allmänt om gårdar

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

GÅRDAR "Beskrivning om svenska hemman och lägenheter" av "Cancellisten uti Kongl CommerceCollegie" Berthold NYSTRÖM 1784 Jordagodsen voro av tre huvudslag till sin natur: KRONO, SKATTE och FRÅLSE. Med KRONO avsågs sådana egendomar, som antingen av ålder hade tillhört eller senare av olika anledningar tillförts kronan och som ej blivit försålda till skattegård. Många fastigheter tillfördes kronan genom köp under drottning Margaretas, Karl Knutssons'och Gustavianska ättens tid antingen genom förpantning av frälsehemman genom så kallade DANAARV. Det betydde att någon avled utan att ha arvsberättigade släktingar. Det kunde även ske genom beslag vid förräderi och liknande. Ofta har privat egenodom blandats med kronans som vid Birger Jarls och Gustav Vasas upphöjelse på landets tron. Genom pester såsom Digerdöden under 1350talet och den så kallade Engelska svetten, blevo många hemman utan brukare och indrogos på grund därav till Kronan. » Även skattehemman som missköttes kunde bliva indragna. Över kronogodsen hade "Kongl Collegium" uppsikt, varvid landshövdingen dock var den närmast kontrollerande myndigheten. Kronohemman utgjordes sålunda av Kunsgårdar, Kungsladugårdar, Kronosäterier samt indelta hemman såsom boställen, rusthåll, augments och löningshemman. Begreppet SKATTE omfattade egendomar som antingen sedan lång tid varit ansedda som skatte eller senare mot viss lösen av kronan försålts under sådan rätt. "Sveriges äldsta bebyggare hade efter fritt inkräktande av det lediga landet bebott sina egendomar med fullkomlig äganderätt, frihet och disposition därav". Varje så dan egendom var bondens hem och så uppkom begreppet hemman. Se dan rusttjänsten blivit påbjuden av Magnus Ladulås, kallades dessa hemman dels frälse, dels skatte. Frälse blevo de vilkas innehavare åtogo sig tjäna till häst mot rikets fiender_och där med frälste hemmanen från vanliga skatten. Skatte kallades de för vilka årlig skatt betalades och endast krigstjänst till fots presterades. ' Kronoegendom kunde köpas till skattehemman. Under Johan III:s tid erlades 80 a 100 daler för ett bättre hemman och 50 a 60 daler för ett sämre hemman. Under Karl Ix:s tid erlades för samma areal ett eller några par oxar. Gustav II Adolf sålde år 1629 egendomar för 24 riksdaler för varje lispund smörränta. Skatterätt kunde förvärvas även utan penningar, nämligen genom rustningstjänst. , Kronoskatte var egendom som dels var köpt från kronan, dels av ålder varit ansedd för bondens odal. Kronoskattebönderna utgjorde skatt och skuld men ansågos för jordágande och disponerade mera fritt över skog och bebyggelse än kronobönderna. *Skattemannarätt kunde förvärvas och skatte övergå till krono om skatteman ick fullgjort vissa förpliktelser och olovligen fällt ekar, under tre är icke betalt ränta med mera. Eljest átnjöt skatterättsägare fullkomlig besittnings och arvsrätt. Han fick dock ej söndra eller dela sin jord utan vidare. Dylika frågor skulle handläggas av härads och lagmansrátterna. Torp fick byggas å egendomen och skog tagas till "hustarf" och salu. Dock fick skogen ej "utdödas". Enligt husesynsordningen år 1681 skulle syn hållas på både krono och skatteböndernas hemman vart tredje år. Bonden skulle väl bru ka sin åker, rensa och röja sin äng om den ville skogslöpa, dika, hägna och stänga, bygga gården med låga hus, lägga humlegårdar och dem vid makt hålla och vid avradsdagen sin avrad färdig hava. Låga hus bestod av stuga som var 12 eller 14 alnar inom knutarna med kammare, gästestuga, där gården så stor är, visthusbod, sädes, och mjölbod, redskapshus, portlider och hemlighus. Till fägården hörde stall och fähusL nödiga foder och fårhus, svin hus, loge och lador. Bonden skulle dika 40 famnar nya diken varje år eller upprensa gamla till dubbla längden. Varje bonde skulle röja åker och äng ett spannland (=l/2 tunnland) årligen. Till skattehemman hörde Berustade Säterier, Löningshemman och andra indelta hemman. Med frälse förstods sådana egendomar som av ålder tillhört adeln eller av kronan upplátits åt adeln under fullkomlig äganderätt. Redan under hedendomen funnos betydande män, vilka togo tjänst hos kejsarna i Konstantinopel eller foro i viking och sålunda skaffade sig mycken heder och stora rikedomar. Även senare spe lade ett skickligt användande av vapen stor roll och från början synes aldesskapet helt härlett sig ur krigsväsendet. Men folkets anförare i fält voro även dess hövdingar och domare hemma och det var ej ovanligt att ledarna efterträddes i ämbetena av sina barn. Under Magnus Ladulås tid synes egentliga adelsskap uppkom mit i och med införandet av riddare, svenner och frälsemän. De båda förstnämnda värdigheterna kunde erhållas bland annat under korstågen. Frälsemän eller riksens män voro de som frälste sina gods med rusttjänst. Till frälse räknades “Såterier. Rå och Rör eller Insocknes Hemman. Ladugårdar och Utsocknes Hemman" Till denna grupp hörde även "skattafrälse" eller sådan egendom varav frälsehemman upplåtit skatte och besittningsrätt åt någon annan. Säterier voro adelsmännens säten. Under ägarna lydde krono och skattebönder, vilka under 1500talet i skatt till säteriägarna erlade skillnaden mellan vad som borde utgå enligtbevillningen och vad de såsom likställda med frälse erlade till kronan. Från början av 1600talet erlades följande onera: Kyrko och kyrkogårdsgäld, sockenstugu och fattigstugugäld samt skallgång. Rå och Rörs Hemman var sådan frälsejord som låg inom sätesgårdens gamla gräns enligt urminnes hävd, vilken dock är 1683 vid be stämmandet av säterifriheten, blev reducerad. Sådant hemman kun de även förvärvas av säteri och brukas till detta eller vara till hemmanet skattelag och brukas av ábo. Skattebonden hade emellertid sin bördsrátt i behåll och satt "odriven" så långa han fullgjorde sina skyldigheter. Rå eller rågång utgjorde gränsen mellan skilda hemman eller byar. Rör bestod av rösen av stenar, upplagda på lämpliga avstånd för att utmärka rågångens sträck ning. Från de tre huvudtyperna jord, nämligen krono, skatte och frälse härledde sig alla övriga egendomstyper. De flesta krono och skattehemmanen voro “indelta på Militien och landsstaten såsom Ryttare och DragonRustháll, AugmentsHemman, Knekt och Båtsmanshåll till vilka sistnämnda frälse voro indelta, Häst och Fördels samt LöningsHemman. Reserve och beneficieHemman". En del hemman voro upplåtna bland annat till "Ecclesiastique staten till pios usus och till vissa Oeconomiebehov" och kunde vara krono, skatte eller frälsehemman. De åt Ecclesiastiksta ten" upplåtna hemmanen voro Biskopssäten som alltid hade krono natur, PrebendeHemman vars ränta enligt gällande villkor upp bars som lön av den biskop, lector eller kyrkoherde som var _ innehavare, Prästgårdar eller Prästebohl som voro anslagna till kyrkoherdars säten och underhåll, AnnexHemman, stommar eller MensalHemman, Capellans och Klockarebohl". De "ad pios usus" anslagna hemmanen voro VKyrkoHemman" som ofta voro utbrutna från soakenalmogens övriga ägor eller av Konungen givna och som borde bestå av ett dtill Häradskyrka och ett halvt markland till Tolfta kyrka, AcademieHemman, Gymnasii och ScholaeHemman, KrigSmanshus, HospitlasHemman som voro skänkta antingen av Kungl Majestät ellr privata personer, BarnhusHemman. De voro till vissa Oeconomiebehov anslagna voro Post och Lots Hemman samt Gästgivaregårdar. › StubbeHemman och RögselHemman" voro uppröjda á kronans skogar och voro egentligen kronohemman som innehades under besittnings rätt. ,Kronoegendom innehades endast med nyttjanderätt vilken dock gällde så länge vissa föreskrivna prestanda fullgjordes. Skatteegendom innehades med både besittnings och arvsrätt, varmed avsågs rättighet att bruka och disponera egendom efter de föreskrifter, varmed den blivit upplåten. Frälseegendomen inne hades med fullkomlig äganderätt, varmed följde fri disposition av egendomen. JORDEBÖCKERNA Jordeböckerna tillkom på 1500talet. De innehåller uppgifter på alla inom ett visst område eller distrikt befintliga jordegendo marna jämte uppgifter om deras kamerala förhållanden såsom man tal, grundskatt, rustning, rotering samt för alltid gjorda av söndringar. Den sista serien jordeböcker upprättades omkring 1880. I Östergötland dock 1878. Dessa böcker kompletterades sedan fram till år 1936 varefter endast vissa fiskerier, räntor och avgäl der blivit införda. Jordeböckerna voro av två slag: dels a) utförliga special, persedel och jordeböcker, dels b) summariska (extrakt) jordeböcker. a) fördes till en början vart 6:e år, sedermera vart tionde år. Från och med 1795 uppgjordes inte årliga jordeböcker, utan dessa ersattes av jordeboksförändringsextrakt. 1825 års jordebok före gicks av flera års förarbeten i form av jordrannsakningar och blev länge normerande. År 1855 inleddes förarbeten för en ny stor serie som färdigställdes omkring år 1880. För Östergötland dock 1878. I dessa har de stora skattereformerna och ränteförenklingen iakttagits. Skattepersedlarna är inte längre synliga, utan endast fixa penningbelopp. Man får därjämte mera praktiska upplysningar om jordavsöndringar, skogsförhállanden, odlingslán med mera. Indelningsverk och militiejordeböcker se serien G I Rusttjänste jordeböcker och serie G IIIb. I Vadstena län ingick Aska, Dals, Lysings och Göstrings härader med städerna Skänninge och Vadstena. Detta är en avskrift på Vadstena Landsarkiv: Landskontorets handlingar