Jordbrukets utveckling i Lysings Härad under 1900-talet

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

JORDBRUKETS UTVECKLING I' LYSINGS HÄRAD UNDER 1900 TALET AV Rektor L. memn O Akerbruk och boskapsskötsel har bedrivits inom häradet från början av den yngre stenåldern, d. v. 5. i Cirka 4000 år. När man år 1908 upptäckte resterna av stenåldersbyn vid Alvastra, fann man där lämningar av korn vilket visar att jordbruk idkades, samt benrester efter husdjur såsom små vuxna nötkreatur, getter och får samt svin. Från den tidens små svedjeland har sedan odlingen utvidgats till våra dagars stora sammanhängande fält. Till en början gick uppodlingen ganska långsamt, men under 1800talets förra hälft var nyod lingsverksamheten mycket livlig men avtog under senare de len av 1800talet. Sedan 1900talets början har nyodlingen varit mycket obetydlig, sålunda redovisas i statistiken åker , jorden i häradet år 1903 med 11.193 ha, år 1927 med 11.861 3 ha och vid senaste jordbruksräkningen år 1944 med 11.597 ha. Sedan 1927 har åkerarealen således minskat något, vilket tyder på att en del åker lagts in till bete. Någon nämnvärd nyodling synes icke ha förekommit. Odlingens omfattning bestämmes naturligtvis i hög grad av jordarten. Dennas beskaffenhet är i sin tur beroende av den bergart, varav de lösa jordlagren bildats. Berggrunden i häradets södra del består av urberg, granit och gnejs och i den norra delen av kambrosiluriska, lagrade bergarter, så som kalkstenar och skiffrar. Kvartärtidens väldiga inlands isar söndermalde vid sin rörelse den underliggande bergarten till de lösa jordlager, som täcka berggrunden. Där denna ut göres av urberg uppstod härvid den jordartstyp, som kallas 63 Rewind, en herrgård på Måtten. krosstensgrus, som främst karakteriseras av sin oregelbundna sammansättning med olika kornstorlekar blandade. I urbergs moränen förekommer rikligt med sten och grus under det att lera praktiskt taget saknas. Om finmaterialet i denna jordart utgöres av mo och mullhalten ej är alltför låg, bildas dock en ganska näringsrik jord med god vattenhållande förmåga. Denna jordart, som brukar kallas moränmo, är dock i all mänhet mycket stenig, vilket i hög grad försvårar brukningen. De mest förekommande jordarterna i södra delen av häradet är dock moränsand och morängrus, vilka icke lämpa sig för odling till åker utan bilda skogbärande mark. Små områden av organogena jordar förekomma rikligt i detta område. Jord arten är här oftast kärrtorvmull, som väl lämpar sig för od ling, om den kan torrläggas utan alltför höga kostnader. Mo räntäcket avbrytes i rätt stor omfattning av urberget. Detta 64 Kalv/ml! 1' St. Åby, typiJ/ê mindre Léogrgård. går i dagen främst i ett område som i söder begränsas av en linje från Kråkeryd i Ödeshög över St. Renemo i St. Åby till Bonderydssjön och vidare över Gissletorp i Rök mot Sand kulla i Rinna och i norr av landsvägen från Ödeshög till Mjölby. Denna landsväg utgör också i stort sett gränsen mellan skogsbygden i söder och slätten i norr. Här på slätten utgöres berggrunden av tidigare nämnda kambrosiluriska bergarter, kalkstenar och skiffrar. Dessa bergarter söndermaldes av in landsisen till betydligt mindre partiklar, och det ingående lermaterialet lösgjordes, vilken process fortsattes genom den efterföljande förvittringen. Så uppkom denna bygds morän lera, som med sin rikedom på kali och kalk och ofta även fosfor bildar en förstklassig kulturjord. De mest förekom 65 mande jordarterna äro här mullhaltig till mullrik, svagt lerig morän och moränlättlera, båda osorterade jordarter. Dessa jordar lämpar sig synnerligen väl för odling av sådana an språksfulla kulturväxter som sockerbetor, vete, korn och raps. Alven innehåller rikligt med kalk och växtnäringsämnen och även matjordslagret är rikare på för växterna upptagbara ämnen än andra jordar. I begränsad utsträckning förekommer här och där mullrik styv lera, vanligen kallad dunglera. Denna jordart har uppkommit därigenom att på leran lig gande tunt torvlager har inarbetats i leran. Till följd av den höga mullhalten uppvisar den vissa karakteristiska egenska per, såsom mörk färg och kornig konsistens på våren efter tjällossningen. Liksom de förut nämnda jordarterna är dung leran en förstklassig åkerjord. Den påträffas framför allt på lågt liggande områden, t. ex. öster om Norrö i Heda och öster om Yxnekulla i Svanshals. Organogena jordar finnas i detta område huvudsakligast på Dags mosse, där jordarten till största delen är kärrtorvmull men även en del mosstorv mull är odlad och användes framför allt för odling av potatis. Odlingens beroende av jordarten belyses av nedanstående sammanställning av åkerarealen i förhållande till landarealen i häradets socknar enligt jordbruksräkningen 1944. TABELL 1. S k Landareal Åkerareal Åker i 0/0 av CG en ha ha landarealen Trehörna . . . . . . . . . . . . . . 9070 728 8,0 Stora Åby . . . . . .. . . . . 10308 1801 17,5 Ödeshög . . . . . . . . , . . . . 9954 2454 24,8 Västra Tollstad . . . . . . . . 3382 1260 37,2 Heda . . . . . . . . . . . . . . .. 2216 1577 71,2 Rök . . . . . . . . . . . . . . . . . 5086 1320 25,9 Svanshals . . . . . . . . . . . . 3027 1931 65,8 Kumla . . . . . . . . . . . . . . . 781 526 67,3 Summa 43804 11597 26,5 Modem ekonomibyggnad vid Åby Västergård. Socknarna Heda, Kumla, Svanshals och Västra Tollstad ligga i sin helhet norr om landsvägen ÖdeshögMjölby, och där ha vi de högsta procenttalen åker. Beträffande Västra Tollstad bör anmärkas att över 1000 ha skogsmark på Om berg ligga inom socknen, vilket nedsätter procenttalet. Min sta odlade arealen, endast 8 % av landarealen finnes 1 Tre hörna, där skogen dominerar. I denna socken upptager skogs marken 72 % av arealen, under det att motsvarande siffra för Heda socken är 4,5 %. Beträffande jordens fördelning på olika ägoslag kan någon direkt jämförelse mellan förhållandena vid seklets början och nu knappast göras, då statistiken på detta område omlagts. Här skall endast anföras några siffror för de viktigaste ägo slagen. Som förut nämnts upptog åkern i seklets början i runt 67 Séärdetrörêning vid Remtad. 4 träråor i följd vimr en högt driven mekaniyering vid nutiden: lantbruk. tal 11.200 ha. Vid den första allmänna jordbruksräkningen 1927 redovisas 11.861 ha åker. Denna Ökning i arealen kan åtminstone till en del bero på omläggningen av sättet för in samlingen av statistikmaterialet. 1944 redovisas i runt tal 11.600 ha åker, varför arealen från 1927 gått ner med drygt 200 ha. Denna minskning i åkerareal har troligen fortsatts efter 1944, då säkerligen en del mindervärdig och svårbrukad åker utlagts till skog eller betesmark, varjämte en del åker årligen tas i anspråk för byggnadstomter, särskilt i Ödeshög. Hur stor minskningen år kommer väl 1951 års allmänna jord bruksräkning att visa. Det ågoslag, som visar de största för ändringarna under halvseklet är slåtterängen. I statistiken för 1903 redovisas icke mindre än 7.627 ha ”naturlig äng” inom häradet. Större delen av denna areal torde då ha använts till slåtter. Vid 1927 års jordbruksräkning upptages motsvarande ägoslag under följande rubriker: slåtteräng 1.821 ha, ordnad 68 betesäng 171 ha och annan betesäng 3.651 ha eller samman lagt 5.643 ha. 1944 har arealen "slåtteräng" sjunkit till 1.250 ha, “kultiverad betesmark" stigit till 1.271 ha och ”annan be tesäng" till 4.389 ha; summa 6.910 ha. Jämförelse mellan 1905 års siffror och jordbruksräkningarnas kan som förut framhållits knappast göras, endast så mycket kan sägas att arealen slåtteräng minskats mycket kraftigt. Vid jämförelse mellan 1927 och 1944 års siffror märker man främst den kraftiga ökningen av kultiverad betesmark, vars areal 7dubb lats. Den intensiva propaganda under 1950talet för betesfrå gans ordnande vid jordbruket har tydligen haft god effekt. De bidrag av statsmedel, som utgå till denna grundförbättring, ha givetvis också bidragit till att öka intresset för betesför bättringar. Den mark, som kultiverats till bete, synes ha varit i första hand slåtteräng och hagmark samt i någon mån åker. Betesförbättringarna ha fortsatt efter 1944 och nu torde väl så gott som varje gård ha någon jordbit, som kan betecknas som kultiverad betesmark. Den redovisade skogsmarksarealen är praktiskt taget lika stor vid seklets början som 1944. Ägoslagsfördelningen i häradets socknar enligt jordbruks räkningen 1944 framgår av tabell 2. TABELL 2. Ägoslag, hektar. Summa 0 . .. , d Socken Åker Slat Amf., Skogs Ovrig :1:311 terang betesäng betesang mark mark hektar Västra Tollstad 1260 4 119 68 1124 807 3382 Odeshög .... 2454 582 309 1433 3762 1394 9934 Skxa.Åby ... 1801 309 410 1085 5713 990 10308 Trehörna . . . . 728 235 196 667 6588 656 9070 Rök . . . . . . .. 1320 69 74 496 2591 536 5086 Iieda . . . . . .. 1577 26 93 263 102 155 2216 Svanshak ..i. 1931 25 53 358 461 199 3027 Khnüa . . . . .. 526 0 17 19 92 127 781 Summa 11597 1250 1271 4389 20433 4864 43804 69 Jordens uppdelning på brukningsdelar över 2 ha åker av olika storlek vid seklets början, närmare bestämt år 1903, och vid den sista allmänna jordbruksräkningen 1944 framgår av nedanstående sammanställning. TABELL 3. Storleksgrupp Antal brukningsdelar 1903 1944 2,1420 ha , . . . . . . . . . . . . . 612 542 20,1100 ha . . . . . . . . . . .. 129 119 Över 100 ha . . . . . . . . . . . . . . 8 10 Summa 749 671 Medelareal per brukningsdel, ha 14,7 17,0 Av sammanställningen framgår att de allra flesta jordbru ken inom häradet kunna betecknas som småbruk samt att an talet brukningsdelar minskat ganska avsevärt sedan seklets början. Härigenom har medelarealen per brukningsdel sti git och ligger ungefär 3 ha under medeltalet för hela lä net. Vi se sålunda att utvecklingen mot större brukningsenhe ter påbörjats långt innan 1947 års beslut om den s. k. jord bruksrationaliseringen fattades. Att medelarealen per bruk ningsdel är minst i skogsbygden och störst på slätten i hära dets norra del är tämligen självklart. Sålunda har Trehörna socken ingen brukningsdel, som är större än 30 ha och medel arealen per gård är 9,5 ha medan i Svanshals socken, där me delarealen är högst, motsvarande siffra är 45,8 ha. Av åkerarealen brukades år 1944 6578 ha eller 56,7 % av ägarna själva och resten 43,3 % av arrendatorer, vilket nära överensstämmer med förhållandena i hela Östergötlands län. Som jämförelse kan nämnas att i hela riket endast omkring 26 % av åkerarealen brukas av arrendatorer. Åkerarealens användning och växtodlingens inriktning 70 samt förändringarna från seklets början åskådliggöres av ne danstående sammanställning, vartill siffrorna hämtats från den officiella jordbruksstatistiken för nedan nämnda år. TABELL 4. ,i h 1927 1944 Växtslag Ha 0/0 Ha 0/0 H3 0/0 Höstsäd, höstvete . . . . . . . . 1281 1331 __ 0 1820 16,3 16,3 17,1 hostrag . . . . . . . . 650 651 Vårstråsäd, vårvete . . . . . . 383 249 vårråg . . . . . . . 22 33 korn . . . . . . .. 4537 40,5 388 38,1 598 36,0 havre . . . . . . . . 1265 694 blandsäd . . . . . 2464 2604 Baljväxter . . . . . . . . . . . . . . 397 3,6 333 2,8 294 2,6 Potatis . , . . . . . . . . . . . . . . 388 3,5 325 2,7 353 3,0 Sockerbetor . . . . . . . . . . . . _ 60 54 3,5 3,4 Foderrotfrukter . . . . . . . . . . 93 0,8 347 341 Grönfoder . . . . . , . . . . . . . . 1791 250 359 0 16,2 23 0 27, Slatter och betesvallar . . . . 1634 I 2477 ” 2788 Spånads och oljeväxter m. m. 2 E 25 0,2 335 2,9 Helträda och obrukad åker 2143 19,1 1591 13,4 913 7,9 Summa 11193 100 11861 100 11597 100 Tabellen visar att arealen av höstsäd och vårstråsäd varit tämligen oförändrad liksom även odlingen av baljväxter och potatis. Rotfruktsodlingen däremot ökade i början av perio den för att sedan bli konstant. Odlingen av sockerbetor är rätt blygsam även om man kan räkna med en viss ökning efter 1944. Vallarealen har ökat kraftigt särskilt under periodens början. Denna ökning torde till största delen ha skett i södra delen av häradet i samband med att slåtterängens areal gått tillbaka. Man odlar numera huvudmassan av höet på åkern, och ängshöet får allt mindre betydelse. I vallarealen ingår 71 Svgåemie Lêördeträrêa. även arealen för vallfröodling, vilken ju är ganska omfattan de på slättbygden i norra delen av området. Odlingen av olje växter var helt okänd i seklets början och kom igång först un der och efter det senaste världskriget. Arealen här är ju pro centuellt ganska obetydlig, men torde ha ökat sedan 1944. Trädan har fått släppa till den ökade arealen för andra od lingar. Som av tabellen framgår utgjorde trädan vid seklets början knappt 1/5 av åkerarealen och 1944 drygt 1/12, således en mycket kraftig minskning. Det är troligt att trädesarealen nu är ännu mindre. Av siffrorna i tabellen framgår även att den mest använda växtföljden är 6årig med ett skifte höstsäd, 2 1/2 skifte vår sådda växter, 2 skiften i vall och 1/2 skifte i träda. Det är klart 72 Skärdeøzrbele z' réøgrbygden, Fageryd, Öderbög. att inte denna växtföljd användes överallt, tvärtom torde nu mera vara regel att på slätten tillämpa en tämligen fri växt följd med odling av sådana grödor, som med rådande priser ger bästa ekonomiska resultat. oBeträffande skörden per ha av olika växtslag är det mycket svart att ur tillgängliga uppgifter få fram tillförlitliga siff ror. Skörden varierar från år till år rätt kraftigt och de siffror, som anföres t. ex. i hushållningsgillenas årsberättelser avser för vårt vidkommande medelskörden i såväl Dals som Lysings harader och kunna således ej anses som representativa för det senare häradet utan ligga utan tvivel för högt. Att av dessa Siffror räkna fram några säkra medeltal är hart när omöjligt. Nagra exempel få vara nog. Skörden av höstsäd, råg och vete, utgjorde år 1905 enl. jordbruksstatistiken 24 hl eller ungefär 1.? dt per ha. Samtidigt redovisas i hushållningsgillets årsbe rattelse skörden av höstvete med 35 hl/ha och av höstråg 25 75 hl/ha. I Lysings härad odlades detta är mycket litet höstvete, endast 1/10 av höstsädesskörden var vete, medan resten var råg. Skörden av övriga växtslag uppgives i hushållningsgillets årsberättelse till för korn 29 hl/ha, blandsäd 22 hl/ha, havre 21 hl/ha, potatis 120 hl/ha och rotfrukter 350 hl/ha. Samtidigt rapporteras att halmtillgången var dålig. Som jämförelse kan nämnas att riksmedeltalet för hektarskördarna 1901w1905 voro följande: höstvete 17,3, höstråg 14,4, korn 14,5, havre 12,0 dt/ha. Att skörden ökat kraftigt sedan denna tid är all mänt känt, under goda skördeår är hektarskördar om 3540 dt/ha av exempelvis höstvete icke ovanliga. Stegringen i av kastningen per hektar sedan seklets början torde kunna anges till 2550 %, något olika för skilda grödor. Denna ökning av skördarna beror på förbättrad odlingsteknik, bättre dräne ring, större näringstillförsel genom starkt ökad användning av handelsgödselmedel och icke minst genom det förbättrade odlingsmaterial, som ställts till jordbrukarnas förfogande av våra växtförädlingsanstalter. För att kunna få fram goda skördar måste jorden bearbetas, utsädet sås och skörden bärgas. Härför erfordras bl. a. drag kraft och denna har under perioden förändrats mycket. Vid seklets början användes både hästar och oxar som dra gare. Oxarna voro vid den tiden talrikare än hästarna och an sågs som god och billig dragkraft. Efterhand ersattes emeller tid oxarna av hästar, och längre fram är det hästarnas tur att maka åt sig för traktorerna. Förändringen i antalet hästar och oxar framgår av nedanstående sammanställning. TABELL 5. År Hästar över 3 år Oxar 1903 . . . . . . . . . . . . . . . . 1152 1602 1927 . . . . . . . . , . . . . . . , 1932 73 1944 . . . . . . . . . . . . . . . . 1604 0 74 Vid Jeêletr början .Wetade detta ompømn vid Remtzzd. Oxarna ha således alldeles försvunnit och hästarnas antal, som var störst vid mitten av halvseklet, ha starkt gått ned. Under de sista åren ha hästarnas antal minskats än mer, och de ha ersatts av traktorer. Traktorn började användas som dragare i lantbruket på 1920talet, till en början rätt spar sam, men fram på 1930talet blev den allmännare. Det sista världskriget bromsade som bekant utvecklingen på detta om rade på grund av svårigheten att erhålla flytande bränsle, men den tog stark fart, när oljan åter började flöda. Numera utföres praktiskt taget allt dragarbete vid de större och medel stora jordbruken av traktorer, och även de mindre har genom att gemensamt anskaffa traktorer eller genom att hyra sådana fran maskinstationer fått möjlighet att använda detta moder na hjälpmedel. Landsvägstransporterna ha övertagits av last bilar och traktortåg. Härigenom har behovet av hästar sjunkit 75 starkt och hästaveln minskat högst avsevärt, särskilt de sista åren. Inom området har funnits och finnas fortfarande många duktiga och intresserade hästkarlar, som gjort goda insatser på detta område. En hästavelsförening finnes inom häradet. Antalet övriga husdjur vid olika tidpunkter redovisas i jordbruksstatistiken på följande sätt: TABELL 6. Djurslag 1903 1927 1944 Tjurar . . . . . . . . . . . . . . 256 148 146 Kor . . . . . . . . . . . . . . . . 4781 5266 4994 Ungdjur och kalvar › . . . 2549 4341 4054 Får och lamm . . . i . . . . 5040 3556 1598 Svin och grisar . . . . . . . . 2351 3661 2134 Höns . . . . . . . . . . . . . . . 14318 26892 27676 Av tabellen framgår att antalet tjurar nedgått till hälften, v under det att antalet kor är nästan oförändrat, ungdjuren ha däremot ökat kraftigt. Troligt är att antalet kor gått ned en hel del sedan 1944, då ett flertal jordbrukare på slätten under de sista åren realiserat sina nötkreatursbesättningar. Fåranta let har minskat här liksom i övriga delar av landet. Antalet svin är ganska litet i förhållande till övriga djur och upp födning av gödsvin i större skala förekommer icke vid någon gård. Hönsen ha säkerligen Ökat rätt kraftigt efter senaste världskrigets slut och äggproduktionen är numera en viktig näringsgren, särskilt vid de mindre brukningsdelarna. Inom husdjursskötseln spelar naturligtvis nötkreaturen och mjölkproduktionen den största rollen. Avkastningen är givet vis icke bara beroende på antalet mjölkande djur utan fastmer på vad varje ko kan prestera. En uppfattning om mjölkpro duktionens stegring kan man få genom att studera resultaten från kontrollföreningarna. Den förrn: .rvemêbyggda traktorn, från 1920. 76 77 Individuell kontroll av kornas avkastning och foderförbruk ning började användas i Sverige år 1898, då den första kon trollföreningen bildades i Skåne. Redan 1901 trädde den första föreningen av detta slag i verksamhet i Östergötlands län och 1905 bildades den första kontrollföreningen i Lysings härad. Den bestod till en början av endast 4 besättningar men utökades efter hand, så att den under sitt fjärde verk samhetsår 19081909 bestod av 11 besättningar med sam manlagt 478 kor eller i medeltal 45,5 kor per besättning. Det var tydligen endast större gårdar som voro med på den tiden. Den största besättningen bestod av 125 kor av korthornstyp, av de övriga besättningarna betecknas 5 vara av låglandstyp, 1 av ayrshiretyp och 6 av blandad typ. Medelavkastningen var detta år 2404 kg mjölk med 5,24 % fett = 77,9 kg smörfett. Denna avkastning låg något under medeltalet från samtliga 49 då verksamma kontrollföreningar i länet, trots att kraft foder användes i stor utsträckning. Kraftfoderprocenten va rierar nämligen från lägst 18,4 till högst 46,5, eller i medel tal 54,5. Hur stor del av fodret som betet utgjorde, har ej re dovisats. Som jämförelse anföres några siffror från de kontrollgrup per som nu finnas inom häradet. Uppgifterna avse kontroll året 19501951. Dessa grupper omfatta dock icke alla kon trollerade besättningar inom häradet. Medelavkastningen för 129 besättningar med 1457 kor utgjorde 5955 kg mjölk och 161 kg smörfett. Av fodret utgjorde 7,9 % inköpta foderme del och 51,5 % av bete. Medeltalet för samtliga 40820 kor inom länet var samma år 4121 kg mjölk och 167 kg smörfett. Ovan anförda siffror visa att mjölkmängden per ko och år ökats med 64 % under det att smörfettsmängden mer än för dubblats, beroende på att mjölkens fetthalt höjts till 4,1 Denna produktionsökning beror dels på förbättrad utfodring och dels på bättre djurmaterial, som kommit fram genom ett målmedvetet avelsarbete. Korna äro därför nu av en annan typ än vid seklets början. Då funnos som förut nämnts på 78 SKBkoma går väl in i Lyringrbagem Joldränêta tar/la. slätten besättningar av både korthorns och låglandstyp. I skogsbygden och även på slätten har man använt tjurar av svensk ayrshire och efter 1928 av svensk röd och vit boskap S. R. B. i avelsarbetet. Den dominerande nötkreatursrasen är därför numera S. R. B. Korthornsdjuren ha för länge sedan försvunnit och de svartbrokiga korna håller på att ersättas med rödbrokiga. I icke mindre än 112 av ovan medtagna 159 besättningar anges avelsriktningen som S. R. B., i en som låg land, under det att för 16 st. avelsriktningen betecknas som Obestämd. De allra flesta av dessa senare besättningar liksom de, som ej äro med i den officiella kontrollen, bestå av djur med S. R. B.typ. 79 I samband med mjölkproduktionens utveckling står mejeri hanteringens. Mjölken är en ömtålig produkt, som snabbt måste upparbetas till mera hållbara varor, såsom smör och ost. Då endast en obetydlig del av mjölken användes för di rekt konsumtion eller för uppfödning av kalvar måste det mesta finna avsättning till mejerier. Vid seklets början funnos vid några av de större gårdarna mejerier, främst avsedda för upparbetning av gårdens egen mjölk. En del av dessa gårds mejerier inköpte även mjölk från den närmaste bygden. På den tiden kunde man ej transportera mjölken så långa sträc kor som nu, då endast hästskjutsar kunde användas. Även jordbrukarna på de mindre gårdarna tillverkade själva smör och ost, som sedan salufördes. Med ökande produktion blev det allt svårare att upparbeta mjölken hemma och de befint liga gårdsmejerierna räckte ej heller till. Då uppkom tanken på sammanslutning mellan jordbrukarna för att gemensamt bygga mejeriet, andelsmejerierna kommo till stånd. Det för sta mejeriet av detta slag i häradet startade i Ödeshög 1914 och på 1930talet tillkom ytterligare ett i Boet. I nordöstra delen av häradet levereras mjölken till andelsmejeriet i Vä derstad, och Trehörna socken har sin naturliga avsättningsort i Tranås, dit också mjölken går. Samtliga gårdsmejerier äro nu nedlagda. I det föregående har utvecklingen inom växtodlingen och den viktigaste grenen av husdjursskötseln berörts. Som synes har en betydande ökning av produktionen skett. Detta har givetvis icke kunnat åstadkommas utan avsevärda kapitalin vesteringar. Grundförbättringar, såsom dränering av jorden, stenröjning och betesförbättring ha utförts i stor skala under halvseklet. Husen, såväl ekonomihus som bostadshus, ha måst nybyggas eller moderniseras. Särskilt framträdande har upp rustningen av lönearbetarnas bostäder under senaste tiden va rit. Numera äro de allra flesta arbetarebostäder försedda med vad man brukar kalla moderna bekvämligheter. Ännu mycket mera kapitalkrävande har väl anskaffningen av maskiner och 80 Arbetrrtyrêalz vid Stora Lund var 1 bor/an på 1910talet omkring 20 man. Nu benâr den av 56 mm. redskap varit. På detta område har en utveckling ägt rum, som är enastående i jordbrukets historia. I det föregående har nämnts om traktorns seger över hästen som dragare. Men traktorn kräver andra och framför allt större redskap för att kunna utnyttjas ekonomiskt. Äldre redskap ha därför blivit omoderna långt innan de slitits ut. Då maskinerna utföra ar betet betydligt snabbare och med liten ansträngning för skö taren har behovet av mänsklig arbetskraft minskat i synnerli gen hög grad. Mekaniseringen av jordbruksarbetet har också framtvingats därav, att arbetskraft ej stått att få. Sär skilt under senare år har bristen på arbetskraft vid jordbruket framträtt skarpt. Alla känna till hur städer och tätorter ha sugit till sig arbetskraft från landsbygden. Tack vare maski nerna kan emellertid nu en man kanske utföra samma arbete, som två man vid seklets början, ja ofta ännu mycket mera. Man behöver bara jämföra arbetsstyrkans storlek vid en gård 1 seklets början och nu för att inse detta. När samtidigt mängden av jordbruksalster icke minskat, utan i stället ökat, 6 81 har produktionen per arbetstimme mångdubblats. Detta be tyder att jordbruket fått större möjligheter att betala den mänskliga arbetskraften bättre. Alla dessa kapitalkrävande investeringar måste finansieras och därvid ha sparbankerna sin uppgift att fylla. Utlåningen till jordbrukare inom häradet från St. Åby Sparbank belyses av nedanstående sammanställning: År 1910 . . . . . . . . . . .. kronor 273.000 ,, 1920 . . . . . . . . . . .. ,, 569.000 ,, 1930 . . . . . . . . . . .. ,, 949.000 ,, 1940 . . . . . . . . . . .. ,, 1.544.000 ,, 1951 . . . . . . . . . . .. ,, 2.665.000 De ekonomiska förutsättningarna för jordbruket ha givet vis växlat starkt under det gångna halvseklet. De kraftiga växlingarna i penningvärdet, framför allt framkallade av de båda världskrigen, ha inverkat på jordbruksdriftens lönsam het. Två svåra jordbrukskriser, en i början av 1920talet och en i början av 1930talet, ha företagarna inom denna närings gren fått rida ut. Särskilt vid den senare krisen rådde mycket stora svårigheter att vinna avsättning för jordbrukets pro dukter, vilket pressade ned prisnivån på dessa så lågt, att statsmakterna måste ingripa för att rädda näringen. En annan orsak till den starka prisnedgången för jordbruksprodukterna var sättet för deras saluförande. Det var ju så vid seklets bör jan, att varje jordbrukare för sig sökte avsätta sitt saluöver skott på marknaden. Han hade därvid intet inflytande på pri set, utan fick ta emot vad uppköparen behagade betala. Jord brukarna i Lysings härad hade sin gamla samlingsplats i Ödes hög, där man saluförde slaktkropparna, skinnen och innehål let i smörbyttorna på torget den traditionella torgdagen i veckan, tisdagen. Dagen före hade bonden varit fullt uppta gen av slakt och smörkärning, m. m. och tidigt på tisdagsmor gonen rullade vagnen med den fullstoppade hösäcken överst till torget i Ödeshög. Hela dagen gick åt för denna affärsresa, 82 På ÖdEJ/aägy torg var kommerren lir/Zig vid .re/Heli bör/am. som kanske inte alla gånger gav det resultat, som man hade väntat. De större slaktdjuren såsom kor, stutar och hästar sål des på marknader och s. k. månadsmöten eller under hand till slaktare. Priset bestämdes genom underhandlingar, varvid säl jaren oftast drog det kortaste strået. Hur är det nu? På mor gonen varje dag kommer mjölkbilen och hämtar mjölken för att senare på dagen avlämna skummjölk och andra mejeripro dukter på mjölkbordet. När slaktdjuren äro färdiga för av sättning, anmälas de till slakteriföreningens ombud, och om några dagar kommer djurbilen och hämtar. Ilastningen tar bara några minuter. Betalningen av såväl slaktdjur som mjölk sker efter kvalitet, och priset blir det högsta möjliga, som marknadsläget medgiver. Genom sammanslutning i ekono miska föreningar ha jordbrukarna sålunda skaffat sig ett starkt inflytande på prisbildningen på sina produkter. Under och efter den svåra krisen i början av 1930talet växte den 85 Hamnpløztren I' Härlbolmen dominerar av Örtgämlmztmännem Cenlmlföreøzingr anläggning. ekonomiska föreningsrörelsen med stormsteg, sedan jordbru karna insett betydelsen av samverkan. Även i den fackliga organisationen R. L. F. äro nu nästan samtliga jordbrukare inom häradet medlemmar. I det föregående har ett försök gjorts att skildra utveck lingen inom jordbruket 'i häradet de sista 50 åren. Även om skildringen icke gör anspråk på att vara fullständig torde dock ha framgått, att framstegen inom näringen varit stora och att förändringarna fortgått i en takt, som tidigare icke förekommit. Man torde också utan överdrift kunna påstå, att näringen inom häradet uppnått en ståndpunkt, som väl tål jämförelse med andra kanske av naturen mera gynnade områden. 84