Astrid och Ivar berättar. Ungdomstiden.

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Astrid och Ivar berättar. Ungdomstiden. Detta är en berättelse om tidsskedet 1915 1930. Det var den period då Astrid och Ivar, mina föräldrar, gick sina sista år i Munke ryds skola. De konfirmerades och gick ut i vuxenlivet. De konfirme rades inte samtidigt. Astrid konfirmerades ett år senare än Ivar. År 1915 bodde cirka 500 människor i Stavabygdens 19 byar, från Sunneryd i norr och sedan söderut till länsgränsen. År 2015, 100 år senare, bor omkring 100 personer i dessa 19 byar. Det betyder att ättlingar till 500 människor har sina rötter i vår bygd. De bor i förorter till Stockholm eller Göteborg, eller kanske New york. Men kanske längtar de ändå tillbaka till sina fäders bygd. Astrid och lvar såg många av sina vänner från ungdomstiden lämna bygden åt olika håll, till städerna, och en del till Amerika. Första världskriget pågick under åren 19141918. Astrid och lvar har inte berättat särskilt mycket om detta. De hade kanske inga egna minnen av kriget, bara sådant som de hörde berättas på kaffe rep och kalas. Tidningarna berättade om tyska zeppeIinare som bombade Lon don. Detta var i flygets barndom. Men det var inte enbart zeppeIina re, det förekom också att vanliga flygplan bombade London och söd ra England. Tidningarna berättade också om ubåtar och om sjösIag. Vad hände i övrigt? Den 7 oktober 1915 brann skolhuset i Munkeryd ned till grunden. Men ett nytt skolhus byggdes. Astrid var i skolan den dagen det brann, men det harjag berättat om förut, i deras berättelser från barndomstiden. EIektricitet och telefon fanns inte här i bygden, men iAdelöv disku terades frågan. Det blev en telefonstation vid Adelövs kyrka. l Ödes hög skall ÖstgötaBladets lokalkontor få telefon, skrev tidningen. Men vi i vår bygd fick vänta till 1937. Det hade länge diskuterats om en järnväg mellan Mjölby Grän na Jönköping. Den blev inte av. Men 1921 startade busslinjen Ödeshög Gränna Brötjemark. l Brötjemark tog man sedan tråd rullatåget till Jönköping. Det hade Astrid gjort och berättade om det. Det var ett litet tåg som ibland inte orkade uppför backarna. Då fick passagerarna gå av och skjuta på. År 1917 inrättades en skola i Fogeryd, men efter några år bygg des en ny skola i TäIlekulIen. Den 1 november 1917 fick Ödeshög elektriskt ljus men vi här i Stavabygden fick vänta till 1944. År 1918 härjade spanska sjukan hårt i våra bygder. Många män niskor som Astrid och lvar kände dog i denna sjukdom. Sommaren 1921 revs Stava gamla missionshus och ett nytt byggdes. Det invigdes den 27 november 1921. År 1922 var det vargavinter. Trafiken var livlig på isen mellan Gränna och Visingsö. Över Öresund promenerade människorna också över isen. Ängbåten Per Brahe förliste natten mellan den 19 och 20 novem ber 1919 i en svår storm. Båten avgick från Gränna på kvällen mot Stockholm. Den skulle stanna till i HästhoImen men där hördes den inte av. Den sjönk strax utanför HästhoImen. Båten bärgades år 1922. lvar och Astrid berättade om detta och vi besökte tillsammans på 1970talet graven vid V Tollstads kyrka En sjuktransportbil ordnades 1922 i Ödeshög av Robert Krus. Den var efterlängtad. Den 20 juli 1926 var det trafikräkning vid Ödeshög på vägen mot Gränna. Där passerade under ett dygn 873 fotgängare, 2010 cyklis ter, 282 hästskjutsar, 139 motorcyklar, 607 personbilar, 32 bussar och 19 lastbilar. l tidningarna kom det fler och fler annonser om cyklar, motorcyk lar och bilar. Det var amerikanska bilar, Ford, Chevrolet och Nach. Det förekom också annonser om traktorer. Det var från Amerika det mesta kom när det gällde bilar och traktorer, men år 1926 började VoIvo tiIlverka bilar i Göteborg. Svenska traktorer kom också. Till vänster 1922 års modell av Cadillac. Till höger en lättviktare från 1927. Stava hamn drabbades hårt av flera vinterstormar. Hamnen repa rerades flera gånger under 1920talet för att kunna klara båttrafiken. Gubben Hård, hamnfogden, hade mycket att göra skrev Östgö taBIadet. Om Stava hamn harjag haft många samtal med Astrid och Ivar. Från Stava hamn företogs resor då och då med ångbåtar till Jönköping och andra platser. lyx w.. " 7 Foto från 120a|et nr arten pågr id tai/a han. å, :Vi Detta foto från Sava hamn är också från 1530talet. Kvinnlig rösträtt infördes i Sverige 1921 och fem kvinnor valdes då in i riksdagen. Våra grannländer hade redan tidigare infört kvinn Iig rösträtt. AB Radiotjänst började sina sändningar år 1925. Den förste haI låmannen var Sven Jerring. Han startade 1925 Barnens brevlåda och detta program sändes ända till 1972. Någon radio fanns inte i Narbäck och inte i Öjan på den tiden. Den kom senare. l Narbäck Astrid fyllde tio år 1915. Det året fick hon en lillasyster som döp tes tilI Svea. Hon gifte sig med Holger på 30talet och flyttade till Öjan. Fem år senare föddes en broder som döptes till Rune. Famil jen hade fem medlemmar. Dessutom fanns där en piga och en eller två drängar. Pigan var Gerda Palm och hon var kvar i Narbäck till omkring 1920. År 1922 byggde byggmästare Göransson ett nytt bostadshus i Narbäck och den gamla parstugan revs. Det blev ett fint hus med goda utrymmen. Astrids farfar och farmor bodde i Gallemålen i Adelöv. Hennes farfar dog 1927 och hennes farmor dog 1929. Astrids morföräldrar Fredrik Sjöberg och Hedda Abrahamsdotter bodde i Kärr i Adelöv. Hedda dog redan 1909 och Fredrik dog 1914. På övre gården i Narbäck bodde Johan Svensson och hans hust ru Lotta men de flyttade till Boeryd 1923. Gården övertogs då av sonen Kalle som gifte sig med HeIga samma år, 1923. De fick en dotter, Maja, som senare skulle bli gift med Bertil i Munkeryd. År 1922 byggdes det nya huset och familjen fick det mycket bätt re. Det gamla huset var dåligt. Häri detta nya hus kom det också en orgeI. Astrid fick gå i lära hos klockaren i Gränna och lära sig spela. Ibland skjutsades hon av pappa Viktor, ibland gick hon till Gränna. Det hade förekommit kalas i Narbäck även i det gamla huset men i detta nya hus tog kalasen fart på allvar. Det kom släktingar från Gallemålen och från Kärr i Adelöv, och från Tranås. Det var lång väg att åka med hästskjuts och det blev ofta över nattningar i det nya huset. Men från denna tidsperiod harjag inga fo ton. ?GurD/i Pufm och Ashif v Astrid; 1920 Gerda Palm Sch* Astrid okmkvrinår19272n Astrid omkring år 1920 I torpet Fridhem utmed Vättern, på Narbäcks marker, bodde famil jen Lindberg. Deras barn växte upp och ett par av Lindbergs pojkar var drängar hos Viktor och Fina några år. Flera av Lindbergs barn emigrerade senare till Amerika. Narbäck omkr. 1924 få .74,0 å att någon var på besök. I Ojan De fem bröderna i Öjan växte upp tillsammans i Öjans norra gård. De ras mor Selma dog 1912 och Ernst gifte sig 1914 med Jenny Håkansdot ter från Börstabol. Hon blev som en mor för pojkarna. Några drängar behövdes inte i Öjan. Där fanns fem pojkar som undan för undan växte till i styrka och arbetsförmåga. Men det fanns en piga i Öjan. Hon hette Alma Elvira Karlsson och var från Adelövs socken och när hon slutat kom nya pigor undan för undan, ett år i taget. Dessutom fanns familjen Forsander i närheten och denna familj har hjälpt till mycket i Öjan under årens lopp. lvars farfar, August i Öjan, dog 1916 och farmor lda bodde ensam kvar i huset på södra gården. Hennes mor, Sofia Gustavsdotter, hade dött 1914. I Öjan byggdes år 1905 en ny ladugård på den norra gården. Kanske var det omkring 1915 som det byggdes en drängkåk och ett hönshus. Drängkåken var egentligen fel namn, eftersom huset inrymde mycket mer än drängkammare. Där fanns också ett förråd av matkonserver med träbaljor och glasburkar. Där fanns också ett rum med verktyg och på andra våningen ett magasin. Men ett rum med öppen spis fanns på bottenvåningen. Det var dräng kammaren och där skulle drängarna bo. Men det fanns ju inga drängar på gården, bara fem bröder. De fick bo där på somrarna, och namnet drängkammare kom nog inte förrän senare. jan omkring år 1917. är syns nkak l ns er, ann il . ran vånster ser vi Henry och Ivar, kanske Ernst i Skorperyd, sedan Ida och Jenny och Ernst, sittande Holger och Gösta samt längst till höger Elvir, trorjag. Det var Johan i Smedstorp som var byggmästare, men Elvir blev ock så duktig på sådant. Jenny Holger 60818 Ernst 'Var Detta foto kanske kan vara från 1918. Då var Henry 18 år och Holger sex. Henry, den äldste av bröderna, gifte sig 1924 med Marta från Grankårr iVireda. Många ungdomar från bygden åkte då till Grankårr. Kanske var det någon gemensam bussresa dit trodde Astrid. Från Öjan till Grankårr är det lång väg. Hur hade Henry hittat på Mår ta ånda borta i Grankårr? Jag frågade min kusin EIly om hon visste hur frieriet hade gått till. Jo, Marta hade berättat att hon en dag fick ett brev där Henry ville träffa henne. De kände inte varandra men Henry hade genom en gemensam be kant, Vågman, under en resa till Visingsö, sett ett foto av Marta. Henry ville att Marta skulle komma till Örserum en dag. Dar kunde de träffas. Marta gick till fots och tyckte att det var onödigt långt till Örserum. Men hon gick till backen vid vägskålet med Tranåsvågen. Där hade hon träffat Henry och det blev sedan flera möten. Det framkom också att Henry nå gon sommar arbetat i Nostorp, som bara låg sex kilometer från Grankårr. På detta sätt skedde aIltså förspelet till bröllopet i Grankårr 1924. Henry och Marta arrenderade sedan Dambergsgården i Lilla Krokek i tre år. Där var Ivar drång hos sin broder ett år. Henry och Marta flyttade år 1927 till Munkeryd. Där var den yngre brodern Gösta drång något år. r . g 7 , _r _ ;i i. é .7 i” i 1,_ få; _ Detta är bröllopet i Grankarr den 6 juni 1925. är kan Vl känna igen många våra bygder, mer eller mindre säkert. människor fran Ernst i Öjan, var en hängiven bonde. Han var en ivrig förespråkare för livet på landet, för bondenäringen. Han var också intresserad av träd gårdsskötsel. Han anlade en fin trädgård i Öjan med många fruktträd. Han anlitade en trädgårdsarkitekt från Linköping för detta. Om detta har jag skrivit i berättelsen om Ernst i Öjan. Ivar, om kr. 1913 ME?! m; ?fat Två foton på Ivar, båda av fotograf i Linköping. lvar ville bli lärare och försökte komma in på seminariet i Linköping. Han blev inte antagen vid det första försöket. Det var vanligt berättade Ivar senare, att inte bli antagen vid första försöket. Men för Ivars del blev det inte något mera försök. Hans far, Ernst i Öjan ville att hans pojkar skulle bli bönder. Detta blev för lvars del en sorg som han sedan bar med sig genom livet. ;§34 ' 01."4' , ll. ' ”Vi i. i, Jø'. if I \, n En solig försommardag i mitten av 20talet. Här ser vi från vänster Gösta, en flicka For sander trorjag, Jenny och bakom henne Ivar, sedan Ernst, en okänd kvinna, Elvir samt Ida. Torpen försvann Detta var en tid då flykten från landsbygden pågick som mest. Torp och backstugor tömdes. Det blev bara de äldre kvar, torpare och back stugusittare. Deras barn hade flyttat hemifrån. När dessa äldre torpare dött stod husen tomma en tid. Så småningom revs husen och kvar stod en stenhög efter spiselmuren. Efter en tid var även den svår att se. Grä set växte över. Grundstenarna liksom skämdes och sjönk ner i marken och försvann. Nu är det bara skyltar från torpinventeringen som står kvar och påminner om dem som bodde där. Torparbarnen försvann först, se dan deras föräldrar och därefter även torpstugorna. Hela bygden berör des av detta. I Narbäck och i Porsarp försvann soldattorpen. l Holkaberg fanns tre torp, Grekkebo, Broalyckan och Kyléns. Grekkebo försvann redan vid se kelskiftet. På Broalyckan dog smeden Samuel Pettersson 1919. Om ho nom kunde Astrid och lvar berätta mycket. Kyléns torp stod kvar ända fram till omkring år 1940. I Munkeryd fanns flera torp som försvann och på samma sätt var det i hela bygden. lvar påminde sig ibland de gamla torpen och nämnde fattigdomen som härskade där. Handelsbodar Det fanns handelsbodar här och där i bygden. De var mötesplatser för människor. I handelsboden kunde man köpa det man saknade, men det var också byteshandel. Till handelsboden gick transporter med ägg och smör som producerades på gårdarna. Du som kommit upp i åren kom mer kanske ihåg de gamla ägglådorna? De var lätta, stabila och med bra fack för alla ägg. Från Narbäck blev det oftast Gottfrids lanthandel i Uppgränna. Från Öjan blev det handelsboden i Kvatarp eller Tallbergs affär i Lilla Krokek. Men Ernst i Öjan hade också nära kontakter med Gustaf Pettersson i Ödeshög, som kanske redan då hade affär. Detta var i slutet av natura hushållningens tid. Biltrafiken På stora landsvägen mellan Ödeshög och Gränna hade de första bi larna visat sig redan 1905 och sedan ökade trafiken undan för undan. Men i vår bygd fanns ingen bil förrän i slutet av 1920talet. Det var Bil Anton i Stava och sedan kom många efter. Det var Einar Karlsson i Lilla Krokek, skolläraren Einar Gustavsson i Munkeryd och Emil i Svinåsen. Vägunderhållet sköttes av bönderna. För Öjans del gällde förutom en bit av vägen mellan Rödjarp och Stava också en del av stora vägen mel lan Gränna och Ödeshög. Öjans vägbit var 195 meter lång och låg strax norr om Vida Vättern vid Altona. Där befann sig lvar en dag på 1920talet. I en liten grushåla invid vä gen skrapade han fram lite grus och körde sedan ut detta på vägen, sär skilt då till de smågropar som fanns i vägbanan. Då kom Astrid gående på väg mot Ödeshög och de hade ett litet samtal. Det var kanske då du friade sa Astrid och skrattade, nu när de 60 år senare påminde sig denna händelse. Någon gång på 1930talet övertogs vägunderhållet av vägkassorna som anställde personal. Den första motordrivna väghyveln importerades till Sverige från Amerika 1927. År 1925 visades den första svenska bilplo gen för snöröjning. Grindar på allmänna vägar förbjöds 1927. Mera om detta harjag skrivit i min berättelse om Stavabygden gränsbygden. Någon lastbilstrafik fanns inte i våra bygder förrän senare. Alla trans porter skedde med häst och vagn. Till torget i Ödeshög åkte de flesta varje tisdag och passade då på att både köpa och sälja ett och annat. Det fanns många i bygden som var goda hantverkare och sålde sina als ter på torget. Hästar hade svårt att vänja sig vid biltrafiken. Vid behov skulle hästen spännas från vagnen och ledas bort från vägen. Det hände att hästar dog av skrämsel vid möten med bilar. 10 På de återkommande marknaderna kunde man också sälja djur. Men då måste också djuren ledas dit. Att leda en ko Rubriken är främmande för dagens människor. När såg du någon leda en ko på vägen förbi där du bor? Kanske hundra år sedan. Då var kor vanliga som fotvandrare på våra vägar. l gamla tider skulle alla kor i våra bygder ledas tilI Ödeshög elIer Gränna. Man såIde en ko, eller man gick dit för att köpa en ko, och då fick man leda hem den. Hur var det att leda en ko? De flesta kor var lätta att leda och gick snällt vägen framåt i lagom tempo, kanske någon rast ibland när gräset på vägkanten såg gott ut. Men kor kunde också vara svåra att leda. De Iiksom växte fast i marken med alla fyra klövarna och vägrade envist att ta ett enda steg. Då måste någon pojke elIer flicka följa efter för att med en riskvist daska på kon ibland. lvar har lett många kor och kvigor till både Ödeshög och Gränna. Jag känner attjag hade velat fråga honom mera om detta. Min gode vän Yngve i Stavreberg berättade att hans far, Kalle en gång ledde en ko från Smedstorp tilI Gränna marknad. Där köptes kon av Andersson i Ödeshög, far till Elis och Manne som de flesta i 80årsåI dern ännu kommer ihåg. Andersson köpte kon och bad Kalle att han skulle komma med kon tilI Ödeshög nästa dag. Kalle fick aIltså leda kon hem igen och nästa dag leda den till Ödeshög. Det blev god motion för både kon och för KaIIe. l ÖstgötaBladet kunde man läsa om kreatursmötet i Ödeshög den 9 februari 1915. Dit kom det 44 djur tiII kreatursvalIen. Det ansågs vara ett litet antal, därför att slaktare och uppköpare nästan ständigt reseri byg derna och köper djur. Så skrev ÖstgötaBladet. AlIa djuren skuIIe sedan ledas tilI Ödeshög. Det bör ha varit liing trafik med djur som sakta Ieddes fram på vägarna. Vid nästa kreatursmöte den 9 mars var det ett 100tal djur. Det var kreatursmöte en gång i månaden. Vid nästa kreatursmöte den 15 april var tiIlförseIn av djur stor och åtta vagnsIaster med djur avgick från Ödes högs järnvägsstation. Järnspisar och kakelugnar Detta var på vedeIdningens tidevarv, sedan flera tusen år. Då fanns ingen onepanna, det fanns bara järnspisar och kakelugnar och de var ganska nya uppfinningar de också. Den gamla öppna spisen med sin tre fot fanns kvar långt fram i tiden. Det blev varmt på kvällen och sedan sjönk temperaturen på natten och morgonen var det kalI i köket. Det finns berättelser om is i vattenhinken. Vatten hämtades i brunnen med 11 hink och bars in. Att ha rinnande vatten inne, det fanns nog bara på kungens slott. Kakelugnar var en bra uppfinning och de höll värmen bra hela natten i det rummet. Missionshuset Missionshuset var bygdens samlingspunkt för alla åldrar. Här samla des människorna. Det var häst och vagn som gällde. Hästarna fick stå i stallet medan mötena pågick. Cyklar var dyra men undan för undan blev cykeln vanligare. Men långt fram i tiden gick man till fots. Det gick små stigar över ängarna, med stättor över gärdesgårdarna. En fotogenlykta i handen lyste upp stigen. När Astrid och lvar slutat söndagsskolan blev detjuniorföreningen och sedan följde ungdomsföreningen. Men Astrid och lvar har inte berät tat om juniorverksamheten. Kanske beror det på att jag inte frågade. Men vi samtalade mycket om verksamheten i missionshuset i övrigt. Ofta återkom Astrid och lvar ofta till namnet Cederborg. Han var pastor i Stava, Bultsbol och Haddåsen. Det var han som år 1917 bildade ung domsföreningen i Stava. Ungdomsverksamhet fanns tidigare också men Cederborg gav mera fart åt denna verksamhet. Fram till 1921 var det Stava gamla missionshus som gällde. Det var ett rymligt hus med en stor samlingssal. Astrid och lvar hade goda min nen från det gamla missionshuset. Men år 1921 byggdes ett nytt mis sionshus och det blev en startpunkt för mera aktiviteter. Det var bygg mästare Göransson från Visingsö som byggde missionshuset. Det blev en omfattande verksamhet i det nya missionshuset. Fester och högtider avlöste varandra. Men årsmöten och andra sammanträden hölls ofta i hemmen. Låt oss besöka ungdomsföreningens årsmöte 1925. Det hölls i Holkaberg hemma hos föreningens ordförande, David Gustafsson. Vice ordförande var en kvinna, Ester Qvist i Munkeryd, sek reterare var Georg Svensson i Kopparp, kassör var Manne Hedin i Sjö berga. Styrelsesuppleant var Manda Andersson i Kopparp. Vi som är äld re minns dessa personer. Om vi besöker lilla missionsföreningens årsmöte 1925 ser vi att Ernst Johansson i Öjan var ordförande. I övrigt bestod styrelsen av Oskar He din i Sjöberga, Karl Jakobsson i Lilla Krokek, Ester Karlsson i Munkeryd, Viktor Andersson i Narbäck, Theodor Gustafsson i Kopparp och Karl An dersson i Lilla Krokek, idel välkända namn för dem som kommit upp i aren. I stora föreningen var August Johansson i Kopparp ordförande och i styrelsen ingick Hjalmar Karlsson i Stora Krokek, Gustaf Johansson, Al bin Berg, David Gustafsson och Ossian Karlsson. 12 Astrid och lvar kunde prata mycket om missionshusets människor och hade idel lovord att framföra om dem. Det fanns på den tiden två missionsföreningar i Stava. Det gick bra, så var det allmänna omdömet. Skillnaderna var olika åsikter när det gäll de trosfrågor, kanske mest om försoningsläran. lvars äldre broder Elvir tog sina första steg som evangelist och något senare följde den yngre brodern Gösta efter. I tidningar och protokoll kan vi hitta deras namn. Under senare delen av 1920talet börjar Astrids och lvars namn dyka upp i ungdomsföreningens protokoll. Ungdomar vill träffas. Missionshuset var en träffpunkt. Ungdomsarbe tet var omfattande. Ungdomar gick i grupper till missionshuset, ibland också till andra missionshus, Bultsbol och Haddåsen, kanske också Upp gränna. De gick vägen framåt sjungande gamla läsarsånger. De sjöng så att det ekade i skogen, har någon sagt. Gamla tiders samlingspunkter i övrigt var vägskäl och utsiktsplatser. På midsommarafton ville man samlas på platser där man kunde se solen gå ner och sedan skulle man vänta och se solen gå upp. Detta är gamla traditioner. En sådan plats var fårabergen i Narbäck. Där hade man fin utsikt över Vättern och Västergötland. Där har ungdom samlats i flera hundra år. När väckelserörelsen skakat om i bygden blev det en kristen sed att på midsommarafton samlas på dessa platser. Då samlades ungdom även från Haddåsen och Bultsbol där på fårabergen i Narbäck. Sådana möten har inte blivit omtalade i protokollen men lvar och Astrid kunde berätta om sådant. Det kunde också Rune, Astrids broder. En annan sådan plats var vid Ren, ovanför den backe som kallas Långebråten. Det var mest för ungdom från Tuggarp och Uppgränna men kunde samla människor långt ifrån. Både Astrids och lvars föräldrar var aktiva i verksamheten i Stava missionshus och var med i styrelsen i den lilla föreningen. lvar började delta som söndagsskollärare i Kopparp. Holger blev med tiden ordföran de i Stava missionsförsamling. På spaning efter tider som flytt kan jag kanske kalla de stunder som jag lyssnat till lvar och Astrid. De har villigt svarat på mina frågor om flyd da tider. lbland under våra samtal har lvar tittat på Astrid och frågat: Hur är det mor, har vi fått påtår? lvar tyckte om kaffe och ville ha påtår många gånger. Under någon tid under 1929 gick Astrid i hushållsskola på Kneippen i Tranås och hon bodde då hos sin moster Olivia, gift med Algot Yxne. 13 Denna berättelse närmar sig slutet. Den 14 juni 1930 gifte sig Astrid med lvar från Öjan. De hade känt varandra i många år och haft sällskap som det hette på den tiden. Rune, Astrids broder, berättade en gång att det var Henry, lvars äldre broder, som bad lvar att följa med till Narbäck. Henry var då intresserad av en piga på gården hos Viktor och Fina. Men Astrid var alltid med och störde dem. Därför bad Henry sin yngre broder lvar att följa med, och ta hand om Astrid under tiden. När sedan Henry och pigan inte längre träffades fortsatte träffarna mellan lvar och Astrid. lvars friareväg gick från Öjan bort över ängarna mot sydväst på en stig som gick till skomakarns i Kopparp. Sedan vidare nertill byn i Kop parp, ner över bäcken och över Stenahagen. Sedan följde han vägen för bi Lakarp och till Narbäck. Den vägen har lvar gått många gånger. Bröllopet stod i Narbäck den 14 juni 1930 men festen fortsatte sedan i tre dagar. Efter bröllopet flyttade de till Norrgården i Gyllinge. Den gården hade lvar köpt i mars samma år. Bröllopspresenterna bestod mest av sådant som de behövde. Det var kor och hushållsartiklar. Om bröllopet i Narbäck harjag skrivit en särskild berättelse. Jag återkommer snart med en berättelse om 1930talet. Jönköping i november 2015 Arne Ivarsson 036/71 32 33, (arne.ivarsson@outlook.com) 14