Broby, pålbyggnad vid Alvastra

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Hans Browall Broby vid Alvastra Abstract Broby by Alt/astra This paper presents the inventory finds from St. Broby close to Alvastra pile dwelling in Östergötland. Some of the finds are signi ficant for the pile dwelling. It is argued that St. Broby was a settlement site for the people who built and used the pile dwelling. Analyses of wood spe cies and dendrochronology show that the site area was also used for fores try and probably farming in a coppice wood. These inferences are suppor ted by pollen analyses, and they may explain the very extensive distribution of the finds. Finally the paper discusses the megalithic tomb and the stray finds on the slopes of Omberg. It is posited that society might have been or ganized in two settlements, or clans, which occupied the high ground on each side of the pile dwelling. This might be of importance for the interpre tation of the spatial structure of the pile dwelling. Bakgrund Vi antog redan tidigt under 197680 års utgrävningar av Alvastra pål byggnad, att den stora träkonstruktionen i källmyren inte kan ha fun gerat som en vanlig boplats. Fyndsammanhangen ledde oss fram till en ny hypotes. Negativa och positiva fakta talade i stället för, att pålbygg naden ursprungligen fungerat som ett socialt och kultiskt centrum för sin bygd. I pålbyggnaden samlades traktens folk. Man åt rikliga målti der och offrade både mat och redskap till högre makter (Malmer, 1986: 96100, Browall, 1986:3031, 6465, SHM 1996). Men alla de människor som haft pålbyggnaden som gemensam cere moniplats var bodde då dessa? Förutom pålbyggnaden hade ju bara en stenåldersboplats registrerats i Alvastrabygden, nämligen den vid Åby Fyrbondegård i Ödeshögs socken och Fyrbondegårdens tidsställning var alldeles för gammal. Att besvara frågan, vore att berika hypotesen. Vi skulle också kunna få jämförelsematerial för teknologiska, ekonomiska och sociala analyser, samtidigt som en grund för studier av pålbyggnadssamhällets bosätt ningsmönster kunde läggas. Motiven för att satsa på en fältinventering av stenåldersboplatser var således många, och alltså vandrade vi ut i den vackra Alvastrabygden. 759 / TILL GUNBORG ARKEOLOGISKA SAMTAL 260 ow N x: II§I aa Magna LD 0 100 200 300 6001 |__A___L__Å_| Pig. I. jordartskarta över Broby och All/astra. Teckenförklaring: I. Morân, sandigmoig; 2. Morän, grusigsandig; 3. Moräntäcke på isälusaz/lagring; 4. Isälvsavlagring; 5. Grus; 6. Sand; 7. Lerafinmo; 8. Torv; 9. Berg/72111. X = terrängläget för Aluastra pålbyggnad. När resultatet summerades i höjd med 1982, Visade det sig att Vi hade ökat antalet kända boplatser från två till 34. Hur det gick till, var boplatserna påträffades, och vad vi hittade har beskrivits på annat stäl le, och där rekonstruerades också det neolitiska boplatsmönstret (Browall, 1986:140153, fig. 65). En av de boplatser vi fann den första låg så nära, att vi nästan snubblade på den. Andrea och jag hade gått västerut från St. Broby ned för den nyplöjda åkern en septemberkväll år I 977. Nått och jämt var Vi väl komna fram till den gräns där moränen övergår i torv, då vi såg ett gulbruntskimrande flintspån framför oss på den våtsvarta torvytan. Lyckan var obeskrivlig. Vad som sen hände runt St. Broby, och vilka tolkningar jag gör av de fakta vi har, handlar fortsättningen om. Stora Broby och omgivningen Mellan Alvastra i väster och Broby i öster formar sig Dags mosses torv mark till en smal dalgång Brodalen som genomskärs av Alebäcken BROBY VID ALVASTRA Södra. Djuvledel B YO dalen i* \ * , Alvulm \\ . Pdlbyggn [ 1.?? , illllll ,i när: I (fig. 1). I väster begränsas torvmarken av isälvsavlagringar och svallse diment längs Ombergs fot, och i Öster reser sig en moräntäckt isälvsav lagring, som är en del av den mellansvenska israndzonen. På krönet lig ger St. Broby, och härifrån har man en strålande utsikt över slättbygden åt söder, Alvastra och Omberg åt väster och Dags mosse åt norr. St. Broby består av två gårdar # " vita och röda Broby". De är grup perade mitt för varandra på ömse sidor om landsvägen mellan Alvastra och Heda. Bara " röda Broby", söder om landsvägen, är idag jordbruks fastighet. Marken omkring gårdarna är sandig, relativt stenig och mycket kalk rik. Den innehåller dessutom ett omfattande grundvattensmagasin, som sträcker sig bort mot Heda. Halvvägs nedför sluttningen till Brodalen övergår ytmoränen i torv, och ungefär 80 m längre ut ligger pålbyggna den. Höjdskillnaden mellan pålbyggnaden och St. Broby är omkring 12 m. I brytningszonen mellan moränen och torven flödar det kalkhaltiga grundvattnet ut i form av diffusa läckageytor och framspringande käl lor. Det sker på de ställen där mineraljordarna inte täcks av tätande lera. Fenomenet uppstod redan i boreal tid, och fram i atlantisk tid hade den källmyr börjat utbildas, som pålbyggnaden anlades i. Fortfarande idag gör sig processen påmind. ' På andra sidan Brodalen ligger först Smörkullen och sedan den san diga sluttningen upp mot Södra Djurledet och Omberg (fig. 2). Smör kullen är ett av landets största gravfält från äldre järnålder. Här under sökte Historiska museet omkring 300 gravar mellan åren 1900 och Fig. 2. Fyndplatser vid St. Broby. Numreringen anger fyndgivande gården. Skraffe ringen anger fynd ansamlingar. 261 TlLL GUNBORG ARKEOLOGISKA SAMTAL 262 1922 (Borgström, I 97 3). Samtidigt pågick en omfattande sandtäkt. Idag återstår bara de såriga kanterna av Smörkullen, och i den sandiga slutt ningen upp mot Omberg gapar en jättestor krater. Smörkullens åskrön låg sannolikt omkring 5 in över pålbyggnadens golvnivå. Vid Lennart von Posts geostratigrafiska undersökningar av Alvastra källmyr, åren I 909 till 1912, gjordes en rad intressanta upptäckter. Bland annat påträffades två kraftiga vägbankar av sten tvärs över Brodalen och strax söder om den nuvarande landsvägen. Vägbankarna låg under torvytan och var delvis inlagrade i subatlantiskt utbildad kalk bleke och svämlera. Med Sune Lindquists hjälp daterades vägbankarna till järnålder (von Post, 1916:23 6238, Pl. XI:5). De kan ännu idag skönjas som låga åsar i den odlade torvmarken. "Broby", "Brodalen" med vägbankarna och "Smörkullen" med gravfältet konkretiserar en lokal infrastruktur från järnåldern, som har få motsvarigheter i landet. I förlängningen skymtar fornborgarna på Omberg. Lägger vi sedan till att Eriksgatan passerade här, och att vi fortfarande färdas på en väg med samma sträckning över dalgången, blir bandet mellan nutid och forntid mycket påtagligt. Ingen torde behöva tvivla på att denna infrastruktur har sin historiska bakgrund långt med i stenåldern. "Den som söker, han finner" Ganska snart visade det sig att flintspånet i åkersluttningen inte var det enda Stenåldersföremålet i markerna runt St. Broby. De första vandring arna hade dock visat att fyndtätheten var låg, föremålens fragmen teringsgrad hög och spridningsornrådet mycket stort (Raä 67, 7678 i V. Tollstads socken). Det var viktigare för mig i det läget att yttäckande samla in så många föremål som möjligt, än att få statistiska mått på agglomerationer och gränser. Arbetet genomfördes därför som ytinsamling längs linjer med 5 m mellanrum över respektive åker. Alla åkrar undersöktes varje år 19771982. Några gården har varit ängsmark ända fram till idag, och andra odlades upp i mitten av 1980talet. I förra fallen har inget arbete utförts, och i senare'fa'llen har besök kunnat göras högst ett par gånger. De olika gärdena runt St. Broby betecknades Broby I, Broby 2 o.s.v. (fig. 2), medan fynden numrerades i en egen serie för varje gärde. Fynden kanske inte precis strömmade in, men vid varje vandring hit tades oftast något föremål. Ben och skörbränd sten fick ligga kvar. Skärvor av hälleflinta, leptit, kvartsit, kvarts och grönstenar förekom mer på platsen, men de fick också vara, om de inte uppvisade tydliga till verkningsspår. BROBY VID ALVASTRA 9474 Fig. 3. Fynd från St. Broby: Auslag från tunnaclzig fh'ntyxa I; Avslag från tjocknackig flintquz. Skil/skrapa av *flinta 3 ; Bipolär kärna av flinta 4; Cylindrisk spånkärna av flinta 5; Eldslagm'ngssten (spets) av röd kvartsit 6. Trindyxa av diorit 7.. Skala 1:2. ' Yxor och avslag Vad innehåller då samlingen? Ja; flintatycks det vara gott om. Av 39 till varatagna föremål/är 22 av flinta. Den är säkert överrepresenterad bland särskilt avfallemfI flintgruppen finns dock flera gamla bekanta. Ett avslagmed två “kantavskilda slipytor, den ena starkt välvd (fig. 3:1), är uppenbarligen sprunget ur en tunnackig flintyxa. Ett annat avslag och ett avfall med varsin nästan rak slipyta (fig. 3:2) har sannolikt hört till tjocknackiga flintyxor. Ensam i sitt slag är en liten skivskrapa med branta retuscher i ena änden (fig. 3:3). Kärnor finns det fler av: två bipolära kärnor (fig. 3:4) och en spånkärna (fig. 3: 5). Den senare är illa bränd, avslagen i båda 263 TILL GUNBORG ARKEOLOGISKA SAMTAL, 264 änderna och dessutom spjälkad i längdriktningen. Förmodligen rör det sig om en rest av en cylindrisk spånkärna, men möjligen har den varit konisk. Kärnan har nämligen spår av ett reparationsavslag i den något smalare änden. I flintgruppen ingår slutligen två spånfragment, samt åtta avslag och sex avfall utöver de som nämnts ovan. I några fall visar de bruksretu scher och test av krusta. Bland stenföremålen finns ett eggparti till en närmast plattoval trind yxa av diorit (fig. 3:7). Kantavskilda smalsidor saknas, och inte heller bär yxan några tydliga spår av slipning. Här måste också uppmärksam mas en tillslagen sten av skiffrig amfibolit, som av formen att döma bör kunna klassificeras som ett yxämne. Jag återkommer till detta föremål nedan. Att slipning av yxor förekommit på platsen antyder närvaron av två slipstenar i samlingen. Knackstenar har vi fem av, och två stenar kan möjligen ha använts som löpare till malstenar. Till de mer ovanliga redskapstyperna hör en eldslagningssten av röd kvartsit (fig. 5:6), eller rättare sagt den avslagna spetsen till en sådan. Redskapet har framställts med kärnteknik, och vid användningen har spetsens kanter blivit rundnöttta. Därutöver finns ytterligare några stenföremål, som dock är av min dre intresse här. Man kan notera omständigheten, att bara ett reguljärt stenavslag finns i samlingen. Sannolikt har de blivit diskriminerade vid insamlingen. Tunnackig och tjocknackig flintyxa samt cylindrisk spänkärna ger en allmän datering till mellanneolitisk tid. Den avlånga skivskrapan och de bipolära kärnorna passar också in här. Jämför vi med materialet i pålbyggnaden, kan man säga att samtliga identifierade typer också finns där. Vad som särskilt knyter an till fyn den i pålbyggnaden är eldslagningsstenen samt yxämnet av skiffrig amfi bolit. Eldslagningsstenar av "pälbyggnadstyp" har jag nämligen utanför anläggningen bara siktat vid St. Broby och i megalitgraven vid Alvastra kungsgärd (Browall, 1986:5962). Den skiffriga amfiboliten är också mycket speciell. Så gott som alla stenyxor i pålbyggnaden är tillverkad av denna bergart. Men när geolo gen Erik Åhman och jag gjorde en inventering av stenmaterialet i omgiv ningens lösa jordtäcke, fanns skiffrig amfibolit inte med bland de mer än 20 identifierade bergarterna. Utanför pålbyggnaden har den skiffrig amfiboliten bara påträffats i form av det omtalade yxämnet. Och det hittades på Broby 7 i närheten av spångens förmodade landfäste. Avstånden mellan de yttersta fyndplatserna ger en största spridnings yta av omkring 190.000 kvm. Inom detta område finns en antydan till fyndansarnlingar omedelbart söder och sydväst om " röda Broby" (fig. BROBY VID ALVASTRA 2.). Fyndspridningen kan emellertid inte sägas vara sammanhängande idag inom området. Stora luckor finns, bestående av ängsmark, vägar och gårdstomter, men också inom den odlade marken finns partier, där ännu inga fynd gjorts. Utsikterna till att mellanrummen på flera håll skall kunna fyllas ut får dock sägas vara goda. Särskilt gäller detta inom Broby 7, som ligger närmast pålbyggnaden, men som inte odlades upp förrän i slutet av 19 80talet. Speglar inte bara boplats Min tolkning är att fyndsammanhangen vid St. Broby speglar en boplats för åtminstone delar av den befolkning, som uppförde och använde pål byggnaden. Därmed är inte sagt att fyndspridningen är ett resultat av blott och bart boendeaktiviteter. Vedanatomiska och dendrokronologiska analyser av träet i pålbygg naden tyder nämligen på, att Brobysluttningen också använts för skogs och jordbruk (Bartholin, 1978, 1983). 70 år innan pålbyggnaden börja de uppföras var denna sluttning alltså där Broby 7 ligger ett relativt öppet område. Här växte huvudsakligen utspridda, unga vildaplar till sammans med grupper av almträd, framsprungna som stubbskott. Men 20 år senare avtog almträdens tillväxt plötsligen. Sannolikt berodde detta på att tråden påverkades mekaniskt, förmodligen genom att löv kronorna hamlades. När så ytterligare 10 år passerat började området växa igen, och en tät skog, bestående av huvudsakligen ek, lind, ask och hassel, utbildades här. Efter 40 'år fälldes skogen och transformerades till timmer för upp förandet av pâlbyggnaden. Fällningen skedde från ett håll, rubb som stubb'höggs ned, och den avverkade ytan hölls öppen (Bartholin, I 978, 1983). ' För en period om drygt 100 år kan vi i detalj följa vegetationsut vecklingen på Brobysluttningen genom analyser av träet i pålbyggnaden. Vegetationens karaktär' av skottskogar får stöd av pollenanalytiska undersökningar. Mycket tyder på, att dessa skogar skapades genom den jordbruksteknik skottskogsjordbruk som bönderna praktiserade i Alvastraoch på många andra håll i norra *Europa vid den här tiden (Göransson, I 987: 5778). Jämte hushållsgöromål på boplatsen bedrevs sålunda skogs och jordbruksarbeten omkring St. Broby både före och under "pålbygg nadstiden". En del av de insamlade fynden, särskilt fragment av hug gande och skärande redskap, har säkerligen ett direkt samband med dessa markarbeten. Det kan förklara fyndspridningsområdets stora omfattning. Upptäckten av boplatsen vid St. Broby stärker vår hypotes, att pål 265 TlLL GUNBORG ARKEOLOGISKA SAMTAL 2.66 byggnaden använts för andra syften än för ett reguljårt boende i prak tisk mening. De båda lokalerna har haft olika funktion men varit infra strukturellt relaterade till varandra. Spångens sträckning mellan pål byggnaden och Brobysluttningen uttrycker ett kommunikativt samband. Trået i pålbyggnaden bär information om vegetationsförhållanden och arbetsprocesser på Brobysluttningen. Spår av dessa arbetsprocesser finns i fyndmaterialet från St. Broby. Och vissa föremål i detta material ger en direkt koppling till pålbyggnaden, för vilken de är mycket speciella. Men vad fanns på andra sidan? Sambanden mellan pålbyggnaden och boplatsen vid St. Broby är således flera och starka. Men hur förhåller sig fyndmaterialen på Ombergssidan till pålbyggnaden och St. Broby? Brodalen måste ha varit av strategisk betydelse för kommunikationer mellan de båda sidorna även under stenåldern. Här är avståndet över kärrmarken bara ett par hundra meter. Söderut och norrut är det avse värt mycket större. På Ombergssidan bör det ha funnits goda boplatslägen för en jord brukande befolkning. Fynd saknas inte heller. Några kilometer längre norrut, vid Charlottenborg i Väversunda socken, finns t.ex. en trattbä garboplats i motsvarande terrängläge (Browall, 1991:130). I Alvastra består det kända materialet av lösfynd och av en megalitgrav. Lösfynden utgörs främst av mellan och senneolitiska yxor, som hit tats i åkersluttningarna från Alvastra kungsgård och fram till Södra Djurledet. Även i grävningsfynden från Alvastra kloster och Smörkullen finns neolitiska flint och stenfö mål. Megalitgraven årbelägen i Ombergs södra sluttning vid Alvastra kungsgård. Den undersöktes av Gunborg O. Janzon mellan åren I 980 och 1983 (Janzon, 1984). Bland fynden märks människoben, tratt bägarkeramik, flintredskap och bärnstenspärlor. Graven har I4Cdate rats till ca 3200 f.Kr. (kalibrerat datum). Den är sannolikt något yngre än trattbägarboplatsen vid Charlottenborg och ungefär samtidig med Alvastra pålbyggnad. Även i AlvastragravenffinnsAeldslagningsstenar av "pålbyggnadstyp ". Trattbägarkeramik och gravläggningar är andra materiella yttringar, som förenar megalitgraven med pålbyggnaden. Jag har tidigare framfört tanken, att det fanns en social och ideologisk relation mellan de båda anläggningarna (Browall, 1991:130). Den bör i så fall ha omfattat också Brobyboplatsen. Kanske har bosättningarna på Brobysidan och Ombergssidan tillhört vardera en klan, som tillsammans bildade "pålbyggnadssamhället". Pålbyggnaden kan i så fall ha varit en gemensam anläggning för klaner BROBY VID ALVASTRA na, där man vid bestämda tillfällen hade rituella sammankomster. Möjligen finns häri en förklaring till pålbyggnadens rumsliga struktur (Browall, 1986:505, fig. 29). Hur det nu är med den saken får framtiden utvisa. Arbetet med att publicera pålbyggnaden fortsätter, och en ny undersökning av Om bergssidan planeras med citatet ovan från Matteus 7:8 som riktlinje. Källor Otryckta Borgström, H., 1973. järnåldersgravfältet vid Alvastra. Trebetygsuppsats fram lagd i seminariet för Arkeologi, särskilt nordeuropeisk, vid Stockholms uni versitet. Stencil. Tryckta Bartholin, Th., 1978. Alvastra pile dwelling: Tree studies. The dating and the landscape. Preliminary results. Fornvännen 7 3, 213219. , 1983. Traeet i Alvastra. Skalk 4, I827. Browall, H., I986. Alvastra pålhyggnad: social och ekonomisk has. Theses and Papers in NorthEuropean Archaelogy 15. , 1991. Om förhållandet mellan trattbägarkultur och gropkeramisk kultur. I Browall, Persson 86 Sjögren (red.) Västsvenska stenålderstudier. GOTARC Serie C. Arkeologiska skrifter 8, 111142.. Göransson, H., 1987. Neolithic Man and the Forest Environment around Ali/astra Pile Dwelling. Theses and Papers in NorthEuropean Archaeology 20. janzon, G.O., 1984. A Megalithic Grave at Alvastra in Östergötland. I Buren hult (red.) The Archaeology of Carrowmore. Environmental Archaeology and the Megalithic Tradition at Carrowmore, C0. Sligo, Ireland. Theses and Papers in NorthEuropean Archaeology 14, 3613 66. Malmer, M.P., 1986. Aspects of Neolithic Ritual Sites. I Steinsland (red.) Words and Objects. Towards a Dialogue Between Archaeology and History of Religion. The Institute for Comparative Research in Human Culture. Oslo. Serie B: Skrifter LXXI, 91110. von Post, L., 19I6. Einige südschwedischen Quellmoore. Bullentin of the Geo logical Institution of the University of Upsala XV. Digitala SHM, 1996. Statens historiska museums hemsida om Alvastra pålbyggnad under internetadressen http://www.rashm.se/shm/samlingar/alvastra.html 2.67