Ägodomäner och sockenbildning

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Ägodomäner q_ch sockenbildning i västra Ostergötland En rumslig studie om kyrkliga upptagningsområden och ägarförhållanden vid tiden för Alvastra klosters grundande Clas Tollin Avdelningen f r agrarhistoria Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala Omslag Alvastra klosterruin 1995 (foto: C Tollin) vriga foton f rfattaren d 1' ej annat anges, kartor och kartbearbetning f rfattaren. ISSN 1401405X ISRN SLUEKONR 167SE © zoIoClas Tollin, Uppsala Tryck: SLU Service/Repro, Uppsala 2010 InnehåH INLEDNING KAPITEL 1. Bakgrund, problem och syfte Storgårdar eller byar? Bebyggelsens förändring från vikingatid till tidigmodern tid Jordägandet under 1 1 OOtalet Syfte De tidiga cisterciensklostren KAPITEL 2. Metod och källor Definitioner Storskaliga Iantmäterikartor Ortnamn Ägoomrâden och rågångarstabila Iandskapselement Den tidigmedeltida bebyggelsens storlek Äkern Medeltidens åker Övrigt källmaterial KAPITEL 3. OmbergTåkernområdet Naturgeografin Fullkoloniserat under yngre järnålder Fisket Andra fisken Kvarnar och kvarnströmmar Vägar och broar Handel 11 13 14 19 20 21 22 22 24 25 26 28 29 29 30 32 35 36 36 37 KAPITEL 4. Storgårdar, egenkyrkor och begravningsplatser Kyrkor och begravningsplatser före sockenbildningen Begravningsplatsen vid Sverkergården Tidigkristna runristade gravmonument Territoriella socknar och tionden Enskilt eller kollektivt ägda kyrkor Vertikal och horisontell struktur Storgårdar med och utan kyrkor Prästgårdarna KAPITEL 5. Socknar och bebyggelse LYSINGS HÄRAD Västra Tollstads socken Alvastra gård och by Alvastra en tidigmedeltida storgård Äldre markanvändning och ägoomrâde Heda socken Svanshals socken Kumla socken Ödeshögs socken Sväms socken Sväms by Stora Åby socken Omberg Kalkstensbrotten vid Borghamn Väversunda socken Rogslösa socken Källstad socken Herrestads socken Broby socken Örberga socken Nässja socken GÖSTRINGS HÄRAD Hovs socken 39 39 40 43 45 46 48 50 51 53 53 54 57 59 59 68 70 72 73 77 78 80 82 84 86 88 95 97 102 105 109 1 12 1 12 ASKA HÄRAD S:t Pers socken Skänninge KAPITEL 6. Alvastra klosters äldsta iordegendomar och det regionala nätverket Stenkilska släkten Folkungaätten med förgreningar Ama Ängel Många okända förfäder Alvastra som gravkyrka KAPITEL 7. Diskussion och analys Bebyggelsens karaktär Storgårdar eller familjejordbruk och byar Storgårdsindikationer Ägodomäner och personella socknar Stora bebyggelser utan kyrkor Alvastra och Västra Tollstad Större jordegendomar 1 200talets förändringar Höghetsrätter och grundskatter Kyrkliga höghetsrätter Skattejordens ursprung Byarnas ursprung Sammanfattning Litteratur och källor 114 114 115 117 117 121 122 123 123 124 131 131 131 132 135 138 143 144 145 146 147 148 150 155 157 INLEDNING Projektet ”Det medeltida Alvastra: en tv rvetenskaplig studie kring organisation, ekonomi och social struktur” har haft deltagare fr n olika discipliner, Ann Catherine Bonnier fr n Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet, Clas Tollin fr n Kulturgeograñska institutionen vid Stockholms Universitet, Lars Ersg rd och Marie Holmstr m b da fr n Medeltidsavdelningen vid Arkeologiska institutionen vid Lunds Universitet. vergripande projektledare har varit professor Hans Andersson fr n Arkeologiska institutionen vid Lunds Universitet. De viktigaste problemomr dena f r projektet har varit: I. Den ldre rumsliga strukturen i bygdema kring Alvastra. II. Cistercienserklostret och utvecklingen av den medeltida kyrkoarkitekturen i v stra sterg tland. III. Klosterlandskapet med s rskild fokusering p dess sociala och ekonomiska organisation. IV. Sociopolitiska och kulturella f rh llanden i v stra sterg tland vid tiden f r klostrets grundande. F religgande studie behandlar fr mst problemomr dena I och IV. F r att belysa tillh rande fr gest llningar har en k llpluralistisk metod anv nts. De ldsta Alvastrabreven har versatts fr n latin till svenska av docent Claes Gejrot vid Riksarkivet. En fosfatkartering har genomf rts och en detaljerad f ltkarta har uppr ttats under ledning av Per Connelid med hj lp av Anders W stfelt och Clas Tollin. D rtill har en noggrann f ltinventering genomf rts f r Alvastras n romr de. Det ldre storskaliga kartmaterialet har excerperats och ett storskaligt s.k. historiskt kart verl gg har uppr ttats f r 1600talets markanv ndning och rumsliga organisation. Under ren 1992 till 1996 har flera arkeologiska unders kningar genomf rts av projektdeltagama och av arkeologer fr n Riksantikvarie mbetets unders kningsverksamhet.1 Tack till Alf Ericsson, Christian Lov n, Anders W stfelt och _Ianken Myrdal som har 1 st manuset, korrigerat faktafel och bidragit med v rdefulla synpunkter p inneh llet. Detta har delvis f tt mig att att verge vissa f rest llningar och ppnat f r andra tolkningar. Ett stort tack till EvaLotta P ivi som har varit redakt r och gjort text och bild 1 sbara. 2 1 Delresultat fr n projektet har tidigare publicerats i en rad artiklar: Clas Tollin (2002) ”Alvastra kloster och Sverker tten. En rumslig studie av det medeltida goinnehavet” Ny v g till Medeltidsbreven. Riksarkivet. Lars Ersg rd (2006a) dels ”Forskningsprojektet Det medeltida Alvastra” dels ”D dens berg och Guds husf rf derskult, kristnande och klostret i Alvastra i den tidiga medeltidens sterg tlan ”. Marie Holmstr m (2006) ”Makten och himmelriket: kontinentala kontakter och f r nderliga f rbindelser i det medeltida Alvastra och Link pings stift”. De sistn mnda tre uppsatserna finns samlade i skriften ”Helgonets boning: studier fr n forskningsprojektet Det medeltida Alvastra”. (2006). Red. Lars Ersg rd. Lund. En f rkortad engelsk version av f religgande skrift med titeln ”Demesne farms and parish formation in Western sterg tland. A spatial study of church catchment areas and ownership structures when Alvastra Abbey was founded” har godk nts f r publicering. (Settlement and Lordship in Viking and Medieval Scandinavia, The Medieval Countryside 9, Brepols Publishers). n KAPITEL 1. Bakgrund, problem och syfte Storgårdar eller byar? Bebyggelsens förändring från vikingatid till tidigmodern tid Enligt en ofta underf rst dd uppfattning skulle den dominerande bebyggelseformen i Sverige under vikingatid/ ldre medeltid ha best tt av n gorlunda mnstora familjejordbruk. Bakom detta finns b de en f rest llning om att det fanns en slags ”normal” g rd och att majoriteten av jordbrukarna var sj lv gande b nder mf rbara med de skatteb nder som dyker upp i vasatidens jordeb cker. B de ldre och yngre historiker samt r ttshistoriker har utg tt fr n att det existerade ett dominerande skikt av sj lv gande b nder under vikingatiden och att det var dessa som var grunden f r de senmedeltida skatteg rdarna, tminstone i Uppland.3 Ett liknande f rh llande g ller f r Danmark. Senast har Nils Hybel konstaterat att det f rekom storjordbruk under ldre medeltid. Han anser dock att de danska storg rdarna under 1100 och 1200talen var en parentes som inf rdes av kyrkan eller av kyrkliga institutioner och att vikingatidens jordbruk huvudsakligen utgjordes av b nder som inom byns ramar bedrev ett sm skaligt familjejordbruk.4 Ett flertal studier har g tt ut p att f ra samman dessa hypotetisk j mnstora jordbruk till st rre enheter f r taxering och bemanning av ledungsskeppen. R ttshistorikern Gerhard Hafstr m konstruerade administrativa systematiska system grundade p en enhetlig mansusenhet som aggregerades till administrativa enheter i form av tolfter och hundaren som 3 F rest llningen om en sj lv gande bondeklass som bas f r 1 100talets agrarsamh lle omfattas av de flesta ldre forskare, t.ex. HOW (Holmb ck och Wess n) (1940 s 95 f) och Carl G ran Andras (1960 s 88). Rahmqvist 1996 s 296 f. 4 Hybel & Poulsen 2007 s 165, s 384 f. byggde p tolv respektive hundra g rdar (Hafstr m 194.9). Sentida efterf ljare har okritiskt byggt vidare p denna id och tycker sig kunna finna systematiska rumsliga och hierarkiska indelningar utifr n ortnamn och fornl mningar (Hyenstrand 1974). Fr gor om hur s dana system kunde konstrueras i en kart och skriftl s tid, eller vem som hade m jlighet att genomdriva dessa genomgripande reformer besvaras inte.5 Uppfattningen om en vikingatida enhetlig bondebefolkning har ifr gasatts. mnet har behandlats av Tollin i avhandlingen ”R g ngar, gr nshallar och goomr den” med centrala Tioh rad (Sm land) som unders kningsomr de. Studien visade att det tminstone f r Sm lands del r dde en stor variation i bebyggelsens storlek. De vikingatida enheterna var dock verlag st rre n bebyggelsen i de medeltida kolonisationsomr dena. Tollin konstaterar att de vikingatida enheterna inte ut ordes av byar utan av storg rdar med underst lld arbetskraft medan den medeltida bebyggelsen kolonisationen pr glades av familjejordbruk. N gon ”normalg rd”kunde inte bel ggas f r rn ldems och den tidiga medeltidens bebyggelseenheter. (Tollin 1999). Resultatet ligger i linje med vad flera andra forskare har kommit fram till under senare r, n mligen att storg rdar och inte byar med familjejordbruk dominerade under ldre medeltid i stora delar av Syd och Mellansverige.6 Historikern Herman Sch ck konstaterade redan 1959 att sterg tland vid medeltidens ing ng pr glades av storgods, vars huvudg rdar drevs av tr lar. Sch ck ger ven en bild av hur dessa var uppbyggda. Runt storg rdama fanns mindre nybyggen och landbog rdar som brukades av landbor. Han menar vidare att jord garen lt bygga kyrkor vid dessa storg rdar (Sch ck 1959 s 197). K llmaterialet r sparsamt men det finns enstaka bel gg p ofri arbetskraft nnu vid 1200talets slut. Den stg tska stormannakvinnan Kristina Fastesdotter sk nkte omkring 1270 g rden Ramshammar i Svealand med alla dess till gor till Alvastra kloster. F rutom jordag van: ...kung r utf rdaren att Margareta och Ragnhild fr n Tift, Manne, Sven Erngundsson(?), Erik, Hermund fr n Lande , Sigge L ngs s ner Johannes och Ragvald, Havard, Sven samt Cecilia f tt sin frihet (SDHK 762, DS 855). ven geografer som David Hannerberg har velat se en storslagen planeringsid bakom ldre rumsliga regelbundenheter (Hannerberg 1975). 6 Rahmqvist 1996. Ericsson 2007. Riddersporre 1989. Riddersporre 1995. I Danmark har tidigmedeltida storjordbruk (villikationer) bl.a. behandlats av Ulsig 1968. 10 r 1284 sk nkte storrnannen Ragvald Ingesson sin g rd straby i Hults socken i norra Sm land till Alvastra kloster och sin stridsh st till br derna (munkarna) i Sk nninge och S derk ping, f r att konventen skulle dela p v rdet av h sten. Dessutom gav han sex tr lar fria (Ds 786, vers ttning Claes Gejrot). I sitt testamente 1282 friger Ingeborgi Gl n s i Svanshals socken alla sina tr lar (Nev us 1974, DS 755). Man anar att Tift, Landsj , straby, Gl n s, och kanske Ramshammar, alla var aristokratiska storjordbruk under andra h lften av 1200talet.7 Jordägandet under 1 1 OOtalet En grundl ggande fr ga g ller kontrollen ver marken dvs. hur jord gandet var f rdelat. Vid 1100talets mitt var det kyrkliga jordinnehavet nnu i huvudsak begr nsat till n gra strategiskt bel gna biskopsgods och cisterciensklostrens fundationsdonationer. Kungen disponerade kronogods komplexet Uppsala d vilket bl.a. avspeglas i Husaby, Husbynamnen. Dessutom hade kungen r tt till en tredjedel av h radsallm nningama i G taland. Till detta ska l ggas kungligt patrimonium, dvs. de statsb rande sl kternas ttegods som till stora delar vergick till kronan (Ros n 1949). Hur jord gandet i vrigt s g ut r mycket oklart, t.eX. relationen mellan mindre jord gare och det aristokratiska verskiktet. Det saknas ocks kunskap om i vilken omfattning storg rdarna var sj lvst ndiga jordbruk under en gare eller huruvida ett f tal sl kter dominerade jord gandet med stora regionala godskompleX. Sj lva gandets natur och inneh 11 kan ocks diskuteras. Hur f rh 11 det sig t.eX. med den enskildes frihet att disponera en viss egendom i f rh llande till sl ktens eller ttens r ttigheter? Med andra ord hur l ngt str ckte sig den enskildes r dighet och var tog sl ktens vid?8 Det skriftliga materialet r fragmentariskt och mycket r ok nt om den ldre medeltidens storg rdar. Detta g ller ven hur jordbruk och boskapssk tsel bedrevs rent funktionellt. Innebar storg rdssystemet ven en agrar stordrift och hur var arbetet i s fall organiserat? Vilken social st llning hade arbetskraften och hur bodde de? Vem gde husen, redskapen och boskapen? (Myrdal 2003, Lindkvist 2003). 7 Kunskapsl get f r sterg tlands del har sammanfattats av Alf Ericsson 2007 (Ericsson 2007 s 5161). De ofrias situation har behandlats i flera uppsatser i boken ”Tr lar: ofria i agrarsamh llet fr n vikingatid till medeltid. Skrifter om skogs och lantbrukshistoria 17. 2003.” 3 Fr gan om jord gande och dispositionsr tter under ldre tid har bl.a. behandlats av Tollin 1999, och flera f rfattare bl.a. i ” gander tten i lantbrukets historia. Skrifter om skogs och lantbrukshjstoria 8. 1995.” 11 N r det g ller det ldre godssystemets organisation har agrarhistorikern _Ianken Myrdal bl.a. utifr n brytens (g rdsf rvaltarens) f r ndrade st llning studerat utvecklingen fr n vikingatid till h gmedeltid: Under Vikingatid 1 g ett system av storg rdar utlagda ver landskapet, dessa styrdes patriarkalt och i hush llet ingick tr lar, underlydande emedlemmar, med flera. (Myrdal 2007a s 161) Myrdal anser vidare att detta system b rjade uppl sas under 1000talet och att mindre enheter avs ndrades. Han har summerat I get vid mitten av 1200 talet i fyra punkter. F r det f rsta fanns det g rdar/jordbruk i en glidande skala fr n mycket sm enheter till storg rdar av varierande storlek. F r det andra drevs storg rdarna ofta av en bryte som var efterf ljare till den tidigare tr lf rmannen. D rmed anser han indirekt att samma person kunde vara gare till tv eller flera storg rdar som sk ttes av garen/stormannens brytar. F r det tredje disponerade bryten troligen ett eget jordbruk vid sidan om storg rden. Storg rden som var underst lld en bryte motsvarar den europeiska villileationen.9 F r det fj rde kunde den frigivna bryten ga l s re och p brytehemmanet fanns b de jord garens och brytens l s re. Giltigheten f r den ovan givna beskrivningen av den tidigmedeltida agrara bebyggelsen ska studeras n rmare f r Alvastra klosters n romr de i v stra steg tland, dvs. ett omr de som avgr nsas av V ttern i v ster, Vadstena i norr, Hov och Bj lbo i ster och Holaveden i s der. Unders kningen best r av tv delar. Den ena behandlar storlek och karakt r p g rdar och byar, dvs. de funktionella bebyggelseenheterna. F r Alvastradom nen g rs en mer ing ende historik av markanv ndning och bebyggelse. Det andra problemomr det g ller den territoriella sockenbildningen och relationen mellan storg rdar, egenkyrkor och den senare sockenstrukturen. Unders kningen g rs s ledes p i huvudsak tv rumsliga niv er; de funktionella bebyggelseenheterna, och den mer vergripande ”sockenniv n”. Tidsm ssigt ligger tyngdpunkten p det som i Sverige kallas ldre medeltid, d.v.s. 10501350.10 9 F r att skilja storg rden fr n brytens eget g rdsbruk anv nds h r termen brytehemman f r det senare. 10 Bebyggelseenheterna blev senare ofta jordregisterenheter i de statliga jordeb ckerna vare sig de var byar, enstaka hemman eller storg rdar. 12 § 1 0 115 210 km .Nyuk irkia Vindcsladhal ____.____,__.m _ _ " ILA D_t .Kälvcslc . Haghaby höghå Sten ( .. . . n Nasmn (a I Hmm_ . . VHSTENA! äldsladhfl .SW' Ömhetåh. %ivilstadha . < 1 °Valeunn 0 [1 '1= Broby .Stra . Kund? " “w DALS SKENINGE . A Roslösa. a'lllärustadha I I .Hof Biåilbo w g., Vävu sunda: åpund" 'Eli' . ' ' Sk rukub . ›. Kum a )' Åmo ergh Sva shalsü" 0' Huxsmdhn. ' _øb __ (rrt'mhuümw "' ?.:= .Vudhcrsmdhn ' '7 Allam; EiUI'HH“M'ü” ?iardhsmdlm I '51.: Sl'crrkerxknpoffør \ .Hedhe Rök H Valla . R . "7 Häsnml 'l'holl'át ldha . “mil I. i GILSTR NGS r .LING s mig. M . “by _ __ _ __j MG Ödhishögh . våim__ ADH Figur 1. V stra sterg tland under medeltiden. Sockenkyrkor r utm rkta med runda prickar och h radsgr nserna med heldragna linjer (A 5 13331344). Syfte Syftet r; f r det f rsta att rekonstruera bebyggelsestrukturen f r tidig medeltid, f r det andra att belysa garf rh llandenas roll f r att Sveriges f rsta cistercienskloster anlades s der om Omberg samt f r det tredje, att s ka de territoriella socknarnas ursprung utifr n en analys av de rumsliga f rh llandena. 13 De tidiga cisterciensklostren Alvastra r det ldsta cisterciensklostret i Norden och det 40:e dotterklostret till Clairvaux p gr nsen mellan Burgund och Champagne. Under abboten Bernards kraftfulla ledning utvidgades ClairvauX”s inflytande starkt i norra och v stra Europa. De f rsta alvastramunkama kom ocks fr n detta kloster. I projektet ”Det medeltida Alvastra” har den naturliga utg ngspunkten varit klosteromr det och dess n rmaste omgivningar. En av fr gest llningarna har g llt om omr det s der om Omberg hade unika kvaliteter och om detta var orsaken till att Sveriges f rsta och viktigaste cistercienskloster hamnade just p detta st lle. Det b r ju ha funnits andra 1 mpliga platser. Ytterst g ller fr gan vilka faktorer som var avg rande f r IIootalets klosteretableringar. F r att ta reda p detta har bl.a. bebyggelsestrukturen och garf rh llandena n rmare unders kts med hj lp av medeltida skriftliga k llor, Vasatidens jordeb cker, ldre lantm terikartor och landskapet i sig. S rskild vikt har lagts vid de rumsliga f rh llandena vid vikingatidens slut och den ldre medeltiden. Flera f ruts ttningar m ste vara uppfyllda f r en cisterciensisk klosteretablering, inte minst en gedigen materiell bas. Utan en stark ekonomi och politiskt st d kunde inte klostrens lngsiktiga verlevnad s kerst llas. Bakom de svenska IIootalsklostren fanns alltid inflytelserika grundare och beskyddare. Historikem LarsAme Norborg konstaterade 19 58 i sin avhandling ”Storf retaget Vadstena kloster”: I den m n k llorna ger oss en inblick i IIootalsklostrens tillkomsthistoria, Visar det sig, att dessa i likhet med Vadstena regelm ssigt har grundats ”largicione regum et prina'pum” [genom kungamas och furstarnas frikostighet]: fundationsgodsen har sk nkts av medlemmar av kungafamiljen eller av inflytelserika stormannasl kter. ven f r sin fortsatta expansion r klostergodsen beroende av fr lsets givmildhet (Norborg 1958 s 82). Runt centralbygdema i G taland fanns p IIootalet stora allm nningar utan fast bebyggelse. I V sterg tland kallades dessa ”alla g tars land” och omtalas som en landsallm nning. Vanligen h rde dock allm nningarna till det h rad i vilket de var bel gna. Formellt utorde de en samf llighet d r en tredjedel gdes av kronan den sk. kungstredingen och tv tredjedelar gdes kollektivt av h radets jord gare (Ros n 1949, Tollin 1999 s 23 f). De st rre jord garna i centralbygdema kunde h rigenom g ra anspr k p betydande delar av de medeltida kolonisationsomr dena. Tack vare kungstredingen f1ck ven kronan tillg ng till nyodlingsmark. Detta g llde ocks i omr den d r kungasl kterna saknade egna sl ktgods eller Uppsala d g rdar. 14 Lysings h radsallm nning, den s.k. Holaveden ster om V ttem, var vidstr ckt och sparsamt befolkad vid 1100talets mitt och hade varit ett utm rkt omr de f r ett kloster enligt de tidiga cisterciensreglema som sade att munkarna skulle bos tta sig i demarken och ta upp nyodlingar och f rs rja sig p eget arbete. Kungstredingen borde ha varit m jlig att verl ta som grundpl t f r en s dan klosteretablering. Det f rekom ocks en viss nyodling fr 11 Alvastras sida. Detta g llde t.eX. nybygget ”Fleskoryd” med tillh rande torp som marsken H kan Mattisson hade lagt beslag p i b rjan av 1300talet. Efter marskens d d terb rdade Magnus Eriksson g rdama till klostret 1343: Kung Magnus giver, f r sin och sin faders sj 1, till Alvastra kloster nybygget Fleskoryd p Holaveden med tv tillh rande torp, som munkarna ursprungligen hade uppodlat p allm nningen. (Ds 3678) Andra akt rer i Holaveden var Drotsen Knut Jonsson (Aspen s tten) som 1325 uppl t en andel i g rden Lussebo p G strings h radsallm nning till Holmger Puke (135 2522, Tollin 2002 s 235 f). P 1630talet var Lussebo ett litet kronohemman med 7,5 tunnland ker (D7z61). Klostret hade ocks nyodlingar p s dra Omberg men dessa var sannolikt anlagda som avg rdaenheter p Alvastras utmark. Viktigare kolonisationsmarker var Isleryd och Kr khalv 11 p v stra V tterstranden. Andra nyodlingar donerades efter hand till klostret. Helena Sverkersdotter testamenterade 124.0 bl.a. en kvarn vid Horn 11 och skogen Homahult till Alvastra.11 Horn ligger i s dra delen av Kinda h rad och Homahult kan ha sitt ursprung i allm nningsmark. Dessutom testamenterade hon en g rd vid namn ”Guum” (mansionen nostmm Guum) till klostret.12 Konventet anlades dock inte i Holaveden utan i centralbygden s der om Omberg och nyodlingarna hade en underordnad betydelse mf rt med goinnehavet i centralbygden (Holmstr m 86 Tollin 1990). n molendium in occidentali parte 8' amnem que vocatur kom. cum silua homohult (Ds 302) 12 ”Guum” har i diplomatariet identifierats som Gumbyi s dra delen av Lysings h rad, d.v.s. p den tidigare allm nningen. Detta r med stor sannolikhet fel. Gumby var p 1640talet en obetydlig ensamg rd med 7 tunnland ker av mager sandjord (D10b:128). En annan m jlighet r Gumhem i Horns socken. Troligen avses dock Gum i K llby socken s der om Kinnekulle. Detta st mmer ocks med att enheten kallades mamio (storg rd) i Helena Sverkersdotters brev. Alvastra beh 11 inte denna v stg taegendom n gon l ngre tid. Gum sk nktes n mligen 1303 av marsken Torgils Knutsson som morgong va till hans hustru. I Torgils Knutssons testamente 1306 omtalas egendomen som ”curiam meam Cum” (Lov n 1996 s 278, DS 1496). 15 Hur f rh ller det sig med de vriga cisterciensklostren Nydala, Varnhem, Julita och Roma? Finns det n got m nster eller n gra gemensamma n mnare i klostrens placering? Nunnekonventen lmnas d rh n ven om samma fr gest llning vore intressant att unders ka f r dessa. Nydala kloster i Tioh rad i Sm land grundades samtidigt som Alvastra. Klosteranl ggningen ligger inte i n gon dal utan i ett flackt omr de ett par hundra meter norr om sj n Rusken. :Ej/A i' 'Ina q' çNöthult \. ;I oMörhth OIångserum * årestorp 0 ' n , A vafa'ltyjå. O Primar" domän O Nybyggdavgäidaaüiet Figur 2. Nydalas goinehav i trakten v ster om Vrigstad omkring r 1200. St rre delen av Nydalaegendomarna 1 g i Njudungs V stra h rad. Klostret erh ll ven tidigt de f rhistoriska enheterna Lundby och Sunnerby. I stbo h rad i Finnveden ingick bl.a. h radsskogarna Frost s, Flata och N thult. 16 Namnet r s ledes inte topografiskt betingat. Nova Vallis r i st llet en direkt avledning till moderklostret Clairvaux den ”Ljusa dalen”.Trakten kring Nydala utg rs av en medeltida kolonisationsbygd och saknar s vl monumentala fornl mningar som symbolladdade geografiska f reteelser. D remot disponerade kung Sverker d. . (k. 11301156) kungstredingen i omr det (Ds 139, nyd 8). Tidiga diplom visar dessutom att Karl Sverkersson (k. 116067) troligen innehade g rden Sunnerby och biskop Gisle i Link ping K pstadi det 11 rliggande Vrigstadsomr det. (Ds 102, DS 162). Senast vid 1100talets slut kontrollerade Nydala en st rre sammanh ngande godom n runt sj lva konventet (Tollin 1998 s 55 f med kartor). godom nen norr om sj n Rusken utordes av 9 st rre goomr den som msom kallades mansio msom grangie i rkebiskop Andreas Sunesens skyddsbrev fi' n omkring 1200 (D5 119). Fr n sj lva klostret var det hela 15 kilometer f gelv gen, av i stort sett sammanh ngande kloster gor, till enheterna Virstorp och Linneryd l ngst i norr och nordv st. Dessutom gde klostret st djepunkter i Seglaberga vid Lagans utlopp och Sk lby vid Kalmar samt fisken vid Skeen och Os. Varnhems kloster i Valle h rad i centrala V sterg tland grundades omkring r 1150 som ett dotterkloster till Alvastra.13 Fundationsdonationen skulle ha tilldelats klostret av en h g ttad kvinna vid namn Sigrid som m jligen var dotterdotter till kung Inge d. . Sigrid var ven sl kt med kung Erik (den helige) Jedvardssons gem l Kristina. (Edenheim 86 Rosell 1982 s 50 ff samt d r anf rda k llor). Arkeologiska unders kningar har visat att klostret har f reg tts av en stenkyrka fi' 11 1000 talet med en stor kristen begravningsplats strax sydost om klostret (V retemark 2007). Det ldsta klostret i M lardalen var Viby som grundades omkring r 1160 strax ster om det tidigare biskopss tet Sigtuna, ocks det som ett dotterkloster till Alvastra. Viby kloster hade st ttats av en h g ttad kvinna vid namn Doter. Klostret flyttades redan r 1185 till Knut Erikssons kungsg rd S by vid sj n ljaren i S rmland och kom att kallas Julita. Efter flyttningen gav kung Knut Eriksson omfattande jordegendomar till klostret. F rutom S bydom nen som omfattade st rre delen av Julita socken erh ll klostret bl.a. ngs i M laren och fisken vid lvkarleby. Knut anger sig sj lv som fundator av Julita konventet (Ds 64, Stensland 1945 s 1018, Edenheim 85 Lid 11 1978 s 7). ven Julita f rlades i en etablerad yngre rn ldersbygd. Flera gravf lt finns i omr det och ett par hundra meter norr om Julita/ S bys 13 Det finns uppgifter om att etableringen f regicks av misslyckade f rs k p Lur i V nern och i Lugn s i Kinne h rad. Lur ligger i Eskils ters socken i N 5 h rad i V rmland men tillh rde ocks Skara stift (Gertz II 1922 s 138). 17 bebyggelse, i den s.k. Oxhagen, ligger en v lbevarad husgrundsterrass som troligen r ett fundament f r en vikingatida storg rd eller hallbyggnad. I herrg rdsparken finns dessutom en runsten som p tr H'ades i sen tid i klosterkyrkans s dra grundmur d r den anv ndes som tr skelsten. Ristningen lyder: Ormar reste denna sten ver Torkel sin fader. Runstenar r ovanliga i denna del av S rmland och understryker platsens aristokratiska karakt r (RAÄ Julita 94:1, Sv rdstr m 86 Gustavson 1973 s 189 f). Gutnalia (Roma kloster) p Gotland var Nydalas enda dotterkloster. Klosteranl ggningen placerades i Roma som hade en speciell roll som samlingsplats f r det gemensamma Gotlandstinget. Gutnalia skiljer sig fr n de vriga klostren. P Gotland fanns inga kungliga dom ner eller fr lsejord och klostret kom aldrig att ga s rskilt m nga hemman p n. Roma kloster erh 11 i st llet jordagods p Estlands nordkust. I detta fall verkar st det ha kommit fr n danska kungar (Markus 1999 s 22, s 149 f). Senare f rv rvade klostret bl.a. 25 hemman p Norra land. Majoriteten 1 g i H gby socken. D devi by med 11 hemman och n gra n rliggande avg rdaenheter gdes i sin helhet av Roma kloster. Sannolikt var ursprunget en storg rd som verl tits till klostret av en storman eller m jligen av kungen (DMs 4:3 s 1996). Den ofta anf rda f rklaringen till cisterciensklostrens placering r att de f ljde en ordensregel om att konventen skulle anl ggas i demark och att munkarna skulle f rmera sina g rdar genom nyodling. Den ovan orda genomg ngen visar att s inte var fallet f r G talands kloster. F rutom Nydala anlades de tidiga svenska klostren i centralbygder. I flera fall vertog klostren ldre kungsg rdar och stora markomr den som fundations donationer av de statsb rande ttema. Dessutom fanns det en str van att etablera ett cistercienskloster i varje viktigare landskap med b rjan i sterg tland och Alvastra r 1143. 18 KAPITEL 2. Metod och källor Medeltidens jord gande och fastighetsstruktur r sv rutforskad, inte minst p grund av att k llorna r f taliga och disparata. F r att n kunskap om bebyggelsens omfattning och utseende f re r 1350 r cker det inte med en slags k lla utan det kr vs information fr n flera olika h ll. Detta inneb r att en sk. inkluderande metod m ste anv ndas. _Ianken Myrdal kallar detta den k llplumlistiska metoden. Grundid n r att forskaren anv nder olika slags k llor f r att besvara en specifik fr ga. Metoden inbegriper ven att arbeta med s llsynta bel gg och indicier (Myrdal 2007b s 495504). Av samtida k llor kan n mnas fysiska kvarlevor i form av runstenar, runristade tidigkristna gravmonument (ofta kallade Eskilstunamonument), kyrkobyggnader, arkeologiska strukturer och fynd. Dessutom finns skriftliga uppgifter i de ldsta diplomen. De tidigmedeltida l mningarna r cker dock inte f r att rekonstruera bebyggelsens karakt r, s rskilt inte goomr denas avgr nsning och markanv ndning. F r en s dan studie m ste en retrogressiv metod anv ndas. Med detta menas att utifr n ett yngre k llmaterial t.eX. 1600talets geometriska kartor f kunskap om ldre f rh llanden. Den retrogressiva metoden med kartor som utg ngspunkt har framf r allt anv nts av historiska geografer, t.eX. Helmfrid (1962), Lindquist (1981) och Sporrong (1985), men ven av enstaka arkeologer och historiker t.eX. Ambrosiani (1964) och Rahmqvist (1996). Sammanfattningsvis r de viktigaste k llorna f r denna studie, arkeologiska unders kningar, medeltida diplom och jordeb cker samt ldre lantm terikartor. Dessutom anv ndes kompletterande uppgifter fr n Vasatidens jordeb cker, ortnamn och landskapet i sig med dess f ruts ttningar och betydelseb rare. D rut ver ska ocks indicier om ldre f rh llanden s kas och analyseras utifr n de rumsliga omst ndighetema dvs. 19 hur goomr dena, bebyggelser, anl ggningar och kyrkorl g i f rh llande till varandra. Man skulle kunna tala om en rumslig eller geografisk metod.14 Definitioner Det finns en viss os kerhet om begreppen inom den bebyggelsehistoriska forskningen eftersom olika vetenskaper anv nder samma term f r olika f reteelser eller att olika termer f r samma f reteelse. Termer som brukar orsaka missf rst nd och/eller f rvirring r t.ex. landskap, central plats, g rd och (agrar) by.15 N r det g ller jordbrukets prim ra, funktionella enheter anv nds f ljande termer. Familjejordbmk definieras som en g rd d r bondehush llet utg r arbetslaget och det finns en h g grad av sj lvst ndighet f r hush llet n r det g ller att organisera och genomf ra arbetet. Med hush ll menas i detta fall inte ett storhush ll utan allt fi' n ett jordbrukarpar till en utvidgad k rnfamilj med en eller ett par dr ngar eller pigor. Storg rd (ofta omtalad med termen mamio i de ldre diplomen) definieras som en agrar enhet som r st rre n ett familjejordbruk och d r arbetslaget best r av en arbetsledare och ett st rre eller mindre antal underlydande lantarbetare.16 Termen storg rd knyter s ledes an till ett visst produktionss tt och inte till absolut storlek. Detta skiljer inneb rden fi' n den som t.ex. f rekommer bland vissa historiker och arkeologer d r storg rd definieras som en g rd som r st rre n flertalet vriga g rdar (Hamilton 2008 s 198). En by definieras som tv eller flera g rdar (familjejordbruk) med avgr nsat goomr de (byterritorium eller gov lde), vari alla har sina gor enskilt, samf llt eller i goblandning. Inom ramen f r byterritoriet skall n gon form av gemensamma beslut fattas om bl.a. markutnyttjande, h gnadsskyldighet och f rvaltning av gemensam egendom. (Modifierat efter NE 3 s 468). goomr de definieras som mark som ing r i en viss jordegendom och som r avgr nsad av en juridiskt eller allm nt accepterad r g ng (Tollin 1999 s 14 Den grundl ggande geografiska fr gan r: Vayf r ser det ut p det h 7 s ttet p den h 7 platsen? Denna fr ga kan anv ndas p olika skalniv er alltifir n en enstaka g rd till en st rre region eller ett land. Den kan ocks appliceras p olika tider. Ofta har den historiska geografen ett mindre detaljerat och ett mer areellt inriktat prim rmaterial n t.ex. arkeologen. 15 En ng r f r biologer fr mst en gr smark som b de kan betas och sl ttras medan den agrarhistoriska betydelsen r sl ttermark f r h t kt. En by r f r etnologer en samlad agrar bebyggelse medan en historisk geograf beaktar hela goomr det och inte n dv ndigtvis att bebyggelsen r samlad till en bytomt. 16 Termen mansio brukades i svenska urkunder om st rre g rdar eller huvudg rdar av mer betydande storlek (Andrae 1960 s 88). Under senare delen av medeltiden anv ndes termen am'a b de f r st rre och mindre g rdar (Rahmqvist 1996 s 17 f). 20 27). Ett centralt begrepp i denna studie r godom 11 som definieras som ”ett eller flera n rliggande goomr den som har gemensam gare”.17 Fj ll eller uy'j ll definieras som mark tillh rig en by som r bel gen inom en annan bys r g ng. En utjord r en obebyggd kameral enhet. Storskaliga Iantmäterikartor Den viktigaste ing ngen i nedanst ende studie r de rumsliga f rh llandena, vare sig det g ller karakteristiska m nster eller anomalier av olika slag. F r att studera ldre rumsliga f rh llanden r storskaliga lantm terikartor en viktig k lla. Kartorna inneh ller v rdefulla upplysningar och ofta unik information. De geometriska kartorna visar bl.a. kems storlek och bel genhet liksom ngsmarken och dess avkastning samt byamas fredningssystem (h gnaderna). D rut ver redovisas bebyggelsens l ge hemman f r hemman liksom bygr nser samt vriga kamerala egenheter som 1] 11 och utjordar. F r de enskilda bebyggelseenheterna kan markens inre differentiering analyseras, t.eX. byggnadstomtens lge i f rh llande till kem. Fredningssystemets utfoan visar hur produktionen var organiserad. Vidare avsl jar goñgurema ofta relationen mellan prim ra och sekund ra enheter. ven f reteelser som del ggelser och sammanflyttningar kan utl sas fr n de geometriska kartorna. Tack vare att OmbergT kemomr det tillh r det tidigaste och b st karterade i Sverige kan bebyggelse och markanv ndning fr n 1600talets f rsta h lft och fram t beskrivas v 1 utifr n geometriska kartor. Fr n omkring 164.0 finns en n stan fullst ndig storskalig kartering. En ny storskalig kartering genomf rdes i samband med reduktionen p Karl XI:s tid. Jordeboken D6 fr n 1633 omfattar 8 socknar i Dals h rad med sammanlagt 62 bebyggelseenheter f rutom utjordar, ut ngar och 1] 11. Saknas g r endast s teriema Ameberga och Nadd i rberga socken samt V sterl sa, H cken s och det fr lsedominerade Hageby i Rogsl sa socken. Dessa enheter karterades dock omkring r 1690. ven Aska, Lysings och G strings h rader har n stan helt ckande karteringar fr n omkring r 1640.18 17 Termen har en liknande betydelse som godskomplex (Rahmqvist 1996 s 18 H), men godom nen har ven krav p en geografisk kontakt mellan enheterna. m Kartorna terñnns i de geometriska jordeb ckerna D6 (Dals h rad 1633), D5 (Aska h rad 163537), D7 (G strings h rad 163839) och D10, D10a, (Lysings h rad 164041). 21 Ortnamn Vissa historiska agrara strukturer r flexibla och m jliga att anpassa efter ndrade f ruts ttningar, t.eX. f rdelningen mellan markslagen ker, sl tter ng och betesmark. Andra r mer stabila och motst ndskraftiga mot f r ndringar. Det senare g ller t.eX. bebyggelsenamn som inte bytts ut ven om den namngivande faktorn sedan 1 nge spelat ut sin roll. Ortnamnen blir p detta s tt spr kliga fossil som b r p information om de f rh llande som r dde d de skapades (Strid 1993 s I 3). Ägoområden och rågångarstabila Iandskapselement Ett delvis liknande f rh llande g ller juridiska/ ekonomiska f reteelser som goomr den och r g ngar. (Definitioner se Tollin 1999 s 28 En fr ga som s llan diskuteras inom modern forskning r ldem p bebyggelseenhetemas goomr den, t.eX. som de redovisas p de ldre storskaliga kartorna (Ambrosiani 1964). Avgr nsningen av ett visst goomr de beh ver t.eX. inte p verkas av att brukningsformer och/ eller bebyggelse f r ndras. En storg rd kan utan problem delas upp till en by med landbog rdar utan att de yttre gr nserna f r ndras. P samma s tt kan g rdarna i en by egaliseras, d.v.s. g ras lika stora, 1 ggas de eller nyetableras utan att sj lva goomr dets gr nser ber rs. Detta g ller i h g grad OmbergT kemomr det d r det finns ett stort antal utjordar och kamerala egenheter som dock inte verkar ha p verkat goomr det som s dant. Ett s dant exempel r Millingstorp i R ks socken d r den geometriskt reglerade bytomten bestod av ett hemman och fyra obebyggda utjordar. Bytomten 1 g dessutom asymmetriskt i f rh llande till kern (DIob:5354). M nga juridiska och ekonomiska f reteelser har knutits till sj lva goomr det.19 Ett s dant r byam let som reglerar g rdarnas andel av nyttigheterna inom byn, dvs. hur stor kem var och hur mycket ng som fanns att tillg f r respektive g rd. Byam let anges oftast i alnar i sterg tland. Det fanns d remot inte n gon best md areal f r en ker som kn ts till byam let en aln utan detta varierade fr n by till by. Omkring 164.0 hade t.eX. Alvastras fyra g rdar alla ”20 alnar bred ker i byam 1”. Detta innebar att de disponerade 223A tunnland ker vardera eller att I aln i byam l motsvarade I,I tunnland ker (D 10:8 586). 19 I centralbygder var det byarnas goomr den som vanligen bildade skifteslag n r det var dags f r de moderna jordskiftena under 1700 och 1800talen. 22 Figur 3. Millingstorp. De geometriskt reglerade tomterna nr 25 r obebyggda utjordar. Tomterna ligger asymmetriskt i f rh llande till kermarken vilket tyder p bebyggelsem ssiga f r ndringar. goomr det som s dant kan dock ha varit detsamma. Bygr nsen r utm rkt med en prickad r d linje (D10b:5354). Byn Sv m i Lysings h rad hade sex egaliserade g rdar med vardera en 20 alnar bred ker i byam 1. I detta fall motsvarade emellertid 20 alnars byam 1 en kerareal p 13% tunnland eller 0,7 tunnland ker per aln (D 10:10203). Det normala var vidare att g rdarna i en by gde tillh rande skog och utmark kollektivt. D remot var g rdar i andra byar utest ngda fr n dessa marker. Inte ens digerd den verkar ha p verkat byarnas gr mer i n gon st rre utstr ckning. I skogsbygder kan tskilliga dehemman terñnnas som kamerala utjordar eller ha levt vidare som ngar, oxhagar m.m. som brukades av en granne men som ibland beh ll sitt gamla bebyggelsenamn.20 I sl ttbygden verkar f byar ha slagits ut helt. N gra exempel p delagda vikingatida enheter har inte kunnat p visas fr n OmbergT kernomr det. 20 deg rden Hemvidakull i Askeryds socken blev Skavarps ng, deg rden H jeboda i Hj hnseryds socken blev ngen Moen (Tollin 1999 s 161, 164 i). En deg rd med inte k nt namn i Vimmerby socken blev ngsfj llet Humpen i P rstorps by (04:73, Tollin 2008, Larsson 1970). 23 D remot har det f rsvunnit enheter p Omberg och enstaka avg rdaenheter t.eX. Lunna i V versunda. Detta inneb r att 1600talets goomr den och r g ngar i m nga fall avspeglar den medeltida situationen. D remot har s kerligen andra kamerala och juridiska f reteelser som utjordar och urfj ll delvis sitt ursprung i delagda enheter under den senmedeltida agrarkrisen. En orsak till att det fanns ett st rre motst nd mot att f r ndra relationerna mellan olika bebyggelseenheter n f rh llanden inom dem r att flera intressenter blev ber rda samt att nya juridiska och ekonomiska faktorer d m ste v gas in. Det fanns dock tillf llen d goomr den uppl stes eller fick starkt ndrade gr nser. Ett brott i goomr denas kontinuitet b r bero p omv lvande sociala och/ eller ekonomiska h ndelser. Det fr msta exemplet p en s dan h ndelse i OmbergT kernomr det var etableringen av Vadstena kloster och framv Xten av Vadstena stad strax f re r 1400.21 En annan f reteelse som p verkade goomr dena var inr ttandet av den kungliga jaktparken Ombergs Djurg rd p 1600talet. Den tidigmedeltida bebyggelsens storlek Det finns flera s tt att uppskatta en bebyggelses storlek under ldre tid. En variabel som ofta anv nds r antal kamerala hemman. I normalfallet r en by med flera hemman ocks st rre n en med f rre. Hemmanen kunde emellertid variera betydligt i storlek. Detta inneb r att bebyggelser med f rre hemman kunde vara st rre n grannbyama ven om dessa r knade flera kamerala hemman. Byamas hemmanstal inneh ller ven en kronologisk aspekt. I allm nhet finns det en positiv korrelation mellan bebyggelsens kamerala storlek och lder. Ortnamn och fornl mningar visar att sm l ndska bebyggelseenheter med fyra hemman eller mer i regel g r tillbaka till f rhistorisk tid (Tollin 1999 s 4.4 samt d r angivna k llor). Det omv nda f rh llandet har mindre relevans. Ett enstaka hemman kan s ledes ha ett f rhistoriskt ursprung. Orsaken till detta kan tolkas som att de ldre enheterna verlag var st rre produktionsenheter och d rf r rymde fler hemma n de medeltida bebyggelseenhetema som fr n b rjan var anpassade till ett familj ejordbruk.22 21 N gon total omvandling var det inte fr ga om Vadstena Borgarg rd/Avelsg rd r knades som 12 attungar ven efter stadens tillkomst, f rmodligen med bibeh llna r g ngar. 22 I centrala Tioh rad i Sm land var antalet hemman i den medeltida kolonisationsbygden (h radsjorden) 1,2 per bebyggelseenhet att j mf ra med 2,6 i centralbygden. F r de f rhistoriska enheterna i centralbygden, d.v.s. om de medeltida avg rdaenheterna r knas bort, var den genomsnittliga storleken 4,8 hemman (Tollin 1999 tabell 5 47, s 191). 24 ven jordv rderingar i form av attungar eller restal s ger n got om storleken. Tidiga uppgifter om attungar i diplommaterialet r s rskilt intressanta (Dovring 194.7, Ericsson 2007). I Vadstena klosters jordebok fr n 144.7 omtalas vanligen antalet attungar f r klostrets g rdar. Attungarna kan emellertid ha justerats efter hand och anpassats till g rdarnas egalisering. Äkern I denna studie ska en annan variabel pr vas. F rmodligen r kerstorlek ett bra m tt f r att mf ra olika bebyggelseenheter mot varandra. En by med stor kerareal r sannolikt st rre och d rmed mer b rkraftig n en med liten. kems storlek och bebyggelsens utseende omkring 164.0 har d rf r varit utg ngspunkt f r den retrogressiva analysen. Det finns emellertid problem med att anv nda kem som variabel. Ett r att kerarealen f r ndras ver tiden. Arealen ker var ju betydligt mindre p 1100talet n den som redovisas p de geometriska kartorna fr n omkring 1640.23 Det finns flera orsaker till detta. Hela 1200talet pr glades av expansion och nyodling. Visserligen skedde en kraftig tillbakag ng under senmedeltidens agrarkris men mycket hade tervunnits under 1500talet. Det hade ocks skett en utveckling av jordbruksredskapen t.eX. l ngre och b ttre liar samt mer rn i rderbillar och spadar. Dessutom fanns det troligen mer folk 1640 n 1140 vilket i sig innebar b de fler armar i jordbruket och fler munnar att m tta. Proportionema mellan de olika bebyggelseenhetemas kerinnehav vid olika tider b r d remot ha varit n gorlunda stabila, tminstone i ett s enhetligt omr de som OmbergT kem. En orsak till att kems storlek inte har anv nts p detta s tt tidigare r att denna variabel har varit sv r att komma t och tagit tid att excerpera. Sedan 2009 finns emellertid kerarealema fr n 1630 och 1640talens kartor tillg ngliga digitalt f r cirka 12 000 bebyggelseenheter fr n Tomedaleni norr till landi s der.24 m I de fall (1 r geometriska kartor fr n 0 1640 saknas har kerarealen uppskattats efter de ldsta befintliga kartorna. En reduktion av kems storlek har skett efter schablon beroende p kartans lder. Se sockentabellema. Det finns en relativt god verensst mmelse mellan hemmanstal och ker i unders kningsomr det. I genomsnitt hade varje hemman 20,8 tunnland ker vilket r m jligt att bruka f r en om jorden ligger i tv s de. Skillnaden i storlek mellan olika hemman var dock stor och kerarealen r ett b ttre storleksm tt. 24 En databas har byggts upp av information fr n de ldre geometriska kartorna. F rutom bebyggelsen har ett 15tal tematiska objekt koordinatsats. Det g r (1 rmed snabbt och enkelt att anv nda l gsesrelaterade objekt. Det r ocks m jligt att g ra sammanst llningar av stora m ngder data och att g ra valfria geografiska aggregeringar. (GEORG, databas i Projekt ldre geometriska kartor, RA). 25 Medeltidens åker Enligt flera uppgifter i Vadstena klosters jordebok fr n 144.7 var avraden (arrendet) lika med uts det: skal gøras alfradh wm aridh swa marga (m nga) spaen korn aeller thynj som sas wppa fornaemda likkior (lyckor) (avraden) gørs aff swa mykith som thaer wppa saas The raentha swa mykla afskuld som thaewppa sas (Larsson 1971 s 2, s 4., s 6). Detta innebar att om avkastningen var tre g nger uts det (tredje kornet) 5 var avraden h lften av sk rden sedan uts det fr nr knats. Vid en avkastning av fj rde kornet var avraden en tredjedel av verskottet. Uppgiften om avrad lika med uts det kan anv ndas f r att uppskatta kerarealen enligt principen att I tunnas uts de ungef r motsvarar ytm ttet I tunnland.25 Fr n uppgifterna om kerareal p 1500 och 1600talen b r det vara m jligt att mf ra storleken p byarnas tidigmedeltida f reg ngare om goomr dena har varit n gorlunda stabila. Ett problem r att v rdera och v ga in andra nyttigheter n spannm 1. Man kan ju t nka sig att en f rh llandevis liten kerareal kan kompenseras av andra resurser t.ex. rika betes och sl ttermarker eller goda fisken.26 Med lp av de ldre storskaliga kartorna har kerarealen omkring 1640 ber knats f r varje by eller motsvarande i OmbergT kemomr det. Utifr n kems storlek har bebyggelseenheterna indelats i 5 klasser. Klass I best r av bebyggelseenheter med upptill 20 tunnland ker. (I tunnland r knas som 4 900 kvadratmeter eller knappt en halv hektar). Detta inneb r maxith Io tunnland rligt bes dd ker i tv 5 de och klassen omfattar framf r allt ensamg rdar som r m jliga att bruka p familjebasis. Klass 2 har 20 till 80 tunnland ker, klass 3 har 80 till 14.0 tunnland ker och klass 4 har 140 till 200 tunnland ker. Den femte klassen utg rs av enheter med 200 tunnland ker och d rut ver. 25 Uppgifterna g ller lyckor runt Vadstena och andra avradsprinciper kan naturligtvis ha f rekommit. Avraden som en tredjedel eller h lften av verskottet verkar rimlig. J mf r med att avkastningen fr n en ko under 1300 och 1400talen var I pund sm r vilket motsvarade % av rsproduktionen. I pund kan i sin tur motsvara reproduktionskostnaden. (Bj rnhag, G ran 8: Myrdal, Janken (1994), SDIIK 39686). 26 Den ldre markanv ndningen r till god hj lp f r att f rst och tolka uppgifter i annat k llmaterial t.ex. diplomen. Den rumsliga bilden kompletteras d rf r med uppgifter fr n andra k llor, t.ex. om gande och produktion. Metoden att med hj lp av ldre lantm terikartor rekonstruera de tidigmedeltida goomr dena har tidigare anv nts av Tollin f r centrala Tioh rad i Sm land (Tollin 1999). 26 Klassning av bebyggelseenheter efter åker 1640 5 O över 200tnl O O O 4 140 200 ml 3 80 140 ml 2 2080tnl |. egenkyrka Figur 4. Klassning av bebyggelse efter kerstorlek omkring 1640. Symbolerna anv nds i sockenkartorna i kapitel 5. Bebyggelsen visar ett tydligt geografiskt m nster. Stora och medelstora enheter dominerar i den f rhistoriska bygden runt T kern. Omberg r ett undantag. Den medeltida kolonisationsbygden i Holaveden mot Sm landsgr nsen best r d remot av sm enheter. De st rre och d rmed ldre enheterna har antingen sitt ursprung i byar med tv eller flera familjejordbruk eller i storg rdar som drevs med underst lld ofri och/ eller halvfri arbetskraft. Den medeltida nyodlingen skedde d remot f retr desvis i form av familjejordbruk p ensamg rdar. Tidsm ssigt verkar nyodlingen i Holaveden och verg ngen till landbobruk st mma verens. Det finns 5 ledes skillnader i bebyggelsestrukturen som r relaterad till en kronologisk faktor. En alternativ f rklaring r att dominansen f r ensamg rdarna p h radsjorden har naturgeograñska orsaker. Mot detta talar att det f rekom ldre storg rdar ven i skogsbygd t.eX. Torpa i L nghems socken i V sterg tland eller L gern s och Kalvsved i Ydre. Det finns ven sl ttbygder som domineras av ensamg rdar men d r r det sig om medeltida kolonisationsomr den t.eX. Kr khalv ni stra V sterg tland (Holmstr m 86 Tollin 1990, Tollin 2009). 27 El Hanehult FOISVik/\MÖLLTORPS SOCKEN VID MEDELTIDENS SLUT \ EkaboletEl HEian\ I I I I I \ SvärtebäckenEl " Frökärrn] III Alvastra kloster hemman E| Övrigt hemman 1 A Torp |. Brevik .i i' l' Sockenkyrka 0 5 km '49' Kapell Gräns för Kråkdomänen 0 1200 ' _ ,v Sockengräns Figur 5. Kr khalv n med omgivningar Alvastra klosters goinnehav omkring 1500. M lltorps socken best r dels av Alvastras Kr kdom n fr n omkring 1200, dels nybyggen p h radsmarken i norr. övrigt källmaterial N rheten till Vadstena kloster inneb r att m nga enheter i Omberg T kernomr det omtalas i klostrets jordeb cker fr n 1400talets andra h lft, vilket inneb r att det finns detaljerade uppgifter om avrad, jordv rdering, f rv rv och annat. I vissa fall finns t.eX. uppgifter om kerns storlek som i sin tur kan st llas mot kerarealen i kartorna. Retrogressiva analyser kan ocks g ras om garf rh llanden och nyttigheter fr n enstaka diplom efter 1350. 28 KAPITEL 3. OmbergTåkernområdet OmbergT kemomr dets bebyggelse och landskapshistoria har framf r allt behandlats av kulturgeografen Staffan Helmfrid i avhandlingen " sterg tland, V stanst ng, Studien ber die ltere Agrarlandschaft und ihre Genese” (1962). En tv rvetenskaplig studie med cirka 20 uppsatser om de medeltida f rh llandena runt Alvastra publicerades 1990 med titeln ”I Heliga Birgittas trakter”. Uppsatserna behandlar bl.a. fornl mningar, ortnamn och bebyggelsef rh llanden. stra delen av omr det har bl.a. uppm rksammats i flera uppsatser i skriften ”600 r i Vadstena” (2000). Administrativt ber rdes omr det av Lysings, Dals, Aska och G strings h rader. Dals, Lysings och G strings h rader m ttes i T kern medan Aska h rad gr nsade i norr. P 1800talet r knades norra delen av Omberg till Dals h rad och s dra delen till Lysings h rad.27 Naturgeografin Omberg r en 10 kilometer l ng och 23 kilometer bred urbergshorst som reser sig 175 meter ver V tterns yta. Vid Omberg stupar v tterstranden brant men s v 1 s der som norr d rom r m tet mellan sj och land mindre dramatisk. Norr om berget finns flera uddar och n s som g r ut i V ttem t.eX. Hovan s, H cken s, Ulln s (Fyrstensberget) och Sk ljen. S der om berget finns en naturlig hamn i H stholmen. Sj n T kern, ster om berget, r en grund sl ttsj med ett rikt f gelliv. T kern s nktes betydligt p 1840talet (Magnell 1943 s 304 E). I och med detta f rsk ts strandlinjen och en del vattensjuka marker kunde odlas upp. Den ppna vattenytan minskade och ersattes av stora vassb lten. T kern har sitt viktigaste tillopp fr n s der genom Disevids n som rinner upp i 27 sterg tlands h radsindelning har behandlats av Andersson (1982) och Brink (1990). 29 Holaveden. Utloppet sker t norr genom lna n som idag har r tats och delvis f tt en ny str ckning i form av T kems kanal. lna n hade innan sj s nkningen en fallh jd p n ra 7 meter ver en cirka 7 kilometer l ng str cka. H jdskillnaderna togs ut av kraftiga fall vid Broby, Kedevad och lna. Syd st om Omberg finns den vidstr ckta myrrnarken Dags mosse som avgr nsas i ster av sj n T kern. Dags mosse avvattnas av leb cken som har sitt utlopp t s der i V ttern. Det finns ocks myrrnark med organogena jordar p H ngerhalv n och T kems norra strand. Fullkoloniserat under yngre järnålder Nord st och ster om Omberg och T kern utbreder sig den kalkhaltiga Vadstenasl tten som r en av Sveriges ldsta och b sta jordbruksbygder med en jordm n av b rdig och kalkhaltig mor n och sandlera. Redan tidigt f rekom h r en specialisering mot spannm lsodling. P 1630talet pr glades Vadstenasl tten av skogl shet, h g uppodlingsgrad och spannm lsbyar med h g avkastning per g rd.28 Inriktningen mot en spannm lsekonomi visas ven av att Dals h rad hade fler dragdjur n kor vilket i detta fall innebar fler oxar n kor. Bland de st rre byarna var Hov ett undantag med fler kor n dragdjur (Helmfrid 1962 s 4751). I v stra sterg tland anv ndes under medeltiden s desm tten t 11 och spann d r 1 t n motsvarade 6 strukna spann eller ungef r 3 tunnor (Iansson 1995 s 284 Skatteb nderna var f , de flesta g rdarna gdes av kyrkliga institutioner och v rldsliga fr lsem n. I Uppland r det g ngse m nstret att bebyggelse med namnformer av j rn lderstyp ocks har ett intilliggande yngre rn ldersgravf lt (Ambrosiani 1964, Rahmqvist 1996). S dana bebyggelseenheter har i arkeologisk litteratur f tt beteckningen prim renheter (Hyenstrand 1974 s 36). 25 Staffan Helmfrid orde en sammanst llning av utbredningen av ker, ng och utmarker i sterg tland V stanst ng omkring 1640 med utg ngspunkt fr n de geometriska jordeb ckema D5D10. Resultatet presenterades p en karta i skala 1:100 000 (Helmfrid 1962 kartbilaga 1961. De ldre kartorna rektifierades mot H radsekonomiska kartan fr n omkring 1880). P kartan redovisas kyrkorna med ett kors och varje hemman med en ofylld kvadrat. Linjeelement i form av bygr mer och h gnader r inte utm rkta. Texten r sparsam. Endast socknarnas namn r utskrivna. 30 TÃKERNBYGDENS ORTNAMN (efter Brink 1990) Vättern O förhistoriska nanm A teofora nanm O medeltida nanm Figur 6. T kernbygdens ortnamn. Fyllda ringar = f rhistoriska namn. Ofyllda ringar = medeltida namn. Trianglar = teofora namn. (Efter Brink 1990a s 52) sterg tland V stanst ng skiljer sig fr n Uppland i detta avseende genom att fornl mningar fr n yngre rn lder inte r s rskilt vanliga. Denna skillnad kan delvis bero p bortodling under senare sekler (Broberg 1990, 1991 s 20 En annan m jlig orsak r att verg ngen fr n ett hedniskt till ett kristet begravningss tt skedde ett par generationer tidigare i v stra sterg tland n i Uppland. Att enbart utifr n fornl mningsbilden rekonstruera yngre j rn lderns bebyggelse kan s ledes inte g ras f r OmbergT kernomr det. D remot kan en sammanst llning och analys av ortnamnen ge en bild av bebyggelsen omkring r 1000. Ortnamnen visar att OmbergT kernomr det i stort sett var fullkoloniserat under yngre rn lder (Brink 199oa). Omberg T kernomr det r dock inte helt utan yngre rn ldersgravf lt.29 29 Cirka 600 meter v ster om Heda kyrka finns ett st rre gran lt med drygt 160 bevarade anl ggningar. Ett betydande antal gravar har sannolikt f rsvunnit genom t kt och bortodling. Gravarna r fr n olika tider men ett stort antal kan antas vara fr n yngre j rn lder (Heda sn ra 20:1). Vidare finns det tv gravf lt av yngre j rn lderskarakt r cirka en kilometer norr om Heda Vid en arkeologisk unders kning av en skelettgrav 31 Den t ta bos ttningen innebar att gorna som h rde till en viss bebyggelse redan under yngre rn ldem n stan verallt st tte mot ett annat etablerat goomr de. Bebyggelseenhetemas utmarker var sm eller saknades helt. Det fanns emellertid n gra mindre, obebyggda ”fickor” f r etablering av medeltida nybyggen och avg rdag rdar. Detta g llde fr mst sj lva Omberg men ven trakten nordost om Omberg mellan Hageby och B rstad i Rogsl sa socken, samt delar av N ssjahalv n. I s der m tte den bygdeskiljande skogen Holaveden. Fisket Fisket var tidigt en viktig n ring. Namnet Alvastra har t.eX. troligen med fiske att g ra. Den sannolika efterleden r vazter ,fiskeplats”. F rleden Al r troligen densamma som f rleden i l(e)b cken. Detta Al/ 1 kan inneh lla ñskbeteckningen l (SOL s 21). Den f rmodade ñskeplatsen kan vara leb ckens utlopp eller fallen ett hundratal meter uppstr ms.30 Omr det s der om det sk. Sverkerkapellet har kraftigt f rh jda fosfatv rden. F rklaringen till detta r att det 1 g en fiskeanknuten boplats vid v tterstranden mellan Sverkerkapellet och leb cken. Vid arkeologiska unders kningar har stora m ngder djurben p tr Hats. Benmaterialet liknar det som finns i medeltida st der. Det r s ledes inte fr ga om slaktavfall utan f dorelaterade stycken av gris, n t och f r.31 Detta inneb r att djuren b de har slaktats och tits p platsen, vilket st der antagandet om en boplats med en ansamling av m nniskor. Fiskeverksamheten visas av ett stort antal n ts nken i form av flata runda stenar med ett inhugget hack f r f stning av n tsn ren. Dessutom har ett viktlod av 1200tals typ p tr Hats. Under medeltiden var s rskilt v stra V tterstranden viktig f r fisket. arna fr n H kens s inneh ll lax. Laxama vandrade upp f r att leka i de b ckar d r de hade kl ckts flera r f rut. Det viktigaste laxfisket fanns i Sved n mitt emot Visings s s dra udde. p tr ifades en gravlagd kvinna med en rik upps ttning f rem l, bl.a. sju arabiska silvermynt som orts om till h ngen (Heda sn ra 7:1, 9:1). 30 Ortnamnet Alvastra r omdiskuterat. Flera mer eller mindre fantasifulla f rklaringar har lanserats (Pipping 1926 s 5 if med noter). 31 N t dominerade k ttintaget, d refter kom fl sk medan f rk tt utorde en mindre del. F rv nansv rt nog f rekom endast enstaka ben av tamf gel eller fisk. 32 Figur 7. N ts nke, viktlod fr n cirka 1200, p tr ifade s der om Sverkerkapellet. Det fanns ocks ett fiske vid 11 l ngre norrut. B da dessa fisken och flera g rdar, detorp och skogar p H kens s stsluttning donerades till Vadstena kloster under senare delen av medeltiden (Tollin 2003 s 250 Men det f rekom fiske ven p stra sidan. Enligt en uppgift fi' n 1400talet omtalas att Vadstena kloster gde del i 2 nota draetter vid udden Hovan s vid V ttern norr om Omberg, varav den ena h rde till H ssleby och den andra till H cken s b da i Rogsl sa socken.32 Av de ldre lantm terikartorna framg r att det tminstone vid 1700talets b rjan f rekom en del 1 ngv ga fiske av lax och v tternr ding p stra sidan: Fiske uti sj n Wettern r W l icke mycket betydande utom Wissa tider, h lst om h sten och helgonm ssotiden, (1 den annorst des obekanta r dingen, 5 W 1 som lax f ngas hWilket sker af W stg thar, som denna tiden till 20 man, h rp Hofwan set (sig) uppeh 11a och idka fisket (D853:2 1761). Fisket i J rneWiken (N ssjahalv n) lrer wara ganska ringa p den klara sandstranden, 5 att om fiskebragd till denna by skall nyttias, In ste det ske 1 ngdt ute i sj n p grunden (D775:2 1769). 32 Larsson 1971 s II. Ordet dr tt har betydelsen fiske, plats (1 r not 5 ttes (SAOB D 2274). 33 Fisket vid Sid 11 Det var inte bara laxen i H kens s ar som var v rdefull. Ett intyg fr n 1416 ger en ovanligt konkret bild av hur det medeltida V ttemflsket var organiserat. Bakgrunden var en tvist mellan Alvastra och Vadstena kloster om f1sker tter vid Sid 11 p v stg tasidan av V ttem. P beg ran av abbedissan i Vadstena beskrev en gammal man vid namn Knut Jonsson hur ñsket var ordnat och f rdelat (SD 2303). Knut visste s rskilt besked eftersom han ofta hade f1skat vid Sid n. Knuts trov rdighet bevisades av att han kunde redog ra f r byn Vilsebergas gare fr n Stora d den till dess att Vadstena kloster hade erh llit byn i b rjan av 1400talet.33 Vidare kunde han namnge sex abbotar som hade f reg tt Alvastras abbot Hans (Hannes). (Om identiñeringen av Sid n se Bilaga 1). Fisket vid Sid n var f rdelat p 5 notlag som i sin tur tillh rde 4 byar eller g rdar p stg tasidan. Ett notlag tillh rde Vadstena g rd, I notlag tillh rde Hagebyh ga i Aska h rad norr om Vadstena, I notlag tillh rde Alvastra kloster och 2 notlag hade tillh rt Vilseberga som d r knades till rberga socken. Vilseberga hade emellertid donerats till Vadstena kloster av Heliga Birgittas son Birger Ulvsson och d rmed disponerande klostret 3 notlag i b rjan av 1400talet.34 En av tvisteorsakema var att Alvastras abbot Hans hade satt upp sina ñskebodar p en plats d r vilsebergaborna av lder hade haft sina bodar och sin b thamn. Vittnet Knut menade att Alvastras bodar tidigare alltid hade legat l ngst i v ster p Sid n. Omn mnandet av s rskilda f1skebodar visar att det var fr ga om ett ganska omfattande s songsf1ske som kr vde hus f r folk och utrustning.35 Enligt Knut omfattade f1sker ttigheterna kring Sid n ett betydande vattenomr de som avgr nsades av best mda r m rken: fran Støtekullae oc in ower Fraemoskaer oc til Deeghiohall ligger alt til Sidhøna oc alle andre øra oc grun, som byrias oc thaa af haenne. (SDHK 18 832). 33 Vilseberga hade f re digerd den gts av Karl Bengtsson (Oxe, senare tjurhuvud). Karl Bengtsson som dog i Stora (1 den 13 50 omtalas i Matts K ttilmunds testamente (Beckman s 121, 246 f, 250, 327, 519, 534, 539). 34 Fisket vid Sid n omtalas ven i ett brev fr n 1421 d arvingarna till en Ulfjonsson bl.a. donerade jord i Hagebyh ga socken till Vadstena kloster. Det n mns s rskilt att i g van ingick arvingarnas andel av flsket vid Sid n d.v.s. Hagebyh gas notlag (SDH'K 19 693). 35 Jfr sillflsket vid lands S dra udde och Falsterbo (Ersg rd 1988). 34 Figur 8. Kartan fr n 1780 visar Vadstena, Alvastra och Omberg p stg tasidan. Mitt ver V ttern ligger halv n Kr k. S der d rom r Sid n och h radsm rket Gyllene port s rskilt utskrivna (LL/11 1780). Det r oklart hur notr ttema en g ng hade f rdelats. Fisker ttigheter omtalas s llan direkt i diplomen. Tydligen f ljde inte r ttigheterna till fisket i omgivande vatten automatiskt med jordinnehavet. Inga v stg tabyar hade 5 ledes del i fisket vid Sid n. Dessutom fanns det flera strand gande byar i Dals h rad som inte gde n gon notr tt vid Sid n fast de rent geografiskt 1 g bra till t.eX. N ssja, B rstad och V sterl sa. M jligen hade dessa byar liknande notr tter vid andra ar. Andra fisken I den geometriska jordeboken DIO fr n omkring 164.0 omtalas att byarna Alvastra, H stholmen och Sv m hade fiskevatten i V ttern. Alla tre hade 1 nga str nder l ngs V ttern. ven f r sm enheter med strand gor omtalas fiske i V ttern. Detta g llde t.eX. lvarum p Omberg och Kr keryd med 35 flera g rdar i Holaveden. Detsamma verkar g lla f r strandanknutna enheter vid T kern d r flera byar i Svanshals socken samt sby och G rdsl sa i Kumla socken bedrev fiske i sj n p 1640talet. F rrnodligen g r uppdelningen av fisket l ngt tillbaka. I ett diplom fr n 1390 s ljs 1 attung jord med fiskevatten i Ramstad i Svanshals socken till Hillingstad i R ks socken (SDHK 13634). lkistor byggdes i str mmar och fall och kunde ge god avkastning. M jligen var detta orsaken till att biskop Nils i V 14.27 d mde i en tvist mellan Alvastra kloster och ”n gra lekm n, i Herrestad, Str och Bro ang ende ”n gra byggnader och fisken i en str m,. Av de ber rda byarna att d ma g llde tvisten kvarnfall och fisken i lna n (SDHK 20 912). Kvarnar och kvarnströmmar Kvarnar och kvarnstr mmar hade ett s rskilt v rde. De viktigaste kvarnfallen fanns i lna n. Kvarnen i Broby omtalas redan 1208 (DS 134). Dessutom fanns kvarnar i Kedevad och lna. S der om Omberg fanns omkring 1640 inte mindre n nio kvarnar i str mfallen i Disevids n (Projekt ldre geometriska kartor, Riksarkivet). Men ven mindre ar anv ndes. Det fanns tidigt en kvarn i leb cken strax ovanf r utloppet. En kvarn i] rnevid p N ssjahalv n omtalas 1369, m jligen r rde det sig om en v derkvarn eftersom det saknas 1 mpliga vattendrag i omr det (DS 7952). Vägar och broar Omr det var ett viktigt kommunikationsstr k. Den medeltida s.k. Eriksgatan (nuvarande E4.) gick fr n j nk ping norrut genom Holaveden.36 Vid desh g delade v gen sig i en gren sterut mot Link ping och en norrut mot Motala (nuvarande l nsv g 50). stra V tterv gen gick ster om Omberg och norr om T kern till Vadstena. I passagen genom Alvastras gor f ljde v gen stra kanten av H stholmsg rdet ver Zeb cksbro. Efter bron fortsatte en gren mot klosteranl ggningen. En annan tog av t v nster och gick norrut l ngs v stra sidan av Omberg.37 36 Det stora antalet v gfaranden visas t.ex. av att fransiskanermunken] ns Nilsson p 1440 talet fick f tt tillst nd att uppf ra ett kapell i Uppgr nna till Magnus Ladul s ra (SDIIK 24081). Uppgr nna var den nordligaste bebyggelsen i Sm land innan v gen fortsatte in i gr nsskogen Holaveden (Pira, Heligkors kapelli Holaveden). V garna hari stort s tt beh llit sina str cknjngar in i modern tid. 37 P 1600talets geometriska kartor r en landsv g utritad strax s der om djurg rdsstaket vid Ombergs fot fram till Kungalyckan och Staverbacken (1768, D1432:1). Lantm taren skriver uttryckligen 1691 att detta r landsv gen mellan Vadstena och] nk ping. 36 Efter Alvastra fortsatte v gen mellan Omberg och Dags mosse. Cirka 500 meter norr om Herrestads kyrka grenade sig v gen p nytt i en nordlig gren mot Vadstena och en sydlig mot Str . Vadstenav gen korsade lna n vid den sk. Lankarebron och Str v gen vid Kolsbro. Denna bro var gr nsm rke mellan byarna Broby, lvestad och Herrestad och omtalades redan vid 1200talets b rjan.38 B da broarna r ocks utsatta med namn p kartorna fr n omkring 164.0. P storskifteskartan fr n 1770 skriver lantm taren Mattias Jonas Vallberg: Kolsbro r fordom upf rd av Ombergs kalksten, och r den ansenligste byggnad af det slaget, som h r p orten finns, b rjar nu r tt nog att f rfalla (nr 34, D10415:2). r 1 81 5 skriver lantm taren: Kols Bron af T lgsten med 5 Hvalf. 39 Den v st stliga landsv gen mot Link ping f ljde kambrosilurranden cirka 3 kilometer s der om T kem f rbi R k och V derstad. Fr n hamnen i H stholmen fanns ven en f rbindelse ver V ttem till Hjo i V sterg tland. H stholmen genomgick t.o.m. en viss urbanisering under senmedeltid. (Klackenberg 1984). De viktiga kommunikationsstr ken innebar att OmbergT kemomr det tminstone sedan yngre rn lder varit i kontakt med resande, id er och milit ra aktioner l ngt ut ver det regionala perspektivet. Handel Gunnar Lindqvist har antagit att spannm 1 var en betydande regional handelsprodukt och han har framf rt en hypotes om att det fanns en viktig hamn i Vadstena: JB DS 134, 134a. Brevets kthet har ifr gasatts. Enligt Stig Olsson Nordberg r det en f rfalskning (Olsson Nordberg I 1932 s 14 not 1). Detta beh ver dock inte betyda att dateringen r felaktig. Latinisten Claes Gejrot diskuterar p st dda f rfalskningar i brev som r r Nydala kloster. Gejrot menar att medeltidens m nniskor 5 g annorlunda p dessa dokument. Om det t.ex. fattades ett brev som bevisade ett faktiskt jordinnehav kunde man tillverka ett 5 dant. Ofta var dessutom faktauppgiftema om sj lva objektets gr nser, storlek osv. korrekta (Gejrot 1994 s 38 f). Wermings atlas 5. Termen T ljsten anv ndes liktydigt med kalksten av de ldre lantm tarna. 39 37 Vadstena g rd kom att ha en stor betydelse genom sin hamn, varifr n spannm l kunde utskeppas fr n de stora g rdarna och b r ha utort en viktig handelsplats redan under rn ldem. Till hamnen kan ha inf rts rn och andra r varor fr n N rke och sterg tlands bergslag. Bristen p unders kningar av ldre hamnl gen g r dock fr gan hypotetisk (Gunnar Lindquist 2000 s 36 f). Mot en st rre seglation p Vadstena kan inv ndas att handeln ver V ttern knappast hade en 5 dan omfattning att den kunde skapa v lst nd och rikedom f r OmbergT kernomr det. V stra v tterstranden hade ingen vikingatida bos ttning och koloniserades f rst under tidig medeltid (Tollin 2003 s 250 En viss b ttrañk mellan Visings , Vadstenaomr det och s dra V tterbygden har naturligtvis f rekommit men kan inte mf ras med M larbass ngen som f rband s v 1 Bergslagen som rika jordbruksbygder med 38 stersj n och en internationell marknad. KAPITEL 4. Storgårdar, egenkyrkor och beg ravningsplatser Kyrkor och begravningsplatser före sockenbildningen Hanteringen av de d da har under alla tider varit viktig i det ldre agrarsamh llet. Detta g llde ven under den f rsta kristna tiden. Grundregeln var att varje kristen skulle begravas vid en kyrka (Lov n 2005 s 115 Enligt den kanoniska r tten tillkom gravr tten enbart biskopskyrkor, klosterkyrkor och f rsamlingskyrkor. Det skulle dock ta 1 ng tid innan den kanoniska r tten f1ck genomslag i den svenska kyrkoprovinsen: D remot r det sv rt att bed ma i Vilken utstr ckning det funnits g rdskyrkor uppf rda p privat initiativ i olika lands ndar, liksom i Vilken utstr ckning det funnits kristna begravningsplatser utan anknytning till 11 gon kyrkobyggnad (Nilsson 1996 s 382). I] mtland f rekom ibland kristna begravningsomr den inom gamla hedniska gravf lt (Gr slund 1996 s 2933). Det verkar ocks ha funnits kristna begravningar utan kyrkobyggnader i M lardalen (Andersson 1997 s 76 De tidigkristna begravningsplatsema i G taland var i flera fall ldre n stenkyrkorna. Agnestads numera rivna rundkyrka strax s der om Falk ping i V sterg tland anlades p en kyrkog rd som b r ha invigts under 1000talets f rsta h lft. F rst efter 1100talets mitt byggdes en stenkyrka. tminstone tv gravar (skelett) har skurits av n r kyrkov ggama restes (Lov n 2005). F rmodligen har det funnits en ldre tr kyrka ven om en s dan inte har p tr ffats. Vid en arkeologisk unders kning av det sk. Kapellg rdet i Karleby strax s der om Mariestad p tr ffades grunderna till en romansk stenkyrka (Leksbergs sn RAÄ 32). I detta fall hade stenkyrkan f reg tts av en 39 kvadratisk tr kyrka med tillh rande kyrkog rd (V retemark 1998). F rh llandena verkar ha varit likartade i sterg tlands centralbygder. Gravar i egenkyrkor och begravningsplatser fr n omkring 1100 har p tr Hats p flera h 11 i v stra sterg tland.40 Begravningsplatsen vid Sverkergården Den m rkligaste l mningen av detta slag r den mycket stora begravningsplatsen v ster om den sk. Sverkerg rden i Alvastra (senast behandlad av Ersg rd 2006b s 40 i). ren 19171919 fastst llde arkeologen Otto Fr din genom ett antal s kschakt att begravningsplatsen s der om Omberg omfattade ett omr de, 35 X 95 meter, omedelbart v ster om Sverkerg rden (Fr din 1919). r 1994 upptogs en gr vningsyta, 5 X 5 meter, centralt i gravf ltsomr det. I detta p tr H'ades l mningar efter 46 individer av vilka 26 bestod av intakta skelett. Gravskicket var kristet. Gravarna var dels orienterade ÖV dels ONOVSV med huvudet i v ster. CI4. v rden fr 11 skeletten pekar p en anv ndningstid mellan 1045 och 1170. Tv tyska silvermynt pr glade mellan 10201051 f r greve Herman i Emden respektive 103956 f r Henrik III i Speyer st mmer tidsm ssigt v 1 med CI4. dateringama (Ersg rd 2006b s 4753). Den tidiga dateringen st ds av att Sverkerg rdens v ggar har skurit av befintliga gravar. Resultatet talar ven f r att gravf ltet anv ndes under en relativt begr nsad tid mellan hundra och tv hundra r. Under f ruts ttning att samma t thet i begravningama har r tt i hela gravf ltet som i 1994 rs schakt skulle gravf ltet rymma n stan 6 000 individer. Ett mycket stort antal f r en s begr nsad period. Om antalet begravningar bara var h lften s stort, dvs. 3 000 personer inom en tidsrymd 150 r, skulle detta nd ha kr vt ett befolkningsunderlag p 900 personer om man utg r fr 11 en genomsnittlig livsl ngd av 45 r (Ersg rd 2006b s 4.9). Oberoende om detta r en verskattning eller underskattning med ett hundratal personer motsvarar en s dan befolkning flera medeltida socknar. Gravf ltet vid Sverkerg rden var s ledes inte 11 gon vanlig sockenbegravningsplats utan hade ett betydligt st rre upptagningsomr de. Detta beh ver inte ha varit geografiskt sammanh ngande men rimligen fanns det en stark koppling till trakten runt OmbergT kern. ven om Sverkerg rdens gravf lt r ovanligt genom sin storlek finns fler platser med stora kyrkog rdar fr 11 denna tid i v stra sterg tland t.eX. rberga, Bj lbo 40 Hedvall 2004. Motsvarande f reteelser har ocks funnits i Norrland. I ngermanland p tr ifades en tidigkristen kyrkog rd vid den sk Skelett kem i Bj med i Tors kers socken. Sannolikt har det ocks funnits en tr kyrka p platsen. (Grundberg 2005 5 2693 12). 40 och Rogsl sa (Bonnier, in press). Begravningsplatsernas h ga lder indikeras ven av runristade tidigkristna gravmonument och daterade skelett. Det r dock sv rt att bed ma hur m nga tidigmedeltida begravningar dessa har haft eftersom de senare har anv nts som sockenkyrkog rdar, d rmed har nya gravarf rst rt de ldre. Figur 9. Strax nedanf r Omberg, v ster (v nster) om Sverkersg rdens r da tegeltak ligger den stora tidigt kristna begravningsplatsen. I f rgrunden syns Sandg rdet. Lars Ersg rd har framf rt en hypotes om att det var platsens unika historiska laddning som gjorde att m nniskor mer eller mindre frivilligt s kte sig till begravningsplatsen vid Ombergs fot. Ersg rd talar om en tidigkristen kultgemenskap, som han kopplar till en kollektiv begravningsritual. Denna skulle i sin tur ha inneburit en ny samh righet i bygden (Ersg rd 2006b s 64 H). Hypotesen r sv r att verifiera med empiriskt material. N gra teofora ortnamn finns t.eX. inte i trakten. Det n rmaste kultiska ortnamnet r Disevi(d) 4,5 kilometer t sydost. D rut ver finns ett Lund i den sydligaste delen av V stra Tollstads socken (Brink 1990a s 4.3, s 4.5). En alternativ f rklaring till den stora begravningsplatsen r att en storman eller h vding kontrollerade flera storg rdar och jordegendomar i omr det och att denne centraliserade de underlydandes begravningar till Ombergs s dra fot. Rekryteringen av de gravlagda har i s fall styrts uppifr n fr n en stormannasl kt och inte underifr n genom en utvecklad kollektiv kultgemenskap. Detta hindrar inte att denna och liknande tidiga 41 begravningsplatser har anlagts p platser med en politisk, ekonomisk och/ eller kultisk laddning. Anledningen till att begravningama vid Sverkerg rden upph rde vid 1100talets mitt b r h ra samman med etableringen av Alvastra kloster. Begravningsansvaret kan ha vertagits av klostret och m jligen flyttades gravplatsen d n rmare klosterbyggnaderna. Det r om jligt att s ga om upptagningsomr det samtidigt f r ndrades. En parallell till Sverkerg rdens tidigkristna begravningsplats finns vid Varnhems kloster i V sterg tland. Arkeologiska unders kningar 2004 till 2007 har visat att det finns en stor begravningsplats sydost om klostret. Gravf ltet g r tillbaka till hednisk tid men det finns ven ett stort antal tidigkristna gravar. Upptagningsomr det f r de d da var betydligt st rre n Varnhems g rd/by. Rester av en ldre stenkyrka har ocks gr vts fram. Anl ggningen r mngammal med, eller ldre n, begravningsplatsen vid Sverkerg rden. En v lbevarad grav med ett intakt skelett p tr H'ades strax norr om kyrkogrunden (Vretemark 2007, Vretemark 86 Axelsson 2008, Vretemark 2009). I detta fall g r det t.o.m. att identifiera den d da som stormannakvinnan Kata. Graven passar n mligen till en tidigare p tr H'ad tidigkristen gravh ll. Figur 10. Runristat gravlock. Vamhem, Kyrkkullen. Ristningen lyder: ”K ttil orde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster” 42 Tidigkristna runristade gravmonument Ett viktigt bel gg p tidigkristna begravningar r ett tiotal lokaler med runristade gravmonument fr n andra h lften av tusentalet (ocks kallade Eskilstunamonument). Dessa p kostade stenkonstruktioner f rekommer s der om M laren och har tagits som verifikationer p tidigkristna kyrkog rdar med tr kyrkor. Enligt forskningens nuvarande st ndpunkt byggdes runristade gravmonument vid egenkyrkor som tillh rde h garistokratiska sl kter. I och med att stenkyrkor b rjade ers tta tr kyrkorna h ggs de flesta tidigkristna gravmonumenten s nder och anv ndes som byggnadsmaterial. Pelarna som h ller upp kryptvalvet i Sverkerg rden vilar t.eX. p var sin gavelh 11 som ing tt i ett s dant gravmonument (Neill 85 Lundberg 1994, Ersg rd 2006 s 92, Ljung 2009). Den st rsta samlingen finns i Hovs IIOOtalskyrka. D r har ett Iootal fragment, fr n tminstone 20 olika tidigkristna gravmonument, hittats i kyrkobyggnaden (Iansson 1962). Figur 11. Sidoh llar till ett tidigt kristet gravomonument som anv nts som pelarfundament i Sverkerg rden. Det r inte klarlagt varf r de runristade gravmonumenten upptr der komplement rt till s rskilt Upplands och V stmanlands runstenar. Omamentiken r ofta likartad och tidsm ssigt r de verensst mmande. Den 43 komplement ra utbredningen mellan de olika runristade stenmonumenten g ller bara i nationell skala. I V stanst ng f rekommer b de runstenar och gravmonument i samma bebyggelse t.eX. i Vadstena, Hov och Bj lbo, vilket talar f r att de har haft olika funktioner.41 B de runstenar och runristade gravmonument har anv nts som byggnadsmaterial i n rliggande stenkyrkor. (Neill 86 Lundberg 1994). Men till skillnad mot de runristade gravmonumenten har m nga runstenar f tt st kvar d r de restes. Ersg rd sammanfattar skillnaden p f ljande s tt: D remot upptr der de b da monumenttyperna i olika kontexterrunstenarna har varit minnesm rken vid gemensamma m tesplatser i landskapet som gravf lt, tingsplatser och vadst llen medan eskilstunakistoma utgjort regelr tta gravmonument p kyrkog rdar eller gravplatser (Ersg rd 2006 s 92). Orsaken till att runstenama ofta st r vid tingsplatser, v gar, broar eller vadst llen, d.v.s. d r m nniskor samlas eller f rdas har f rklarats p olika s tt. Arkeologen Anders Andr n har f reslagit att runstenama anv ndes i en kollektiv handling d r bild och text f rmedlades till omv rlden via en konstf rfaren person som tolkade stenens inneh 11 f r ett antal m nniskor. Runstenslokalen blev en plats f r social interaktion d r ber ttelser om den d de, hans sl kt och dess f rflutna kunde f rmedlas till omv rlden (Andr n 2000). Runstenarna som p tr Hats i murama till Uppsala domkyrka har av en del arkeologer tagits som en bekr ftelse p att de vikingatida storm nnens sl kter stod bakom katedralsbygget 300 r senare (Iohansen 1997). S dana tolkningar r sv ra eller om jliga att bel gga och m ste d rf r behandlas som hypotetiska. Vad som ofta f rbises n r det g ller runstenama att de r resta vid s dana broar, vadst llen eller v garstr ckor, d r det ocks gick en ldre r g ng (Tollin 1997, Tollin 1999 s 51 Detta g ller ven ristningar i fasta h llar som kan f rekomma vid b tl nningar, viktiga sund o.s.v. Exempel p r g ngsrunstenar i OmbergT kemomr det kan vara de runstenar som stod mellan G rdsl sa och Karleby byar i Kumla respektive V derstads socknar (Ög 134, 135, RAÄ Kumla sn 3:1). Detta g ller ven den nu f rsvunna stenen vid v gbron ver Lorbyb cken p gr nsen mellan Lorby i Svanshals socken och sby i Kumla socken (Ög 138, RAÄ Svanshals sn 91:1) 41 Runstenar och tidigkristna gravmonument har senast behandlats av Ljung 2009. 44 Figur 12. Korsm rkt runsten s der om v gen mellan Svanhals och Kumla (ög 135) Figur 13. Runstenen vid Heda. Stenen r i sen tid inmurad i Heda kyrkas stra ytterv gg. P runstenen omtalas en man vid namn Myr som bodde i J ttingstad (ög 132). Ristningarna talar ofta om vem som rver vem och inte minst omtalas ovanliga arvsg ngar och bakarv. Ett exempel p detta r runstenen vid Hov som ber ttar att Hustrun Tunna och inte barnen rvde mannen Trofast (Ög 77). Runstenarna hade d rrned till skillnad mot de samtida gravmonumenten ocks en juridisk/ gor ttslig funktion som kunde st dja en sl kts r dighet ver en fastighet (Sawyer 1988, 2002). Det kunde d rf r vara praktiskt f r efterf ljande generationer att beh lla stenarna f r att h nvisa till urrninnes h vd eller liknande. Trots detta blev m nga runstenar anv nda som byggnadsmaterial i samband med senare tiders kykoombyggnader. Territoriella socknar och tionden En grundl ggande men hittills obesvarad fr ga r n r och hur de territoriella socknarna inf rdes. I OmbergT kern omr det finns kristna begravningar fr n 1000talet och stenkyrkor fr n 1100talets b rjan. Fr gan r hur dessa 45 ska relateras till den kyrkliga sockenorganisationen som den m ter under medeltidens senare del. Det r kanske mer fruktbart att v nda p fr gan. P vilket s tt avspeglar de senmedeltida territoriella socknarna ldre f rh Handen? Om sockenbildningen styrdes uppifr n, fr 11 biskop och stift, b r socknarna fr 11 b rjan ha varit anpassade till de kyrkliga behoven vilket talar f r en 11 gorlunda enhetlig storlek. Stefan Brink har i flera uppsatser och studier behandlat sockenbildningen i Norden och konstaterar att den systematiska sockenorganisationen h r samman med inf randet av tiondet, den oj mf rligt viktigaste av de kyrkliga inkomsterna (Brink 1991 s 120). Det r der dock os kerhet om 11 r tionden inf rdes i olika delar av landet. I rkebiskop Andreas Sunesens skyddsbrev f r Nydala kloster 12011215 s gs att redan biskop Gisle; d d omkring 1160, verf rde sitt tionde f r klostrets egendomar och nybyggen till Nydala konventet (Ds 119). M jligen inf rdes fattigtionden i sterg tland omkring 1200, vilket skulle ge en bakre gr ns f r sockenorganisationen.42 Brink konstaterar att sockenbildningen inte r en enhetlig process utan att den skiljer sig b de kronologiskt och vad g ller socknamas ursprung: I st llet r det just de regionala skillnaderna som r sl ende. F r Sydskandinaviens del emanerar socknarna i stor utstr ckning ur en f rekomst av privata kyrkor vid storg rdar men 5 kerligen ven genom att f rsamlingarna gemensamt uppf r en kyrka. Viktiga akt rer har h r s ledes varit kungamakten och storm nnen (Brink 1996 s 288). Enskilt eller kollektivt ägda kyrkor Den territoriella sockenbildningen har s ledes skett p olika s tt. F r att bli konkret kr vs dock detaljstudier f r olika regioner d r olika k llmaterial och rumsliga f rh llanden beaktas. En ledtr d till en sockens ursprung kan vara kyrkomas placering i f rh llande till den vikingatida/tidigmedeltida bebyggelsen, t.eX. om kyrkan ligger centralt eller perifert. Andra karakteristika r om socknen har en kyrkby eller inte samt om det bara finns en eller flera st rre bebyggelseenheter i socknen.43 42 Sch ck 1959 s 244 f. Sch ck 1974. Diskussionen om tiondet har senast sammanfattats av Lov n 2oooa s 32542. 43 Staffan Helmfrid konstaterar att sockenkyrkan ofta, men inte alltid, terfinns i den st rsta eller en av de st rsta byarna n r det g ller sterg tland v ster om St ng n. 46 OLIKA RUMSLIGA TYPER AV TERRITORIELLA SOCKNAR A A0 69 GB 1 Kyrkan 05mm belägen iA 2. Kyrkan assymetn'skt belägen största bebyggålsen flera stora bebyggelser 0 A A 0 O 9 A _|. A A 3. Kyrkan centralt belägen ingen A _ _|_ kyrkbebyggelse (kyrkplats) 4' §3"sz afsymemskt A belagen l storsta A A bebyggelsen 5. Kyrkan centralt belägen yngre (mederkyrka› bebyggelser (avknoppad socken) Figur 14. Olika rumsliga typer av socknar med centralt eller perifert bel gen kyrka samt en eller flera st rre bebyggelseenheter. I 5 dra Sverige brukar sockennamnen vara identiska med den bebyggelseenhet p vilkens mark kyrkan r uppf rd. Enligt denna modell har socknarna formats kring ldre befintliga kyrkor vilka ofta var relaterade till storg rdar. Detta var 5 rskilt vanligt i centrala bygder i ster och V sterg tland. I andra fall r namnet inte knutet till en viss by eller g rd utan till ett n got st rre distrikt. Detta g ller vanligen sockennamnen i norra Sverige. Stefan Brink kallar dessa namn kyrkplatsnamn till skillnad mot bebyggelsenamn. Brink anser vidare att bygdenamnssocknarna inte hade sitt ursprung i en storg rdskyrka utan var tillkomna genom ett kollektivt beslut av innev narna i en viss bygd. Kyrkorna placerades dessutom ofta i anslutning till en ldre samlingsplats t.eX. en tingsplats (Brink 1990a s 3235, Brink 1998 s 25, 28). I OmbergT kernomr det saknar Heda, Kumla och R k egentlig kyrkby vilket har tolkats som att kyrkorna d r har f rlagts till ldre tings eller kultplatser eller liknande (Helmfrid 1962 s 102 H). Fr gan kvarst r dock om kyrkorna kommit till p enskilt initiativ eller av ett kollektiv av jord gare, som 5 kt en central, men neutral plats f r kyrkbygget. 47 Vertikal och horisontell struktur Brink skiljer ocks mellan en vertikal och horisontell struktur n r det g ller de territoriella socknarnas ursprung. I den vertikala utvecklingslinjen organiserades den tidiga sockentillh righeten runt en st rre ”moderkyrka” Fr n denna grundades senare ett antal ”dotterkyrkor” som blev sockenkyrkor f r avknoppade f rsamlingsomr den. Den vertikala sockenbildningen utg r fr n en prim r ”h radskyrka” med ett ursprungligen stort omland fr 11 vilken nya socknar efter hand bryts loss.44 Brink ser h r likheter med de sk. ”minster parishes” som fanns i anglosaxarnas England (Brink 1998 s 26 med d r angivna k llor). Denna utvecklingslinje med en ldre st rre kyrka som f reg tt 1200talets sockenkyrkobyggnader har p visats f r norra Uppland och H lsingland.45 Det tidigaste k nda biskopsinnehavet i OmbergT kernomr det var Berga utanf r Sk nninge. Det finns dock inga indikationer p 11 gon tidig kyrka i Berga eller att den nu rivna Allhelgonakyrkan i Sk nninge skulle ha varit en ”minsterkyrka” f r OmbergT kernomr det. D remot finns det ett tiotal tidigkristna kyrkor som verkar ha varit samtida med eller ldre n Link pingsstiftet. B de tidigkristna gravmonument och tr kyrkobyggnader b r ha f reg tt biskopss tet i Link ping. I andra delar av Link pings stift kan det finnas enstaka exempel p tidiga biskopskyrkor f re den egentliga sockenbildningen. Rydaholms kyrka i stbo h rad har ett brett v sttorn byggt av huggna granitkvadrar. Kyrkan har daterats till 1100talets mitt eller 11 got senare. Namnet r inte relaterat till 11 gon bebyggelse och kyrkan ligger p gr nsen mellan de f rhistoriska byarna Nederled och Uppl v. ven de rumsliga f rh llandena talar mot en ”vanlig” storg rdskyrka. Cirka 2 kilometer nord st om kyrkan ligger L karyd som var link pingsbiskopens st djepunkt i Finnveden p 1 170talet. N got liknande kan ven ha g llt V rnamo som dock var en yngre j rn ldersbebyggelse med ett vikingatida gravf lt alldeles norr om kyrkan (Tollin 1999 s 90, s 103). I Vrigstad fanns en p kostad romansk kyrka och ett 11 rliggande tidigt biskopsgods i K pstad. ven K pstad, senare kallat Biskopsbo, strax ster om kyrkan omtalades i Alexander III:s skyddsbrev fr n 1178 (Tollin 1999 s 90, s 95 samt d r anf rda k llor). Sannolikt var det dock inte fr ga om en ursprunglig biskopskyrka eftersom en s rskild patronatsr tt omtalas i ett brev fr n 1279. Detta r sk nktes kyrkan i Vrigstad till Nydala kloster av biskop 'M Ett sent exempel p avknoppning i v stra sterg tland r Treh ma socken som br ts ut fr n i huvudsak desh gs socken p 1600talet. 45 Rahmquist 1996 s 6168. Brink 1990b s 101109, 5 116122. Detsamma g ller ven Sk ne enligt Anglert 1989 (s 236239). 48 Henrik, domkapitlet och innehavaren av patronatsr tten. Biskop Henrik konstaterade ocks att kyrkan st tt utan ledare och att munkarna lidit of rr tter av kyrkoherdarna i Vrigstad (SDHK 1079, Sch ck 1959 s 186). Den horisontella strukturen inneb r att flera kyrkor anlades under en f rh llandevis kort tid i ett omr de. S verkar ha varit fallet p Island och p Gotland. P Gotland verkar kyrkobyggandet ha varit en kollektiv angel genhet f r ett antal likstora g rdar och den blivande sockenkyrkan placerades optimalt i f rh llande till dessa (Lindquist 1981). B de Gotland och Island skiljer sig politiskt fr n fastlandet. Island var en fristat styrt av ett aristokratiskt verskikt. Gotland har liknats vid en republik av bondehandelsm n. En annan variant p horisontal struktur r att socknarna bildades kring befintliga, ungef r lik ldriga, ldre kyrkor t.eX. genom att egenkyrkor blev sockenkyrkor.46 De ldsta skriftliga bel ggen f r socknar i Link pings stift r fr n 1200 talets b Ijan. I ett brev fr n 1208 omtalas en jordaff r mellan Alvastra kloster och en Sune Tielvasson (Ds 134, DS 134a). I samband med detta f ste kyrkoherdarna i Herrestad och Broby sina sigill vid brevet f r att styrka transaktionen vilket indirekt visar att dessa socknar d fanns. I tv brev utf rdade av biskop Karl 121620) omtalas ”alla f rsamlingsbor i Fryele” ”omnes panochiani de frøal” och ”pr sten och f rsamlingen i Vrigstad” ”sacerdotj de Wn'gstad ” b da liggeri den del av Sm land som tillh rde Link pings stift (Ds 164, DS 163). Territoriella socknar fanns dock sannolikt redan f re Karls episkopat.47 En sv righet med att f rst socknamas ursprung r att de inte har varit of r ndrade sedan tillkomsten. En del socknar har uppl sts och dess kyrkor har lagts ner. Den enda k nda socken som har f rsvunnit i Omberg T kemomr det f re 1350 r Sv m s der om desh g. Tv socknar Broby och Kl stad har uppl sts efter krigshandlingar eller som f ljd av Vadstena stads tillkomst. F rutom Sverkerg rden och klosterkyrkan i Alvastra finns inga k nda dekyrkor eller tidigkristna begravningsplatser ut ver dem som finns vid sockenkyrkorna. Man m ste d rf r anta att den sockenstruktur som m ter under senmedeltid i stort s tt motsvarar den som fanns strax efter 46 En viktig funktion var dopr tten. Denna var i ldsta tid formellt f rbeh llen domkyrkor, klosterkyrkor och sockenkyrkor. Enligt konsthistorikern Ann Catherine Bonnier saknar Dals h rads lantkyrkor dopfuntar som r ldre n 12ootalets f rsta h lft. Detta tyder p att dessa kyrkor f rst d flck dopr tt. Bonnier s tter detta i samband med inf randet av territoriella socknar som hon d rmed f rl gger till 1200talets f rsta del (Bonnier 1996 s 83). 47 Biskop Karl stupade p sel under ett korst g till Estland 1220. Korst get leddes av den unge kungen Johan Sverkersson. Biskop Karl tillh rde Bj lbo tten och var bror till Birger jarl. ven Birger jarls farbror jarlen Karl D ve stupade i samma krigst g (Carlsson 1953 s 104 f). Bland deltagarna fanns s kerligen ven jord gare fr n OmbergT kemomr det. 49 egenkyrkotiden. D remot kan 1800talets sockenomr den inte automatiskt f ras tillbaka till tiden f r tillkomsten eftersom sockentillh righeten f r m nga g rdar och byar har ndrats sedan medeltiden.48 Storgårdar med och utan kyrkor Den exakta tidpunkten f r den territoriella sockenbildningen i sterg tland har inte kunnat fastst llas. Klart r dock att socknarna kom till betydligt senare n kristnandet och kyrkobyggandet. Flera stenkyrkor i Omberg T kemomr det g r tillbaka till 1100talets b rjan. Kristna begravningsplatser och gravmonument fr n 1000talet har belagts i ett tiotal fall. Vid n gra storg rdar fanns bevisligen egenkyrkor. Men varf r saknas egenkyrkor vid de flesta medeltida storg rdar/bebyggelser? Har de aldrig funnits eller var de av enklare slag som inte har 1 mnat n gra fysiska sp r? Det verkar som om de ldre egenkyrkoma generellt vergick till att bli sockenkyrkor i b rjan av 1200talet. Detta st ds av en notis fr n det p vlige s ndebudet Vilhelm av Sabinas bes k i sterg tland 124.7. Inneb rden var att en del av sockenkyrkomas tionde skulle verf ras till domkyrkans byggnadskassa eftersom stiftets kyrkor var f rdigbyggda (KLNM 18 sp 297). En rest fr n egenkyrkotiden r patronatsr tten. Vissa sockenkyrkor hade s ledes en ” gare” l ngt fram i tiden t.eX. Kaga och Vreta. Patronatsinnehavaren hade r tt till kyrkornas inkomster och kunde p verka tills ttningen av pr st. stg talagen som vi k nner den r fr n omkring 1290 (HOW 1933 s 3 Mycket i lagen reflekterar nymodigheter och m nga lagregler var sannolikt en del i 1200talets omdaning av samh llet. Detta g ller f rmodligen stg talagens best mmelse som s ger att: Konungen l ter kyrkobygge b tja, b nderna (jord garna) f ra det till slut. (How öL kyb:1). I Yngre V stg talagen finns en liknande best mmelse: 45 F r ndringar i administrativa gr nser fr n 1600talet och fram t har behandlats av Torsten Lagerstedt (Lagerstedt 1973). Kronans jordeb cker fr n 1500talets mitt f r tillbaka sockenstrukturen till tminstone senmedeltid. S rskilt efter oregelbundenhetskommitt ns bet nkande 1882 justerades m nga gr nser f r att anpassa de olika administrativa indelningarna till varandra (Underd nigt bet nkande ang ende reglering af oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciela, ecklesiastiska och kommunala indelningar, 1882). En versikt av f rh llandet mellan socknar och kyrkobyggande i sterg tland finns i Brink 1990 s 87. 50 Vilja b nder g ra kyrka, d skola de (1 rtill bedja biskopens lov, och han skall giva lov (ng 11, Kk 2) Troligen riktade sig dessa best mmelser mot den ldre vanan hos jord garen att sj lv uppf ra kyrkor p 5 tesg rdarna. En fr ga i detta sammanhang r om kungen och biskopen ocks hade m jlighet att best mma vilket omr de och d med vilka byar och g rdar som skulle ing i socknen. Hade storg rdarna beh Hits som upptagningsomr de skulle detta resultera i h gst varierande sockenstorlekar beroende p den godom n som h rde till den ursprungliga egenkyrkan. Rimligen str vade man fr n kyrkligt h 11 mot att g ra socknarna 5 stora att de 1 ngsiktigt kunde b ra sina kostnader f r kyrkobyggnad, pr st, m ssb cker etc. Det borde ven ha funnits en f rest llning om en ”normal” sockenstorlek. I V sterg tland var de ldsta territoriella socknarna mycket sm och i flera fall slogs de ihop till b rkraftigare enheter redan under senare delen av medeltiden, vilket skapade dekyrkor och vergivna begravningsplatser.49 S verkar inte ha varit fallet i OmbergT kernomr det. Prästgårdarna Pr stg rdamas etablering h r ihop med den territoriella sockenbildningen. Redan i f rsta flocken i stg talagens kyrkobalk omtalas hur stor pr stg rden ska vara: Nu r kyrka bygd, (1 skall man sk tningen till kyrkan giva; det r ker till tolv tunnors uts de, (1 h lften liggeri tr de, och ng som ger 12 lass h .50 I f] rde flocken s gs: Det r pr stens skyldighet att bo p kyrkobolet (HOW öL Kb 4:1). Kulturgeografen Elisabeth Gr slund Berg menar att pr stg rdarna i sterg tland visar ett mycket varierat m nster i f rh llande till sockenkyrkan. N r det g llde bebyggelsestrukturen kunde hon utifr n 1600 ” Under medeltiden fanns cirka 520 socknar i V sterg tland, m nga av dem omfattade i princip bara kyrkbyn med avg rdaenheter (1234 DS 286, Lundahl 1961 s 13). I p ve Gregorius Ixzs brev 1234 till biskopen i Skara gavs tillst nd till att sm rre och med otillr ckliga inkomster f rsedda ”kapell” fick sl s samman med andra kyrkor. 7/2 1234. DS 286. Se ven Sch ck 1984 s 162. HOW ÖL Kb 1. St llet r fel versatt. Det som avses r i st llet om en sk rd p 12 t n. (Ericsson 2007 s 46). Storleken p Pr stg rden skulle d nd bli 12 tunnland bes dd ker om man r knar med en avkastning av tredje kornet. 50 51 talets kartmaterial konstatera att pr stg rdarna i den v stra sl ttbygden 1 g i byar medan de i andra delar i stor utstr ckning var ensamg rdar (Gr slund Berg 2004. s 88). Helmfrid har analyserat pr stg rdarna i V stanst ng. Han har d r funnit olika typer. F r det f rsta finns det pr stg rdar i form av ldre st rre ensamg rdar, som t.eX. N ssja i Ekebyborna och Husberga i Herrestad. N r det g ller Husberga vill han se denna som en tidigmedeltida storg rd en bosg rd. F r det andra finns pr stg rdar som har sin grund i medeltida avg rdaenheter b de med ett perifert l ge och en placering i anslutning till kyrkan. Helmfrid tycker sig kunna g ra en relativ datering av pr stg rdarna utifr n om de tillkommit f re eller efter inf rande av det regelbundna tegskiftet laga l ge eller solskgrte (Helmfrid 1962 s 108). Det r osannolikt att pr stg rdarna kan s ga n got om f rh llandena f re den territoriella sockenbildningen. N r det g ller egenkyrkoma var pr sten en del i stormannens hush ll. Birger jarls brorsdotter Cecilia Elofsdotter omtalar i sitt testamente 1287 att hon har ett g rdskapell med ”kalk och alla tillbeh r, samt att hon sk nker l s re till sin kaplan ”herr A” (Ds 951). rkebiskop Magnus Bosson i Uppsala testamenterade 1288 ett halvt markland i Berga till sockenpr sten i Alsike och hans eftertr dare (SDHK 1400). Pr stg rden Berga ligger 2,5 kilometer ster om Alsike kyrka och r rimligen yngre n den territoriella socknen. Under 1300talets f rsta h lft byggdes en g rdskyrka till ngs (stor)g rd i M laren av drotsen Nils Abj rnsson (Sparre av Tofta) d d 1359 (Nisbeth 1982). Underl ng tid fanns ingen s rskild pr stg rd. Av en jordebok fr n 154.7 framg r att garen till ngs i st llet hade en huspr st (kaplan) boende g rden. Denne ingick i hush llet och erh ll sin 1 n i form av mat, kl der och pengar. Senare under medeltiden, oklart n r, inr ttade ngs s herre ett permanent pr stbost lle genom att avs tta ,l mplig och tillr cklig mark” fr n ngs g rds gor. Pr stg rden gavs namnet halm.51 51 Arvid Trolles och Hillevi Knutsdotters jordebok fr n 1547, Engs arkivet 1:2, RA. 52 KAPITEL 5. Socknar och bebyggelse Nedan beskrivs OmbergT kern omr dets socknar och bebyggelse. Str van r att s lngt som m jligt skildra de medeltida f rh llandena fr n en i huvudsak rumslig utg ngspunkt. F r varje socken presenteras en tabell med de ing ende bebyggelseenhetema samt hur stor ker dessa hade omkring 1640. Denna uppgift anv nds som variabel p enhetens relativa storlek under tidig medeltid. Genomg ngen omfattar 14 medeltida socknar i 3 h rader och utg r studiens viktigaste empiriska material.52 LYSINGS HÄRAD Lysings h rad omfattar omr det mellan Omberg och T kem i norr till Holaveden och gr nsen mot Sm land i s der. De nordligaste socknama r (V stra) Tollstad, Heda, och R k samt Svanshals och Kumla vid T kem. I s der ligger (Stora) by, desh g och den nu f rsvunna Sv ms socken. Treh ma socken l ngst i s der r en utbrytning fr n huvudsakligen Stora by socken p 1600talet (Lagerstedt 1973 s 36). Av en r kenskapshandling fr n 1539 och kronans jordebok fr n 1544 framg r att en stor del av det medeltida kolonisationsomr det i stg tadelen av Holaveden fram till omkring 1540 kallades Sv mbovad, och var en egen administrativ enhet best ende av 52 kronohemman. Fr n omkring 1543 inf rlivades v stra delen 52 Den ldre administrativa indelningen i v stra sterg tland k nnetecknas av en brist p kongruens mellan olika system. Det f rekom t.ex. att en socken var delad mellan tv eller tre h rader. I omr det finns ocks flera exempel p att by och sockengr nser inte sammanfaller, vilket innebar att olika g rdar i samma by tillh rde olika socknar (Helmfrid 1962 s 102). Orsaken till indelningama utgjorde skilda system har inte helt klarlagts. Mycket av misst mningarna mellan de administrativa systemen r ttades till p 1880talet (Reglering av oregelbundenheter 1882 s 4491). D rf r m ste retrogressiva analyser utifr n gr mer och goomr den p yngre kartor g ras med stor f rsiktighet. 53 av Sv mbovad med desh gs socken och stra delen med Stora by socken.53 Västra Tollstads socken Socknen har f tt sitt namn av kyrkbyn. F rleden inneh ller mansnamnet Tholf. Preñxet V stra tillades 1885 f r att skilja socknen fr n stra Tollstad (SOL s 373). V stra Tollstads socken omfattar s dra delen av Omberg och sl tten s der d rom. Socknen verkar ha haft samma utstr ckning under senmedeltid. Vid kyrkan har p tr Hats delar av tre olika runristade gravmonument vilket talar f r att kyrkan har haft en f reg ngare i en tr kyrka fr n 1000talet (Ög 139141). Ett av dessa var en gravh 11 av kalksten som 1 g i vapenhusd rren men den har varit f rsvunnen tminstone sedan 1861. Ristningen lyder: Rikulv 1 t g ra detta minnesm rke efter G rdar, sin fader. Gud hj lpe hans ande (ög I 39). V stra Tollstad r den enda socknen i omr det som har tre olika kyrkl gen n mligen den nuvarande kyrkplatsen, Sverkerg rden vid Ombergs s dra fot och Alvastra klosterkyrka. V stra Tollstad hade 1640 en liten kyrkbebyggelse som enbart bestod av Pr stg rden med 41 tunnland ker. Socknens st rsta enhet var Stora Broby 2,5 kilometer nordost om kyrkan med 4 hemman och 127 tunnland ker. D rn st f ljde Alvastra med 4 hemman samt torpet leb cken med tillsammans 118 tunnland ker. Medelstora enheter var T gneby med 4 hemman och 111 tunnland ker, Uckleby med 3 hemman och 99 tunnland ker. Haninge hade 3 hemman och 81 tunnland ker, N vstad 3 hemman och 78 tunnland ker. H stholmen hade 5 hemman och 71 tunnland ker. ven Forsby r knade 5 hemman men hade endast 69 tunnland ker. D rut ver fanns Stora och Lilla Lund som saknar kartor fr n 1640talet med 2 respektive 1 hemman. kern har uppskattats till 99 respektive 1 1 tunnland. 53 Andersson 1957, Andersson 1958 s 149 lf. by socken i Lysings h rad fick 1940 namnet Stora by. Lagerstedt 1973 s 36 54 Sverkergården 2k ( Vättern Alvasiü* TcklebyO I V Tollstad f DI© Ob/Lävstad HästholmenO HaningeO Pga _ " nlngetorp 0,9) ,. 0 Skm Figur 15. V stra Tollstads medeltida socken. S dra Omberg var sannolikt utmark till Alvastra f re djurg rdsinr ttningens tillkomst. M jligen fanns tv egenkyrkor f re klostrets tillkomst i senare V stra Tollstads socken. Till den norra b r Alvastra, Uckleby och Stora Broby r knats. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Cirklama visar avst ndet fr n kyrkan. H stholmen Namnet H stholmen r sannolikt medeltida men den kamerala storleken om 5 hemman talar f r ett f rhistoriskt ursprung (Franz n 1982 s 74). H stholmen 1 g mitt i Alvastra klosters medeltida godom n. Klostret gde ocks alla hemman i byn vid medeltidens slut. Det r d rf r n got f rv nande att fr lsemannen Johan Erlandsson i sitt testamente 1327 bl.a. donerade sin g rd (curia) i H stholmen till Alvastra i utbyte mot gravplats i klostret f r sig och sin hustru Katarina (Ds 2602). Johan och hans hustru skulle ocks f disponera munkarnas g rd H je p Omberg under deras terst ende livstid. Makarna h 11 tydligen sj lva med 1 s ren eftersom ven dessa testamenterades till Alvastra kloster. Sannolikt hade Johan n gon slags tj nst f r klostret och detta var anledningen till att klostret tillf lligt avh nt sig en g rd eller andel av H stholmen.54 54 M jligen avses en stadsg rd i K pstaden H stholmen och inte en agrar produktionsenhet. 55 H stholmen var den viktigaste naturliga hamnen s der om Omberg och under medeltiden skedde en viss urbanisering. r 1327 daterades ett brev i H stholmen i vilken platsen omtalas som ”villa forensis”, d.v.s. k pstad. H stholmen hade ett medeltida sigill i form av ett skepp med fulla segel vilket ocks tyder p handel och sj fart. Alvastra kloster gde b de ett skepp och en tomt i H stholmen. P 1380talet blev platsen s te f r h vitsmannen Henrik Snakenborg som ocks 1 t uppf ra ett f ste p den sk. Husholmen. (Klackenberg 1984 s 21 Ortens centrala funktioner visas ven av att 13 brev har daterats i H stholmen under 1300 och 1400talen. P Omberg 1 g ensamg rdarna lvarum, H je, Stocklycke och Kulleg rden med 32, 16, 11 respektive 14 tunnland ker. Dessutom sm st llen som det f rsvunna Mickelstorp samt V stra och S dra Djurledet med 13 tunnland ker. Sammantaget hade socknen 20 bebyggelseenheter med 50 hemman och drygt 1 000 tunnland ker. Tabell 1. V stra Tollstads medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Stora Broby D10b:87 4 127 Alvastra D10b:8586 4 115 T gneby D10b:8182 4 111 Uckleby D10b:8 3 3 99 Stora Lund D14313:1, 80% 1728 2 99 Haninge D 1 ob:7778 3 8 1 N vstad D10b:79 3 78 H stholmen D10b:84 5 71 Forsby D10b:80 8 69 V stra Tollstad D 1 ob:76 3 4 1 Haningetorp D 1 ob:7778 2 3 5 * lvarum D10b:9091 1 32 Lilla Lund uppsk fr h radskartan 1 1 9 H je D10b:9091 1 16 "Kulleg rden" D10b:8 182 1 14 Stocklycke D 1 Gb: 89 1 1 1 leb cken D10b:8586 1 3 S dra Djurledet* D10b:92 1 3 V stra Dj urledet* D 1 ob:92 1 3 Mickelstorp* D10b:9091 1 1 Summa 50 1 028 *Torpen S. och V. Djurledet samt Mickelstorp r sannolikt eftermedeltida bebyggelse. 56 Sju bebyggelseenheter hade slutleder av rn lders typ som inge, stad och by. Dessutom fanns de rimligen f rhistoriska enheterna H stholmen och Alvastra. Nio bebyggelser var enstaka hemman med medeltida namnformer sju av dessa 1 g p Omberg bl.a. den inte identifierade Kulleg rden. Alvastra gård och by Alvastra, det ldsta svenska cisterciensklostret, var det 40:e dotterklostret till Clairvaux i stra Frankrike. Ulqudmarssons kapell Lekbrödernas länga Arma riet Kapitelsalen Modellens plats (J I “I Värmeslugan ; AbbGtE'l'lS hus ' l Figur 16. De cisterciensiska klosteranl ggningama f ljde ett gemensamt koncept. Klosterkyrkan hade rakslutet kor och skr kantssocklar. S der om kyrkan 1 g klosterg rden med lekm nnens hus i v ster och munkarnas i ster. Planritning efter Swartling (1969). Matsalen Alvastra har behandlats fr n olika utg ngspunkter. Elisabeth Regners avhandling behandlar den inre differentieringen i sj lva klosteranl ggningen och bygger p var olika artefakter p tr Hats vid de stora utgr vningama 19211953 (Regner 2005). Omr det kring konventet har behandlats av Lars Ersg rd som s rskilt knyter an till de symboliska och traditionsladdade aspekterna. Han behandlar ing ende den stora tidiga kristna begravningsplatsen vid Sverkerg rden och hur f rdelningen av runristade gravmonument ska f rst s (Ersg rd 2006b). 57 ALVASTRA KLOSTERS GODSINNEHAV 1520 Gräshult 250 Hageby 24 0 Forsa 19 A vastra Appuna 7 Fågelås 23 Grattesöra 11 0 50 km Torsryd 26 l_l 0 Figur 17. Sammanlagt r knade Alvastra klostrets gor 224 hemman o. r 1520. Tollstads r ttard me med drygt en femtedel av godsen utordes sannolikt av fundationsdonatinen fr n 1100talets mitt. Gr shults och F gel s r ttard men bestod av medeltida kolonisationsmark. De vriga godsen hade till st rsta delen f rv rvats f re 13 50. Alvastra kloster och dess underlydande landbog rdar vergick i kronans go i samband med riksdagen i V ster s 1527. Den siste abboten p Alvastra kloster slutade sitt mbete h sten 1529. I st llet insattes en f rest ndare som hette Nils Svensson f r att sk ta klostrets ekonomi. Sedan de terst ende munkarna hade f tt ett visst underh 11 skulle verskottet fr n klostrets g rdar inlevereras till kronan i form av sm r och penningar. Det samlade klostergodset uppgick d till 224 landbor f rdelade p 12 r ttard men. r I 550 var en Olof Bror fogde p Alvastra g rd. Senare blev han fogde f r alla klostrets landbor och f r Visings . (Almquist 1917 s 392 De ldsta avm tningarna ver Alvastra r en geometrisk konceptkarta med tillh rande renovation fr n 1639. Kartorna r i skala 1:5 000. Renovationen ing r i jordebok D10a och konceptet i DIOb. Den renoverade jordeboken r signerad av lantm taren Johan Larsson Grot. (DIO:8586, D10a:8 586). N sta karta r en geometrisk karta fr n 1691 ocks den i skala 58 .55 r 1716 avm tte lantm taren Johan Ekeboum hela 56 1:5 000 (D13z1415) Ombergs Djurg rd samt n gra tillh rande ut ngar (D1431521) Alvastra en tidigmedeltida storgård Uttrycket Alvastra g rd visar att Alvastra vid 1500talets mitt var en avelsg rd d r jordbruket drevs i stordrift. Storg rden delades senare upp i fyra lika stora hemman. Vartdera hemmanet hade en 20 alnar bred ker i byam l.57 Dessutom fanns ett fj rdedels kronohemman som hette leb cken vid leb ckens utlopp. leb ckens gor avgr nsades 1639 av en prickad r d linje vilket brukar ange r g ng eller gr ns f r bebyggelseenhet, men enheten saknade bebyggelsesymbol. P 1691 rs karta finns ett kvarntorp utm rkt med kommentaren: leb cken hafver tillf rne varit ett fj rdedels hemman (DI3:I4I 5). Byn Alvastra gde inte best nd s rskilt l nge. Senast under Drottning Kristinas tid blev Alvastra terigen en avelsg rd under stordrift. I januari 1651 f rl nades Alvastra g rdama p Norrk pings besluts villkor till den polskf dde diplomaten Mattias Palbitzki (d. 1677 p Julita). Palbitzki erh ll ocks s terir ttigheter p Alvastra. Under s teriets r och r r inr knades ven f] rdedelshemmanet leb cken vid V ttern. Mattias Palbitzki uppf rde tre nya s teribyggnader som kallades ”tr dg rdsbyggningen”, ”nya byggnaden” och ”stora byggningen neder p g rden”. Fr n ldre tid terstod d bara ”den stora herrebyggningen” r 1681 terb rdades Alvastra till kronan som f.d. Kungsg rd. Alvastra anslogs d refter som verstel jtnantsbost lle vid infanteriet (Almquist 1946 s 579, Almquist 1947 s 652 f). Äldre markanvändning och ägoområde goomr det som m ter p 1600talets geometriska kartor verkar tr ngt. I norr avgr nsades goomr det av Ombergs Djurg rd, i ster och sydost till leb cken, i s der till V stra Tollstads Pr stg rd, N vstad och H stholmen och i v ster till V ttem. gobilden runt leb cken r inte helt logisk. Norr och v ster om b cken 1 g Stora H st ngen som tillh rde Alvastra Kungsg rd. 55 Lantm teriets forskningsarkiv i G vle flyttade h sten 2008 till Riksarkivets lokaler i Arninge. Genom Hans Brovalls bok finns en aktuell popul rvetenskaplig presentation av, och historik ver, Alvastraomr det. 56 Rubriken till Notamm Explicatio lyder: ”Charte Beskrifhing fwer tskillige Uth ngier, under Ombergz Diureg rdx nyttiande, i Lysingz h rad samt Tollsta och Heeda sochner” 57 D10:8586. Helmfrid 1962. Under ren 1627 till 1629 hade 4 mantal l mnats som pant av kronan till en Henrik Mattias von Thurm (d. 1640). Alvastras fyra hela hemman kan dock redan 1632 ha f rmedlats till % hemman (Almquist 1947 s 652 f). 59 P s dra sidan om leb cken mot V ttern 1 g H stholmsg rdet som ocks tillh rde Alvastra. Till Alvastra r knades ocks n gra mindre beteshagar strax ster om leb cksbro. ster om hagarna 1 g Skinnare ngen som tillh rde V stra Tollstads Pr stg rd. Skinnar ngen gr nsade i sin tur till en stor ng som tillh rde H stholmens by men som inte hade n gon kontakt med denna bys vriga gor. Norr och ster om H stholmens ut ng, p stra sidan om leb cken, 1 g en ng som kallades Kungs ngen och som under 1600talets andra h lft brukades under Ombergs Djurg rd. Bebyggelsen Av kartorna framg r att 1600talsbebyggelsen dels var bel gen vid nuvarande Kungsg rden, dels 700 meter s derut vid leb cken. P renovationen fr n 1639 r klosterbyggnaden tergiven med st ende murar och r da tak (nr 1). Denna byggnad r emellertid inte utritad p konceptkartan. V ster om klostret r ett trel ngat byggnadskomplex som kallas Alvastra Kungsg rd (nr 2). Tv av byggnaderna har dubbla skorstenar medan den s dra l ngan r 1 gre och saknar tak. Alla byggnaderna har r da tak. Ytterligare n got t v ster r en hussymbol utan skorsten som utvisar ett kronohemman (nr 4). Detta r en av de fyra lika stora kronog rdarna som tidigare bildat en storg rd. De tre ruddammarna r inritade till verkligt l ge och storlek (nr 3). ..h;Hr vi. sxw., 4... _nu_ .. , :i 5.... Å_ .du ._=_____ !›" nu.. Figur 18. Alvastra 1639. De tre ruddammarna (nr 3) ligger i en ngshage. Norr om dessa, mellan det h ga Djurg rdsstaketet och klosteromr det, g r landsv gen. Tv grindar ger passage till kerg rdena. Nr I utvisar sj lva klosterkyrkan, nr 2 r Kungsg rden och nr 4 r en av de fyra landbog rdarna. (DIo:8 586). 60 IllkIJISINH _“ V ä Å _ I GÅRDEN ' \\ Figure 19. Alvastras centrala in gor och fredningssystem p 1690talet. Kartbearbetning av Clas Tollin. Kartan fr n 1691 kompletterar informationen om klosteromr det. Klostret r endast utm rkt med konturer som motsvarar de yttre murarna. Omedelbart ster om Kungsg rden r en 5 rh gnad vret som kallades Kungalyckan. ster om manbyggnaden ligger den s.k. Lilla Ladug rden en trel ngat huskomplex med ppningen t nordost. Omedelbart ster om Lilla Ladug rden ligger den rektangul ra humleg rden och en kalvhage. Det inh gnade omr det runt dammarna r den s.k. Dammhagen. Bytom ten Tre av Alvastras kronohemman 1 g 1639 f r sig nere vid leb cken p en geometriskt reglerad bytomt och r utm rkta med hussymboler som inte r f rglagda och som saknar skorstenar (nr 57). Hustomterna hade alla samma bredd vilket var naturligt d g rdama var egaliserade (se figur 18). 61 ' 1slf.....ugsaf(f\\_.. .nu . .. Figur 20. Bytomten 1639. Fr n bytomten leder en f gata ut mot den nordsydliga landsv gen. De tre lika breda geometriskt utlagda g rdstomterna (nr 5, 6, 7) avgr nsas i s der av leb cken. P s dra sidan om b cken finns ngar som tillh r V stra Tollstads pr stg rd och H stholmens by. Bron i nedre v nstra h met kallas leb cksbro. (D 10:8 586). ven p 1691 rs karta har lantm taren markerat tre hemman med rektangul ra likbreda tomter som str ckte sig ner till leb cken i s der. Ett litet s rh gnat g rde som kallas Skulten avgr nsar byn i v ster. S der om leb cken r tre mindre beteshagar som troligen var enskilda kalvhagar till hemmanen. Omedelbart norr om bytomten r en st rre byggnad utm rkt som kallas Stora ladug rden. P 1717 rs karta finns ingen g rdsbebyggelse redovisad p denna plats vilket inneb r att Alvastra by d var avhyst (D1431 5:3). D remot r en byggnad som kallades ”Alfwastra Ladug rd” utm rkt cirka 100 meter norr om Skinnar ngen, motsvarande I get f r den sk. Stora Ladug rden p 1691 rs karta. Senare odlades hela omr det upp och inga sp r av en tidigare bebyggelse kunde ses i markytan. Tv omr den med f rh jda fosfatv rden visade var bebyggelsen legat och vid f ljande arkeologiska unders kning omkring 1990 p tr H'ades l mningarna efter de tv v stligaste husen under plogdjup. Den stligaste tomten har f rst rts i samband med v g och j rnv gsbygge. Inga fynd eller konstruktioner talar f r att denna bebyggelse r ldre n 1500. 62 kem Alvastras kermark omfattade 114. tunnland 1639, varav h lften rligen bes ddes. D rtill ska l ggas torpet leb cken som hade ett rligt uts de p 3% tunna (tunnland). Mycket av kern 1 g p 1 ngt avst nd fr n brukningscentrum och jordm nen var mager. G rdet Huselyckan (litt. A) i nordost bestod av sandjord och en mindre linda d.v.s. gr sbevuxen ker. S ndg rdet (Sandg rdet, litt. B) bestod till st rsta delen av sandjord. I v stra delen fanns t.o.m. ett stycke med rjord (grusjord). ngeg rdet (litt. C) bestod av sandjord. Genom ngeg rdet gick v gen till bytomten vilket innebar att s dra delen bildade en s rh gnad vret som kallades Skulten. H stholmsg rdet s der om leb cken bestod till st rsta delen av Ijord. Torpet leb cken hade ocks sandjord. I norra delen Sandg rdet har lantm taren 1691 noterat: hela denna wallen emellan Djurg rden och krama r onyttig h gl nt rbacke som intet gr 5 p utan sm tt enebuske (DI3:I415). Det var s ledes en p fallande mager jordm n i Alvastra. Fossil ker 16ootalets markanv ndning skilde sig sannolikt en del fr n medeltidens. Nordv st om Sandg rdet innanf r djurg rdsstaketet finns en del fossil kermark. kersystemet ligger i sluttningen mellan V stra Ombergsv gen och V ttern. Omr det r numera bevuxet med drygt 100 rig bokskog. Av utseende och storlek att d ma r kertegarna av olika lder. tminstone har de vergivits vid olika tidpunkter. N rmast v gen fins en del yngre v 1 r jda krar som i sen tid har brukats av torpet V stra Djurledet. I sluttningen v sterut finns det en del terr nganpassade l ngstr ckta r jda ytor, vanligen 3 7 meter breda. Tegarna bildar parallella terrassliknande rader. I brinkarna mellan tegarna finns ett flertal r jningsr sen. En del av tegarna r utm rkta p 1716 rs karta ver Ombergs Djurg rd. Troligen har hela kersystemet, eller delar av detta, tidigare ing tt i Alvastras in gomark. I stra delen finns rester av ett h lv gssystem som troligen utort ldre str ckningar av V stra Ombergsv gen. 63 .7,_"( L. ' . L ngt/mg, Er... .. HH_ : :2. 4.64 .. .a ,av 67* .á . _ ,'...........:_' .. J.. 9,, . "m_ __J._r_,"_áv_›r:1'_E_I;',J=›_ 'Z " '...751 i .. H" 1" :...4'. F ' ”5/3” '75:51, 4"”, 'f 4 “(3) I | _34 0. *25565444 nål/M. Figur 21. Karta fr n 1717. S der och ster om leb cken lg ngarna Skinnar ngen, H stholmen ut ng och Kungs ngen vars h anv ndes till st dutfodring av hjortama p Ombergs djurg rd. (D14315:1). Fredningssystemet Fredningssystemet bestod p 1600talet av fyra s rh gnade kerg rden samt ett 5 rh gnat ngsg rde. Dessutom fanns en ngsvret vid ruddammama. leb ckens in gor var 5 rh gnade. F rrnodligen brukades Sandg rdet och Huselyckan i samma rsrytm, medan ngeg rdet och H stholmsg rdet brukades i sin rsrytm. Orsaken till att Alvastra hade fyra g rden r inte klarlagd, f r tv 5 desbruket hade det r ckt med tv . M jligen avspeglar fredningssystemet att det tidigare funnits tv bebyggelsel gen. ngen Den mesta sl ttermarken fanns p det 5 rh gnade ngsg rdet mellan klostret och leb cken. Den s.k. Stora H st ngen beskrevs 1639 som h rdvalls ng med ”Ekeskog vthi”. ngen gav 60 lass h . P andra sidan leb cken 1 g ngarna Kungs ngen, Skinnar ngen och H stholmens ut ng som p 1600talet lydde under Ombergs Djurg rd. Jordnaturen, I get och de rumsliga omst ndighetema i vrigt talar f r att Kungs ngen tidigare varit 64 klosteregendom och att den tillh rde Alvastras medeltida goomr de. Lantm tare Ekeboum skriver 1717 att den 35 tunnland stora s rh gnade Kungs ngen som 1 g ster om leb cken, ,ibland Alvastras gor” var anslagen till ”Diurens” (hjortamas) vinterf da. ngen gr nsade i ster till Uckleby och Broby. I s dra delen fanns en h lada. Gr sv Xten bestod till en del av tuvig h rdvall, god sidvall och en del tjock starrvall. Avkastningen var under medelgoda r 50 lass. Skinnar ngen beskrevs som en liten ng strax invid Alvastra ladug rd. V Xten bestod av h rd och starrvalls h som tillsammans gav 4 lass (D14315z1). Avkastningen f r de b da ngama var 1,4. lass per tunnland.58 Till hjortamas vinterfoder anslogs ven Ellstorps och Elvarums ngama p Omberg, Munk ngen vid Isberga samt ngar vid g rden Holmen i Dags mosse n ra T kem.59 Lantm taren Johan Ekeboum omtalar att det fanns ytterligare ngar p Omberg som tillsammans gav 16 lass. H et str ddes ut vid speciella djurlador p berget. Utfodringen skedde f r ungdjurens b sta och f retr desvis n r det r dde d ligt v der p vintern (D14315z1). Hjortamas vinterf da fr n Kungs ngen, H stholms ngen, Skinnarelyckan, Munka ngen och Ombergs ngama var sammanlagt 86 lass h . Detta skulle ha r ckt f r att vinterstalla 20 till 25 kor. Av ovanst ende att d ma var Alvastras goomr de betydligt st rre f re reformationen. Orsaken till minskningen var att Ombergs Djurg rd till stor del skapades av gamla kloster gor. Sannolikt har g rdama p s dra Omberg liksom Kungs ngen och Skinnarevr n ing tt i Alvastras tidigare goomr de. D rmed kunde Alvastras ha sk rdat drygt 150 lass h f re Djurg rdsinr ttningens tillkomst. Denna h m ngd skulle ha r ckt till att vinterstalla cirka 50 kor (Bj mhag 85 Myrdal 1994 s 76). Hagar och utmark Djurg rden p Omberg anlades i b ijan av 1600talet (1605 och 1618). Lantm taren noterade 1639 att Alvastra inte har n gon annan skog och utmark ni Ombergs Djurg rd.60 53 Ett (sommar)lass motsvarade 212 kilo vilket g r cirka 640 kg per hektar. Efter djurg rdsinr ttningens avveckling avm ttes Kungs ngen och Skinnar ngen terigen 1813 av lantm taren Anders Fredrik Delander ( LS sterg tlands l n V stra Tollstad 27). 59 Dagsholmen senare Holmen nedanf r berget tillh rde Hans Kyle p Berga (senare Kyleberg) fram till 1652 (Ls rapport 5 30, Kungligt brev 3 januari 1573, Kammarkollegiets brev 17juli 1652). ven V versunda och V sterl sa fick avst mark till Djurg rdsinr ttningen. Det 16 kilometer l nga och 4 meter h ga Djurg rdsstaketet som avgr nsade Alvastras gor fr n Ombergs djurg rd stod emellertid inte klart f rr n 1652. 60 65 N gon h radsallm nning p s dra Omberg r inte k nd och sannolikt var s dra Omberg tidigt Alvastras utmark. Under 1100 och 1200talen anlades tminstone 5 avg rdaenheter p berget. H je omtalas som klosteregendom 1327 (D5 2602). ven Stocklycke, Elvarum, Elstorp och Portbol var klosterhemman vid medeltidens slut. I samband med djurg rdens inr ttande blev Stocklycke bost lle t djurvaktarna och H je t djurg rdens inspektor. Figur 22. lvarum var 1640 det st rsta nybygget p Omberg. G rden var sannolikt anlagd p Alvastras utmark (D1019091). Hamnen Hamnen i H stholmen 2 kilometer sydv st om Alvastra har varit k nd sedan medeltid och utorde en betydelsequ punkt f r resor och transporter ver V ttern. Stora m ngder kalksten fr n stenbrotten i Borghamn har anv nts till bygget av klosteranl ggningen, kyrkan och olika ekonomibyggnader. Rimligen anv ndes f retr desvis sj transporter. H stholmens hamn ligger dock lite l ngt fr n klostret med tanke p tyngre transporter. Det r d rf r naturligt att klostret hade en egen mer n rliggande landningsplats. 66 'i' Vø. . Figur 23. I bakgrunden H stholmsg rdet. Vid leb ckens mynning syns en stenrevel som sannolikt var en ldre hamn. Stranden norr om utloppet rymde en boplats med anknytning till fiske. Stranden mot V ttern nedanf r klostret saknar vikar eller liknande och r exponerad f r de flesta vindar. Enda undantaget r leb ckens mynning d r mindre b tar kan s ka skydd. Strax s der om leb ckens utlopp finns en cirka 50 meter 1 ng pirliknande stenrevel som i v ster ansluter till ett litet sk r. Reveln syns endast vid 1 gvatten. P norra sidan om reveln r bottnen noggrant rensad p sten. Sannolikt har de stenar och block som samlats upp p bottnen anv nts vid bygget av piren. D rigenom har en fr n s der skyddad naturhamn bildats. P sk ret finns en ristning av ok nd lder och betydelse. Cirka 100 meter norr om b ckmynningen finns ett omfattande boplatslager. Troligen har hamnen vid leb cken samband med boplatsen. Hamnen och lagunen just innanf r leb ckens mynning kan ha anv nts av klostrets ñskeb tar och f r b tarna som anv ndes f r verfarten till klostrets gor p Kr khalv n och Isleryd p andra sidan V ttern. Vattenkvamen P 1691 rs karta r en vattenkvarn markerad ungef r 100 meter fr n mynningen. Invid kvarnen finns resterna av en kalkstensbyggnad. Enligt Otto Fr din r r det sig om en medeltida stenbyggnad med fyrsidig grundplan. Den norra muren r 11,5 meter och de stra respektive v stra 67 murarna r 8 till 9 meter. Den s dra delen r nedrasad i b cken. V ggama har varit utf rda som skalmurar med v 1 huggna kalkstenskvadrar i ytterlivet och ohuggen gr sten i innerlivet. M jligen r detta den ldsta kvambyggnaden (Fr din 1919 s 106 L ngre sterut i leb cksravinen finns resterna av en tegelugn och medeltida tegel. Sammanfattningsvis kan konstateras att det medeltida Alvastra troligen var betydligt st rre n 1600talets. F rutom in gomarken fanns en stor utmark p s dra Omberg. I leb cksravinen och norr om b ckens utlopp finns dessutom rester av industriell verksamhet, kvarn och fiskeri. Vid V tterstranden finns ven resterna av en rektangul r kalkstensbyggnad som gr vdes fram av Otto Fr din omkring r 1920. Anl ggningen kallas Sverkerkapellet men dess n rmare lder och funktion r inte klarlagd. Heda socken Namnet betyder hed och kyrkan r bel gen p ett magert och sandigt parti av kambrosilur sl tten (SOL s 121). Heda hade en liten kyrkbebyggelse med 43 tunnland ker 164.0. Strax s der om kyrkan fanns en liten obebyggd kameral enhet som kallades ”H radsjorden” och norr om kyrkan 1 g Lysings h rads avr ttningsplats (D Iob:7I72). Detta talar f r att Heda hade centrala funktioner ut ver en ordin r sockenkyrka.61 61 Om sockennamnet se Thorsten Andersson (1963). 68 r\ J 0/ i ISbergal©Heda ( i I / OJussberg | 1\ una D'sevid \ ä _ \ Vallby l, 0 IZ/“I' 5km Figur 24. Heda kyrka ligger centralt i socknen men varf r bildade Tjugby eller Vallby ingen egen socken? Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. I Heda kyrka finns tv runstenar som p 1880talet inmurades i kyrkans stra ytterv gg. P den ena omtalas g rden] ttingstad. Ristningen lyder: Holmsten reste denna sten och orde bro efter Myr (Myra), sin fader, som bodde i] ttingstad (f rfattarems kursivering, ögR 132, Brate 191118 5 126 Ristningen p den andra stenen lyder: Torget reste detta minnesm rke efter Anund kanp (mustasch), sin fader (ÖgR 13 1). Heda socken rymde tminstone 12 f rhistoriska bebyggelseenheter. St rst var Tjugby 2 kilometer ster om kyrkan med 7 hemman och 153 tunnland ker 1640. D refter f ljde Tuna med 4 hemman och 136 tunnland ker. Jussberg, och Vallby hade drygt 100 tunnland ker._] ttingstad var trots sitt f rhistoriska ursprung ett enstaka hemman med 54 tunnland ker. Minst var de enstaka hemmanen Haddetorp och Svenstorp med 24 respektive 8 tunnland ker. Av storleken och efterleden att d ma var de medeltida nybyggen. Sammantaget hade socknen 16 bebyggelseenheter med 48 hemman och knappt 1050 tunnland ker. 69 Tabell 2. Heda medeltida socken. ker 1640 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Tjugby D10b:5960 7 153 Tuna D10b:70 4 136 Jussberg D 1 ob:71 72 4 1 1 9 Vallby D 1 0b:6768 7 104 Disevid D 1 0b:66 3 8 1 Isberga D10b:61 3 81 K lstad D10b:65 4 68 Egbola D10b:63 64 6 64 Norr uppskattat 3 60 J ttingstad D10b:73 1 54 Heda D10b:7172 3 43 Sik D 1 ob:62 1 42 Haddetorp vaLa:1 4 1 24 Svenstorp D 1 ob:63 64 1 8 Summa 48 1 03 7 Svanshals socken Svanshals socken ligger p sl tten l ngs T kerns s dra strand. Dessutom finns ett parti som g r s derut in i skogsbygden. Namnet syftar sannolikt p en tidigare markerad udde i T kem norr om sockenkyrkan (SOL s 304). tta bebyggelseenheter har namn med f rhistoriska efterleder som berga, stad och by, men ven Svanshals, Gl n s och Gottorp b r g tillbaka till yngre j rn lder. I s dra sockendelen ligger fem till sex enstaka hemman med medeltida namnformer och/ eller blygsam kerareal. Den st rsta enheten r kyrkbyn Svanshals med 6 hemman och 161 tunnland ker. D refter f ljer Gl n s och Ramstad med 7 respektive 5 hemman med 134 och 128 tunnland ker. Under 1600talet skapades s teriet Kyleberg av bl.a. de ldre enheterna Berga och Lorby samt det medeltida nybygget Alsike (Almquist 1947 s 664 Det finns enstaka brev som ber r socknen f re 1350. r 1346 bytte Alvastra kloster till sig 4 attungar i byn (villa) Ramstad av Magnus Nilsson (Ds 4028). Gl n s var en s tesg rd p 1200talet. nnu 1470 hade platsen en central funktion d lagmanstinget h lls h r. Det faktum att Gl n s inte bildade en egen socken tillsammans med de stra bebyggelseenhetema r n got f rv nande. 70 Åk m f' 0 "c ”' /\\ Takern lçllurn \ J/ J Svanslial. Omnia35%: '55 Överby : Vallble / /Ramsmdlo . I 1 / I_ 1 , 42Lkm “ \_ (p Kalkesmd 'Yxnc uIIuO SäOI[shön llallbcrga l / 0 x 0 (JSEW h.. NSolberu' I u _A_ __ J' SI Kullel Hillingstad å “äi . J Valla \ 7 345m " _' "' unnestat [ivehølao Rök ln gval'l'clstqu, '\ i \ OMiIIin stor /"" "' g p / l | E 1in / \ I VW F... J I J \s....rr O \ / 5 km Figur 25. Svanshals medeltida socken tillh rde de st rsta i omr det. B de Svanshals och Gl n s var aristokratiska storg rdar p 1200talet men bara Svanshals hade kyrka. R k hade f rh llandevis liten kyrkbebyggelse. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Vid en bro ver Lorby n stod tidigare en runsten (ÖgR 138). Stenen markerar sannolikt den vikingatida gr nsen mellan Lorby i Svanshals socken och sby i Kumla socken. Sammantaget omfattade socknen 22 bebyggelseenheter med cirka 1350 tunnland ker r 164.0 och 1' d med en av de st rsta i omr det. 71 Tabell 3. Svanshals medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Svanhals D10b:14 6 161 Gl n s D10b:1516 7 134 Ramstad D10b:192o 5 128 Hallberga D10b:26 6 108 Vallby D10b:22 4 91 S rtsh ga D10b:27 4 87 Gottorp* D10b:192o 4 84 Str mmestad D10b:2324 4 70 sen D10b:18 4 70 Berga/ Lorby/ Kyleberg* D 1 Gb :2 5 3 68 verby D10b:17 4 68 Stora Kullen D10b:2324 2 65 K lkstad D10b:18 2 50 Solberga D10b:28 1 36 Svartk lla D10b:1516 1 33 Stora Yxnekulla D10b:21 2 29 Lilla Yxnekulla D 10b:2 1 1 2 1 Lilla Solberga D10b:29 1 17 Tomta D10b:3 1 1 16 K rr D10b:3o 1 9 Dalbobeta D10b:32 1 6 Alsike D10b:3 3 1 3 Summa 65 1354 * Det avhysta Lorby lever kvar i namnet Lorby n. Nuvarande Renstad v ster om Svanshalls kyrkby r en nyskapad plattg rd. Gottorps by 1 g en dryg kilometer ster om nuvarande herrg rd. Kumla socken Omedelbart ster om Svanshals socken ligger Kumla socken som har f tt sitt namn efter det gravf lt som fanns vid kyrkplatsen (SOL s 17 5). Kumla socken saknar egentlig kyrkbebyggelse. Vid G rdsl sa bys g rde har det funnits tv runstenar. Ristningarna lyder: Finnvid satt denna (sten) efter (ögR I 34). Skaung och Assur, reste denna sten efter Kag, sin fader (ögR I 3 5). 72 Tre bebyggelseenheter har efterleder av f rhistoriskt slag. St rst var sby med 154 tunnland ker 1640. Baggetuna, nuvarande Sj tuna, bestod av 3 hemman med 83 tunnland ker. S teriet Sj tuna r bildat av byn Baggetunas tre hopslagna fr lsehemman. goomr det var tr ngt och saknade egentlig utmark. Enheten gr nsade i norr till T kern, i ster till G rdsl sa och i s der och v ster till sby (D55421). L mminge och Tyttorp hade sina gor intrasslade i varandra. Av namnet att d ma b r L mminge vara den ldre enheten. Det enstaka hemmanet G rdsl sa med 28 tunnland ker kan vara ett medeltida avg rdahemman p Sj tunas mark. \ I'OTyttorp Asby \Lämmin e Q, g "'“_ Skm Figur 26. Den lilla Kumla socken saknade egentlig kyrkbebyggelse. Kyrkan 1 g dock v 1 till b de till Sj tuna och till sby. L mminge h rde sannolikt till Kumla socken under medeltiden. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Tabell 4. Kumla medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K 11a, akt Hemman, ker, tnl mm sby D10b:3536 5 154 Baggetuna D554:1, 90 % 1729 3 83 Tyttorp D10b:37 7 67 L mminge* D10b:7 2 42 G rdsl sa D10b:34 1 28 Kumla D10b:34 1 5 Summa 19 379 *L mminge r knades 1550 till Kumla socken men 1640 till Harstads socken. Ödeshögs socken F rleden r sannolikt genitiv av mansnamnet ødhir och efterleden r h g med syftning p en markerad fornl mning (SOL s 386). Tack vare ovan 73 n mnda r kenskaper ver Sv mbovad kan man anta att de sydligaste socknama i Lysings h rad var betydligt mindre under medeltiden. Den p 1600talet s vidstr ckta desh gs socken omfattade s ledes bara ett drygt tiotal enheter p 1530talet om Sv m och Sv mbovad r knas bort. desh gs kyrka r en av sterg tlands tre sttornskyrkor. De tv vriga r K llstad i Dals h rad och Ask i Aska h rad. I likhet med K llstad har desh g en trappa inbyggd i tornet. Tornkammaren har dessutom en glugg mot 1 nghuset . sttornet och tornkammaren talar f r en egenkyrka (Tuulse 1955 s 76). I tornkammaren kunde kyrkans gare f lja gudstj nsten i egen avskildhet. Dateringen har satts till 1100talets andra h lft. St mmer denna datering r r det sig om en stenkyrka f re den territoriella sockenbildningen. (Lundberg 1935 s 234). Vid kyrkan har tidigkristna gravar p tr Hats (Lindqvist, Rapport ATA). Stenkyrkan kan s ledes ha f reg tts av en tr kyrka. I sakristians v gg r en runsten inmurad. Ristningen lyder: reste denna sten efter Helge, sin fader (ögR 144) Runstenen r ytterligare ett indicium p en ldre stormannamilj . I H ggestad i nord stligaste delen av socknen finns ytterligare en runsten. Stenen som st r i anslutning till en v g och ett gravf lt r korsm rkt och ristningen lyder: Brodd reste denna sten efter Saxe, sin fader, och efter Udd, sin broder. Gud hj lpe dem! (ögR 133, Brate 1915 s 127 Kyrkbyn r den st rsta bebyggelseenheten i Lysings h rad, och r 1640 hade den 12 hemman med 242 tunnland ker. Den 11 st st rsta enheten var V stra by med 9 hemman och 132 tunnland ker. R by hade 4 hemman och 108 tunnland ker. 74 Ödeshögs kyrka, rekonslruklion Figur 27. Rekonstruktion av desh gs IIOOtalskyrka. Kyrkan hade absid och ett sttorn. Tornet var sannolikt rest ver en viktig relik (efter Lindqvist). En g rd (curia) i desh g gdes i b 1jan av 1300talet av Magnus Ladul s s ner hertigarna Erik och Valdemar (folkunga ttens Bj lbo tt). Efter Erik och Valdemars f ngenskap och d d p Nyk pings hus 1317 donerade nkorna hertiginnoma Ingeborg och Ingeborg g rden desh g till Link pings domkyrka som underh 11 f r en prebenda (DS 74.21, DS 2163). Brevet r dessutom daterat i desh g vilket talar f r det fortfarande fanns en (stor)g rd d r vid denna tid. Den medeltida desh gs socken, omfattade tolv enheter. Fem hade namn med efterledema by, inge, stad och b r vara av f rhistoriskt ursprung. Dessutom fanns fem mindre enheter som av namnformema att d ma var medeltida. H ggestad hade 100 tunnland ker (om Lilla och Stora H ggestad r knas som en enhet). P 1640talet var de dock tv olika funktionella enheter med tv bebyggelsel gen varav det ena r knades till Heda socken 1670 (Fredsmilskarta D12). 75 Figur 28. desh gs och Sv ms medeltida socknar. Det medeltida sockenomr det omfattade inte Sv mbovad som var en del av Lysings h rads allm nning. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Tabell 5. desh gs medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm desh g D10b:9899 12 242 by D10b:158159 9 132 R by D10b:9495 4 108 ninge* D15183:1, 90 % 1706 9 84 H ggestad** (1) D10b:69 7 68 Kr ketorp D10b:9495 2 54 Sj torp* D15157:1, 70% 1787 1 43 Kulltorp D15138:1, 70 % 1784 1 34 H ggestad**(2) D10b:69 2 32 Orm s uppsk. fr. h radskartan 1 24 Allm nninge* D1512:1, 90 % 1705 1 22 Lyckan* D 1 0b: 1 00 1 1 5 Summa 50 858 *Hemmanstalen h mtade fr n Almquist 1946 3:1 s 571f, s 576. ** H ggestad r knas idag till Heda socken. 76 Kyrkbyn har ett klart asymmetriskt l ge i f rh llande till det medeltida sockenomr det, vilket talar mot att socknens jord gare kollektivt stod bakom kyrkbygget. En egendomlighet r att by vid Disevids n var delat i ett V stra by som tillh r desh gs socken och ett stra by som r kyrkby till Stora by socken. Detta kan tolkas s att det fanns tv bebyggelseri by varav den v stra hade samma gare som desh g n r de territoriella sockenomr dena konstituerades. Sväms socken Sv m, cirka 2 kilometer sydv st om desh g, r den sydligaste st rre enheten i Lysings h rad. Mellan Sv m och gr nsen till Sm land finns en vidstr ckt medeltida kolonisationsbygd som ocks var Lysings h radsallm nning. Den f rsvunna kyrkan i Sv m omtalas r 1318 (DS 2181). Inga l mningar av kyrkan finns registrerade i RAÄ:s fomminnesregister och os kerhet r der om var den har st tt. Sannolikt utorde socknen endast av sj lva Sv m och n gra underliggande enheter. Sv m har liksom desh g anknytning till Folkunga ttens Bj lbogren. Kung Magnus Eriksson och drottning Blanka testamenterade 134.6 bl.a. Sv m och Bj lbo till den planerade gravkyrkan i Vadstena. Sv m sades d ligga i desh gs socken. Socknen b r s ledes ha g tt upp i desh gs socken mellan 1318 och 1346 (D5 4069, Andersson 1957 s 144 f). Sv ms gamla socken kan delvis rekonstrueras. Av en r kenskap fr n 1539 framg r att enheterna Mark och Erstorp cirka 1,5 kilometer sydv st om kyrkbyn inte r knades till Sv mbovad. Sannolikt ingick de i Sv ms 1300tals socken.62 Sv m 1 g vid huvudv gen mellan] nk ping och centrala sterg tland. Vid Sv m fanns bron ver Sv m n och h r hade hertig Erik h sten 1309 samlat till motst nd mot den f rf ljande danske kungen Erik Menveds styrkor. Erikskr nikan n mner ocks att fanns tyska legoknektar f rlagda i Bj lbo som kunde st dja hertig Eriks styrkor (Pipping 1926 s 618 ven tten Ama har haft en anknytning till Sv m. I Lars Ulvssons (Ama) och hans andra hustru Ingrid Anundsdotters testamente fr n 1318 ih gkommes Sv ms kyrka med 1 rtugland (mmm solidum terre) i den icke identifierade byn Olina i en f r vrigt ok nd krar socken.63 Sl kten Ama hade vid denna tid Alvastra som sin begravningskyrka, trots att Lars Ulvsson 62 Andersson 1957, Andersson 1958. I Erstorp mellan desh g och Sv m har en stor guld och silverskatt p tr ffats. Skatten har daterats till omkring r 975. Skatten understryker omr dets aristokratiska framtoning vid slutet av yngre j rn ldern (M rten Stenberger, Fornv nnen 1950. SHM 5671). 63 DS 2181. M jligen Lidai kers socken. 77 sedan 1 nge hade sin s tesg rd i S rmland. Lars Ulvsson var dessutom lagman i S dermanland och var m jligen redakt r f r S dermannalagen.64 Sväms by Sv m bestod p 1640talet av tv skilda bebyggelser. F r det f rsta en by best ende av 5 krono och 1 fr lsehemman. Byns g rdar var fullst ndigt egaliserade till storlek och alla hade en 20 alnar bred ker i byam 1 vilket i detta fall innebar att de gde 131/2 tunnland ker och hade ng till 22 lass. F r det andra fanns en stor kronog rd som kallades Bosg rden men som till skillnad fr n de vriga g rdarna saknade byam l. Bosg rdens ker omfattade hela 35% tunnland och var samlad i ett st rre s r goblock i Norrg rdet och S derg rdet samt n gra vretar. D remot har Bosg rden ingen ker i Lillg rdet. Bosg rdens ker var avgr nsad med en r d pricklinje p den geometriska kartan, vilket i detta sammanhang utm rker en egen kameral enhet (jordregisterenhet). Dessutom hade Bosg rden ng till 30 lass h och en humleg rd om 250 st nger (D10b:102103). Bosg rdens tomtl g ocks f r sig, cirka 150 meter norr om bytomten. Sv m hade till skillnad mot vad som var vanligt i norra Lysings h rad goda utmarkstillg ngar. Lantm taren konstaterar 164.0 att det fanns timmerskog, svedjemark, ved, g rdselvirke och bete (utmark) till n dtorften och fiske i V ttem.65 B de namnet, storleken och det faktum att kermarken r samlad i ett st rre s r goblock talar f r att Bosg rden har sitt ursprung i en medeltida storg rd. 64 Birgitta Fritz har ing ende behandlat hans arkiv i uppsatsen ”Lars Ulvsson lagman i S rmland” (Fritz 1985 i festskrift till Herman Sch ck): ”En avvikelse fr n de mer konventionella penningg vorna r g van av jord till Sv mbs kyrka (i desh gs socken), som de 5 ger sig omfatta med s rskild k rlek. Synd bara att vi inte f r veta varf r. I Sv mb fanns bevisligen folkungagods, och d r skall hertig Eriks folk ha utk mpat ett slag med de danska och svenska kungarna och deras styrkor 1309” (Fritz 1985 s 1 12). 65 Bosg rden blev p 1600talet militiebost lle och skattek ptes 1791 men beh ll sin storlek och 5 r gostrukturl ngt frami tiden (Almquist 1946 s 577 not). Bosg rden ingick inte heller i Sv ms skifteslag vid storskiftet 178 3 (D1517oz2). Staffan Helmfrid karakteriserar bebyggelsen som by utan reglerad bytomt trots att g rdarna hade samma byam l (Helmfrid 1962 s 162 f). 78 Figur 29. P Johan Larssons karta fr n 1641 kan man ana den medeltida storg rden. Bosg rdens gor r skilda fr n resten av byns och bebyggelsen ligger f r sig norr om bytomten. Bosg rden har ensam 34 tunnland ker mot de vriga g rdamas 13%. Dessutom r Bosg rdens hela kermark samlad till ett enda stycke litt. B och C. L ngst upp till h ger p kartan syns Sv ms bro. Riksv gen passerar diagonalt ver Norrg rdet och S derg rdet. (D10b:102103). Landbog rdarnas ursprung f r bli spekulativt. Jordnaturen krono har sitt ursprung i tidigare domkyrkogods. M jligen har fr lseg rden ett annat ursprung. Den konsekvent genomf rda egaliseringen r s kert relativt sen. M jligen har ocks landbog rdarna eller majoriteten av dem utort en tidigmedeltida storg rd. Tabell 6. Sv ms medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Sv m D10b:102103 7 117 Erstorp D10b:101 1 32 Mark* uppsk. fr. h radskartan 1 3 0 Summa 9 I79 * Hemmantalet fr n Almquist 1946 3:1 s 576 f plus not. 79 Sv ms medeltida socken var den minsta i omr det om Sv mbovad inte r knades in. Socknen ansl ts till desh g f re 134.8. Kyrkbyn utorde st rre delen av socknen ven om de enstaka hemman Erstorp och Mark inr knades. Dessa b ri s fall ursprungligen ha varit avg rda till Sv m. Stora Åby socken Namnet betyder byn/ g rden vid n (SOL s 297). Den ldre sockenkyrkan var en romansk 1100tals kyrka med torn. Tornet beh lls vid bygget av den nya kyrkan 175657. Av ldre inventarier kan n mnas en skulpterad dopfunt fr n 1100talet.66 I den gamla kyrkan fanns en runsten inmurad i vapenhuset. Ristningen lyder: V kell reste stenen efter H rmod sin fader (ög 14.2). Ytterligare en runsten var inmurad i nord stra kyrkgaveln. Ristningen lyder: Svene reste denna sten efter G t, sin broder. (ög 143, Brate 1915 s 134 Kyrkbyn ( stra) by ( sterholmen) hade nio hemman med 132 tunnland ker 1639 (D10b:16465). by v ster om n (V sterholmen) var lika stor men tillh rde desh gs socken. I Stora by socken ingick f rmodligen under senmedeltid endast en mindre del av Holaveden eftersom st rre delen av skogen mot Sm landsgr nsen tillh rde det sk. Sv mbovad (Andersson 1957, dito 1958). Den medeltida Stora by socknen hade 9 bebyggelseenheter. F rutom kyrkbyn hade] mstad, med 6 hemman och 116 tunnland ker, f rhistoriskt ursprung. Detsamma g ller sannolikt ocks Tjurtorp och Syllerstorp efterleden till trots. Dessutom fanns 5 mindre enstaka hemman med medeltida ursprung. “NE1752925 80 f' 7 f \ / I, R ket \_ ø _ Ä \ ,Syllerstmä> Tjurto \ r” a' '/ l .. km _ .z/ r_ Jamstad " / \ F: 2kg,l' C)J®St Åb / / Åby» y / r l / WO 5 km Figur 30. Kyrkan i Stora by ligger asymmetriskt i f rh llande till det medeltida sockenomr det som inte omfattade Sv mbovad som var en del av Lysings h rads allm nning. by v ster om Disevids n tillh rde desh gs socken. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Tabell 7. Stora by medeltida socken. ker 1 640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, mm ker, tnl Stora by D10b:164165 9 132 J rnstad D10b:168169 6 116 Tjurtorp D10b:176177 3 56 Syllerstorp D10b: 172173 2 47 Ryket D10b:172173 1 27 Fr s ng D10327:1,7o% 1807 1 25 Munketorp D10b: 163 1 17 Stubben D 1 ob:1 67 1 8 F rgestad D 1 Gb: 1 79 1 7 Sununa 25 435 Kyrkan och kyrkbyn har en markant asymmetrisk placering i f rh llande till det senmedeltida sockenomr det. Kyrkbyn som ocks r den st rsta bebyggelseenheten ligger i direkt anslutning till huvudv gen (den gamla Eriksgatan) genom DALS H RAD Dals h rad r sterg tland vid passagen av Disevids n. sterg tlands minsta och ligger p det 4 till 6 kilometer breda n set mellan T kern och V ttern. I dag r omr det n stan helt uppodlat med 81 endast sm inslag av dungar och strandskog. Mot s der och sydv st r en tydlig naturlig avgr nsning i form av Omberg och Dags mosse. Gr nsen i nordost saknar p tagliga fysiska barri rer f rutom lna 11 som dock inte anv ndes som h radsgr ns. P medeltiden bestod Dals h rad av de fem socknama, Rogsl sa, V versunda, Herrestad, K llstad och Broby. Under 1500talet blev h radet n got st rre genom att N ssja och rberga socknar verf rdes fr 11 det i ster angr nsande Aska h rad (Almquist 194.6 3:1 s 63). N ssjahalv 11 med N ssja och delar av rberga socken bildar en egen naturlig bygd d r V tterstranden utg r en utmark. ver huvud taget r Dals h rads V tterstrand sparsamt bebyggd. Enheterna r f och f rh llandevis sm och kyrkbyar saknas helt. H raderna i sterg tland r normalt namngivna efter sina tingsplatser. Namnet Dal har sannolikt sitt ursprung i att tingsplatsen var bel gen i en liten b ckdalg ng p Ombergs stsida inte 1 ngt fr 11 den sk. V verg rden i V versunda socken. I denna trakt finns ven namnet Tingslyckan (SOL s 58). Tingsplatsen var s ledes bel gen i h radets sydligaste del 11 ra den gamla huvudv gen mellan desh g och Motala. Tre sockenkyrkor r orienterade mot T kern, n mligen V versunda, K llstad och Herrestad, som alla r sm socknar som domineras av sina kyrkbyar. N ssja socken r exponerad mot V ttem. Broby, rberga och Rogsl sa socknars centrala delar saknar kontakt med s vl V ttem som T kem. Rogsl sa sockenomr de str cker sig dock tv rs ver n set fr 11 T kem till V ttem. I b rjan av 1600talet raserades kyrkan i Broby och huvuddelen av denna socken verf rdes till Str socken i Aska h rad. Omberg Namnet Omberg inneh ller ett fornsvenskt ord f r dimma (SOL s 244). tminstone delar av norra Omberg ingick under tidig medeltid i Dals h radsallm nning. Tv brev fr 11 1200talets slut behandlar jordtransaktioner p norra Omberg d r bl.a. Folkunga tten var inblandad. Omkring 1280 stadf ste den d avsatte kungen Valdemar Birgersson (ldste sonen till Birger jarl) en jordaff r mellan biskop Anund i Str ngn s och en herr Arnulf i M rby (troligen M rby i rberga socken). Arnulf hade varit syssloman (procumtore de wastenum) p Folkungamas storg rd Vadstena (Ds 873). Sannolikt var Arnulf ombud f r kungen eller n gon av hans br der. r 1276 hade Arnulf s lt ett antal jordegendomar p och omkring Omberg f r 100 mark penningar. F rs ljningen omfattade g rden (nos mamionen) V sterl sa, jord i Rogsl sa, en ker i B rstad, ett gods i Djurk lla, ngar i Kristberg, krar i 82 øsløso ( rl sa?). I biskopens k p ingick ven n gra avs ndrade utmarker. Dessa bestod av en del (quadam parte) av skogen i lvarum, skogarna invid V sterl sa, vilka kallades K p (Chøp), och en del (quadam parte) av skogen i Rogsl sa. (Ds 616). Denna aH'r ber rs ven i ett brev fr n 127891, men d beskrivs jordegendomama n got annorlunda (Ds 872). Valdemar Birgerson stadf ste i detta en af r som omtalar gods i V sterl sa med alla tillagor, samt en tredjedel av (h rads)allm nningen (term communis) mellan byn B rstads gr nser och Omberg som kung Magnus Ladul s hade sk nkt till Str ngn sbiskopen. Rimligen r rde det sig om kungstredingen. Troligen motsvarar detta omr de det som i brevet fr n 1276 omtalas som skogarna K p, skogen vid V sterl sa och skogen vid Rogsl sa.67 Av breven framg r s ledes att norra Omberg och omr det ster d rom var h radsallm nning p 1200talet och att allm nningsmarken hade str ckt sig nda till V sterl sa och B rstads gr nser. Det r lite f rv nande att skogarna vid lvarum omtalas i detta sammanhang eftersom lvarum 1 g p s dra Omberg. Det verkar dock som en utbrytning av kungens andel ven hade skett i detta omr de och att det r denna tredjedel som verl tits till str ngn sbiskopen. Str ngn sbiskopens intresse f r dessa avl gsna marker i Link pings stift kan verka egendomlig. M jligen ville han ha tillg ng till kalkbrottenl ngs v tterstranden. En stor del av norra Omberg, fr n V stra v ggar till drottning Ommas borg tillh rde tidigare V sterl sas utmark.68 67 K p b r syfta p att denna skog har frik pts fr n h radsallm nningen. Ros n 1949 s 37, s 143. DS 873. 65 F rmodligen har V sterl sa inf rlivat angr nsande allm nningsmark i sitt goomr de. G rdar som gr nsade till h radsallm nningar verkar ha ort detta 5 ofta att det reglerades i stg talagen (öL Byggningabalken 28:2). St rre delen av denna utmark hamnade innanf r djurg rdsstaketet n r jaktparken inr ttades. Lantm taren Gabriel Nilsson skriver p en geometrisk karta ver V sterl sa fr n 1697 under littera 5: ”den deelen af denne g rdenz ( gor) som ligger uthi Ombergs djurg rd” (D8 516:2). Gr nsen verensst mde med den sk V sterl sa b ck som sades rinna b de t v ster och ster. D r stra b cken n dde bergets fot h made Djurg rdens, V sterl sas samt H ssleby/Frebergas gor (DI4315:2, 1716). 83 Figur 31. En ganska stor del av norra Omberg ans gs vid slutet av 1600talet vara utmark till V sterl sa. Omr det var dock inf rlivat med Djurg rdsinr ttningen (D8 516:2). Kalkstensbrotten vid Borghamn Mellan Ombergs nordspets och Hoven set finns kalkstensbrotten i Borghamn. Kalkstenen har brutits tminstone sedan tidig medeltid. Det r denna sten som bl.a. anv ndes vid bygget av Alvastra kloster, det s.k. Sverkerkapellet, och en byggnad nere vid leb cken. Vi vet lite om de medeltida brotten och om hur transporterna gick till. L ngt in i nyare tid anv ndes stenen som byggnadsmaterial och f r att br nna kalk. 84 P 1697 rs karta ver V sterl sa har lantm taren noterat vid V tterstranden just utanf r djurg rdsstaketet ”h r p denna plats r stenbrottet”. Cirka 500 meter 1 ngre norrut st r ”h r p denna plats har f rr varit (ett) stenbrott”. Vidare skriver han att borna i V sterl sa br nna n gon kalk till avsalu (DSS16:2). Det fanns allts flera stenbrott p V sterl sas utmark. M jligen 1 g stenbrotten p mark som ursprungligen hade tillh rt h radsallm nningen. Figur 32. V sterl sa 1697 (DSS16:2). Fr n Omberg g r en v g fr n sydv st mot nordost genom V sterl sas utmark. En annan v g leder ner mot V tterstranden och tre backstugor och n gra vretar. F nnodligen r det bost der till stenarbetarna. S der om v gen r stenbrottet och norr om v gen ligger det gamla stenbrottet. Den kalkrika berggrunden forts tter sterut in p B rstads gor. Lantm taren Johan Peter Thil skriver i protokollet till storskifteskartan 1761 ang ende strandmarken: 85 Norra skogen nr 58, tusig och mn syrawall skogsl s, r af icke mer n 2 3 tums matjord fvver r och kalkstenshallar, hwaraf fvven hela sj stranden, l ngt ut i sj n r full” (D853:2). L ngre t ster mot Hovan set skriver han: Sj stranden nr 60 emellan skogen och Hofvvan set, best r af en sand s utan n gon nytta, men n got W ster h rom, r stranden l ngt uti n, grundad med kalkstenshallar af 2 21/2 tums tjocklek (D8 53:2). Väversunda socken V versunda r Dals h rads sydligaste socken och avgr nsas av Omberg i v ster, T kern i ster och Dags mosse i s der. Endast i norr gr nsar socknen till ppen jordbruksbygd. Socknen har f tt sitt namn av kyrkbyn. F rleden r oklar. Efterleden syftar p 11 gon sundliknande sankmark (SOL s 374.). F re T kerns s nkning 1 g V versunda kyrka alldeles invid sj stranden. Stenkyrkan var enligt dendrokronologiska unders kningar f rdigbyggd tidigast p 1160talet, d.v.s. cirka 20 r efter Alvastra klosters grundande (Eriksson 2006 s 79). Runristade gravmonument har p tr ffats i anslutning till kyrkan (Ög 5156, 58). Detta talar f r kristna begravningar under 1000 talets andra h lft och att en tr kyrka f reg tt stenkyrkan. Det har 5 ledes funnits en kyrka och begravningsplats l ngt f re den territoriella sockenbildningen. Kyrkbyn V versunda omfattade 10 hemman med 160 tunnland ker 1633. vrig bebyggelse hade alla mindre 11 30 tunnland ker. V versunda eller tminstone en stor del av denna by tillh rde senast p 1270talet biskopen i Link ping. Det r inte klart hur biskopen kommit i besittning av V versunda men rimligen genom en donation eller k p fr n en h garistokratisk sl kt. r 1279 tillk nnagav Biskop H(enrik) i Link ping att han med allm nt samtycke gjort ett jordabyte med abboten och konventet i Alvastra kloster. Transaktionen innebar att han till verl t allt han gde i V versunda (Dals h rad) inklusive socknens biskopstionde mot Alvastras egendomar p Visings (Ds 683). Sannolikt g llde transaktionen de hemman i V versunda som Alvastra gde nnu vid medeltidens slut. Bytet var of rdelaktigt f r domkyrkan och d rf r ordes en ny verenskommelse 1294 mellan biskop Lars (H) och klostret. I denna erh ll domkyrkan ytterligare 2 attungar i Husaby av klostret.69 69 DS I I 18. Avser sannolikt den f rsvunna byn Husaby p Visings (Ericsson 2007 s 55). 86 Helmfrid har ing ende analyserat V versunda kyrkby och dess ursprung utifr n tv geometriska kartor (Helmfrid 1962 s 23 1 57). Av dessa framg r att den ldsta kermarken hade legat runt kyrkan och bytomten. Han konstaterar ocks att det funnits ytterligare en g rd/ by vid namn Lunna cirka 600 meter nordv st om kyrkan. Det r denna g rd/by som gett namn t den medeltida avg rdaenheten Lundtorp. Lunna avhystes tidigt och b r ha inf rlivats med V versunda kyrkby redan under h gmedeltid (Helmfrid 1962 s 254). Delar av V versundas ker, ng och svedjeland fr nd mdes byn under 1670 och 80talen och marken verf rdes till Djurg rdsinr ttningen (Helmfrid 1962 s 234). Innanf r djurg rdsstaket 1 g ocks V versundas Stor ng, en s rh gnad h rdvalls ng som vid 1600talets slut var bev xt med ek och hasselskog (D1441021). Till V versunda socknen r knas idag en stor del av norra Omberg. Det medeltida sockenomr det var mindre. Den tidigare h radsmarken och Djurk lla i nordv st r knades p 1400talet till Rogsl sa socken (Larsson 1971 s 11, s 81). nnu i den geometriskajordeboken D6 fr n 1633 tillh rde Djurk lla och de angr nsande enheterna Skogsby och Tyskeryd Rogsl sa socken. \ \ Djurkälla Skogsby “ \ äversunda Tåkern / 0 J 5km Figur 33. V versunda medeltida goomr de bestod helt av kyrkbebyggelsen samt avg rdahemmanet Lundtorp. Skogsby, Djurk lla, Tyskeryd och Nyby tillh rde Rogsl sa socken. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. 87 Tabell 8. V versunda medeltida socken. ker 1640 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, mm ker, tnl V versunda D6:3132 11 160 Lundtorp D6: 3 536 1 12 Summa 12 172 V versunda r ett av de b sta exemplen p hur de rumsliga omst ndigheterna st der hypotesen om att tidigmedeltida storg rdar med tillh rande egenkyrkor vergick till territoriella socknar. V versunda med 11 hemman och 160 tunnland ker utgjorde n stan hela den medeltida socknen. I och med att egenkyrkan blev f rsamlingskyrka blev storg rden med sina avg rdaenheter ocks sockenomr det. Den retrogressiva kartanalysen har visat att det ven har funnits en enhet vid namn Lunna som redan under h gmedeltid var avhyst och inf rlivad med huvudg rdens goomr de. Efter reformationen har minst fyra enheter verf rts till V versunda fr n den angr nsande Rogsl sa socken. Efter 1645 har ytterligare en enhet f rts ver till V versunda. Rogslösa socken Rogsl sa socken har f tt sitt namn efter kyrkbyn. F rleden har en oviss betydelse. Efterleden l sa betyder gl nta, ng (SOL s 256). Den ldsta bevarade delen av kyrkan r dess torn. Ett teranv nt remstycke har daterats till 1134 och tornhuven har virke som f llts 121213 (Ericsson 2006). Kyrkan har troligen f reg tts av en tr kyrka med tillh rande begravningsplats eftersom runristade tidigkristna gravmonument har p tr ffats (Neill 85 Lundberg 1994 s 151, ögR 49). Till kyrkan h r en ovanligt stor kyrkog rd. Kyrkbyn i Rogsl sa r liten och best r av ett enstaka hemman och Pr stg rden. Bebyggelsen i anslutning till kyrkan r endast den f] rde i storlek i socknen med knappt 90 tunnland ker 1633. Kartorp, 1 kilometer nordost om kyrkan, r av efterleden torp och av I get att d ma troligen en avg rdaenhet till Rogsl sa. Socknens st rsta enhet r B rstad 1 kilometer nordv st om kyrkan. B rstad hade 6 hemman med ver 200 tunnland ker 1633. Vid 1200talets mitt beboddes B rstad av en storman. I ett brev fr n 1262 intygar Birger Jarl att Ulfhild av Barestad som var nka efter Johannes Mus hade sk nkt all sin 88 l sa och fasta egendom i B rstad till Alvastra kloster. B rstad eller delar av denna b r ha varit Johannes Mus och Ulfhilds s tesg rd.70 Som motprestation skulle klostret h lla Ulfhild med mat, kl der och annat n dtorft s 1 nge hon levde. P baksidan av brevet finns en anteckning om den st rre g rden (cum quarta parte ad maiorem curiam) (Ds 478). B rstads den r d refter oklara. M jligen avh nde sig Alvastra sin del i B rstad.71 I Mats K ttilmundssons omfattande testamente 1324 doneras B rstad till en Birgitta Mattsdotter (Ds 2601). H r kan finnas en gor ttslig koppling till Bj lbo tten eftersom Mats K ttilmundssons morfar var Greger Birgersson som var utom ktenskaplig son till Birger jarl (Beckman 11 1954 s 294 Stormannen Algot Magnusson gde jord i B rstad i b rjan av 1330talet (Ds 3070). Riddaren och marsken Anund Finvidsson (b t) och hans hustru Gunhild Hemmingsdotter (Lejonansikte) gde i b rjan av 1300talet 41/2 attungar i B rstad. Anund Finnvidsson kallades stallare och h rde till rikets m ktigare m 11 under 1300talets f rsta h lft (ÄSF 61b, 74a). Ytterligare indicium p att tminstone en del av B rstad var en storg rd r att kung Magnus Eriksson k pte B rstad och en del andra egendomar f r 500 mark penningar av riddaren och riksr det Karl N skonungsson (natt och dag) och Anund Sture (sj blad) 1348 (SDHK 5611, DS 4324). AH' ren var en av flera vid 1300talets mitt i vilka kung Magnus Eriksson f rv rvade mark i Dals h rad. Summan motsvarade cirka tolv ordin ra landbog rdar. Ensamg rdama Olstorp och Toketorp, s der om Hoven set, kan ha varit avg rda enheter p B rstads medeltida goomr de.72 En annan f rhistorisk bebyggelseenhet som var st rre n Rogsl sas kyrkbebyggelse var H ssleby som 1 g knappt 1 kilometer sydv st om kyrkan. Byn hade 4 hemman och drygt 120 tunnland ker 1633. gorna str ckte sig ver en 3 kilometer l ng remsa fr 11 bytomten i ster till Omberg i v ster. En del av den gamla h radsallm nningen kan ha inf rlivats i byn. r 1279 omtalas en Sigge i H ssleby (Ds 682). H ssleby omtalas ven i stormannen Johan Sixtenssons testamente 127576 (Ds 866, vers ttning Claes Gejrot). H ssleby hade Johan rvt efter sin bror och g rden donerades till Alvastra 70 M jligen finns ett sl ktskap med kung Erik Knutssons stallare Bryniolf Mus, som i b rjan av 1200talet hade erh llit stora omr den i Brevik s der om halv n Kr k p andra sidan V ttem. 71 Historikern Bjarne Beckman har beskrivit garf rh llandena under medeltiden. Han har bl.a. en uppgift om att B rstad r knade 12 attungar (Beckman 11 s 295). 72 Enligt Johan Larssons karta 1633 n dde inte B rstads gor till V tterstranden (D611920). Detta beror dock p att v tterstranden var utmark och d rf r inte karterades. P alla senare kartor omfattade B rstads goomr de cirka en kilometer strandmark p mse sidor om Hoven set. 89 kloster mot gravplats och f rb ner. I testamentet ger Johan Sixtensson ven sina tr lar fria. Det finns dessutom indicier p en f rsvunnen runsten. Vreta kloster hade i b rjan av 1300talet ett spritt goinnehav i Rogsl sa socken som bestod av jord i B rstad, V sterl sa och Kartorp (DS 2810). H cken s vid V ttem bestod av enbart fr lsejord vid mitten av 1500talet (Johansson 1990 s 74). Detta var orsaken till att enheten inte karterades 1633. Fr lsemannen Magnus Johansson ( ngel) sk nkte 1292 jord i H cken s till kyrkan i Rogsl sa som han hade f rv rvat av en Nils haboae och gods i Valla till kyrkan i K llstad (Ds 1737). M jligen omfattade denna g va bara en mindre del av H cken s. Omkring 1300 verl t n mligen riddaren Johan ngel d.y. (Finsta tten) g rden (curiam) H cken s till marsken Torkel Knutsson (DS 1379). Johan tog vapnet ngel efter sin mor Katarina Johansdotter som var syster till Magnus Johansson ( ngel) (ÄSF s 34 Genom Katarina finns en koppling till Folke jarl (d 1210) som var Katarinas morfar.73 H cken s testamenterades 1324 av Mats K ttilmundsson till en Ramfrid H kansdotter (DS 2601, Beckman II s 293). r 1447 var avraden 6 t n kom och 6 re penningar dvs. en total ker om 36 tunnland om avraden var lika med uts det (Larsson 1971 s 11). Om H cken s s ger Rannsakningama att d r finns rester av ett s teri: och synes reliqvier af itt gammalt s terij uthi h cken s (Rannsakningar s 284). I Vadstena klosters jordebok fr n 1447 s gs att Baggelycke och Kattorp som 1 g de var avg rdatorp till H cken s vid V ttem. Baggelycke hade en landbo som gav 6 spann i avrad (Larsson 1971 s 11). Detta innebar att Baggelycke hade 6 tunnland ker p 1440talet vilket ska mf ras med cirka 10 tunnland som anges p 1630talet (D6:1112). Ytterligare en avg rdaenhet var Kr ktorp som p 1440talet hade en landbo. Sydv st om B rstad gr nsade det enstaka hemmanet V sterl sa. V sterl sa var, det 1 ga hemmantalet till trots, en medelstor enhet med 55 tunnland ker.74 73 Beckman II sl kttabell s 268, s 35657. Johan ngel d.y. var kusin till Heliga Birgittas far upplandslagmannen Birger Petersson. Han var mest besutten i Uppland och det r inte klart om han hade kommit ver H cken s genom arv eller p annat s tt. S sm ningom hamnade H cken s under Vadstena kloster. r I 390 bekr ftade riddaren och lagmannen Karl Karlsson (lejon) sin farmors Heliga Birgittas och sl ktingarnas g vor till Vadstena kloster. Samtidigt erh ll han H cken s i Rogsl sa socken p livstid (SDHK 13 829). tta r senare sk nkte Karl Karlsson H cken s till Vadstena kloster (SDHK 15 000). D8 51612. Orsaken till att V sterl sa inte karterades 1633 var att det endast bestod av fr lsejord. Enligt beslut 30/5 1640 donerades det till Gabriel Gustavsson Oxenstiema]. 74 90 Häckenäs \ 4 Bårstad %\ R0 slösar Valla \ ä 1 I N Vä tre m \ Tåkem 5km Figur 34. Rogsl sa socken hade en relativt liten kyrkbebyggelse. Vilseberga tillh rde under medeltiden rberga socken. Den st rsta enheten var B rstad nordv st om kyrkan. K llstads socken var geografiskt v 1 sammanh llen. Under medeltiden tillh rde 2 hemman i sby K llstads socken. D remot r knades Yxstad nda fram till 1880talet till Rogsl sa socken. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. I sitt testamente 1293 donerar riddaren Bengt Petersson (tre pukhorn alternativt tre framv nda vingar) som var en betydande jord gare i Rogsl sa socken vid 1200talets slut g rden (curiam meam) V sterl sa till Alvastra mot gravplats i klostret f r sig och sina f r ldrar (ÄSF s 76, DS 1082, DS 1083, vers ttning Claes Gejrot). F r V sterl sa skulle munkarna dessutom betala 100 mark penningar f r att 1 sa Bengts skulder. Bengt Petersson var ven besutten i H ssleby och Rogsl sa. Dessa g rdar skulle anv ndas f r att st dja ett korst g i det heliga landet. Han gde ocks en g rd i Asby som v rderades till ett pantv rde av 100 mark. Troligen avses sby norr om T kern. Bengts Peterssons testamente bevittnades av rikets m ktigaste m n bl.a. kung Birger Magnusson, marsken Torkel Knutsson, biskop Lars i Link ping. Bengt Peterssons f rankring i omr det framg r ven av att han bevittnade uppg relsen om Sv linge mellan Alvastra kloster och fr lsemannen Dan Johansson 1294 (D5 1104). Bengt Petersson var gift med en Ingeborg som i ett tidigare ktenskap hade varit gift med en man av sl kten L ma. Detta innebar att Bengt blev styvfar till Ingeborgs son H kan Ingeborgsson L ma (135 1193, Beckman 11 19545 374 f). Alvastra verkar inte ha beh llit V sterl sa n gon l ngre tid. r 1359 s lde n mligen en Holmger Torkelsson alla sina gor i V sterl sa till riddaren 91 Magnus Nilsson (r de) f r 200 mark svenska penningar (DS 6091). Den h ga summan talar f r att det var fr ga om en storg rd eftersom en ordin r landbog rd kostade cirka 40 mark. Ytterligare ett bel gg p att V sterl sa inte var ett ordin rt familjejordbruk r att Knut Stensson (Sten Lalasons tt) r 1420 bl.a. sk nkte en g rd i V sterl sa och Kartorp som morgong va till sin hustru Kristina Knutsdotter (Aspen s tten). G rden r ntade den f rh llandevis stora avraden 18 t n (thynne) korn. I samma g va ingick jord i den nord st om Rogsl sa liggande g rden Kartorp som r ntade 6 t n korn (SD 2789). Om avraden var lika med uts det hade V sterl sa totalt cirka 108 tunnland ker. M jligen var det inte enbart kern soml g till grund f r avraden. P V sterl sas gorl g de viktigaste kalkstenbrotten.75 sby vid T kems norra strand var delad mellan K llstad och Rogsl sa socknar. Fram till 1886 tillh rde 2 fr lsehemman med knappt 80 tunnland K llstads socken. Till Rogsl sa socken h rde 4 hemman. Den reglerade bytomten 1 g alldeles vid T kems strand (D6:103104). Vid 1200talets slut gdes en g rd (curia) i sby av riddaren Bengt Petersson (tre pukhorn) (Ds 1083). Yxstads 2 hemman hade 70 tunnland ker 1633. Den ena g rden brukades av pr sten i Rogsl sa (D6:23). I b rjan av 1300talet sk nkte Helena och hennes dotterson Olof en trefj rdedels attung i Yxstad till Alvastra kloster (DS 1764, 1765). D rut ver har det funnits nnu en avg rdag rd som hette Gunnetorp p gr nsen mellan Freberga och V versunda. G rden var de redan r 1442 (Larsson 1971). Namnet r dock noterat p 1633 rs karta f r en utjord med 6 tunnland ker (D6:2324). G rden Djurk lla omtalas i flera medeltida brev. r 1352 s lde fr lsemannen Birger Algotsson (Hjorthorn) bl.a. 2 attungar i Djurk lla till kung Magnus (Eriksson) och Vadstena kungsg rd (DS 4794). Aff ren var en av flera vid denna tid d r Magnus Eriksson utvidgade Vadstena g rds jordinnehav (se Fritz 2000 s 60 Birger Algotsson var gift med Kristina Larsdotter (Ama) som stammade fr n Folke Jarl och Folkunga tten (ÄSF s 107110). r 1407 sk nkte pr sten Nils Petersson sin f demejord i bl.a. Djurk lla till Gudhems kloster som ingift f r en jungfru och sj lam ssor (SDHK 16 746, SD 763). Vid samma tid gdes tminstone delar av Djurk lla av Sk nninge nunnekloster. r 1412 s lde n mligen priorissan Ermegard och 75 I slutet av 1400talet gde Arvid Trolle ”hoñövidgarden” i V sterl sa med en fruktr g rd samt avg rda g rden Kartorp. Avraden var 10 tunnor kom samt p 8 tunnor som dragits av under n gra r f r byggnation (A1jb s 83). Kartorp r ntade 6 tunnor. Sannolikt avses ven i detta fall t n eftersom tunnan infogas som spannm lsm tt f rst under 1500talet. 92 konventet i S:t Martins kloster i Sk nninge en golott i Djurk lla till nunnoma i Gudhem.76 r 1447 gde Vadstena kloster en tredjedels attung i Djurk lla som r ntade 4 pund sm r. Djurk lla r ensamt om att betala arrende i sm r av Vadstena klosters g rdar i Dals h rad, vilket st der uppgifterna i vrigt p en spannm lsinriktad ekonomi vid 1400talets mitt. R ntan 4 pund sm r motsvarar en normalstor arrendeg rd vilket talar emot det 1 ga attungstalet. I sterg tland r knade en fullsutten g rd vanligen mellan 1 och 2 attungar. Attungstalet r m jligen felaktigt.77 Vidare r det ovanligt att medeltida nybyggen s tts attungstal. Djurk lla b r allts g tillbaka till yngre rn lder. Det enstaka hemmanet Nyby (Nyiabygdh) mellan landsv gen och T kern var under 1400talet upptaget under Rogsl sa socken i Vadstena klosters jordeb cker (Vakl 1502 s 21 f, Larsson 1971 s 11, s 81). Av rumsliga sk 1b r det ha varit avg rda till 11 gon av enheterna sby eller Freberga i Rogsl sa socken. Nyby r knades dock till V versunda socken 1633. Rogsl sa socken hade en 11 got annorlunda avgr nsning under medeltiden. I b rjan av 1400talet sades t.eX. Djurk lla ligga i Rogsl sa socken (SDHK 16 746, SD 763). ven enligt Vadstena klosters jordebok 1502 tillh rde Djurk lla Rogsl sa socken. G rden Nyby (Nyabygdh) r knades till Rogsl sa socken d den 1378 sk nktes till Vadstena kloster av Katarina Jonsdotter (SDHK 11 297). r 1441 utf rdade Mats Odenkarl som var h radsh vding i Lysings h rad fasta p g rden (SDHK 23 858). nnu i Vadstena kloster jordebok 1502 var Nyby (Nyiabygdh) upptaget under Rogsl sa socken (Vakl 1502 s 21 D remot r knades byn Vilseberga p 1400talet till rberga socken. 76 SDHK 17 868. Det r inte helt l tt att f rst varf r Gudhems klosteri centrala V sterg tland var intresserat av ett hemman p Ombergs stsluttning. r 1425 bytte ocks abbedissan Ingrid i Gudhem bort Djurk lla till Vadstena kloster. I utbyte erh ll Gudhems kloster egendom i] ttene i Frigg kers socken endast tre kilometer fr n sj lva konventet (SDHK 20 500). M jligen var denna msesidiga b ttre arrondering av klostrens goinnehav avsikten redan fr n b tjan. 77 Attungstalet r m jligen felaktigt, Dovring 1947, Ericsson 2007. 93 Tabell 9. Rogsl sa medeltida socken. ker 1640. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, mm tnl B rstad D6:192o 6 204 H ssleby D6:67 6 123 sby* D6:103104 4 120 Hageby** D856: 1, 90 % 171 5 4 96 Rogsl sa D6:23 4 90 H cken s** Rogsl sa sn akt 173, 50 % 1 842 1 74 Yxstad D6:23 2 70 Freberga D6:2 324 8 69 V sterl sa** D8516:1, 95 % 0 1690 1 51 Skogsby*** D6:2728 3 27 Djurk lla*** D6:2728 2 24 Karttorp D6:1112 1 16 Olstorp D6:1112 1 16 Nyby*** D6: 3 536 1 16 Gunnetorpet D6:2 324 5 12 Baggelycke D6: 1 112 1 10 Tyskeryd*** D6:2728 1 9 Toketorp D6: 1 112 1 6 Summa 52 1 03 3 *endast de 4 kronohemmanen som r knades till Rogsl sa socken. ** Upskattad ker 1640 efter senare kartor. *** R knades senare till V versunda socken. Rogsl sa medeltidssocknen hade 18 bebyggelseenheter varav tta var enstaka hemman med medeltida namnformer, sju av dessa 1 g dessutom p Omberg. Nio enheter hade slutleder av rn lders typ som 1 sa, stad, berga och by. Dessutom fanns Djurk lla och H cken s vars lder r sv rbest md. Rogsl sa har en relativt liten kyrkbebyggelse men kyrkan ligger centralt i f rh llande till de f rmodade IIootals enheterna. En tolkning av socknens bebyggelsestruktur r att B rstad och vriga storg rdar var samlade under en gare och att kyrkan byggdes i Rogsl sa d rf r att detta var det mest centrala I get. Man kan ocks t nka sig att Rogsl sa tidigare var en st rre enhet, men de rumsliga f rh llandena talar snarare f r att Rogsl sa var centrum i en st rre godom n. 94 Källstad socken K llstad ligger norr om T kem cirka 5 kilometer nordost om V versunda. Socknen har f tt sitt namn av kyrkbyn. F rleden r mansnamnet Kceti eller Kaettil (SOL s 182). Den lilla romanska kyrkan hade sttom och absidkor. Karakt ren p kyrkan blev helt f r ndrad vid en ombyggnad 1869 (Bonnier 2007 s 24, Tuulse 1955 s 71). Socknen domineras av K llstads kyrkby med 8 hemman och drygt 200 tunnland ker. K llstad omtalas som dateringsort 1280, d sterg tlands lagman Bengt utf rdar en kung relse f r innev narna i Ydre h rad och 13 54 men d som by (villa Kicetaestadhum) (Ds 700, DS 5015). Se karta ver Rogsl sa socken ovan. Figur 35. K llstads kyrka f re 1869. Tornet r placerat ver stra delen avl nghuset. Troligen en privatkyrka fr n omkring 1 1 50. (Efter N.M. Mandelgren). Vid mitten av 1300talet var K llstad uppdelad p flera jord gare. r 1349 s lde riddaren Karl N skonungsson (natt och dag) sina gor i byn (villa) K llstad till kung Magnus och Vadstena kloster (Ds 4418). Denna aH' r var ett led i att bygga upp ett godsinnehav f r en blivande klosterstiftelse f r Folkungarnas gravkyrka. Kung Magnus fortsatte f rv rven i K llstad och 1352 k pte han och Vadstena kungsg rd 2 attungar av Birger Algotsson samt 1354 ytterligare 1 attung av Bj rn H kansson (Ds 4794, DS 4994). Fr n 1441 95 finns ett intyg om att en enhet som hette Askan s tillh rde K llstad (SDHK 23 819 samt SDHK 23 890). Var Askan sl g r inte k nt. Cirka 2 kilometer sydv st om kyrkan ligger sby. Enligt den geometriska jordeboken 1633 var sby delad mellan Rogsl sa och K llstads socknar varav 2 fr lsehemman tillh rde K llstads socken medan 4 hemman tillh rde Rogsl sa (D6:103104). Enligt ett brev fr 11 1208 skulle Alvastra kloster ha gt 2 attungar i sby (Ds 138). M jligen var det enstaka hemmanet H nger p halv n sydost om kyrkbyn med knappt 40 tunnland ker avg rda till K llstad. kerarealen var dock betydligt st rre 11 vad som kunde brukas av en familj. Fr lsekvinnan Bengta Algotsdotter (Hjorthorn) gav 1336 sin g rd (curiam meam) H nger som sades ligga ”bredvid sj 11 T kern” till S:t Martins systrakonvent i Sk nninge. Fru Bengta var gift med Nils K ttilsson (Bielke) (k. 12951304) och var troligen syster till den ovan omtalade Bengt Algotsson (ÄSF s 25a, 298a). M jligen var det fr ga om en storg rd. Denna f rmodan st rks av att Bengtas son Filip skulle ha r tt att terl sa H nger f r 40 mark l digt silver n r han blivit myndig (Ds 3266). Vid 1300talets mitt motsvarade 1 mark silver ungef r 5 mark penningar (Ds 6813). Detta inneb r att H nger v rderades till 200 mark penningar vilket var cirka fem g nger mer n priset f r en vanlig landbog rd (Ericsson 2007 s 95 f). Byn Valla, cirka 1,5 kilometer norr om kyrkbyn, hade 11 stan 80 tunnland ker 1633 (D6:111112). I sitt omfattande testamente 1292 donerar riddaren Magnus Johansson ( ngel) ett gods i Valla till kyrkan i K llstad (Ds 1737, ÄSF 38b, jfr. Johan ngels verl telse av H cken s till marsken Tyrgils Knutsson). Testamentsg van b r inte ha g llt en hel g rd eftersom den omtalades som predium dvs. (en mindre) egendom medan andra gods i testamentet betecknades med curia med betydelsen (stor) g rd. Den medeltida K llstads socken var liten och bestod av 4 enheter som av namnformerna att d ma verkar vara f rhistoriska. K llstads kyrkby var i s rklass st rst i socknen men ven Valla och H nger kan ha varit medeltida storg rdar. Till K llstads socken h rde ocks en del av sby somi vrigtl g i Rogsl sa socken. Orsaken till detta sockenf] 11 kan vara garf rh llandena omkring 1100. 96 Tabell 10. K llstads medeltids socken. ker 1635. Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm K llstad D6:99100 8 202 Valla D6:111112 4 82 sby* D6:103104 2 54 H nger D6:115116 1 39 Summa I 5 377 *Av byn sby tillh rde 2 fr lsehemman K llstads socken och 4 f.d. klosterhemman Rogsl sa socken fram till 1880talet. Herrestads socken Herrestads socken gr nsar i nordost till K llstad. Socknen har f tt sitt namn av kyrkbyn. F rleden kan m jligen inneh lla mansnamnet Haere ”den gr h rige, (SOL s 125). Kyrkan har med hj lp av dendrokronologi daterats till 1100talets b Ijan. Virket till takstolarna f lldes s tidigt som 1112 (Eriksson 2006 s 43). Dessutom har tv tidigkristna gravmonument p tr Hats vilket talar f r att det har funnits en ldre tr kyrka (Lindqvist 1915, Neill 85 Lundberg 1994 s 151, Bonnier 2008). Herrestads socknen domineras av kyrkbyn med 12 av sammanlagt 22 hemman ( GH 1555). Herrestad r den i s rklass st rsta agrara enheten i Dals h rad med 11 ra 280 tunnland ker 1633 (D6:8 384). Herrestad tillh rde tidigt link pingsbiskopen. Den r dock inte omtalad som biskopsgods i p ve Alexander IIIZS skyddsbrev fr 11 1178 (D5 74). I detta brev n mns f r sterg tlands del; g rden i Link ping, Munkaboda, Norml sa och g rden vid Sk nninge, d.v.s. Biskopsberga. Senast p 1240 talet men sannolikt lngt tidigare gde dock biskopen en st djepunkt i Herrestad. Biskop Lars uppger 124.6 att han f r 100 mark silver hade 1 tit bygga murade k llare i biskopsg rdarna Munkeboda, Norml sa och Herrestad (Ds 282, Sch ck 1959 s 288). Herrestad var d det v stligaste av sterg tlands nio biskopsgods (Karta Sch ck 1959 s 281). Hur Herrestad kommit i domkyrkans go r ok nt. Troligen var det en donation av 11 gon av de tidiga biskopama eller 11 gon av de statsb rande tterna. Herrestads betydelse understryks av att biskop Lars (H) utf rdade ett brev i Herrestad 1294 (D5 1118). Troligen var Herrestad d nnu inte uppdelat p familjejordbruk. Vid medeltidens senare del hade dock biskopsg rden i Herrestad lagts ut till sex landbog rdar (Sch ck 1959 s 378). Hela Herrestad gdes dock inte av Link pingsbiskopen vid medeltidens slut eftersom det ocks fanns 4 fr lsehemman och 1 klosterhemman (Iohansson 1990 s 75). 97 Cirka en halv kilometer sydv st om Herrestad ligger Husberga. Detta var efter reformationen den st rsta pr stg rden i omr det med n ra 80 tunnland ker. Husberga r ett s rfall bland pr stg rdar genom sin storlek och f rhistoriska bakgrund. M jligen ska den s ttas samman med link pingsbiskopens jordinnehav i Herrestad (Helmfrid 1962 s 110). S verkar dock inte vara fallet. Under 1300talet och in p 1400talet gdes Husberga av olika fr lsem n. r 1337 s lde fr lsemannen Bengt Hartvigson trefj rdedels attung i Husberga f r 60 mark svenska penningar till riddaren Magnus Nilsson R de som f rekommer i flera jordtransaktioner p 1300 talet i T kemomr det.78 S ljarens bror arrenderade sedan g rden f r 8 t n spannm 1 om ret. Om arrendet f ljde normen om att motsvara uts det inneb r detta att Husberga rligen bes dde 24 tunnland och hade en total ker p 48 tunnland. r 1376 verf rdes Husberga till Magnus Nilssons notarie en herr Bengt Sunesson som avbetalning p en skuld (Ds 9260). r 1419 pantsatte v pnaren Sten Turesson Husberga tillsammans med ett stort antal gods i S rmland och sterg tland (SDHK 19 370). Det verkar s ledes som Husberga f rst d refter har blivit pr stg rd. N gon koppling till Herrestads 1100tals kyrka eller Link pingsbiskopens tidigmedeltida godsinnehav r sv rt att se. Det b r d remot ha f rekommit en pr stg rd i Herrestads socken f re Husberga. Lundby bestod av 3 hemman med knappt 80 tunnland ker 1633. Byama Erlunda och sberga cirka 2 kilometer norr om kyrkan r knade tillsammans 160 tunnland ker. Av ngens storlek och antalet hemman att d ma b r sberga varit den st rre enheten med cirka 100 tunnland ker och Erlunda den mindre, med uppskattningsvis 60 tunnland ker. Erlunda tillh rde p 1370talet en Brudde Haraldsson som gde ett spritt godskompleXi Dals och Aska h rader. r 1378 gav han bl.a. jord i Erlunda som ingift f r sin dotter Ramborgs intr de i Vadstena kloster.79 Den v stligaste byn i socknen r Sv linge med 4 hemman och en kerareal p 1 12 tunnland 1633. Sv linge var tidigare delat mellan Herrestad och Broby socknar. Enligt 1500talets jordeb cker tillh rde 3 alvastraklosterhemman Herrestads socken medan 1 alvastraklosterhemman och 5 kyrkoutjordar r knades till Broby socken (Iohansson 1990 s 74 nnu i b rjan av 1600talet tillh rde en utjord i Sv linge byarna lvestad 7B DS 6813. Attungstalet r ovanligt l gt f r en egendom av denna storlek. 79 SDIIK 11 277. r 1410 erh 11 Sven F tling fastabrev p en halv attung jord i sberga (SD I 367). r 1437 stadf ste H kan Joarsson i Kalvestad (nuv. Str socken) en f rs ljning av jord i Lundby f r 12 mark till H kan i Lundby (SDHK 22 805). 98 och Kalvestad i Broby socken. Genom att utjordens ker 1 g ”teg om teg, med vriga g rdars var den inr knadi de 112 tunnlanden (D6: 9596). I T kern s der om Sv linge fanns innan sj s nkningen den s.k. ”Sverdinge ” swerdinghe et insula (Ds 3629 tergo). Vid 1200talets slut p gick en marktvist mellan Alvastra kloster och en fr lseman vid namn Dan Johanson om Sv linge . Dan anklagades f r att ha uppf rt n gra byggnader p munkamas mark, medan Dan h vdade att 11 inte hade delats upp med fasta gr nser. Det verkar s ledes som gandet av 11 under 1200talet var delat enligt principen om ideella andelar och f rmodligen var Sv linge en del av den samf llda utmarken. r 1294 tr ffades en uppg relse varvid en r g ng drogs mellan klostrets och Dans gor. I brevet konstaterar Dan att han bor p Sv linge och att gr nsen ska dras p s dant s tt att ingen av Dans byggnader ska hamna p Alvastras mark. Troligen hade Dan uppf rt en s tesg rd p n. I verenskommelsen r 15 vittnen omtalade, bland dem klostrets ledning, 3 pr ster, landbon (colono) Holmstani Sv linge samt bryten (villico) Gunne i Broby (D5 1 104). r 1322 s lde kaniken Johan Dansson med sin brors bifall sina gods i Sv linge f r 100 mark penningar till lagmannen i S rmland Lars Ulvsson (Ama) (Ds 2360). Johans bror var Karl Dansson (stj mbj lke, balk belagd med tre 6stj rnor). Karl var gift med Ingeborg Magnusdotter. (ÄSF s 3ob, 43b, 44a, 57a, 318a). Summan talar f r att br demas Danssons andel av Sv linge var st rre 11 en ordin r landbog rd. Efter sj s nkningen har Sv linge v Xt samman med fastlandet. Sannolikt kan resterna efter Dan Jonssons s tesg rd identifieras. P en udde i T kem finns en f rh jning med ett stort stenr se som knappast enbart kan best av r jningssten.80 Det faktum att Sv linge var delat mellan Herrestad och Broby socknar talar emot en ursprunglig sammanh llen enhet. Troligare r att det har funnits tv g rdar med olika gare som hetat Sv linge varav tminstone den ena drevs som en storg rd.81 30 Vid f ltbesiktning i maj 2008 av Clas Tollin och Alf Ericsson p tr ffades enstaka tegelstenar av ldre typ i stenr set samt vad som f ref ll vara en ang ringsplats f r b tar n rmast sj n. m I b rjan av 14ootalet gdes en halv attung jord i Sv linge av en Nils Petersson (SDH'K 18 784) 99 Figur 36. Dan Jonssons s tesg rd 1 g sannolikt mellan Bergudden och Sj g rden strax s der om namnet Sv linge . I flera diplom mellan 1354 och 1421 s gs att Kedevad, drygt 4 kilometer nordost om Herrestad, tillh r denna socken (Ds 4994, SDHK 17 985, 19 624). Kedevad var uppdelad p tv byar en p var sin sida av lna 11 och det var endast Kedevad v stan 11 som tillh rde Herrestads socken. stra Kedevad r knades enligt Vadstena klosters jordebok 1447 till Kl stads socken och enligt jordeboken 1457 till Str socken (Larsson 1971 s 6, s 79). Orsaken till att V stra Kedevad r knades till Herrestad kan inte f rklaras av det geografiska I get. Utifr n rumsliga utg ngspunkter vore det mer naturligt att Kedevad tillh rde Broby eller Str socknar. Efter reforrnationen verf rdes Kedevad ocks till Broby socken (Iohansson 1990, ÖgH 1555, D6213 536). 100 Å' J 4km ._\ Jr \:_/ edevad ( N 1 | 0 OErlunder grob \_\ \2 m I O Åbyl \ /\ Alvestadl \ Svälinge N _\ \\ / / Husberga 0 \ errestad Skm Figur 37. Herrestad och Broby medeltida socknar. Till Herrestads medeltida socken r knades ven V stra Kedevad. Brobys medeltida kyrkby 1 g s der om Mj lna n till socknen h rde endast by och lvestad samt ett hemman i Sv linge. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Tabell 11. Herrestads medeltidssocken. ker 1655 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Herrestad D6: 8 3 84 1 1 278 Sv linge* D6:9 596 3 84 sberga D6:9 1 92 3 106 Lundby D6: 82 3 78 Husberga D6:11 1112 2 78 Erlunda D6:9 1 92 2 5 3 V stra Kedevad** D6:1 3 5 1 3 6 2 5 8 Summa 26 73 5 *Ett hemman och fem utjordar tillh rde Broby socken. **V. Kedevad r knades 1640 till Str socken Herrestads medeltida socken var st rre n den efterreformatoriska och bestod av 7 enheter varav 6 hade namn med f rhistoriska efterleder som stad, inge, berga och lunda. ven V stra Kedevad har sannolikt f rhistoriskt ursprung. Kyrkbyn r den i s rklass st rstai unders kningsomr det. Det finns inte n gra sj lvklara sekund renheter eller avg rda enheter till kyrkbyn. De fyra enheterna Lundby, Husberga, Erlunda och sberga i norra 101 delen av socknen har alla namnformen som r f rhistoriska och b r ha funnits parallellt med Herrestad omkring 1100. Inte heller de rumsliga f rh llandena talar f r att de har ing tt i Herrestads ursprungliga goomr de. Detta hindrar inte att alla enheterna hade samma gare under sen vikingatid/ tidig medeltid. Vi anar en godom n som ven inbegripit V stra Kedevad. Under senare delen av medeltiden visar diplomen d remot p ett splittrat gande d r jordstycken, ofta mindre n en brukningsenhet, byter gare. Broby socken F rleden i Broby anspelar p en bro ver lna n. Bron 1 g troligen i anslutning till kvamfallen vid Kvamg rden. Den nu f rsvunna kyrkan i Broby 1 g vid landsv gen cirka 4.00 meter s der om lna n p nuvarande Pr sttorps mark. Kyrkan r arkeologiskt belagd genom en unders kning 1996. Det r r sig om en liten tornl s romansk kyrka med 1 nghus, kor och absid (Hedvall 2007). P storskifteskartan fr n 1770 r Pr storps byggningstomt utm rkt med nr 24 och lantm taren skriver att p tomten syns rudera efter Broby forna kyrka (DIo4I 5:2).82 Normalt r socknama namngivna efter den by/ g rd p vilken mark kyrkan r bel gen. Det r d rf r f rv nande att Brobys sentida bebyggelse ligger norr om lna n. Brobys gor str ckte sig fr n Herrestads socken vid Kolsbro f rbi fallen vid Kvarng rden till Kedevads gor. kerarealen f r Broby och Kvarng rden uppgick till knappt 80 tunnland 1633. Till Broby och Kvarng rden h rde flera utjordar och ”utbol” vilket talar f r en bristande kontinuitet hos bebyggelsen (D 104322). P grund av kyrkans l ge b r det medeltida Broby ha haft sina gor p b da sidor om lna n. Ursprungligen omfattade Broby s ledes ven det nuvarande Pr sttorp. Pr sttorp, Broby och Kvamg rden hade sammantaget 108 tunnland ker. 32 Broby kyrka r p de flesta rekonstruktioner felaktigt placerad norr om n t.ex. p AÖS s I3334 102 Figur 38. I norr syns Mj lna n och Kvamtorps hustomt nr 31. Lantm taren skriver: ”Nr 24 Pr sttorps hustomt p hwilken ochs synas rudra af Broby fordna kyrka”. Detalj fr n storskifteskartan fr n 1770 (D 10415:2). Det tidigmedeltida Broby var sannolikt en mindre storg rd med en egenkyrka. r 1294 omtalas n mligen bryten Gunne i Broby som vittne vid en jordtransaktion (Ds 1104). Detta b r inneb ra att Broby d fortfarande brukades i stordrift. Ett f rh llande som talar f r att Broby var en viktig plats under tidigmedeltid r uppgiften om att kung Inge d. . och drottning Helena bl.a. sk nkte 2 attungar i Broby i Dals h rad till Vreta kloster (Ahnlund 1945 s 318 ff, Gillingstam 1948 s 26 ff, Ericsson 2007 s 108 f). Inge d. . var son till Stenkil och kung cirka 10791105. Fr gan r dock om det r Broby i Dals h rad som avses. I ett m jligen f rfalskat brev fr 11 1208 p st 5 alvastraabboten Henrik ha k pt och bytt till sig k pt kvarnen i Broby samt 41/6 attungar i Broby och by av en Sone Tjelvasson (Ds 134, 134a). Brevets kthet har satts ifr ga men stadf stes av drotsen Knut Jonsson 1330 (D5 2781). Den f rmodade storg rden i Broby blev senare uppdelad p landbog rdar. P 1440talet gde Vadstena kloster en landbog rd om 2 attungar och en tredjedelslott i Broby som r ntade 4 t 11 korn och 4 re. Dessutom gde klostret en landbog rd om 2 attungar i by som r ntade 3 t 11 och 3 re (Vakl 1502 s 18). Drotsen Knut Jonsson gde jord i lvestad vid 1300talets b rjan (Ds 1921). Jord i lvestad sk nktes 1321 till Alvastra kloster av Folke Ulvsson (Ama) som ocks var besutten i G1 11 5 p andra sidan T kern (Ds 2275). 103 P 1630talet r knades ven Kedevad till Broby socken. F rmodligen h rde dock varken stra eller V stra Kedevad till Broby socken under medeltiden. Det enstaka hemmanet lna med drygt 20 tunnland ker r knades 1633 till Broby socken. Jord i lna hade p 1370talet verl mnats till Barnens hospital i Sk nninge av Ingvald i Kedevad som betalning f r att hans barn hade tagits in p hospitalet. lna sades d ligga i Vadstena socken (SDHK 12 043). P 1400talet tillh rde Mj lna Szt Pers (Kl stads) socken. Enligt Vadstena klosters jordebok 144.7 och 14.57 var det en stor enhet som hade tv landbor och r ntade 10 t n s d, motsvarande 30 tunnland bes dd ker eller totalt 60 tunnland ker. Detta r tre g nger s mycket som p 1630talet. Rimligen har goomr det minskats betydligt. Orsaken till detta b r vara den omarrondering av flera n rliggande enheter som blev f ljden av Vadstena klosters och Vadstena stads etablering.83 Under rubriken Broby socken i Vadstena klosters jordebok 144.7 r enheterna Broby, by, och lvestad upptagna. I jordeboken 14.57 har emellertid lvestad placerats under Str socken (Larsson 1971 s 79). r 164.0 r knade by (nuvarande bylund) 5 hemman och 114. tunnland ker, och lvestad 64 tunnland ker. Broby kyrka kan tyckas ha ett n got perifert l ge. Men ligger nd v 1 till vid landsv gen i f rh llande till enheterna lvestad, Broby, by och Kalvestad. Sannolikt hade en del av dessa bebyggelseenheter samma gare som Broby n r kyrkan uppf rdes.84 Tabell 12. Broby medeltida socken. ker 1635 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, mm ker, tnl by D6:127128 5 114 Broby D6: 1 19120 7 79 lvestad D6:123124 4 64 Sv linge* D6:9596 1 28 Summa 17 28 5 *Huvuddelen av Sv linge r knades till Herrestads socken Den medeltida Broby socken tillh rde de minsta i omr det och bestod av tre sannolikt f rhistoriska bebyggelseenheter. Dessutom tillh rde ett hemman och n gra utjordar i Sv linge Broby trots att Sv linge i vrigt tillh rde BJ Jord i Kalvestad och Broby ingick i samma jordag va till Sk nninge kloster I 375 (Ds 8797). Detta kan m jligen vara en rest av ett tidigare gemensamt st rre gande. r 1633 r knades enheten Kalvestad med 76 tunnland ker till Broby socken. 104 Herrestads socken. Kyrkbyn var inte st rst men 1 g relativt centralt placerad i f rh llande till vriga enheter. Örberga socken rberga socken har f tt sitt namn av kyrkbyn. F rleden r har betydelsen grus(bank) (SOL s 389). Kyrkan har ett brett v sttom och ursprungligt l nghus byggt i kalksten. Den romanska kyrkan hade ett smalare kor och sannolikt en absid. Tr virke som var inmurat i s dra tomtrappan har med hj lp av dendrokronologi har daterats till 1100talets b rjan. Virket hade f llts under vintern 111617 (Bonnier 1996, Eriksson 2006 s 83). ven ett runristat gravmonument har p tr Hats vilket talar f r att stenkyrkan har haft en f reg ngare i tr . (Ög 59, 246, Hedvall 2004). Kyrkbyn rberga r en relativt stor enhet med 5 hela hemman och 150 tunnland ker (D6:3940). Enstaka hemmanet Nytorp, 1 kilometer nordv st om kyrkan, var av namnet att d ma och av I get troligen en avg rdaenhet till rberga. Tidigare kallades enheten S by utjord. Sannolikt r r det sig om ett medeltida dehemman som terkoloniserats. Det enstaka hemmanet K ssletorp r knades p 1600talet till rberga socken men senare till N ssja socken. Fr gan f r 1 mnas ppen till vilken bolby denna enhet ska r knas. I socknen finns flera stora bebyggelseenheter. Kastad var p 1630talet en by p 7 hemman med tillsammans 200 tunnland ker. Bebyggelsen 1 g i tv holmar norr och s der om landsv gen. gorna gr nsade i ster till lna n och Lankarebron (D6:6364). r 1633 hade Ullevi 9 kamerala hemman med sammanlagt 160 tunnland ker (D6: 5 556). Vid 1300talets mitt gde Nils Abj msson (Sparre av Tofta) eller hans hustru Bengta Abrahamsdotter jord Ullevi. I sitt testamente 1359 sk nker makarna bl.a. 1 attung i Ullevi till Alvastra kloster (Ds 6039). Luckerstad 1,5 kilometer s der om rberga hade 4 hemman med 14.0 tunnland ker (D6z4748).85 Det fanns ytterligare tre medelstora enheter med f rhistoriska namnformer. M rby drygt 2 kilometer s der om kyrkan bestod av 3 hemman med 70 tunnland ker (D6:4.34.4). Sannolikt var enheten omkring 1300 s tesg rd f r folkungamas ombud Amolf, som hade varit syssloman p 55 Det geografiska I get orde att Vadstena kloster gde tskilliga g rdar i rberga socken under 1400talets andra h lft. I Kastad gde Vadstena kloster dels en landbog rd om 2 attungar som r ntade de sedvanliga 3 t n korn och 3 re penningar, dels 3 attungar som gav 6 t n kom och 7 re. I jordeboken st r att dessa attungar h rde till Pr stg rden i rberga (Vakl I 502 s 19). Dessutom gde klostret en landbog rd i Ullevi p en och tre fj rdedels attung som gav 5 t n kom och 5 re i avrad (dito s 19) och en i Luckerstad p en attung och tre fj rdedels lotter som gav 3% t n och 3% rei avrad (dito s 19). 105 Vadstena g rd (Ds 873). S by vid V tterstranden bestod av 4 hemman med 126 tunnland ker (D6:5960). I S by sk nktes 1 attung av fr lsekvinnan Kristina Fastesdotter till Alvastra kloster 12621281. Kristina var gift med Birger Brosas sonson Holmger Folkesson (Ds 855). Ullevi I ( / Kastzid/ Ullnäs _. .1 K r .0.9 J/ "J \ Vilseberga 4 km' 0 5 km / L/ Figur 39. rberga och N ssja medeltida socknar. De runda markeringama r proportionella mot kermarken omkring 1640. Den stora byn Vilseberga r knades under medeltiden till rberga socken. ven] mberga och K ssletorp ingick i socknen. Mellan socknama i ster 1 g allm nm'ngen L ten. Endast bebyggelse med mer n 20 tunnland ker 1640 har redovisats. Krigsberga i s der bestod av 3 hemman och 100 tunnland ker (D6: 5 152). P medeltiden r knades ven Vilseberga, J mberga och K ssletorp till rberga socken. Vilseberga tillh rde nnu p 1540talet rberga socken (ögH 1544)86 I Birger Jarls brorsdotter Cecilia Elofsdotters testamente 1287 omtalas en brytehustru i Vilseberga, vilket talar f r att det r rde sig om en bryteg rd vid 1200talets slut. Enligt Rannsakningarna fanns det ocks stenk llare i Vilseberga: uthi hwilken by r een steenk llare hwelfd med telgesten (Rannsakningar s 284) “6 Efter reformationen verf rdes Vilseberga till Rogsl sa socken. r 1555 hade] mberga verf rts till N ssja socken Oohansson 1990 s 76, ÖL 1555). rberga socken var (1 rf r mindre p 1630talet n under senmedeltid. 106 Senast vid mitten av 1400talet hade storg rden delats upp p landbor. r 1447 gde Vadstena kloster 12 attungar och 6 landbor i Vilseberga. Klostret var d rmed ensamt gare till hela byn. Avraden var 24 t n s d och 3 re. Detta motsvarar en rligt bes dd ker av 72 tunnland eller totalt 144 tunnland (Larsson 1971 s 10). r 1633 hade Vilseberga 6 hemman och 180 tunnland ker (D6:I5I6). Eftersom uppgifterna i b da fall g llde hela byn kan vi f ett ungef rligt m tt p kermarkens utvidgning fr n 1440 till 1640. Inget talar f r att goomr det ndrats, vilket inneb r att kerarealen hade kat med 20 till 25 procent under den aktuella perioden. F rmodligen g ller detta ven vriga bebyggelseenheter i Dals h rad.87 J rnberga bestod av 2 hemman med knappt 60 tunnland ker (D6:6768).Vadstena kloster gde 1447 dels en st rre landbog rd p 4 attungar och en attungslott samt en mindre landbog rd om 2 attungar. Dessutom gde klostret en tredjedel i ett detorp i n rheten som hette Torp (Vakl 1502 s 23). 37 Ett liknande f rh llande g llde f r Eneby i N ssja socken som hade cirka 60 tunnland ker vid mitten av 14oota1et vilket kan j mf ras med 163ota1ets 66 tunnland (Larsson 1971 s 9, 24). 107 Figur 40. Vilseberga 1696. Bytomten ligger p gr nsen mellan Norra g rdet litt. B och S dra g rdet litt. C. Den medeltida storg rden b r ha legat p bytomten eller m jligen p n gon av ngsvretarna i syd st. Hemmanet nr 5 r obebyggt och sydost om bytomten r tre torp eller backstugor. D8 51 5: 1. I den medeltida rberga socken fanns I 5 enheter. Tio har f rhistoriska efterleder som stad, berga, vi, by. Dessutom r Ulln s och Nadd troligen av f rhistoriskt ursprung. Med tanke p namnet b r enstaka hemmanet Hermanstorp vara ett medeltida nybygge Kyrkbyn r inte st rst i socknen men kyrkan r centralt bel gen i f rh llande till de f rrnodade 1 Iootalsenhetema. Gr nsen mot N ssja socken i nordost utordes av en relativt stor obebyggd utmark som skar in i N ssjahalv n fr n ster. stra delen av denna kallades f r L ten och delades 1758 mellan angr nsande enheter i N ssja och rberga socknar. I v ster var bebyggelsen uppdelad p 108 sm st llen. S by utjord (nuvarande Nytorp) bildade en egen enhet skild fr n S by av rbergas gor. Tabell 13. rbetga medeltidssocken. ker 1635 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm Kastad D6:6364 9 200 Vilseberga* D6: 1 516 7 180 Ullevi D6:5556 9 160 rberga D6: 3940 5 1 50 Luckerstad D6:4748 4 140 Ameberga uppskattat 1 140 S by D6:5960 4 126 Krigsberga D6: 5 1 52 3 100 M rby D6:4344 4 70 Ulln s D15313:3,70% 1809 2 62 J rnberga** D6:6768 2 56 Nadd D15310:1,90% 1702 1 30 Hermanstorp D6:6768 1 28 S by utjord/Nytorp D6:6768 2 24 K tsletorp Summa 54 1 466 *Vilseberga verf rdes senare till Rogsl sa socken. **] rnberga tillh rde vid mitten av 1500 talet N ssja socken. rberga socken var betydligt st rre n sina grannar vad g llde s v 1 hemmanstal som kerareal. Man kan fr ga sig varf r inte en eller flera av enheterna Vilseberga, Kastad eller Ullevi hade egna g rdskyrkor. Nässja socken N ssja socken har f tt sitt namn av kyrkbyn som i sin tur har f tt sitt namn av n set som g r ut i V ttern (SOL s 241). N ssja kyrka saknar torn men har absid. Den romanska takstolen har daterats till 118687 (Eriksson 2006 s 58). Vid kyrkan finns flera spektakul ra fornl mningar bl.a. ett gravf lt och en stor skeppss ttning (N ssja sn RAÄ 2). Socknen var mindre under medeltiden. Enligt kronans jordebok 15 50 tillh rde] rnberga d rberga socken ( GH 1 5 50). Kyrkbyn omfattade 5 hemman med drygt IOO tunnland ker 1633. Trots att det inte r r sig om n gon riktigt stor enhet r N ssja by klart st rre n de vriga bebyggelseenheterna i socknen. 109 Vid slutet av 1300talet gdes N ssja av riddaren och marsken Sten Stensson (Bielke) (SDHK 14 370). Under 1400talet vergick flera g rdar i N ssja till Vadstena kloster. P sin d dsb dd 1435 sk nkte Knut Karlsson gods i N ssja ochJ rnevi till Vadstena kloster (SDHK 22 871). r 1447 gde klostret 101/2 attung i N ssja som gav 12 t n korn och 12 re i avrad, dvs. 36 tunnland bes dd ker. Jorden var f rdelad p tre landbor 1447, vilket skulle inneb ra 12 tunnland bes dd ker per landbog rd (Larsson 1971 s 9). Dessutom hade Pr stg rden i N ssja 3 attungar som gav 4 t n korn och 4 re i avrad.88 J rnevid vid V ttem 1 kilometer t sydv st bestod av 3 hemman med 60 tunnland ker (D6:7980). Dessutom fanns en liten utjord och skogshage till J rnevid v ster om Hermanstorp (D6:6768). Namnet betyder gudinnans H mas vi eller liknande (Brink 1990a s 45 Fredningssystemet avviker fr n det vanliga m nstret genom att tv s desh gnaden tar sin utg ngspunkt i N ssjas bytomt och inte iJ mevids bebyggelse. Dessutom r marken n rmast bebyggelsen en st rre h rdvalls ng och inte ker som man skulle f rv nta sig. gofiguren i vrigt g r det rimligt att anta attJ rnevid ing tt i N ssjas gor. Troligen har goomr det och bebyggelsens l ge f r ndrats ver tid. ldsta skriftliga bel gget r fr n 1378 d Ingeborg Ulvsdotter sk nkte jord i Herrestad och J rnevid till Vadstena kloster (SDHK 11 228). Ungef r samtidigt gde enJ ns Bengtsson jord i N ssja ochJ rnevid (SDHK 12 474). Omst ndigheten att N ssja ochJ rnevid omtalas i ett sammanhang kan tyda p ett gemensamt ursprung tminstone garm ssigt. En herr Lidinvard Haraldsson testamenterade 1369 sina gods med tillh rande kvarn iJ rnevid till Sk nninge nunnekloster (Ds 7952). Det r lite f rv nande att en kvarn omtalas eftersom det inte finns n gra egentliga vattendrag i omr det.89 r 1447 gde Vadstena kloster 4 attungar i en g rd iJ rnevid. Avraden var 4 t n korn och en halv mark penningar. Dessutom hade klostret tv landbor i en annan liten g rd som r knades som 2 attungar och som gav en avrad p 9 spann korn och 21/2 rtug. Vidare omtalas att klostret innehade en tredjedel av ett detorp (Torp) som var annat r brukades av en landbo iJ rnevid (Larsson 1971 s 9). Detta inneb r att klostret gde cirka 33 tunnland ker i J rnevid. En betydande andel av byn men uppenbarligen fanns det ven andra gare. 33 N ssja hade ingen egen kyrkoherde vid 1400talets mitt utan Pr stg rden innehades av pr sten i rberga (Vakl 1502 s 23). Sannolikt var detta en kompensation f r att Vadstena kloster uppbar r ntan f r pr stg rdeni rberga. Sannolikt avses H mevi i Uppland eftersom i samma testamente tilldelas kyrkan i ”Hiaemawi” 10 mark och kyrkoherden (1 r likas 10 mark (p pekat av Alf Ericsson). 59 110 Halv n Sk ljen hade ursprungligen tillh rt] mevid men var p 1600 talet en kunglig jaktpark som lagts under Vadstena slott.90 Ungef r 11/2 kilometer ster om kyrkan ligger Eneby som 1633 bestod av 2 hemman med 66 tunnland ker (D6:7576). Eneby verkar ha varit en mer betydande enhet under tidigmedeltid. Stormannen och lagmannen i V rend Folke Karlsson (Lejonbalk), uppr ttade sitt testamente 1282 och skriver bl.a.: till Vreta kloster, (1 r han V ljer att begravas, om han (1 r utanf r Sm land, sk nker han en g rd (curiam) i Eneby med till gor (Ds 74.2). Folke Karlsson dog tydligen utanf r Sm land eftersom Vreta kloster gde Eneby i b rjan av 1300talet (Ds 2810). D refter avh nde sig Vreta denna fr 11 klostret avl gset bel gna egendom. Eneby testamenterades n mligen till Vadstena kloster 1408 av fr lsemannen Sten Bengtsson (tv bj lkar). G van omfattade 5% attung med en avrad av 10 t n. Dock skulle N ssja kyrka ha 3 spann, d.v.s. ungef r en halv t n, av avraden. Samma avrad och attungstal r noterat i klostrets jordebok 1447 (Larsson 1971 s 9, s 24, SD 1047). Enligt principen om en avrad lika med uts det skulle Vadstena kloster inneha 60 tunnland ker i Eneby, vilket rimligen borde inneb ra hela byn. Detta kan j mf ras med 1630talets 66 tunnland. stn ssja ligger p nord stra delen av N ssja halv 11 och gr nsar i v ster till Eneby och i ster till V ttem. Enheten bestod av 2 hemman och hade 60 tunnland ker (D627576). Vid 1300talets mitt gde riksr det Nils Abj msson (sparre av Tofta) eller hans hustru Bengta Abrahamsdotter jord i N ssja (Ds 6039). I sitt testamente sk nkte makarna bl.a. 1 attung i stn ssja till Alvastra kloster liksom jord i Ullevi i rberga socken. r 144.7 hade Vadstena kloster en landbo med en avrad p 3 t 11 korn och 3 re (Larsson 1971 s 9)91 Den medeltida N ssja socken tillh rde de minsta i omr det och bestod av fyra sannolikt f rhistoriska bebyggelseenheter. Kyrkbyn var st rst. 90 Lantm taren skriver vid storskiftet 1769 ”Det r anledning att tro det] gare parken Sk ljen fordom r tagen av] mevvi gor, och 1 ra wederb rande derf re wara mone, att s ka den samma lagligen tervinna” (D77512). N gon verf ring skedde dock inte och nnu 1815 var Sk ljen en kronopark (W'ermings atlas nr 5). 91 I samband med den agrara revolutionen har en del f rskjutningar av r g ngarna mellan byarna, t.ex. vid uppdelningen av allm nningen L ten 1758. 111 Tabell 14. N ssja medeltids socken. ker 1640 Bebyggelseenhet K lla, akt Hemman, ker, tnl mm N ssja D6:7172 5 103 Eneby D6:7o 2 66 stn ssja D6:7576 3 60 J rnevid D6:7o 3 60 Summa 13 289 GÖSTRINGS HÄRAD H radet har f tt sitt namn efter tingsplatsen *Gilstringer som 1 g i Hogstads kyrkby (SOL s 103) Hovs socken Hovs socken ligger vid T kerns stra strand. Kyrkbyn Hov och Hovg rden d.v.s. huvuddelen av Hovs socken r knas till G strings h rad. V stra sockendelen med byarna Sandby och S by norr om T kem samt tv utj ordar r knades dock till Dals h rad.92 Det finns flera indikationer p en storg rdsmilj vid Hov. Vid en reparation av en k llare i den sk. Kungslyckan p Hovg rdens omr de, cirka 200 meter sydost om kyrkan, p tr H'ades en runsten. Ristningen lyder: Tunna satte denna sten efter sin man Trofast. Han var bland m nniskor minst en niding (ög 77). Vid avs kning med metalldetektor i Kungslyckan 2008 p tr H'ades bl.a. 2 tyska silvermynt fr 11 1000talet, ett viktlod fr 11 perioden 10001200 och ett silversp nne i urn sstil. Sammantaget indikerar fynden en handelsanknuten verksamhet under 1000talet (Prospektering vid Hovs kyrka 9 april 2008. Ög, Hovs sn, Hovg rden 1:3, 1:6, 1:11, RAÄ 41). Hovs kyrka har behandlats av Christian Lov 11 (1990). Det r r sig om en mycket stor romansk kyrka. I kyrkan har dessutom ett hundratal fragment av 92 Enligt de kamerala jordeb ckema fr 11 1500talets mitt tillh rde Bondorlunda och Hunnerstotp Str socken i Aska h rad 5 ocks enligt jordeboken 1640. P 1680talet b rjade Bondorlunda och Hunnerstotp emellertid r knas till Hovs socken men de tillh rde fortfarande till Aska h rad (Lagerstedt s 35). Hovs socken var 5 ledes delad p tre h rader under 1700 och 1800talen. 112 tidigkristna gravmonument p tr Hats som har tillh rt tminstone 20 olika kistor (Neill 86 Lundberg 1994, jansson 1962 s 37) . Detta talar f r att stenkyrkan har f reg tts av en tr kyrka med tillh rande begravningsplats. Hov r sterg tlands st rsta by. Den omger dessutom enheten Hovg rden. Det senare namnet betyder ”storg rd” eller ”huvudg rd” eller liknande (Rahmqvist 1996) tillsammans omfattar de b da enheterna 15 plus 8 kamerala kronohemman. Kyrkan eller n gon av dess institutioner har aldrig gt n gra g rdar i Hov s kronojorden r inte ett resultat av reformationen. Vi k nner inte heller till n gra medeltida jordtransaktioner d r kronan f rv rvat jord i Hov/Hovg rden. Byn r s ledes gammalt krono och har troligen sitt ursprung i en storg rd tillh rig n gon av de statsb rande sl ktemas patrimonium, sannolikt Sverker tten. En annan m jlighet r att Hov kan ha konñskerats till kronan fr n en konkurrerande stormannasl kt (Tollin 2002 , Lov n 1990). |' .' 'p åriga? 4» Figur 41. Hovs bys r sterg tlands st rsta. Den reglerade bytomten rymde 1718 I 5 kronohemman. Dessutom 1 g Pr stg rden och Sk ningstorp f r sig nord ost om byn. Till enheten ska ocks Hovg rden med 8 kamerala kronohemman r knas. Litt A. visar Hovs 1 Iootals kyrka. Hov var ocks en plats d r brev utf rdades r 1310 daterade hertigama Erik och Valdemar ett skyddsbrev f r Riseberga kloster i Hov (Ds 1663). Under 1400talet dateras flera brev i Hov t.eX. 1425, 1455, 1477 (SDHK 20 498, 26 621, 30 193). ven detta talar f r att det fanns en storg rd h r under 1400 talet. Hovg rden r sannolikt ett exempel p en tidigmedeltida storg rd som aldrig blev uppdelad p landbog rdar. M jligen har ven delar av byn Hov tidigare drivits som en storg rd innan den blev en by med familjejordbruk. I denna studie kallas en s dan bebyggelse storg rdsby f r att skilja den fr n en by med familj ejordbruk. 113 ASKA HÄRAD Aska h rad r ett tingsplatsnamn. Troligen fr n Askah gen i Aska by (SOL s 26). Omkring 1400talet tillkom Vadstena stad som komplicerade de administrativa f rh llandena. S:t Pers eller Vadstena socken inf rlivade t.eX. den tidigare Kl stads socken (Hedvall 86 Gustavson 2001). S:t Pers socken L ngt f re staden och birgittinerklostrets tillkomst fanns storg rden Vadstena. Av yngre rn lderns l mningar kan n mnas en runsten som p tr ffades vid v tterstranden med inskriften: NN. reste denna sten efter skil sin fader (ög 179). Dessutom finns fynd av delmetall fr 11 tv vikingatida kvinnogravar (Norborg 1958 s 21 85 s 25 ff, Stibeus 2000 s 39). I anslutning till Vadstena g rd fanns tidigare en liten romansk kyrka, rimligen en stormannakyrka. ven gravar fr 11 samma tid och fragment av en dopfunt fr n 1200talet har p tr Hats (Stibeus 2000 s 50). Sannolikt ingick Vadstena g rd i n gon av Folkungasl ktens grenars godsinnehav. r 1268 daterade Birger Jarls halvbror Elof Magnusson ett brev p Vadstena (Ds 536). r 1275 kallade kung Valdemar Birgersson till ett br dskande m te i Vadstena (SDHK 966). Kallelsen var sannolikt riktad till v rldsliga storm n som Valdemar hoppades skulle st dja honom mot brodern Magnus (Ladul s). Platsens betydelse understryks av att Valdemar just hade ltit uppf ra ett st rre tegelpalats i Vadstena (Engstr m 1963). I kung Magnus Eriksson och drottning Blankas testamenten fr 11 1346 och 1347 uppr knas flera gods i V sterg tland och sterg tland som skulle vara grundpl ten f r en planerad stg tsk klosterstiftelse som skulle ha sitt centrum i Vadstena (Ds 4069, DS 4200). Historikern Birgitta Fritz menar att tanken var att inr tta en kunglig begravningskyrka f r Folkunga tten. Kyrkan med tillh rande gravar och altare skulle underh llas av en klosterstiftelse (Ds 6574). N gon koppling till heliga Birgitta fanns inte vid denna tid. F rst 1368 kommer den f rsta privata jordg van till det blivande Birgittinerklostret.93 Det finns paralleller mellan Vadstena och Alvastra. Vadstena hade ett f r tiden unikt tegelpalats och en planerad klosterstiftelse som skulle ansvara f r 93 DS 7757. Norberg 1958. Under huvudg rden i Vadstena 1 g enligt uppgift fr n 1399 jord i de n rbel gna byarna stra Starby, V nnestad och Fylla (Fritz 2000 s 61). 114 kulten i en ny begravningskyrka f r en ny kungadynasti. Likheten med det 200 r ldre Sverkerg rden och Alvastra kloster r sl ende. F r Alvastras del g llde det dock Sverkersl kten och cisterciensorden. En av orsakerna till att Alvastra fick det f rsta svenske cisterciensklostret och den nu ruinerade men speciella kryptkyrkan kan ha varit att centrum f r sverkersl ktens jordinnehav 1 g s der om Omberg. I Vadstena klosters jordebok r ”Vadstena borgeg rdh” med ker och ng upptaget f r 12 attungar. Gr nsande till Vadstena r V stra Starby som nu var avelsg rd men som tidigare r knade tre landbog rdar.94 I stra Starby hade klostret 8 landbor och 8 attungar som vardera gjorde 2 t 11 korn och 2 re i avrad, d.v.s. klostret gde hela byn som b r ha haft 96 tunnland ker. Skänninge Redan i p ve Alexander III:s skyddsbrev omtalas att link pingsbiskopen ger en storg rd vid Sk nninge (mansionem iuxta Skeningam) (Ds 74.). G rden var Berga det senare Biskopsberga. r 1232 omtalas prosten i Sk nninge (Ds 273) ” Vakl 1502 5 15. Borgareg rd (fsv. borgham gardhet) r en g rd (1 r ett klosters tj nstefolk bor (S derwall I 5 138). 115 116 KAPITEL 6. Alvastra klosters äldsta jordegendomar och det regionala nätverket K 11 get r synnerligen sk rt n r det g ller namn p och identifiering av jord gare under ldre medeltid. Endast personer som ing tt i de statsb rande sl kterna och den absolut h gsta aristokratin kan knytas till ett visst goinnehav under 1000talet och f ljas fram t till tidig medeltid. Det finns namn p tidigkristna gravmonument och runstenar men dessa r sv ra att f ra till 11 gra best mda tter. Runstenarna och tidigkristna gravmonument r vanligen resta eller anlagda p mark som haft anknytning till de personer som omtalas p stenarna men de g r inte att koppla till namn i diplommaterialet. Stenkilska släkten De ldsta k nda jord garna i OmbergT kernomr det r kung Inge d. . och hans drottning Helena som bl.a. sk nkte 2 attungar i Broby i Dals h rad till Vreta kloster (Ahnlund 1945 s 318 H", Gillingstam 1948 s 26 H). Inge d. . var son till Stenkil och var kung cirka 10791105. G van b r s ledes ha skett strax f re eller omkring 1100. Vreta s gs vara den Stenkilska sl ktens begravningskyrka och sl kten b r ha haft sitt st rsta jordinnehav runt Link ping.95 Inge d. . 1 r har d dat Blot Sven i Uppsala och br nt ner hednatemplet 1086. Inges hustru Helena kan ha varit av Uppsalakungen Erik Segers lls tt och syster till BlotSven (Lagerqvist 86 berg 1993 s 11 B de Stenkilska 95 Bakgrunden till goinnehavet i Broby r oklar. Uppgiften bygger p en 1500tals avskrift. M jligen var Broby en solit r i Stenkils patrimonium eller avses ett annat Broby (Ericsson 2007 s 108 f). Ericsson 2010. 117 tten och Erik Segers lls tt (Y nglinga tten) kan s ledes ha gt jord i Broby omkring 1100.96 Sverker tten r den sl kt som har tydligast anknytning till Alvastra och omr det s der om Omberg. Kung Sverker d. . och drottning Ulvhild (Thjotta tten, fr 11 Norge) har ocks i flera k llor utpekats som grundare till Alvastra kloster (Gertz 191820 s 134, 138, Schlyter 1827 s 301, SMDH 11:1 s 161). Enligt Vittskølsber ttelsen skulle drottning Ulvhild och kung Sverker d. . ha givit sitt arvegods som fundationsdonation till Alvastra och Lur kloster. Eftersom hon b de hade varit gift med kung Inge den Yngre, d d cirka 1125, och Niels Svendsen som stupade 1134 i slaget vid Foteviken innan hon gifte sig med kung Sverker, finns det en m jlighet att Alvastra Tollstad dom nen tidigare tillh rde Stenkilska tten och att den kom i Ulvhilds go, antingen genom sitt ktenskap med Inge d.y. eller via Margareta Fredkulla och Niels Svendsen (Lagerqvist 86 berg 1993 s 12 SLÄKTTABELL STENKIL Erik Segersäll / Stenkil / / I___l Inge dä. = Helena Blotsven d.1105 | d.1186 Magnus Barfot L Maågljrñta å Niels Svendsen å Ulvhild ; 1n|ge dy_ d.1103 Fre “ a d.1134 \ d.ca1125 Sverker d.ä. d. 1156 Figur 42. Ulvhild fr n Norge var f rsta g ngen med kung Inge d.y., andra g ngen med danske kungen Niels Svendsen och tredje g ngen med kung Sverker d. . N got brev eller liknande som omtalar fundationsdonationens omfattning finns inte, men den kan sannolikt rekonstrueras i sina huvuddrag. Klostrets jordinnehav i V stra Tollstads socken skiljde sig p ett avg rande s tt fr 11 96 Troligen var det dock fr n Stenkilska sidan som Broby kom. Inges dotter Margareta Fredkulla (d. 11171130) var gift f rsta g ngen med den norske kungen Magnus Barfot (d. 1 103) och andra g ngen med den danske kungen Niels Svendsen. 118 resten av klostergodsen vid medeltidens slut. F r det f rsta gdes de flesta byar i V stra Tollstads socken i sin helhet av Alvastra kloster. Endast i Haninge och Haningetorp f rekom andra gare. F r det andra saknas det uppgifter om att klostret skulle ha erh llit n gra av dessa egendomar som testamentsg va eller att det f rv rvat dem genom k p eller byte. Alvastra klosters vriga godsinnehav i OmbergT kernomr det var mer splittrat och vanligen f rekom det ven andra jord gare i byarna. Dessutom finns ofta uppgifter om p vilket s tt och n r f rv rvet skett (Holmstr m 85 Tollin 1990 s 3 12 H). En f rklaring till det den speciella garsituationen kan vara att klostret vid sitt grundande fick ett antal storg rdar/byar s der om Omberg som ekonomisk grundpl t. Fundationsdonationen och eventuella kompletterande jordag vor strax d refter verkar ha bildat en sammanh llen godom n best ende av Tollstads och Alvastra storg rdar samt ytterligare cirka sju angr nsande bebyggelser. Eftersom verl mnandet troligen skedde i ett sammanhang b r denna stordom n ha haft samma gare redan f re 1143 d klostret grundades. Sannolikt var den garen kung Sverker d. . ven om drottning Ulvhild kan ha varit inblandad. Alvastra kloster gde ven tidigt 31/2 attung i N s och 5 attungar i Str ja och tminstone 2 attungar i Husaby p Visings . Inte heller f r dessa egendomar finns det n gra uppgifter om f rv rv. Sannolikt ingick ven Visings godsen i fundationsdonationen. Rimligen hade ocks de sitt ursprung i Sverkersl ktens godsinnehav (Tollin 2002 s 229 ff, DS 537, DS 683). Sverkersl kten eller n gon av dess grenar var ocks besutten i Link pingstrakten. Vreta klosters r tt till g rden Kimstad bekr ftades av s v 1 Johan Sverkersson som Helena Sverkersdotter (Ds 160, DS 295). ven Karl Sverkersson, Ingeg rd Sverkersdotter och Jon Jarl (]ohan Sverkersson) har donerat jord till Vreta kloster eller gt jord i de n rliggande socknarna Kaga och Slaka (Tollin 2002 s 219, Ericsson 2010). Det var ocks Karl Sverkersson som 1162 donerade Vreta kloster till cisterciensnunnorna (Lov n 1990 s 92 f, Berg 2003). Men Sverker tten var inte bara besutten kring Link ping och i omr det s der om Omberg Helena Sverkersdotter gde arvejord p Visings , jordegendom i Kinne rding s der om Kinnekulle och i Horn i Kinda h rad (Ds 302, DS 4.105). Troligen hade den sverkerska sl kten ytterligare egendom i Hov ster om T kern (Lov n 1990). Redan under 1100talets f rsta h lft hade sl kten genom 119 strategiska giften eller p annat s tt blivit besutten b de i OmbergT kern ornr det, trakten kring Link ping och p Visings .97 __ '1 _ _ §1 / Ullseb ' DEM] Häckenäs E. :fågipüu (E E Erlundñ b Åby |:| mir EJLimbyüü'm EE' Vättern Baggelycke age r ÅSberga \ \ DDÄlve. H U Barstad . DEDDD Haneå .3 El 5:14?? DVallåk Hässleby DE' E' EUEEI I EinHJ M Fl'eberga ED D :gt/ DU Dj urkällaE g ÅSby Tyskeiydn ikoäb En Lundtorp Omb er; › äggEV Tåkem ' DE Väversunda l mmm _*. I i. I I] / Ir ' EEmRoglslosa EI DDEI stad åläEJLünge Ålvarum Elstorp .._ .r EEI Ståcklycke EU Höje [I] Porrbol IJ] Alu'astra kloster hemman Broby % Alvastra 5 D Övrigt hemman m Gräns för Alt'astra :al: Åta'äonüj EUckleby q älosters' fimdations' 0 *Elm _FmNagstad onatlon mmm mn? Haninge IJJEI _ _ 4' Medeltida sockenräns \. [DEU El Hamngetorp Äagneby mmm EI St Lund I]]I]] [D Forsby O 5 km Figur 43. Alvastra klosters jordinnehav i V stra Tollstads och V versunda socknar omkring 1520. Den r da heldragna linjen avgr nsar den troliga Fundationsdonationen. Jordinnehavet i V versunda f rv rvades fr n Link pingsbiskopen 1279. 97 Den ldste k nde stormannen i Sverkersl kten var Cornube eller Karnuka som var far till Sverker d. . I denna sl kt f rekommer namnet Kol i flera generationer. Sverker d. . sonson Kol Johansson (d. 1169) var motkung till Knut Eriksson och gde ven jord i Fr n s i Persn s socken p norra land (Ericsson 2007 s 108). M jligen g r namnet Kolsbro p bron ver Mj lna n vid Broby tillbaka p en Sverkersl kting. Kols bro r omtalad s tidigt som 1208 (D5 134a). Eventuellt r ocks biskop Kol i Link ping 117196 en Sverkersl kting. Mot det talar att han var kansler t kung Knut Eriksson (k. 116796). Det fanns ven en biskop Kol i Str ngn s vid 1200talets mitt. Denne stod p Birger Jarls sida i slaget vid Herrevadsbro . 120 Folkungaätten med förgreningar Med Folkungar tten menas i detta sammanhang de sl ktgrenar som stammar fr n Folke jarl, d d 1210 i slaget i Gestrilen. Denna ort har identifierats som byn G stre i Fr sthults sockeni s dra Uppland.98 Till denna sl ktgrupp r knas ven Birger jarl och Bj lbo tten. Flera av Folkunga ttens sl ktgrenar kan f ras tillbaka till en storman som hette Folke den tjocke. Folke var vid 1000talets slut gift med danske kungen Knut den heliges dotter Ingeg rd. En gren gick via sonen Bengt snivil till jarlen Birger brosa d d 1202 och hans son Folke jarl. Birger brosa hade sannolikt sin bas i N rke och/ eller Rekarnebygden.99 En annan av Bengt snivils s ner var Magnus minnesk ld som var far till Birger jarl. B de Folke jarl och hans kusin Birger jarl var sannolikt stora jord gare i OmbergT kem omr det. (Se figur 44.). Alla Folke jarls barn gifte sig med personer fr n rikets h gsta skikt. Sonen Holmger Folkesson (Ama) ktade Kristina Fastesdotter, Sune Folkesson var gift med Helena Sverkersdotter, en dotter var gift med Johan ngel d. ., ytterligare en annan dotter var gift med jarlen Ulf Fase och en tredje dotter med R rik (Beckman 1953 s 351, sl kttabell s 356). I flera fall fanns anknytningar till jordinnehav i v stra sterg tland. Man kan allts misst nka att flera av OmbergT kern omr dets storg rdar kontrollerades av Bengt snivils ttlingar. P 1200talet gde Folkungasl kten storg rdama Vadstena och Bj lbo. Birger jarls sonsonson kung Magnus Eriksson planerade att anv nda den stora g rden Vadstena som grundpl t till och plats f r en ny storslagen begravningskyrka f r Folkungama (135 4069, DS 4200, DS 6574, Fritz 2000). I kung Magnus (Eriksson) och drottning Blankas testamente i maj 134.6 donerar kungaparet f rutom g rden i Vadstena ocks Bj lbo i G strings h rad och Sv m i Lysings h rad till detta ndam l (Ds 4069). Projektet blev aldrig verklighet och nnu 1357 innehades Sv m av Magnus Eriksson (Ds 5740 En annan storg rd med folkungaanknytning var Sv ms granne i norr desh g. desh g hade tillh rt hertigarna Erik och Valdemar, d.v.s. Birger 95 Fridell 2007. Fridell 2008. Det var vid detta slag som den avsatte Sverker d.y. f rs kte terta kronan men besegrades av Erik Knutsson (k. 121016). ”Striden i Gestilren 1210: varf r? vad h nde? och sen (1 ?” Red. Ingegerd Troedsson (2009). 99 Carlsson 1953. I slutet av IIootalet sk nkte Birger Brosa ett st rre godskomplex till Riseberga nunnekloster i Edsbergs h rad i N rke. G van omfattade bl.a. attungsindelad jord i Riseberga, Snarvi, Fjugesta (eller Fivelstad), Gillberga, Mossby och Ryninge samt del i fisken och en kvamplats (Ds 823). Detta r det ldsta omn mnandet av Riseberga kloster och g van har karakt r av fundationsdonation (Lov n 2000b). 121 jarls sons ner. Efter hertigarnas d d i Nyk ping 1317 sk nktes desh g till Link pings domkyrka av nkorna Ingeborg och Ingeborg (Ds 2163). Folkungasl kten var s ledes besutten b de s der och nordost om T kern.100 SVERKER OCH FOLKUNGASLÃKTERNA Folke den Cornube tjocke d 1 145 Ulvhild _ Sverker d.ä. Bengt snivil dllSOlelSö *1110 G tm n .q l Karl Sverkers K'arl döve Birge'r brosa Birgitta Magn'us Minne ” " J” son 11. 1167 d. 1220 d. 1202 sköld d. 1210 Helena _ Valdemar sejr Sverker dy Ingegerd FOIke .iarl Birger jarl Guttorms d. 1241 d. 1211] T d_ 1230 d. 12:10 d' 1266 dotter Knut av Reval Helena Sverkers Su'ne Folkesson Hollnger Folkesson d_ [260 dotter d. 1240 d. 1247 (A1na)d. 1254 Svantepolk _ Benedikta Katarina = Erik Eriksson Kristina Fastes Knutsson Sunesdortcr Sunesdotter d. 1250 (101131 d [289 (l. |3l0 d. 126l d_ l252 Ingegerd Ingeborg Ingrid d. 1322 d.1341 d. 1350 Figur 44. 81 kttabell med exempel p n tverk av jord gare och sl kter med anknytning till OmbergT kernomr det. Kungar markerade med fetstil. Ama En sl kt som b de har anknytning till Folkungasl kten och OmbergT kern omr det r sl kten Ama: Den h rstaminar p f derne fr 11 den r 1210 i slaget vid Gestrilen stupade Folke Jarl, Vilken enligt av S. Carlsson saminanst llda indicier torde ha tillh rt den sk. Folkunga tten och hade till f ljd d rav ursprungligen gods huvudsakligen i sterg tland, (1 r flera av ttens medlemmar begravdes i Alvastra kloster, men kom senare tydligen genom Ulf Holmgerssons tidigare ktenskap att bli knuten till S dermanland. tten utdog p 5 V 1 sv rds som spinnsidan omkring 1360 (Gillingstam ÄSF s 107, Beckman 1953 11 s 351353). Stormannakvinnan Kristina Fastesdotter vars s tesg rd var Landsj i Kimstads socken var ingift med de sk. Folkungarna genom sin man Holmger Folkesson (Ama), d d 1254 (D5 893). Hon hade d rmed Folke jarl som 100 Folkungamas Bj lbo tt gde ven gods p 5 dra land (DMS 4:3 5 297). 122 sv rfar. Holmger Folkesson gde jord i Gl n s i Svanshals socken s der om T kern. Kristina och Holmgers son Ulf Holmgersson d. . blev riddare 1276 och var gift andra g ngen med Birger jarls dotterdotter Helena Siggesdotter. Paret hade tminstone nio barn som uppn dde vuxen lder. En av s nema Lars Ulfsson blev riddare och lagman i S rmland r 1319 (Carlsson 1953 s 10405, ÄSF s 107, Beckman 1953 H s 351). r 1352 s lde fr lsemannen Birger Algotsson (Hjorthorn) bl.a. 2 attungar i Djurk lla vid Omberg till kung Magnus (Eriksson) och Vadstena kungsg rd (Ds 4794). Birger Algotsson var gift med Kristina Larsdotter (Ama) (ÄSF s 107110). Djurk lla kan d rmed ha tillh rt Amasl ktens godsinnehav i omr det. Ängel En tredje sl ktgrupp med anknytning till OmbergT kemomr det r sl kten ngel. Som tidigare n mnt gifte sig en av Folke jarls d ttrar, vars namn r ok nt, med Johan ngel d. . Andra medlemmar av denna sl kt med gods i omr det var riddaren Magnus Johansson ( ngel) som 1292 testamenterade ett gods i Valla i K llstads socken till kyrkan i K llstad (Ds 1737, ÄSF 38b). Johan ngel d.y. s lde 1303 H cken s i Rogsl sa socken till marsken Tyrgils Knutsson (Ds 1379). M jligen var dessa gods rester av ett st rre jordinnehav som tillh rt Folke jarl. Många okända förfäder Svagheten med att rekonstruera godsdom ner p 1 Iootalet fr n genealogiska samband r att vi bara har kunskap om enstaka f rf der. F rf derna p kvinnosidan till Folke jarls mor Birgitta r t.eX. inte k nda. Vi vet inte heller vilka jordegendomar som h rstammade fr n Bengt Snivils hustrus sl kt. F r varje generation bak t kar os kerheten och fr n Folke Jarls farfar Folke den Tjockes (d. 1145) generation r sex av tta f rf der ok nda. Metoden att fr n en k nd sl ktlinje rekonstruera tidigare jord gare blir snabbt mycket os ker eftersom antalet f rf der stiger med en faktor tv f r varje generation. Om vi antar att varje generation omfattar 30 r vilket sannolikt r n got h gt r knat och f ljer Folke jarl bak t kan man konstatera att vare sig hans mormors eller farmors sl kt r k nda. D remot vet man att hans farfars morfar var den danske kungen Knut (IV) den helige, d d 1086. Detta inneb r naturligtvis inte att man kan anta att Folke jarls jordegendomar hade sitt ursprung i Knuts eller hans hustru Adelas av Flandern goinnehav. 123 SIAÃKTTAHEI IA BIRGFR BROSAS FÖRFÄDER OCH FOLKE JARLS ÄTTLINGAR (URVAL) Karl den Slnre ? ?i Knuidcn Adem av 5? '3 '_1 ›_› “_3 “_P '? i.) 3 7 i .7 420 | I? 'We F'am'e'" EI I 1 | I I 1 I I I | | . _J...J ' _00 : Folkcdcn Ingegerd 110ch V V 60 i_ U " _| 1 1 I ' “15"” " ' ' *. N Harald gula (k. iNurge: '30 "._ Bilgerhmsa Blrgnm ._ I . . . | '<_ _ _ _ _ _ _ _', Fulkejarl . . . . . . . d m0 I I I Knulm 58'?” = Sune Hnlmger Knsnna NN Fnlkesdulter kavla] bverkerdrmer l T Fasläduncr 5\'3'"CP°“\ _ Uenedikm Katarina UIPMma) Knutsson Ingegärd Ingehnrg lngnd Figur 45. Redan tre generationer bak t fr n Birger Brosa finns 16 m jliga sl ktgrenar. Vi k nner endast namnet p tv . Den genealogiska metoden f r fastst lla egendomarnas genes inneb r stor os kerhet. I denna generation saknar man kunskap om vriga 14 sl ktgrenar. Ytterligare en generation bak t finns tminstone 28 ok nda f rf der som kan ha varit jord gare i OmbergT kernomr det. ven om ytterligare n gra f rf der kan sp ras kommer de flesta f r alltid att vara ok nda. Alvastra som gravkyrka Kontrollen av de d da och platsen f r 1 gerstad hade fortsatt betydelse in i medeltiden. Senast under 1200talet b Ijar personer fr n de h gsta skikten alltmer l ta begrava sig i klostren och domkyrkorna. M jligen h r detta samman med att egenkyrkorna i b rjan av 1200talet har blivit f rsamlingskyrkor och d rrned f rlorat i status.101 De statsb rande sl kterna under tidig medeltid hade alla egna begravningskyrkor. Stenkilska tten valde Vreta liksom Birger jarls ldste son Valdemar. Erikska tten anv nde Varnhems kloster f r sina gravar. Detta g ller trninstone kungarna Knut Eriksson, Erik Knutsson och Erik Eriksson. ven Birger jarl r begravd i 101 Ann Catherine Bonnier visar dock p att det f rekom h gstatusbegravningar ven i sockenkyrkor, exemplet Svanshals (Broocman 1760 s 605. Handskrift s 30 fol 6 UUB). 124 Varnhems klosterkyrka. Magnus (ladul s) Birgerson valde d remot Gr munkekyrkan (Riddarholmskyrkan), ett fransiskanerkonvent i Stockholm (Lagerqvist 86 berg 1993 s 1219). Detta visar p Stockholms v xande betydelse som politiskt och ekonomiskt centrum under 1200talets sista decennier. Figur 46. Graven i Varnhem. P norra sidan av kyrkruinen p den sk. Kyrkkullen p tr ffades den omsorgsfullt byggda graven till Kata. Alvastra blev tidigt en viktig begravningskyrka. Genom att f lja de personer som valde Alvastra kloster f r sin gravplats avspeglas ocks klostrets betydelse och geografiska influensomr de.102 Alvastra var Sverkersl ktens begravningskyrka fram till 1240. N r kung Sverker d.y. s dotter Helena testamenterade egendom till klostret kr vde hon att hon f r bli begraven i Alvastra f r ”att vila tillsammans med v ra f rf der” (Ds 302, vers ttning Claes Gejrot). Fr gan r vilka f rf der som avses Sverker d. . dog 1156 och Karl Sverkersson 1167 men klosterkyrkan invigdes f rst 1185. M jligen har andra kyrkor eller kapell ha anv nts f re detta r. Alvastra kloster hade dock inte spelat ut sin roll i och med Sverkersl ktens utslocknande. Flera personer som stod strax under det h gsta 102 Elisabeth Regner talar om t.ex. om Sverker tten och Folkunga tten som ett bilateralt sl ktskapskollektiv och att klostret var en m jlig medlem i ett 1 st sammanh llet n tverk som hade sitt ursprung i dessa sl kter (Regner 2005 s 67 H). 125 politiska skiktet anv nde forts ttningsvis klostret som gravkyrka fram till 1300talets andra h lft. Det finns ett 30tal diplom som behandlar testamentsg vor mot gravplats i klostret fr n 1240 till 1374. G van mot 1 gerstad kunde ven kombineras med 1 ften om m ssor och f rb ner. Att uppl ta gravplats i klostret var ett viktigt s tt att f rmera klostrets jordinnehav. Den genomsnittliga taxan verkar ha varit en landbog rd per grav. nnu mer precis r uppgiften i ett brev fr n 1309. Torkel ”Dyaank” hade detta r s lt sin kvarn i lby till Alvastra kloster f r 100 mark penningar men han hade dragit av 40 mark p priset eftersom han hade valt gravplats i klostret (Ds 1615). I ett gemensamt testamente 1276 v ljer stormannen Sigge Guttormsson och hans hustru Kristina Birgersdotter att begravas i Alvastra kloster. Som ers ttning sk nker de g rden V stra Ljuna i Hogstads socken. Sigge ger ven sina tr lar fria (Ds 608). Han bekr ftade g van i ett nytt testamente 1283 (D5 762). Sigge dog snart d refter men hans gravsten har bevarats och finns numera p Historiska museet i Stockholm. Hustrun Kristina var dotter till Birger jarl och ven hon skrev ett nytt testamente 1286 d r hon bekr ftar den tidigare g van genom att sk nka hela g rden Ljuna med ett litet undantag, samtidigt skrev hon att hon ville ha sin gravplats intill sin make (135 800). En annan av Birger jarls sl ktingar som gynnade Alvastra var hans halvbror Elof. I sitt testamente, som var daterat 1268 i Vadstena sk nker Elof (lat. Elaus) med sin hustrus samtycke egendomen Aspelundum med tillagor (Ds 536). I utbyte skulle Elof och hans hustru f gravplats i klostret. Av senare uppgifter kan man f rst att ven Elof var jord gare i OmbergT kern omr det.103 Det f rekom ocks att jordag vorna skulle anv ndas till en pitantia dvs. en extra g va av mat. P 126otalet ordes en verenskommelse mellan Kristina Fastesdotter och abboten i Alvastra: 103 Myrdal 86 Tollin 2003 s 146 lf. Elof var halvbror till Birger jarl. Av kronologiska sk 1 kan han knappast ha varit son till Magnus minnessk ld. Som f r ldrar b r han d rf r ha haft Ingrid Ylva och hennes man i ett senare gifterm l (SDHK 813, DMS 4:3 5 297). Man kan delvis f lja hur Elofs gor, genom barn och barnbarns giften, delas upp p flera sl kter (Carlsson 1953 sl kttabell 104). En dotter Cecilia Elofsdotter gifte sig med stormannen Magnus Karlsson (Lejonbalk). En annan dotter hade gift sig med Magnus Ladul 5 r dsherre Verner Brunkow. En tredje dotter Ingeborg gifte sig med Anund Haraldsson, en annan av kung Magnus r dgivare. r 1363 donerade Elofs sonson Elof Bengtsson (vingad pil) g rden Mj lna till det nyinr ttade Vadstena kloster (Ds 6799). Elof Bengtssons syster Margareta var gift med Erik Turesson (Bielke). Deras dotter Ingeborg Eriksson gde fortfarande p 1370 talet jord i Starby strax v ster om Vadstena (Ds 8709) Elofs bror Lars Boberg (var kanik och senare biskop i V ster s (Ds 6799). 126 att (klostret) rligen som tack f r det gods som Kristina sk nkt skall tilldela k Hann staren 16 t n (48 tunnor) s d f r ordnandet av en donationsm ltid till hennes minne p m ndagen efter trefaldighetss ndagen ( tta veckor efter p sk) (Ds 856, Regner 2005 s 70). Detta motsvarar en arrendeavkastning av en ker p cirka 48 tunnland eller n ra hundra tunnland ker i tv 5 de. Detta inneb r att Kristinas rliga minnesm ltid motsvarade avkastningen fr n fyra till fem landbog rdar eller en medelstor storg rd. Ungef r vid samma tid (126281) valde Kristina sin gravplats i klostret i utbyte mot 2 attungar i g rden Ramshammar, som hennes son kan f l sa mot ”hagaby” (avser troligen Hageby i Hagebyh ga socken) samt 2 attungar i ”litla hagaby”. I Kristinas testamente finns en noggrann f reskrift om hur avkastningen fr n Lilla Hagaby och S by i rberga socken skulle anv ndas av klostret: Tv t n (6 tunnor) och 8 rtugar skall rligen i evig tid troget anv ndas f r att reparera de heliga dr kterna i deras (munkarnas) sakristia, resterande 8 rtugar skall med f rutseende noggrannhet brukas av deras abbot f r br dernas f rs rjning under den vecka d samma br der skall fira nedan specificerade tjugo m ssor Vidare en attung i ”Seby” i ørabyrgh” socken, vilken rligen erl ger 7 t n och 8 rtugar, sk nker jag likaledes, p f ljande s tt: Av en t n skall g ras 1, av den andra br d, och med tv t n skall k pas fl sk och sm r till extra f rpl gnad f r 40 fattiga en dag i veckan, den dag d de ovann mnda 20 m ssorna firas. Men tv t n skall inbytas mot pengar, som med de tta terst ende rtugarna skall f rdelas lika mellan dessa 40 fattiga. Den enda t n som nnu terst r av de sju, ger jag till den broder som arbetar med att utf ra dessa saker, f r hans m da och omsorg, att anv ndas till s rskild nytta f r honom (Ds 855, vers ttning Claes Gejrot). En annan aristokratisk kvinna med anknytning till omr det 5 der om T kern var Ingeborg som hade Gl n s som 5 tesg rd. ven Ingeborg kan ha varit befryndad med sl kten Ama. I sitt testamente 1282 sk nker hon g rden Nodeby med kvarn till Alvastra kloster d r hon valde sin gravplats. Dessutom gav hon alla sina tr lar fria (Ds 755). Kristina Fastedotters sonson Holmger Ulvsson d. . (Ama) testamenterade I 307 egendomen Bredhesteri Vidbo (Bredestad i Vedbo h rad) mot gravplats i klostret (Ds 1524.). Hans nka Ingeg rd donerade ytterligare en g rd 1308 ”f r att ligga vid sin make” 127 (Ds 1572). Fr lsekvinnan Ingrid Larsdotter var gift med Holmgers bror Folke Ulvsson och hon valde 13 13 gravplats i klostret mot 1 attung i Helmstad.104 r 1321 testamenterade Folke Ulvsson och hans andra hustru Sigrid M rtensdotter 2 attungar i byn (villa) Gl n s i Svanshals socken f r sina gravplatser. Folke Ulvsson var ven besutten i lvestad.105 Andra lokalt f rankrade storm n var Johan Sixtensson som 127576 valde sin gravplats i klostret och d rf r sk nkte g rden (curiam) H sslebyi Rogsl sa socken (Ds 866). ven Johan gav sina tr lar fria. Fr n samma trakt var Bengt Peterson som 1293 valde gravplats i klostret tillsammans med sina f r ldrar mot g rden V sterl sa i Rogsl sa socken. Bengt var ven besutten i kyrkbyn Rogsl sa och H ssleby i samma socken.106 Helena som var nka efter Gudbj rn valde gravplats i klostret och testamenterade i b rjan av 1300talet h lften av sitt gods f r detta. Helenas sv rson var d d men hade gt jord i Yxstad i Rogsl sa socken (Ds 1764). Det ldsta bel gget p en person utanf r det v rldsliga fr lset som s kte l gerstad i klostret var sockenpr sten Johannes i Lommaryd i Vedbo h rad. Johannes tillh rde uppenbarligen de h gre klasserna och 129213 12 fick han en gravplats i Alvastra i utbyte mot b cker (Ds 174.1). Alvastras donatorer var koncentrerade till h raderna n rmast klostret men det fanns ven v lg rare p 1 ngre avst nd. r 1326 testamenterade en Njutar i Torp i Kumlaby socken p Visings bl.a. halva sin egendom i Torp till Alvastra kloster (Ds 2559). En storg rd (mansio) i Torp hade redan 124.0 sk nkts till klostret av Helena Sverkersdotter (Ds 302, Tollin 2002 s 228). Njutar var ven besutten i Tunnerstad cirka 1 kilometer s der om Kumlaby kyrka. M jligen hade Njutar en mindre del av Torp, kanske ett tidigare brytehemman till Helena Sverkersdotters storg rd. M rkligare r att kung Birger Magnussons marsk H kan Jonsson (L ma) valde sin gravplats i Alvastra 1327 (D5 2615). L masl kten var f rankrad i V rend och en politiskt viktig sl kt under 1200talets slut och 1300talets b rjan. M jligen kunde de sm l ndska kyrkliga institutionerna inte ge tillr ckligt utrymme t alla de tre br derna L ma. En broder, Matts Jonsson var kanik och domprost i V Xj . En annan broder Tuke Jonsson var lagman i Tioh rad 1319 och 1 t begrava sig och sina barn i Nydala kloster. Dennes son Karl Tukasson (L ma) var 1318 till omkring 1350 medlem av r det och m DS 2594. ÄSF s 107110. Ingrid var dotter till Lars av Snyttrien och hans hustru Ragnhild Andersdotter. Ragnhild var sondotter till korsriddaren Johan Elofsson (Elofs nemas tt) (ÄSF s 29, Regner 2005 s 71 f). 105 DS 2275. 81 kten Ama fortsatte att anv nda Alvastra som begravningskyrka ven sedan dess medlemmar var bosatta i andra landskap (Fritz 198 5 s 1 12). 106 DS 1083. Bengt var m jligen identisk med riddaren Bengt Petersson (tre pukehom) (ÄSF s 76). 128 grundade Aneboda kyrka. Han testamenterade sj lv 134.2 bryteg rden sk s med 4 torp i Aneboda till Nydala kloster (Larsson 1964 s 105, 390 ff, DS 3651, Tollin 1999 s 181). r 1334 testamenterade Ulf H kanssons hustru stormannakvinnan Bengta H kansdotter sin g rd Gottl sa i Vreta socken till Alvastra kloster mot gravplats (Ds 3056). Vid 1300talets mitt upph r i stort sett testamentsg vor mot gravplats i klostret, trots att antalet testamenten i allm nhet kade starkt. En orsak till att gravplatsdonationerna minskade kan vara Vadstena klosters tillkomst p 1360talet. Det finns dock undantag, ett g ller Bengt Magnusson som 1360 sk nkte jord i N ssja som brukades av en man vid namn Sverker (Ds 6204), ett annat var Bengt Nilsson i Valla 1369 (D5 7976), ett tredje Ramborg Knutsdotter 1374 (D5 8628). Ramborg var nka efter Tuke Petersson och sk nkte egendom i Mossle i V rnamo socken som hon rvt av sin mor, vidare en del av en g rd i Tuna och en kvarn n ra Vallby i Heda socken. I utbyte skulle hon, f rutom en gravplats, under sin terst ende livstid f bo i heliga Birgittas hus p norra sidan om klosterkyrkan. Dessutom skulle hon ha tillg ng till en tj narinna och erh lla mat och dryck som motsvarade en pr stprebenda. 129 130 KAPITEL 7. Diskussion och analys Bebyggelsens karaktär I f religgande studie har bebyggelse och garstrukturen unders kts i Omberg T kernomr det f r att s tta in Alvastra kloster i ett rumsligt och fastighetsrelaterat sammanhang. Ortnamnen visar att OmbergT kernomr det var fullkoloniserat under yngre jrn lder och att huvuddelen av dagens bebyggelseenheter var etablerade omkring 1100 (Brink 1990a). F r m nga yngre rn ldersenheter ”fattas” dock g rdsgravf lt. Detta skiljer v stra sterg tland fr n stra Mellansverige. 107 Bristen p yngre jrn ldersgravf lt i anslutning till de f rhistoriska bebyggelseenheterna i v stra sterg tland kan inte enbart f rklaras av bortodling. Vikingatida g rdskult och den eventuella kulten av f rf derna verkar ha ersatts av n got annat redan p tusentalet. Storgårdar eller familjejordbruk och byar Inledningsvis st lldes fr gan om bebyggelsens karakt r och utseende under 1000 och IIootalen. F rekomsten av storg rdar under denna tid har p visats av m nga forskare. Men var dessa ett udda inslag i ett f r vrigt relativt egalit rt bondesamh lle som dominerades av byar med familjej ordbruk? Skriftliga indikationer p agrarfunktionella byar och d rmed familjejordbruk r t.eX. termen villa/uilla i diplomen. S omtalas t.eX. villa 107 I M lardalen finns en stor verensst mmelse mellan f rhistoriska ortnamn och g rdsanknutna ttebackar av yngre j rn lderstyp. Man kan anta att de (1 da i dessa gravf lt har bott och verkat i intilliggande bebyggelse. P ett vergripande plan g r det t.o.m. att uppskatta antalet yngre j rn ldersenheter fr n antalet gran lt (Ambrosiani 1964). 131 Gl n s 1321 och villa Ramstad 1346 b da i Svanshals socken (Ds 2275, DS 4028). Byn (villa) K llstad omtalas i brev fr n 1349 och 1354 (135 4418, DS 5015). Indirekta bel gg p byar r omtalandet av den ”nordligaste g rden”, ”den mellersta g rden” etc. i en bebyggelse, liksom omtalandet av landbor lat. colom'. F rsta g ngen en landbo omtalas i OmbergT kernomr det r 1294 n r landbon (colono) Holmstan i Sv linge bevittnade en uppg relse mellan fr lsemannen Dan Johansson och Alvastra kloster. 108 En annan indikation r priset. Ett g rdsv rde p cirka 40 mark penningar tyder p att det r fr ga om ett familjej ordbruk. I Vadstena klosters jordeb cker fr n 1400talets andra h lft omtalas regelm ssigt en eller flera landbor p klostrets egendomar. Vilseberga by bestod t.eX. av 6 landbog rdar som alla tillh rde Vadstena kloster. Klostret hade ven tre landbor i N ssja och inte mindre n tta landbor i stra Starby ster om Vadstena (Larsson 1971 s 3, s 9, s 78). De skriftliga k llorna visar att senmedeltidens bebyggelse dominerades av byar som bestod av familjejordbruk. Men utvecklingen mot familjejordbruk tog fart f rst p 1200talet.109 Storgårdsindikationer F r att identifiera storg rdar fr n 1000 och 1100talen i Omberg T kernomr det har ett tiotal indikationer anv nts. Dessa r; f rekomst av runsten, tidigkristna gravmonument, egenkyrka, d.v.s. romanska kyrkor med speciella arkitektoniska detaljer som v sttorn, emporv ning eller liknande, namn som Bosg rd och Hovg rd samt bebyggelse omtalad som s tesg rd eller mansio i diplomen. Termen curia verkar kunna avse b de storg rdar och familjejordbruk. Andra indikationer r f rekomst av tr lar, brytar, en h g v rdering av bebyggelsen, datering av brev samt fynd av statusrelaterade artefakter. D rut ver indikerar vissa rumsliga egenheter tidigare storg rdar, s rskilt stora s r goblock av ker. Ett vergripande krav r att enheten hade haft minst 30 tunnland ker p 1640talet. Runstenar finns belagda i tidiga storg rdsmilj er som Vadstena, Sk nninge och Biskopsberga. F rutom dessa finns det ett tiotal runstenar fr n 1000taleti OmbergT kernomr det.110 103 Om ordet colonus och dess dubbla betydelse som landbo och torpare. Se Rahmqvist 1996 s 25. 109 F rst med landskapslagama, diplomen, Vadstena klosters jordeb cker och kronans jordeb cker fr n I soctalet kan en mer tydlig bild av den agrara bebyggelsen tecknas. 11° Den m rkliga R kstenen fr n 800talet r en solit r som inte r j mf rbar med Ioootalets runstenar. 132 Runstenar finns eller har funnits i Heda, Herrestads, Hovs, Stora by, desh gs och rberga kyrkbyar samt i Lorby i Svanshals socken, H ggestad i desh gs socken, G rdsl sa i Kumla socken och H ssleby i Rogsl sa socken och eventuellt i] ttingstad i Heda socken. Runstenarna kunde ha kristna markeringar som kors eller b ner i texten men de var inte specifikt relaterade till kristna begravningsseder eller kyrkliga er. De har ocks anv nts som byggnadsmaterial till kyrkoombyggnader under senmedeltiden. Detta var rimligen av praktiska skl och knappast prim rt en symbolisk markering.111 En annan typ av runristade stenar fr n 1000talet r de tidigkristna gravmonumenten. Dessa runristade gravmonument r knutna till aristokratiska er och indikerar storm n och egenkyrkor. Runristade tidigkristna gravmonument med tillh rande kyrkog rdar samt ibland daterande fynd och skelett finns eller har funnits i Alvastra, Herrestad, Hov, K llstad, Rogsl sa, Vadstena, V stra Tollstad, V versunda och rberga (Ljung 2009).112 Kyrkor, ldre n den territoriella sockenbildningen, med byggnadsdetalj er som talar f r att de uppf rts som egenkyrkor finns eller har funnits i Alvastra (Sverkerg rden), V versunda, Rogsl sa, K llstad, Herrestad, rberga, V stra Tollstad, desh g, Stora by, R k och Kumla samt f rmodligen ocks i Svanshals, Broby och N ssja.113 De skriftliga bel ggen f r storg rdar r sparsamma men r genomg ende ldre n bel ggen f r byar och familjejordbruk. F rekomst av brytar d.v.s. g rdsf rvaltare och tr lar omtalas i brev fr n 1200talets slut. Den ovan omtalade Cecilia Elofsdotter var gift med den sm l ndske stormannen Magnus Karlsson (lejonbalk). I sitt testamente 1287 ih gkom hon 111 Runstenama hade liksom de f rkristna h ggran lten en viss juridisk b ring (ög'L Byggningabalken 28:2). “2 Samtliga tidigkristna gravmonument r skadade och ofta s nderslagna och inmurade i kyrkobyggnaderna. Man kan t nka sig att de gamla gravmonumenten av sten gradvis blev mindre viktiga, och alltmer reducerades till ett minne fr n en g ngen tid. Under 1200talet blev i st llet kloster och domkyrkor attraktiva som 1 gerstadsplatser. I dessa kunde ocks s rskilda altare f r sj lam ssor inr ttas och d r fanns en stab av kormunkar och pr ster. Fr n den katolska kyrkan och dess sockenorganisation b r intresset ha varit litet f r att uppr tth lla arvet fr n egenkyrkotiden. Det r d rf r inte f rv nande att de huggna stenmonumenten efter hand anv ndes som byggnadsmaterial vid om och tillbyggnader av intilliggande kyrkor. “3 En egenkyrka som inte blev sockenkyrka men som fyllde en 5 dan roll parallth med en befintlig sockenkyrka fanns p Birger jarls brorsdotter Cecilia Elofsdotters s tesg rd. P 128otalet fanns h r ett g rdskapell med ,kalk och alla tillbeh r f r altare och pr st7. Hon hade ven en huskaplan en herr A (Ds 951, SDIIK 1389). Elof var m jligen son till Ingrid Ylva i ett senare ktenskap och allts halvbror till Birger jarl. 133 brytehustrun i Vilseberga (vithløsobyargh) samt fyra sm l ndska brytehustrur med diverse l s re. Detta visar att Cecilia f rutom s tesg rden Uddan s (troligen i rtlanda socken) gde tminstone 5 bryteg rdar som rimligen drevs i stordrift (Ds 951). Dessutom gav hon alla sina tr lar av b da k nen fria. ven Kristina Fastesdotter och Sigge Guttormsson i Ljuna gav sina tr lar friheten vid denna tid. Sv linge var s tesg rd t Dan Johansson p 1290talet. Bryten i Broby omtalas som vittne i en verenskommelse 1294 (D5 1104).114 Termen mansio (g rd) verkar fr mst ha avsett storg rdar. Link pingsbiskopens g rd i Link ping liksom (Biskops)Berga vid Sk nninge omtalas som mamionem 1178 (D5 74). I Helena Sverkersdotters testamente 1240 omtalas Gum i K llby socken i V sterg tland som mamionem nostmm (Ds 302). I n gra fall kan s tesg rdar bel ggas. Vid mitten av 1200talet var B rstad i Rogsl sa socken s tesg rd f r Johannes Mus och hans hustru Ulvhild (Ds 478). Arnulv som hade varit syssloman p Vadstena kungsg rd hade sannolikt M rby i rberga socken som s tesg rd p 1270talet (Ds 616, DS 873). Vid samma tid var Gl n s i Svanshals socken s tesg rd t en Ingeborg som ocks frigav tr lar i sitt testamente (Ds 755). Johan Sixtensson sk nkte H ssleby i Rogsl sa socken till Alvastra kloster 1275 samtidigt som han gav sina tr lar fria (Ds 866). M jligen r rde det sig om den bebyggelse som hade varit Sigges s tesg rd enligt ett brev fr n 1279 (D5 682). Hovg rden i Hov i Hovs socken hade all sin ker i ett mycket stort s r goblock. ven i Sv m fanns ett st rre s r goblock som tillh rde Bosg rden (D 10b:102103). Dateringsplatser brukar knytas till centrala funktioner och viktig bebyggelse. Som dateringsort f r OmbergT kemomr det dominerar av naturliga sk l Alvastra kloster med cirka 46 brev. P den senare f rvaltningsg rden Hov/Hovg rden har cirka 30 brev daterats. H stholmen f rekommer som dateringsort i 13 fall (SDHK). Av tidiga dateringar kan n mnas att sterg tlands lagman Bengt utf rdade en kung relse i K llstad 1280 och att biskop Lars 11 vidimerar ett tidigare jordabyte med Alvastra kloster i ett brev som han daterar i Herrestad 1294 (D5 1118). Lagmannen i Tioh rad Sune Jonsson daterade ett brev i Heda 1337 (D5 3275). Biskop Peter daterade ett brev i rberga 1348 (D5 4278) och stormannen Birger Algotsson s ljer egendom till kung Magnus Eriksson i ett brev daterat i desh g 1352 (D5 4794). r 1390 utf rdade drottning Margareta ett brev i desh gs kyrka i vilket hon verl ter de kungliga b terna f r Vadstenas ”hjon och landbor” i Aska h rad till klostret (SDHK 13772). Av senare brev 1” Det var inte ovanligt att de aristokratiska kvinnorna s rskilt m nade sig om sina underlydande brytehustrur (Gejrot 1994 s 66, Tollin 1999 s 195). S sent som 1342 omtalas bryteg rden sk s i Aneboda socken i Sm land (Ds 3651). 134 kan n mnas att V stra Tollstad och Svanshals r dateringsorter under 1400 talets f rsta h lft (SDHK 23 754, 21 013, 23 819). goomr den och kerinnehav p 1640talet visar att cirka hundra bebyggelseenheter kan ha drivits som storg rdar i OmbergT kernomr det under vikingatid och tidig medeltid. F r cirka 20 finns mer eller mindre klara bel gg f r att de verkligen ocks var storg rdar. D har storg rdarna i Vadstena, Bj lbo, Biskopsberga och Sk nninge inte r knats med. Det finns d remot inte n got skriftligt eller annat bel gg p familjejordbruk f re 1294. I n gra fall fr mst under 1300talet kan verg ngen fr n samlad storg rd till familjejordbruk med landbor d remot p visas. Link pingsbiskopens ldsta st djepunkt Biskopsberga var under senare delen av medeltiden uppdelad p 6 (biskops)hemman.115 Den stora biskopsg rden i Herrestad lades ut p 6 landbog rdar under senmedeltiden. Vilseberga var vid 1300talets slut en st rre fr lseg rd som v rderades till 800 mark penningar eller 100 mark silver (SD 2345, SDHK 13180). Vid 1400talets mitt bestod Vilseberga av 6 landbog rdar som tillh rde Vadstena kloster. Johannes Mus s tesg rd B rstad var under senmedeltid en by med 6 hemman (6 kronohemman 1640, D6:1920). Enligt Vadstena klosters jordb cker fr n 1400talets andra h lft var landbosystemet d fullst ndigt dominerande. Detta visas ven av redovisningen i kronans jordeb cker fr n 1500talets mitt.116 F rutom Vadstena klosters avelsg rdar verkar endast tv h gmedeltida storg rdar i unders kningsomr det ha undg tt att delats upp n mligen Hovg rden i Hovs socken och Bosg rdeni Sv mi nuvarande desh gs socken. Ägodomäner och personella socknar Nedan ska en eventuell koppling pr vas mellan de medeltida socknarnas omfattning och garf rh llanden och godsstruktur under tidigkristen tid. I OmbergT kernomr det finns 14 socknar om f.d. Sv ms och Broby socknar medr knas.117 Enligt flera forskare borde de stora medeltida g rdarna ocks ha en egenkyrka som sedan bildade k man i en territoriell socken (bl.a. Brink 1998 s 26). Detta st mer i en del fall. V versunda r det tydligaste exemplet p 115 ögH 1548:6. P 1640talet r knade Biskopsberga Io kronohemman (D5:113114). Johansson 1990 om Dals och Lysings jordnatur. Aska h rad hade knappt 500 b nder/hemman vid 1500talets mitt f rdelade p 10 medeltida jordnaturer (ögH 1548:6). “7 Socknarnas gr mer har justerats med hj lp av Vasatidens jordeb cker, uppgifter i diplom och Vadstena klosters jordeb cker. Redovisningen g ller d med de medeltida f rh llandena. I tre fall, n mligen Sv m, Broby och Alvastra/Sverkerg rden har det funnits kyrkor som delagts. 116 135 en storg rdskyrka som vergick till att bli sockenkyrka med ett i stort s tt bibeh llet territorium. garen till V versunda g rd var sannolikt ocks gare till den senare f rsvunna g rden Lunna med avg rdag rden Lundtorp (Helmfrid 1962). M jligen var Lunna ocks ett brytehemman. ven Sv ms nu f rsvunna socken hade denna karakt r liksom Hov/Hovg rden. Kyrkbyn i K llstad utorde drygt h lften av denna socken. I den medeltida socknen ingick ven de n rliggande enheterna H nger och Valla. Det fanns ven andra m nster. I genomsnitt hade kyrkbebyggelsen bara en femtedel av socknens totala kerareal. Rogsl sa kyrkbebyggelse r speciell genom att den var betydligt mindre n de i socknen bel gna f rmodade storg rdama B rstad, Freberga, Hageby och V sterl sa. B rstad, som var den st rsta enheten, hade dessutom varit s tesg rd t Johannes Mus och hans hustru Ulfhild vid 1200talets mitt. Egendomligt nog saknas indikationer p en egenkyrka och tidigkristna begravningar i B rstad. Orsaken till att kyrkan f rlades till den mindre enheten Rogsl sa r inte k nd. I andra fall som Herrestad och desh g var kyrkbyn den i s rklass st rsta bebyggelseenheten men det fanns ocks andra betydande enheter och kyrkbebyggelsen utgjorde cirka en tredjedel av socknen. ven Svanshals och rberga hade stora kyrkbyar men de var inte st rst och utorde endast omkring en tiondel av socknen. Det fanns ven stora skillnader i socknamas storlek. Genomsnittet f r kerarealen 164.0 var 683 tunnland, men arealema varierade fr n 172 till 1466 tunnland. Den st rsta socknen rberga var d rmed 81/2 g nger st rre n den minsta V versunda. Inte heller var socknar som gr nsade till varandra mer lika. rberga socken var s ledes 5 g nger st rre n grannen i norr N ssja. Svanshals socken var fyra g nger st rre n grannen Kumla. Det fanns inte heller n got samband mellan kyrkbebyggelse och storlek. Rogsl sa, V stra Tollstad och Heda var f rh llandevis stora socknar med sm kyrkbebyggelser. V versunda och K llstad var sm socknar med stora kyrkbebyggelser. desh g och Herrestad var medelstora socknar med mycket stora kyrkbyar. N gon t nkt ”normal” sockenstorlek l ter sig inte urskiljas vare sig av antalet hemman eller av storleken p kem. Uppskattningsvis fanns det 106 bebyggelser i OmbergT kemomr dets 14 socknar omkring I 100. De medeltida socknama var geografiskt sm . Tv tredjedelar av bebyggelsen 1 g inom en radie p 2 kilometer fr n kyrkan, och 95 procent inom en radie p 4 kilometer. Detta inneb r att n stan alla sockenbor kunde n kyrkan p h gst en timmes g ngtid. Tabell 15. Sockenstorlek medeltid efter ker 0. 1640 136 Socken Hemman ker, tnl varav kyrkby, kyrkby, procent tnl rberga 54 1466 200 14 Svanshals 66 13 54 161 12 Heda 57 1137 43 Rogsl sa 52 1033 90 V Tollstad 47 910 41 5 desh g 50 858 242 28 Herrestad 26 73 5 278 3 8 St by 25 435 132 30 K llstad 15 377 202 54 Kumla 17 337 5 1 N ssja 13 289 103 36 Broby 17 285 79 28 Sv m 9 179 1 17 65 V versunda 12 172 160 93 Summa 460 9 567 1 853 19 F rutom att socknarna varierade i storlek hade de andra rumsliga egenheter. Kyrkan 1 g ibland starkt asymmetriskt i f rh llande till socknens samlade bebyggelse. Stora bys kyrkas placering i socknens sydv stra h rn innebar n stan maximala avst nd f r den vriga sockenbebyggelsen. En 5 dan placering skulle kunna f rklaras av att Stora by ursprungligen ven inbegrep desh gs socken och att denna sedan avs ndrades som en egen socken. Mot detta talar att b de desh gs och Stora by har tidiga romanska kyrkor som sannolikt var egenkyrkor. Det saknas dessutom helt bel gg p att dessa socknar n gon g ng har varit f renade. n m rkligare r att den del av by som ligger v ster om Disevids n tillh r desh gs socken och inte Stora by. En n rmare granskning visar att det finns flera bebyggelseenheter som inte tillh rde den socken vars kyrka 1 g n rmast. tminstone 13 bebyggelser 1 g i ”fel” socken. F rutom (v stra) by g ller det R byi desh gs socken som hade n rmre till V stra Tollstads kyrka. K lkestad i Svanshals socken och Broby i V stra Tollstads socken 1 g n rmare Heda kyrka. Lorby och Vallby i stra delen av Svanshals socken hade n rmare till Kumla kyrka. Djurk lla, Skogsby och Tyskeryd lg n rmare V versunda kyrka, men r knades nd till Rogsl sa socken. _Irnberga och K ssletorp tillh rde rberga socken men 1 g n rmare N ssja kyrka. V stra Kedevad r knades till Herrestads socken trots att b de Str och Broby kyrkor 1 g n rmare. 137 En annan egendomlighet r att minst sex st rre bebyggelser var delade mellan olika socknar. Byn Sv linge var under medeltiden delad mellan Broby och Herrestads socknar. sby var delad mellan Rogsl sa och K llstad. Valla i Lysings h rad var delad mellan R ks och Svanshals socknar. stra Kedevad tillh rde Herrestads socken medan Kedevad p v stra sidan om lna n tillh rde Vadstena socken. by ster om Disevids 11 var kyrkby i Stora by socken medan by v ster om 11 tillh rde desh gs socken. H ggestad bestod s sent som p 1670talet av tv bebyggelser varav den ena tillh rde Heda och den andra desh gs socken (Fredsmilskarta 1670 D12). Tabell 16. Kyrkbyns storlek, medeltid efter ker 0 1640 Socken Hemman Kyrkby tnl Procent Total ker, tnl Herrestad 26 278 3 8 73 5 desh g 50 242 28 8 5 8 K llstad 1 5 202 54 377 rberga 54 200 1 o 1 466 Svanshals 66 161 12 1 3 54 V versunda 12 1 60 9 3 172 St by 25 132 30 435 Sv m 9 1 17 65 179 N ssja 13 103 36 289 Rogsl sa 52 90 9 1 03 3 Broby 17 79 28 28 5 Heda 57 43 4 I I 3 7 V Tollstad 47 41 5 910 Kumla 17 5 1 3 37 Summa 460 1 8 5 3 1 9 9 567 Lika lite som det fanns en viss normalsocken fanns det n gon norm f r hur stor en kyrkby skulle vara. St rst var Herrestad och desh g, men ven K llstad, rberga, Svanshals och V versunda byar hade en betydande storlek. Stora bebyggelser utan kyrkor F r majoriteten av storg rdarna/byarna saknas indikationer p tidigkristna begravningsplatser eller kyrkor. Exempel p st rre bebyggelseenheter som saknar tidiga kyrkor r Kastad, Ullevi, Luckerstad, S by och Vilseberga i rberga socken; B rstad och H ssleby i Rogsl sa socken samt G1 11 s i 138 Svanshals socken. Gunnar Lindqvist kastar fram en fr ga som s ker ett hypotetiskt svari skillnader i trosf rest llning: Fanns det m ktiga sl kter i dessa byar, som var fast f rankrade i den ldre religionen, och d rmed inte Ville medverka i ett kyrkobyggande? (Lindqvist 2000 s 3 5 f). Att f rklara storg rdar utan egenkyrkor som att garna fortfarande omfattade den ldre asatron r inte vertygande. Detta skulle inneb ra att majoriteten av befolkningen omfattade hedendomen vid slutet av 1000talet. Bristen p hedniska gravf lt och den stora kristna begravningsplatsen vid Sverkerg rden talar emot denna tolkning. En mer sannolik f rklaring till att kyrkor med tidigkristna begravningsplatser bara fanns p cirka 15 procent av enheterna r att flera bebyggelser samsades om en kyrka med tillh rande kyrkog rd. Fr gan r p vilket s tt. Enligt en uppfattning r r det sig om ett frivilligt samarbete mellan j mb rdiga parter. Det r d sv rt att f rklara varf r egenkyrkorna r s individuth pr glade och varf r de tidigkristna gravmonumenten r s f . En annan m jlighet r att det skedde en koncentration av jord gandet under den ldsta kristna tiden. Genom strategiska gifterm l, k p och arv samlades allt fler (stor)g rdar under samma gare/ sl kt. D rmed skapades en godsstruktur med en centralt bel gen s tesg rd och ett antal underliggande enheter. Sannolikt drevs de underliggande enheterna av en g rdsf rvaltare, en bryte, i tj nst hos garen. De tidigmedeltida godom nerna utorde ocks ett slags halvprivata personella socknar d r s v 1 garfamiljen som det underlydande folket begrovs p s tesg rdens kyrkog rd. F rmodligen hade kontrollen av de d da ocks en juridisk/ gor ttslig aspekt. Det b r d rf r ha varit naturligt att en storman str vade mot att centralisera sina underlydandes begravningar till en viss plats. ”Upptagningsomr det” kan antas ha omfattat de personer som bodde p jord garens dom 11. Under 1000talets andra h lft markerade garfamiljen sin status med ornerade gravh llar eller stenkistor. Det juridiska regelverket var nnu outvecklat och vergripande statliga institutioner saknades.118 Den fysiska kontrollen var d rf r avg rande och man kan anta att de ing ende bebyggelserna var n gorlunda geografiskt sammanh llna. Inom loppet av n gra decennier under 1100talets f rsta h lft byggdes ett tiotal stenkyrkor i OmbergT kernomr det, f rutom satsningarna p Alvastra kloster och Sverkerg rden. F r att bygga en stenkyrka kr vdes “5 M jligen kan den stsvenska ledungen r knas som en verregional statlig f reteelse vid vikingatidens slut. 139 betydligt st rre resurser n att uppf ra en stavkyrka i tr . Det g r dock inte att visa, att det har funnits ett st rre antal tr kyrkor n romanska stenkyrkor. Vem eller vilka hade r d och m jlighet att bekosta denna verksamhet? Biskopen och stiftet hade nnu begr nsade ekonomiska resurser eller andra maktmedel till sitt f rfogande. Det r d rf r troligt att det beh vdes inkomster fr n flera storg rdar f r att uppf ra en stenkyrka, vilket r ett ytterligare indicium f r att de tidigmedeltida godsen omfattade flera bebyggelseenheter.119 garf rh llanden skulle ven kunna f rklara varf r en del bebyggelse 1 g i tv socknar. I dessa fall fanns m jligen tv (stor)g rdar med olika gare som kn t sitt folk till respektive egenkyrka. Sammanfattningsvis kan man t nka sig en utveckling i Omberg T kemomr det fr n personella socknar som inte beh vde vara rumsligt sammanh ngande d r biskopens ekonomiska och juridiska kontroll var starkt begr nsad till territoriella socknar som ingick i ett hierarkiskt kyrkligt system d r det v rldsliga inflytandet blev allt mindre. Det finns d remot inget i den rumsliga strukturen eller andra fakta som st der id n om en ”vertikal” sockenbildning fr n n gon slags prim r biskops eller ”minster” kyrka. Det r inte heller troligt att socknarna i OmbergT kemomr det ursprungligen konstituerades av bondemenigheter som gemensamt 1 t uppf ra en kyrka och bekosta pr st. Hur ska d tidiga kyrkor utan tillh rande kyrkbebyggelse tolkas? Kumla 1100tals kyrka hade b de v sttorn och absid och b r ha anlagts som en egenkyrka. Det finns dock ingen intilliggande bebyggelse f rutom Klockarg rden som endast disponerade ett litet kameralt fj 11 som kallas ”Kyrkojorden” (D10b234). Socknen r liten men kyrkan ligger optimalt placerad i f rh llande till de st rre enheterna sby, Sj tuna, (tidigare Baggetuna) och Tyttorp. ven R k saknar en st rre bebyggelse vid kyrkan. Den numera rivna romanska kyrkan i R k hade b de v sttorn och absid. Orsaken till att kyrkan inte 1 g i den st rsta enheten Ingvaldstorp eller den f rhistoriska bolbyn H jla terst r att klarl gga.120 Heda kyrka har en liten kyrkby men i socknen finns flera enheter som b r ha varit tidigmedeltida storg rdar t.eX. Tjugby, Jussberg, Isberga, Tuna och Disevid. Den f rh llandevis lilla bebyggelsen vid kyrkan har inte hindrat “9 En unders knjng f r] mtland visar en tydlig samvariation mellan Viennetiondets storlek 13 1419 och kyrkobyggnademas karakt r. Det visade sig att socknar med kyrkor med v sttorn och/ eller absid betalade h gt Viennetionde medan socknar med tr kyrkor betalade minst (Holm 2002 s 196 f). 12° Den m rkliga R kstenen fr n 800talet ger platsen en s rskild laddning som kan ha spelat roll f r kyrkans placering. 140 byggandet av en mycket p kostad kyrka. Kyrkan kan vara ett resultat av en kollektiv manifestation och medvetet ha placerats p en v lbel gen men neutral plats. Heda var en central plats i Lysings h rad. V ster om kyrkan 1 g h radets avr ttningsplats och s der om kyrkan fanns en kameral utjord som kallades H mdsmarken (D Iob:7I72). Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte fanns n gon rumslig eller bebyggelsem ssig logik i de medeltida territoriella socknamas utseende. F r det f rsta varierade storleken starkt. F r det andra kunde kyrkorna b de ligga centralt och perifert. F r det tredje fanns det s vl stora som sm kyrkbebyggelser. De flesta stora bebyggelseenheter saknade emellertid kyrkor. Vidare var flera enheter delade mellan tv socknar och m nga bebyggelseenheter tillh rde ”fel” kyrkor utifr n n rhetsprincipen. De rumsliga f rh llandena talar s ledes emot att socknarna var tillkomna enligt en plan eller utifr n ett systematiskt f rvaltningst nkande. En f rklaring till de rumsliga egenhetema r att de territoriella socknarna hade sitt ursprung i de bebyggelse och garf rh llanden som r dde under I Iootalets f rsta h lft. Rimligen var merparten av de ldsta stenkyrkoma, liksom deras f reg ngare i tr , uppf rda som egenkyrkor av aristokratiska jord gare, som i och f r sig kunde tillh ra en statsb rande tt, t.eX. Sverkersl kten. 1200talets och den senare medeltidens socknar blir d rmed indirekt en avspegling av det tidiga IIootalets godom ner. N gon total verensst mmelse r der naturligtvis inte. Det kan t.eX. ha f rekommit senare j mkningar och verf ringar av bebyggelseenheter f r att f rumsligt sammanh ngande sockenomr den och b rkraftiga pr stg ll. 141 REKONSTRUKTION AV BEBYGGELSE OCH ÄGODOMÃNER OMKRING 1100 Vättern Teckenförklaring trol. gräns för ägodomän E Stor storgård 5% Liten Storgård Q) Kvarn “"..._ Samband 'F Kyrka R Runsten EZ) Tidigkristet grav monument Figur 47. Rekonstruktion av bebyggelse och godom ner omkring r 1100. En, tv eller flera storg rdar kunde ing i samma godskomplex ( godom n) och anv nda samma privatkyrka. Troligen r detta orsaken till att de medeltida territorieolla socknarna ser s olika ut. 142 Alvastra och Västra Tollstad En s rskild st llning intas av V stra Tollstad och Alvastra cistercienskloster. Lars Ersg rd ser platsen s der om Omberg som unik och tolkar den stora tidigkristna begravningsplatsen vid Sverkerg rden som ett uttryck f r en kollektiv manifestation och att den utg r en sen rest av en f rhistorisk f rf derskult. Mot detta kan inv ndas att det saknas uppgifter om att Omberg i sig skulle ha spelat roll f r klostrets placering. Alvastra inte r ensamt om att ha s rpr glade topograñska och symboliska f reteelser i sin n rhet. N ssja socken ytterst p N ssjahalv n har mer spektakul ra fornl mningar bl.a. en oval stenkrets som r 4.4 meter 1 ng och 18 meter bred. Den skeppss ttningsliknande anl ggningen ligger i ett st rre gravf lt med bl.a. stora kvadratiska stens ttningar (N ssja sn RAÄ 2). Dessutom har omr det en koncentration av kultiska ortnamn. Efterleden vi i J rnevid och Ullevi utpekar hedniska kultplatser, och f rledema inneh ller gudinnenamnet *Haem respektive guden Ull. Ull f rekommer ocks i Ulln s 2 kilometer sydv st om rberga. P grund av det speciella ortnamnsskicket ser Brink inget hinder f r att N ssjan set tidigare var T kemomr dets gemensamma kultplats (Brink 1986, Brink 1990a s 4.5). Det nordv stligaste h met av N ssjahalv n borde under alla f rh llanden vara en vl s ”manifest” plats som Alvastra och definitivt mer sp nnande n Vadstena med sin flacka vik. Trots detta har inte N ssja blivit platsen f r vare sig n got kloster eller st rre tidigkristen begravningsplats. Orsaken till klostrets placering m ste f rklaras p annat s tt. Studien av Alvastras markanv ndning f re, under och efter klostertiden visar att det fanns goda ekonomiska och n ringsm ssiga f ruts ttningar f r ett cisterciensiskt IIOOtals kloster i OmbergT kemomr det. Till skillnad mot de g rdsanknutna ttebackar som annars var s vanliga under yngre rn lder uttrycker gravf ltet vid Sverkerg rden en maktkoncentration under 1000 talets andra h lft och 1100talet, oavsett den religi sa aspekten. Om man antar att Alvastradom nen tillh rde Sverkersl kten r den stora begravningsplatsen ett indicium p att kung Sverker d. :s f rf der dessutom kontrollerade flera andra storg rdar s der om Omberg under 1000talets andra h lft.121 F rklaringen till klostrets placering ska s ledes f rmodligen s kas i mark garsituationen. F ljande tolkning kan g ras: Alvastra och Tollstad var storg rdar som gdes av Sverker d. ., hans far Comube eller tidigare sl ktled 121 F rmodligen hade denna sl kt ocks ett st rre godsinnehav p Visings . D rut ver kunde Sverker d. . i egenskap av kung disponera en tredjedel av allm nningsmarken p Holaveden och v stra V tterstranden. 143 till denna tt. I godom nen ingick ytterligare ett antal storg rdar som Tegneby, Forsby och Lund. M jligen var ocks Alvastra f re klostrets etablering en huvudg rd med en nnu inte p tr ffad ldre egenkyrka f rutom Sverkerg rden. Av rumsliga skl b r i s fall enheterna Broby, Uckleby och f rmodligen N vstad r knas till denna. Ett st d f r en samlad godom n r att de n mnda bebyggelseenhetema verkar ha ing tt i Alvastra klosters fundationsdonation. Under alla f rh llanden var klostret ensamt gare till n stan all bebyggelse i V stra Tollstad socken vid medeltidens slut. Dessutom saknas det uppgifter om att klostret skulle ha f rv rvat jord i dessa bebyggelseenheter under medeltidens lopp. Inget hemman i V stra Tollstads socken har t.eX. donerats till Alvastra som ers ttning mot 1 gerstad i klostret. (Holmstr m 85 Tollin 1990 s 315 86 s 325). Fr gan om hur V stra Tollstad vergick fr n egenkyrka till sockenkyrka efter klostrets etablering f r tills . 122 v1darel mnas ppen. Större jordegendomar Av uppgifter fr n olika k llor kan man anta att bebyggelsen under 1200 talets ing ng karakteriserades av tre komponenter. F r det f rsta en huvudg rd med en egenkyrka som var centrum f r en n gorlunda geografiskt sammanh llen godom n. Huvudg rden var ocks s tesg rd f r jord garen. F r det andra fanns det mindre enheter i form av deltidsjordbruk f r mer eller mindre ofria specialister som smeder, ngsvaktare, fiskare, herdar och liknande. F r det tredje en g rd som bryten eller godsf rvaltaren disponerade. D rut ver fanns en eller flera storg rdar av varierande storlek under huvudg rden som f rvaltades av en brytar som var underst llda garen. Tillsammans bildade dessa ett ekonomiskt sammanh llet system som till t utbyte av varor och tj nster. En viktig symbolisk del i systemet var att ”jord garen” centraliserade begravningarna till begravningsplatsen vid s tesg rden. (Se figur 4.8). Sv m, Hov/Hovg rden och i viss m n Alvastra har av olika sk l beh llit en rumslig struktur med en st rre bosg rd eller hovg rd samt ett antal mindre egaliserade landbog rdar. N got mer detaljerat svar p hur storg rdarnas inre difi'erentiering och produktionen s g ut f re det systematiserade landbosystemets inf rande har inte kunnat ges. 122 F r H stholmen och Tegneby kan andra gare ha varit inblandade under kortare tid (Ds 2602, SRP 1370). 144 PRINCIPSKISS STORGÃRDSSYSTEM 0. 1100 % Storgård O huvudgård A brytehemman AA avgärdagård landbogård stenkyrka träkyrka begravningsplats / _ gräns för Storgård \ gräns för ägodomän Figur 48. Principskiss ver storg rdssystemet omkring 1100. Inom samma godom n fanns flera storg rdar (mamiones). garen centraliserade underliggande begravningar till en begravningsplats vid s tesg rden d r det ocks fanns en egenkyrka. I exemplet finns sex storg rdar som ing ri tv godom ner. 1 200talets förändringar Rikedom var under I Iootalet i huvudsak direkt knuten till jordegendomens storlek och avkastning. garen beh vde inte heller avh nda sig 11 gon st rre del av verskottet i form av kungliga eller kyrkliga h ghetsr tter. Detta kom att ndras radikalt under 1200talet. Sverige var i flera avseenden ett annat land under Knut Eriksson (k. 116795) 11 Magnus Ladul s (k. 127590). Holmb ck och Wess n skriver: den tid som tr der oss till In tes i landskapslagarna, r en av de viktigaste brytningstiderna, v rt folk g tt igenom. Kyrka och konungamakt voro verksamma f r att omgestalta det samh llsliv, som funnits av ldern (HOW 193 3, inledning XII). stg talagen som vi k nner den r fr n omkring 1290 (HOW 1933 s 3 Mycket av inneh llet i lagen relaterar till nymodigheter och avspeglar sannolikt till stora delar 1200talets omdaning av samh llet. I stg talagen anges byn som den normala bebyggelseformen men f rrnodligen var detta en ny situation n r lagen nedtecknades (Ericsson 2007 s 62, Ericsson 86 145 Strucke 2008 s 88). Detta g ller f rmodligen ocks stg talagens best mmelse om att: Konungen l ter kyrkobygge b rja, b nderna (jord garna) f ra det till slut. (How, gL, kyrkobalken I). I Yngre V stg talagen finns en liknande best mmelse: Vilja b nder g ra kyrka, d skola de (1 rtill bedja om biskopens lov, och han skall giva lov (How, ng II, kyrkobalken 2). Best mmelserna avspeglar inte den ldre vanan att jord gare uppf rde egenkyrkor p sina s tesg rdar. Troligen var dessa best mmelser f rh llandevis unga och markerade att en ny tid h ll p att ta form d r kungamakt och kyrka kunde avg ra vilka kyrkor som skulle komma till st nd. En fr ga i detta sammanhang r om kungen och biskopen ocks hade m jlighet att best mma vilket omr de som skulle ing i socknen. Rimligen str vade man fr 11 kyrkligt h ll efter att bilda s stora socknar att de 1 ngsiktigt kunde b ra sina kostnader. Höghetsrätter och grundskatter Under 1200talet sker en verg ng fr 11 ett samh lle i huvudsak uppbyggt p tter och lokala storm 11 till ett samh lle med en spirande nationell statsmakt och vergripande kyrkliga, politiska och ekonomiska institutioner. De ldsta h ghetsr ttema r h ljda i dunkel. I stra Sverige fanns tidigt en skyldighet f r jord garna att delta i och utrusta ledungen. Vidare hade kungen r tt till vissa b ter och avkastning av jordagodset Uppsala d (Lindkvist 2008 samt d r anf rda k llor). Under 1200talet fick h ghetsr ttema en kad betydelse mf rt med innehav av g rdar och jord. En del i detta var att kronans andel av b terna kade drastiskt genom att eds resb ter och brott mot fridslagama skulle d mas kronans v gnar. Ett annat exempel r att hedersboten f r dr p p ”kungens man” h jdes fr n 12 till 40 mark silver, ett belopp som motsvarade 5 till 8 ordin ra familjejordbruk. Sch ck anser att den v ldiga kningen av kungens s rskilda bot blev en av kronans viktigaste inkomstk llor. H jningen av b tesbeloppen drabbade inte bara den brottsliga individen utan ven sl kten och bygdegemenskapen (Sch ck 2005 s 14. n viktigare var sannolikt att Kronan under Birger jarl och hans s ners tid lyckades omvandla geng rden, g stningen och ledungsplikten till 146 terkommande och fixerade jordskatter d.v.s. territoriella h ghetsr tter. Kronan fick d rigenom tillg ng till en fast andel av jordens avkastning, m jligen s mycket som en tredj edel.123 Genom att kronan kunde tillgodor kna sig en betydande andel av verskottsproduktionen vare sig det g llde spannm l, rn, fisk eller annat minskade kungens beroende av det egna jordinnehavet (patrimonium) och Uppsala dkomplexet. Kronan som institution blev allt mer en egen maktsv r i och med tillg ngen till fasta och terkommande inkomster.124 Under 1200talets andra h lft och 1300talets b rjan bef stes denna f r ndring mot ett nationth kungad me. Kronan fick i och med grundskatterna ocks en m jlighet att byta denna inkomst mot andra tj nster. Senast 1279 och Alsn stadga hade systemet med skattepliktig jord och jord som var befriad fr n skatt erh llit ett formaliserat regelverk (Sch ck 2005 s 30 De jord gare som till rikets f rsvar st llde upp med stridsh st och ryttare med fulla vapen blev enligt stadgan befriade fr n grundskatten. Fr lsem nnens rusttj nst skulle rligen kontrolleras vid s.k. vapensynder inom varje lagsaga (Tollin 1985). Kyrkans jord hade redan tidigare f tt skattebefrielse f r sin jordegendom mot att h lla den andliga verksamheten ig ng samt att uppf ra och underh lla kyrkobyggnadema. Under 1300talet verkar systemet f tt sin stadga och kronan f rbj d en fortsatt verg ng av skattej ord till fr lse. Detta accentuerades under drottning Margaretas tid d systematiska r fsteting h lls i de olika lagsagoma f r att terb rda skattej ord som olagligen hade h vdats som fr lse. Kyrkliga höghetsrätter Under 1200talets f rsta h lft ersatte det rliga tiondet ett ldre inkomstsystem som byggde p kyrkliga f rr ttningsavgifter. Tiondet omfattade i princip en tiondel av landets agrara produktion och inkomsterna fr n tiondet blev snart vl s viktiga som avkastningen fr n det kyrkliga jord gandet. F rdelningen av tiondet varierade i olika landskap men den vergripande principen var en tredelning. En tredjedel skulle g till sockenpr sten och hans kyrka. En annan tredjedel skulle g till de fattiga. “3 En nyckelperson i detta sammanhang var Birger jarl som 1 r ha st tt bakom m nga av stg talagens best mmelser. Han st rkte ven eds reslagama d.v.s. lagar som g llde f r hela landet t.ex. fridslagama. Oml ggningen skedde inte utan motst nd. Sannolikt var slagen vid Sparrs tra 1247 och Herrevadsbro n gra r senare en del i kampen mellan aristokratin och den v xande statsmakten. Birger jarl gick segrande ur den milit ra uppg relsen och enligt Sigtunaanalema f rlorade Upplands menighet d rmed sin frihet (Lindqvist 2008 s 170). 124 Ett uttryck f r detta var att f rvaltningen utvecklades med borgbyggande och underliggandel n (Fritz 1972 s 33 147 Fattigtiondet anslogs ofta till hospitalens underh 11 och tiggarmunkarna. Slutligen erh ll biskopen en tredjedel. Herman Sch ck skriver: Biskopens del av t.(ionde) var hans st rsta r rliga resurs ven kloster, t.ex. Nydala och Vadstena, hade t.(ionde) i f rl ning. Enstaka k llst llen pekar p hur biskoparna tillf lligt utarrenderade eller pantsatte sin t.(ionde) och hur de drev handel med dess produkter (KLNM 18 sp 297). Kung Valdemar Birgersson uppmanade 1270 alla inv nare i stbo h rad att f ra sina tionden till sockenkyrkoma senast den 2 februari (Kyndelsm ssodagen) s att munkarna i Nydala p grund av rstidens is och sn t cke bekv mt kan frakta dessa till sig (Ds 901). Tiondeinkomster kunde ocks bytas mot jordegendom och tv rt om. r 1279 bytte Link pingsbiskopen bort sin jordegendom i V versunda och biskopstiondet fr 11 denna socken mot egendom p Visings (Ds 683). Samma r erh ll Nydala kloster biskopstionden i Vrigstads socken i utbyte mot R ttle kvarnar norr om] nk ping: . och deras (kvarnarnas) int kter skall alltid h ra till 11 mnda biskopsbord som kompensation och ers ttning f r ovann mnda tionden (Ds 679, Gejrot 1994 s 228). Skattejordens ursprung Trots alla bel gg p motsatsen finns det, som tidigare n mnts, en utbredd uppfattning om att sj lv gande familjejordbrukare dominerade under f rhistorisk tid. Rahmqvist ser 1200talets samh lle som det kommer till uttryck bl.a. i Upplandslagens jordabalk och byalagsbalk som ett samh lle av fria b nder med individuell gander tt till den odlade jorden. Utan att det s gs explicit verkar Rahmqvist utg fr n att dessa b nder ocks i huvudsak utg rs av familjejordbrukare. Tanken r att urgamla bondemenigheter st tt emot feodaliseringstendenserna och en utveckling mot storg rdar i vissa delar av landet (Rahmqvist 1996 s 94, s 296). Vasatidens jordeb cker med sitt inslag av skattehemman r enligt denna f rest llning en avspegling av en ursprunglig bebyggelsestruktur. Mot detta kan inv ndas att det r tveksamt om det verhuvudtaget f rekom n gra ”fria” familjeb nder f re 1200talet. Detta har antytts av Mats Widgren som skriver att den frie skattebonden snarare var resultatet av en historisk process n att han representerade ett ursprungligt tillst nd (Widgren 1998 s 287 med h nvisningar). Widgren menar s ledes att det inte fanns 148 n gon ldre familjejordbrukare som f rlorade sin frihet genom att inlemmas under st rre enheter utan att familjejordbruket var en ny f reteelse. N r det g ller bebyggelsen r den stora omvandlingen storg rdamas verg ng till byar med familjejordbruk fr n 1200talet och fram t. Det r sannolikt i denna process som ursprunget till den senare medeltidens skatteb nder och landbor ska s kas. Skatteg rdarna med sina sj lv gande b nder som de m ter under 1200 talets andra h lft har s kerligen olika ursprung. Detta avspeglas bl.a. av skattejordens oj mna f rdelning ver landet. I vissa regioner som Norrland, Dalarna och v stra V rmland dominerar den helt. I dessa fall kan man anta att nyodlingen skedde vid en tidpunkt d familjejordbruket hade slagit ut storg rdssystemet samtidigt som befolkningen kade och nya omr den togs i anspr k av en fast befolkning. Vartefter nybyggena hade f tt en tillr cklig b rkraft lades de under skatt. Processen r v 1 belagd f r 1500talet. I de norrl ndska f rhistoriska kustbygderna dominerade ocks skattejorden men h r finns indikationer p ldre storg rdar. Sannolikt fanns storb nder och ”bygdeh vdingar” under rn ldern i H lsingland, vilka kan ha ackumulerat s v 1 ett verskott i handelsvaror som jord och g rdar, t.eX. H Gylfe i Malsta och hans sl ktingar. Trots detta finns senare inga fr lseg rdar och i Vasatidens jordeb cker dominerar skattejorden helt (Brink 1994) Den medeltida kolonisationen i s dra Sverige r mer sammansatt. I delar av Sm land utanf r centralbygderna dominerar fr lsejorden vilket har tagits som int kt f r att denna kolonisation leddes av lokala fr lsem n (Larsson 1964.). I andra delar dominerade skattejorden. De finns dock inget entydigt samband. I de medeltida kolonisationsomr dena i centrala Tioh rad utgjorde skattej orden endast en tredjedel p h radsmarken medan den var n ra h lften i centralbygden (Tollin 1999 s 247). P Gotland dominerade skattejorden fullst ndigt medan den var ovanlig i de centrala bygderna i V sterg tland, sterg tland och S rmland. Det var inget som hindrade att en tidigmedeltida storg rd fortsatte som en skatteg rd efter Alsn m te 1279. F r detta talar att en del mycket stora skatteg rdar r noterade i jordeb ckerna nnu vid 1500talets mitt. Detta g ller ven f r 1640talets geometriska kartor. Rissne i Sollentuna socken var ett enstaka skattehemman med totalt 72 tunnland ker (A10:12). Norra skatteg rden i Nyby i Gamla Uppsala socken hade 83 tunnland ker (A5:74 75). Det enstaka skattehemmanet Karstorp i Klockrike socken hade 73 tunnland ker (D8:10210 3). Andra skatteg rdar hade sannolikt sitt ursprung i uppstyckade storg rdar d r klyvningar och arvsskiften har brutit upp en tidigare enhet i tv eller flera familjejordbruk. (Ericsson 2007 eXkurs B s 126). 149 N r det g ller OmbergT kernomr det fanns mycket lite skattejord vid medeltidens slut, vilket i sig talar f r ett tidigare ldre aristokratiskt garskikt, eftersom det finns en tr ghet mot att ndra jordnatur f re 1600talets s teribildning.125 I 11 gra fall g r det dessutom att visa att tidigare aristokratiska bebyggelser redovisas som skatte vid medeltidens slut. Omkring 1550 r knade S by i rberga socken 4 skattehemman. Trots detta hade tminstone 1 attung i denna by gts av fr lsekvinnan Kristina Fastesdotter p 1200talet. I dessa och liknande fall kan det vara fr ga om f rbrutet fr lsegods som kronan verf rt till skatte. Byarnas ursprung En funktionell by har i denna studie def1nierats som en agrarbebyggelse med minst tv sj lvst ndiga familjejordbruk med en betydande grad av gemensamma taganden och samverkan. Det kan p goda grunder ifr gas ttas om det existerade n gra byar i denna mening f re 1200 i G talandskapen. Det finns tminstone inga explicita bel gg p att bebyggelsen under vikingatid och tidigmedeltid hade en struktur som liknade den h gmedeltida byn. D remot verkar det ha funnits ett antal sm osj lvst ndiga brukningsenheter i anslutning till storg rdarna.126 Orsaken till att sj lvst ndiga familjejordbrukare tog ver under 1200talet berodde sannolikt p att landbosystemet med bondehush llet som bas visade sig vara ekonomiskt verl gset storg rdssystemet. Den fysiska kontrollen ersattes med juridiska och ekonomiska avtal. N r det g ller formerna f r den agrara produktionen verkar en verg ng fr 11 stordrift med ofria lantarbetare till sj lvst ndiga familjejordbruk ha gt rum fram till 1300talets mitt. Detta innebar att byn blev den dominerande bebyggelseformen. Ett annat resultat av landbosystemet blev ett alltmer uppsplittrat jord gande b de p en vergripande geografisk niv och inom de enskilda bebyggelseenhetema. Under senmedeltid skedde dessutom gradvis en 125 Johansson 1990 s 68f. Jordnaturen i Dals och Lysings h grader I Aska h rad som gr nsade till Dals h rad i norr var endast 8,5 procent skattehemman (ögH 1548:6). 126 Arkeologen Katalin Schmidt Sabo ser byn som en id m ssig skapelse. Byarna r inte spontant framvuxna utan grundas av ”Den lokala sociala eliten” (Schmidt Sabo 2004 s 104, s 107). Schmidt Sabo ser byarna som ”ett svar p en allt mer efterfr gad och intensiñerad agrar produktion” och att byarna under tidigmedeltid kom till genom sammanflyttning av enheter med syfte ”att skapa en oml ggning av jordbruket fr n ett extensin utnyttjande till ett allt mer intensivt bruk”. (Schmidt Sabo 2004 s 103, s 104 BE). Mot detta kan h vdas att byar inte grundas utan i S dra Sverige framf r allt kommer till genom s derdelning av befintliga storg rdar. Det f rekom ocks bybildning genom sammanflyttning av ldre enheter, detta kan tminstone bel ggas fr n stra Mellansverige. I de senare fallet flnns f rmodligen en koppling till tv s dets inf rande och m jligen solskiftet/laga I get. 150 egalisering av g rdarna till passande familjejordbruk, vilket innebar att de minsta torpen och g rdarna slogs samman medan de st rre delades upp. Systemet med familjejordbruk som det m ter i 1500talets jordeb cker och de ldre geometriska kartorna var f rmodligen i stort sett f rdigbildat vid mitten av 1400talet. Detta g llde ven f r OmbergT kernomr det med n gra undantag t.eX. Hovg rden i Hovs socken och Bosg rden i f.d. Sv ms socken. Alvastra g rd hade efter en tid med egaliserade landbog rdar ter blivit en storg rd vid 1600talets mitt.127 1100 1150 1200 1250 1300 /__ kungen kronan hög hetsrätter jord egendom \ / kyrkan fâ$Em/__ __./ landbor _f/ jord egendom //J/ skatte jord' jord egendom l db \ ägare an OI' stor gårdar \ Figur 49. Diagram ver f rh llandet mellan h ghetsr tter och jord gande mellan 1100 och 1300. Utvecklingen mellan 1100 och 1300 har sammanfattats i ett tredelat diagram. (Se figur 49). vre delen av diagrammet visar att huvuddelen av kungamaktens inkomster under 1100talet kom fr n jordegendom. Denna bestod till st rsta delen av de statsb rande sl kternas patrimonium ( ttegods) men ven av g rdarna som ingick i Uppsala d (Husbynamn) och 127 Myrdal menar att storg rdssystemet slutligen kollapsade efter 1300talets pestepidemier eftersom det (1 blev 5 m nga lediga st rre g rdar (Myrdal 2007 s 161). 151 kungstredingen av G talands h radsallm nningar (Tollin 1999). Till detta kan I ggas en del till kronan f rbrutet gods. Fr n 1140talet och fram t avh nde sig kungarna en del kronojord till cisterciensklostren. Redan dessf rinnan hade biskopama erh llit jordegendomar kring de blivande domkyrkorna och p andra strategiska platser. Sammantaget r rde det sig nnu om begr nsade godsmassor. H ghetsr tterna utordes fi' mst av b ter, ledungsskyldigheter och andra mindre poster. Den egentliga kronojorden f r ndras inte s rskilt mycket under 1200talet. H ghetsr tternas betydelse kade d remot starkt, fi'amf r allt genom grundskatternas inf rande och att kungen fick en kad andel av olika typer av b ter (MEL, konungabalken § 2, Lindkvist 2008 s 163). Den mellersta delen av diagrammet visar hur kyrkan under 1100talets f rsta h lft var en obetydlig jord gare. De ldsta kyrkliga godsen skulle underh lla biskopen och hans tj nare och anv ndes ven som byggnadskassa. Den ldsta k nda kyrkliga jorden r den godsmassa p 52% bol i Sk ne och Sj lland som donerades till Lunds domkyrka av den danske kungen Knut den helige 1085. I g van ingick ven de kungliga r ttigheter som var f rbundna med egendomarna (Ds 26). I Sverige hade biskopen i Sigtuna erh llit Str mi Norrsunda socken och Fornsigtuna i H tuna socken samt det icke identifierade ”Guazbro” (Ds 852). Eftersom Sigtuna upph rde som biskopsstad omkring 1130 m ste donationen tillkommit f re denna tid (Ds 852). Fr n 1100talets slut finns ett par p vliga skyddsbrev som visar Uppsala och Link pingsbiskoparnas jordinnehav. rkebiskopen i Uppsala innehade 1185 bl.a. sveakungens viktigaste egendom, g rden i (Gamla) Uppsala. Han hade ven fisken i lvkarleby och g rden p Muns som ocks det var gammal kronoegendom.128 Fr n 1178 finns ett skyddsbrev av p ve Alexander III ver link pingsbiskopens egendomar. Brevet upptar 17 egendomar som kan identifieras genom sina namn eller p annat s tt. G rdarna var strategiskt placerade i stiftets olika delar. Inkomsterna fi' n jordbrukets verskott var begr nsat och g rdarna b r ha anv nts som st djepunkter och av biskopen och hans f lje vid resor och liknande.129 Vid 1200talets slut hade det kyrkliga jordinnehavet i Sverige v Xt kraftigt och omfattande flera tusen hemman som var f rdelade p en rad kyrkliga 123 Ett f rs k att verf ra st rre och mindre storg rdar till byar med familjejordbruk kan vara V stg talagamas best mmelser om hel och halvbyar med 12 respektive 6 b nder (How 1946 s 138, ng I 315 + not, Byggningabalken DS 96). Fornsigtuna eller Signhildsberg omfattade fyra markland krono vid 1500talets mitt (UH 1541, 15 51. HT 1978 s 322 not 5). ”9 DS 74. Sch ck 1959 s 280 if. Redan p 1160talet f rbj (1 Alexander III Sveriges biskopar att ge sig ut p visitationsf rder som fi mst ordes f r ,m ltiders och v llevnads skull, (Andr n 1957 s 106 Esamt (1 r anf rda k llor). 152 institutioner. Parallellt med detta genomf rdes den territoriella 130 sockenbildningen under 1200talets f rsta h lft. Figur 50. Birger Jarls grav i Varnhems kyrka. Birger (1210 1266) r begravd med sin andra hustru Mechtild av Holstein (d. 1275)och sonen Erik som var sjuklig (d. 1275). Dnatester har visat sl ktskap mellan far och son. Birger Jarl genomdrev grundl ggande reformer som m jliggjorde verg ngen fr n klan och ttesamh lle till ett rike med en reell statsmakt. 130 Ett annat uttryck f r link pingsbiskopens kande makt var inr ttandet av ett domkapitel p 1230talet. Till domkapitlet kn ts b de annexkyrkor och jordegendomar (Tagesson 2007 samt (1 r anf rda k llor). 153 154 Sammanfattning Resultatet av ovanst ende studie talar f r att Alvastra klosters placering s der om Omberg 1143 fr mst berodde p mark garsituationen. Cisterciensmunkarna fick verta en eller tv sammanh llna godom ner av den sverkerska tten som fundationsdonation. Denna kompletterades med gods p Visings och kungstredingen i Isleryd och Kr k p v stra V tterstranden. Vidare talar den retrogressiva studien f r att bebyggelsen i b rjan av 1100talet bestod av storg rdar som dessutom gdes av ett f tal st rre jord gare. Fr n 1000talet och fram t uppf rde dessa privatkyrkor vid sina s tesg rdar och centraliserade folkets begravningar p underlydande g rdar till privatkyrkans kyrkog rd. Dessa ”personella” socknar ersattes omkring 1200 av territoriella socknar som inordnades i ett vergripande kyrkligt administrativt system som var oberoende av kamerala och juridiska indelningar. De nya socknarnas omr den avspeglade dock i stora drag de tidigare jord garnas godom ner. Senare har socknarnas omr den justerats men n gon enhetlig ”medelstorlek” har inte uppn tts. Sockenbildningen i OmbergT kernomr det var horisontell. N gra indikationer p f rekomst av tidiga ”storsocknar” liknande de anglosaxiska ”minster parishes” har inte framkommit. Liknande f rh llande verkar ha r tt i centrala V sterg tland b de vad g ller etableringen av Varnhems kloster och den territoriella sockenbildningen. D rmed inte sagt att m nstret r till mpligt f r alla centralbygder och definitivt inte f r medeltida kolonisationsomr den. 155 156 Litteratur och källor 600 ri Vadstena: Vadstenas historia fr n ldsta tider till rzooo. (2000). Red. S derstr m, G ran. Stockholmia, Stockholm. Ahnlund, Nils. (1945). Vreta klosters ldsta donatorer. Historisk tidskrift 1 94 5 :4. Svenska historiska f reningen. s. 301351. Almquist, Johan Axel. (1917). Civila lokabf rualtningen i Sverige 15251650: med s rskild h nsyn till den kamerala indelningen 1. Nordstedt, Stockholm. Almquist, Johan Axel. (1946). Fr lsegodsen i Sverige under storhetstiden: med s rskild h nsyn till proueniens och s teribildning. D. 3, sterg tland, Bd 1. Inledning och tabeller. Skrifter utgivna av svenska Riksarkivet, LiberF rlag/Allm nna f rl., Stockholm. Almquist, Johan Axel. (1947). Fr lsegodsen i Sverige under storhetstiden: med s rskild h nsyn till proueniens och s teribildning. D. 3, sterg tland, Bd 2, S terier. LiberF rlag/Allm nna f rl., Stockholm. Ambrosiani, Bj rn. (1964). Fornl mningar och bebyggelse: studier i Attundalands och S dert rns f rhistoria. Almqvist 8: Wiksell, Uppsala. Andersson, Gunnar. (1997). Valsta gravf lt: Arlandabanan: arkeologisk unders kning. Vol I. Rapport/ UV Stockholm 1997:9. Riksantikvarie mbetet, Stockholm. Andersson, Thorsten. (1957). Sv m. Namn och bygd nr 45. Tidskrift f r nordisk ortnamnsforskning. Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Uppsala. Andersson, Thorsten. (1958). Vad omfattade den medeltida socknen Sv mi sterg tland? Namn och bygd nr 46. Tidskrift f r nordisk ortnamnsforskning. Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Uppsala. Andersson, Thorsten. (1963). Sockennamnen Hedheskirkia ”Heda” och Røskirkia ”R k”. Namn och bygd nr 51 s. 73. Tidskrift f r nordisk ortnamnsforskning. Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Uppsala. Andrae, Carl G ran. (1960). Kyrka och fr lse i Sverige under ldre medeltid. Studia historica Upsaliensia 4. Historiska institutionen, Uppsala universitet. Andr n, Anders. (2000). Rereading embodied texts: an interpretation of runestones. Current Swedish archaeology 2000:8. Swedish Archaeological Society. s. 732. Andr n, CarlGustaf. (1957). Koryqnnationen i Sverige under medeltid och reformationstid. Gleerup, Lund. 157 Anglert, Mats. (1989). Den kyrkliga organisationen under ldre medeltid. Ing r i: By, huvudg rd och kyrka: studier i Ystadsomr dets medeltid. Red. Andersson, Hans 8: Anglert, Mats. Lund studies in medieval archaeology 5. Almqvist 8: Wiksell International, Stockholm. s 221242. Aij = Arvid Trolles jordebok 1498. Historiska handlingar 31. Stockholm 1938. A 5 = Atlas ver Sverige. Beckman, Bjarne. (19531954). Matts K ttilmundsson och hans tid. 2 vol. Kungl. Vitterhets, historie och antikvitetsakademiens handlingar 8485, Stockholm. Berg, Johan. (2003). Gods och landskap: jord gande, bebyggelse och samh llei sterg tland 1000 1562. Meddelande 120: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Bj rnhag, G ran 8: Myrdal, Janken. (1994). N tkreaturens produktion och utfodring enligt I soctalets kungsg rdsr kenskaper. Ing r i: Svenska husdjur fr n medeltid till v ra dagar. Red. Myrdal, Janken 8: Sten, Sabine. Skrifter om skogs och lantbrukshistoria 5. Nordiska museet, Stockholm. Bonnier, AnnCathrine. (1996). Kyrkorna i Dals h rad: n gra av landets ldsta kyrkor. Ing r i: Kyrka i bruk. Red. M rkfors, Gunnel 8: Olsson, Anne. sterg tlands l nsmuseum, Link ping. s. 6784. Bonnier, , AnnCathrine. (2008). Arkitektur med funktion: rekonstrukttion av Alvastra klosterkyrka. Medeltidens m ngfald: studier i samh llsliv, kultur och kommunikation till gnade Olle Ferm p 60 rsdagen den 8 mars 2007. Brate, Erik. (19111918). Sveriges runinskrifter. Bd 2, sterg tlands runinskrifter. Almqvist 8: Wiksell international, Stockholm. Brink, Stefan. (1990a). T kernbygden. En bos ttningsonomastisk studie. Ing r i: I heliga Birgittas trakter nitton uppsatser om medeltida samh lle och kulturi sterg tland ”v stanst ng”. Red. Dahlb ck, G ran. Humanistisk Samh llsvetenskapliga forskningsr dets skriftserie Brytpunkt, Stockholm. Brink, Stefan. (1990b). Sockenbildning och sockennamn: studieri ldre territoriell indelning i Norden. Uppsala Universitet, Uppsala. Brink, Stefan. (1991). Sockenbildningen i Sverige. Ing r i: Kyrka och socken i medeltidens Sverige”. Red. Ferm, Olle. Studier till det medeltida Sverige 5, Stockholm. Brink, Stefan. (1994). En vikingatida storbonde fr n s dra Norrland. Tor 26, Uppsala. Brink, Stefan. (1996). Tidig kyrklig organisation i Norden akt rerna i sockenbildningen. Ing r i: Kristnandet i Sverige: gamla k llor och nya perspektiv. Red. Nilsson, Bertil. Projektet Sveriges kristnande 5. Lunne b cker, Uppsala. Brink, Stefan. (1998). The Formation of the Scandinavian Parish, with some Remarks Regarding the English Impact on the Process. Ing r i: International Medieval Congress: The community, the family and the saint. Red. Hill, J. 8: Swan, M. Patterns of Power in Early Medieval Europe. International Medieval Research 4. Brepols, Turnhout. Broberg, Anders. (1990). T kernbygden. En arkeologisk bebyggelseanalys. Ing r i: I heliga Birgittas trakter nitton uppsatser om medeltida samh lle och kulturi sterg tland ”v stanst ng”. Red. Dahlb ck, G ran. Humanistisk samh llsvetenskapliga forskningsr dets skriftserie Brytpunkt, Stockholm. 158 Broberg, Anders. (1991). Religionsskifte och sockenbildning i Norduppland. Ing r i: Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Red. Ferm, Olle. Studier till det medeltida Sverige 5, Stockholm. s. 4979. Carlsson, Sten. (1953). Folkungarna: en sl ktkonfederation. Personhistorisk Tidskrift 51:3. Personhistoriska samfundet. s. 73105. DMS = Det Medeltida Sverige. Dovring, Folke. (1947). Attungen och marklandet: studier ver agrara f rh llanden i medeltidens Sverige. Gleerupska univ.bokh, Lund. DS = Diplomatarium Suecanum. Edenheim, Ralph 8: Lid n, Hans A. (1978). Julita kloster. Antikvariskt arkiv 62. Kungl. Vitterhets, historie och antikvitetsakademin, Stockholm. Edenheim, Ralph 8: Rosell, Ingrid. (1982). Varnhems klosterkyrka: Valle h rad, V sterg tland. Almqvist 8: Wiksell international, Stockholm. Engstr m, Sten. (1963). Konung Valdemars m teskallelser. En textkritisk studie. Historisk tidskrift 1963:1. Engs arkivet 1:2. (s. 26). Riksarkivet. Ericsson, Alf. (2007). Attungen: ett medeltida fastighetsm tt: en agrarhistorisk unders kning baserad p attungsbel gg i Sth till r 1576 och Folke Dovrings kasuistik. Institutionen f r ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Ericsson, Alf 8: Strucke, Ulf. (2008). Att h gna med stenmurar: en studie av stentstr ngsbygder i M larlandskapen. Ing r i: Hem tilljarlabanke: jord, makt och evigt liv i stra M lardalen under j rn lder och medeltid. Red. Olausson, Michael. Historiska Media, Lund. s. 4890. Ericsson, Alf. (2010). Vreta klosters godsbest nd f re 1170talet. Ing r i: Fokus Vreta kloster: 17 nya r n om Sveriges ldsta kloster. Red G ran Tagesson. Statens Historiska Museum. s. 169198. Eriksson, Jan. (2006). Dendrokronologiska unders kningar av medeltida kyrkor inom Link pings styct. L nsstyrelseni sterg tland. Rapport 2006:16. Ersg rd, Lars. (1988). V r Marknad i Sk ne: bebyggelse, handel och urbanisering i Skan r och Falsterbo under medeltiden. Lund studies in Medieval Archaeology 4. Almqvist och Wiksell International, Stockholm. Ersg rd, Lars (2006a). Forskningsprojektet Det medeltida Alvastra. Ing ri : Helgonets boning: studier fr n forskningsprojektet ”Det medeltida Alvastra”. Red. Ersg rd, Lars.. Lund Studies in Historical Archaeology 5. Lunds universitet, Lund. Ersg rd, Lars. (2006b). D dens berg och Guds hus: f rf derskult, kristande och klosteri Alvastra i den tidiga medeltidens sterg tland. Ing r i: Helgonets boning: studier fr n forskningsprojektet ”Det medeltida Alvastra”. Red. Lars Ersg rd. Lund Studies in Historical Archaeology 5. Lunds universitet, Lund. s. 23140. Franz n, G sta. (1982). Ortnamni sterg tland. AWE/Geber. Stockholm. Fridell, Staffan. (2007). Var stod slaget vid Gestilren 1210? Ing r i: Ortnamnss llskapets i Uppsala rsskrift 2007. s. 2754. Fridell (2009). Fr n Gestrilren till Gestre Ing ri Striden i Gestrilren 1210. Red. Ingegerd Troedsson. Enk pings kommuns kulturf rvaltning. S. 100105. 159 Fritz, Birgitta. (19721973). Hus, land och 1 n: f rvaltningen i Sverige 12501434. 2 vol. Almqvist 8: Wiksell, Stockholm. Fritz, Birgitta. (1985). En folkungatida storman och hans olika roller: kring mbetsbrev och andra akter ur lagmannen Lars Ulfssons arkiv. Ing r i: Studieri ldre historia till gnade Herman Sch ck 5/4 1985. Red. Sandberg, Robert. Historiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm. s. 85114. Fritz, Birgitta. (2000). Helgeandshuset, Jungfru Marie psaltares br draskap och vriga gillen. Ing r i: 600 ri Vadstena: Vadstenas historia fr n ldsta tider till rzooo. Red. S derstr m, G ran. Stockholmia, Stockholm. s. 168174. Fr din, Otto. (1919). Alvastrabygden under medeltiden: arkeologiska unders kningar ren 19161918. Cederquist, Stockholm. Gejrot, Claes. (1994). Diplomata novevallensia: the Nydala charters I 1721280: a critical edition with an introduction, a commentary and indices Nydala kloster. Studia Latina Stockholmiensia 37. Almqvist 8: Wiksell International, Stockholm. Gertz, Martin Clarentius. (19181920). Scriptores minores historiae Danicae. 2 vol . Udg. af Selskabet for udgivelse af kilder til dansk historie, København. Grundberg, Leif. (2005). Tors ker, Bj med och kyrkorna: m ten mellan hednisk och kristen kult. Ing r i: Stora dalen: kulturmilj n och dess gl mda f dlutna. Red. Bostr m, Gunnel, Grundberg, Leif 8: Pukt rne, Tommy. L nsmuseet V sternorrland, H rn sand. s. 2 54 349. Gr slund, AnneSofie. (1996). Kristna inslag i] mtlands vikingatid. Ing r i:] mtlands kristnande. Red. Brink, Stefan. Projekt Sveriges Kristnande 4. Lunne b cker, Uppsala. Gr slund Berg, Elisabeth. (2004). Till pr stens bruk och nytta: jord till pr stg rdari Sverige under medeltid och tidigmodern tid. Meddelande 128, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm. Hafstr m, Gerhard. (1949). Ledung och marklandsindelning. Almqvist 8: Wiksell. Uppsala. Hamilton, John. (2008). Storg rden vid Sylta och den uppl ndska stenstr ngsbygdens boplatser. Ing r i: Hem tilljarlabanke: jord, makt och evigt liv i stra M lardalen under j rn lder och medeltid. Red. Olausson, Michael. Historiska Media, Lund. s. 195216. Hannerberg, David. (1975). Territoriella samh llsmodeller: f rr. Svensk geografisk rsbok 51. Meddelanden fr n Lunds geografiska institution, Lund. Hedvall, Rikard 8: Gustavson, Helmer. (2001). Rundkyrkan i Klosterstad en presentation av ett p g ende projekt. Fornv nnen 2001 /1. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 145152. Hedvall, Rikard. (2004). rberga. Rapport dnr 422160 52004. Riksantikvarie mbetet UV. Link ping. Hedvall, Rikard. (2007). Broby kyrka: RAÄ 4, Str socken, Vadstena kommun, sterg tland: arkeologisk unders kning. UV st rapport 2007:87. Riksantikvarie mbetet, Link ping. Helmfrid, Staffan. (1962). sterg tland ”V stanst ng”: Studien ber die ltere Agrarlandschaft und ihre Genese. Meddelanden fr n Geografiska institutionen vid Stockholms universitet. Stockholm. Holm, Olof. (2002).] mtarnas kyrkobyggande under medeltiden._] mten 2002:95.] mtlands l ns Konstf renings och Heimbygdas rsbok. s. 86106. 160 Holmstr m, Marie. (2006). Makten och himmelriket: kontinentala kontakter och f r nderliga f rbindelseri det medeltida Alvastra och Link pings stift. Ing r i: Helgonets boning: studier fr n forskningsprojektet ”Det medeltida Alvastra”. 2006. Red. Ersg rd, Lars. Lund Studies in Historical Archaeology 5. Lunds universitet, Lund. s. 141240. Holmstr m, Marie 8: Tollin, Clas. (1990). Alvastra klosters ldre godsinnehav: framv xt och rumslig struktur samt j mf relser med kontinentala f rh llanden. Ing r i: I heliga Birgittas trakter nitton uppsatser om medeltida samh lle och kulturi sterg tland ”v stanst ng”. Red. Dahlb ck, G ran. Humanistisk samh llsvetenskapliga forskningsr dets skriftserie Brytpunkt, Uppsala. s. 301327. HOW (Holmb ck, ke 8: Wess n, Elias). (193346). Svenska landskapslagar. Tolkade och f rklarade f r nutidens svenskar. 5 vol. Geber. Stockholm. HT = Historisk tidskrift. Hybel, Nils 8: Poulsen, Bjørn. (2007). The Danish resources c. 10001550: growth and recession. The northern world 15691462: 34. Brill, Leiden. Hyenstrand, ke. (1974). Centralbygd randbygd: strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre j rn lder. Studies in NorthEuropean archaeology 5. Stockholm. I heliga Birgittas trakter: nitton uppsatser om medeltida samh lle och kulturi sterg tland “v stanst ng”. (1990). Red. Dahlb ck, G ran. Humanistisk samh llsvetenskapliga forskningsr dets skriftserie Brytpunkt, Uppsala. Jansson, Sam Owen. (1995). M ttordboken. 2:a rev. upplagan. Utarbetad av Dan Waldetoft. Nordiska museet. Stockholm. Jansson, Sven B. F. (1962). Stenfynden i Hovs kyrka. Filologiskt arkiv 9. Almqvist 8: Wiksell, Stockholm. Johansen, Birgitta. (1997). Ormalur: aspekter av tillvaro och landskap. Stockholm studies in archaeology 14. Stockholm. Johansson, Mats. (1990). T kernbygden: en bebyggelsehistorisk analys. Ing r i: I heliga Birgittas trakter nitton uppsatser om medeltida samh lle och kulturi sterg tland ”v stanst ng”. Red. Dahlb ck, G ran. Humanistisk samh llsvetenskapliga forskningsr dets skriftserie Brytpunkt, Uppsala. s. 5777. Kb = Kyrkobalken. KLNM = Kulturhistoriskt lexikon f r nordisk medeltid. Klackenberg, Henrik. (1984). H stholmen. Rapport Medeltidsstaden 59. Riksantikvarie mbetet och Statens historiska museer, Stockholm. Lagerqvist, Lars O. 8: berg, Nils. (1993). Litet lexikon ver Sveriges regenter. Vincent f rlag. Stockholm. Larsson, Anna. (1971). Vadstena klosters tv ldsta jordeb cker. Samlingar utgivna av Svenska fomskrifts llskapet. Serie 1. Almqvist 8: Wiksell, Uppsala. Larsson, LarsOlof. (1964). Det medeltida V rend. Studieri det sm l ndska gr nslandets historia fram till 1500talets mitt. Gleerups. Lund. Larsson, LarsOlof. (1970). Kronans jordeb cker fr n 1500talet och den senmedeltida deg rdsprocessen: n gra synpunkter p terminologi och retrospektiv metod. Historisk tidskrift 1970:1. Svenska historiska f reningen. s. 2546. 161 Lindqvist, Sune. (1915). Den helige Eskils biskopsd me: n gra arkeologiska vittnesb rd om den kristna kyrkans f rsta organisation inom mellersta Sverige. Stockholm. Lindqvist, Gunnar. (2000). Vadstenaomr dets historia fram till 1250. Ing r i: 600 ri Vadstena: Vadstenas historia fr n ldsta tider till r2000. Red. S derstr m, G ran. Stockholmia, Stockholm. Lindqvist, Gunnar. Rapport, ATA (= Antikvariskt topografiska arkivet). Lindkvist, Thomas. (2003). Fr n tr 1 till landbo: uppkomsten av det medeltida godssystemet i Europa och Norden. Ing r i: Tr lar: ofria i agrarsamh llet fr n vikingatid till medeltid. Red. Lindkvist, Thomas 8: Myrdal, Janken. Skrifter om skogs och lantbmkshistoria 17. Nordiska museeet, Stockholm. s. 921. Lindkvist, Thomas. (2008). Kungamakten och skatterna. Ing r i: Jordv rderingssystem fr n medeltiden till 1600talet. Koryrerenser/Kungl. Vitterhets, Historie och AntikvitetsAkademien. V0168. s. 163175. Lindquist, SvenOlof. (1981. Sockenbildningen p Gotland: en korologisk studie. Ing r i: Gotl ndskt arkiv 55. Gotlands fornsal, Visby. s. 4564. Ljung, Cecilia. (2009). V stra sl ttbygden under verg ngen mellan vikingatid och medeltid en diskussion utifr n runstenar och tidigkristna gravmonument. Ing r i: Skuggor i ett landskap: V stra sterg tlands sl ttbygd under j rn lder och medeltid: en tv rvetenskaplig studie. Red. Kaliif, Anders. Lov n, Christian. (1990). Hovs kyrkas medeltida byggnadshistoria. Form; nnen 85. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 8193. Lov n, Christian. (1990b). Romanska storkyrkori Sverige. BHT NR 20. Lov n, Christian. (1996). Borgar och bef stningar i det medeltida Sverige. Kungl. Vitterhets, historie och antikvitetsakademiens handlingar 40. Stockholm. Lov n, Christian. (zoooa). stg talagens best mmelse om kyrkobygge. Historisk tidskrift 2000:5. Svenska historiska f reningen. s. 325341. Lov n, Christian. (zooob). Recension av Agneta Conrad Mattson. Risebergs kloster. Fornv nnen 2000:2. Lov n, Christian 8: Gejrot, Claes. (2005). Gravar under kyrkmurar. Hikuin 30. Kirkearkceologi i Norden 7. Lundberg, Erik. (1935. Sigtunakyrkoma och Norge. Form; nnen 30. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga vitterhets, historie och antikvitetsakademien, Stockholm. s. 219236. Lundahl, Ivar. (1961). Det medeltida V sterg tland. Nomina Germanica 12. AB Lundequistiska Bokhandeln, Uppsala. Magnell, Per. (1943). En bok om Hou i sterg tland. Link ping. Markus, Kersti. (1999). Fr n Gotland till Estland: kyrkokonst och politik under 1200talet. Mercur Consulting, Tallinn. MEL = Magnus Eriksson Allm nna landslag. Myrdal, Janken. (2003). Mj lka och mala, gr va och valla: aspekter p tr lars jordbruksarbete cirka r 10001300. Ing r i: Tr lar: ofria i agrarsamh llet fr n vikingatid till medeltid. Red. Lindkvist, Thomas 8: Myrdal, Janken. Skrifter om skogs och lantbrukshistoria 17. Nordiska museeet, Stockholm. s. 125132. 162 Myrdal, Janken 8: Tollin, Clas. (2003). Brytar och tidigmedeltida huvudg rdar. Ing r i: Tr lar: ofria i agrarsamh llet fr n vikingatid till medeltid. Red. Lindkvist, Thomas 8: Myrdal, Janken. Skrifter om skogs och lantbrukshistoria 17. Nordiska museeet, Stockholm. Myrdal, Janken. (2007a). Boskapsinventarieri Sverige och Danmark 12501400. Ing r i: Historia. V nbok till Christer Winberg. Red. Andersson Palm, Lennart 8: Sj berg, Maria. Historiska institutionen, G teborg universitet. G teborg. Myrdal, Janken. (2007b). K llpluralismen och dess inkluderande metodpaket. Historisk Tidskrift 2007:5. Svenska historiska f reningen. s. 495504. Nationalutg va av ldre geometriska kartor. Riksarkivet. Den geometriska jordeboken D6, digital version. NE = Nationalencyklopedien. (1989). Neill, Tom 8: Lundberg, Stig. (1994). F rnyad diskussion om ”Eskilstunakistoma”. Fornv nnen 89. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungl. Vitterhets, historie, och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 145159. Nev us, Clara. (1974). Tr larna i landskapslagarnas samh lle: Danmark och Sverige. Studia historica Upsaliensia 58. Uppsala. Nilsson, Bertil. (1996). Fr n gravf lt till kyrkog rd: f r ndringar och variationi gravskicket. Ing r i: Kristnandet i Sverige: gamla k llor och nya perspektiv. Red. Nilsson, Bertil. Projektet Sveriges kristnande 5. Lunne b cker, Uppsala. s. 349385. Nisbeth, ke. (1982). ngs kyrka och dess m lningar. Kungl. Vitterhets, historie och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien 35. Stockholm. Norborg, LarsAme. (1958). Storf retaget Vadstena kloster: studier i senmedeltida godspolitik och ekonomif rvaltning. Bibliotheca historica Lundensis 7. Gleerup, Lund. Olsson Nordberg, Stig. (19261932). Fornsvenskan i v ra latinska originaldiplom f re 1300. 2 vol. Almqvist 8: Wiksell, Uppsala. Rahmqvist, Sigurd. (1996). S tesg rd och gods: de medeltida fr lsegodsens framv xt mot bakgrund av Upplands bebyggelsehistoria. Upplands fornminnesf renings tidskrift 5 3. Uppsala. Underd nigt bet nkande ang ende reglering af oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciela, ecklesiastika och kommunala indelningar / cyfng/et den 9 oktober 1882 af den dertill i n der f rordnade komit . (1882). Samson 8: Wallin, Stockholm. s. 7778, 8182, 8486, 343345. Pipping, Rolf. (1926). Kommentar till Erikskr nikan. Skrifter utgivna av Svenska litteraturs llskapet i Finland 187. Helsingfors. Rannsakningar efter antikviteter, Bd 2. S dermanland, N rke, V rmland, V sterg tland, sterg tland, Gotland, H. 1. (1969). Kungl. Vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Stockholm Regner, Elisabet. (2005). Den refonnerade v rlden: monastisk och materiell kultur i Alvastra kloster fr n medeltid till modern tid. Stockholm studies in archaeology 35. Institutionen f r arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet. Stockholm. Riddersporre, Mats. (1989). Lantm terihandlingar, runstenar och huvudg rdar: n gra kommentarer och spekulationer i ett lokalt geografiskt perspektiv Ing r i: By, huvudg rd och kyrka: studier i Ystadsomr dets medeltid. Red. Andersson, Hans 8: Anglert, Mats. Lund studies in medieval archaeology 5. Almqvist 8: Wiksell International, Stockholm. s. 135 144. 163 Riddersporre, Mats. (1995). Bymarkeri backspegel. Odlingslandskapet f re kartornas tid. F rlagshuset. Swedala. Ros n, Jerker. (1949). Kronoavs ndringama under ldre medeltid. Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet 46. Lund. SAOB = Svenska Akademiens ordbok. Sawyer, Birgitta. (1988). ”Property and Inheritance in Viking Scandinavia; the runic evidence”. Occasional papers on medieval topics 2. Viktoria, Alings s. Sawyer, Birgitta. (2002). Runstenar och f rmedeltida arvsf rh llanden. Ing r i: Om runstenar i] nk pingsl n. Red. Agertz,]an 8: Varenius, Linn a. Meddelanden fr n] nk pings l ns hembygdsf rbund och Styctelsen] nk pings l ns museum 71.] nk ping. s. 5578. Schlyter, Carl Johan. (1827). Samling af Sweriges gamla lagar. F rsta bandet. Westg talagen. Z. Haeggstr m. Stockholm. Sch ck, Herman. (1959). Ecclesia Lincopensis: studier om Link pingskyrkan under medeltiden och Gustav Vasa. Stockholm studies in history 4. Almqvist 8: Wiksell, Stockholm. Sch ck, Herman. (1974). Tiend. KLNM 18 sp 195 ff. Sch ck, 1984, V sterg tlands fornminnesf renings. tidskrift 1983/84 Sch ck, Herman. (2005). Domkyrka och domkapitel inom den medeltida Link pingskyrkan. Ing r i: Sch ck, Herman Kyrka och rike fr n folkungatid till vasatid. S. 4786. Schmidt Sabo, Katalin. (2004). Vem beh ver en by? Strategier, f r ndring och bybildning under den tidiga medeltiden. Ing r i: Ett annat 1 100tal. Individ, kollektiv och kulturella m nster i medeltidens Danmark. Red. Carelli, Peter, Hennanson, Lars 8: Sanders, Hanne. Centrum f r Danmarksstudier 3. G teborg. SD = Svenskt Diplomatarium 14011420. 18751903. SDHK = Svenskt diplomatariums huvudkartotek. Riksarkivet. SMHD 11:1. ”Narratiunde fundatione monasterii Vitae scolae.” SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Spr k och folkminnesinstitutet. 2003. Uppsala. Sporrong, Ulf. (198 5). M larbygd. Agrar bebyggelse och odling ur ett historiskgeografskt perspektiv. Kulturgeografiska institutionen. Stockholms universitet. Stenberger, M rten. (1950). Erikstorpsp nnet och Hedeby. Fornv nnen 45. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga vitterhets, historie, och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 3640. Stensland, Per G. (1945). Julita klosters godspolitik. S rml ndska handlingar 10. S dennanlands Hembygdsf rbund. Nyk ping. Stibeus, Magnus. (2000). Vadstena f re staden. Ing r i: 600 ri Vadstena: Vadstenas historia fr n ldsta tider till rzooo. Red. S derstr m, G ran. Stockholmia. Stockholm. Strid, Jan Paul. (1993). Kulturlandskapets spr kliga dimension: ortnamnen. Riksantikvarie mbetet. Stockholm. Striden i Gestilren 1210: vad r? vad h nde? och sen d P (2009). Red. Troedsson, Ingegerd. Enk pings kommuns kulturf rvaltning. Enk ping. Sv rdstr m, Elisabeth 8: Gustavson, Helmer. (1973). Runfynd 1972. Fornv nnen 68. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga Vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 185203. Swartling, Ingrid. (1969). Alvastra Abbey. Almquist 8: Wiksell. Stockholm. 164 Tagesson, G ran. (2007). Domkapitel och sockenkyrkor i mellersta sterg tland: sp r av medeltida akt rer. Fornv nnen 102. Tidskrift f r svensk antikvarisk forskning. Kungliga vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Stockholm. s. 246266. Tollin, Clas. (198 5). Medeltida vapensyneri Rydaholm. Sm l ndska kulturbilder 1985. J nk pingsl ns museum. s. 2231. Tollin, Clas. (1997). Gudhems medeltida stgr ns: ett rekonstruktionsf rs k. Namn och bygd 85. Tidskrift f r nordisk ortnamnsforskning. Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Uppsala. s. 5766. Tollin, Clas. (1998). Nydala klosters grundl ggning och jordegendomar under ldre tid. Ing r i: Nydala kloster: andligt centrum och maktfaktor i det medeltida Sm land. Red. Ald n, Lars. Meddelande 20. V xj styrtshistoriska s llskap. V xj . s. 3558. Tollin, Clas. (1999). R g ngar, gr nshallar och goomr den: rekonstruktion av fastighetsstruktur och bebyggelseutveckling i mellersta Sm land under ldre medeltid. Meddelande 101, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Tollin, Clas. (2002). Alvastra kloster och Sverker tten: en rumng studie av det tidigmedeltida goinnehavet. Ing r i: Ny v g till medeltidsbreven: fr n ett medeltidssymposium i Svenska Riksarkivet 2628 november 1999. Red. Gejrot, Claes, Andersson, Roger 8: Abukhanfusa, Kerstin. Riksarkivet, Stockholm. s. 216244. Tollin, Clas. (2003). Vadstena klosters v stg tagods. Ing r i: Heliga Birigtta och V sterg tland. Red. Hagberg, Jonny. Skara skrifthistoriska s llskaps skriftserie nr I 1. s. 241259. Tuulse, Armin. (1955). Hossmo, en f rsvarskyrka med sttorn. Almquist 8: Wiksell. Stockholm. UH = Upplands handlingar. Kammararkivet. Ulsig, Erik. (1968). Danske adelsgodser i middelalderen. Skrifter udg. af Det Historiske Institut ved Københavns Universitet 2. Nordisk forlag, København. Vakl I 502 = Vadstena klostersjordebok 1500: jemte till gg ur klostrets ldre jordeb cker. Utgiven genom Carl Silfverstolpe. Nord. bokhandeln. Stockholm. 1897. ng = V stg talagen. Vretemark, Maria. (1998). Karleby kyrka: traditionen som blev sann. Sm skrift Skaraborgs l nsmuseum 5. Skaraborgsl nsmuseum, Skara. Vretemark, Maria. (2007). Utgr vningen i Varnhem: en ny syn p V sterg tlands kristnande. V stg talitteratur. Skara. Vretemark, Maria 8: Axelsson, Tony. (2008). The Varnhem Archaeological Research Project: a new insight into the christianization of V sterg tland. Viking and Medieval Scandinavia 4. Brepols. s. 209219. Vretemark, Maria. (2009). Tidiga kristna sp r i Varnhem: hur tolkar vi det? Tidskrift f r historisk debatt nr 2. Historieforum V stra G taland, K llby. Widgren, Mats. (1998). Kulturgeografemas b nder och arkeologernas guld: finns det n gon v g till en syntes? Ing r i: Centrala platser, centrala fr gor: samh llsstrukturen under j rn ldern: en v nbok till Berta Stjernquist. Red. Larsson, Lars 8: H rdh, Birgitta. Acta Archaeologica Lundensia 28. Almqvist 8: Wiksell International, Stockholm. s. 28 1296. qvist, G sta. (1989). Kungen och r tten: studier till uppkomsten och den tidigare utvecklingen av kungens lagstiftningsmakt och domsr tt under medeltiden. Skrifter utgivna av Institutet f r r ttshistorisk forskning 43. Lund. 165 gander tten i lantbrukets historia. (1995). Red. Widgren, Mats. Skrifter om skogs och lantbrukshistoria 8. Nordiska museet, Stockholm. ÄSF = ldre svenska fr lsesl kter 13. (19571989). Stockholm. ÖGH = sterg tlands Handlingar. Kammararkivet. ögL = stg talagen. ÖGR = Sveriges mninskrzfter. Bd 2, sterg tlands mninskrzfter. (191 118). Granskade och tolkade av Brate, Erik. Almqvist 8: Wiksell international, Stockholm. 166 Tidigare utgivna rapporter / Previoust published reports I denna serie publiceras forsknings och f rs ksresultat vid Institutionen f r ekonomi inom Fakulteten f r naturresurser och lantbruksvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet. Tidigare nummer kan i m n av tillg ng anskaffas fr n institutionen. This series is a publication of research and experiment results from the Department of Economics at the Faculty of Natural Resources and Agriculture Sciences, Swedish University of Agricultural Sciences. Previous issues may be obtained, as far as supplies admit, from the Department. 2001 141 Publicerade arbeten 19972000. 142 Nilsson, T. Optimal hedging strategies for Swedish grain agents. 2002 143 Publicerade arbeten 2001 144 Gunnarsson, F. Ekonomiska konsekvenser av VMS p g rdsniv / Economic consequences of VMS technology at farm level. 145 hlm r, B., Flodin, _I_ 85 Karlsson, T. AGRIWISE: Databok f r driftsplanering; Omr deskalkyler/ AGRIWISE: Database for farm planning; Enterprise budgets. 146 Hakelius, K. Lantbrukskooperationens finansiella problem: teoretiska analyser och uppslag till 1 sningar/ Financial problems in farmer cooperatives: theoretical analyses and outlines fotsolutions. 2003 147 Publicerade arbeten 2002. 148 Brundin, S. En beslutsmodell f r v thkydds tg rder och g dsling vid odling av v rkorn/ Application of nitrogen, insecticides and fungicides: an integrated decision model for spring barley. 149 Nilsson, _I_ 86 Ej rklund, T. Kan kooperationen klara konkurrensen?:om marknadsorientering i livsmedelssektorn/ Can 167 150 151 152 153 2004 154 cooperatives cope with the competition?: on market orientation in the agrifood sector. Ericson, T, Future options for Macedonian agricultural policy. Ollila, P. Food safety of pork: a study about food safety institutions in the pork marketing system. Anderson, .Jordbruket i samh llet inf r 2000talet: en studie med utg ngspunkt i erfarenheter av svensk jordbrukspolitik under senare delen av 1900talet/ Agriculture in society entering the 21st century: a study based on experiences of Swedish agricultural policy during the latter part of the 20th century. Carlsen, H. 86 Fahlbeck, E. A simple evaluation of the Swedish Catch Crop Program. Publicerade arbeten 20022003 155 Johansson, D., Andersson, H 86 Hedberg, A. H stn ringens 156 157 158 2005 159 2007 160 168 samh llsekonomiska betydelse i Sverige./ The economic importance of the horse sector in Sweden. Important Issues for the Macedonian Agricultural Sector: papers written for the workshop in Ohrid, R. Macedonia, 1016June, 2003. Cederholm, P. Det agrara landskapets pris. Heimbrandt, A 86 Olofsson, C. Styrelsens sammans ttning, roll och uppgifteri det lantbruksko operativa f retaget/ Corporate governance in a producer cooperative company: a case analysis. Myrdal. _I_ Om humanvetenskap och naturvetenskap. Fahlbeck, Erik 86 Lindberg, Gunnar. Privata initiativ till kollektiva nyttigheter inom Svenskt jordbruk Potential f r kollektiv samverkan. 2008 161 Ej mhag, G ran. Husdjurens tidiga historia. 162 Stampe, Oskar 86 Wahn, Andreas. Strategier vid generationsskifte. 163 Domeij, sa. Jordbrukets h llbarhet i ett historiskt perspektiv. 2009 164 Ericson, Tina, Pelling, Erik 86 Surry, Yves. Support to Agriculture in FYR Macedonia An Exploratory Assesment (19992004). 165 Hasund, Knut Per. Milj st d f r sl tter och betesmarker en j mf relse mellan feml nder. 2010 166 Renborg, U. Research on agricultural research. Rates of return to agricultural research in Sweden. 169