Järnåldersgravfälten

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

,15) , 56 C 6,: fis. r» ' ' 268 OSCAR MONTELIUS. n Grafvarna från denna tid äro stundom, såsom fallet var vid Osterhvarf, täckta af högar. Men de flesta träffas i grusåsar utan att vara, åtminstone på något nu märkbart sätt, angifna genom högar eller stensättningar. Därför hafva de länge varit ebeaktade och först i senare tid blifvit föremål för någon större uppmärksam het och för systematiska undersökningar. __ För att dessa märkliga minnen från Ostergötlands forntid ej måtte blifva utan någon nytta för vetenskapen förstörda, 'ar det' af vikt, att man vid grustäkt och dylika arbeten lägger märke till de fynd, som kunna göras, och ot'ördröjligen underrättar Statens Historiska Museum i Stockholm eller Ostergötlands Fornminnesföre ning om saken. Det är därför, att vederbörande i tid fått känne dom om de här nedan omtalade grañ'ynden och genast sändt sak kunnig person för att undersöka platsen, som dessa fynd blifvit räddade åt vetenskapen. Dessa graifynd äro värderika historiska dokument, emedan de gifva oss närmare upplysningar om bosätt ningen i Östergötland under nu ifrågavarande ailägsna tid; och det är ej mindre viktigt, att vi få kännedom om den tid, då sådana grañ'ält upphört att begagnas, emedan vi genom detta förhållande, i synnerhet om det samtidigt visar sig på många graffält i samma trakt, kunna få veta, om och när någon större förändring i be folkningsförhållandena inträdt. Det är på detta sätt som man fått märkliga upplysningar om de utvandringar söderut, till det romer ska .rikets lockande trakter, som ett par hundra 'år efter vår tide räknings början ägt rum från den södra delen af det germanska området. Det största och märkligaste grafñilt från århundradena om kring Kristi födelse man hittills upptäckt i Östergötland tillika det största man för närvarande känner från hela Sveriges fast land _ är det vid Alvastm. Det har upptagit en betydlig sträcka på den grusås, som ligger omedelbart väster om Alvastra järn vägsstation. Man har här alltifrån järnvägens anläggningpåträtfat en mängd grafvar, men förstår 1900 erhöll Vitterhetsakademien genom lektor G. Adlerz i Sundsvall underrättelse därom. Samma år företogos de första systematiska undersölmingarna af amanuen _(,i / / / ,. mia, ., . . 4 i 121 á/ evig! :lågt,La ?en *Zz/'ML AM L” 21/77 l 11 , / V 5/ ÖEEEGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 269 sen vid Statens Historiska Museum, doeenten O. Almgren, och dessa hafva sedan under de därpå följande åren fortsatts af amannensen Vid samma museum T. Arne.” ' Af de vid dessa un dersökningar upptäckta grafvarna innehöllo mer än 90 lämningar af brända lik, under det att obrända lik legati omkringSO; men härtill komma de många, som förut blifvit under grustäkt förstörda. Ot'van jord är det nu intet, som antyder, att grafvar fin Fig. 77. [Imlstå'tning till ett träkärl. Alvastra. 1/9. Fig. 78. Rekonstruktion af träkärlet med hartstätningen jig. 77. \ s. 1 05min ALMGREN, Ett grafáilt från den äldre järnåldern 'vid Al uastra 1' Östergötland, undersökt sommaren JHOO, i lllånadsbladet, 1900, sid. 94H121. Densamme, Ett grafält från den äldre järnåldern vid Alvastm 2' Östergötland, i Ymer, tidskrift utgifven af Svenska Sällskapet för Antropologz' och Geografi, 1901, sid. 510. Tunn .1:30N Anna, Järnåldersgrajfältet vid Aluastra 1' Östergötland, illfeddelandenfrån Öster gällande' Fornminnesfo'rem'ng, 1903, sid. ?MIL.Densmnmm Järmlltlers grafältet vid Alvastra, II, i sistnämnda iWeddela'nden, 1.904, sid. 7A10. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum (nrr 11180, 11484, 11746 _47, 11960 och 12273). /" ?5777 270 OSCAR MONTELIUS. nas på platsen. För ej länge sedan syntes doek här en mängd låga kullar samt runda stensattningar och ett. par bautastenar.1 I 24 grafvar vore de brända benen nedlagda i ett lerkiirl eller läge åtminstone tillsammans med lerkärlsbitar. I 18 grafvar hade de br'auda benen legat i träkärl, hvilka Visserligen nu voro i'örmultnade, men hvilkas tillvaro tydligt ådagalades ai' den halts, hvarmed kilrlet en gång varit tittadt för att kunna innehålla iiy tande amnen. Fig. 77 visar en sådan hartstittning och fig. 78 en rekonstruktion ai' den tr'aask, som sålunda t'atats. Iztgrafvarsynns benen ha lagts i ett lerk'arl och detta sedan blifvit ställdt i en träask eller en sådan blifvit stj'alpt öfver benen. I en graf inne slötos de brända benen i en ai' 7 små hallar bildad stenkista; sådana hallar omgåfvo äfven mer eller mindre fullständigt Ierk'arlen och hartstätningarna i ett par grafvar. Slutligen hade i 44 fall de brända benen helt enkelt nedlagts i en grop, vanligen tillsammans med kolen från hålet; de lågo då stundom på en liten stenh'all eller täcktes af en sådan. Upptill, på gränsen till matjorden, var en sådan »blandgrop» ibland också täckt at' ett litet stenrös. I de grafvar, som inneslutit chianda lik, ligga skeletten van ligen rakt utsträckta på rygg, med hui'vudet i norr eller nordost, och på ett djup af omkring en meter. StundOm 'are de omgii'na med en ram ai' stora klumpstenar (tig. 79) samt mer eller mindre täckta ai' stenar. Några skelett hafva stenar endast vid hut'vudet eller fötterna eller på båda ställena; en del sakna hvarje spår af stenskydd. Några grafrar af detta slag äro dock ai'vikande. Itre fall lñgo skeletten på sida med knäna uppdragna mot hälen; i ett af dessa fall låg under det sålunda antrâtiiade skelettet ett annat utsträckt på vanligt sätt. I \ en graf låg skelettet med hufvudet mot söder. Flera skelett, särskildt ai' barn, hafva anträl'f'ats på ringa djup, högst en half meter. De vid Alvastra funna skeletten iiro i antl'epelogiskt afseende ai' stor vikt, emedan väl bibehållua skelett från den äldre _järn åldern förut endast i ringa antal påträffats här i Sverige. Af all deles särskildt intresse iir, att tre vid Alvastra år 1900 uppgräi'da hui'vudskålar varit trepanemde, det vill säga man har genom en ope 1 Enligt en berättelse för 1873 till Vitterhetsakademien afnkadoluiens stipendiet O. F. NORDENSKJÖLD. Måizudsbladet, 1900, sid. 118. ÖSTERGÖTLAND UNDER IIEDNATIDEN. Fig. 79. Graf med øbv'ändi lik. Alvastra. 272 OSCAR MONTELIUS. ration upptagit ett nästan rnndt hål på kraniet (iig. 80). Synner ligen anmärkningsvärdt är, att operationen i alla tre fall lyckats, åtminstone såtillvida som patienten öfverlefvat operationen, hvilket visas däraf, att benytan i hålets kanter i följd af en långt framskriden läkningsprocess blifvit svagt afrundadt och glatt. Detta är, såsom professor Retzius i sin intressanta redogörelse för dessa hufvudskålar1 framhållit, ett afgörande bevis icke blott därför, att Flg. 80. Trepaneøad hufvudskål, sedd från två sidor. Alvasira. hålet npptagits under personens lifstid, utan ock att minst några månaderI sannolikt till och med flera år, förflutit, innan han aflidit. »Man linnen, tillägger han vid beskrifningen af den ena hufvudskä len, »inga spå' af sjukdom eller yttre skada :i de omgifvande de larna af kraniet och i öfrlgt ingenting, som kan hafva gifvit direkt anledning till den utförda operationen.: Ej heller på de båda andra kranierna synes han hafva sett något sådant. Ett af de 1 G. Rs'erus, Om trepanalion af Izzifnudslcålen såsom folksed iforna och nyare tfder, i Ymer, 1901, sid. 13. De i det följande meddelade uppgifterna om trepanationen äro hämtade ur denna uppsats. Professor Retzlns har dessutom ägnat de 10 blist bevarade skallarna från Alvastra, däribland de tre trepnnerade, en utförlig beskrifning i ett bihang till att stora verk Omnia suecz'ea antigen. Bihanget blir titeln: Ein neucr Fund van Sohádeln aus dem Ez'senzez'talter :'72 Östergötland. Trepam'rte Sebadel. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 278 trepanerade krauierua är, enligt professor Retzius, af kvinnlig typ och har äfven antagligen härrört från en medelålders kvinna. Om det andra kranlet härrör från en man eller från en kraftfullt byggd kvinna, kan ej säkert afgöras, men dess typ är snarare manlig än kvinnlig. Det tredje kraniets kön låter sig ej heller sä kert bestämmas, men det är snarare kvinnligt än manligt. Då de trepanerade hufvudskålarna upptäcktes vid Alvastra, kände man ej från Sverige något fall af förhistorisk trepanation. Men sedan har man vid Lindeborg under Sundby i Veta socken, Östergötland, och vid Niekarfve i Vänge socken på Gottland funnit trepanerade kranier från ungefär samma tid som de vid Alvastra uppgräfda. Från Norge känner man intet sådant. MeniDanmark äro fyra trepanerade hut'vudskålar kända, en från den äldre järn åldern, en från bronsåldern och två, från den yngre stenåldern. Äfven i andra europeiska länder äro många fall af förhistorisk trepanation kända, i synnerhet från den yngre stenåldern. IMexiko och Sydamerika har man också funnit trepanerade hufvudskålm. Redan Hippokrates, läkekonsteus fader, omtular, att operationen härleder sig från forntiden, och de grekiska kirurgerna använde den ej sällan. I många olika delar af världen _ i Japan och på Tahiti, hos kabyler, montenegriuer och andra folk har den ända till senaste tid ofta förekommit. Om monteuegrinerua berättas det, att de läto trepanera sig förde mest obetydliga åkommor; vanlig hufvudvärk ansågs hos dem såsom tillräcklig orsak till att skicka efter trepaneraren. Operationen kunde stundom utföras sju till åtta gånger på samma person. Mången gång har operationen, i forntiden liksom i senare tid, föranledts af ett hugg eller annan skada på lmfvudskålen. Så var uppenbarligen fallet med det ofvan omtalade danska kraniet från den äldre järnåldern; sårets kanter visa emellertid, att mannen måtte hafva dött, kort efter det han fått huggsåret och blifvit tre panerad. › De ur brandgrafvarna upptagna lerkärlen (tig. 81 och 82) äro gjorda för hand, af ganska groft gods och sakna vanligen alla oruament. Vanligen äro de jämförelsevis små, omkring 10 cm. i diameter och af ungefär samma höjd. Några af dem, såsom det tig. 83 afbildade, synas vara efterbildningar efter de söder ifrån till Sverige införda brouskärl, som af fornforskarne kallas »situlora och som tillhöra århundradena f. Kr. En sådan i 274 0503111 MONTELIUS. Östergötland funnen bronssitnla är afbildad här tig. 126. Liknande äro funna på andra trakter af Sverige; äfven i Danmark och Tyskland äro flera funna.1 Fig. 81. Levkärl. Alvastra. 1/4. Fig. 89. Leakärl. Alvastva. 1/B. Vapen hafva icke anträlTats i de hittills undersökta brand grafvarna vid Alvastra. Däremot har man i dem funnit några verktyg. Så lågo i en sådan graf en hall'krctsformig skära (fig.84), . Fig. 83. Lcr'kärlJllønscIa. 1/5. Fig. 84. Skara ufjärn. xllvast'ra. 1/2. en pryl (iig. 85) och en synäl, alla af järn; de hade tydligen varit med på hålet. Ur en annan graf upptogs en bit at' en brynsten och en hall'mânl'ormig _järnknil' med eggen på den konvexa sidan (fig. 86); dylika knit'var voro vanliga här i Norden under århund 1 MON'rnLrUs, Ett 1' Sverige funnet form'tall'slct bronslca'rl, i Svenska Fornmilmesförem'ngcns tidskrift, 11:e bandet, sid. 54, 58, 86. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 275 radena närmast före och' efter Kr. I en graf låg en 20,1 cm. lång järntång, närmast lik en nutida eldtång (fig. 87). En sax, af samma form som de nutida fârsaxarna låg i en graf (tig. 88). 85. Pryl af 85. Jämknif. 87. Tring afjär1r,seddfrån l 1/ järn /a. ,2. två sidor. 1/5. 88. Järnsam. 1/s. 89 o. 90. Nålar afln'ons. 1/1. Fig. 854432. Graffältet vid Alvnstra. Grafvar med bränd/r. ben. I brandgrafvarna äro också flera prydnader funna, såsuni nålar af brons (tig. 89 och 90) och järn, en bit af' en bronskedja, beslag 276 oscnn MONTELIUS. af järn for ändarna af läderremmar (ñg. 91 och 92) samt spännen (»ñbulor») af brons och j'arn (fig. 93 och 94). På ett par brons ñbulor, af hvilka den ena är afbildad fig. 93, ses lämningar af emaljinläggning i fördjupningar på bågen.1 Fig. 93. Bronsjz'bula med lämningar af emalj. Alvastra. 1/1. Skelcttgrafvarna innehöllo icke blott verktyg utan äfven vapen, såsom krumknil'var, med mer eller mindre väl bevarade lämningar af träskaften (63'. 98 och 99), knifvar med rakt blad, skaror, en sax, prylar och nålar (med öga), eneggade svärd med rester af träfastc och träslida (ñg. 97, 100 och 102), en pilspets med rester al' träskaftct och kvarsittande trådlindning (tig. 95) samt sköld bucklor, allt af järn (lig. 101). Jamte den lig. 96 at'bildadc buck lan, bvilkens kant 'ar skodd med brons och som Aprydd med nio försilfrade bronsnitar, ordnade tre och tre, hittades ett sköldhandtag af brons med nitar af samma metall. Ur skelettgrafvarna upp togos dessutom sådana hartst'at ningar till trükürl, som redan omtalats, lcrkärl, (lånaf' ett orncradt med instämplade cirklar, remändbcslag af järn, en nyckel al' “järn (lig. 107), remsöljor af järn och brons (lig. 108), en benkam, en bennål samt ñbulor afbrons (lig. 105,106, 109 och 110). I en graf Fig. 94. Jämjibula. Alnastra. 1/L 1 TURE J:80N ARNE, Svenska emaljerade föremål från den färromerslca järnåldern, i Studier tz'llägnade Oscar .Montelius 199/903 af lärjungar (Stockholm, 1903), sid. 127. 97. Eneggmt't _jämnt/112211. 1/4. 9531715281.: 96. Ia nfjdrn och si:üchIt(mdiag 'ri nfjt'iT'ILÅ/S. . af brons, I'm 98. Järn/auf 2/3. 99. Järnkmf med träshzfl. 9'9. Fig. 9099. G/'ajl'd'lret vid ;lh'qutL Grd/'var med cbrLinda (ifs, 100. Eneygndt 102. Eneggadt ja'irnsvärd. 1/4. Fig. lOOWIOÖ, Grd/Tältet vid Alvastra. Grnfuar med obq'r'inda lik. 105. Brunaspänna. Vi. järnsm'ird. l/.|. ÖSTERGÖTLAND UNDER IlEDNATIDEN. 279 låg0 34 runda, svagt knllriga spelbriclmr af'glas; tre större (Hg. 103) äro mörkare' blågröna, de "öfriga, af storlek som 104 visar, dels ljust blågröna, dels svarta eller brunaktiga. Afven ien annan graf låg en dylik spelbricka af glas. fågelben, åtminstone i ett fall al' gås. pvy. M L/ '\ç%\ x' .1/ 109. Bronsspr'lngze. 1/1. Fig. 106*110 Graoü'ältet vid Al'vustv'a. Ur ett par gral'var upptogos Ã'\ xV *\ x :1 x x J J 110. B'I'ønsspämm. \\\ \ 1,/L Gw'afvrar med olaränch Ii/:r De i Alvastragrafvarna liggande fornsakerna Visa, att man begraft här från det första århundradet före Kristi födelse in i det tredje århundradet af Vår tideräkning. I allmänhet höra brand grafvarna till århundradet närmast före och skelettgrat'varna »till århundradena närmast efter Kristi födelse. 280 OSCAR MONTELIUS. Utom dessa grafvar och i deras omedelbara närhet har man på grusåsen vid Alvastra påträffat flera stensättningar af olika form, hvilka läge på ett djup växlande mellan ungefär 5 och 30 centi meter, och bland hvilka många inuehöllo kol, vittnande om att eldar där varit tända. I östra kanten af det undersökta området upptäcktes några kolhäddar, liggande på 3040 centimeters djnp,mellan myllan och gruset. En af dessa kolbäddar, omkring 1,5 meter i genomskär ning och delvis täckt af småkalkstenstlisor,innehöll några ohrända djurben (af nötkreatur, svin och troligen lamm) samt ett par brända benskit'vor. Bland kolcn hittades äfven ett brändt nötskal. Ett par andra kolbäddar innehöllo inga ben; en af dem däremot en mängd skörbrända stenar. »Ännu märkligare föi'hållanden», säger doecnten Almgren, »företedde grustagets västra kant. Här var jorden (gruset) på en lång sträcka genomlgrömd, dels svart men mestadels röd, till 0,301 meters djup. Afven längre norr ut kunde samma företeelse iakt tagas, ehuru ej i så utpräglad grad. Och denna brända jord, med skörbrända stenar, utgjorde fyllningen i grafvarna på denna sida, ofta under omständigheter, som gjorde det tydligt, att den brända jorden funnits på platsen före grafvarnas anläggning» Folket i trakten kallar den grusbacke, där alla de nu be skrifua fynden gjorts, Smör'lmllcn. Såsom jag här ofvan (sid. 14) nämnt, har detta äfven annorstädes i Sverige förekommande namn utan tvifvel sin förklaring i en tradition om, att under hednatiden »smöijningan och andra religiösa ceremonier plägat förrättas pil platsen. De nyss omtalade fynden, som ådagalägga, att eldar for domdags och såsom ofvan visades tydligen redan på den tid, då grafvarna här anlades, ofta tändts där, kunna på goda grunder betraktas som minnen at' otl'riugar och andra med eld för enade ceremonier på Smörkullen vid Alvastra. Bland de andra. platser i Sverige, som ännu kallas Smörknllcn, kunna följande här nämnas: en höjd i Landerde socken, Hane kinds härad, Östergötland (här ofvan, sid. 14); en stor grafhögi Tambo socken, Södermanland;1 en iDöderhults socken, Kalmar län (»Smörknllshorl'va»); en by i Jala socken, Västergötland; ett på långt håll synligt berg i Skredsviks socken, vid den inrcändan 1 Enligt meddelande at' intendenten B. SALIN. ösa'nneörruixn UNDER nnnmrmnx. :281 af den långa, raka Gullmarsijorden i Bohuslän; ett invid hafvet beläget berg (>›Smörknllebergct») på Bohergs ägor i Skrea socken, nära Falkenberg i Halland. Den on'iständigheten, att man på sist nämnda berg funnit en sådan guldskâl frän bronsåldern, som an vändts vid religiösa förrättningar, är, såsom jag för flerañr sedani mina föreläsningar visat, utan tvifvel ett vittnesbörd därom, att platsen redan långt före vår tideräkuings början varit helig, och att man redan då offret där. \ De kolbitar, som tillvaratagits från brandgrafvarua och de of» van omtalade eldstäderna pd Smörkullen vid Alvastra, hafva blifvit undersökta af docenten Gunnar Andersson i Stockholm, De flesta hafva visat sig 'ara af ek, en del af björk och andra löfträd, hvaremot något kol af bok ej axiträlfats. Denna omständighet är, såsom doeenten Andersson påpekat, af icke ringa betydelse för frå gan om bokens ålder vid Alvastra. För trettio år sedan växte talrika bokar just på Smörkullen, lik« som detta träd ju nu är mycket allmänt i trakten. Liknande graffält, härstanimande från ungefär samma tid som Alvastragrafvarna, hafva upptäckts på flera andra ställen i Ostergötland. Under de senaste åren hafva sådana undersökts vid Lindeborg under Sundby i Veta socken, Vit'olka härad,1 samt en half kilometer söder om Lühr/'orget ,, ' , . gästgit'varegård och järnvägsstation i '.l'järstads soc ken, Kinda härach Afven vid Kant/.s'lzr'iga nära ""'“°'“”/*'“^ UN* Mjölhy har man upptäckt en mängd brmulgropar, hvilka uppen barligen förskrit'va sig från samma. tid som de vid Alvastra.” " 1 AuNE, LTWZCJ'NÖÃIHf/lguHm 'rid Lindeborg under Smal/;y i' l'eiu .mv/MJ, Usiergötlaml, sommaren 15/02, i ;Meddelande från Östergötlands [om vm'miesförem'ng 1.903, sid. 11 (Statens Historiska Museum, nzr 11748.). __ e ALMUHEN, Jlrlvga/Juu/.zcu 'vid Ifiulj'ursu, i samma il/m/r/v/umfwu, sid. l.'› (Statens Historiska Museum, nzr 115141). 3 ltonenr Nomuiv, Grov/älta! vill [Drugs/löpa nam _Ilja/by, i sumnm Bleddelandeu, sid. 20 (Statens Historiska Museum, n:r 11804). I 11! '282 osonn MONTELIUS. På grailältet vid Lindeborg anträlfades en trcpcmc'rad skalle, således den fjärde från Östergötlands Eildre järnålder. En ur_ en brandgrop på samma gralfült upptagen spjutspets af J'arn 'ar atbil › dad tig. 111. › \:;i 1/1_ 114115, Jr'iwzbesIHy. 1/71. [Jaonsspz'ilme, , Pig. 113115. Rimforsa i 'Ijinstads socken. Bland de på grañältet vid Rimforsa funna föremålen fran nu ifrågavarande tid kunna nämnas en sådan hartst'atning* till en traask, 50an de vid Alvastra antriitfade, en jitrnnyckel fastrostad Vld .det ni' samma metall gjorda beslagct till ett träskrin, ett parbronsspim nen (lig. 112 och 113), samt ett par båtltelmslag afjiirn (iigdlloeh 11,0). ÖSTERGÖTLAND UNDna IIEDNATIDEN. 2.43 Den ena andan af bältet, som tydligen varit al' l'ader, har varit skodd med ett ring'förscdt_ beslag", den andra med ett längstrêtekt beslag", som kunde trödas genom ringen, hvarefter denna linda slogs om bältet och sedan fick hänga fritt ned så, som tig. 116 visar. Denna föregångare till remsöljan torde 'böra hänföras till tiden om kring Kristi födelse. _ Ett par af brandgroparna vid Rimforsa voro nu täckta af en hög, men denna var från en mycket senare tid Ein deförra. Under vikingatiden, då brandgroparna voro åtta eller nio hundra år gamla och för länge sedan blifvit glömda, upp lades på jordytan ett bål, på hvilket man brände en död manjåtinte hans häst och hund _ brända ben af dessa båda djur påträffades nätm ligen där: Sedan_ hålet brunnit ut, samlade man på den plats, där bå let stått, resterna af' detta, ben och kol, i en liten hög och lade en del af benen 'i en grof lerkruka, som sattes ned i midtcn. Därpå täckte man bålplatsen med en del större , , _ _ , . FU; [11). Rekonslruklmrz aj 4/19. /It stenar och kastade slutligen otvcr “ 00,, 1,5. det hela upp en jordhög, som mötte nära 7 meter i genomsk'arning, och som ännu i våra dagar hade en höjd af mer Ein en meter. På ett par andra dylika grad'alt i Östergötland har man, åt minstone såvidt nu 'är kändt, endast funnit grafvar från århundra dena närmast för'c Kristi födelse. Ett sådant' graffalt ligger vid Södra Lund i Flistads socken, Bobergs härad. Äfven här upptäcktes grafvarna i en grusgrop på ett ställe, där inga högar eller stensiittningar syntes; niira dittintill ligga emellertid åtskilliga smärre, runda högar samt runda och fyrsidiga stensitttning'ar. Vid grushämtning fann man här Våren 1882 på .GO._60 eentimeters djup under jordytan en mängd brand 284 OSCAR MONTELIUS. gropar: små gropar, fyllda med svart jord, som innehöll brända ben; hvarje grop var betäekt med en kalkstensilisa. Ofta fanns bland benen ett litet lerkärl, som ej innehöll några ben; ett sådant ll? Levkärl. Fa. 230. Jawa/:[25]: 'ÄV/'ar ......erJäa b___ o; oa§ä“á_i llål, Beslag of (Hmmm(agilt jäv1:. 12l. Brunaring 12734 i 4 I; 1'1. . /1 i . ll'ig. 1174332. Södra Liuer i Iv'lislads sortun. Cia'nsyünn r. 1 kärl iir ai'bildadt tig. H7. Endast en gång lär man hafva funnit ett större lerk'arl, som innehöll brända ben. Det var tandian stort och slätt, samt täckt med en kalkstcnstlisa; bland benen 1 karlcl ÖSTERGÖTLAND UNDER unovATInnN. “285 läge fyra aflångt fyrsidiga beslag af bronsbelagdt järn (lig. 118 och 119). Dessa beslag äro af samma slags arbete som halten, hvilka anträffats i norra Tyskland och som äro ett par hundra år äldre 'dn Kl'. föd. I en graf, som innehöll svart jord och brända hon men intet lerkärl, fann man ett järnspänne, en halfruud _järnknif och en bronsring (fig. 120122). .Spännet är af en från mellersta Europa och norra Italien väl känd typ, hvilken tillhör det tredje århundra det f. Kr. Ilalfrnnda _ji'irnlmifvar, lika. den från Södra Lund, äro bl. a. på Bornholm funna i brandgropar (nbrandplettcn) från tiden före var tideräknings början. Fyndet frän Södra Lund för varas i Statens Historiska Museum (nzr 70:58).1 Om ett i S_th socken, Aska härad, auträfi'adt gratl'ynd från ungefär samma tid har den för flera år sedan allidne foruvänncn kyrkoherden L. 0. Wiede meddelat mig följande upplysningar: Då C. Svensson, ägare af garden Strä, 'under åren 18% och 1846 byggde och anlade trädgård, påträffade han på en äs, som behöt'de planeras, en stor mängd grafvar, innehållande lerkärl in. ni. I en af dessa grafvar stod ett stort, groil; lcrkärl, omgifvet af stenar, omsorgsfullt satta tätt intill hvarandra ooh öfvertäckta afen flatarc sten. Det livilade omedelbart på ett lager al' svart jord, och det hela skyldes af ett föga. djupt, stenblandadt _iordlager. Detta kärl innehöll ett litet kärl at' tinare lera, brända hon, en halsring at' brons och två små bronsspänucn (tig. 123125). Halsringen bildas af en vriden bronsten, som vid hvardcra ändan slutar i en stor 'rund lina' 3.'3 Ringar af detta slag" hafva visat sig höra till år Pl 0 a 4 hundradena närmast före Kr. Spännona äro af en typ, som tillhör det sista århundradet f. Kr. Med undantag af det större lcrkärlet, som vid npptagandet gick sönder, förvaras detta viktiga fynd' nu i Statens Historiska Museum (nzr 6298 och (3304), dit det som gåt'va öfverlämnats af 'agronomen Nordenskjöld.3 Äfven några andra. östgötagrafvar hafva visat sig tillhöradcnna tid. Så har man på, bottnen af en genom plöjning nästan ntjämnad 1 MONTELIUS, »Hrandpluttcm i' Östergötland, i Qlliiaazlsbladet, 18827 sid. 181_185. 2 Andarna äro afb'ilrlado i Undsots Jigain/(Zme begynzlelsc i' ÃTO›(l europa (Kristiania, 1841), sid. 341, lig. til; at' misstng llppgil'ves ringen där (sid. 340) vara funnen på Gottlaud. 3 Svenska For/uni):nes/'oroa?nyans tz'tlx'll'rffl, 6:e bandet, sid. 79. 286 osonn MONTELIUS. hög å Isberga Södergatwls ägor i Heda socken, Lysings härad, funnit ett större bronskärl och ett järnspänne (tig. 126 och 127). 124. Bronsspiimze. 125. _Ändmna af en 2/3. Li'omrilzy. 2/3. l'lig. 1733425, »Shd i .åtrå you/sen. Spännet är ni' en typ, som ,tillhör det sista århundradet f. Kr. Dessa saker tillhöra samlingarna i Linköping. a\_, 'r 'ö i 7_ t i: 1735 l). Fot (Iföruns till kärlek/fyr Ho' a, l m. 1'3liu. BronsLäwl. 1/5. 127. Ji'ir'nszn'inae. l'ig. 126* 1737. Jsbcrgu i [leda socken. Från ungefär samma tid förskrifver sig en stor spjutsnets af järn (tig. 1:29), som är 'funnen ä Åsby ägor i Rogslösasocken,Dals härad. Dess längd är icke mindre än 47] centimeter, och det breda skarpeggade bladet är på bredaste stället 9,8 cm. Den tillhör samlingarna i Linköping. < ös'rnnoö'rnann UNDER HEDNATlDEN. 287 I en grafhög vid Eggeby i Skärkinds socken, Skälkinds härad, har man funnit det lig. 128 al'lJil dade silt'verbeslaget till den öt'rc delen at' en svärds slida från tiden kort före Kr. (Statens Historiska Museum, nzr 4609). I en graf, som 1895 upptäcktes i Kisa socken, Kinda härad, låg en halsri'ng af brons, hvars ända är at'bildad tig. 130. Den förvärfvadcs med doktor Nordemans senare samling för Statens Historiska Museum (nzr 11495). Det förtjänar uppmärksammas, att de flesta från Östergötland nu kända fynden från århundra dena närmast före och närmast efter Kristi födelse hafva :inträf t'ats Väster om Stångan och söder om Motala ström, således i den * för Sin bördighet ryktbara del af landskapet, hvilken, såsom vi i det följande få se, är den redan under stenåldern tätast befolkade. Några at' de nu omtalade fynden Visa, att järnet var kändt i Östergötland långt före Kristi tüd. W139.,smetents Ett i hög grad märkligt, för få år sedan anträlfadt fynd har ådagalagt, att järnvapen vid, och utan trif'vel före, niidten af det sista årtusendet före vår tideräle nings början begagnades i Ustergötland. Vid Sjögestad i .Vreta klosters socken uppgräfdes (" Ti n 131g, ILiO. .lndan u] en Lrousqmg, Just: socka/ni 13. nämligen år _1901 det tig. 131 afbildade järn lfåtl“WH?idé/7117109 svärdet (Statens Historiska Museum, nzr 11299). ti armadrussian. Cre A by,Sk,,,.,,,<,,d,.,._.,,. På den breda, flata ningen med dess knappt \" Pig. 131. Järn .s'l'f'fl'tlv Sjöge' strul i l'reta ,i ,5. Säll. OSCAR MONTELIUS. mitrkbart upphöjda kanter har fastets beläggning af ha eller hon varit fasthållen med tre korta nitar, af hvilka tva ses på teekningen. Detta svärd iir af en typ, som ofta förekommer på Europas fastland, men som förut icke blifvit antr'zttfad i Sverige, lika litet som i någon annan del af Skan dinavien. Typen tillhör den första perioden af järn åldern i mellersta Europa, hvilken period plågar kallas »IIallstatttiden» efter det stora graifttlt vid_ Hallstatt i Österrike, d'ar fynd från denna tid först ådrogo sig all männare upj.)marksamhet. Talrika, på olika ställen i mellersta Europa gjorda fynd hafva visat, att _jarnsvitrd af denna typ tillhöra tiden före midten af det sista förkristna årtu sendet, således en tid som ligger omkring 2,500 år före våra dagar. __ Redan vid den tiden började man i Östergötland att begagna jarn. Då hade emellertid ej ett år tusende förflutit, sedan jordens i odling l'angst komna folk lärt känna denna viktiga metall, utan hvilken hela vår inivarande materiella kultur vore omöjlig. Äfven från bronsåldern äro många minnen funna i Östergötland. Lika litet för den perioden som för öfriga delar ut' hednatiden kan här en fullständig beskrifning ut' alla fynd komma i fråga. Då emellertid hvarjehidrag till kännedomen om bronsåldern i en så långt' upp på den Skandinaviska halfön belägen trakt som Östergöt land 'ar af stort intresse, meddelas har en redogörelse för de fynd af brons från den tiden, s0m jag känner till. De åtro ordnade haradsvis, i det jag börjar med de vid Vättern liggande h'aradena och därifrån går österut. " På Kulltorps ägor i Odeshögs socken, Lysings härad, fann man omkring 1860 under dikesgritfning en ,ös'rnneörtwn UNDER HEDNA'I'ITHCX. ”Stl massiv bronsyxa med skafthål, nai'mastlik tig. 142, men ornamentcn 'are olika. Diket skulle ledas under en större, liggande stenhiill, och under denna påträffades yxan (Statens Historiska Museum, nu' 4401). På samma ägor, men i en jordfylld, halfannan fot bred berg skrefva och på ungefär 8 1th djup har man funnit en dolkklinga af brons (enligt meddelande af kyrkoherden L. C. Wiede). I Ödeshögs socken har man också funnit följande brouser, som nu tillhöra Statens Historiska Museum: två korta sv'ardsklingor (n:r 9170: 1204 och 1205), en spjntspets afbildad tig. 13:3* (nzr 11195) och en hålcelt (nzr 9170:1199),1 samt en hålcelt af brons, som till hör samlingarna i Linköping. I dyjordpñ ägorna till Norra i Hede socken, Lysings härad, har man funnit ett märkligt encggadt hronsvapen (lig. 132), som Statens Historiska Museum år 1879 erhöll genom byte med doktor F. A Nordemau (n:r 6454).? Uti en stor _omflzög vid ?15qu Brentnsr/ärden i Heda socken »med en 8 fot under toppen liggande stankMa» har man utom mönniskohen hittat ett svärd, en duhhclknapp och en nål, med nästan klotrnndt hufvud, alla af brons. S\"ai'dskli11gaii, med smal tångc, och nålen tillhöra. nu samlingarna i Linköping. Knappen (fig. 134), som på öfversidan iir belagd med guld, förvilrfvades genom O. F. Nordenskjöld för Statens Historiska Museum (nrr 6013). I en stor kulle på _[.S'bC'Tf/(L Mönsterskrifvarehostiilles ligori Heda socken har man i en af kalkstcnshåillar bildad graf funnit »varjom med fästen och knappar af hrons. Enligt: meddelande af kyrkoherden Wiedc. Vid Haddeforp i Heda socken har man funnit en hålcelt af brons (samlingarna i Linköping). I en icke obetydlig grafhög vid Evcbodc i Röks socken, Ly \ sings hiirad, har man funnit en dolkklinga af brons, utan tango, med tre nithñl (förut i pastor Sv. Björliugssons san'iling, nu i Sta« tens Historiska Museum, nzr 5560). i / 1 Under nzr 9170 i Statens Historiska Mnsenm iir den af doktor F, A. .Nordenian år 1893 och under uzr 11495 den af honom är 1902 sålda samlingen upptagen. 3 ilfånadsbludef, 1880, sid. 11. « th'rnmns, Die Ulu'ouologø'c der (Himlen ,Mamman in NordDentsch/mnl :md o'lcrtzzzlz'/z(øciciz (Braunsclnvcig, 1900), sid. 85. Pig. 131,. JL'HCl/_f/Hlu Iu'onsvupcn. lagd. ,1. Norra i Jim/lr sm. l OSOAR MONTELIUS. Fig. 133. Smutspclx af brun s. Urlt'siulgs sm. i Fig. 1334. .Knapp af bronsn yuldüe ?juyby i .Ilcrln sm. l 1. Fig. 135 b. Fästen till s'L'i'iJ'dctjiy. HJ vi. 1 2. Pig. 1351 u. .Ih'onssudrrl ih'ylubw'y i SM [MINI Is 51m ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATI om. 291 I 1257:3 socken hittades förmånga år se den under plöjning af en förut utjämnnd graf hög mellan Glimmerstud och Rök en dolk klinga ai' brons med smal tânge (samlingarna i Linköping). En troligen i Röks socken funnen häleelt ai" brons tillhör Statens Historiska Museum (nzr 12074). På ägornn till Kylabcmi Svunshnls socken, Lysings härad, fann man, före 1848, ettpri'ik tigt bronssvärd (lig. 125521). Fästct ses tig. l35b i hälften uf verkliga storleken. (Statens Historiska Museum, nzr 13425.) En i Lysings härad funnen hålcelt ai' brons tillhör samlingarna i Linköping. I slutet ut' 18GO›talct gjordes intressanta fynd i en yra/hög på Utte/rsiads iigoriAppuna socken, Göstrings härad, nära Tâkern. l: högen anträfihdes nämligen dels ett svärd och en knit' af brons (tig. 1:36 och 137), dels en sterzkásta, innehållande fem Inliunislmskelett, en spjutspets m. m. ni' flintu (Statens Histori ska Museum, nzr 4240 och lidt). Kistan, 41; fot lång och två fot bred. big. 1315. Öfre (1515)! af ett branssvz'iml. Uttcrsturl z' Applian sm. 1;: hvilkens längdriktning vin' .OV., uppgii'ves halva varit mer 'zin Tyvärr saknas närmare upplysnng om, huru bronsålderssnkernu lågoi förhållande till stcnåldersgrnt'ven. Mg.. Bronskm] Utfeø'sfud i .^|])))ll'n(L snL 1,171. År 1894 inköptes för nyssnümnda museum (nrr 9589) från brukspntron Atterlings samling en svärdsklingu nl' brons, utan tånge, med 5 nithål; detta Svärd hade »vid ett byggnadsarbcte tillika med några andra vapen nntrüfl'nts i Apjnma socken, uti en stensutt grafik/23m» ej kiindt. Huruvida det var i grnl'hügen vid Utterslnd, iir 25512 oseAu MoNTuLIUs. Vid borttagandet ut' ett kmmnel, ä Korrekolazs ägor i Hot's socken, Göstrings härad, hittades är 1867 en ut kalksteusllisor bildad stcnkistu, hvarnti en häleelt at' brons låg jämte ett män niskoskelett. lläleelten, som tillhör samlingarnai Linköping, är at' en typ karakteristisk för l'n'onsälderns 4:e period. Då de ;rrat'var man känner från den perioden innehålla brända ben, är det. möjligt, skrit'ver sig' från en senare tid än denna graf. I en till Jia/'gården i Hoi's socken hörande åker 'har man funnit en häleelt at' brons, som “54133 “Itt/WW nu tillhör samlingarna i Linköping. "'/v'rbm'lfl 'l'y'j/ .7,01%sz I Rag/slösa, socken, Dals härad, 'aren hälcelt at' m I ' brons i'unneu (Statens Hist. Museum, 11:1'11495). Vid Kasta i Örberga socken, Dals härad, är en skaftcelt at' brons, lik tig. 153, funnen (Statens Hist. Museum, nu' 9170: 1194). T (.h'berya socken är en häl eelt at' brons funnen (Statens Historisk: Museum,n:r9170:1201). l Nr'issja socken, Dals hä rad, är en hålcelt at' brons t'nn neu (Statens Historiska Museum, nu' 9170: 1202)_ D I ett stort sandtag ä Abu lands_ ägor i Stlä socken, Dals härad, har man funnit en häl eelt al' brons (tillhör nu sam lingarna i Linköping). .På olika ställen i Fø'focl stads socken, Aska härad, har man funnit den tig. 138 afbil will n (lade tingerringeu af brons och Fia 139. S/:ra/'Iue/MJ' Vis'UU Jlülcellrkf en häleelt at' brons (Statens MM" him!” M' MWg.wSillinmw Historisk: Museum, 1111' (MM och 114795). Pä Södra Frubclyo ägor i Västra Stenby socken, Aska, härad, har man funnit en häleelt at' brons, at'bildad tig. 1:11 (Statens Historiska Museum, nzr 9170:1190). att häleelten ej legat i själi'va kistan, utan t'ör ÖSTERGÖTLAND UN man IIEDNATIDEN. '29:5 På något ej närmare angit'vet ställe i närheten at'järnrägen mellan Motala och Mjölby har man funnit en skatteelt at' brons, at' samma typ som tig. 13 , Liksom denna har den låga kanter och utsvängd Jag den är 1877 hos mälareu Melander i Motala. Helt nära Skawin._z/c har man_ funnit två häleelter ut' brons (Statens Historiska Museum, n:r 9170:1200 och 114%). Å Rio/:stads ägor i Skeppsäs socken, Bobergs härad, hittades på »bottnen at' en stenrefvel ett bronssvärd med vacker knapp; det såldes till häradshöt'ding Dilbeig»(01iligt C. F, Nordenskjülds berättelse till Vitterh. Akad. år 1870). I szo'zgs socken, Gullbergs härad, har man funnit den tig. 139 utbildade skatteel tcu at' brons (Statens Historiska Museum, nzr 8193). I en åker inom Stjewzmyis socken, Gull bero's härad, har man l'unnit en häleelt ai' brons, utbildad Hg. l.LO (Statens Historisk: Museum, n:r DOlö). 1 en äkr 'ä 7"! 'sh s S'wt 5": Roxen i Vret: lilbstesi'quzoelgeu lädllbxdi'ir; Mg':mall/(Allvin Girl'wm' 1 1 a l. btcnby su. [2. härad, har man funnit en vacker, massiv bronsyxa med skat'thäl (f'g. 112). Den skänktes år 1818 at' lektor J. H. Wallman i Linköping' till Statens Historiska Museum (n:r 1478). ' Å ägorna till Sjögestud Kit/?gård fann man för mer än 20 år sedan gratvar i'räu bronsåldern i en låg, men vid grafhöy. Högen täckte en hällkism från stenåldern (sid. 306 här nedan). Söder om denna graf, hvilkens riktning mr V.Ö., fann man »några skelett med hut'vudena mot kistanr. Dessutom påträffades en liten tång, (tig. 1113), en bältehake (ai' samma form som tig. 14111) och en liten ring at' brons; de läge i högen utanför stenâldcrsgral'reu, men när mare upplysningar om /iyudi'örhållandena kunde tyvärr ej erhållas, emedan högen till största delen var törstörd, när jag' är 1852 kom till platsen. Bältehaken är prydd med spiralsirater, i midten ai" en spiral är ett litet stycke bernsteu int'attadt. (Statens Historiska Museum, nu' 7038 A och 113258). 294 oseAn MONTELTUS. På Sjögestads ägor undersökte doktor Selin år 1901, på det så kallade Högberget, en annan hc'üllcista, som innehöll fyra ske lett, fyra spjntspetsar af flinta, en flintskårl'm samt en bältehuke och en sy] eller smal mejsel af brons, albildade tig. 144 och 145 (Statens Historiska Museum, nu' lll86). ”Myr/meg 143 71711,/ af brum. 2/3. 1373. Jl/nssiu brmzsg/.ru 144. Baltehnke af brons. 145. Sy! eller mej 'mcrl .ske/Hull. ' 2. 14/1. .ml af brum. 1/1_ Fint lAlQllü. Sjügestad 2' Vreta Masters sm. Vid Km'fninge i Vreta klesters socken har man funnit en ovan ligt stor och vacker sknlteelt af brons, täckt med blågrön, emalj liknzmde itrg; albildztd 147 i en tredjedel nt' verklth storleken, (tillhör samlingarna i Linköping; deponernd i Statens Historisk: I “gllll.Svårt/Winng Fig.147. Skameu nfbrens. Pig. 148. Svärds Museum, m1. 10505) af [MW/Ls med Imrlsin Kur/ring!! i Vreta 5:11. Mini/n (If /u'mlaz I ' 1 lägg/ning. l'rctanLI :1. 3. l'røta 5:11. 296 . osean MON'J'ELIUS. z Vreta 'klosters socken äro dessutom, på olika ställen, funna: den lig. 1.10 utbildade svardsklingan,prydd som 'varit fyllda med hurts (Statens Historiska en ovanligt lång svärdsklinga, al'bildad å Sturefors); en tredje svärds 11:1' 114050; » en håleelt, ); # en spjut Inom följande bronser med fördjupade linier, Museum, nzr 10l:19); # iig, 118 (Bielkeska samlingen p klinga (Statens Historiska Museum, närmast lik rig. 141.1 (samma museum, nzr 0170: 1197 spets, al'hildad fig. 14:9 (Bielkeskn samlingen på Sturefors). Pig, 151. Ilzilcelt (If “14152. Iluili:<›lt(1fl*\ig. 153. Skrift brons. .lliellnn Jx'i'fin och brons. flyt/.'linye och af brons. 1/2. J'uilui'n. 1,11, Fig. ltl'd. Elijah l'“i{;.15(i. Brons .ilAL'Is af Mums. mil. Jüiizw'sjii i Vreta sm, in. Julbcrgs 0:11. 1,53. Jzztrern. life. sm. Vid odlng i Jfr'irrsjö ägor i Ledhergs socken, Valkeho härad, har man funnit den lig. 150 al'hildade hronsnålen (samlingarna i Linköping). Ar 1000 fann man i en åker utjorden Skräflumi Åsby socken, Ydre härad, nedre delen af' en sriirdsklinga nt' brons (Statens Historiska Museum, 1111' 11126). 1 än mellan sjöarna Kro'n oeh Juifcru, således nära gränsen ad och Kalmar län, uppgri'ildcs rid sjösänknings mellan_ Kinda k'ar håleelt al' brons, afbildad liga 151 (Bielkeska arbete är 1899 en samlingen på Sturefors). ' 'anda är utbildad lig. 154 (Biel ÖSTERGÖTLAND UNDER nnoNA'rwnN. “M7 I Juttern fann man är 1899 den 1"' ' ' ' › ' af brons (Bielkeska samlingen på Stirjåiorisâg “bildade Skaftcelten Vid sam i Hyekliuge ' socken, Kinda härad, har man funnit en halsring, hvars ena keska samlingen på Sturel'ors)I I Hycklmge socken 'ar ock så den rig. 152 utbildade hål eelten af brons funnen (Sta tens Historiska 34115611an nu. Fig. 154. Enn ändan (lf en branshalsring. 206). Sätra 'i IIyellinge sm. 'fan I. Kinda ha'ch 'ar det rig. 155 afbildade bronsspännet funnet (samllngarna i Linköping). Å ägorna till Säby i Vist socken, Hunekinds härad fann man är 1856 vid den så kallade Bo Jonsson Grips hohne i Stångân \\E (AJ/4:* ,. N . . I'ig.1:):1. Bronsspun'ne. Kinda härad. 'l i., under gräfningsarbete för Kinda båtled en dolkklinsça al' brons (Statens Historiska Museum, nzr 2468). i Helt nära Slaka kyrka i Hanekinds härad, på allniänningen Åsdymlingen, fann man år 1815 (eller 18%) under grustäkt vid 20 298 0501111 MONTELIUS. torpet Grytan en ekkista, hvari låg ett människoskelett, samt ett bronssvard. »Kistan med dess innehålI», hvarmed tydligen afses skelettet, _ »nedgral'des åter». Uppgiften, att linfvudskallen annu skulle »hafva haft här på sigiø, är ej så osannolik, som det kunde synas; i flera danska ekkistorfrån bronsåldern har nämligen håret på likens hufvnd funnits kvar. Att äfven kistan var ganska vill bibehållen, framgår daraf, att den kunde åter iieclgi'at'vas.1 Ett par bitar at' svärdet förvaras uti samlingarna i Linköping. I Slaka socken an ockstt en hålcclt af brons funnen (Statens Historiska Museum, nzr 11302). Å Ä this ägor i Kärna socken, Hanekinds härad, är en hålcelt af brons funnen (Statens HistOriska Museum, nzr 10419). 156. [Ialsriny of brons. 1,'2. 157. Ji'o'nnsarøm'ing. 2/3. Fig. 15ljwlÖ7. Ekholmen i' Landerde sm. Pâ Ekholmcns ägor i Lauderde socken, Hanekinds härad, har man »0mkr. 3638 cm. djupt under jordytan i ett gruslager å en höjd» funnit följande saker liggande tätt tillsamman: en tunn flint skrapa, en balsring af brons, med upprnllade ändar (tig. 156), tre öppna armriugar (tig. 157) samt en mängd bitar af spiralringar, stora som tingcrringar; i en af dessa bitar sitter ett stycke bitrnstcu (Statens Historiska Museum, nu' 11892). 7 Under muddring i Stängda, mellan gamla Stångebro och Roxen, inom Sankt Lars socken, på gränsen mellan Hanekinds och Äkerho hiirnder, fann man för mer du 60 år sedan en håleelt af brons (Statens Historiska Museum, 11:1' 1020). I Stängda har man också funnit: »vid Stångebro» den lig. 158 afbildnde bronsknifven (Bielkeska samlingen på Sturefors); och »vid Linköping» en bit af en svardsklingn af brons (_i 0. A. Rosens samling år 1897). 1 Östergötlands Forumimzesförenmgs tidskrift, I, sid. 4. ÖSTERGÖTLAND UNDER man NATIDEN. '799 Vid Linköping är dessutom en spjutspets af brons funnen (Statens Historiska Museum, nzr 9170: 1206). Under gruskörning å ägorna till Rogestad i Vårdsbcrgs socken, Bankekinds härad, fann man för omkr. 13 år sedan flera lerk'arl; ett, fylldt med brända, hvita (»tvattade») ben, skänktes till Statens Historiska Museum (nzr 9129). lntet annat iakttogs. Sannolikt t'örskrit'va sig dessa grafvar från den yngre bronsåldern. Fig. 158. Bronskm'f Stångebra. 1,3 Pig. 159. :Sj/x'üftceft (If brons. Jllålbäck Fig. 150. flålcelt af brons. Ekenäs z Grebo sm. 1/9. 1' (Month: 5:a. *_fs. Vid Rösten i Grebo socken, Bankckinds härad, har man fun nit en bâlcelt af brons (Bielkeska samlingen på Sturefors). Vid .Mâlbäck i Greho socken är den tig. 159 afbildade skaft eelten af brons funnen (Bielkeska samlingen på Sturefors.) Vid .Ekenäs i Ortomta socken är den tig. 160 ai'bildnde hål eelten af brons funnen (Bielkeska samlingen på Sturefors.) l sjön Risten inom Björsäters socken, Bankckinds härad, har man funnit en smal dolkklinga af brons; den stod på ända mellan 300 oscm MONTELIUS. två stenar, med den bredare delen nedåt (samlingarna i Liu köping). Fig. 161. Holming af brons. Skällviks socken. 1/8. I Skällm'ks socken, Hammarkinds härad, har man, på olika ställen, funnit den lig. 161 afbildade halsringen (Statens Historiska Museum, nzr 8493: 199) och en skaftcclt af brons (samma museum, ncr 11395). ' i I sjön Sthilången på Dynghnlts ligor i Mogata socken, Hammarkinds httrad, 'ar den fig.162 afbildade skaftcelten af brons funnen (Statens Historiska Mu seum, nzr 8709) Vid Skönberya Prästgård, ni'ira Söderköping, i Htunmarkinds härad, har man funnit det iig. 163 af bildade knit'bladet af brons (Statens Historiska Mu seum, nzr 6013). Vid Söderköping är en svärdsklinga af brons funnen (Statens Historiska Museum, nzr 9170: 1203). I Kimstad socken, Meminings härad, 'ar en svardsklinga af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 7571: 142; förut i major Ulfsparres samling). ^ Vid Eklund i Berg och Löts socken, Memmings Fia162. Skaft h'arad, 'aro två halsringar af brons, lika tig. 167, funna tillsammans (Statens Historiska Museum, nu' 7682 och 7775) I Östra Eneby socken, Bråbo härad, är en skaftcelt afhrons, närmast lik tig. 162, funnen (Statens Historiska Museum, nzi'8469). På olika ställen i närheten af Norrköping har man funnit en skaftcclt, at'bildad Hg. 161, och , en håleclt, närmast lik tig. 151, mg_ 163,;,mknif SWMW, 2,1, båda. af brons. Originalet till 4 ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 301 tig. 164 har tydligen mycket länge varit i'gbruk; yxbladet har genom upprepade omslipningar blifvit starkt förkortadt. (Statens Histöriska Museum, nzr 9170:1195 och 1198.) I Krokeks socken, Lösings härad, har man i jorden vid Kolmordens fot nära Bråviken funnit det tig. 165 afbildade bronssvärdet (samlingarnaiLinköping). I Dagsbcrgs socken, Lösings härad, har man funnit en skaftcelt af brons (samlingarna iLinköping). I Qvarsebo socken, Ost kinds härad, är en skaftcelt af brons, lik iig.162, funnen (förut i Norrköpings Arbe tarefürenings ägo, nu i N01' diska Museet). __ I Ösim Stonby socken, Ostkinds härad, är en skaft eelt af brons, lik tig. 162, funnen (Statens Historiska Museum, nzr 11586). _ Själfs ägor i Östra Husby socken, Östkinds ba rad, är en skaftcelt af brons, lik tig. 153, funnen (Statens Historiska Museum, 11:1' 3010). Å Täby ägor i Ostra Husby socken har man fun nit en hålcelt af brons, närmast lik tig. 141 (Statens Historiska Museum, n:r 7571:111; förut i major Ulf' sparrcs samling). I Östra Husby socken är äfven en annan bal celt funnen (Statens Historiska Museum, nu' 11395). I en' mosse inom Härodshammars socken, Ost kinds härad, fann man är 1886 hälften af ett glas I<'ig.165. Brons ögonformigt spänne (iig. 166) och hälften af en hals iväg", 'gym ring (tig. 167). båda af brons. Spannet som varit mycket stort, och som är gjordt af ovanligt tunn brons, iir ett af de allra yngsta glasögonformiga spanncn man kiinner från Sverige (Staten Historiska Museum, nzr 8298). Fig. 164. Simfluelt (If brons. Norrköping. * ,2. 302 OSCAR MONTELIUS. På. Vikbolandet har man funnit en hålcelt of brons, lik lig. 151 (Statens Historiska Mn seum, 11:1' 7775). I Östergötland, på icke närmare kändt ställe, är en dolkklingn af brons funnen (Stu tens Historiska Muse nm, nzr 10435). Utom dessa fynd från 'bronsåldern har man iOstergötland upp täckt många andra min nen från samma tid, nämligen de i östra de len af' landskapet gun 4. l ska talrika hällrist ningarna. Såsom prof 167. Ilnlsring af brons. 1/2. Fig. lGüleT lläw'ndshaznmaus sm. på dom meddelas här lig. 168170 från berömda ristningarna vid Himmelstndlnnd och Ekenberg, båda i Ostrn Eneby socken, nära .. ° 1 Nonkopmg. 1 Fig. 168 är tecknml efter nl'klnppningnr, utförda :if prins Gnstnf Adolf. Alcdrlelanden från Ustergätlmzcls Fornmümesfärem'ng, 1904. nu. .. . ur 0 ..._ /10 han /0 _ O 9 Yllgç.xn. a 0 Q 0 0 G \ 9 » : 'HÖR' a .'\.'.\ \\_ “ re \ 0 \x G 1 ”MX1 . x 2 \ \ 2 5 ^ Fun'i w : 0 i 2 p q 0 '1 5 = l bd pt ' 1 ., ...k Pig. 168. Hällrisming vid Himmchiadlund, Eneby sm. 304 osean MONTELIUS. 170. Svd'cm och sköld, på hällristning. 169.' Svärd, på hällridning. Fig. 169170. Ekenberg i EMI/y sm. 0 Det lig. 169 ai'bildade svärdet öfverensstålnnner, såsom riks antikvaiiien B. E. Hildebrand redan för länge sedan nppvisat,1 så fullkomligt både i afseende på klingans och tätstcts formmed manga hronssv'ard, att något tvil'vel ej kan finnas d'arom, att dessa höllristningar tillhöra bronsåldern. Man kan till och med numera bestämma, från hvilken del af bronsåldern hållrismingarna med sådana svärd f'örskrit'va sig. Svärd af' denna form förekomma nätm ligen endast under den andra perioden af bronsåldern, och således måste äfven de hallristningar, på hvilka dylika svärd äro afbildade, 1 B. E. I'IILDEBRAND, Till hvilken tid 0ch hvilket folk böra de svenska hällristm'ngarna hdnfürash i Antiguarisk tidskrift för Sverige, 2, sid. 1117. ÖSTERGÖTLAND UNDER n EDNATIDEN. 305 vara huggna under den perioden, det vill säga ett parårhundraden före det andra förkristna årtusendets slut. För 30 år sedan voro ej mer Ein 30 hronser från Östergötlands bronsålder ki'mda.1 Nu är antalet omkring' 100, och det är icke endast minnen från den scnaredelen al' detta märklig: skede i vår kulturhistoria som nppgräi'ts ur Östergötlands jord, åtf'ven minnen från den tidigare" delen al" bronsåldern 'are talrika i landet mellan Vättern och Östersjön.: Att alla de olika perioderna af bronsåldern 'aro representerade af de i Östergötland gjorda fynden, visar sig' vid en granskning at' den nu meddelade förteckningen. Från den 6:e perioden eller öfvergångstiden till denna period från den 5:e, således tiden kort efter den, då Rom grundlades, _ härstamma spånnct lig. 166 och den tillsammans med detta funna halsringen tig. 167 samt de två vid Eklund funna halsringarna af samma typ. ' i De många håleelterna af samma typ som tig. 151 i'örskrif'va sig' dels från början af' den 6:e perioden och dels från den 5:e. Från den 5:e perioden hårstamma dessutom sådana håleelter som lig. 141 samt halsringarna tig. 154 oeh 161, spännet lig. 155 och nålen fig. 150. Från den 4:e perioden början af det sista l'örkristna årtu sendet, den tid då David och Salomo lelde samt narniastföljande mans ålder _ hårstamma sådana hålc'elter som Hg. 140 och grafve'n vid Tjnghy, såsom knappen lig. 1311 visar. Från den 3:e perioden _ slutet af' det andra årtusendet l'öre Kr. . hårstamma det präktiga svårdet från Tåkern (lig. 135) och grafven vid Utterstad (lig. 136 och 137). Från den 2:a perioden _ den äldre bronsålderns blomstrings tid förskrifva sig ej blott grafvarna vid Sjög'estad (lig. 113_ 145) samt skal'tcelterna at' samma typ som 63. 15.3 och 101, utan af'veu en stor del af hällristningarna. Till början af denna period 1 MONTELIUS, Sur [låga du brønse en Snälla, i Umnpfcremludn0012 grês de Stockholm, 1874, sid. 510. 806 osoan MONTELIUS. och slutet af den första höra skaftcelterna at' samma typ som tig. 159 och 162. Minnena från den 1:a perioden » tiden omkring och före det 2:a årtusendets midt _ 'aro anmärkningsvärdt många. Sådana äro den massiva bronsyxan med skafthål från Sjögestad (tig. 142), den liknande yxan från Kulltorp, den präktiga skaftcelten från Vreta (tig. 147), sådana skaftcelter som hg. 139, det eneggade vapnet tig. 132, svärdsklingan med hartsinlaggning från Vreta (tig. 147) samt fyndet från Ekholmen (tig. 156 och 157). De flesta fynden från Ostergötlands bronsålder äro, såsom man kunnat vänta, :inträffade i trakterna vid V'attern samt kring Roxen och Motala ström. S'arskild , uppmärksamhet förtjänar det, att de många lilillristningarna i närheten af Motala ströms utlopp i Brå viken vittna om en icke obetydlig befolkning i denna del afland skapet, n'ara Ostersjöns kust. :s :i: Minnena från den 'aldrc bronsåldern Visa, att Östergötland re dan under den förra delen af det andra förkristna årtusendet varit befolkadt. Andra förhållanden göra det otvifvelaktigt, att den första bosättninan i denna del af vårt land ägt rum mycket tidigare. Många grafvar från den yngre stenålderns sista period bör jan af 2:a årtusendet före Kr. _ äro kända'i Ostergötland. Å 'ligorna till Sjögestad “KáTZlgård i Vreta klosters socken på träffades för många år sedan en märklig graf från stenåldern. Då jag sommaren 1882 kom till platsen jämte adjunkten K. A. Hagson, visade det sig, att grafven, som redan till en del blifvit förstörd, varit en stor, i tre rum'delad hällkz'sta, bildad af kantrcsta kalk stensh'allar och str'ackande sig i V.Ö.; långsidorna Vore dock ej raka utan något höjda, såsom tig. 171 visar. Den östra hälften var täckt med lmlkstcnshallar, men öfver den västra syntes inga sådana hallar. Då den östligaste delen af grafven före min ankomst för störts, kan kistans hela längd visserligen ej noggrant uppgifvas, men den har säkert varit minst 30 fot invändigt. Det östligaste rummet (A) har varit omkring 6 fot långt; det mellersta (B) är 15 fot långt på norra sidan, men endast 14,2 på ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 307 den södra; det västligaste är 9,5 fot långt. Bredden invitndigt är 3 fot i V. och 2,3 fot i 0. Vid den östra gafveln af A skall en hall hafva stått. Mellan A och B' sågs ett slags tröskel, och harpå hade troligen stått en han med ett stort rundadt bål eller stor rundad iiiskärning utigat' hvilken sten ett stycke vid min ankomst låg kvar i denna del af grafven.1 Mellan B och C stod en hall utan hål, och vid västra gafveln af 0 fanns nedre delen afen hall. Rummet 0 hade ett golf af kalkstenar, lagda tätt intill hvarandra; i de andra rummen fanns intet sådant golf. .';Wlaancrnnmmfiq 0%; ,. › '4 Fig. 171. Hällkista vid Sjägestad i Vreta Masters sm. I B och C träffades en mängd ohranda manniskoben. Flera af dessa ben lära hafva hört till lik som legat utsträckta, några med hut'vudet i 0., andra med hut'vndet i V. I rummet A hade endast spridda hen träffats. I grafven hittades dessutom en dolkr en spjutspets och en skrapa af flinta samt en pryl och en nål af ben (Statens Historiska Museum, nzr 7038 A).2 Att, doktor Salin på Sjögestads ägor undersökt en annan häll la'sta, hafva vi redan sett (sid. 294). År 1880 upptäcktes en hällktsm å ägorna till Västerlösa f. d. haradshöt'dingebostiille i Rogslösa socken, vid norra foten af Om berg och nära Vättern. Grafven (tig. 172) var en i V.Ö. lig gande kista, 9 ,fot lång invändigt, 3 fot hrcd vid den v'astra gaf veln, där en hall stod, och 2 fot hred vid den östra gafveln, där ingen häll fanns, endast en mängd på hvarandralagdakullerstenar, som bildade ett slags ragg. Kistan lär hafva varit täckt af hallar och af ett dltröfver uppkastadt röse. Viiggstenarna, alla al' kalk J 1 Flera hållkistor med dylikt hål i ena gafvcln hafva nntriifi'ats imel lersta Sverige, liksom i västra Europa. MON'rELIUs, Orienten och Europa, i Antiguam'slc tidskrift för Sverige, 13, sid. 187 följ. 2 Grafven iir förut beskril'ven i SU. F02'727n.fÖ/':s tids/tr., bd (3, sid. 47M48. 308 osams MONTELIUS. sten, sticka upp några tum öfver den omgifvande marken, nu' åker. Grafvcn, hvars botten är nedgr'afd omkr. 2 fot under den ursprung liga jordytan, innehöll obriinda hen af minst 17 fullvuxnapersoner och några barn, samt en stenyxa med skafthål, en spjutspets, en halfmånformig såg och två skiirfvor af flinta samt två benprylar (Statens Historiska Museum, nzr 7038 (3).1 Flera andra hällkistor från samma tid 'aro dessutom kända i Östergötland: en vid Utterstad i Appuna socken, Göstrings härad (sid. 201), en vid Hagebyhöga kyrka i Aska härad (Statens Hist. Museum, nu' 6021), en vid Skcninge, två. vid Kärrsjö i Ledbergs socken, Valkeho härad, samt en i Torpa socken, Ydre h'arad.2 Fig. 172. Ili'illkism vid Västerläsn i Rogslösa 3:a. Dessutom har man är 1864 på Svanslmis Svanegåø'ds ägor i Svanshals socken, nära Skeninge, funnit en stenåldersgmf af an nat slag. »Under plöjning på en gammal åker fann man harflerc mitnniskoskelett liggande i tre rader på kalkstenshallar, som läge på föga djup, likaledes i tre rader af 204211 fots längd och 8 fots bredd, med mellanrummen väl fyllda af mindre stenar. Graf vens riktning var Ö.V.» Under skeletten hittades en vacker stenhammare med skaftliål, 3 andra stenyxor, samt. 0 dolkar och Spjutspetsar af iiinta. De flesta af de i grafven funna sakerna förvaras uti samlingarna i Linköping.3 1 Sv. Formn.för:s tidskr., hd 6, sid. 46. 2 Samma tidskrift, bd 4, sid. 155, och bd 6, sid. 48. H 3 MONTELIUS, Sveriges forntid (text), sid. 147. I'Ostergötlands F0rmriirmesfären[nys tidskrift, I, sid. 50, omtalas, att man inom Gerstnds socken, Göstrings hiirad, »uti sandgropar' hittat ohriinda ben och kranier jämte liintrcdskapm Närmare hiirom iir mig icke bekant. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 309 Den omständighcten, att alla nu_ kända grafvar från stenåldern 'ai0 belägna i den västra hälften af Östergötland, väster om Stång ån, kan ej anföras som bevis för, att landskapets östra hälft då var obehodd. Väl var ej gränsen mellan land och haf densamma som i våra dagar, _ de lägst liggande delarna af Östergötland hade vid stenålderns slut ännu ej höjt sig öfver hafsytan, _ men den ojiimförligt största delen af__landskapets östra hälft låg redan för 4,000 år sedan högre än Östersjöns yta och var beboelig. Också har man där funnit många minnen från stenåldern, om 'du ej så många som i västra Östergötland. 1 Dessa minnen 'aro så talrika, att någon förteckning på dem ej här kan ifrågakomma. Jag kan endast meddela följande om deras ålder. Många bland dem, såsom de vanliga stenyxorna med skaft häl, förskrifva sig från början af det 2:a och slutet af det 8:e år tnsendet före Kr. De »båtformiga stcnhammare» med skafthål, af hvilka en ovan ligt vacker_ ses tig. 173, äro samtida med de i Västergötland och Skåne allmänt förekommande gånggrifterna och förskrifva sig från den senare hälften af det 3:e förkristna årtusendet, tiden mellan 2,500 och 2,000 f. Kr. Många sådana bätformiga hammare iiro funna_ i Östergötland. An äldre, från början af det 3:e årtusendet, 'are sådana nästan jamnbreda fiintyxor med planasmalsidor som tig. 174. Äfven af denna typ äro många funna i Östergötland. Äfven från den yngre stenåldcrns första period, som faller mer lin 3,000 år före Kr., 'are många fynd gjorda i Östergötland. För denna tid karakteristiska iiro sådana uppåt afsmalnande tiintyxor med mer eller mindre spetsoval genomskärning, således utan plana smalsidor, som tig. 175. Att så många vapen och verktyg af ilinta antraffats i'Östergötland, som fallet är, förtjänar uppmärksamhet, emedan de alla måste vara ditförda från det på den tiden alltigset liggande Skåne. Åtmin stone har den fiinta, af hvilken de iiro förfardigade, kommit från sistnämnda trakter, Sådan tiinta finnes nämligen ej på närmare håll än i Skåne. 1 Den öfversikt öfver dessa minnen, som doktor Salin vid mötet i Vadstena gaf i sitt föredrag om »Östergötlands första hchyggnnde» (Su. Formaföras tids/cr., bd 11, sid. 290), har tyvärr ännu ej kunnat offent liggöras, emedan han af nya, viktiga viirf hindrats att utarbeta sitt föredrag. 3l0 050m MONTELIUS. li'ig.175. Flintyma. Stora Aby sm. l/u. Tåkern. 1/2. liig.173. Stenhnm “51740, Flirzlywav mare. .'I'åke'rn, 1,'11. De ilesta nt' :Indra stenslag tillverkade vapen och verktyg, som upptagits ur Östergötlands jord, äro däremot otv1tveluktigt ar betude inom landskapet. I vissa fall kan detta utan svårighet bevrsus. ÖSTERGÖTLAND UNDER IIEDNATIDEN. 311 Så har man vid Hults bruk i Kvillinge socken, på Kolmordens södra sluttning, ej långt från Norrköping, påträffat en stor mängd dels ot'ulllmrdnde, dels färdiga yxor af grönsten, nästan alla utan sknt'thäl; på samma plats läge_ äfven några slipstenar (Statens Historiska Museum, nzr 9396). I när heten ses det stenbrott, där materialet erhållits. Blund de i Östergötland funna i'ornsakerna från sten åldern förtjäna* den lig. 177 af bildade stenyxnn med skafthål och den med hnllingar försedda spjut eller liarpnnspetsen ut' ben (tig. 176) här anl'öras. Alla nu omtalade grat'vnr och_ fornsaker äro minnen at' våra förfäder, ut' den götiskn befolkning, som redan under den yngre stenåldern boddehür. Dessutom har man emel lertid funnit några få sten saker of annat slag, som måste tillskrifvas ett annat, troligen med lopparne besläktadt folk.l Man har nämligen i Östergöt land a'nträiiatnågrla spjutspet mg. 177. SM sar at skiffer, hv1lka både 1 Böwmm. 72. material och form afrika från de i södra Sverige vanliga spjutspetsnrna ut' ilinta, men hvilka äro alldeles lika dem, som i stort antal förekom i det nordligaste Sverige. __ Benspels. ma Östergötland. ' _ _ _ 4 _ .. 1/2. Sju sådana skiffersmutspetsnr känner Jagtrån Oster götland: en funnen i Kvarsebo socken, på Kolmordens södra slutt ning mot. Bråviken;2 en i Jonsbergs socken, Ostkinds härad 1 ll'lON'rELIus, .Minnen från Zappm'nes stenålder 2' Sverige, i xlfånads bladet, 1874, sid. 97 följ. 2 S. NILSSON, Skandinaviska Nordens urz'nvz'inare (Lund, 1838gl3), sid. 19, pl. V lig. Gl. 31:2 oseAn MONTELIUS. (tig. 178) ; två vid olikatilltalleni Gryts socken, Hammarkinds härad; en i Lönsås socken, Bohergs härad; en__i Krigsbergs socken, norr om Boren; samt en i Ostergötland, utan närmare uppgift om fyndplatsen. Det förtjänar, uppmärksammas, att af de 6 skiti'erspjuten, hvilkas fyndorter 'aro närmare k_t_inda, en 'ar från 1Bråvikens norra kust, tre från Oster sjöns kust (Jonshcrgs och Gryts socknar) och en från trakten norr om Boren, under det att alla nu kända grafvar och den stora massan af andra fynd från stenåldern antritlfats söder om Boren och väster om Stångân. “AE 3k Förlidet år gjordes en märklig upptäckt, som ådagalägger, att Östergötland varit behodt redan före den yngre stenålderns början. Vid plöjning på en till Åby Fyrhondegård i Ödeshögs socken, Lysings hitrad, hörande åker äro en mängd flintredskap funna, af hvilka ett par hafva en för den äldre stenåldern. ka rakteristisk form (tig. 1r79). Platsen, som uppodlades för FM 1794 meemyg från omkring .'30 drsedandrarlor ,10: ,11,1% anmälda.” ,ny 1/2. Figr 178. Spjutspcts :if s/ri_()'ei'. .Ionsbergs _ I .I I .I J " . I. sm. t/u. dom varit ej" (Statens Histo t “du/Nr: w riska Museim, nzr 12229). Då detta fynd förskrifrer sig från en tid, som ligger mera m måhända mycket mera _ :in 4,000 år före vår tideriikmngs början, hevisar det, att kusttrakten öster om Vättern redan så tr digt varit bebodd. Troligen rade äfven andra delar at landskapet lika tidigt blifvit tagna i besittning af människan. u ' Antydningar saknas iekc,_ att människans iörsta upptradandca landet mellan Vättern och Östersjön tillhör en ännu mycket tidi gare period, den tid geologerna kalla den Aneylustitlen då ÖSTERGÖTLAND UNDER IIEDNATIDEN. 313 Östersjön var en med sött vatten fylld insjö.1 Andra i södra Skan dinavien gjorda fynd synas tala för dessa antydningars riktighet. Skulle detta bekräfta sig, då hafva mer_ än tiotusen år förtiutit, sedan människofot första gången trampade Ostergötlands jord. Under tryckningen at' denna. afhandling ha ytterligare tvenue grafliilt från Östergötlands âildre järnålder upptitekts al'aiinanuensen Arne. Det ena ligger på Hallelry ügori Skärkinds socken, omkring 1 km. norr om gården strax till vänster onijåirm'iigen, och sträcker sig in på Ekebergs ägor i Gistads socken. På en tallhevuxen grnsås ha vid grustakt anträffats åtskilliga lernrnor med brända hen samt brandgropar under flat mark. Flera urnor innehöllo bikärl. Här och där syntes små resta stenar och låga öfvervuxna stenrösen af några meters genomskarning. Graffitltet förskrifver sig sannolikt från det 1:a århundradet före Kr. föd. Vid förra grenadjartorpet för Soembs Skräddaregård i Ödeshögs szn bredvid Erikstorp har ett annat graffåtlt upptäckts, som sanno likt 'ar af stor utsträckning. Vid grundgrafning för nytt bostadshus ha på 11,2 meters djup antråili'ats 5 skelett liggande med hufvu dena mot. norr eller nordost. Vid det 0:a 1/2 km. längre mot. nordost liggande missionshuset ha vid grustäkt åtskilliga skelett hlottats och förstörts. Ofvan jord finnes intet, som antyder skelettens före komst. Grafvarna hartöra tydligen från de första århundradena efter Kr. föd. __ 1 H. NIUNTHEL Omfyndet afett benrcdskap 2' Ancyluslem nära JVors/zolm 7' Östergötland, i Öfverstlgt af/Cznzyl. VetenskapsA/ruLZenz'z'ensjävhandlingar, 1895, sid. 151 följ. jfr lt. SmmaNman, i Geologiska Föreningens /b'r handl., n:o 232.