Inledande studier av Ombergs borgar

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

inledande studier av Ombergs borgar lnnehåH Inledning och bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Forskningshistorik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Funktionalistisk terminologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Fornborgarnas funktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Hotbild försvarsbehov? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Ombergs fornborgar, en kort beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Projektet plan och genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Borggården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag på fortsatta insatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Tekniska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 OSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM KULTURMILJÖAVDELNINGEN Box 232 581 02 Linköping Tel 013 23 03 00 Fax 013 12 90 70 lansmuseum@lansmus.linkoping.se www.linkoping.se/lansmuseum Inledning och bakgrund Under de senaste åren har Östergötlands länsmuseum (ÖLM) och Riksantikvarieämbetet UV Öst (RAÄ UV Öst) genomfört kulturhistoriska inventeringar och un dersökningar på Omberg. Arbetet har utförts av Clas Temström (ÖLM) och Pia Nilsson (RAÄ UV Öst) och har finansierats av Länsstyrelsen i Östergötlands län. Inventeringarna och undersökningarna har varit inriktade på agrara lämningar på berget. Resultatet från dessa inventeringar ingår i rapporter utgivna av Länsstyrelsen Östergötland (Jonsson et al 2002; Jons son et al 2004). Innan inventeringarna påbörjades var det nästan bara tre fornlämningar som var kända på Omberg: De tre fomborgama Hjässan, Borggården och Drottning Ommas borg. Dessa borgar är relativt outforskade i modern tid och hos undertecknade finns ett intresse av att söka kunskap om dessa anläggningar. Det har efter de utförda inventeringama på Omberg konstate rats att berget hyser såväl gravar som odlingsspår från järnålder (Nilsson & Temström 2004). Detta placerar borgarna i ett nytt perspektiv. Det som tidigare ut ' gjort tre solitärer har nu en kontext att existera i. Vad som bl a har fångat vårt intresse är kopplingen mellan fomborgars lokalisering i anslutning till kom munikationsleder. Oavsett fomborgarnas funktion så borde närheten till dessa leder spelat en avgörande roll (t ex Tunberg 1947; Westerdahl 1994). Att forn borgarna utgjort en centralplats eller en plats av sår skild betydelse är det ingen som tvivlar på. Vad man har gjort på dessa platser och vad dessa har betytt är dock en annan fråga. I detta forskningsprojekt har vi valt att lägga tyngdpunkten på kopplingen till kommunikationen. Efter ett beviljat anslag om 6 000 kronor ur Leo nard och Ida Westmans fond presenterar vi här resul tatet från det under ett par dagar i oktober månad år 2005 genomförda arbetet med att beskriva och tolka fomborgen Borggården, belägen centralt på Omberg, Östergötland. Linköping den 1 november 2005 Clas Temström och Pia Nilsson gården 'ip 09'? . " r / .l 6 ° '\ ) r ', V "plc:haloe . ' *' .J , \<\ aêalund O ' \\\ 'Å_/&“\, Figur 2. Utdrag ur T opograjâska kartan med de tre fornborgarna markerade. Skala 1:40 000. Forskningshistorik En fornborg av nordisk typ, med sin morfologi samt geografiska och topografiska placering, för gärna tan karna till orostider och försvarsanläggningar. Men det är knappast någon vetenskaplig grund att definiera en fornlämning utifrån. Vi har i Sverige ett drygt tusen tal kända fornborgar. Det stora flertalet av dessa är inte undersökta. Forskningen kring fomborgar har genom historien präglats av ett fortifikatoriskt försvarstänkande (t ex Nordén 1938; Johansen & Petersson 1993). Det är dock inget typiskt svenskt synsätt, utan exempelvis i England såg man the hillforts som tillflyktsborgar. Fomlämningstypen har tillsammans med guldskatter na och vapenoffren setts som ett vittnesbörd från oro liga tider under folkvandringstid. Denna forsknings inriktning lever kvar än i dag hos ett flertal forskare, vilka uttrycker en tydlig inriktning mot fomborgar som försvarsverk. Flera forskare har satt fomborgar na i samband med strider mellan svear och götar vid tiden för med rikets enande (Gahm 1988). Enandet skulle ha skett genom sveamas erövrande av götama, något som förkastas av nutida forskare, då götamas autonomitet inte längre kan bestridas. Faktum är att götalandskapen har levererat kungar till Sveariket i betydande antal ända sedan tidigaste medeltid. Under l900talets början sattes betydande tilltro till de nordiska sagoma och legendema kring rikets enande hos bl a Arthur Nordén och Birger Nerman (Nerman 1925; Nordén 1938). Dessa sagor och le gender har till stor del förpassats till just sagans värld. Det gemensamma draget i svensk fomborgsforskning har varit att hotet som framtvingat fomborgamas uppförande har kommit utifrån. I stort har dock forsk ningen kring fornborgar ändrat karaktär under främst 1900ta1ets andra hälft och fornlämningstypens komplexitet har uppmärksammats (t ex Brown 1994; Temström 1996). Det är inte längre tillfredsställande att definiera alla dessa variationer av anläggningar uteslutande som försvarsanläggningar. Funktionalistisk terminologi Här följer en kortfattad presentation av termer som ofta återkommer i samband med fomborgar eller läm ningar av befást karaktär. Samtliga har en klart utta lad funktion. En viktig funktionalistisk uppdelning av fomborgar i offensiva och defensiva brukar göras. De defensiva skall då uppfattas som perifert lokaliserade anläggningar, till vilka människor och djur flydde vid orostider. De offensiva är lokaliserade till strategiska, centrala och framskjutna platser. Vidare brukar en uppdelning i boplatsborgar och aktivitetsborgar göras (Olausson 1995:10). Farledsborg Denna typ av borg är strategiskt placerad vid kommu nikationsleder av stor vikt, varför dessa ofta har tol kats som militära kontrollpunkter. Härifrån hade man god utsikt och kunde lätt övervaka förbipasserande trafik (t ex Atterman 1967). Platserna skulle även ha kunnat utgöra tullstationer. Farledsborgarna räknas som offensiva anläggningar. Fomborgarna har ofta sammankopplats med vårdkasar vilka gemensamt skulle ha ingått i ett försvarssystem längs våra kuster (Tunberg 1947). Dessa har i sin tur kopplats samman med försvarsorganisationer, så som t ex ledungen. TiIIflyktsborg Denna typ av fomborgar är placerade perifert i för hållande till bygden. De är placerade på otillgängliga bergskrön och långt ut i terrängen. Borgama har tol kats som försvarsanläggningar till vilka folket flydde vid orostider, varför de kallas defensiva borgar. Även dessa borgar kan ha fungerat som kontroll/utsikts punkter. Befästa boplatser Till denna kategori räknar man de borgar av kon tinental karaktär, som närmast kan kallas tätorter. Bland dessa kan räknas Eketorp och Ismantorp. Det finns även exempel på borgar av nordisk typ i vilka boplatslämningar har påträffats, t ex Boberget på Vikbolandet. Dessa hör dock till undantagen. Till befästa boplatser hör även de befästa gårdar som har påträffats. Här kan man utgå från Arthur Nordéns kriterium, enligt vilket bosättningen skall vara den primära funktionen och befästningsverket det sekun dära (Nordén 1938). Beträffande fomborgar av nord isk typ så talar deras lokalisering emot en permanent bosättning. En gård från exempelvis järnåldern var dessutom en anläggning av betydande dimensioner och vid utgrävningar av sådana påträffas ofta tydliga lämningar. Handelsplats, hantverksplats Att fomborgama skulle utgöra en plats för utbyte och/eller tillverkning av varor är en teori som har förekommit (Johansen & Petersson 1993; Rydberg 1989). Detta kan självklart inte uteslutas. Att handels platser under forntiden ofta haft ett närskydd i form av pålspärrar, vallar eller palissader är välkänt (t ex Brown 1994). I Riksantikvarieämbetets lämningstypslista, vil ken ligger till grund för fornrninnesregistret, delas fomborgarna in i typerna Krönläge och Lågland efter dess lokalisering i terrängen (Riksantikvarieämbetet 2004). Problem Källkritik vad gäller fomborgsmaten'alet och tolk ningarna därav bör i första hand riktas mot dateringar. Det finns en stor osäkerhet kring vad som egentligen har daterats. Det som är intressant att datera hos en fornborg är i huvudsak: ° Anläggningstillfälle. ° Nyttjandeperiod. ° Tidpunkt för dess övergivande, när fomborgen upphörde att fylla en primär funktion. Det krävs att man är helt säker på vad det är man daterat eller vad det är man inte daterat. Ett fyndma terial inne i anläggningen daterar exempelvis inte nödvändigtvis anläggningen som sådan utan ett ak I tivitetstillfalle. Vidare behöver ett kollager under en mur, vilket ofta används för datering av murkonstruk tionen, inte vara röjningskol inför byggnationen och ger därför en mycket osäker datering. I vissa fall, då kollagret med all tydlighet följer murens sträckning, bör man kunna fastslå att det rört sig om någon form av träkonstruktion inne i muren vilken brunnit. Detta daterar dock endast tidpunkten för branden. Man kan även använda sig av luminiscensmetod på skörbränd sten för datering av fomborgar. Den metoden daterar dock även den endast tillfället för branden. Något som vore Önskvärt är fler totalundersök ningar av fomborgar där flera dateringsmetoder kunde komplettera varandra, samt att man kunde lo kalisera fyndmaterial som kan ge en uppfattning om den totala nyttjandetiden. Får man då dateringar med de naturvetenskapliga dateringsmetoderna som över ensstämmer med dateringama på fyndmaterialet, kan man sannolikt utläsa anläggningstillfälle, nyttjande period och tidpunkt för fomborgens övergivande. En svårighet är att fomborgar vid utgrävningar ofta upp visar ett anmärkningsvärt sparsamt fyndmaterial. Vid utgrävning av ett flertal fomborgar i Östergötland under l900talets första hälft framkom dock såväl kulturlager, huskonstruktioner och ett rikt fyndmate rial (t ex Nordén 1938). Den generella uppfattningen är dock att fomborgar i allmänhet är fyndfatti ga. Att utveckla en tillväxtkurva för lavar och att jäm föra dessa med motsvarande lav på fomborgsmurar är ett annat sätt att datera dessa. Denna metod kallas lichenometri. Genom att mäta storleken på lavar på stenar av känd ålder kan man upprätta en kronologi, efter vilken man genom mätning av lavars storlek på t ex fomborgsmurar kan berälma åldern på dessa. Här får man, liksom med alla dateringsmetoder, räkna med en felmarginal, samt att det vid lavkronologi krävs ett stort statistiskt underlag för att kunna göra tillfredsställande dateringar. Man bör sträva efter att använda så många dateringsmetoder som möjligt för att minimera felmarginalen. Att uppnå en säker datering bör självklart efter strävas, men det är bara ett litet steg på vägen till förståelsen av fornlämningen. I och med dateringen uppträder genast en mängd nya och komplexa fråge ställningar. Fornborgarnas funktion Vad kan då fomborgama ha fyllt for funktion? Något som måste beaktas i detta resonemang år att fom borgama har kunnat nyttjats för flera ändamålDå får man se till primära och sekundära funktioner. Om man betraktar traditionen om det mångfunktionella kyrkcentrumet så är detta inte alls något främmande. Kyrkan och kyrkplatsen spelade även viktiga sekun dära, profana funktioner, såsom försvarsverk och samlingsplats, jämte dess primära religiösa uppgifter. Vad säger då det arkeologiska fyndmaterialet? Man behöver inte studera fyndmaterial från utgrävda fomborgar under särskilt lång tid för att komma till den slutsatsen att det präglas av helt vardagliga före mål utan någon som helst krigisk eller kultisk prägel. Det bör även nämnas att många fomborgar har vid undersökning visat sig vara helt fyndtomma. De topo grañska och geografiska förhållandena i kombination med morfologi ger lätt en fortifikatorisk tolkning, men det arkeologiska fyndmaterialet styrker knappast en sådan funktion. Detta är dock ingenting ovanligt beträffande försvarsanläggningar från alla tider. Det är också osannolikt, för att inte säga omöjligt, att, om nu fomborgama är försvarsanläggningar, samtliga av dessa varit krigsskådeplatser. Detta trots det långa tidsperspektivet. Beträffande fomborgarnas eventuella kultplats funktion är det också svårt att utläsa något ur fynd materialet. Som tidigare nämnts utgörs detta av till synes alldagliga ting utan någon explicit kultisk prägel. Det har vid fynd av bl a keramik påtalats fö rekomst av kultiska måltider. Dessa är dock svåra att säkert belägga. Det keramik och avfallsmaterial som har påträffats i undersökta fomborgar kan självklart utgöras av rester efter måltider i samband med kulten eller måltider som ingick som en del i kulten. De kan även utgöra måltidsrester efter en eventuell bered skapsperiod eller belägring. Hotbild försvarsbehov? Problemen med att tolka fomborgama har många gånger framtvingat mer eller mindre dåligt under byggda förklaringar till orsaken till deras uppkomst. En av de vanligaste förklaringarna är en höjd aggres sionsnivå i samhället, vilket framtvingade försvars verk av dimensionen fornborg. Motivet till att bygga ett försvarsverk måste vara att man utsätts för direkt våld eller hot om våld. Man kan se byggandet av en fornborg som en rent försvarsinriktad åtgärd när risk för angrepp föreligger, men också så att själva uppförandet av densamma fyller en viktig psykologisk och terapeu tisk funktion. Då själva risken är definierad, här som angrepp, måste man bedöma riskkällans konsekven ser. I Vårt fall kan eventuella konsekvenser bli strid, blodsutgjutelse, eventuell underkastelse (tvingande makt) och förlorat territorium (resurser). Fomborgen får då ses som ett sätt att förstärka viljan att bemästra konsekvenserna, vilket ger oss: 0 Uppkomstmekanism (risk för angrepp) ° Konsekvenser (strid m fl) Faktorer som gör det möjligt att bemästra kon sekvenserna (uppförandet av en fomborg) Ombergs fornborgar Hjässan _ Ombergs sydligaste och ojämförligt största fornborg. ' Den omfattar ett cirka 8 hektar stort område av Om ' bergs högsta berg. Härifrån har man en utmärkt kon troll över sjötrafiken på Vättern och till Hästholmen och man ser det södra slättområdet ända till Tåkern. Det finns såväl en vattendamm och en källa, så de som vistats här kunde klara både människors och djurs överlevnad en längre tid om behov fanns. Hjäs san tolkas som en s k flerfunktionsborg som troligen fungerat som bevaknings/tillflykts/farledsborg med eventuell bosättning. Borggården Denna borg är en liten (borgplatån är bara cirka 25x80 m stor) kraftigt, delvis dubbelt, muromgär dad borg med ett helt annat terrängläge än Hjässan. Borgen ligger på en mycket brant, markerad klippa i skogsmark, ovanför en äldre väg och mellan flera kärrmarker i en ganska svårtillgänglig del av Om berg. Avståndet till Hjässan är knappt 2 km fågel vägen. Man får intryck av att detta är en renodlad bevakningsborg. Här finns inget vatten inom borgom rådet och inga möjligheter till bosättning. Figur 3. Utsikt från Hjässan. Foto Clas T ernström, ÖLM Figur 4. Utsikt från Borggården. F oto Clas T ernström, ÖLM Det finns uppgifter om undersökningar och arkeologiska observationer i Hjäs san och Drottning Ommas borg. Ett syfte har varit att försöka söka upp eventuellt fynd eller dokumentationsmaterial från dessa. En utveckling av frågeställningar och problemområden presenteras vidare nedan. Projektet plan och genomförande Arbetet inleddes med en översiktlig ge nomgång av arkivmaterial utifrån vad som varit tillgängligt på Östergötlands länsmuseum och Riksantikvarieämbetet UV Öst. Därefter har en specialinvente ring och kartering av Borggården utförts. I detta arbete har även ytor lämpliga för Drottning Ommas borg Drottning Ommas borg är belägen vid Ombergs norra spets, invid Borghamns stenbrott, och har en god Överblick över denna del av Vättern. Byggnadstekniken påminner om den för Borggården, och själva borgplatån är ungefär lika stor. Denna fomborg ligger dock inte på ett markerat krön, utan ovanför en brant sluttning ned mot vattnet. Avståndet till Borggården är cirka 6 km. Sannolikt har fomborgen fungerat som bevaknings borg/farledsborg. Här finns inget vatten inom borgområdet och endast begrän sade möjligheter till bosättning. Syfte och frågestäHningar Syftet med projektet är att försöka funk tionsbestämma de tre borgarna. Då med len i detta skede har varit begränsade har fokus legat på Borggården. Frågor som ska försöka besvaras är: ÖLM Vilken kategori av borg utgör Borggården? När anlades den? När nyttjades den? När övergavs den? Finns spår av bosättning/aktivitet i form av kul turlager/fynd/härdar? Vilka kommunikationsleder finns i närområdet? ° Är optisk kommunikation möjlig till de andra två borgarna? ' Vilken topografisk utbredning har den? ° Vad finns i närmiljön? Figur 5. Utsikt från Drottning Ommas borg. F oto Clas T ernström, eventuella framtida provschakt lokaliserats. Vid spe cialinventeringen har särskild uppmärksamhet lagts på topografi och lämpliga kommunikationsleder. Samtliga tre borgar besöktes för att studera topo grafi och konstruktioner. Samtliga borgar fotodoku menterades. Inmätning och kartering utfördes endast på Borggården. Vid Borggården tillvaratogs en min dre bit förslaggad sten för eventuella framtida ana lyser. Inmätningarna i fält har genomförts med GPS utan DGPSkorrigering. Vid eventuella vidare studier kommer DGPS eller totalstation att användas. Vidare har den optiska kommunikationsmöj lig heten mellan Hjässan och Borggården testats genom användandet av lyktor. Borggården Terrängläge och karaktäristik Borgen ligger på en mycket markant bergsklippa, som stupar brant åt Öster ned mot en långsträckt mosse, Surmossen, och åt väster mot en tämligen djup ravin. Mellan Surmossen och bergskanten löper ännu en äldre väg. Hur gammal vet vi inte, men den finns med på l700talskartan (1716 över Ombergs Djurgårds ägor), och är sannolikt betydligt äldre än så. Även i ravinen väster om borgen löper en väg, som troligen har lett både förbi och in i borgen. Den ingång som används idag innebär att man klättrar över den inre muren. Ett par hundra meter väster om borgen finns Stora och Lilla Pyskakärret. Det är möjligt att den väg som syns i ravinen har lett fram hit. Nedanför den branta östsluttningen av borgberget, vettande mot vägen och Surmossen, ligger en liten förborg med ”ryggen” mot branten. Funktion Borggården ger ett tydligt intryck av funktion som bevakningsborg. Ytan innanför de mycket kraftiga murama är liten och tillgång på vatten saknas _ en funktion som tillflyktsborg är inte tänkbar. Det finns borgar som troligen använts som rituella platser (t ex Olausson 1995), då skulle såväl det svårtillgängliga läget som den lilla ytan kunna förklaras. Vad som talar mot den tolkningen är dels att långtifrån hela platån är omgärdad av en mur (rituella platser har vanligen ett tydligt ”utanför” och ”innanför”) och de extremt kraftiga och delvis dubbla murarna. 0,1 Fornborg / ar' Figur 6. Simrad sten. Foto Clas T ernström, ÖLM Den inre av Borggårdens murar har vid något tillfälle brunnit, så kraftigt och med så hög värmeutveckling att stenarna i muren påverkats. Det finns gott om \ skörbränd sten, och längs vissa partier sintrad (när Ä mast smält) sten (figur 6). Detta kan förklaras med att V muren varit försedd med någon typ av träpalissad Vil ket bidragit till den kraftiga temperaturutvecklingen. Vad har man då bevakat? Ja, som nämnts är det två vägar och närkontakt med en mosse och lite längre bort ytterligare två mossar. Det finns ingen historiskt känd gård i närheten, inte heller har vi vid tidigare inventeringar iakttagit lämpliga gårds eller odlings lägen i närheten (Jonsson et al 2002; Jonsson et al 2004). Sammanhang Den rika jordbruksbygden kring Omberg är en för ' historisk centralbygd som har bebotts, brukats och I producerat rikedomar i tusentals år. Ombergstraktens ekonomiska potential och bergets viktiga symbol Värde är två faktorer som samverkat när tidiga makt centra etablerades. Kring Ombergs fot finns talrika fynd från stenåldern, bland annat en megalitgrav som är den enda hittills kända i sitt slag Öster om Vättern. Här finns också Alvastra pålbyggnad ett av den yngre stenålderns märkligaste byggnadsverk. Under vikingatid och tidig medeltid är Ombergs södra del ett av de viktigaste områdena när kunga makten etableras. Omberg var då en centralbygd för ett område som omfattar stora delar av Götaland. En viktig faktor i den tidiga maktutövningen var att kunna kontrollera de kommunikativa knutpunkterna, och detta är en sådan plats. De tidiga kungafamiljema hade i Omberg en plats med stort symbolvärde och en trakt med stor ekonomisk potential. Så som de tre fomborgama ligger placerade, får man intryck av att Hjäs san och Borggården hör ihop, är del av samma territorium men med olika funktion. Centrum för detta territorium bör med ledning av bland annat forn lämningarna ha Varit Alvastra eller dess närområde. Om Hj ässan (bland annat) är en tillflyktsborg där ett större antal män niskor och djur kan vistas vid behov, så är Borggården snarast territoriets utpost mot norr. Drottning Ommas borg, vid Borghamn, ingår med detta resonemang inte i samma sammanhang, utan bevakar ett annat territorium med centrum i Borg hamn/Rogslösa. Detta överensstämmer även med resultatet av Hans Browalls analys av Alvastras historia (Browall 2003). Är det ett territorium eller en resurs man bevakat från Borggården? Kanske både och. Det sedan sten åldern viktiga område som Ombergs södra del med Alvastratrakten, Omberg och Dags mosse utgjort både som naturresurs, kontrollpunkt (Hjässan) och maktsymbol, måste naturligtvis bevakas och försva ras. Krymper man perspektivet ytterligare, och ser på Borggårdens närområde, så funderar vi på om inte alla myrmarker utgjort en resurs. I Schnittgers be gränsade arkeologiska provundersökning på Hjässan år 1911 konstaterades 13 svagt jämhaltiga slaggbitar (Browall 2003). Myrmalm är en tillgång att fundera på och eventuellt undersöka närmare vid ett senare tillfälle. 1431500 1431600 Datering Om Vi börjar i nyare tid och tittar bakåt, så vet Vi att Omberg var en inhägnad, kunglig jaktpark/djurgård från mitten av 1600talet till år 1805. Innan dess hade Alvastra kloster rådighet över området från mitten av llOOtalet och fram till 1527, då marken drogs in till kronan och klostret revs. Vi hamnar alltså i yngre jämålder, för att befinna oss i ett sammanhang då be hovet av bevaknings och tillflyktsborgar fanns. Tra ditionellt anges folkvandringstid (375550 e Kr) som den viktigaste borgbyggartiden. Detta sammanfaller för Ombergstraktens del med att den äldre järnålders bosättningen i Alvastra utvecklas till ett betydande maktcentrum med social och ekonomisk kontroll över området (Browall 2003). Ingenting i Borggårdens utseende, eller i övrigt 6461600 6461500 6461400 av fornlämningsbild eller topograñska förhållan Förklaring _ Mur 7//Ã Yta den, talar mot att borgen skulle vara anlagd un der folkvandringstiden, tvärtom stämmer det väl in i bygdens organisering med den spirande feodali seringen under denna tid. I 6467600 Tolkningsförslag Vår tolkning av Borg gården är att det är en renodlad bevakningsborg, placerad som den nord liga utposten av Alvastra territoriet under yngre jämålder. Den väg som löper nedanför borgen, och mot vilken förborgen vetter, förefaller ha varit en viktig led över berget. Dessutom ser vi att det finns kontakt med tre större mossmarker nära fomborgen. Kanske kan myrmalm vara en resurs som krävde bevakning? Borggårdens lilla yta inom murama har en be gränsad möjlighet att hysa byggnader. Vi har därför genomsökt närområdet i syfte att avgränsa ytor där byggnader kan ha stått (ng 7). l 6467500 I 6467400 I 1432500 Figur 7. Plan över Borggården. 0 Skala 1:2 000. I 1432600 Meter 100 Efter mörkrets inbrott kontrollerade vi med fick lampor den visuella kontakten mellan Hjässan och Borggården, och konstaterade att man har kontakt mellan borgarna. Detta stärker antagandet om de två borgamas territoriella samhörighet. Det gör även de topografiska förhållandena. Det är just det sam Förklaring _ Mur Figur 7. Plan över Borggården. 0rt0f0t0 nyttjas med ° v från Länsstyrelsen i Östergötlands län. manhängande område som inkluderar Ombergs södra sluttning och bergets ”midja” som hyser de historiskt kända gårdarna, och den överväldigande majoriteten av de förhistoriska lämningama. Området förefaller vara en sammanhängande enhet sedan åtminstone järnåldern. 'Egil Foto mot nordöst. Förslag på fortsatta insatser Med utgångspunkt från ovan redovisade resultat och förda diskussion är följande åtgärder lämpliga för vidare forskning: Datering av nedbrännandet detta bör vara möjligt genom att utvinna analyserbara kolbitar ur de brända murresterna. Datering och funktion under användningstiden en lämplig insats vore begränsade provschakt inom de av projektet avgränsade ytorna. 14Canalyser av tidigare tillvarataget, daterbart material. Till de föreslagna ytorna tillkommer även Drottning Ommas borg med hänvisning till de arkeologiska observationer som gjorts där. Vidare bör fastställas eventuell förekomst av myrmalm i Ombergs Våtmar ker. Sammanfattning För att knyta resultatet direkt till de ambitioner som formulerades i projektplanen, blir resultatet som föl jer: Vilken kategori av borg utgör Borggården? Bevakningsborg som i ett större sammanhang bevakat Alvastrakomplexets norra territorie gräns och i ett mindre perspektiv haft direktkon takt med vägar och mossmarker (myrmalm .7). När anlades den? Sannolikt yngre järnålder, folkvandringstid. 3 75550 e Kr. 0 När nyttjades den? Sannolikt inte så mycket längre än det folkvandringstida skedet. Mot slu tet av järnåldern var maktcentrat etablerat och därmed inte så utsatt. Samhällsorganisationen hade feodaliserats, och med hjälp av kristendo mens läror var det lättare att få acceptans för en enda överhet/kung. Vid mitten av 1100talet skänktes sedan Alvastra till cisterciensmunkarna och klostret kom att utnyttja området fram till I 52 7. När övergavs Borggården? Behovet'minskade när makten över territoriet var obestridd, sanno likt mot slutet av järnåldern. Datering av brända murdelar torde vara möjlig. 0 Finns spår av bosättning/aktivitet i form av kul turlager/fynd/härdar? Möjligen. Vi har avgränsat ytor som kan dölja sådana spår. Provundersök ning med begränsade markingrepp föreslås. 0 Vilka kommunikationsleder finns i närområdet? Två mycket gamla vägar. Dels ”Surmossevä gen som var del av huvudleden över Omberg på de äldsta kartorna, dels resterna av en väg väster om borgen. Är optisk kommunikation möjlig till de andra två borgarna? Ja, men bara till Hjässan. Vilken topografisk utbredning har Borggården? Strikt knuten till den lilla, branta och kraftigt markerade klippan. Omfattningen är totalt cirka 1 hektar stor, varav själva borgplatån utgör cirka 25x80 meter. ° Vad finns i närmiljön? Vägar och tre mossar, Surmossen och Lilla och Stora Pyskkärret. Källor Ambrosiani B. 1986. Hundare, skeppslag och fom lämningar. Bebyggelsehistorisk Tidskrift nr 11. Andersson S, Hall B & Öbom G eds. 1992.Borgar från forntid och medeltid. Göteborgs arkeologis ka museum. Arkeologi i Västsverige 5. Kungälv. Atterrnan I. 1967. Kring Hallarumsviken. Utflykt i en Östblekingsk vikingabygd. Blekingeboken. 1967. Beier AC. 1990. Pålar och spärrar en jämförande studie med utgångspunkt från Slätbakenanlägg ningarna. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeologi. Arkeologiska institutionen, Stockholms univer sitet. Browall H. 1986. Alvastra pålbyggnad. Social och ekonomisk bas. Diss. Theses and Papers in NorthEuropean Archaeology 15. Institute of Archaeology, University of Stockholm. Browall H. Det forntida Alvastra. Stockholm 2003. Brown D M ed. 1994. Celts: Europe 's People of Iron. Lost Civilizations. Alexandria] Richmond. Time Life Books. Gahm L. 1988. Sveariket i källor och historieskriv ning. Meddelanden från Historiska institutionen vid Göteborgs universitet nr. 36. Gren L & Norman P. 1994. Färdvägar och farleder. Kulturminnen och kulturmiljövård. Sveriges Nationalatlas. Selinge KG ed. Höganäs. Bra Böcker. 11 Homborg E. 1944. Sveriges sjoförsvarfrån äldsta tider till våra dagar. Det levande förflutna. Svenska historiska föreningens folkskrifter 6. Stockholm. Gebers. Johansen B & Petersson IM. 1993. Från borg till bunker. Befästa anläggningar från förhistorisk och historisk tid. Fornlämningar i Sverige 2. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Jonsson 0, Lundqvist L & Nilsson P. 2002. Ombergs natur och kulturvärden. Länsstyrelsen Östergöt land. Rapport 2002:3. Jonsson 0 et al. 2004. Ombergs natur och kultur. Kunskapssammanställning och historiebeskriv ning efter bra års inventering. Länsstyrelsen Östergötland. Rapport 2005:9. Löthman L & Schön E. 1994. Offerplatser och folk tro. Kulturminnen och kulturmiljövård. Sveriges Nationalatlas. Selinge KG ed. Höganäs. Bra Böcker. Moberg CA. 1968. Innan Sverige blev Sverige. Stockholm. Wahlström & Widstrand. Nerman B. 1925. Det svenska rikets uppkomst. För eningen för svensk kulturhistoria. Böcker nr. 6. Stockholm. Nilsson P & Temström C. 2004. F ossila odlingsspår och grav inom RAÄ 188 (UV 68) vid Urbjörn, Omberg. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2004:32. Nordén A. 1938. Östergötlands järnålder. Monogra fler utgivna av Arthur Nordén. Del 1. Enskilda fyndgrupper och problem. Häfte 2: Kolmården V. Husbydalen Fomborgama. Stockholm. Författarens förlag. Olausson M. 1995. Det inneslutna rummet om kultiska hägnader och befästa gårdar i Uppland från 1 300 f Kr till Kristi födelse. Studier från UV Stockholm. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar skrifter nr. 9. Riksantikvarieämbetet. 2004. Informationssystemet för fornminnen lista med lämningstyper och antikvarisk praxis. Version 3.3. Riksantikvarie ämbetet, Kunskapsavdelningen. Stockholm. 12 Rönnby J. 1995. Bålverket. Om samhällsföränd ring och motstånd med utgångspunkt från det tidigmedeltida Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland. Studier från UV Stockholm. Riksan tikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar skrifter nr. 10. Selinge KG ed. 1994. Borg och makt. Kulturmin nen och kulturmiljövård. Sveriges Nationalatlas. Höganäs. Bra Böcker. Stenberger M. 1966. Ölands forntida borgar. Svenska fornminnesplatser Nr. 21. Vägledningar utgivna genom Kungl. Vitt. Hist. och Antikvitets Akademien. Stockholm. Almqvist & Wiksells. Strid J P. 1993. Kulturlandskapets språkliga dimen sion. Ortnamnen. Riksantikvarieämbetet. Stock holm. Almqvist & Wiksells. Ström F. 1985. Nordisk hedendom. Tro och sed i förkristen tid. Arlöv. Akademiförlaget. Ternström C. 1996. Fornborgar? Borgar från forn tid? En granskning samt diskussion kring svensk fornborgsforskning. Uppsats i fördjupningskurs i arkeologi. Stockholms universitet. Ternström C, Tsobanoglou E & Vañadou A. 1994. En undersökning om farledsspärrar vid norra Mörkö. Examensarbete i kurs i marinarkeologi på Dnivå. Arkeologiska institutionen, Stock holms universitet. Tunberg S. 1947. Rod och roslag i det gamla Svea riket. Det levande förflutna. Svenska historiska föreningens folkskrifter 11. Stockholm. Gebers. Westerdahl C. 1994. Transport, farleder och kontroll. Marinarkeologisk tidskrift nr. 3 :49. Zetterling A. 1929. Bulverket. En förhistorisk fäst ning i Tingstäde träsk på Gotland. Öbom G. 1992. Falkens fästen, maktens murar, sa gans slott. Göteborgs arkeologiska museum. Tekniska uppgifter Projektet har finansierats genom medel ur Leonard och Ida Westmans fond. Lokal: Omberg Socknar: Rogslösa, Västra Tollstad och Väversunda Kommuner: Vadstena och Ödeshög Landskap: Östergötland i Län: Östergötland Ekonomiska kartans blad: 8E2g, 8E3g och 8E4g Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V Arkeologer: Clas Temström och Pia Nilsson Graflk: Clas Temström Grafisk form: Lasse Norr Fynd: Nej Ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket dnr 50799499 ISSN 14039273 Rapport 2005:84 © Östergötlands länsmuseum 13 Under de senaste åren har Östergötlands Iänsmuseum och Riks antikvarieämbetet UV Öst genomfört kulturhistoriska inventeringar och undersökningar på Omberg. Innan inventeringarna påbörjades var det nästan bara tre fornlämningar som var kända på Omberg: De tre fornborgarna Hjässan, Borggården och Drottning Ommas borg. Dessa borgar är relativt outforskade i modern tid och hos undertecknade finns ett intresse av att söka kunskap om dessa anläggningar. Det har efter de utförda inventeringarna på Omberg konstaterats att ber get hyser såväl gravar som odlingsspår från järnålder (Nilsson & Ternström 2004). Detta placerar borgarna i ett nytt perspektiv. Det som tidigare utgjort tre solitärer har nu en kontext att existera i. I detta forskningsprojekt har vi valt att lägga tyngdpunkten på kopplingen till kommunikationen. 20509024116 ISSN 14039273 Rapport 2005:84