Jönköpingsvägen och Eriksgatan

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Per Stolpe: i JÖNKÖPINGSVÃGEN OCH ERIKSGATAN* ' Så länge Smålands och Västergötlands gränser mot Blekinge, Skåne och Halland utgjordes av svårframkomliga ödcmarker, var det natur ligt att Öresund och kringliggande farvatten förenade kustlandskapen på bägge sidor till det gammaldanska riket. Men när förbindelserna till lands ökats och förbättrats, då blev det lika naturligt att de förut danska landskapen förenades med Sverige. På liknande sätt hade många århundraden tidigare Kolmården och Tiveden begränsat Svea rike mot Götalandskapen. Det blev vägarna och främst bland dem eriksgatan, som då sammanknöto dessa två huvuddelar av den tidens Sverige. Norrlands och Finlands då befol kade kusttrakter kunna snarast betraktas som kolonier från Svea rike. I våra dagar har ju bilismen väckt nytt intresse för de gamla vägarna, inte minst för eriksgatan. En stor del av denna sammanfaller med den livligt biltrafikerade vägen StockholmJönköping, och för varje kulturhistoriskt intresserad bilist på denna sträcka bör det därför vara av intresse att veta om han åker på den gamla anrika vägen eller på en helt modärn. Nu är det så att många som färdas fram den kanske vackraste delen av denna väg, »rivieram utmed Vätterns strand i Östergötland och Småland, tyvärr tro att de följa eriksgatan. Men på hela sträckan ÖdeshögJönköping är det blott mindre delar av vägen, som äro identiska med denna. Och nu ber jag bilande och cyklande turister på denna väg tänka efter om ni verkligen ha så ont om tid, som det förefaller jag betvivlar det! Redan ett par kilometer från Ödeshög kan man i byn Svämb skönja lämningarna av eriksgatan. Från Stockseryd är denna på en sträcka av 2,5 km å Generalstabskartan angiven som byväg . det är karakteristiskt att de fem gårdarna i Krákeryds by ligga vid »gamla vägen». Ett par km längre fram, vid Skräddeberg, blir ni liksom Herkules ställd vid skiljovägen. Ty härifrån kan ni fara ända till Uppgränna, 3 km norr om påronstaden, (1. v. 5. omkring 15 km, på den ena eller andra vägen, åtminstone på velo ciped. En bilåkare får väl fråga infödingarna till råds om hans vagn kan duga på eriksgatan. Denna ger sig här upp i Holavedens gamla gränsmarker förbi Sunneryd, Skansen (namnet ej utsatt på kartan), Hårstorp och Lilla Krokek till Holkaberg, fordom gästgivaregárd vid »gamla vägen». Huvudbyggnaden nedbrann tyvärr 1935. Själv har jag med alla på landsväg tänkbara fortskaffningsmedel färdats denna väg alltsedan anno 1889, men först i somras under en förmiddagstur på velociped ÖdeshögJönköping (jämte en avstickare 351 Per Stolpe till Viredaholm, mellan Gränna och Tranås, omkring 95 km) kom jag att fråga några personer vid Holkaberg ifall de kände till någon forn tida drabbning i trakten mellan svenskar och danskar. Och till min glada förvåning utpekade flera personer, oberoende av varandra, en ravin vid nanm »Fäktahålan», där en strid skulle ha stått »för många hundra år sedan». Och däri hade de sannerligen rätt. Ty striden kan icke ha varit någon annan än den, som omnämnes aV den bekante Eric Tuneld i hans »Geographic öfwer Konungariket Swerige» 1793: »Holaweden är en stor skog, hvaraf en del hörer till ÖsterGöthland. Då krigsbullret påstod emellan Kon. Carl VIII, och Kon. Christian I, erhöll Eric Nyperts, som var på Kon. Carls sida, en önskelig Seger öfver Danskarne, på denna Hed, år 1452; hvadan äro Verserne: Complures ad Holawed, de Dacis Töllo döda ned: Dat finem rixm Dacis den Svenske Pålyxe.» »Verserne» har Tuneld hämtat från Ericus Olai, »den svenska historie skrivningens fader», avliden 1486. En flärdfri översättning skulle lyda: I Holaveden föllo de flesta danskarna döda ned. Den svenska pålyxan gjorde slut på den danska striden. Denna är för övrigt känd från Linköpings stifts biskopskrönika: De danske voro glade, som äter kommo hem. Borta voro fyra av varje fem. Såsom skådeplats anges den något sydligare belägna gården Narbäck. Antagligen var denna mera känd såsom uppkallad efter en liten bäck, som här bildar gräns mellan Småland och Östergötland. Det var med egendomliga känslor jag stod vid den gamla »Fäkta hålan» och lyssnade till den bokstavligen »på folkets läppar» levande berättelsen, ackompanjerad av dánet från de många bilarna på nya »rivieravägen», insprängd såsom en smal avsats i de brantstupande hergväggarna mot Vättern. Och denna väg skulle vara eriksgatan, anlagd innan krutet funnits upp! Den härliga naturen och det strå lande vädret förebyggde lyckligtvis alla elaka reflexioner. Från Holkaberg fortsätter gamla vågen, körbar för bil, i åtskilliga krökar förbi Narbäck, Porsarp, över landskapsgränsen och förbi Isgårda. Några få kilometer härifrån mot sydsydväst förenar den sig med den är 1922 (enligt infödingarnas uppgift) anlagda vägen Tranås Gränna. Här kan den cyklande 3fröjda sig åt att kunna rulla fram flera kilometer utan att ta ett enda tramptag sällsynt i Sydsverige _ utmed Vätterns förkastningsbrant ända ned till Uppgränna by. Bromsa dock litet, när Ni passerar en av de första gårdarna vid högra sidan av vägen! Där står invid diket en runsten, och icke långt härifrån låg fordom ett åt S:t Johannes helgat kapell samt en källa, i vilken man offrade ännu på 1740talet allt vittnande om vägens ålder. Vid »Galgem (= galgbacken) strax söder om Gränna ordet står ännu på omnibusbiljetterna » tar gamla vägen en mera östlig rikt ning genom Ravelsmark, Reaby, Brötjemark m. fl. byar till Skärstads kyrka, Härifrån gick den, numera osynlig, ned mot, stranden av Land 352 . Ödeshög . ' Stockseryd . '_ den nya landsvägen uv . Ö 5 T E R _ y. __ n . där den samman faller med den nya vägen HUSKVARNA JÖNKÖPING .Ho.4 Asa KARYOGRAFISKA "4vaan Jönköpingsvägen och eriksgalan. sjön och passerade alltså icke Lyckas slott. Att den nu trafikerade vägen GrännaLyckas är rätt ny märker var och en, som inte har ' alltför ont om tid och iakttagelseförmåga, av bristen på krökar, branta backar och gårdar i en av Smålands tätast befolkade trakter. En smedja, ett skolhus, en handelsbod m. m. sådant invid nya vägen tyder ej på hög ålder. För egen del lämnade jag den breda vägen just vid Galgen bättre Å sent än aldrig och avvek rakt inåt och uppåt höglandet. Här går 353 Per Stolpe den smala vägen utmed stranden av John Bauers sagosjö Bunn. Vala kleven och Skarnahättan resa sina höjder och blotta sina stalp på andra sidan vägen _ natur och namn tävla i romantik. Och så fortsatte jag fram till den lilla herrgården Viredaholm, där fordom föddes och dog den kanske snabbaste ryttare, som någonsin ridit på eriksgatan: »Stenbocks kurir» (Snoilsky), ryttmästaren Henrik Hammarherg, han som på otroligt kort tid red från Hälsingborg till Stockholm med bud skapet om segern över danskarne. Mot hans brådska har jag intet att erinra, och jag unnar honom vilsam sömn under golvhällen i hemsock nens lilla kyrka. Från Landsjön ned mot Huskvarna sammanfalla de bägge vägarna i stort sett. I somras pågick emellertid i trakten av det kända utsikts berget Vistakulle ett egendomligt Vägarbete: Sveriges smalspårigaste järnväg (600 mm) med de skarpaste stigningarna (1:40), insprängd i den branta bergväggen, höll då på att omläggas till landsväg. Måtte icke även här om några år de vägfarande tro att de färdas på eriks gatan! Närmare Huskvarna går gamla vägen så nära Vättern, att den nyss börjat raseras av sjöns vågor. En fiskare använde den som »gistgård» för sina nät, och en villaägare hade med skylten »Enskild väg» markerat en rest av eriksgatan. Tänkbart är ju dock att denna på sin tid här gick ännu västligare och i så fall nu ligger på sjöbottnen. h I vad mån nuvarande vägen förbi Huskvarna till Jönköping sam manfaller med criksgatan är på grund av uppodling, flera vägom läggningar m. in. icke lätt att avgöra. Det förtjänar påpekas att den nya, delvis sprängda vägsträckan på bägge sidor om gränsen Östergötland_Småland har sin m0tsva righet i bilvägen SödcrmaMandaÖstergötland, uppifrån Kolmården ned mot Åby på Bråvalla hed, norr om Norrköping. Det från Sveriges hittills största järnvägsolycka kända namnet Getå torde vara till räckligt för att erinra om terrängsvårigheterna i dessa trakter. För närmare kunskap om var eriksgatan gick fram på denna sträcka hän visas till en uppsats av docent Bror Asklund i tidskriften Namn och Bygd 1936. Holaveden och Kolmården ha alltså haft i stort sett samma infly tande på vägarna vid östgötaslättens bägge ändar * helt naturligt, om man betänker att bägge bergstrakterna begränsas av var sin av Sveriges skarpast markerade förkastningsbranter. Matte åtminstone några bilister och cyklister få tid till liknande enkla reflexionerl Att på det sättet »ge sig ut i geografien» har intet inflytande på lasarettens eller försäkringsbolagens verksamhet.