Kronoreservaten på Omberg

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Kronoreservaten på Omberg Av F. Aminoff l kron0parken Omberg har domänstyrel sen hittills avsatt fyra kronoreservat: 1. ett mrlzagmr/at område, huvudsakligen bevuxet med gran och beläget emellan Sjövägen och Vättern; 2. ett område med gammal ment;er gran kring Hjässatorget; 3. en strandzon utmed Vättern med bal: øç/a andra lör/träd; 4. ett område med idegran utmed vägen från Borgham till Stocklycke invid den brant ner till Vättern, som kallas Västra väggar. Dessa fyra reservat representera, som av det följande närmare framgår, vart för sig olika typer, avsedda att i det väsentliga bevaras så länge det med hänsyn till den naturliga utvecklingen och andra, ej förut sedda förhållanden kan bli möjligt. Kronoparken Omberg ingår i' ett gam malt kulturlandskap detta "berg", som med sina marker av såväl högsta som lägsta bonitet, sin mångfald av olika inhemska och främmande trädslag och sin växling av naturliga och odlade skogsbestånd vid varje nytt besök avslöjar nya hemligheter och framstår som ett av Sydsveriges mest säregna, natursköna skogsområden. Från kulturhistoriska, skogliga, landskap liga och andra synpunkter vore det önsk värt att reservat, representativa för typer av andra slag än de nu ifrågavarande, kunde bli avsatta. Genom enkla ingrepp i form av infälling av någon trädgrupp eller annan åtgärd, kunde helt visst nya naturvärden skapasi Sedan rätt liinge arbetar man här för gynnande av lövskogcn ett led i en vällovlig strävan att främja natur skönheten. I det följande liimnas en summarisk redo görelse för de fyra hittills avsatta reser vatcn. 1. Beslut om avsättning av detta område meddelades av dorniinstyrelsen den 18/4 1935 efter initiativ av dåvarande jäg mästaren i Ombergs skolrevir Th. Grinndal. Det iir beskrivet av Olov Hedberg i Kungl. svenska vetenskapsakadcmiens "Avhandling ar i naturskyddsåirenden", nr 5 1949, i en avhandling: "Vegetation och flora inom Ombergs skyddsområde". thidden är 12 hektar. Berggrunden iir röd granit och är, i likhet med väsentliga delar av Omberg, täckt med lösa jordlager av moränlera av hög kalkhalt. lnemot två tredjedelar av området är bevuxet med naturbestånd en urskogsartad granskog i åldrar upp till över 200 år med inbland ning av tall, klibbal och enstaka gamla ekar och med rik vegetation av mullväxter. Ännu vid tiden för fridlysningen funnos granar med höjder av inemot 40 meter. Den övriga delen av området täckes av medel ålders. odlade tall och granbestånd. Natur bestånden synas tidigare ej vara i annan mån berörda av avverkning :in för tillvara tagandet av torrskog och vindfällen. Enligt domänstyrelsens fridlysningsbeslut skall om rådet "för framtiden sparas och skyddas", vilket innebär att varken avverkning eller andra ingrepp skulle få ske. Rätt betydande stormhåirjningar ha förekommit efter frid lysningen och detta har framtvingat uttag av vindfällen utmed vägar, som begränsa området. Syftet med denna fridlysning är att, så länge som möjligt, bevara en kvarleva :lv de spontant, äldre till följd av den bördiga En mirrbildad bak i Jtrandrererøatet på kronøparken Omberg. Foto: F. Aminoff 155.48. iordmånen på Omberg ståtliga gransam hällen, som till stor del täckte berget, innan skogsodlingar i väsentlig omfattning sattes in under det förra seklets senare hälft och innan starka stormhärjningar på betydande arealer härjat och spolierat de gamla bestånden. Inom några få decennier torde dessa naturliga granskogars saga vara all, i den mån de ej i särskilda fall beredas skydd. 2. Detta område avsattes som reservat genom beslut av domänstyrelsen den 2'7 1946. Närmast kan det betecknas som en naturparê. Det omfattar en areal av 2,5 hektar, är beläget kring Hjässatorget och genomkorsas av landsvägen från Ombergs gamla skogsskola ner till Stocklycke. "Tor get" är ett plant område, norr om och nedanför Hjässan. I likhet med det förra området utgör det en rest av de gamla, spontana ört och gräsrika granskogarna på Omberg. Här är en mycket anlitad mötes och festplats, dit allmänheten sommartid strömmar till, en omständighet som genom en intensiv marknötning bidragit till_ att reservatet alls ej företer den bild av järn förelsevis orörd gammal skog som om rådet 1. Syftet med fridlysningen är att så länge som möjligt bevara en imponerande ram av gammalskog kring Hjässatorget. Med hänsyn till områdets karaktär skola, i fort sättningen liksom hittills, torra och vind fällda träd omhändertagas. Självföryngring av silvergran, inkommen från närbelägna bestånd av utländsk extraktion och som påtagligen förvanskar bilden av svensk naturskog, skall hållas undan. 3. Denna strandzon, fridlyst av domän styrelsen den 12/7 1946 och med en ytvidd av 3 hektar, representerar en helt annan naturbild än de två föregående reservatcn. Den kan betecknas som en lör/lund med bort som dominant jämte enstaka ekar, askar och granar. Det geologiska underlaget, till väsentlig del moränmärgel på granitgrund, tillhör Ombergs yppersta. Huvudbeståndets ålder är 130160 år. Huruvida boken här i strandbältet är spontant eller såsom inom andra delar av kronoparken, särskilt de södra härstammar från införd bok synes vara tveksamt. Siireget är har framför allt den talrika förekomsten av starkt grcniga och flcrstammiga bokar, sannolikt utbildade till sådan typ av den betning av hästar och nötkreatur, som förekom iintla in på 1920talet. Busk. ört och griisvegetationen iir art riki Niimnas må oxhär, tibast. gulsippa, skogsbingel, ramslök och skogslök. Syftet med fridlysningen är att bevara ett prov på äldre. rätt grov skog i väst sluttning ner till Vättern med sina karak teristiska individ av "vrange bög"typ, ett bestånd vari verkligt skogsvårdande åt gärder ej bedrivits, Belägenheten motiverar dess skyddande även från landskogsvårdens synpunkter. Av intresse blir att följa utvecklingen av den nya generation av bok, som växer upp sida vid sida av de gamla missformade bokarna. Vid behandlingen av denna skog skola all gran ävensom torra eller avtorkande träd och vindfällen uttagas, så även stam mar som trycka och stå till påtagligt hinder för den vidare utvecklingen av livskraftiga bokar, ekar och askar vare sig dessa äro av missbildacl eller rakvuxen typ. Det är uppnåendet av en hög ålder och så grova dimensioner av en lövskog med domine rande bok, som man här vill söka befrämja. 4. Genom beslut den 22/4 1952 fridlyste domänstyrelsen detta inom kronoparkens västra del belägna område om 0,9 hektar av hänsyn till dess rikliga förekomst av ide grmz. Linne' (1745) skriver i sin "Ölåindska och Gotlrllindska Resa" om Omberg: På wiistra sidan stod, öwcr alt mycken gran och någon Taxus eller ldegran". Så är fallet iiven i våra dagar. Förutom idegran l buskage och i enstaka exemplar vlixa här i glesa bestånd ck, björk, alm, tall, gran och liirk. Till följd av det vid Vättern exponerade laget uppnå träden i allmänhet riitt klena dimensioner i grovlek och höjd. l busk och örtskiktet träffar man tibast, viigtan_ gulsippa, back sippa, skogsbingcl och skogsvicker. Sy//el med fridlysningen iir friimst att söka bereda skydd och vård av idegran. Området skall behandlas genom avverkning och utröjning av sådana buskar och trlid, som allt för hårt konkurrera med idcgran. All möjlig varsamhet skall därvid iakttagas, enär idegranen för sin trivsel synes tarva viss beskuggning. Man må hysa den fromma önskan att allmänhetens våld förande på idegranen och jämväl på tibasten och backsippan skall i någon mån stävjas inom detta fredade område. Sedan några år har fråga varit väckt om fridlysning i kronoparken av ett mindre hagmarksområde med bok, ek, björk, oxel, vildapel med flera slag av träd och buskar i syfte att så vitt möjligt bevara ett prov på en vegetationstyp, som torde ha varit karakteristisk för vissa områden av krono parken, innan de omfattande skogsodling arnana påbörjades, ävensom av ett kalkkärr av värde för, bland annat, pollenundersök ningar. Ni kan göra Er goda EXTRAINKOMSTER med några rimmar: lätt arbete genom att medverka lill .r/2ridn/'ngeu av SVERlGES NATUR på Eder ort Upplysningar får Ni genom expeditionen Rovstekeln som Hugfångare Av fil. dr Anton jansson Från stadens trädgårdsarbetare, vilka varit sysselsatta på Stora holmen i Svartån, som genomflyter Örebro, upp vaktas jag med ett konvolut, inne hållande fem döda steklar och en fluga, vid vars snabel en av steklarna bitit sig fast. Steklarna hade infångats på Stora liolmen, där de gräva gångar i gtiismattorna, så att arbetarna voro bekymrade för att dessa skulle under mineras. Jag kunde lugna dem med att någon sådan fara inte förelåg. Södra sidan av Stora holmen har slänter ned mot Svartån, sydexponera de således, och de 501 och värme älskande steklarna ha funnit dessa slänter med deras sandblandade mylla vara mycket lämpliga för bobyggande, vilket har med grävning att göra. Här är på våren och sommaren ett riktigt eldorado för den som vill studera olika arter jordbins och grävsteklars liv och vanor och inte minst deras parasiter, bin av släktena Nomada och .Sp/Jero der och flugor av släktet Bombyliar och andra. Den stekel det nu gällde var en rov eller grävstekel, svart och gulblandad ungefär som en geting, och som på grund av sin blanka, glänsande kropp på svenska kallas glattstekel. Dess vetenskapliga namn är Mellinur arr/en rir. Flugan som blivit stekelns rov, var en av våra grannaste spyflugor, den glänsande stålblå Lz/cilia caemr. Rovsteklarna, vilka i vårt land upp gå till inernot tvåhundra arter, leva inte, såsom man skulle kunna tro av namnet, av rov. Taga de någon för egen del näring, så blir det honung ur blommornas kalkar. Rovet är ute slutande avsett för avkommans räk ning. Olika rovsteklar, d.v.s. arter av olika släkten, insamla rov av mycket olika slag: flugor, bladlöss, fjäril larver, skinnbaggar, skalbaggar, spind lar o.s.v., men varje art håller sig i regel till sitt bestämda slag av rov. Vår Mall/'nur har specialiserat sig på flugor, av de större slagen, och han skulle sålunda kunna betraktas som en nyttig insekt, om han nu blott hölle sig till de för människan som skade djur betraktade arterna. Han uppträder relativt sent på sommaren, och då han i juli visar sig, gräver honan i någon helst sluttande sandmark, där gräset inte växer för tätt, en gång rakt ned i marken, varvid sanden uppkastas utan för gången. Denna kan sträcka sig ända till en halv meter ned i marken. I denna gång vistas Mellimu, vilken liksom alla steklar är soldyrkare, i ruskigt väder. Så fort solen åter visar sig, kommer han i verksamhet. Man kan inte se något av det, men gen'om undersökning vet man att utefter huvudgången anläggas korta sidokam rar. Dessa äro avsedda för rovet, som larverna skola ha till spis. Detta rov, flugorna, fångar Melli mzr där det är gott om 'dessa otrevliga insekter, och dessa hålla ju gärna till på osnygga platser, t.ex. på spilling av nötkreatur eller hästar. Han är en förslagen jägare, som försiktigt närmar sig sitt rov, stannar framför detsamma på ett par centimeters avstånd, hukar sig ned och liksom en katt med ett språng är över flugan, ja, han tom. 45