEOLOGISKT LÄGE De i Hästholmen hittills gjorda ar keologiska observationerna har för tecknats i avsnitt 2.3.2 och markerats på karta 5. Dessa observationer är resultatet av fornminnesinventeringar (SR 1, 3 och 5), slumpmässigt gjorda lösfynd (SR 2 och 4) samt ett marin arkeologiskt fynd (SR 6), vilket var" en följd av ett systematiskt sökande. Några arkeologiska grävningsundersök ningar har således inte gjorts i Häst holmen. Vilken kunskap om det medeltida Häst holmen kan då dessa spridda uppgifter om materiella lämningar ge? Den äldsta observationen SR 1 från 1667 är kanske samtidigt den mest givande. Så som framgått ovan (avsnitt 1.4.2) sak nas nämligen idag helt fysiska läm ningar av en kyrka i Hästholmen. Den av lantmäteriakter utpekade platsen är i våra dagar trädgårdsmark, och frågan är, vad där fortfarande kan finnas kvar under markytan. Motsvarande värde för lokaliseringen 'av en dokumentariskt känd företeelse i detta fall borgen har SR 3 och 5. Dylika allmänna uppgifter om tegel grus och kulturlager säger dock knap past något om borgens kronologi eller funktion. Några av de observerade stenskoningarna (SR 5) må lika gärna vara gjorda i samband med uppförandet av spannmålsmagasinet på 1860talet (avsnitt 1.1) som under medeltiden. Lösfynd av den typ som SR 2 och 4 utgör, kan inte sägas vittna om myc ket mer än att människor vistats på dessa platser under 1400 och 1500 talen. Sigillstampen (SR 4) har till hört en person vid namn Olof Peders son med okänd ställning och hemort; troligast är väl dock att det rör sig om en borgare, om än med okänd hemvist. De nu skingrade eller för störda fynden av krigiska ting (SR 2) kan, såsom föreslagits, härröra från Dackefejden. Lysings härad var då ett av de områden i Östergötland där upp rorsledaren hade stöd. Hårda Strider utkämpades i häradet under vintern 1543. Särskilt känt är ett rebeller nas anfall mot det kungliga fästet Alvastra kloster i mars nämnda år. En i övrigt okänd Per Smed i Hästhol men var tidigare samma år delaktig i gripandet av upprorsledaren Tord Rid dare (Larsson 1979 s 216, 225). Ett annat lika tänkbart alternativ är att förknippa dessa fynd med Daniel Rant zans fälttåg i Östergötland 1567. Den danska hären hade i november detta år sitt läger i det lättförsvarade Al vastra kloster (Jensen 1982 s 236 f). Eftersom fynden inte är närmare be stämda och nu försvunna, är det i dag mycket svårt att med utgångspunkt från dessa säga någon om Hästholmens roll i dessa bägge konflikter. " Det marinarkeologiska fyndet (SR 6) får sägas vittna om Hästholmens väl kända funktion som hamnplats för den senmedeltida sjöfarten mellan Öster götland, Västergötland och Småland. Dessvärre säger det oss knappast nå got nytt om Hästholmens kronologi el ler funktion i övrigt. Icke desto mindre har fyndet ett stort numisma tiskt värde. Av dess sammansättning att döma har det hamnat på Vätterns botten i inloppet till Hästholmens hamn någon gång efter 1512, alltså troligast under de oroliga åren i Kal marunionens slutskede då Sten Sture den yngre var riksföreståndare.qun› det kommer att utförligare presente ras av M Golabiewski i tidskriften Hikuin. En behandling av detta fynd“ torde bl a kunna ge Väsentliga bidrag\. till frågan om myntcirkulationen i Östergötland under Sturetiden. I vän tan på detta kan dock vissa enkla jämförelser göras. Hästholmenfyndets enastående volym framgår vid en jämförelse med andra samtida myntfynd i Östergötland (Mal mer Wisêhn 1981 karta 8). Det är endast de hopade fynden från utgräv ningarna i Alvastra och Vreta kloster som har en större volym. Med hänsyn till att Hästholmenfyndet synes vara ett depåfynd, d v 5 att det hamnat på Vätterns botten som en enhet, fram står det som ännu större vid en jäm förelse inom landskapet. De hopade klosterfynden har ju avsatts under en längre tidsperiod och speglar därför inte någon samtidighet. FörutOm att det rör sig om en avbruten penning transport snarare i institutionell än i privat regi kan idag inte myc ket sägas om de historiska omständig heterna kring Hästholmenfyndet. Sammanfattning: fornminnesinvente ringar under 1600, 1800 och 1900 talen har givit upplysningar som be kräftar och lokaliserar de dokumen tariskt kända institutionerna borg och kyrka. Därtill kommer några lös fynd av ringa värde för en diskussion av det medeltida Hästholmens kronolo gi och funktion samt ett marinarkeolo giskt fynd som visserligen är av stort numismatiskt värde, men dock knappast tillför den stadshistoriska diskussio nen något nytt. 3.3 URBANISERING Med begreppet urbanisering avses här den förändring i det medeltida samhäl let som innebar uppkomsten av ur bon desamhället avsöndrade tätorter, där handel och hantverk skulle bedrivas (Medeltidsstaden 7 s 6). I detta av snitt handlar det följaktligen om att söka tidpunkten för och orsakerna till Hästholmens uppträfande som villa fbrensis. Nedan görs först en genomgång av forsk ningsläget och därefter prövas en ny ansats och slutligen ges en sammanfat 'tande tolkning. ,_r ., 3.3.1 Forskningsläge ”i I den senast publicerade översikten över Sveriges medeltida städer tas V 2 ' .a :I , Hästhplmen med bland de orter som blir städer under folkungatiden, vil ket baseras på att orten hade sigill och kallas villa fbrensis, i ett do kument från 1300 (Medeltidsstaden 7 s 14). Denna uppfattning, att Häst holmen Var en hamnplats på väg att ,under 1300talet utvecklas till köp stad, finns företrädd redan av 1800 talets historiker (Styffe 1867 s 187 f; Hildebrandn1879 s 325) och har be tvivlats varken i akademiska avhand lingar (Frödin 1919 s 59, 189 ff: Schück 1926 s 248; Schück 1959 s 171; Fritz 1973 s 84) eller i lokalhisto risk litteratur (Karlsson 1961 och 1972; Andersson 1968 s 12; Bergenblad 1972). Det ringa intresse som Hästholmen till dragit sig bland forskarna har inte räckt till vidare resonemang om urba niseringens orsaker. Allmänt talas om Hästholmens roll som hamnplats alltse dan förhistorisk tid. Andra faktorer som framhållits vara av betydelse för marknadsortens utveckling är Hästhol men som tingsplats och borg. 3.3.2 En ny ansats För att bättre beskriva och analysera den komplicerade process som urbani seringen innebär har man inom stads historisk forskning försökt med att splittra upp stadsbegreppet i ett an tal kriterier (Medeltidsstaden 7 s 6): fanktionella som avser ortens cent ralfunktioner i ett omland; topografiska som avser ortens sär präglade bebyggelse i förhållande till den omgivande landsbygdens; inre rättsligt adhinistrativa som avser ortens särställning gent emot landsbygden, vad gäller rätts väsende och styrelseformer. Kriterierna kan sägas motsvara i nämnd ordning begreppen centralort, tätort och stad. En mera utförlig diskussion av begreppen och deras relevans har publicerats av H Andersson (1971). De i kapitel 1 och 2 redovisade data kan i enlighet med dessa begrepp användas på följande vis: 21 Hästholmen var sannolikt under för historisk tid en centralort i kommu nikationshänseende genom den naturgiv na hamnplatsen lämpad för kontakterna med Västergötland, Visingsö och Små land. Denna funktion kan'beläggas först på 1300talet, men vi får för moda att Hästholmen var en flitigt _ utnyttjad hamnplats redan under Sver kersättens tid vid makten på 1100 talet. I detta tidigmedeltida skede var Visingsö med sitt starka fäste en av de viktigaste knutpunkterna i riket, varför hamnplatsen i Hästhol men torde ha haft betydelse för kon takterna med Östergötland. Det finns inga tecken på att Hästholmen någon sin var en religiös centralort med betydelse för ett omland. Som ad minstrativ centralort fungerade Häst holmen däremot under Gerhard Snaken borgs tid, ca 137090. Den mecklen burgske riddarens borg var centrum i ett pantlän som omfattade Lysings och Dals härader samt kanske ytter ligare några. Under denna period är Hästholmen också känd som tingsplats r 'för Lysings och Dals härader. Det är Osäkert om Hästholmen någonsin varit en tätort i topografisk mening, d v s en ort med en tätare bebyggelse än vad omnejdens byar kan uppvisa. Den bild 1600talets kartor ger tyder inte på detta och några arkeologiska eller andra spår av en bebyggelseför tätning har inte heller påträffats. Som en ort med en administrativ sär ställning, i funktionellt avseende skild från omnejdens byar, uppträder Hästholmen i början av 1300talet, då orten har eget sigill och i dokumen ten kallas villa förensis, d v 5 köp stad. 3.3.3 Summering Hästholmen uppträder sålunda som villa fbrensis redan vid sekelskiftet 1300. Även om denna urbanisering inte ledde till en stadsbildning som övriga sam tida motsvarigheter inom landskapet Skänninge, Linköping och Söderköping så är det av intresse att något dis kutera orsakssammanhangen. Kanske kan man i dessa små orter med en urbanise ring t o m mer renodlat studera fenomenet. Hästholmens roll som knutpunkt för kommunikationerna över Vättern har påtalats ovan. Men denna funktion kan inte enskild ha lett fram till etab lerandet av en privilegierad marknads plats de ekonomiska och sociala as pekterna måste också beaktas. Den tolkning som här skall skisseras i hypotesens form, menar att Alvastra kloster har haft en helt avgörande betydelse för Hästholmens utveckling. En undersökning av Alvastra klosters roll för Hästholmens urbanisering mås te börja med en granskning av bebyg gelsestrukturen före klosteretable ringen vid 1100talets mitt. I vikinga tidens slutskede var bygden söder om Omberg sedan länge ianspråktagen av en bofast befolkning. Bosättningarna Alvastra, Uckleby, Nävstad, Tollstad, Haninge, Tägneby och Forsby utgör Hästholmens närmaste grannar och har alla sådana namntyper, att man med säkerhet kan hävda deras höga ålder. De mest påtagliga arkeologiska spåren från vikingatiden för att nu ute lämna äldre perioder är de runstens fragment som påträffats i Västra Toll stads kyrka (Lindell 1952 s 22 f). Det i fallet Hästholmen intressanta är dock, att varken ortens namntyp, ägofiguren eller arkeologiska fynd vittnar om att den var etablerad som en självständig agrar bosättning i' detta skede. Hur man tolkar den s k Sverkersgården (Swartling 1969 s 24 ff), framstår Al vastra genom sina rika gravlämningar såsom en vikingatida och tidigmedel tida stormansgård (Frödin 1919 s 20 et passim), som enligt traditionen var ett av den sverkerska ättens arve gods, vilket genom donation 1143 blev stommen i cistercienserklostret Al vastras godsinnehav (Rosén 1949 s 134). Den sverkerska kungaätten gynna de klostret, vilket under de följande århundradena utvecklades till en av Östergötlands och rikets mest bety dande kultürella'och ekonomiska insti tutioner. Dess godsinnehav_pnder 1100 och 1200talen äFendast föga känt, men av donationsbrev framgår att före 1300, d v s när Hästholmen framträder som villa fbrensis, hade klpstret för utom i Östergötland och Småland ett omfattande godsinnehav på Vätterns 22 västgötasida, i synnerhet på Hökens ås (Ortved 1933.8 67 f). Vid medel tidens slut omfattade klostrets tre rättardömen där över 50 landbogårdar (Bohman 1829 s 85), av vilka många sannolikt var i klostrets ägo redan före 1300. En annan viktig del av godsinnehavet var belägen på Visingsö, även detta en följd av den sverkerska ättens donationer (Berg 1885 s 46; Lindqvist 1980 s 32, 39). Förvaltningen av egendomarna på and ra sidan Vättern krävde sjöfart och en hamnplats. Förutom persontrafiken skulle också avkastningen transporte ras för att konsumeras i klostret el ler för att avyttras. Det kan inte beläggas att Hästholmen var denna hamnplats förrän genom 1300ta1ets i dokument. Såsom visats ovan är det dock i högsta grad sannolikt, att er ten fungerat som hamnplats långt tip digare (avsnitt 1.4.3). Knytningen mellan Alvastra kloster och Hästholmen är uppenbar i det skriftli ga källmaterialet. Den givna invänd ningen, att detta fenomen blott speg lar de medeltida arkivens ojämna be varingsförhållanden, är i detta fall inte helt giltig. Av testamentet 1327 framgår att testator tydligen en förmögen frälseman med nära anknytning till klostret, kanske en av de s k familiares (Hall 1898 s 84) hade ett kontaktnät som sträckte sig över Vättern och således var grundat på sjöfart med utgångspunkt i Hästholmen. Det framgår också att testator dess utom stod i ett beroendeförhållande till riksrådet och Sverkerättlingen Knut Folkesson (Algotsönernas ätt, Se (Koit 1957). I pantbrevet 1384 meddelas uttryckligen att klostret ägde skepp och tomt i Hästholmen, vilka kunde arrenderas ut (avsnitt 1.2). Den älds ta helhetsbilden av ägoförhållandena i och kring Hästholmen är den som kan tecknas ca 1540. Vid denna tidpunkt ägde klostret alla fem gårdarna i Häst holmen. Klostret var då också en helt dominerande jordägare i den socken i (Västra Tollstad) vilken Hästholmen räknades till (RA: Östergötl. handl. 1540:3; Bohman 1829 s 83 f). Ett me mento vad gäller ägoförhållandena ut gör dock uttrycket villa nostra i He lenas donation vid sekelskiftet 1300. Det är oklart hur detta uttryck skall tolkas. Man kan således tänka sig/ett för lopp där den mark Som Hästholmen e tablerades på ingick ien urSprung lig donation till Alvastra kloster; kanske hörde den till byn Tollstad. Vid hamnplatsen utvecklades\en mark nadsplats där kIöstret avyttrade sitt överskott och införskaffade varorgsom det inte självt kunde framställa. Det väsentliga i förändringen av hamnplat sen är, att medan stormännen under tidig medeltid reste med sina följen mellan storgodsen för att där förtära överskottet, så krävde cistercienser klostrets ekonomiska organisation att överskottet i stället transporterades, för att konsumeras i klostret eller för att avyttras. Denna hamn och mark nadsplats fick privilegierad status någon gång före 1300, då den ju har eget sigill. Det är alltså möjligt, att det är klostrets egna ekonomiska intressen som drivit fram urbanise ringen av Hästholmen. Orten skulle i så fall vara exempel på den typ av abbotts och biskopsstäder som är känd från nordvästeuropa, men ovanlig i Sverige (Schück 1926 s 469;.Duby 1968 s 154; Hilton 1975 s 77). Det finns ett som jämförelse intres sant försök att etablera en biskOplig stad i Finnveden i västra Småland som är en relevant analogi i tid och rum. Linköpingsbiskopen Henrik medgavs 1279 av kung Magnus rätten att på sin egen dom Berga i Finnveden inrätta en villa fbrensis, d v s en köpstadsom därefter skulle höra till biskopsstolens egen ' domar (PRF I 2; Schück 1959 s 289). I privilegiebrevet säges att biskopen förunnas tam in regalibus omnibus causis et juribus'quam episcopalibus (såväl alla kungliga som biskopliga saker och rättigheter). Bland de "sa ker och rättigheter" som kungen här överlät, torde saköret, d v s del i böter, ha varit det ekonomiskt mest betydande (Österberg 1969). På samma sätt som biskop Henrik kan abbotten i Alvastra ungefär samtidigt ha utver kat de kungliga rättigheterna till en villa fbrensis i Hästholmen. Denna hy potes vinner också visst stöd vid en undersökning av förhållandena vid and ra cistercienserkloster. Fenomenet är dock ej närmare studerat i Sverige. Den översiktliga genomgång av de dans ka cistercienserklostrens historia, som V Lorenzen gjort, tyder på att 23 Lögum i Vestslesvig och Ås i Halland kan vara värda ett mer ingående stu dium. I dessa bägge klosters närhet utvecklades nämligen små marknadsor ter (Lorenzen 1941 s 65, 243). I den senast publicerade översikten (Mc Guire 1982) över de danska cister cienserna ägnas fenomenet ingen sär skild uppmärksamhet (jfr dock s 80 och 143). De bästa analogierna härstammar från kontinentalt och brittiskt område. I England och Wales fanns år 1300 ca 70 cistercienserkloster. Av dessa kan minst 22 visas ha haft kungliga privilegier till en eller flera mark nader på kortare eller längre som mest åtta mil avstånd från klostret. 1200talet präglades i England av en allmän expansion av privilegierade marknader; många av dessa marknader föll i klostrens händer. Marknaderna, innebar för klostren dels en möjlig het att avyttra ett överskott från den egna produktionen, dels att kunna förvärva vissa bristvaror. En viktig aspekt var också marknadernas egen skap av fiskala inkomstkällor, d v s att kunna uppbära sådana avgifter som tull och böter (Donkin 1962). Den sedan några är mycket aktiva tys ka cistercienserforskningen har givit mycket intressanta resultat rörande klostrens handelsaktiviteter. Förhål landena vid den södra östersjökusten kanske också lämpar sig än bättre för en jämförelse med svenska förhållan den: här bidrog cistercienserklostren till att de olika furstendömena inlem mades i en västeuropeisk sfär, på ett sätt som påminner om det samtida för loppet i Sverige. I dessa områden, lik som i många andra delar av östeuropa, utvecklade klostren egna marknadsor ter, av vilka somliga utvecklades till 'städer. Många klostermarknader för blev dock s k Minderstädte, en mellan form mellan by och stad. Det har t o m hävdats att klostren under 1200ta1et där stod som innovatörer av själva systemet med lokalmarknad länkad till fjärrhandel. En sådan utveckling var givetvis också nära förbunden med Han sans handelskontakter och stadsväSen dets utveckling. I Rhenlandet, där stadsväsendet och marknadshandeln var väl utvecklade på 1100talet, vet vi att klostren fraktade sina varor på egna skepp och att man byggde upp ett nätverk av gårdar i städerna för att få tillgång till marknaden. Denna strävan kan också märkas i de mecklen burgska och pommerska städerna under 1200talets andra hälft (Schich 1979; Schneider 1979). I Danmark accelere rade denna strävan från och med 1300 talets sista decennier, även om ned slag därav finns redan vid 1200ta lets slut (Mc Guire 1982 s 171, 180 och 237 f). Syftet med denna europeiska utblick har varit att visa hur Hästholmen kan tänkas ingå i ett större samman hang, nämligen som ett exempel på cistercienserordens roll i urbanise ringsprocessen. Såsom framgår ovan, finns det goda skäl för att uppfatta Hästholmen som en Alvastra klosters marknadsort, med motsvarigheter bland de östeuropeiska cistercienserklost rens Minderstädte. Om man såsom ovan betraktar sjöfar ten och Alvastra kloster som dynamis ka faktorer i Hästholmens urbanise ring, hur skall då sådana institutio ner som borg och ting uppfattas? Ut vecklingen under 1370 och 1380talen kan hävdas ha intensifierat utveck lingen genom att Hästholmen även gjor des till en administrativ centralort. Borgen i Hästholmen blev tillfälligt centrum för förvaltningen av västra Östergötland, vilket torde ha lett till en ökad ström av människor och varor till och genom orten. Sammanhanget tyder på att mecklen burgaren Gerhard Snakenborg var den som uppförde fästet och att detta skedde före 1370talets mitt. I sam band med att Gerhard Snakenborg 1366 fick överta gården Ãrnäs i Västergöt land förbjöd kung Albrekt den meck lenburgske krigaren att utan kungens och rådets tillstånd aliquod fbrta Zicium edificare seu instaurare (nå got fäste uppföra eller iordningstäl la) (DS 7435). Eftersom något äldre fäste inte är känt i Hästholmen, är det troligt att Gerhard Snakenborg ,där verkställt sin plan, efter det att han hade fått sitt pantlän i västra östergötland. Landskapåt kom i mecklenburgarnas händer redan 1364 (Nordman 1938 s 70), 24 men det är först på 1370talet som den snakenborgska släktkretsens när varo kan beläggas: 1374 beseglar Ger hard Snakenborg brev i Vadstena (RPB 1096); 1376 är han inblandad i bis kopsmordet i Linderås och det därpå följande självsvåldiga tillägnandet av kyrkans egendomar, bl a biskops gården Herrestad i Dals härad (Pira 1946 s 93); 1377 utfärdar brodern Henrik brev i Hästholmen (RPB 1294); 1383 uppträder i dokumenten Gerhard själv för första gången i Hästholmen, men först 1388 utfärdar han brev så som riddare och hövitsman på Hästhol men (RPB 1903, 2354; Fritz 1973 s 84). Huruvida Hästholmen var tingsplats för Lysings härad före Gerhard Snaken borgs tid är svårt att avgöra. De tre dokument som är utfärdade i Hästhol men före 1370ta1et talar inte uttryck ligen om Hästholmen som tingsplats. Från och med 1383 omtalas i dokumen ten ett ting i Hästholmen som "rät tan tingstad" för Lysings och Dals härader. Med hänsyn till att detta är samtidigt med Gerhard Snakenborgs uppträdande är det därför möjligt att Hästholmen som tingsplats har sin bak grund i den tillfälliga och politiskt betingade omläggningen av det administ rativa systemet som inträffade under " mecklenburgarnas tid, då ju Hästhol men blev centrum för västra Östergöt land. Den av T Andersson (1968) före slagna tingsplatsen i Röks socken fö refaller rimligare som varande hära dets äldsta samlingsplats. Hästholmen som tingsplats synes helt enkelt vara resultatet av mecklenburgarnas makt' språk. På 1370talet blev således förutsätt ningarna för en accelererad urbanise ring av Hästholmen gynnsamma: orten hade ett centralt läge i kommunika tionssystemet; varuströmmar kom ge nom Alvastra klosters och Gerhard Sna kenborgs förvaltning att passera dä, rigenom; tingsfunktionen samlade ock så häradsmenigheten. Såsom ovan i avsnitt 1.1 skisserats förändrades emellertid situationen i Hästholmens omvärld ungefär samtidigt: Vadstena blev vid sekelskiftet 1400 en ny och viktig centralort i västra Östergötlands kommunikations och eko nomiska system; Hästholmen förlorade efter mecklenburgarnas fall också sin roll som administrativ centralort, z; även om det emellanåt hölls ting i ' Hästholmen även under 1400 och 1500 talen (LSB: pergamentsbrev 1402 30/9; MÖF I, bihang S 4). \ 14 3.4 TOPOGRAFI I denna rapportserie brukar stadspla nen, d v 5 planlösningen, och den ur sprungliga topografin vara föremål för analys. Genom att urbaniseringen' av Hästholmen avstannade redan under medeltiden är emellertid förutsätt ningarna för en sådan undersökning något annorlunda. Någon "äldsta stads plan", vanligtvis karterad på 1600 talet, är inte känd, eftersom Häst holmen vid denna tidpunkt inte upp visar några tecken på en urbanise rad bebyggelse (avsnitt 1.3). I vis sa fall kan arkeologiskt material, vittnande om gatusträckningar etc leverera uppgifter om en äldre stads plan, men inte heller ett sådant fö religger i fallet Hästholmen. Några geotekniska undersökningar som bi drar med uppgifter om kulturlager tjocklek eller dylikt föreligger in te heller (avsnitt 2.2). I syfte att ge åtminstone någon bild av det medeltida Hästholmens topogra fi har här valts att framställa två kartor, vilka tillsammans ger det lilla underlag som vi idag har för ett resonemang kring topografin. Den ena utgångspunkten är karta 6 som visar dagens nivåförhållanden och är baserad på den kommunala pri märkarta som framställts 1983. Den andra är karta 7 som är en samkopie ring av kartorna 6 och 3. Karta 6 visar om man tänker bort 1800talets utfyllnadsarbeten i ham nen två ca 100 meter långa, skyd dade vikar åtskilda av ett högre par ti. Norr om den västra viken, som är den bäst skyddade, ligger den holme som på äldre kartor kallas Husbacken. Söder om strandslänterna planar ter rängen av innan ett parti med smärre hällar vidtar. Men har då denna da gens nivåkarta någon relevans för de medeltida förhållandena? En första 25 viktig fråga att ta hänsyn till som berör alla hamnplatser är huruvida strandlinjen har förskjutits. Av J Norrmans undersökningar framgår att vattennivåns förändringar sannolikt ligger inom en meters variation. Det framgår också, att längs de delar av östgötastranden som inte består av urberg kan man på grund av erosionen räkna med en väsentlig förskjutning av den medeltida strandlinjen (Norr man 1964 s 55, 164, 193 f). En jäm förelse med förhållandena i Hästhol men tyder således på att karta 6 är relevant för att ge en grov uppfatt ning om den medeltida topografin. En andra fråga gäller om eventuella mark ingrepp förändrat nivåförhållandena. Ovan (avsnitt 2.4) har påtalats att vi kan räkna med blott två större in grepp: schaktningarna för järnvägsban ken, vilket på karta 6 avspeglar sig i den okända 94meters kurvan samt vidare de ovannämnda utfyllnadsarbe tena i hamnen. I övrigt torde nivåför hållandena inte vara väsentligt för ändrade sedan medeltiden. 0 Om vi så övergår till att granska be byggelsens lokalisering, måste de äld re kartorna, framför allt den som här publicerats som karta 3, bilda ut ångspunkt. Av dessa framgår att bebyg gelsen åtminstone sedan 1600talet va › rit lokaliserad till området söder om den västra viken och det höjdparti som skiljer de bägge vikarna åt. Det finns knappast någon anledning att tro, att denna terrängsanpassade lokalisering saknar medeltida ursprung. Vissa in stitutioner kan också lokaliseras (se avsnitt 1.4). Längst i väster, närmast berget, synes kyrkan ha varit upp förd. Gerhard Snakenborgs fäste var lokaliserat till en holme, den s k Husbacken, längst i norr. Större bå tar hade sin hamnplats syd eller syd ost därom, medan mera grundgående bå tar förmodligen drogs upp på den lång grunda stranden. Av intresse i samman hanget är också benämningen Lastberget, som på 1822års karta åsatts höjdpar tiet söder om Husbacken. På bakslutt ningen av denna höjd var den sedan 1600talet kända krogen belägen. Den samkopierade kartan (karta 7) li der av uppenbara fel i passningen. Med hjälp av höjder etc kan dock bebyggel sens läge fixeras tämligen Väl. En dylik HÄSTHOLMEN ZP] 'JJDL 100 2q0 l ' I “löner*n V Skala 1:4000 V I 1 1 X, WL: ?Åk/;3 “7 .\ . (Ägam IT14/ Fp, \ ' '. Karta 6. Hästholmen./Nüvarahde marktopografi. Skala 1:4000. Present topography of ground. Scale 1:4000. samkopiering har också ett/antikva riskt syfte: med denna karta kan man lättare bedöma utsträckningen av den lagskyddade fasta fornlämning som resterna av det medeltida Hästholmen utgör. , i s 4 Som en sammanfattning kan det sägas, att på grundval av det eftermedelti da kartmaterialet och de nutida to pografiska förhållandena framstår det medeltida Hästholmen som en liten och icke reglerad samling gårdar i anslutning till en skyddad vik av Vättern. I bebyggelsens västra ut kant synes kyrkan varit belägen, me dan borgen var uppförd på en holme i viken. 3.5 FRAMTIDA VERKSAMHET SYNPUNKTER Av denna rapport framgår, att våra kunskaper om det medeltida Hästhol men är starkt begränsade. Den tolk ning som presenterats ovan bygger i hög grad på annat än arkeologiskt källmaterial, vilket ju utgör den egentliga utgångspunkten för denna rapport. Det är dock genom arkeolo giska inventeringar och undersökning ar som nytt källmaterial och därvid ny kunskap kan upparbetas. Det är näm ligen högst osannolikt att man kommer att göra nya fynd av dokument eller kartor genom fördjupade arkivstudier. Mot denna bakgrund skall i det föl ' jande kort nämnas några områden som framstår som särskilt viktiga för för ståelsen av det medeltida Hästholmen. Dessa problemområden är avledda dels ur urbaniseringsdiskussionen och dels ur de topografiska frågorna. Ett första sådant område rör etable ringen av bosättningen i Hästholmen. När uppstår en permanent bosättning i Hästholmen, och i vilken relation står denna etablering till de omgi vande bosättningarna? Ett andra rör sjöfarten och handeln. Hur länge har Hästholmen varit av be tydelse som hamnplats? Till detta hör också frågor rörande handeln. Vilka varor omsattes på Hästholmens mark nad? Varifrån kom varorna och vilka var köparna? Vad betydde Visingsö 27 och vad betydde cisterciensernas sto ra egendomar i Västergötland? Ett tredje rör ägoförhållande. Var Hästholmen Alvastras hammplats redan under Sverkerättens tid? Ingick orten 1 den grundläggande donationen till cistercienserna? Vad innebar Gerhard Snakenborgs etablering? Om vi övergår till rent topografiska frågor, så handlar de mycket om pre ciseringar och begränsningar. Hur om fattande var bebyggelsen i det medel tida Hästholmen och vilken karaktär hade den? Fanns någon form av hamnan läggningar? Vilken utformning hade kyr kan och borgen? Fanns i Hästholmen fler än dessa institutioner? Dessa blandade frågor emellanåt kan 'ske väl svepande och svårbesvarade kan i somliga fall omsättas i konkre ta arkeologiska uppgifter, medan andra kräver en omfattande bearbetning av en mängd skilda källmaterial. Med ut gångspunkt i dessa frågor synes det idag väsentligt att 1) 'genom provgropar och sökschakt fastställa ett eventuellt kul turlagers omfattning; 2) genomföra en marinarkeologisk inventering av hamnområdet; 3)' kartera och arkeologiskt under söka Husbacken och Kapelltom ten. › Att dessa punkter fått en så allmän hållning beror på det dåliga arkeolo giska kunskapsläget: fortfarande kvar står viktiga inventeringsuppgifter. Den första punkten berör tills vidare hela området, såsom det framställts på karta 4 vi vet ju ännu inte vilken utsträckning det medeltida Hästholmen hade. Utifrån resonemanget i avsnitt 3.4 är dock området söder om den väst ra viken och söder om Lastberget de mest intressanta. Området har hittills inte exploaterats i någon'högre grad, varför det finns goda möjligheter att nå resultat. Svårigheterna ligger sna rare i de arkeologiska förutsättning arna: vi känner idag inte till samman sättningen av ett eventuellt kulturla ger i Hästholmen; troligt är dock att det rör sig om ett ytligt och tunt HÄSTHOLMEN 20 0 L 1 .1 i; 4; 7 Skala 1.'b000 *Håêfhoüñéñâ (Håfñn'. f › I Karta 7. Hååstholmen. Samkopiering av karta 3 och 6. Skala 1 :4000. Map 3 and 6 combined. Scale 1:4000. skikt, vilket därför fordrar stor aktsamhet vid markingrepp. Den andra punkten har redan givit resultat i form av ett myntfynd (SR 6). I skrivande stund är ej detta område färdigundersökt, varför vi ror ännu inte vet om där också gömmer sig rester av en senmedeltida båt. En systematisk inventering av hamn området kan ge lämningar av båtar och hamnanläggningar. En viktig upp gift i detta sammanhang är en be stämning av strandlinjen under me deltidens olika skeden. Området kring Husbacken kan också rymma av skräde från och rester av Gerhard Snakenborgs fäste, vilket för oss över till den tredje punkten. De arkeologiska insatserna där för i första hand omfatta en kartering och begränsning av fornlämningen. Nästa steg blir att arkeologiskt un dersöka eventuella byggnadslämning ar och kulturlager. Det vore av stort arkeologiskt och historiskt värde att få uppgifter om fästets ålder och utformning. Den lokalisering av kyrkan som gjorts utifrån kartmaterial kan 29 arkeologiskt prövas. En arkeologisk undersökning kan, om lämningar av ' kyrkan påträffas, ge väsentliga uppgifter om denna under medeltiden blott en gång nämnda institution. Bland annat kan den ge bidrag till fråganom bosättningens ålder och karaktär2 De frågor som här skisserats skall inte ses som de enda tänkbara för en arkeologi i Hästholmen. Det är frå gor som med rapportens utgångspunkter 'är värda att bearbeta. Egentligen är det ju så, att varje arkeologisk in sats innebär en väsentlig kunskaps tillväxt. Förhoppningsvis hjälper dessa frågor oss att göra priorite ringarna. Avslutningsvis bör Hästholmens in tresse som arkeologiskt och historiskt objekt betonas: här finns möjligheter att analysera en avbruten urbanise ring utan de "överlagringar" som en Senare stad utgör; här kan vi stude ra de materiella lämningarna av en 1300talets marknadsort. Genom att endast relativt små markingrepp gjorts i modern tid, torde förutsättningarna vara goda. 5 LITTERATUR 0 För en allmän stadshistorisk bakgrund hänvisas för europeiska förhållanden till E Ennen: Die europäische Stadt des Mittelalters, Göttingen 1972, för nordiska och svenska förhållanden till artiklarna "Stad", "Stadsbebyg gelse och stadsplan" m fl 1 Kultur historiskt lexikon för nordisk medel tid, Malmö 195678, samt för lokala förhållanden till nedan förtecknade arbeten av 0 Frödin, H Bergenblad och P Karlsson. Här har blott anförd litteratur förtecknats. Andersson, H. Urbanisierte Ortschaf ten und lateinische Terminologie (Acta regiae societatis scientia rum et litterarum Gothoburgensis, Humaniora 6.) Göteborg 1971. Andersson, 12 Lysings härad och dess socknar. (Ödeshög genom seklerna.) Skänninge 1968. Berg, W. Visingsö. Göteborg 1885. .i Bergenblad, H. Det medeltida Hästhol men. (Strövtåg i Lysingsbygden.) Skänninge 1972. Bohman, J. Omberg och dess omgifning ar. Linköping 1829. Wettern och dess kuster, andra re san. Örebro 1840. DS = Diplomatarium Suecanum 1. Stock' holm 1829. Donkin, R.A. The markets and fairs of medieval Cistercian mönasteries in England and Wales. (Cistercienser Chronik 59/60.) Bregenz 1962. Duby, G. Rural Economy and Country Life in the Medieval West. London 1968. Franzén, G. Ortnamn i östergötland. Stockholm 1982. Fritz, B. Hus, land och län, 1 och 2. Stockholm 1972, 1973. Frödin, 0. Alvastrabygden under medel tiden. Stockholm 1919. 33 GIR = Konung Gustaf Izs registratur. Utg av V Granlund m fl, 1 29. Stockholm 1861 1916. Hall, F. Bidrag till cistercienser ordens historia i Sverige. Härnö sand 1898. Helmfrid, S. Östergötland Västan stång. Stockholm 1962. * Hildebrand, H. Sveriges medeltid, 1. Stockholm 1879. Hilton, R. The English Peasantry in the later Middle Ages. Oxford 1975. ?Jansson, W. Västra Tollstads socken. (Sveriges Bebyggelse. Landsbygden Östergötlands län, V.) U0 uå (1948). Jensen, F.P. Danmarks konflikt med Sverige 1563 1570. København 1982. Karlsson, P. Södra Ombergsbygden. Vadstena 1961. Hästholmen genom seklerna (Ströv tåg i Lysingsbygden). Skänninge 1972. Kjellberg, C.ML Kung Sverker och drottning Ulvildas östgötasaga. (Meddelanden från Östergötlands Fornminnes och Museiförening 1917; Linköping.) KL = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, I XXII. Malmö 195678. Foit, I. Algotsönernas ätt. (Äldre svenska frälsesläkter, 1:1). Stock holm 1957. Larsson, L.0. Dackeland. Stockholm 1979. Lindahl, A. Forntidsrapsodi från Lysing (Strövtåg i Lysingsbygden). Skänninge 1972. Lindell, T. Sjutusen år i Lysing (En bok om Lysings härad). Hässle holm 1952. Lindqvist, G; Förhistorisk tid 1523 (Gränna Visingsö historia). Stock holm 1980. Lorenzen, V. De danske cistercien serklosters bygningshistorie. Kö benhavn 1941. Málmer, M.P. A Chorological Study of North European Rock Art. Stock holm 1981. Mblmer, B., Wisehn, I. Myntfynd från Östergötland (Sveriges mynt historia, Landskapsinventeringen, I). Göteborg 1981. MÖF = Meddelanden från östergötlands fornminnesförening, 1. Linköping 1875. Mc Guire, B.P. The Cistercians in Denmark. Kalamazoo 1982. Nordman, V.A. Albreckt, Herzog von Mecklenburg, König von Schweden. Helsingfors 1938. Norrman, 7 Lake Vättern (Meddelan den från Uppsala Universitets Geografiska Institution A 194). Uppsala 1964. Ortved, E. Cistercieordenen og dens Klostre i Norden, II. København 19333' Passarger 6. Resa i Sverige år 1865. Stockholm 1868. Pira, S. Från norra Smålands medel tid. Jönköping 1946. PRF = Privilegier, resolutioner och förordningar för svenska städer, I. Stockholm 1927. Rannsakningar efter antikviteter, II. Utg av C I Ståhle. Stockholm 1969. Rosén, J. Kronoavsöndringar under äldre medeltid (Skrifter utgivna av kungliga humanistiska veten skapssamfundet i Lund, XLVI). Lund 1949. RPB = Svenska RikSZArchivets perga mentsbêef från oCh med år 1351, IIII. Stockholm 1866 1872. 34 Schich, W. Zur Rolle des Handels in der wirtschaft der Zisterzienser klöster im nordöstlichen Mittel europa während der zweiten Hälfte des 12. und der ersten Hälfte des 13. Jahrhunderts (Zisterzienser Studien, IV). Berlin 1979. Die Wirtschaftstätigheit der Zis terzienser im Mittelalter: Handel und Gewerbe (Die Zisterzienser). Köln 1981. Schneider, R. Stadthöfe der Zister zienser: zu ihrer Funktion und Bedeutung (Zisterzienser Studien, IV). Berlin 1979. Schück, A. Studier rörande det svens ka stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling. Uppsala 1926. Schück, H. Ecclesia Lincopensis. Stockholm 1959. SGU = Sveriges Geologiska Undersök ning. Serie Aa 130. Beskrifning till kartbladet Vadstena. Stock holm 1905. Styffe, C.G. Skandinavien under unionstiden. Stockholm 1867. Swartling, I. Alvastra Abbey. Stock holm 1969. Tillinger, H. Några blad ur Hästhol mens Hamn och Magasinsbolags his toria. U0 uå (1956?). Widegren, P.D. Försök till en ny be skrifning öfver Östergötland, 11:2. Linköping 1829. Österberg, E. Sagefald (Kultuhisto riskt lexikon för nordisk medeltid, XIV). Malmö 1969. Stadsarkeologiskt regis ter (se avsnitt 2.3.1) FÖRKORTNINGAR : _ / . SR '. l ATA = Antikvariskt Eopogråfiska arkivet, Riksantikvarie UUB = Uppsala universitets bib ämbetet och Statens histo '“ liotek, Uppsala riska museerLJStockholmis DS = Diplomatarium Suecanum (se avsnitt 5) GIR = Konung Gustaf I:s registra tur (se avsnitt 5) I = I SR använd beteckning för "inventering" (se avsnitt 2.3.1) KL = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (se avsnitt 5) LMV = Lantmäteriverket, Gävle LSB = Linköpings stifts biblio tek, Linköping MA = I SR använd beteckning för " marinarkeologisk under h sökning" (se avsnitt 2.3.1) MÖF = Meddelanden från Östergöt lands fornminnesförening (se avsnitt 5) PRF = Privilegier, resolutioner och förordningar för svens ka städer (se avsnitt 5) RA = Riksarkivet, Stockholm Raä = Riksantikvarieämbetet, Stockholm RPB = Svenska RiksArchivets pergamentsbref från och med år 1351 (se avsnitt 5) S = I SR använd beteckning för "lösfynd gjort i samr band med schaktning" (se avsnitt 2.3.1) SGU = Sveriges Geologiska Under sökning (se avsnitt 5) SHM = Statens historiska museum, Stockholm 35 INNEHÅLL (CONTENTS) FÖRORD. PREFACE . . . . . . . . . . . . .. INLEDNING. INTRODUCZZON . . . . .. HISTORISKGEOGRAFISK BAKGRUND. THE HISTORICALGEOGRAPHICAL BACKGROUND . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Allmän bakgrund. General background . . . . . . .. Tidiga data. Early data ... Äldsta kartor. Earliest known maps . . . . . . . . . . . . . . .. Institutioner, byggnader för allmänna ändamål och andra topografiska före teelser. Institutions, public buildings and other topographical features .... .1 Uppläggning. Arrangement of the chapter . . . . . . . . . . .. .2 Kyrklig institution och byggnad. Ecclesiastical institution and building... .3 Profana institutioner och byggnader. Secular insti tutions and buildings ..... DATAINSAMLING. THE COLLECTION OF DAEA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Förutsättningar och be gränsningar. Assumptions and limitations . . . . . . . . . .. Ursprungliga och nuvarande marknivåer. Original and present ground levels ..... Arkeologiska observationer. Archaeological observa tions . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. .1 Uppläggning. Arrangement '_ of the chapter ....' . . . . . . .. .2 Utdrag ur stadsarkeolo giskt register (SR). Extracts from the records of urban archaeology (SR).. 3 5 6 6 10 11 11 11 13 13 14 16 16 16 17 36 3 Fynd Föremål. 2.3' Finds Objects . . . . . . . . .. 2.4 Utschaktade områden. Areas where the deposits have been completely or partly destroyed . . . . . . . .. 3 ANALYS. ANALYSIS . . . . . . . . . . .. 3.1 Uppläggning. Arrangement of the analysis . . . . . . . . .. 3.2 Arkeologiskt läge. Present state of archaeo logy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.3 Urbanisering. Urbanization . . . . . . . . . . . .. 3.3.1 Forskningsläge. Present state of research . . . . . . .. 3.3.2 En ny ansats. A new attempt . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.3.3 Summering. Summary . . . . . .. 3.4 Topografi. Ibpography . 3.5 Framtida verksamhet synpunkter. Future work views . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4 ENGLISH SUMMARY . . . . . . . . . . . .. 5 LITTERATUR. REFERENCES . . . . .. 6 FÖRKORTNINGAR. ABBREVIATIONS . . . . . . . . . . . . . .. KARTOR (MAPS) 1 Sydöstsveriges territoriella indelning under medeltiden . med gränser enligt Atlas över Sverige 133 134. ^ The territorial division of southeast Sweden in the ' Middle Ages. Boundary lines after Atlas över Sverige, sheets 133 134 . . . . . . . . . . .. 19 19 22 19 19 20 20 21 21 25 2] 30 33 35 7 2 Topografiska kårens och ' / Generalstabens karta över L ' Sverige. HästhoImenområdet. Utdrag ur bladet Hjo 1884. Skala 1:100 000. Ibpogra phical map of Sweden. The \ l. Hästholmen region 1884. Scale 1:100 000 . . . . . . . . . . . . .. 9 3 Karta över Hästholmen från 1695 upprättad av L Ryd ström. Skala 1:4000. Map of Hästholmen fram 1695 by L Rydström. Scale 1:4000 . . . . . .. 12 4 Hästholmena Nuvarande fas tighetsindelning. Skala 1:4000. Present estate_ boundaries. Scale 1:4000 ..... 15 5 Hästholmen. Arkeologiska observationer. Skala 1:4000. Archaeological observations. Scale 1:4000 ... 18 6 Hästholmen. Nuvarande mark topografi. Skala 1:4000. Present topography of ground. “ Scale 1:4000 .... . . . . . . . . . . . .. 26. 7 Hästholmen. Samkopiering av karta 3 och 6. Skala 1:4000. Map 3 and 6 combined. Scale 1:4000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 28 Emplanations and more detailed comments in English relative to the respektive › maps are given in the English summary p. 30. ' 37 \. I \ WN. \ I. I 4 I \ L . L\ an \ . . .. , _. _ k .\ . _ _ . . L \ A _ _ \ . › __ x _ a \ 'I / \.N\ \ n» i . _ \\ nl, \ _ .I I . s , k Ä \ x . á .5 v. _ . _ 2_ x \ .\ å. . _ _ _ __ __. á_ _ /| |. I. / x 1 4 \ X. ...i n . . _=v _ _ _ . x . .5 w x x.. 2.: .. V .. \. _v / x \ ... . xx a. Ar: w .r a. _ ll I: .va \ lv... M :nu \\ J N. A .A N nu › I\ / I I Lux. \. I I .\ .\ \ N 0 A v _. 0 rm ...__== \ / A L /| \ / .a (7 \\ \.. 4=.. ./ o (Mä _ _ . \L ;F / T _\ . f \ l ' II \ O N 0 \ ... H ..=. , r /..\./.|l \ (1 "I 7 /.\ (\\II \ /\ J 4 f.\r| \z \ I \ /v . : \.\ 23.4..., \^ \ . 4.. /r / /\/\\. \| \› / in_ |w /\/.â \ A N . x , __m .1. o .. A N , (lä mm? / / _ o o .MF \ _, /( I \. .. x .å n \ . o _ M u v . . , |\ \l .| , g . I. ,_rcr \ . . '0