Krigare från Lysing vid 1800-talets början

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Krigare från Lysing vid 1800talets början Av Gunnar Rörby De många krig, som vårt land varit invecklat i, har kostat otaliga soldaters liv. Från år 1805 till och med 1814 utkämpades tre krig. Ute i Europa var läget förvirrande. Napoleon, Frankrikes krigsgalne diktator, behärskade Centraleuropa, och eftersom Sverige där ägde en besittning, Pommern, blev vårt land i oktober 1805 indraget i övriga staters kon flikt med Frankrike. Hösten 1806 ryckte fransmännen upp mot Pom mern. I närheten av Lübeck tog de den 7 november en svensk styrka, åtta kompanier ur Östgöta Livgrenadjärregementes rusthålldivision, om kring 1200 man, tillfånga, däribland Vadstena och Skeninge kompanier. Soldaterna i Lysing tillhörde Vadstena kompani. Svenskar i fransk fångenskap I drygt tre år hölls sedan svenskarna fångna i Frankrike. Den 24 no vember 1809 frigavs de. Den långa marschen hemåt gick över staden Wismar, dit styrkan anlände den 14 januari 1810. Efter en månads uppe håll fortsattes marschen, och i slutet av februari var man framme i Stral sund. Därifrån överskeppades soldaterna till Ystad, och där steg man i land den 15 april år 1810. Den 3 september samma år drogs kompanierna samman till Linkö ping, där de avmönstrades inför generallöjtnanten J. A. Cronstedt. I rul lorna inskrevs de soldater, som den dagen erhöll avsked. Vadstena kom pani decimerades med 16 man och Skeninge med 21. De i Lysing och Dal boende avskedade soldaterna uppräknas här nedan. Ödeshög: Olof Brodd, Broderyd, 40 år, 20 tjänsteår, Jöns Lantz, Hårstorp, 4.9 år, 30 tjänsteår, Nils Stark, Kopparp, 45 år, 23 tjänsteår. Stora Åby: Anders Amunder, Amundeby, 37 år, 18 tjänsteår, Johan Fyr, Born deryd, 27 år, 6 tjänsteår. Wäfversunda: Petter Wäfver, Wäfversunda gård, 38 år, 18 tjänsteår. Rogslösa: Johan Rolf, Rogslösa gård, 30 år, 6 tjänsteår, Gabriel Pallatz, Wilse berga, 29 år, 9 tjänsteår, Hans Wiman, Wilseberga, 41 år, 20 tjäns teår. Herrestad: Anders Stolt, Herrestads gård, 27 år, 6 tjänsteår. Strå: Anders Wenus, Kjedevad, 33 år, 10 tjänsteår, Petter Qvarnström, Qvarngården, 39 år, 20 tjänsteår. 137 Svanshals: Sven Cato, Wallby, 29 år, 7 tjänsteår. Kumla: Isac Holm, Åsby, 44 år, 21 tjänsteår, Johan Ragwitt, Åsby, 32 år, 6 tjänsteår. Heda: Sven Hagman, Hattorp, 51 år, 31 tjänsteår. Lantvärnsmän utskrevs i socknarna När finska kriget bröt ut den 21 februari 1808, var den svenskfinska indelta armén otillräcklig för att kunna stoppa det ryska anfallet. Tre veckor senare följde så den danska krigsförklaringen. Den 14 mars ut färdade Gustav IV Adolf en order, vilken innebar, att ogifta män i åldern 1825 år skulle inkallas till krigstjänst. Styrkan bestämdes till 30.000 man och erhöll benämningen lantvärn. I Stora Åby utskrevs 39 man och i Ödeshög 31. Lantvärnets utrustning både ifråga om kläder och vapen, var ytterst bristfällig, och männens ut bildning var obefintlig. Redan i juli 1808 behandlade sockenstämmorna en begäran om bidrag till beklädnad av de utskrivna. Socknemännen tvekade eftersom man nyligen utrustat långt flere krigsmän än de flesta andra församlingar i Vadstena län. När man tänkt efter en stund, av gjordes frågan, och i protokoll skrev ordf., kyrkoherde Carl Gustaf Ek mansson: Voro socknemännen villiga att gå hans Kongl. Majzts önskan till mötes. Beslutet innebar, att 32 skilling banco genast skulle uttagas från varje helt hemman och i proportion därtill av de mindre hemmansde larna. Varje dräng över 15 år och varenda torpare skulle betala 8 skil ling banco. Om dessa lantvärnsmäns öde vet man just ingenting. Flertalet dukade under av vanvård och sjukdom, framför allt tyfus. Endast ett fåtal stu pade i strid. Hur många kom åter till hemorten? Ja, därom finns inga uppgifter. Nästa gång gick man mot Napoleon När Sverige nästa gång åter drogs in i krig mot Frankrike och Dan mark, år, 1813, var dock beredskapen i bättre skick. Våren 1811 utkom en kunglig förordning, vari bestämdes, att varje socken skulle uttaga s. k. förstärkningsmanskap, ett visst antal i förhållande till folkmängden. Dessa män, mellan 20 och 45 år, skulle utgöra reserv till den ordinarie indelta soldatarmén. Från Stora Ãby uttogs 13 man och från Ödeshög 14. Den som frivilligt anmälde sig erhöll mer i ersättning än den som tvångskommenderades. Endast tre frivilliga anmälde sig från Stora Ãby och fyra från Ödeshög. Måndagen den 31 juli uppvisades manskapet från Ödeshög för höga ve derbörande i Linköping. Skattemannen Johannes Persson i Lyckan och 138 dito Lars Persson i Ödeshögs Gatugård ansvarade för manskapets instäl lelse. Klockan 4 på morgonen startade de fyra skjutsarna från Ödeshögs kyrka. En vecka senare uppvisades mannarna från Stora Ãby. För den transporten svarade tre man, hovrättskommissarien S. Sundelius, geval digern Lars Högendal och rusthållaren Bengt Nilsson, Syllerstorp. Ersättningen (solden) till förstärkningskarlarna måste sockenborna själva betala. Men en del nekade lämna sin tribut, varför de restfördes och bötfälldes. Samling i Skeninge I mars och juni 1812 beordrades förstärkningsmanskapet från hela västra Östergötland att inställa sig på kampementsplatsen Lövingsborg vid Skeninge för mönstring och övning i exercis under 18 dagars tid. Nu var ordningen vid militära operationer annorlunda än förut. Samt liga karlar mättes och bokfördes i rullor, där födelseår, längd och even tuella defekter antecknades. Den äldste var 44 år och den yngste 18. Några av de längsta karlarna mätte en längd av 5 fot och 7 1/2 tum, d. v. 5. 1.74 m. (1 fot : 3.048 dm, 1 tum : 0.297 dm). Den minsta var 5 fot, men han kasserades. ”För liten och därför otjänstbar”, står det antecknat i rullan. Sedan dröjde det bara ett knappt år innan för stärkningen inkallades under fanorna. I början av april 1813 kom ordern till Livgrenadjärregementets förstärknings och ordinarie manskap om inställelse i Skeninge för krigstjänstgöring. Söndagen den 18 april marscherade så Vadstena kompani till Sjuntorp i Bjälbo, där manskapet inkvarterades. Dagen därpå tågade man till Ske ninge, där hela den sammandragna styrkan, 1.600 man, utrustades. En man från varje socken följde kompaniet, och denne svarade sedan för hemforslingen av mannarnas civila kläder. Snabb färd mot Karlskrona En av officerarna på Vadstena kompani, fänrik Samuel Fredrik Siö steen från Rogslösa skrev dagbok. Anteckningarna utgavs 1915 i bok form under titeln Minnen från tyska fälttåget 18131814. Siösteen be rättar, att han i Skeninge placerades på 3:e fältkompaniet under djup saknad av sitt gamla kompani. Onsdagen den 21 april transporterades regementet mot Karlskrona. Efter första dagens marsch togs nattkvarter i Ödeshögs kyrkby och an gränsande byar. Klockan 5 dagen därpå uppbrott. Lördagen den 24 april klockan 6 på aftonen var man framme i Karlskrona här måste ha varit mycket snabb förflyttning efter häst. Den 9 maj avseglade regementet mot Tyskland. Efter fälttåget i Tyskland överfördes de svenska trupperna till Norge, som då tillhörde Danmark. Sista dagen i augusti är 1814 fick Siösteen en månads permission Vid gladaste lynne reste han i ilfart hem åt, och den 3 september anlände han till Rogslösa. 139 För att ådagalägga sin patriotism och erkänsla mot fosterlandets för svarare, beslutade sockenstämman i Ödeshög den 24 april 1814 om under stöd till utblottade krigsmän och deras i fattigdom lämnade änkor och barn. Understödet skulle utlämnas ur sockenmagasinet, i vilket varje helt hemman skulle insätta en fjärdedels tunna korn till en fond. Säden skulle sedan utlånas eller utdelas till de nödställda. Även enskilda församlingsbor ömmade för uttjänta, fattiga krigsmän. Rusthållaren Hans Hansson i Munkeryd intog på sina ägor avskedade livgrenadjären Anders Wetter med hustru och barn och lovade att an svara för familjens framtida bärgning. *k Den här omnämnde fänriken Samuel Fredrik Siösteen var son till löjtnant Magnus Siösteen och hans maka Hedvig Beata Trolle och född i Väversunda. Han var kusin med Jöns Jakob Berzelius och levde mellan 1788 och 1863. Efter avsked ur krigstjänsten 1822 var han tulltjänsternan. S. F. Siösteen var gift fyra gånger. En dot ter i tredje äktenskapet, prostinnan Hedvig Blomqvist, Västra T un hem, Västergötland, levde ända till 1930! Hon är nog en av de mycket få personer i vår tid, som kunnat säga: _ Min far var med om att slå Napoleon! Titta noga på proxtimzøm Hedvig Blomqvin (18331930), dofter till fänrik 54 F. Siörteen/ Hon är nog en av de myréet få perloner I' rår tid :om kunnat Jäga: Min far var med om att ;lå ke/Iar Napoleon. 140