Sockennamnen

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Sockennamnen Hedheskirkia 1'Hetta' och Røskirkia 'Rök'l Av THORSTEN ANDERSSON. Två sockennamn i Lysings härad i Östergötland, Heda och Rök, är älst kombinerade med Icirkim Dessa namn, särskilt det förra, kan tjäna till att belysa en hittills föga uppmärksammad grupp av sockennamn, nämligen sådana som är sammansatta ned chrka. En schematisk översikt av de olika typerna inom denna oenhetliga grupp ger J. Salilgren i uppsatsen Sankt Kar lnng.2 I nära anslutning till hans framställning kan vi särhållu följande typer, alltefter det element som Icyrlcn är förenat med (jag väljer med tanke på det följande så långt det går exemplen från Östergötland) : l) IAIelgonnmnnfeld.: Allhelgona vid Skänninge i Göstrings hd (j helghenaa solcen j skaeninge 1374 16/8 11.0. UUBp or., jn par rochia ecclesie omninm sanctorum Skaeningie 1387 2/2 11.0. RAp ex. 2 or., SRP 2292, innan helghona kyrchio sokn 1398 29/9 11.0. ltAp or., SRP 2943),3 Drotth vid Söderköping i lIamniarkinds hd (j Sanctm Drotins sokn 1362 SD 8 s. 185 avslut, i Drottens kyrkyo solm 1411 SDns 2 s. 401 01:), benämnd eller Herrens, Guds kyrka”,4 Kung KaiI (Karlslcyrlca), Äkerbo hd, Viistm. 1., efter Karl XL!” 1 Föreliggande uppsats är en utvidgning av en exkurs till en licenliat avhandling om östgötska häradsnanm, framlagd vid Uppsala universitet vt. 1962. ' 2 I Upsala Nya Tidnings jnlnr 1937, omtr. i OUÅ 1911 5. 16 ff. (citeras här efter OUÄ). 3 Se om denna församling A. Schück i Skänninge stads historia (1929) s. 87 ff. * G. Franzén i S:t Ilagnhilds gillas årsbok 1934 s. 27 f. 5 lt. Holberg i Västmanlands fornminnesförenings ârsslcritt 7, 1912, s. 45. * é 4=: é ...., M” mmm ;ämm a” .lli Thorsten Anderrwn \ r. varm: n', ' ' 'ullstat , i 13th 1. lir generalsIahskartan blad 41, reproducerad med tillstånd av Rikets allmänna karlverk. Kartan visar norra delen av Lysings hiirad i Östergötland med centrala delar av de två i uppsatsen behandlade socknarna Heda och Rök samt den om nåinmda Kumla socken. Alla tre socknarnas kyrkor ligger vid den gamla huvudväch tviirs genom södra Tåkernbygden, eriksgalans sannolika sträck ning (B. Cnattingius i 111g 1929 s. 138 f., i Fornv. 1930 s. 117 f.). Vägen, som endast delvis har sin motsvarighet i nutida vägar, hade enligt Cnattingius följande sträckning: 110V (nordost om Tåkcrn)Kumla 1(yrkameleberg SvanshalsYxnekulIaRunnestadwltökHedaAlvastra 2) En viss egenskap hos kyrkobyggnaden, storlek, byggnads material el.d.: Lillkyrlm, Äkerbo hd, Västra NI , Aska hd (j nyo* kirkio sokn 1383 3/3 Arboga LSBp or., DNorc s. 61), Östra Ny, Björkckinds hd (parochie Nyakyrkio 1352 SD 6 s. 379 or., j 113' kirkio sokn 1381 22/6 »lnestholma prope arosiam» i vid. 1414' 12/3 11.0. DaRAp, Råiåif Ydre hd 1 s. 186), Brännkyrka, nu förs. i Stlnns stad, ”den brända (el. brandskadade) kyrkan”,“ Stenkyrka i (ioll. n. hd och 'l'jörns hd, Gölel). l. 3) »Ägaren l'iirsannlingsmcdlemmar: Bondkgrko 'böndernas kyrka (i motsats till stadsbornas)“, nu förs. i Uppsala stad. lätt i visst avseende jämförbart namn, en åigarebeteckning, vill Sahl *3 Sahlgren aa s. 19, 11. Ståhl i Svensk uppslagsbok2 5 sp. 171. . .. mus wäm... ' I ' 1 .01233, Sockcnnamncn IIrcIstkiikiu ,lleda' och It'oslrirlcin 'liiite U7 gren (nu 5. 2(1) helst se i Korlskgrka (Karlungskirkiu (dat.) 1287 SD 2 s. 36 or.), nu sammanslaget med Söderby till SöderbyKarl, Lyhundra hd, Sthms 1.: »Det sannolikaste är väl att Karlungs kirkia är den kyrkan som byggts och ägts av 1(ar111ng», avseende en person från Karlösa. 4) Förvaltningsenhet: Tolfte, Örbyhus hd, Upps. 1. (De Tolpta kirkiu [1315w19] SDa 1: 1 s. 158 reg. eccl. Ups.), 'tolftkyx*kan”,7 Herredskirke på Lolland.8 5) »Den ort, där kyrkan byggts, synes åsyftas i Aakirkice och Röslcirke på Bornholm» (Sahlgren aa s. 19). Dessa båda borrn holmska sockennamn, [leker och Rutslcer, har senare kortfattat behandlats i DS 10 och av J. Ericson i uppsatsen De bornholmska sockennamnen.” Senare leden, Icirke, har de gemensam med näs? tan samtliga sockennamn på Ön. I motsats till det vanliga för hållandet där har de inte bevarat namnen på de helgon, Sd Jo hannes resp. Szt Mikael, som kyrkorna helgats åt. Ankor har enligt DS 10 (s. 482) sitt namn efter ett (nu till större delen för svunnet) vattendrag som kyrkan ligger vid. Rutskcr antas av DS 10 (s. 231) och Ericson (s. 24) snarast innehålla en lokalitets beteckning, fda. mth 'röjning' eller t'da. *ms *rös, röse'. De båda kyrkorna'och därmed socknarna antas sålunda ha namn efter andra lokaliteter än bebyggelsen Någon närmare undersökning av Aaker och Rntsker från denna synpunkt har inte varit: möjlig inom ramen för Danmarks Stednavne. Ericson (s. 24) anser, att namnen är oursprungliga och att de båda socknarnas till helgon namn bildade namn, som alternativt brukas under medeltiden, är de ursprungliga. Orsakerna till de för Bornholm ka 'akteris tiska helgonsockennamnen är det egentliga temat för Ericsons uppsats. litt typexempel på den efter ovanstående indelning femte .grup pen av sockennamn finner jag i det inledningsvis nämnda öst götska namnet Hede. Detta skiljer sig från den vanligaste typen av sockennamn i denna del av landskapet,10 därigenom att sock 7 E. Hjärne i Noll 1917 5. 5, G. Hafström, Ledung och marklands indelnianr (1919) s. 128 ff., dens. i Historiska studier lilliignadc Nils , Alinlund (1949) 5. 02. 8 DS 11 71 f. 1' I SOÅ 19614962 5. 22 ff. m Jfr 13. “'essén i Linköpings stift i ord och bild (1949) s. 591 ff. 7 Namn och bugd. 51:3. WL' 1961. 98 Thorsten Andersson nen inte har nanm efter den by där kyrkan anlag'ts. Heda socken (överensstämmer häri med ytterligare två närbelägna Socknar i norra delen av Lysings hd, den redan nämnda grannsocknen Rök samt Kumla; de tre socknarnas kyrkor är alla belägna vid en gammal huvudväg, eriksgatans sannolika sträckning (se bild 1). Avvikelser] från sockennamnstypen med identitet mellan bebyg gelsen och sockennamn får vad beträffar Heda och Rök språkligt uttryck genom kombinationen med IcirIcia.“ Det älsta säkra be lägget på Hcdu är från 1294. Vid en jorddelning mellan Dan Johansson i Svälinge, Herrestads sn, Dals hd, och Alvastra klos ter uppträder som vittnen bl.a. prästerna i Rogslösa sn, Dals hd, och Heda sn.: Domino fulwido sacerdote de Reslose{t]. & Domino Jugone sacerdote de IIedeskyrke12 (SD 2 s. 166 GL). Det med Irirlcia sammansatta namnet har alltså samma funktion som det till ett behyggelsenanm bildade sockennamnet Rogslösa. Från ^ och med nästa belägg uppträder sockennamnet utan tillfogat Jcirkim Dä även den fortsatta formutvecklingen här är av in tresse, meddelas en ganska fyllig samling fsv. belägg: in Hedhe 1327 SD 11 s. 5 or., in parochia hedhe 1333 SD 4 s. 335 avskr., Datum apud ecctesiam hethe 1337 SD 4 s. 543 or., parrochia hedlic 1358 11/11 11.0. RAp or. (SEP 392), ecclcsie hedhe 1363 24/2 11.0. ttAp or. (81113573), ii hedhessokn 1384 2/2 u.o. RAp or. (SEP 1996), ij liedhes sokn 1386 3/8 11.0. RAp or. (SEP 2253), ij lizedhis sokn 1391 29/7 u.0. RAp or. (SEP 2568), ij hedhe sokn 1399 25/8 Vadstena RAp or. (SEP 3008), ij hedhe sokn 1399 25/8 Vadstena RAP or. (SRP 3009), i Hedhe sokn 1409 SDns 2 s. 198 cr., purochiarum hedha . . . [1441?] BA A 21 (fragment av en Vadstena klosters kopiebok) f. 80 v. (SMB 1505), Parochia hedhe 1447 RA D 11 (Vadstena klosters jb) f, 24 v., j hedha sokn 1458 2/6 Stockholm i vid. 11.51. [1169w?1471)13 24/4 11.0. [Vadstena?) IlAp, i hedlie soan 1462 11/1 Sviim RAI) or., in parrochia Heda (2 ggr) 1177 Processns Katerine (utg. av I. Collijn, 194246) 5. 88, 89, J hcdha sokn 1480 14/10 Lysings och Dals häradsting “ Angående Kumla se min uppsats om detta namn i OUÅ 1962. '3 Om den sekundära genitivi'ormen se strax nedan. 1” Brevet innehåller vidimaliou även av 1468 21/6 Göstrings härads ting; vid. beseglas av Niels Piedhcrsson, häradshövding i Göstrings hd, belagd som sådan 144941 (J. E. Atmquist, Lagsagor och domsagor 1, 1951. s. 283). Sockcnn'* 'men Hedher" "rkia ”lleda” och Roslcirlcia ,llök' iii) lAp or., Parochia hedhe 1502 RA 1) 12 (Vadstena klosters jb) f. 18 r.” Någon by med namnet Heda existerar inte; namnet bärs .för utom av socknen bara av prästgården (se ek Ög. 1. SE 211),15 som dock enligt normalt bruk vanligen endast kallas Präslcgdr den (SOA, G. Franzén 1935)."i Prästgården i Heda låg långt fram i tiden i byamål med Juss berg. I den älsta lantmäterihandlingen, geometriska jordeboken 16394117 (se bild 2), ingår Heda som en gård i Jussbcrgs by. Denna består av tre kronohemman Jussberg, en kronout jord (till Tuna) samt »Heeda Cronehem1nan», vilket »Hafner i byemåll 14 Det är ovisst vad som avses med belägget ccclesic de Iicthum 1268 SD 1 s. 445 or. Brevet är ett testamente av Johannes Eriksson, skrivet i Hanslabb, varmed snarast avses ett Hässlebyv i Småland eller på Öland (i Hässleby sn, S. Vedbo hd, Algutsrums sn och hd, eller Köpings sn, Slättbo hd). En gård skänks till Nydala kloster, vidare ihågkoms präster och kyrkor i Västbo hd, Jönk. l., sjukhusen i Skänninge och på Öland samt ecclesic de helhum. I det dätida Sverige är förutom Heda i Östergötland endast känd en socken, vars nanm är bildat av appctla tivet'hed: Hejda på Gotland. (Någon socken »Heden i Mo hd, Jönk. 1., som G. G. Styffe, Skandinavien under nuionstidcna, 1911, 135 nämner, har inte existerat. Se 1. Lundahl, Det medeltida Västergötland, 1961, 166. Sty'ft'es källa är det i ovanstående beläggsamling citerade brevet 1363.) _ Såsom J. Sahlgren i Sveriges bebyggelse, Landsb., Ög. l., 5 (1948) s. 81 påpekar, är det inte sannolikt, att de IictImm syftar på Heda sn i Östergötland. Formella skäl talar starkt däremot. Beläggen på detta sockennamn visar länge singular form; formen Her/Im (501m) uppträder först sent. Hejda på Gotland skrivs däremot i det [enligt excerpter i SOA) älsta belägget Heithum ?1300t. visitationstaxa för biskopen i Linköping, i avskr. från 1585 (Gotländskt arkiv 5, 1933, s. 56; angående orzs datering se E. Lundmark i Fornv. 1925 s. 163). Visser ligen har de få medeltida belägan av detta namn (i SOA) genomgående diftong utom ett av Styffe s. 432 anfört Hede. Angående betägget 1268 se även V. Ekenvall, De svenska ortnamnen på licster (1942) s. 180 n. 10. Skulle belägget 1268 verkligen syfta på Heda sn i Östergötland, utgör det enligt ovan formellt sett ett undantag. Att sockennanmets gamla form innehåller Irirkia, visar belägget 1291 i ett brev härrörande från trakten. 15 Bek 1878w79 upptar 1 llcda, komministerhostätlc, 3 D:o, en ut jord, kallad Häradsvallen, 2 Dzo, 4 åkrar. 16 E. Engnér har 1929 upptecknat 13 Heda, by. Ilcda by avser här antingen jordeboksnumren 13 eller prästgården och kyrkan med där omkring grupperad bebyggelse (lhtr, skola, affär), se ek Ög. l. 8 E 2 h. 17 LSA D 10:71w72. i 00 Thorsten A Aersson '74 ›'.__'.. w *heHSM! m . ,gala.b.,k _hanqu .m›_ear› 4 in» .a *taxar/“max .F '3,'1mr44miA.4kné . 4,›.i..:m' ,än ' ' nu* Bild 2. Jussbergs by med Heda kyrka enligt geometriska jordehoken 163941 (LSA D 10: 71w72). 'I'eckenförklariug: l »Jusbergh Cronehennnam, 2 »Cronehemman jhidcmn, 3 »Cronehemman jbidem», 4 »Cronthhiord . . . til Öster Cronegården i Tamm, 5 »Heeda Cronehemniam. 6 »Heeda Kyrckan, 7 »Klñckaregårdn D »Enskylt åker i Norregierdci, till Cronegården i Heedm, E :Enskylt åker i Sodregierdct [i] till Crone gården i Heedzn, F ›Htiradhzwalld, som kappella nen i IIeeda brukari, G »lläradzwald det andra ålirs Vthsäde . . .2, H nEngh tagen at' hiiradzwaldem, I »En åker som kappellanen brukarn, K (legendens K motsvaras tydligen av ett andra I på kartan) ›N0ch en åker som kapellanen bruka. med Jusbcrgh 13 alnar i Byeinåll, både i åker och Engh». Hede markeras vid hygatan med en obebyggd tomt. Gårdsbyggnadema ligger liksom nu vid kyrkan, där också en »Klåekaregñrd» mar l, SOCiñ iamnen Ha skirkiu ,l'ieda' och Iiuxkirkiu 'liök' 101 keras. Två åkrar vid prästgården betecknas som enskilda åkrar till Heda kronohemman. Från byns skifta undantas också »Hä radhzwaild, som kappellanen i Heeda brukar». Prästgården Heda och Häradsvallen upptas redan i de älsta kamerala handlingarna från Gustav Vasas tid.IB I 'konungsfod ringen av Hovs län 1539 19 uppförs Iinuidh j både som landbo, i biskopsfodringen av Östergötland 1540 20 och i jordeböcker från de följande åren 21 som präst(gårds)landbo.22 Prästen har tyd ligen arrenderat ut bostället.23 Gården Heda och de andra går darna i Jussbergs by upptas var för sig i dessa handlingar. Att på detta sätt en gård inom en by upptas under eget nanm, är inte ovanligt. Så nämns exv. i fodringen 1539 sida vid sida kyrk byn Ödeshög i samma härad och gårdar inom byn, Norrgåirden (=5 Ödeshög, Piistgården), Brännegården och Gatugården (vik 13 I ett dombrev från lagmansting i Linköping 1474 (oviss (lag, RA Bergshannnarssaml. or.) omtalas en nämndeman bendt i hade. Detta belägg hör syfta antingen på prästgården Heda eller också på byn lieda i Vreta klosters sn, Gullbergs hd (paa Hede KA Ög. 1540: 4, g Ilccllm KA Ög. 1543: 12, årl.r.; 1' hade 0.d. av i heda 0.d. i de. följande landskaps handlingarna) . 1" KA' Ög. 1539:1. 2" KA 03. 1540: 1. V 21 KA Ög. 1545: 6 A, 1546:2, 1547: 7 A, 1549: 10, 1550:15, 1551: 19, 1552: 2, 1554:16, 1555: 8 osv. 22 I ett brev 1557 från Gustav Vasa föriänas fogden Erik Jönsson »een vår gårdh frij för alle uthlagor och uthskylder, som thär åhrligen afgä plågar, och tillförende till Alfvastre closter Iytt hafver, benämpd Hädda i Hede soel'in udi Lysingz hñredh» (GVR 27 s. 161 avskr.). Detta »Häddm kan inte avse Heda utan måste vara en förvanskning för Haddetorp. I årliga räntan 1555 (KA Ög. 1555:8 f. 26 v.) upptas Suenn i Iiadeslorp under Alvastra landhor; Heda upptas däremot som nämnts under prästlandbor. I samma akt finns inuti bandet ett parti, _ som enligt anteckning på insidan av främre pärmen torde vara 1560 års årliga ränta. Här uppförs (f. 28 r.) under Alvastra landhor Erich iönson i Huddetorp, men med tillägget att gården är fri från pålagor enligt Kungl. Maj:ts brev. Samma upplysning upprepas f. 68 r. I ett brev 1593 29/6 (RA, Hertig Karis registratur 1593: 2 f. 143 v.) konfir meras fogden i besittningen av gården (se J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523w1630, 4, 1922n23, s. 47); gårdens nanm anges dock inte i registraturet. »a Haddetorp gränsar till Härads vallen. 23 Se hiirtill E. Schalling, Den kyrkliga jordens rättsliga ställning i Sverige (1920) s. 63 f., 113. .102 'l'lmrsten A. ;rsson kan tydligen avses med »vidh gallena»). » I'läradsvallen, upp tagen som kronoutjord i ärliga räntan 1543,24 brukas redan då av klockaren: »Klokkaren y hede at'f en vtiord som er en heredz vall». _ I V Först i samband med storskiftet i J ussberg (180306l25 utbryts Hcda definitivt ur Jussbergs by. Därvid byter byalaget till sig »den förr Heda Praslegård [I] tillhöriga Hustomt, men sedan till Lin eller llampeland förvandlade Åcker» (beskr. s. 12) mot jord invid Hedas mark vid kyrkan. Till grund för beräkningen vid avskiljandct av Heda från Jussbcrg ligger, att »Comministri B0 ställets alla ägor, i fordna tider altid legat i Jnssbergs Byamål och för 3/54'015 hemman blifvit beräknadt» (beskr. s. 18). Vid en skier i .lussberg 1822 26 sker åigobyte med Heda. I stället för ägor inom Jnssbergs by får Heda mark intill de egna ägorna. För nuvarande ägoförliällanden se ek Ög. 1. SE 211. Det är tydligt, att kyrkan en gång lagts på .lussbergs mark men att socknen ej överlagit bynamnet utan fält annat namn. För det närmare förhållandet mellan Jussbergs by och prästgården kan nu hänvisas till S. Helmfrids undersökning om det äldre agrar landskapet i västra delen av Öster{.;i'›'t1and.27 Prästgården Heda förklaras höra till den grupp prästgärdar, som består av medel lida avgärdatorp, närmare bestämt till den typ, som har »einen Teil in sepa 'atcn Stiieken und einen Teil nach Dorfmass im Mut terdorf» (s. 108; om avgärdatorp se 5. 93 ff.). Markeringen av Hedas tomt i J ussbergs by härrör uppenbarligen från det medel lida solskiftet (se härlill Helmfrid s. 99, 101, 107 f., 168 fil). Sockennamnets älsta form, Hedheskirkiu, tillsammans med de bebyggelsegcnetiska förhållandena kastar ljus över (kyrk)socken bildningen i Heda.28 Mark till kyrkan har anslagits i .lussbergs by. Kyrkan lades i utkanten av byns mark, omkring en km från själva byn. Detta randläge inom en bys mark har Helmfrid fun nit utmärkande för ett flertal socknari västra Östergötland (5. 103, 24 KA Ög. 1543:6 (litt. C). 25 Östergötlands läns lantmäterikontor, Linköping, (ÖLK) Heda 33. ''t ÖLK lleda 47. 27 S. l'lehnl'rid, Östergötland »Västanstång». Studien über die älterc Agrarlandselmft und ihre Gcncse (1962). 2” llcda kyrka anses ha byggts vid 1100talets mitt eller tidigare (B. Cnattingius é'c E. Lundberg, Östgötska landskyrkor 1, 1930, s. 23, B. Cnattingius i Sveriges bebyggelse, Landsb., Ög. l., 5 s. 210) 103 Socker...amnen Hedmskirkiu 'Heda' och Reskirkia 'llölf bl.a. nämns »Heda am Bande von Jussberg»). Orsaken är utan tvivel, såsom Helmfrid (s. 105) framhåller, dåtida vägförhällan den och eftersträvat centralt läge. Heda kyrka anlades vid den gamla huvudvägen söder om Tåkern. Till grund för_ socken namnet ligger uppenbarligen ett naturnamn (jfr Helmfrild s. 103, 105). Eftersom kyrkan inte lades i själva byn, föll det sig natur ligt, att socknen inte fick nanm efter denna.29 1 stallet fick kyrkan namn efter sitt läge på »lieden», snarast kanske fattat som egennamn, *a Helle: Hedhcskirkia ”kyrkan pa »Hedenm Efter kyrkan har socknen benämnts. Heda prästgård har uppen barligen anlagts före solskiftets genomförande; denltorde ba an lagts direkt som prästgård (jfr IIehnfrid s. 107 L). Aven den fick nanm efter »Hedem (och kyrkan). Den sekundära genitivformen i Hedeskyrlce (1294) liksom i Hedhessokn, Hedhes solm (älst 1384) utgår från dativ och acku sativforn'ien.30 En tidig parallell till denna böjning erbjuder no. lit Sunmnáris från 1200talets mitt (se Moberg aa s. 119, 121 m. hänv.). Tillägget kirkia i Hedheskirkia är motiverat av att socken namnetlinte utgår från den bys namn, där kyrkan lades. 1 de fall, då vederbörande by eller gårdnamn ligger till grund för ett sockennamn, föreligger inget behov att extra framhäva kyrkan som församlingens medelpunkt. Så sökte församlingsborna i Hedas grannsocknar Svanshals och Ödeshög till (kyrkorna i) by arna med samma namn. Samlingsplatsen för Hedaborna var däremot just kyrkan på »Hedenm Det ligger i ett sådant fall nära till hands att betona kyrkans centrala roll genom att till naturnamnet foga ett kirkia, I förhållande till respektive socken nanm kan kyrknamnet Hedhcskirkia sägas vara jämställt med bynamnen Svanshals och Ödeshög. D Den »hed», som sockennamnet syftar på, kan inte vara nagot annat än .ett mindre område med morängrus och sand, som just vid kyrkan och prästgården samt ett stycke väster därom (utefter "W Någon allmän regel är det dock här inte fråga om. I Lex. lledas grannsocken (Stora) Åby ligger kyrkan omkring 1/2 km från den gamla byn med samma namn vid Åbyän (LSA D 10: lill_65). Onomalologiska frågor av denna art är hittills endast föga undersökta. . ' 3° Se J. Sahlgren i Sveriges bebyggelse, Landsb., Ög. l., 5 (1948) s. bl, L. Moberg, Till namnet Möre's morfologi (i Noll 1950) s. 121. lU'l Thorsten AL rsson landsvägen västerut unget'iir till vägen ner till Jussbcrg, se bild 1) avbryter slättens inoränlera (glk Aa 130, bglk Aa 130 s. 29). Moriinbildningen fmntriider »genom storartade former skarpt inom landskapet», den »bildar en större, bred höjd i ostvästlig riktning» (bglk ast). Detta område avtecknar sig numera (liksom på ek 1881) mot den omgivande slättens åkermark genom att till större delen vara ouppodlat (se ek Ög. 1. SE 2g, SE 211). Den del av »heden», som inte upptas av lägenhetsbebyggelse, brukas nu huvudsakligen som betesmark.31 Ett karakteristiskt drag är här enhuskvegetation; inom det aktuella området ligger Encbelet (SOA, G. Franzén 1935). I Övrigt finns här mindre både löv och barrskogshestånd. På Jussbergs mark invid gränsen till prästgården iir ett gammalt grustag (108» på ek Ög. 1. SE 211, ungefär vid slutslängen av a i Heda på G44, se bildl). Sahlgren (sist ast.) tolkar hed i Heda i enlighet med den av B. Hesselman32 för uppsvenska ortnamn påvisade bettdelsen *skog på grusig eller sandig mark'. B. Ejder 33 nämner detta som en möjlighet i andra hand; han menar, att hed här brukas »san nol. i bet. slätt». Det är samma tolkning, som I. Lundahl 34 räknar med för västgötska hedmamn; dessa synes »från början åsyfta öppna (skoglösa), ot'ruktbara marker med sandig jordmånini*5 Problemet om den närmare innebörden av hed i det aktuella namnet skall' inte diskuteras här. En undersökning därom finge tas upp med utgångspunkt från omfattande appellativ och ort namnsmaterial. Lyckliga omständigheter har möjliggjort detta försök att be lysa sockenhildningen i Heda: gynnsamt utgångsläge för att fast ställa förhållandet mellan prästgården och byn, där kyrkan anlades; belägg som visar, att sockennamnet varit sammansatt med Icirkim det rent etymologiskt sett genomskinliga namnet. Jag hoppas få tillfälle att utifrån den synpunkt som här anlagts granska den lilla grupp av övriga svenska sockennamn på Icirkia, 3* Det äldre agrarlandskapet visar principiellt en annan fördelning av nppodlad och icke uppodlad mark (för västra Östergötland se Helm l'rid aa s. 18 IL). 32 Från Marathon till Långheden (1935) s. 127 ff. 3” I Svensk uppslagsbok2 12 sp. 1273. 3"* SOÄ 1:1 s. 49. “5 Jfr liesselnmn nu 5. 131. .ale ?Masu .mnen Hed. kirlct'a 'Heda' och Ruskirkia “Rök' 105 Socket. Bild 3. Detalj av ek Ög. 1. SE 211, reprodncerad med tillstånd av llikets allmänna kartverk. Kartan visar Röks kyrka Och prästgård med närmaste omgivning. Den gamla huvudvägen förbi Rök kom från Runncstad (i övre högra hörnet), passerade bäcken nordnordost om kyrkan och fortsatte väster om denna (se ll. Cnat tingius i Fornv. 1930 s. 118). Bebyggelsen i det nu obebyggda Gimmerslad låg enligt ek 1881 på det euppodlade området i mitten av ägofiguren. som inte klart hänför sig till typgrupperna 1“4 ovan. Här skall endast prövas, om förhållandena i Heda kan bidra till att kasta ljus över grannsocknen Röks namn. Beläggen på sockennamnet Rök visar en utveckling analog med HecIabeläggen. I det älsta belägget, 1282, omtalas prästen i Röks sn som Sacerdoii de mskürc, Dominus iolmnnas (le ms 1015 Thorsten Andersson Icg'jrc (SD 1 s. 617 012).” Formerna med Icirlcia är i detta fall tatrikare än ifråga om Heda och håller sig något längre fram i tiden: dominus dauid curatus in røskyrkyu, døznini dauid in roskyrkyu 1313 26/4 Miilingstorp RAp 012,37 in røyrskyrky[o]33' 1330 SD 4 s. 163 or., parochie røskirkio 1345 SD 5 s. 501 reg. eecl. Line. Härefter saknas det tillfogade appellativet: ecclesie ltook 1369 2/10 u..o› RAP or., ij røkssokn 1387 16/8 11.0. RAp or. (SRI) 2338), j roek 1441 4/11 Haraker RAp or. (SMR 1497). Liksom namnet: Heda tillkommer Rök förutom socknen endast prästgården (se ek 03. 1. SE 211, bild 3), Prästa, Prästegården (SOA, E. 'Engnér 1929, G. Franzén 1935, båda under uppslags 1'ormen Kyrkoherde!)(Istället). Försöken att tolka sockennamnet Rök, Røskirkia, har skett efter två linjer, utgående från Røs resp. Røk som den ursprung ligare formen. › . Enligt J. Sahlgren 39 synes namnet »vara sammansatt av rös 'slenrös' och Icyrkcm Formen Rök antar han ha kanske uppkom mit ur Iiöslcyrksoclcen genom metates av sk. Enklare synes det vara att utgå från Rek :*Røks1rir1cia. I ljudkombinationen Irak faller lätt första Ic till följd av uttalslättnad i förbindelse med dissimilationd0 Då trots den genomgående förledsformen utan k 1 de älsta beläggen socknen dock fått namnet Rök (med Ir), för utsätter detta en kontinuerlig association med det till grund lig gande namnet (ordet); detta bör ha fortlevat vid sidan av Ros lcirlriu. 3” Jfr S. Olsson Nordberg, Fornsvenskan i våra latinska original diplom 1 (1926) s. 96. 37 I Si.) 3 har som nr 1921, s. 128, avtryckts Broemans avskr.; denne har i båda ortnamnsbeläggen liist första k som b. 4 3” SD supplerar: (a). Sista bokstaven bör enligt närmast föregående och efterföljande belägg inte ha varit (1. På det i högra kanten skadade pergamentet i RA syns ett fragment av den efter sista _11 följande bok staven. Även detta fragment gör SD:s supplering osannolik. Sista bok staven förefaller ha varit 0 snarare iin u. 3” I Sveriges bebyggelse, Landsh., Ög. l., 5 s. 83. 1" Exempel på övergång Irsk> sl: ger B. Hesselman, anudlinjer i nordisk sprâkhisloria (194853) 5. 353. Uttaislättnaden i Reskirkia är ett vittnesbörd om att kombinationen med kirkia är en gammal, fast förbindelse. Det iir att märka, att ingen uttalsliittnad intriitt i be nämningen på själva kyrkan, m'th mkr Icirlcio 1397 24/3 Vadstena UUiip or. t t i E ! Sockenna len Hødhes kia 'Heda' oeh liøslciricia 'Rök' 107 I allmänhet har man vid tolkningsl'örsöken utgått från formen Rök. Th. Lindell41 föreslog tidigt gissningsvis' att sätta namnet »i förbindelse med andra ord för dunst och dimma i bygden», varvid han tänkte på Tåkern och Omberg, som enligt vanlig mening innehåller ord för dimma (se Lex. Hellquist E0). Vi be höver inte gå närmare in på detta förslag. Platsen vid Röks kyrka är inte särskilt dimmig, medan däremot en sådan karak teristik passar utmärkt för Tåkern och Omberg. Lindell har också själv senare övergett sitt förslag. I En bok om Lysings härad (1952) s. 24 betecknar han härledningen av Rök som oviss, »rnö ligen av röststenrös» (dvs. Sahlgrens förslag). De som sysslat med namnet Rök har i allmänhet sökt anslut ning till det ord rök, som numera är vanligt som benämning på olika uppsättningar av säd.42 Man har till att börja med tänkt på någon terränglormation, som kunde benämnas med rök 'stapek trave, skyl' e1.d. A. Nordén 43 tänkte sig tidigare, att »den urspr. på Hejla mark anlagda soekenkyrkans namn Rök» eventuellt kunde syfta på Häjla backe (som E4 går över, öster och norr om In i Häan på G44, se bild 1) drygt en halv kilometer från kyrkan, dock utan att närmare precisera hur han tänker sig sam manhanget. l sakligt hänseende gör Nordén den invändningen, att Häjla backe »på intet sätt väcker föreställningen om något kägel aktigt». C. I. Ståhle44 anknyter till Nordéns tolkning; han tillägger, att det »synes icke vara nödvändigt» att för terrängbeteckuande rök endast räkna med betydelsen 'toppig kulle” (jfr nedan 5. 116 och 117 f.). B. Ejder 4'5 räknar med en terrängbeteckning i betydel sen 'npphöjning o.d. Även E. Wessén anser 1951,46 att namnet Rök säkerligen är samma ord som här nämnda appellativ, men tillägger, att det är oklart vilken terrängbildning, som kan åsyf tas. Någon förhöjning på den släta marken vid kyrkan finns inte, såsom Nordén (ast.) framhåller. På senare tid har flera forskare kombinerat namnet Rök med “ I Fastighetskalender för Östergötlands län 3 (1939) 103. " Om appellativet rök närmare nedan s. 115 f. 43 I Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitcts Akademiens handlingar 55, 1943, s. 212 11. 23. “ Studier Över de svenska orlnamnen på inge (1916) 5. 464. 45 I Svensk uppslagsbok2 24 sp. 1147. 'm I Linköpings stifts matrikel 1951 s. 51. 108 Thorsten Ant sson den bekanta runstcnen vid kyrkan. Den förste som mig veter ligen framfört denna tanke är professor Valter Jansson vid .nor diska seminariets vid Uppsala universitet av honom ledda exkun sion till Rök 19.54. I tryck har först Nordén hävdat, att Rök syftar på stenen, »ranke11».“ Till tolkningen av Rök=Rökstenen har VVessén anslutit sig?B Vid tolkningen av sockennamnet Rök har hittills inte tagits hänsyn till den påfallande kombinationen med kirIciaJm Det är V tilltalande att söka förklara tillägget av kirkia i namnen på de båda grannsocknarna Heda och Rök på analogt sätt. Det skulle då innebära, att sannolikt inte heller Rök betecknat någon bebyg gelse före kristendomens införande. För den nämnare gruppe ringen enligt de inledningsvis nämnda typerna (143) av socken namn på Icirkia är emellertid den geografiska närheten inte av görande. De båda grannsocknarna Stenkyrka och Valla (j. Valla sokn 1320 DN 6 s. 105 or., i Vallakirkiu sokn, i Valla sokn 1354 i vid. 1495 SD 6 s. 507, 508, äv. DN 2 s. 267, 268) på Tjörn i Bohuslän har namn av olika karaktär; det förstnämnda betecknar en kyrka av sten. Emellertid synes det inte finnas någon möjlighet att tolka Ro(lc)skir1cia i enlighet med de övriga påvisade grupperna (14) av kirkiamsockemiamn.50 Detta talar enligt min mening mycket starkt för att i första hand bör prövas en tolkning, som är analog med den av sockennamnet Hede. Under sådana omständigheter bör just vid den plats, där kyrkan anlades,51 ha funnits något, som kunnat kallas för rök. Konkret innebär denna tolkning av 47 I Norrköpings Tidningars julnr 1958; se vidare dens. i Historisk tidskrift 1909 s. 40 och särskilt i Fornv. 1960 s. 262. 4* Runstenen i Rök (särtryck ur Från Sommabygd till Vätterstrand 7. 1963) s. 1. 4” Det påfallande i den gamla formen har i förbigående observerats av Nordén (1943, ash). 5” Någon person Häll' av den speciella karaktär, som här skulle komma ifråga, är inte känd. Rök är annars belagt som personbinamn, både på västnordiskt (Reykm Lind, Norskisländska personbinamn sp. 293), danskt (DGP 2: 2 sp. 916) och svenskt område (en handfull belägg i SPA). 51 Den älsta kända kyrkan, som stod på samma plats som den nu varande och som revs 1843, anses ha byggts vid 1100talets mitt eller senare del (13. Cnattingius i Sveriges bebyggelse, Landsb., Ög. l., 5 s. 454). Sockel. .nnen Hedl, :irkia 'Heda' och Reskirkiu 'Rök' 100 Ita(lr)slcir1cia, att exv. alternativet Häjla backe definitivt bör strykas. De slutsatser, som på detta sätt kan dras av namnets gamla form, har full motsvarighet i de bebyggelsehistoriska förhållan denas vittnesbörd. Prästgården Rök är visserligen en självständig bebyggelse alltifrån den älsta lantmäterikartan i geometriska jordeboken 16/10.52 Ägofiguren talar dock för att Rök utbrutits ur Häan by, vilket framhållits av XVessén 53 och Nordén.54 Liksom för prästgården Heda kan nu hänvisas till Helmfrids Östergötland »Västanstång». Han förklarar prästgården Rök som avgärdalorp till Häjla (s. 97, 108), av en annan typ än Heda: »der Hof mchr oder weniger vom Dorf abgetrenntm »seinc Äcker blockförmig um den Hof» (s. 108). Den väsentliga skillnaden mellan de båda prästgårdarna är, att Rök avskilts från moderbyn betydligt tidi. gare, uppenbarligen före det medeltida solskiftet (se härtill Helm frid s. 99, 101, 107 f.). Röks kyrka och prästgård har anlagts i utkanten av byn (s. 97, 103) .55 Avgörande för val av kyrkplats är utan tvivel här liksom i Heda kommunikationsförhållandcna; Röks kyrka lades vid samma huvudväg som Heda kyrka. Den sakliga motiveringen för namnet är således att söka i kyr kans närhet, både: utifrånbebyggelsehistoriska skäl (såsom “less sén och Nordén gjort) och språkliga. Här finns som nämnts inte någon terrängformation, som kunde ge realunderlag för en tolk ning av rök såsom benämning på förhöjning, höjd. I C. Fr. Nordenskjölds fornminnesbeskrivning från Lysings hd 1873 56 finns emellertid två notiser, som i detta sammanhang är av intresse. »Röks kylkm, skriver Nordenskjöld (5. 40), »lärer vara 52 LSA D 10: 41042 (reproduktion hos Hehnfrid aa s. 96). 53 llunstenen vid Röks kyrka (1958) s. 11 f., Runstencn i Rök (1963) s. 1. I ' 54 I Fornv. 1960 s. 260 ff. 55 Prästgården synes älst ha varit belägen inte som nu och som i geo metriska jordeboken 1640 omedelbart norr om kyrkan utan något längre norrut, på andra sidan om en bäck norr om nuvarande prästgården (se bild I och 3). En uppgift härom har jag funnit i kyrkoboken Rök C 1: 2 (i Vadstena landsarkiv), där kyrkoherde L. Kinman 1795 samman< ställt en »underrättelsm för sina efterträdare. Här omtalas Gammaltom ten, »som sä kallas, emedan Prästeg. där i fordna tider warit bygd, tils den at'brunnit och flött til kyrkan, där den nu är» (5. 41). 5” Östergötlands Minnesmäran 2, ms. i Antikvarisktopografiska ar kivet i Vitterhetsakademien (ATA). 1 lt.) Thorsten Andersson bygd på ett forntida minnesmärke och sannolikt är att de vid kyrkans ombyggnad funna inmurade lerurnorna blifvit antriif fade vid gruudgräfningen.» Denna uppgift om ett »minnesmärkw (av vad slag?) är emellertid alldeles för obestämd för att man skulle kunna bygga något på den. Större intresse tilldrar sig den andra notisen (s. 45): »En bronsdolk hittades vid Röks kyrka uti ett stenkummel, då detta för odlings skull blef borttaget» Nor 4 denskjöld lokaliserat' inte fyndet nämnare.57 Genom hans uppgift är emellertid en gravhög betygad från kyrkans närhet. Ingenting närmare är bekant om dess ursprungliga utseende eller dimen sioner.58 En förutsättning för att den av Nordenskjöld anförda högen skulle komma ifråga som motivering för ett nanm Rø(1c)slcir1ria "'7 A. Nordén har i sitt arbete Östergötlands bronsälder 1 (1925) s. 16 haft anledning att diskutera Nordenskjölds fynduppgift. Vissa skäl an ser han tala för att den av denne nämnda (folken möjligen är identisk med en dolkklinga, som på 1870talet (Nordén) hittades »under plöjning af en förut utjämnad grafhög mellan Glimmerstad [i] och Rök» (0. Men telius i Svenska fornminnesföreningens tidskrift 12, 190305, 5. 291) och som tillfördes Östergötlands museum av Nordenskjöld (Nordén). Mot identifikatiouen talar väl snarast det faktum, att Nordenskjöld på ett annat ställe (s. 50) anför detta dolkfynd: »Vid plöjning genom en i annan lägre kulle (dvs. lägre än Gimmerstad kulle, se nedan] mellan Gimmerstad och Rök hittadesien bronsdolkt Utcslutet är dock inte, att de båda dolkfynd, som Nordenskjöld rapporterar, avser ett och samma fynd, som han kan ha fått upplysning om av olika meddelare. De något motsägande uppgifterna om högens beskaffenhet (å ena sidan »utjämnad grafhögn, »kullen å andra sidan »stenkummelw kan möj ligen också tillskrivas sagesmännen. Gimmerstad gränsar till präst gården (se bild 3). Gränsen går omedelbart norr om bäcken, som rin ner förbi norr om .prästgårdsbyggnaderna. Avståndet mellan kyrkan, som ligger omedelbart söder om prästgården, och bäcken är omkring 200 m. Av uppgifterna om den på 1870talet hittade dolkklingan fram går inte, huruvida gravhögen legat på Gimmerstads eller Böks mark. Under alla omständigheter bör avståndet mellan högen och den plats där kyrkan byggdes ha varit avsevärt mindre än 400 m; ungefär så 'långt är det mellan kyrkan och den gamla bebyggelsen i Gimmerstad, i vars omedelbara närhet den av Nordenskjöld (aa s. 50) anförda Gim merstad kulle bör ha legat. Om högen mellan Gimmerstad och Rök är identisk med det stenkummel, röse, som enligt Nordenskjöld funnits »vid llöks kyrkan, kan den knappast ha legat längre bort än på sin höjd strax norr om bäcken. “8 Jfr Nordén aa s. 17. Socken. .nnen Hedin .irkiu 'lleda' och Røskirkia 'llölö lll 'kyrkan vid Högen (högen)' är såsom namnets singulara form visar » att den vid namnets uppkomst varit den enda vid kyr kan eller fullständigt dominerat över andra eventuella högar intill. Har här funnits endast en hög, behöver den i och för sig inte ha varit så stor för att dra till sig uppmärksamheten på den flacka slätten vid Rök. Den omständigheten, att just i trakten vid Rök ytterligare gravhögar förekommit,50 talar kanske snarast för att en_ namngivande hög vid kyrkplatsen genom storlek eller ut. seende bör ha fallit i ögonen, men nödvändigt är väl detta inte. Sannolikheten av en tolkning utifrån den »vid Röks kyrka» be tygade högen är sakligt sett i stor utsträckning beroende av hur långt den låg från platsen för kyrkan (jfr ovan n. 57). Om den detaljen torde vi tyvärr knappast kunna vänta oss närmare besked. Förslaget att tolka namnet Rök efter Rökstenen fordrar en när mare granskning från olika sidor. Om Rökinskriftens datering råder enighet., Den tidfåsts »till 800talet, snarast till förra hälften eller mitten av detta århund rade».“° Runstenen, som enligt det här diskuterade förslaget får \ antas ha kallats *Iimukig så småningom väl fattat som egennamn, är således ett par århundraden äldre än (kyrk)sockenbildningen. När en kyrka uppfördes på platsen, kan den lätt ha fått namn > efter den i bygden säkerligen välkända »Kölnstenen. 1 Frågan om runStenens ursprungliga läge är av avgörande bety delse för den föreslagna namntydningen. Så långt vi kan följa den tillbaka, har den befunnit sig vid kyrkan. Då den ålst om nämns (i början av 1600talet), var den inmurad i en otvivel aktigt medeltida tiondebod på kyrkogården.61 Enligt statsgeologen B. Asklund härstammar det naturliga (inte brutna) stenblocket .59 Nordenskjöld aa s. 40: »Vid Eveboda [strax väster om Rök, se bild 3] . . :hafva fordom åtskilliga kullar funnits; uti den ena af dem :inträffade man en bronsdolk . . .»; s. 50: »Gimmerstad kulle . . . är nu hetydligen afjemnad och besådd . . .»; Montelius nu 5. 289: »I en icke obetydlig grafhög vid Eveboda . . . har man funnit en dolkklinga af' brons. . .» Se härtill Nordén aa s. 16, 17. '30 Wessén, Runstenen vid Röks kyrka (1958) s. 76. Ett undantag ifråga om dateringen utgör H. Schwarz i PPB(H) 78, 1.956, s. 323 med n. 2: rum 760», dvs. nio generationer efter Teoderiks fö d els e (456); om det aktuella stället i ristningen se “ressén sist aa s. 41 f. “1 Wessén sist aa s. 9. 1 12 Thorsten An sson med största sannolikhet från Röks sn, närmare bestämt från ett mycket begränsat område, omkr. 1/2 king, vid Eje (se ek Ög. 1. 815 2i; sydväst om Hästäng på G44, se bild 1), ungefär .1 km sydost om ltöks kyrka.” Vid Ejebergs stenbrott ,har man i varje fall till helt nyligen kunnat få se stenblock av Rökstenens storlek och typ.63 Var stenen ursprungligen rests, låter sig inte bindande bevisas. Det anses dock ha skett vid den plats, där sedan kyrkan anlades, eller i dess omedelbara närhet!M Det singulara namnet Rök förutsätter, att endast en runsten varit namngivande. Som förklaring till »boppen från »det andra» till »det tolfte» i inskrifien har existensen av mer än en sådan diskuterats, senast av L. Jacobsen.65 Hon räknar inte med endast ytterligare en sten utan tänker sig ett omfattande Rökmornnnent, bestående av förslagsvis ytterligare fyra stenar; ristningen skall ha börjat på (den bevarade) huvudstenen, fortsatt på de nu för svunna stenarna och sedan återvänt till huvudstenens baksida. Författariniums hypotes hon betonar, att hennes förslag är »en ren hypotese» (s. 38) » synes alltför djürv. Det måste anses ytterst osannolikt, att en av stenarna skulle ha bevarats praktiskt taget fullkomligt oskadd, medan de övriga skulle hatrestlöst och spårlöst försvunnit!?ü Att en runinskrift kan sträcka sig över två stenar, iir känt.” Någon parallell till den ytterst påfallande läs “3 Wessén sist aa 12 f. “3 Åström (Quivis), intervju med A. Nordén i Östgöta Correspon denten 9.8.1946 (klipp i ATA), A. Sköld i Östergötland. En läsebok om hembygden (1958) s. 55. “4 \Vessén sist aa 11 ff., Runstenen i Rök (1963) s. 1. » B. Cnat tingius (i Fornv. 1930 s. 116 ff.) hävdar utifrån en rekonstruktion av traktens forntida vägförhållanden, att stenen bör ha stått vid den gamla viigen Svanshals_Alvastra, där den passerade den ovannämnda bäcken norr om prästgården (se bild Cnattingius (s. 119) avvisar en tradi tion, att runstenen skulle ha stått i trekanten väster om korsningen av nuvarande E 4 och vägen förbi Röks kyrka (nordost om sockennamnet Rök på G44, se bild 1). Någon större vikt torde man inte heller kunna till nu'ita en tradition, upptecknad av Nordenskjöld i ovannämnda Östergötø lands ltlinnesmiirken 2 s. 41, att stenen skulle ha stått »eirca ett bösshåll från kyrkan i vester . . . i ett åkergärde å en der ännu befintlig kulle). “5 I ANF 1961 s. 32 ff. 5” Jacobsen (s. 37 n. 2) anför endast en notis från 1843 om en nu för svunnen runsten med obekant inskrift i kyrkan. “7 Tex. U 2254226, 343344, 766m767. Sockennai :n Hedhesl ia 'Heda7 och Roskirkia 'Rök' 113 ordning, som Jacobsen antar för det supponerade ltökdnontnnen let, har hon däremot inte att anföra. Därtill kommer, att hennes hypotes ingalunda är nödvändig för en tolkning efter Wesséns tin jer, som hon ansluter sig till. Utgångspunkt för Jaeobsens hypotes bildar en passus i W'es séns monografi om Rökstenen.68 Denne tänker sig här möjligheten, att stenens ristning eventuellt kompletterats av en trätavla, rest invid stenen. Det bör dock framhållas, att VVessén själv tillfogar, att ett sådant antagande ingalunda är nödvändigt för hans tolk ning (detta tillägg är* utelämnat i Jacobsens citat, s. 34). Nyligen har \Vessén i sin ovannämnda uppsats “9 eftertryckligt avvisat tanken på något »komplemenh till Rökstenen, vare sig av sten eller trä. I Wessén betraktar i sistnämnda uppsats (s. 2) namnets singu lara form som oförenlig med tankenpâ flera än en runsten. All deles omöjligt vore det kanske inte att kombinera Jaeobsens hypotes om' ett: monument med det singulara namnet. Den nanm givande stenen finge då tänkas ha i hög grad dominerat över de övriga stenarna (jfr ovan 5. 111); att huvudstenen varit större än de andra, antar författarinnan. För att undanröja svårigheten i att förena Jacobsens hypotes med den föreslagna tolkningen av sockennamnet tänker sig K. G. Ljunggren 7” den möjligheten, att de antagna andra stenarna mycket tidigt kan ha förstörts. Att resta stenar givit anledning till nanm för lokaliteter av skilda slag, både bebyggelse och naturhamn, är inte ovanligt. I'Iu gruskulle, tidigare tingsplats i Reftele sn, Västbo hd, Jönk. l., kallas Brödrahalla, ett namn som den enligt 0. v. Friesen 71 'fått av två runstenar, som varit resta där. Ytterligare exempel anför \'. Friesen i en uppsats om gårdnamnet Gursten,72 vilket han förklarar ursprungligen ha tillkommit en runsten. Som paralleller till att stenar, anbragta av människor, varit namngivare anförs (s. 16 f.) namn som no. Milstenen, Murkstein ”gränssten', sv. .Vänstern Runsten (Grödinge sn, Svartlösa hd, Sthms 1.), Run hfillen. Även det öländska by, socken och häradsnamnet Run ” ltunstenen vid'llöks kyrka s. 70 ff. “D Runstenen i Rök s. 2, 4. l Sydsvenska Dagbladet Snällposten (3.11.1961. I Fiislskrift till ll. F. Feilberg (1911) s. 606 ff. lNoB 1914 s. 1 nu ' 70 l 2 Namn och bygd 51:3. 25/2 1961. l ll Thors! \ndersson sten (de . . . Runasteen 1283 . . . SD 1 s. 732 avskr., in Ronasten 1299 SD 2 s. 281 or., de runtesten 1299 SD 2 s. 301 01'.) antas av v. Friesen syfta på en runsten, liksom tidigare redan av J. H. lthezclins 1034 (se I. Modéer i Stranda 194041 5. 24) och P. Købke, Om Runerne i Norden (2. Udg., 1890) s. 59. Det sistnämnda namnet tolkas av Hj. Lindroth på annat sätt.” En gård i Grebo sn, Bankekinds hd, Ög. l., heter Rösten (Rädslan). Den har sitt namn av en tallossymboliserande sten, som är rest på en åker intill gården 74 och som nu kallas Rödgubben (SOA, K. E. Johans son 1931), Röstcnsgubben (ek Ög. l. 8G 2b) eller Fruktbarhets belätet (Cnattingius aa s. 35). Gården har 'tidigt fått namnet 'röda stenenü det är belagt redan från 1300talets mitt (in røtasten 1361 SD 8 s. 1 or., j Rothasten, j røpasten 1369 7/11 Bankekinds häradsting ltAp or., SEP 1845). Om namn, som avser resta ste nar, se även NG Indl. s. 79, I. Lundahl, SOÄ 1: 1 s. 76. Såsom denna granskning visat, finns i Röks kyrkas närhet möjlighet till sal;lig motivering för namnet Rø(]c)slrir1cia enligt de två alternativ som föreslagits. Vare sig högen eller Rökstenen är namngivande, är det tydligt, att kyrkan och därigenom sock nen fått namn av ett framträdande drag i landskapsbilden på den plats, där man valde att bygga kyrkan. Prästgården har fått samma namn. Sockennamnet Rø(1c)slcir1cia låter sig således tolkas efter samma linjer som Hedheskirkia. .Det utgör därigenom en bekräftelse på den synpunkt på sockennamn, sammansatta med Icirkia, som undersökningen av H edheskirkia ledde fram till. Eftersom det just i närheten av kyrkan finns saklig motivering för namnet Rø(k)skirkia efter båda de diskuterade alternativen, kan av sockennamnets form, som bildar utgångspunkten för denna granskning, inget val mellan dessa träffas. Problemställningen har därigenom förändrats. Ett viktigt argument för uppfattningen av stenen som namngivare har varit svårigheten att finna någon annan saklig förklaring i kyrkans grannskap. Detta sakläge bil dar en utgångspunkt för “Wessén i hans senaste behandling av namnet Rölcz75 »I själva terrängen omkring Röks kyrka finns 73 t Noll 1920 43 ff. Beltigget med 11 från 1299 synes Lindroth ha förhisett. 7"* li. Cnattingius i Östergötlands och Linköpings stads museum. Med delanden 19.54%1955 s. 35 ff. › 75 ltunstenen i Rök (1963) s. 1. Sooln unncn “en .lcirlriu 'lleda' och [rostirch 'ttök' llñ knappast något, som kan ha gett anledning till ett sådant namn» Problemet har nu blivit ett annat: att utifrån språkliga kriterier välja mellan de två alternativen. Den mer sakligt inriktade pro blemstållningen ersätts av en mer språkligt inriktad: vad betyder rök som appellativ och ortnamnselement? Detta problemkomplex har behandlats av Ståhle (inge s. 462 ff.), som dock av praktiska skäl varit nödsakad att inskränka sig till (som han stiger) »några antydningar». Någon utförligare granskning av hithörande appel lativ och ortnamn skall inte heller göras här. En sådan finge tas upp från andra utgångspunkter. BLa. torde för ortnamnens det en på självsyn (eller noggranna topografiska beskrivningar) grundad uppfattning av åtminstone de flesta lokaliteterna visa sig nödvändig. Endast några grunddrag skall här antydas, huvud ' sakligen i anslutning till Ståhle. Appellativet rök (och dess motsvarigheter) är välkänt i nor diska språk. Ur gängse ordböcker kan som belysande belägg an töras: fvn. hmukr 'kegleformig Stabel eller Dynge* (Fritzncr), nisl. Itraukur 'Stak, Stabel, Skrue; Kegle' (Blöndal), no. (no. dial.) rauk 'samling av (fire) kornbånd som er satt mot hver andre (på ende) på akeren (til tork) ”, 'liten stabel av lov, torv ell. lign.', 'haug;75 røis' (NRO 2: 1 sp. 988, betydelserna ”liten stabel . . .i och *haug; røis' betecknade med »dia1.»; se även rok, NRO 2: 1 sp. 1274), nyda. røg *hobi (»k0rnet staar en'ten i roeg eller kierf», 1697; Kalkar), fsv. rølrer 'skyl, trafve, prov. rök' (Schlyter), sv. och sv. dial. rök om olika uppsättningar av säd (SAOB R 4345 f., Rietz sp. 527 a; se närmare E. Laid, Säden tor kar. Siidesuppsättningar i Sverige 18504900, 1952, passim), vidare (riksspr., »numera föga br.») ”hög bestående av stycken av torv som lagts upp för att torka, stack, kur, kuv' (SAOB ast), gotl. dial. rank dels om uppsättning av säd, dels i betydelsen 'bergfast klippa på landet; låg jordfast häll, även liggande under jorden, s'om plogen fastnar uti; brant klippa vid sjön, hög, enslig klippa, stodklippa, ståndklippa, brant strandklippa; klint i sjön, ' vare sig den höjer sig över vattnet eller ej* (Gott. ordb. under rök resp. rank; se även SAOB B 416)." Det centrala betydelse 7” I betydelsen hang 2) '(skjodeslost) sammenkastet ell. sammendynget hop' (NRO 1:2 sp. 1730). 77 I östgötsk dialekt är ordet endast känt om uppsättningar av säd. En genomgång av sedesmaterialet i ULMA har inte gett belägg på någon annan betydelse. > llti Thorstei ndersson innehållet iir tydligen (så långt ordböckerna ger besked) något som sticker upp, något »toppigt». Detta drag är dock inte helt genomgående; Ståhle (s. 464) fäster uppmärksamheten på de skiftande klipp och stenbildningar, som gotl. rank kan beteckna. Bland övriga appellativa bildningar till stammen *hreuIc, *Izr'auIr, *IirüIc, *lirülr möter vi benämningar på bl.a. förhöj ningar i terrängen. Sv. ruka betyder '(liten) hög i form av en (naturlig) upphöjning i marken I. en anhopning av sammanförda l. uppkastade o.d. föremål, (SAOB R 2782), smål. dial. räcken ”låg och sammanhängande ås, (Ståhle s. 463 m. hånv.), da. røglc, regel 'langstrakL lav forhojning; ryg af en ager' vid sidan av be« lydelsen ,(sammenstillet) dynge ell. hob (af tørv, komneg 01gn.); stak; stabel” (ODS 18 sp. 198), da. dial. rygle dangstrakt, lav for höjning, 1'.eks. resterne af et gammelt dige; den midters'te og 'höjeste del af ageren” (Feilberg), av ett fda. *rijkilfs enligt Ejder 7” motsvarande fsv. rylcil ,knöL knuta (på levande kropp)'. Som väntat förekommer dessa terräligbeteeknande appellativ även i ortnamn (se Ståhle s. 462 f.). Även i västra Östergötland där Rök, utgångspunkten för vår diskussion, liggerlm'synes hithörande lerrångbeteekiiande ortnamnsbildningar föreligga. Byn Rocklundu i Ekebyborna sn, Bobergs hd (j rukulundom 1.391 20/6 Motala IlAp or., SEP 2561) förs av A. Kock 5" (alternativt) och av H. Ståhl 81 till det ovannämnda ordet rüka. Byn ligger på en tyd ligt markerad höjd (såsom också framgår av G 55). En motsvarig het till da. regel, fda. *rükik eller ev. ett därtill avljudande ord med långt g (jfr Ståhle s. 464 f., Ejder ast.) torde ingå i by namnet Ryckelsby i Ekeby sn, Göstrings hd (in rycylshy 1345 SD 5 s. 487 or.,82 af rykilsby 1357 30/5 Hogstad RAp or., j røkils . hy 1374 4/7 IIogstad RAI) or., SEP 1082, jj rykisby 1377 6. 29/9 llogstad RAp or., SEP 1292, ii Rycilzby 1386 19/6 Hogstad RAI) or., Sill3 2234,83 uttal: ngtvw (SOA, E. Alm 1930). E. Hellquist 3* vill se ett personnamn som förled i Ryckelsby; han föreslår 78 Se Kr. Hald, De danske Stednavne paa nm (1942) s. 130, D8 3 vs. LI f., B. Ejder i MASO 8 (1952) s. 57 f. m lEjder ast; se vidare Söderwall suppl., SAOB R 3229 (under ryck/or). “0 I ANF 1891 s. 316 f. 3* I Västerås genom tiderna 1 (1956) s. 312. 33 SD läser rytylsby. “3 SRI) låser Rylilzby. ' ' De svenska_ ortnamnen på by (1918) s. 61. i Soekenn inen Hedhe rkia 'Heda' och Røskirkin ”Hök' 117 »Rikulf'im Den vål styrkta medeltida namnformen låter sig emel lertid svårligen förenas med detta antagande. I denna del av Sverige har vi heller inte att i första hand vänta personnamn som t'örled i ett äkta byna1nn.85 Enligt den gamla byns läge i geo metriska jordehoken 163839 8“ låg den på en tydligt markerad liten förhöjning vid Lillån, där höjdsiffran 126,0 står på G44; kullen är delvis kringfluten av ån (se G44). Ovanför (norr om) byn höjer sig en ansenlig höjd, en av de högsta punkterna i trak ten (154 m, Stenbaçken på ek Ög. l. SF 1 a, vid by i Ryckelsby på G44). Sannolikt syftar det som förled antagna ordet, :ned (bevarad) diminutiv betydelse, på den lilla förhöjning där byn lag.87 Av ortnamn bildade till rank, rök visar åtminstone det no. gård namnet Rank på något »toppigh i terrängen. Gården har namn efter en f jålltopp, HøgeRauk, »en rund, kegleformig Fjeldkolos, akkurat lig en Hestak» (NG 5 s. 102). Den västgötska byn Röks torp, vars. namn I. Lundahl (SOSk 12, 1958, s. 29) med tvekan för till det här aktuella rök, ligger i närheten av »en sockertopps formad skifferkulle». Det är i övrigt ovisst, i vad mån de av Ståhle (s. 463 f.) anförda röknamnen (l)l.a. Rökingc) avser lie* byggelser'rvid höjder av mer eller mindre kågelformad typ. Så kan inte Sågas vara fallet med det östgötska Rökinge i Vreta klos ters sn, som jag själv sett. Inteheller är en sådan betydelse till låimplig på Rökingc på Visingsö.88 Såsom redan nämnts (ovan 55 Se härom senast 5. Fries, Öländskt och uppsvenskt (1962) s. 59 ff., G. Franzen i Scandinavian Studies 35, 1963, s. 163. “3 LSA D 7: 2425. 97 Det Östg. Rycke'Isby år ett stöd för Ståhles förmodan (s. 465). att de uppsvenska ortnamnen Ryciclitige, Rr'icklinge bildats till en (1)I avledning, »kanske en motsvarighet till det från danska och sydsvenska ortnamn väl styrkta *Jirylcil». Det förefaller tilltalande att se ett hår med identiskt terrängbeteeknande ord i de uppsvenska namnen och det östg. Ryckel'sby. *39 För Röking på Visingsö räknar Ståhle 461) efter N. Ödeen tveksamt med möjligheten av en utflyttning från Röks sn i Östergöt land. Kartan ger, såsom Ståhle påpekar, inte någon upplysning om kul lar. Vid besök på platsen har jag dock kunnat konstatera sådana. Marken har visserligen även här den för Visingsö karaktm'istiska lång sluttningen ner mot Vättern (jfr G35). Ovanför byns hamn nere vid Sjön (se G 35, ek Jönk. l. 7 E 7 0) är emellertid marken småknperad med några mjnkrundade kullar. Hår låg den gamla oskiftade byn (så enligt ålsta kartan i LSA: E/127 248 avmåtning 1767). 1 lö Thorsten . .dersson s. 107), räknar Ståhle med att rök inte torde behöva begränsas till att giilla »toppigm kullar. Denna uppfattning om ett mera opreci serat betydelseinnehåll, 'höjd', synes ha godtagits tämligen all mönt.” Med hänsyn till appellativels betydelser är det kanske dock tills vidare rådligast att iaktta en viss försiktighet beträffande en allmän betydelse 'höjd' hos rök i ortnamn.90 Denna översikt av rök i appellativ och ortnamnsfunktion ger inget definitivt besked om vad rök bör betyda i sockennamnet Iio(1c)skirkiu. En betydelse, som kunde passa på Rökstenen, låter sig utan vidare förenas med de appellativa beläggen på rök (rank). Likheten med gotländska rankar, strandklippor, är påfallande. \Vessén,91 som numera räknar med stenen som namngivande, tänker sig, att rök är det i Östergötland vanliga rök 'skyl' använt i överförd betydelse. Det förefaller dock inte nödvändigt att be trakta ett på stenen syftande rök som en mer eller mindre tillfällig metal or. Enklare är väl att anta, att ordet i Östergötland liksom på Gotland kunnat beteckna en viss stenforimition, åtminstone ännu så sent som under BODtalet, när Rökstenen ristades. Om man vill göra det obevisade antagandet, att denna varit: rest som bantasten, innan den ristades, kunde en benämning på stenen föras längre tillbaka i tiden. Man kunde rimligtvis vänta sig att finna ytterligare spår av ordet rök i den antagna betydelsen i östgötska ortnamn. Något sådant har. jag emellertid inte kunnat antrtiffa; en genomgång av namn på Rölr i SOAzs samlingar från Östergötland har inte gett något positivt resultat. En närmare undersökning av de enskilda namnen har 'dock ännu inte gjorts.92 9" Se T. Bucht, SOVn 1 (1955) s. 50, B; Ejder (ovan s. 107 om Rök), G. Linde i Noll 1946 s. 103, 124, K. G. Ljunggren i Frosta härad. Byg den och Sparbanken (1948) s. 28, dens. i Hallands historia 2 (1959) s. 1066, J. Sahlgren, SOlI 1 (1948) s. '99. 9" Kanske vore det värt att granska, i vad mån rök i ortnamn kunde syfta på resta (minnes)stenar. 9* Runstenen i Rök (1963) s. 1. ”3 Enligt N. Lindqvist, BjärkawSähy ortnamn (1926) 267 ingår ett mot gott. mal: svarande ord med betydelsen '(pelarformigt) fristående stenblocki i det östgötska sjönamnet Röken (Rölcssjön), Grcbo sn, Banke kinds hd. »Tiakten omkring sjön» skriver han »särskildt den östra stranden, är rik. på liknande [(lvs. rankliknande] klippformationern Denna tolkning torde knappast kunna upprätthållas. Den lilla sjön (några hundra meter väster om Nåtvin, se G45) ligger ganska lågt. Den iir till tämligen stor del omgiven av smnpmark. Vid sjöns norra Socken men Hedh rrlciu 'lleda' och Rnrkirtøiu 'Rök' lll) Ehuru således (öl: som stenbeteckning inte är betygat från land skapet, torde det inte vara för djärvt att anta, att den från got ' liindskan kända betydelsen även funnits på fastlandet mitt emot. Märk att bl.a. Gotland och Östergötland har samma ord, rök (rank), gemensamt om så'tdesuppsättning,93 så redan i Östgöta lagen och Gattalagen.94 Beträffande gravhögen i Rök, om vars utseende vi saknar när mare kännedom, är situationen inte lika klar. En betydelse 'upp kastad hög, rös' el.d. av appellativet rök behöver kanske inte dras in i diskussionen, lika litet för Rök som för andra hithörande nanm. En allmän betydelse 'höjd' får som nämnts inte något helt klart stöd i det genomgångna materialet, men den kan ut ifrån var nuvarande kännedom om detta inte heller lämnas obeaktad, särskilt som besläktade ord visar en liknande betydelse. Ett slutgiltigt val mellan de båda möjligheter till saklig för klaring av namnet Rø(lc)skirkia, som här diskuterats, synes så ledes f.n. inte vara möjligt.. Om vi försöker föreställa oss den forntida topografin vid Rök, synes det mycket tilltalande att tolka Rök utifrån runstenen. Har denna, såsom får anses sannolikt, stått i närheten av den plats, där kyrkan byggdes, bör det väldiga resta sten'bloeket genom sin ovanlighet ha utgjort ett. dominerande inslag i landskapsbilden på slätten vid Rök, sannolikt mer än en gravhög. Dessutom bör stenen ha dragit bygdebefolkningens och vägfarandes uppmärksamhet till sig genom sin inskrift. Dessa omständigheter tillsammans med det språkliga stöd, som appel Iativet rök ger, talar kanske snarast för att det är Rökstenen som gett namn åt kyrkan och socknen. ' ände utbreder sig en mosse, Röksmosscn, tidigare även kallad Röks chrret (Lindqvist aa s. 268). Endast vid ett litet parti av sydöstra delen av sjön sträcker sig ett berg, tämligen brant men utan några speciella särdrag, nästan ända fram till sjön. (Jfr G 45 och glk Aa 141.) llöken' iir enligt personer från trakten påfallande dimmig. Det brukar ligga tiit dimma över sjön på morgnarna. Det stiger upp som rök från sjön, enligt vad mina meddelare framhöll, när jag i anslutning till dessa upp lysningar förde talet på »rykten och »rökt Sjönamnets etymologi torde därmed vara given: 'dimsjön'. ”3 Se ovan 5. 115 och vidare Laid aa, särsk. karta 5. N Se E. VVessén, Våra folkmål'I s. 57 n. 2.