På oktobermarknad i Ödeshög 1886

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

nu Den Ijz/falla targbilden från Ödeshög torde härstamma från Jeéelxéiftet. På oktobermarknad i Ödeshög 1886 Lördagen den 16 oktober 1886 innehöll ÖstgötaKuriren, som utkom i Vadstena, en krönika av signaturen Kalle Kurir om ett besök på höstmarknaden i Ödeshög. Signaturen var tidningens redaktör Gustaf R. Pettersson, som vanligen använde signaturen Klippans son. Vi återger här hela kåseriet, som ger friska bilder av livet i Ödeshög en höstdag för 90 år sedan. Krönika Undertecknad tog sig häromdagen en kortgalopp till Ödeshög. Och det är härom denna spalt skall handla. Det var marknad. Hela platsen var klädd i marknadsskrud, och det var lif och rörelse i alla hörn. Jag kan ej reda grannlåten på simpel prosa. Opp på pegasen, som bättre förstår att svänga sig i trängseln. Här a" menaskor och kreatur, Och här a" judar, som schackra, Och här gå gossar liksom på lur Ibland små flickor så vackra. Och uppå torget derborta re7n Man har de vackraste stekar, Som vandra kring uppå fyra hen Och svans åt slagtaren pekar. Och här gå Lotta och HerrgårdsPer I giftastankar i flocken, Och tänka visst ungefär så här: ”En ko . . . hur får man en tocken?” 173 10, Per har pengar, som gräs, i dag, Och Lotta frågar på priset, Och så man köper en af det slag, Som är till jul ”på det viset”. Men midtför Lejons det grannast är, Ty allting blänker, som gullet, Och derför tränges man fasligt här, Blott för att skåda ”lullulliet”. Men silkesdukar och granna band Af töser köpas i massa; Blott ”knallen” prutar ett litet grand, Så gladt de till honom ”stassa”. Än gumman köper en kaffeqvarn, ! Och gubben köper en flaska, Och båda jollra som glada barn, Der mellan borden de traska. En kassa råmar i hvarje hörn, Och stutar gå uti ringar, Och drångar gifva varann en törn Emellanåt, som de klingar. Och gubbar snusa ur näfverask Och skaka lurfviga skåggen, Och gräl det höres, från ett patrask Som slagit läger vid väggen. Men på en trappa helt väldig står Herr kommissarien alvarlig, Och den, som bråkar, med honom får Att göra, och han är farlig. Fördenskull är det dock ganska lugnt. Hur flaskan än kurtiseras, Ä Men dagen efter blir hufvet tungt, Ty skarpt i ”Össjö” spenderas. ) För min del gick jag till Lejon in, I Som Daniel förr, ej förlägen, Och der jag fick både mat och vin Samt drack för nya jernvägen. Ja, så var det med den saken. Mycket folk fanns det på Ödeshögs mark nad, och det så, att det vattnades i munnen på en närvarande jernvägs byggare, hvilkens hufvud är uppfyldt af tankar på detta företag. ”Skall icke den banan bära sig, som vid den ena ändpunkten visar en sådan rörelse, då er det så godt att aldrig tänka på några nya jern vägar”, yttrades af en annan. Jernvägsbyggaren nickade bifall, och undertecknad grep efter annota tionsboken, der orden förvarades och härmed utgå såsom bevingade för att väcka slumrande aktietecknare till ett intimare umgänge med en penna och en teckningslista. Öfverhufvudtaget torde intresset äfven i denna bygd vara stort, men här, såväl som på andra ställen, är det litet, som vållar att det har sig svårt att komma till ett resultat. En och annan finnes äfven, som drager fram skrupler af sådan beskaffenhet, att det nästan är löjligt. Så fick man höra sådana skäl, som att rörelsen skulle gå från Ödeshög till Vad stena. Man glömmer, att just derigenom, att Ödeshög, i sin egenskap af ändpunkt, genom en sådan rörelsens gång kommer att tilldraga sig ofant ligt mera rörelse än nu. Den stora bygd, som rör sig med sin afsättning och sina inköp i Ödeshög, kommer betydligt att vidgas. Det gifves kon kurrerande platser som få sitta emellan. Det är nämligen ej obetydlig rörelse, som för närvarande från dessa bygder fördelas emellan Mjölby, Tranås och Jönköping. Låt Ödeshög få jernväg och bli i tillfälle till en rask omsättning åt just det håll, som nu fruktas, så skall man få se, om icke såväl Ödeshög, som Vadstena, kunna räcka hvarandra handen och glädjas åt att båda platserna gjort en Vinst af oberäkneligt värde. Ett enda skäl spordes, som ej får förnekas. Det var en tjensteman, hvilken anmärkte att hans hushåll pr år skulle ökas med ett par hundra kronors kostnader genom att landtmannaprodukterna skulle fördyras. Detta är nog en sanning, ty en rask och god afsättning höjer priserna, och der före synes det, som om kommunerna omkring Ödeshög borde göra allt för att understödja företaget. 1! Att det finns mynt i dessa bygder, ehuru en och annan trasslig affär på sista tiden gått sönder, derom kan man vara förvissad, och som bevis derpå må nämnas, att Lysings härads Sparbank f. n. bygger sig ett litet palats i Ödeshög. :i * IR Att åtskilliga omvändelser i jernvägsfrågan förekommit, sedan man fått fundera på saken, är glädjande att kunna omnämna. Så t. ex. hördes en person, som åtminstone inom sin kommun motarbetat kommunal teckningen, särskildt uttrycka sin glädje öfver att vara i tillfälle få teckna aktier. Så skall det låta! Om ej alla tecken bedraga, torde man få hop pas, att kommunen i fråga följer exemplet. 175 * Men jag kom alldeles från ämnet. Äfven undertecknad är formligen bekajad af jernvägskoller för tillfället. Och skälet är, att Kuriren utgår i så stort antal exemplar åt dessa bygder, att gubben Johanssons häst och kärra nog icke förslår. Det behövs en ånghäst. Måtte den komma snart! Då läses Kuriren, samma afton den kommer ut, i Ödeshög. Det enda förargliga är, att den då kommer att inverka på nattens hvila. Man får naturligtvis hålla sig vaken en eller annan timme längre. Ödmjukast Kalle Kurir Det finn: faktiskt vildwin inhägnade på Lyxing: härad: allmänning.