Järnvägsparken i Alvastra

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

JÄRNVÄGSPARKEN I ALVASTRA Jag kan inte minnas någon station vid MÖJ (Mellersta Östergötlands Järnvä gar), som inte hade en generöst till tagen trädgård med fruktträd och grönytor i anslutning till stations huset. Även vid ganska oansenliga banvaktsstugor hade vid järnvägens byggnad anlagts fruktträdgårdar även om dessa inte var lika impone rande som de, vilka stinsarna dispo nerade; Mina minnesbilder går ju inte längre tillbaka än till hösten 1945, men jag kan inte erinra mej några stationsfö reståndare, som ägnade dessa påtvin gade trädgårdar något mera omfattande arbete. undantaget var Folke'Kollin, som 1949 blev stins av lägsta graden i Bränninge efter stins Adell, som i sin tur' efterträdde stinsen Ramberg av tredje graden i Gullberg. >Folke Kollin kom från Linköpings Nor ra station och hade före sin järn vägsmannabana genomgått lantbruksut ._bildning och ävenså under en kortare period drivit ett jordbruk tillsam mans med sin 'fader, förre rallaren och ›banarbetaren Kollin vid Rings torpsbanan. Järnvägsträdgården i Bränninge låg öster om stationshuset innanför spår ett och var helt oskyddad för insyn från tågens resenärer och personal. Förutom fiske samt jakt på hare och fasan tillsammans med stationens lantbrevbärare, Allan Karlsson, äg nade Kollin nästan all sin fritid under den snö och frostfria delen av året åt att sköta trädgården. Han grävde i grönsakslanden och kanthögg grusgångarna, klippte gräsytorna och ansade_ i blomsterrabatterna så att järnvägsträdgården i Bränninge under sommarhalvåret erbjöd järnvägens per sonal och trafikanter en tilltalande anbliCk. Som belöning kunde Ingeborg och Folke Kollin njuta av egen frukt till långt fram på våren efter att ha förvarat den i stationens jordkällare under vintern. Rollins trädgårdsflit stimulerades måhända även vid något tillfälle med ett uppskattande ord från trafikins pektören Almqvist, vilket torde ha verkat upplyftande och på så sätt i någon mån underlättat hans vedermö dor. Men som sagt Folke Kollin var så vitt jag kan minnas det undantag som bekräftade regeln. Säkerligen tog man tillvara den frukt, som trädgår darna gav, men mitt intryck var att man ,för övrigt avsatte ringa eller ingen tid åt trädgårdsarbete. För övrigt minnas jag ingen annan tråd gård än den i Bränninge, som var helt öppen för insyn. På Skänningebanan var trädgårdarna sålunda omgivna av höga granhäckar, som förhindrade all insyn från järn vägen. I Normlösa, där jag arbetade under sammanlagt mer än två år, kan jag inte minnas att 'makarna Margit och Hans Hålm visade trädgården något intresse. Stinsen Nils Malm i Väster lösa, som ju tillika var spannmåls handlare och kamrer i Västerlösa Sparbank, hade rimligen ingen tid över för trädgårdsarbete, men jag fick den uppfattningen att stinsfrun, Anna Malm, var trädgårdsintresserad. Oskar Andersson i Vreta Kloster hade säkerligen den längsta arbetstiden vid hela MÖJ, men trots detta fick han tillsammans med makan Ruth en del tid över för trädgårdens skötsel. Makarna Andersson drev dessutom ett litet husbehovshönseri med hönshus och hönsgård på södra sidan om han gården, väl synligt från tågen. Jag minns ingen annan station vid MÖJ, som hade hönsgård. Vad Maspelösa bet räffar såg jag aldrig vid något till fälle stinsen Karl Lundberg eller hans efterträdare, Oskar Karlsson, utföra något arbete i trädgården. I Klockrike fick trädgården nödtorftig 'tillsyn vår och höst huvudsakligen tack vare den stationskarl i ytter tjänst, som stinsen David Göransson förfogade över ooh som han beordrade till detta arbete. Med järnvägsparken i Alvastra var det emellertid någonting alldeles sär skilt. Vid andra stationer låg träd _gårdarna vid sidan om stationshusen, men i Alvastra låg den på andra sidan spåren mitt emot stationsbyggnaden. Och det var där inte heller frågan om någon fruktträdgård utan om en stor parkanläggning med prydnadsträd, prydnadsbuskar, gräsmattor, grusgån gar och, sittbänkar. Vid hela MÖJ i övrigt fanns det ingen motsvarighet till järnvägsparken i Alvastra. För att om möjligt få svar på frågan varför just Alvastra station hade försetts med en så imponerande park anläggning, tog jag för en tid sedan kontakt med min gamle vän och järn vägskollega, CarlErik Johansson (signaturen Cj). Han är numera pen sionär och bosatt i Linköping. I lik het med mej inledde han sin järnvägs mannabana som privatanställd. och för hans del började det redan i mars 1941, när han 14 år gammal fick plats som elev hos förre stationskarlen i Borensberg, Emelin, som efter sin pensionering skötte stationen i. Al vastra. Cj erhöll något år därefter fast anställning vid MÖJ, utan att han formellt hade ansökt om det, och förflyttades på hösten 1942 till Hästholmen. Trots sin bakgrund i. Alvastra kunde inte Johansson ge mej någon förkla ring till järnvägsparken därstädes och inte heller visste han vem som ansvarade för den och skötte den. Emellertid lämnade han en annan för mej intressant upplening, nämligen att det på hans tid i Alvastra fanns ett hotell, som hette "Järnvägshotel let". ,Järnvägshotellet var beläget intill vägbommarna något söder om korsningen vid landsvägen mot Heda slätt. Cj hade vid något tillfälle på den tiden tillsammans med järnvägs mannen Rune Hägerström intagit någon' enkel måltid på Järnvägshotellet och i E enligt Cj står byggnaden än idag kvar på sin gamla plats. Han framkastade tanken.på att järnvägsparken kunde ha något samband med järnvägshotellet, men vi enades under samtalets gång om (att det snarare var så att såväl par ken som hotellet'måste ses mot bak grunden av stationens i Alvastra be tydelse för den dåtida turisttrafi ken. När jag såväl år 1947 som 1948 var som semestervikarie på stationen i Alvastra, torde verksamheten vid Järnvägshotellet redan ha upphört, ty jag har inget som helst minne av nå got hotell vid stationen. Skulle det vara så att Du som läser dessa rader har någon information att förmedla, när det gäller järnvägspar ken och Järnvägshotellet i Alvastra, så .är Du välkommen att ringa mej. Eller sänd Din berättelse till denna tidning; Rune Edström N. Bollgatan 8 574 31 VETLANDA Tel 038310100 Fax 038310170 TELEGRAFEN forts (Beräkningarna är utförda med fler siff rors noggrannhet före avrundning till l0 reSpektive lOOtal.) Resandestatistiken_ är nästan komplett, men i några tåg har jag fått uppskatta antalet resande då tågbefälhavarens rap port saknas. ' Som jämförelse har jag gjort en samman ställning över åren l984l990 i två dia EnkchcJor ÅF aunl å "Ean+ är å" 4.000 'g 3._ lan* å lan 8 Looo+ _så_ ?så HN HSS 1986 H!? H" I?” 7990 H, “högsta gram som visas nedan. Det framgår tydligt att årets resande på vår bana är det sedan trafiken startade 1984 och att det tidigare rekordåret l988 över träffas med bred marginal." Stor utökning av godsvagnsparken Som väl många har observerat har trafiken lagts ned på NordmarkKlarälvens Järnväg i Värmland, den sista smalspåriga godsba nan i landet. FORTS PÄ SID l6! Pas.rank m 1719 HE 17% I??? I?” ”191990 r MER OM ALVASTRA I nr 3 l990 berättade Rune Edström om .järnvägsparken i Alvastra i en artikel. Denna artikel publicerades även i Tåg och Spår, organ för Järnvägarnas Museiföre ning i Linköping. Rune efterlyste i slu tet av sin artikel mer information i äm net. Tage Welander, som är medlem i båda föreningarna, hörde som en följd av detta av sig med ett innehållsrikt och intres sant brev till Rune. Brevet publiceras här i sin helhet: *) Bäste Järnvägsbroder. Av, Din artikel i Tåg och Spår om parken vid Alvastra station kan jag berätta li tet om hur det var och har varit under tiden l92l3l då min far var stationsfö reståndare. där och då jag växte upp med järnvägen var det helt naturligt att jag lärde mig allt om hur en förenad järn vägs och poststation skulle skötas. Vad som gäller parken är det troligen stf Gyllenhammar, 190ll921, som varit den som nedlagt mesta arbetet både på statio nen och parken dâ det skulle vara en tu riststation. ' Enligt vad som har berättats mig av min far så byggde stf Pettersson om Borghamns, station för att få den mera ståndsmässig för egna pengar som senare skulle ha in lösts av FVOJ. Pettersson var född l88l och blev stf i Borghamn l899 endast 18 år gammal, sedan Hästholmen l9l9. Då ville inte stf Gyllenhammar vara sämre utan byggde om Alvastra. Gyllenhammar var stf i Alvastra åren l90ll92l. Aren l888 l897 var C.V. Falkenström stf i Alvastra. Han kom sedan till nyöppnade MOJ som stf i Maspelösa år l897. VadstenaOdeshög öppnades ju för trafik år l888 och linjen FågelstaLinköping, MOJ, år l897. Det är ett tomrum mellan l897l90l som jag inte vet vem som var föreståndare i Alvastra. Min far, Alfred Welander, förr år l882, elev l899, e knr l90l, knr l905, omskola des till .expeditionstjänst på grund av sjukdom, astma, föreståndare Ulvåsa l920, Alvastra 'l92l, Borghamn l93l, Klockrike l938; ' Nu har det blivit en heldel data, men nu ska vi återgå till dels stationen och dels parken. Både före och efter denna tid som jag beskriver fanns det två ho tell i Alvastra, järnvägshotellet och tu .risthotellet. Järnvägshotellet låg allde les intill bommarna, andra huset från järnvägen räknat. Banvaktsstugan låg ju också där, den var ju byggd ganska sent, varför troligen mark tagits frân parken till denna byggnad. Järnvägshotellet ägdes av två stycken syStrar, Lina och Malin, samt en bror som hette Karl. Han kallades lille Karl, var dvärg men mån om sin källarmästarsyssla. Hotellet var öppet året om. Turisthotel let drevs av olika innehavare och hade endast öppet på sommaren. Då tåg nr 3 ankom från Linköping omkring kl l5.l5 stod hotellets bil, en öppen TFord med hel och halvfart, samt häst med flakvagn för resgodset redo att möta passagerarna vid stationen.' Chaufför och kusk hade uniformsmössor som det stod Turisthotel let på. Chauffören hade dessutom skinn jacka, ridbyxor och benläder. Alltid myc ket› resande. Dessutom fanns det skogs skola som utbildade kronojägare, skogsre vir med jägmästare som chef. Sedan fanns det jägmästare, skogsrättare, kronojägare och en hel del övrig personal dels för skogens skötsel och dels som lärare vid skolan. Vi hade också författarinnan Ellen Key i sin villa vid Västra Djurledet, hon hade läst postväska som avlämnades och hämta des av en yngre man som var gårdskarl hos henne. Verner von Heidenstam bodde då på Naddö, utanför Vadstena, och Prins Eugen hade sitt sommarresidens alldeles intill Orberga kyrka. Många utländska gäster kom också, och andra svenska författare. Alla gästade fröken Key och kom med tåg. Sedan, inte att förglömma, utgrävningarna av Alvastra Kloster och Pålbyggnaderna under doktor Otto Frödins ledarskap. Mån ga studenter voro där under sommaren och deltog i utgrävningarna, de bodde och åt 'genom järnvägshotellets försorg. Detta är något som hände under min tid på Alvastra järnvägsstation. Busstrafiken och biltrafiken kom igång. Det var ett stort hot mot järnvägen, per sonal avskedades, otaliga befattningar drogs in. Järnvägsbolaget gick.i konkurs, allt blev bara sämre. Bara ett exempel: Oskar Karlsson som slutade som stf 1' Mas pelösa var sina första år ekb i Klockri ke, under den svåra tid som jag förut *) Förklaringar till förkortningarna finns i slutet av artikeln. OVAN: Stationshuset talet. Foto ur Ragnar Blomviks samling. i Alvastra på 1940 talat om var han extra banarbetare på sommaren hos bv Håkansson i Omberg._Al vastra station klassades ned till håll plats 193l och Emelin, tidigare sta tionskarl 'i Borensberg, som förtidspen sionerats i samband med att befattningen där drogs in, blev hållplatsföreståndare i Alvastra. Min far förflyttades till Borghamn och därefter till Klockrike l938 där han pensionerades år l945 och efter träddes av David Göransson. Far bosatte sig som pensionär i Borensberg och var i många år kamrer vid jordbrukskassan i Klockrike. Åter till parken och bangården. Det var mycket noga att det var snyggt i parken och .det var inte fråga om vem som skulle göra det, 'utan det âlog stf att sköta det. Så alla hemmavarande söner och dött rar fick skyffla, kratta, rensa, städa r expedition och väntsal m.m. utan någon som helst ersättning. Jag har personligen nedlagt .åtskilliga timmar på detta arbe te. Men när parken och bangården på lör dagseftermiddagen var välstädade var det ju trevligt att kunna gå ut och sätta sig på någon av de alltid välmålade sofforna och fasta sittplatserna. För det mesta kom ,Mor ut med eftermiddagskaffe och ny bakad sockerkaka så hela familjen oCh ibland även någon vikarie kunde njuta av den helgdagsfrid som på ett särskilt sätt kändes på landsbygden. Målning av soffor na och reparation sköttes av verkstaden i Vadstena, fasta bänkar sköttes av banav delningen. H0ppas att jag något har kunnat beskriva parken, järnvägsstationen och livet runt denna station åren l92ll93l. 9 Något om mig själv: Jag föddes år l907 i Ödeshög, gick i skola i Vadstena, bl a Samrealskolan, varefter jag sedan var hemma och° hjälpte min far på stationen några år. Ar l923 fick jag under månader na juniaugusti 50:00 kr per månad som postbiträde i Alvastra. På våren l924 blev jag examinerad av byråassistenten Eric Jonsson, sedermera trafikchef och vd för TOJ. På sommaren var jag sedan ute som stationskarl i Odeshög och Hästholmen men förestod under kortare tid stationer na Alvastra, Väversunda, Borghamn och Arneberga. Jag var då icke fyllda l7 år; > lön 4 kronor och 25 öre per dag. Jag sän der med ett intyg så Du inte tror att detta är något påhitt. 'Ja 'kunde helt klara av tjänsten och alla stationerna voro förenade post och järnvägsstatio ner. Då fanns även telegrafen, som var den enda förbindelsen med tågledaren i Linköping, telefonen gick inte längre än till Fågelsta, alltså så långt som gamla FVOJ sträckte sig. Endast Alvastra hade rikstelefon gemensamt med Hästholmen. Vad som gäller Alvastra och Borghamn var det många gånger en hel vetenskap att klara av alla nedsättningar på biljetter som fanns på den tiden. Posten var ju inte heller så lätt med bl a turisternas på hitt. Efter stf Gyllenhammars söner övertog jag försäljningen av vykort över Alvastra; jag hade en annonstavla i väntsalen från en firma i Helsingborg. Jag sållde även huvudvärkspulver till befolkningen, det var ont om pengar så de kom ned till sta tionen och köpte ett pulver när huvudvär ken blev för svår. Genom min far fick jag ta hem ett lager från apoteket i Vadste na. Medicinpengarna redovisades endast en gång per månad så jag fick lite anstånd med betalningen. Vid Alvastra låg under vintern ett sågverk som sågade virke från Ombergsskogen. Av ägaren köpte jag efter säsongens slut all sågspån från sågverket och sålde det på hösten till lantbrukar nas isdösar. Kylrum var ju inte uppfunna på den tiden, så mjölken fick kylas i is dösen. Är l925 övergick jag till den militära banan och var fast anställd i l3 år. Un der den tiden genomgick jag arméns under officersskola i Uppsala, 3årig. Sedan övergick jag till reservstat med tjänst göring 30 dagar varje år, varefter jag pensionerades som fanjunkare vid 50 års ålder. ' Hösten l937 kom 'jag tillbaka till MÖJ; återigen ut på vikariat omedelbart. Genom all ledighet som jag hade vid regementet lO hjälpte jag alltid till på stationen så inga järnvägsgöromål var främmande för mig. Långtidsvikariat i Alvan med massvis av tåg från tidigt på morgonen till sena kvällen, ingen att byta med, det blev långa dagar. Lön 5 kronor per dag. Bostad och mat hos skogvaktaren i Alvan 3 kronor per dag. En ask cigaretter 39 an Turk kostade 19 öre, 10 st, så det blev pengar over. , i I januari l938 anställdes jag på prov un der 3 månader hos en kol och koksfirma som chef för kolgården och huvudsakligen utlastning på järnväg. Blev kvar där till dess jag pensionerades vid 65 års ålder. Kan bara nämna att år l948 utlastade vi dels från kolgård och dels från båt 5.080 normalspåriga och 3.014 smalspåriga järn vägsvagnar, det blir ca l7 per dag på normalspår och l0 på smalspår. Så jag ha de god nytta av min järnvägskunskap och hade därför lätt att samarbeta med de olika järnvägsförvaltningarna då det var je dag var vagnsbrist. ›Nu ,är det slut på denna roman, men jag tyckte det var roligt att få berätta li tet' om Alvastra och min roll som järn_ vägsaSpirant vid en järnväg som är ett minne blott. Litet finns väl kvar i Vad stena och en hel del i museiformat i Lin köping men hur länge? Den nya generatio .nen kommer nog inte att ha samma intres se som vi som en gång har arbetat vid och levt med järnvägen. Hälsningar Tage Welander Kyrktåsjö 5666 830 80 HOTING Tfn 067120l 47 Flyttade l april °l990 från Norrköping till Kyrktåsjö i Ångermanland, min frus hembygd. 22 km till Hoting så jag är myc ket engagerad i Inlandsbanans vara eller inte vara." Där slutar brevet från Tage Welander. Sä kert finns det bland Gurklistens läsare fler gamla järnvägsmän som har intressan ta minnen att berätta. Hör'gärna av er till tidningen, är' det\ någon som inte vill eller kan skriva själv så kommer re daktören gärna och intervjuar! Till sist ska vi presentera en lista på betydelsen av förkortningarna i brevet: Stf = stationsföreståndare e knr = extra konduktör knr = konduktör ekb = extra kontorsbiträde bv = banvakt stk = stationskarl ' la fall Säljes: Fleischmann HO tyskt godstågslok litt 50, katalognummer 4177 (tillverkades i detta utförande 197186), 1 originalkartong. Loket är fabriksnytt (endast provkört) ooh har bara stått i ett vitrinskåp i många år. Pris 750 kr, varav 100 kr går till före ningen och resten till ägaren. . Märklin elektriskt växellok, brunt, snar likt SJ litt Ub, katalognummer 3002. L0 ket är i körklart skick, men ganska myc ket begagnat. Pris 300 kr som går oavkor tat till föreningen,› då förre ägaren skänkt loket till försäljning. Kontakta Gurklistens redaktör för mer in formation eller beställning. Telefon och adress på sid 2 i tidningen. TELEGRAFEN forts från Sid 3 Ölandsvagnen renoveras Från vagnsavdelningen rapporteras att man nu påbörjat" renoveringen av den öppna godsvagnen OJ Is 465. Den här vagnen har bl a använts till bettransporter på Oland och kom i föreningens ägo 1980 efter att tidigare ha varit uppställd i Borgholm. Det är Rune Lindh som nu tagit sig an Ölandsvagnen och det ska verkligen bli roligt att få se den rulla i våra tåg, förhoppningsvis redan i sommar. En annan vagn som vi hoppas få se i tra fik inom en inte alltför avlägsen framtid är finkan från Skyllbergs bruk, NKlJ Gr :402 med välvt tak. Rune har inget emot medhjälpare om det är så att. Du känner för att ta ett tag med godsvagnsrenoveringlj Det går framåt med ångloket Inte heller i sommar blir det någon ång tâgstrafik på vår bana, men det går i al markant framåt för Ewe Jansson och Nils Ström i deras sega kamp med lok renoveringen. Alla de gamla stagbultarna kring fyrboxen är nu borttagna. Det har varit ett oerhört jobbigt och tidsödande .arbete att avlägsna dem och det blir självfallet betydligt roligare att monte ra dit de nytillverkade. Både på ång och dieselsidan finns det stort behov av fler medhjälpare i lok stallet. Ewe, liksom "dieselchefen" Johnny Johansson blir glada för all hjälp de kan få. Redaktören Ur Östgöta Correspondenten den 20 maj 1896. Järnvägsparken vid Alvastra För några dagar sedan har vid Alvastra station'fullbordats en parkanläggning, som både är ett bevis på vederbörandes goda smak och rastlösa energi, när det gäller att på något sätt tillvarata denna samfärdslinies intressen. Emellan järnvägsspåren och Alebäcken fanns en större förut obegagnad plan, vilken nu ntlagts till park med gångar, bersåer, gräsmattor och andra planteringar, enligt plan af 'banmästaren Lindgren, justerad och gillad af länsträdgårds mästare. Anläggningen har verkställts af järnvägens eget folk och det hela kostar blott några få kronor, men är synner ligen smakfullt och blir det ännu mera framledes, då träden hunnit växa upp, nytt stationshus kommit till stånd man väntar härvidlag blott på ett litet handtag af Hedaborna, som helt säkert ej skola draga sig, då de utan ett öres' utlägg så här inpå sig fått jernväg och en väldig turist ström drager upp mot det storartade Omberg och det för tjusande Alvastra, skriveå till Östgöta Correspondenten.