Sväm: En försvunnen socken i västra Östergötland

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Svåm En försvunnen socken i västra Ostergötland Uppsats (II) i arkeologi, Stockholms universitet Våren 2020 Åke Zander Handledare: Anders Carlsson  1 INleCNiNGe ss ssosrerrrseeerrrrrserrrrrrrsrrrrr rr rrrr rr rr rr rr AR RBK KAR RARE K KKR RAR RE KKR RAK K KR RARE RK KKR RER KRK R KRK KKR RAR K KR KR RAK rn 1 1.1 BakglUNC svsossssrrreeerrrrrseerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr rss rr rss RR RBK RR RR RBK K KR RAK KKR RARE KKR RARE K KKR RARE K KR RARE KKR KRK KKR RR Rn nor 1 1.2 SYftC oossrrersessrrrsssserrrrrssnnnrrrrsrsnn nr rss rr nn KKR RAR KR RAR KRKA RAK KKR RAR KRKA RAR KK KKR RAR KK KR RAR RK KKR RAR RR KK KR RAR RK KKR RRD o nr 1 1.3 FrågeställNiNg sssssssssssssoeerrrrrsrerrrrrrsrrrrrrrrrrrrrr rss rr rr rr RR RR RAR RR RR K KKR RR RBK KKR RARE K KKR RR RER K KKR ARBE KKR RR RK KR RR nen 1 1.4 Teori OCH MEtOC sossssssssssssrrorsorsorsorsersrrrnrrrrrr rer rer rer Ker KKR KKR KR ARR ARR RK KRK KRK RBK ARKA RKA RKA RKA RKA RKA KR KR KR KR RK enn 1 2 SVÄLT oossreserrrserrrsserrsssrrrsrrrrssrrrs sr rss sr rs RR RR KR SRK KKR NRK RER RR KR RSKR KR NRK RR RER RK KR RAK K KR ARK KR R RR RK KR KRK K KKR KRK R RK R KRK KK nr 1 2.1 SVÄäM SOCKEN ovsorssrsrrsrrsrrsrrsresrssresresrsnrsnrsn rss rs KR KR DHR BRN RR NRK KKR KKR KKR KRK KR KAR K AKAN KR RK RR KRK KRK KRK KRK KRK KRK KRK rn 2 2.2 Den försvunna kyrkan i SVÄälM s.sesseesersrerrrsssrrrssrrssrrrrrsrrtrnnr rn nn rr rn R RR KKR RK KR RR KRK KR KRK KKR RK KAR RR KKR KK Kn nr 3 2.3 Skatten i EriKStOlrP ....ssssessreerrseerrrrrrsrrrrrrrrrsrrrrrrrr ronne rr rr rr KR RR KRK K KR RER KR KR RR RBK KKR RARE K KKR KRK KKR RR ren 4 3 BarkabOdahuUlt...ssssssssesserorrorrorrorrorrnrrsrrsr rss sr sr SKR KRK KRK K RK KRKA R ARR RR RAR RER RR RR RAKA KR KRKA KR KR BKN BKN RK RK RRD KRK rr 5 4 TINgStAG oosssoserrrrrereerrrrrsrrerrrrrrrrrrr rer rrr ere rr rr rer AR RR REK RAR RR RBK K KR RR ERAN KRK KKR RR RBK KKR RR ERK KKR RR RK KKR RARE K KKR RAK rr 5 4.1 Vad är en tiNngSPlåtS m.sssssssessrerrrsoerrrrrrrerrrrrrrrsrrrr rr rr rr rr rr RR RR KRK RR ARR K KKR RARE K KR RR RBK KKR RR RER KR RAK KKR KRO rn 5 4.2 Platser med Namnet TINgStaCl.....s..sssesssroeerrrrrreerrrrrrsrrrrrrrrrrrrr rr r rr rr KR RR RDR KR KKR ERAN RARE KKR RAK KKR RR Rn or 6 4.3 Tingsplatser i LYSINgS HäraOG snmssssssesssrrrorersererssserersnnrtrrnrrrr rer tr rs rr ont r rn RR KRK KR KRK KKR RK RAR RR RR RR KKR KRK KKR RSKR Rn nn 6 4.4 Tingstad Med OMgiVNINg. smmssessseerrreerrrrrrrerrrrrrsrrrrrnrrrsr ere rr rr rr AR RR RDR KKR RAK K KR RAR REK KR RAR K KKR RARE KKR RR nr 6 5 SlUTSÄtSCN oossossessrrsrrsrrsrrsrrorrorror rer rer rer r ers KR SKR ARR RK RR KRK K RR KRKA R ARR R ARR RAKA RR RER RAR RK RKA KRKA KR BKN KR BKN BKN RK KKR RK RR KRK Kr 9 6 SaMMaNfattNilg s.ssossesrerrrrrrrrrrrrrsrrrrrrrrrsrsrr ser sr r rr KASK KR KKR RR KR KKR KKR KRK RR R RSKR KRK KRK KR KKR KKR KKR KKR RKS KRK SRK KRK rer 9 REfere MSE oosssssresrrsrrrnersssresrrsrrrnrrrnrrsn rss rr sne KR RSKR ARK KRKA NR ARK KRK KRK KR RR ARK NRK KAR KRK KR RK R RK KAR KR RR R KR RK KRK KRK RR Korn 10 Abstract This is a study of the village Sväm in Östergötland, south of Ödeshög in Lysings hundred. The place has been inhabited since Stone Age, indicted by graves and artefacts. In the early middle age it was a royal administration centre named Svembovad and also a parish. The church is since long vanished. The location of the church is not khown, but strong indications point to a specific field in the middle of the village. Tingstad is a village in the forest in the area of Swembovad with a strong tradition of being a local juridical centre. The question is, has Tingstad been a true Thing place or not? Omslagsbild: Bron i Sväm. Från Östergöta Correspondenten 20150402, Domarringen i Tingstad. Kulturarv Östergötland. karv.se  D Figur 1 Socknarna i Lysings härad med Sväm och Tingstad markerade i Ödeshögs resp. Stora Åby socknar. Figur 1 hämtade från Wikipedias artiklar om Lysings härad resp. Ödeshögs kommun. Infällt syns Lysings härads vapen.  åar eller sjöar var djupa (Andersson 1957:151ff). Platsen har varit bebodd sedan åtminstone neoliti kum vilket flera fornfynd indikerar. Sväm var under första tredjedelen av 1300 talet en egen socken med en egen kyrka. Kyrkan finns endast omnämnd en gång i ett testamente, daterat 27 december 1313, där Lars Ulfsson, riddare och lagman i Sörmland och hans hustru Ingrid (Andersson 1958:148) donerade ett stycke land till kyrkan. Redan 1 maj 1346 donerar kung Magnus och drottning Blanka mark i Sväm till det blivande Birgittaklostret i Vadstena. Dessa gårdar låg då i Ödeshögs socken. Sväm hade alltså upphört att vara en egen socken(Andersson 1957:147) någon gång mellan år 1318 och år 1346. Sväm är i dag en by som gränsar till Ödeshögs samhälle. I dag är det Ödeshög som är centralort och Sväm som är en bondby. Varför det blev så är oklart. Kyrkorna ligger tätt och det var bara en dryg kilometer mellan kyrkan i Sväm och kyrkan i Ödeshög. På de geometriska kartorna från 1726 har Sväm 7 st. gårdar, medan Ödeshög har 10 st. gårdar. 2.1 Sväm socken Sväm skrevs på medeltiden Swembovad och var troligen ett eget förvaltningsområde som omfattade den gamla socknen (Andersson 1968:13). Andra teorier är att Sväm var en liten socken som endast omfattade byn med kyrka och Bosgården. De delar av Swembovad som inte ingick i socknen var då troligen en del av häradsallmänningen. Även de närliggande socknarna Ödeshög och Stora Åby, var under medeltiden små och fick sin nuvarande storlek först när Svembovad delades upp(Tollin 2010:81). Sväm hade en egen avrättningsplats som använts långt in på 1700talet, om den existerade på medeltiden är oklart. Ortnamsforskaren professor Thorsten Andersson har försökt att rekonstru era Sväm socken (Andersson 1958:148ff). Andersson har utgått från förvaltningsområdet Swem bovad. Detta förvaltningsområdes ålder är okänt men det förekommer i landskapshandlingar från 1539 och 1543 i kammararkivet i Stockholm. Svembovad jämställdes där med de övriga socknarna i häradet när det gäller skatteindrivning. Efter 1543 är begreppet Swembovad borta (Andersson 1958:149). Swembovad omfattade 32 kronobönder. De gårdar som omnämns är till stor del identifie rade och omfattar då hela skogsbygden, som i dag är delad mellan Ödeshög, Stora Åby och Trehörna socknar. Om Anderssons antagande är riktigt skulle Sväm ha varit den geografiskt största socknen i Lysings härad och ha omfattat nästan hälften av häradets yta. Min egen teori är att Svembovad ur sprungligen har varit mindre och senare införlivat förvaltningsområdet Barkabodahult eller härads allmänningen, som låg strax öster om Svembovad. Frågan kvarstår, hur stor var Sväm socken? Kanske omfattade den ett ursprungligt Svembovad vars gräns troligen följde Svämån. Ån kallas även Marka ån vilket antyder att det varit en gräns. Teorin förutsätter att Barkabodahult verkligen varit ett för valtningsområde, vilket är oklart. Se avsnitt 3. vÄTT ERN/ UDESHUUG Längeberg Figur 2 Blått Sväm socken och Swembovad enligt Andersson. Rött Sväm | socken och Swembovad | enligt Bergenblad. Orange Sväm socken enligt Tollin. Svart Barkabodahult enligt ; Bergenblad. Karta hämtad ur Ödeshögs hembygdsbok | ritad av Harry Bergenblad ; (Bergenblad 1976:54). | Gränser är ungefärliga. Karln är ritad av artikelförlattaren. Harr Rergouklal  2.2 Den försvunna kyrkan i Sväm I dag vet man inte var Sväms kyrka har legat. Den bör dock ha legat på Bosgårdens mark. Bosgården är som namnet antyder en gammal gård som ingått i den kungliga förvaltningen. Enligt en tradition ska kyrkan ha legat längst i norr på byns område (Hämtat ur Ödeshögs hembygdsbok artikel ”Hur stor var Sväm socken”). Kyrkan var troligen en privatfinansierad gårdskyrka av trä. På den geometriska kartan, från år 1726, Nr G 41 Kungl. Lantmäteristyrelsens arkiv (Bergenblad 1972:19). Stämmer denna teori, så har kyrkan legat mitt i byn och på Bosgårdens mark. Det är mycket som pekar mot att teorin är riktig, men det krävs en undersökning för att fastställa om platsen stämmer. Tittar man i Fornsök är platsen inte markerad. Sväm har ett antal fornlämningar som indikerar att platsen redan under järnåldern och tidigare hade stor betydelse. I samband med exploatering av delar av Bosgår dens marker, för villabebyggelse, har man gjort två arkeologiska utredningar samt en förundersök ning. Arbetet har utförts av Östergötlands museum. När det gäller bytomten och Bosgårdens tomter gjordes endast provschakt vid själva vägen inför breddningen. (Räf 2014:3ff, Räf m.fl. 2014:50). Detta har endast mynnat i undersökningar av två sentida torplämningar. ”n 5 Sd Nl rn År AG Ad Figur 3 Sväms by med den troliga kyrkplatsen mellan de två blå fälten markerat med rött. Det undre blå fäl tet markerar bytomten, det övre blåa fältet markerar Bosgården. Upphöjningarna på fältet är berg i dagen Karta från Fornsök eo ' san JR Star Seg Ja = = . = | e 0 Figur 4 Geometrisk karta över Sväm från 1726, Bosgården är nr 7 och det femkantiga fältet i grått söder om Bosgården. C och T i fältet markerar jordens beskaffenhet.O Lantmäteriet 2011. Medgivande I 2011 1/0094 3  Tabell 1. Fornlämningar i Sväm Metamsan I / Figur 5 Markering av fornfynd i Sväm. Karta från Fornsök 2.3 Skatten i Erikstorp År 1875 påträffade hemmansägare Farman Farmansson på Erikstorps gård i Ödeshög, en silverskatt från slutet av 900talet (Bergenblad 1972:20f). Skatten som egentligen är två skatter hittades av olika personer och var belägna på olika sidor om en klippa i en före detta mosse. Platsen ligger idag delvis under E4 och har beteckningen L2009:3074 i Fornsök. Skatten är troligen nedlagd i slutet av 900 talet, tidigast år 975 (Ödeshögs hembygdsbok). Platsen var noga utvald på gränsen mellan jordbruks bygd och skogsbygd. Skatterna bestod totalt av 330 arabiska silvermynt, präglade mellan år 895 och 975, 5 st. guldringar, flera silverföremål samt broscher. 43 st. mynt smältes ned enligt Historiska museets anteckningar. Varför grävdes skatterna ned? Var det ett sista offer från en storbonde ätt till de gamla gudarna vid övergången till kristendom? Beteckning Nummer Benämning Kommentar Ödeshög RAÄ 21:1 L2008:3262 Flatmarksgrav Ett gravfält med skelettgravar. Delvis förstört p.g.a. byggnation. Ödeshög RAÄ 23:1 L2008:2605 Stenkammargrav Borttagen. Bestod av två kammare med lämningar av total 19 individer. Senneolitikum. Ödeshög RAÄ 24:1 L2009:3073 | Bro Stenbro över Svämån byggd på slutet av 1700talet Ödeshög RAÄ 101:1 L2009:3649 | Avrättningsplats Använd sista gången 1788. Ålder okänd. Ödeshög RAÄ 29:1 L2009:3649 | Stensättning Vid avrättningsplatsen CWA ) / A ju Vero RAJ RAK24:2. & /£. & 0 4 0 Fhtmarksgrav RAÄ2Å: så Ve 0 ö o 0 Sstenkammargrav RAA 2 23:1 3 f Erslor 2 0 9 "AVN 0 & 0 » 4 jå ' 0 Acterberg ' å Sväm ? O Rv 9 Bosgådan 0 8 0 j I 0 , i "Skönt 8 å 0 Og &» : lernögt Kytorpsskatten i / Mar i Sövådon ” y ä v Brodderyd / 6 Stensättnirig RAÄ29:1 fr | FR, / & Avråttningsplats ; 104:1 509 Vv f i Om" sd | f i / å VS Oskarsberd , + å pf A [6 ” + / Stocksoryd S Svidiborg ( "tf o Jf Stogskno / 07 0 ' / c$ Do Öh  Figur 6 Delar av Erikstorpsskatten, SHM 5671. Hämtat från Historiska Museets bildarkiv. 3 Barkabodahult Barkabodhahult kan liksom Svembovad ha varit ett förvaltningsområde, som ursprungligen har för valtats av en s.k. Bosgård d.v.s. en gård som ingått i den kungliga förvaltningen under tidig medeltid. Det kan också tänkas att det har varit en förvaltningsgård under Vadstena kloster (Andersson 1997:129ff). Enligt Andersson finns det inget belägg för att gården Bo i Barkabodhahult har varit en kunglig förvaltningsgård. Karlsson antar dock att gården Bo ursprungligen troligen har varit kunglig. Hon bygger antagandet delvis på Bergenblads artikel” I Rökstenens bygd”. Varför fanns det då en bosgård i skogen? Troligen för att slättlandet saknade skog och Holaveden erbjöd rikligt med virke. Åarna är strida och erbjuder bra kvarnplatser och jakten var god i skogen. Barkabodahult försörjde slättlandet med virke för byggnation, ved och redskapstillverkning. Nära dagens by, Boet, finns en gård som heter Uppsala! Kan det vara en indikation eller har man tagit namnet av något annat skäl? Det finns inga fornlämningar som visar på någon hög ålder. Huvudgården i området kallades på me deltiden för Bo och kan ha skänkts av kung Magnus Eriksson till någon inom släkten Puke. Det finns belägg för att släkten Puke fick ett antal gårdar i Holveden från kung Magnus Ladulås. Gården ärvdes av Sigrid Kettilsdotter (Puke), som donerade gården till Vadstena kloster 1368 (Karlsson 2000:9). Detta visar att gården varit i släkten Pukes ägor, men det finns inga klara bevis för att den tidigare varit kunglig. Dessa kungliga gods avvecklades successivt under början av medeltiden och det är mycket möjligt att Bosgården i Barkabodahult avvecklades och ansvaret för skatteindrivningen över fördes på Svembovad, vilket skulle förklara varför Svembovad omfattade ett så stort område. 4 Tingstad 4.1 Vad är en tingsplats En tingsplats är en plats där bygden samlades för att hantera tvistefrågor och diskutera gemen samma angelägenheter. Hur länge som bruket av ting har funnits är oklart, men i Tacitus Germania från ca 98 e.Kr. kapitel 11, beskrivs hur tinget går till. Tinget är ursprungligen både en rättslig och politisk instans. I förkristen tid möjligen också en plats för religiösa ritualer och en marknadsplats (hämtat ur tidskriften Världen Historia 20200131, Björn Bojesen). De äldsta tingsplatserna är ofta kopplade till platser där man också har utfört kulthandlingar. Tingsplatser från folkvandringtid till och med medeltiden är oftare valda utifrån praktiska krav, såsom plats för åhörare, naturligt podium och plats för marknad (Sanmark 2008:256). Vissa undantag finns, såsom Gamla Uppsala, men de är sna rare överlevare på grund av sin betydelse. Vikingatida och tidigmedeltida tingsplatser kan vara svåra att identifiera arkeologiskt då man endast byggde temporära läger och marknadsplatser. Vid Aspa löt i Rönö härads gamla tingsplats i Södermanland, har man försökt att hitta spåren av den tidigmedel tida tingsplatsen (Sanmark 2004:27ff) Tingsplatsen kunde vara en kulle eller gravhög och ett fält där åhörarna kunde samlas. I varje härad fanns en tingsplats. Enligt Olaus Magnus ”Domarsäten upprättades i skogarna å fri högt belägna plat ser, vilka än i dag granneligen bibehålles”. Det skall dock framhållas att det sällan är på sådana plat ser som de gamla tingsplatserna återfinns utan snarare i traktens centralbygd.  Men man kunde också tänka sig att dela tingsplats med ett angränsande härad. En häradsrätts terri toriella gräns är tingslagen. Tingslagen omfattar ett härad, men kan också omfatta flera härader. Ett härad kan också delas in i flera delar såsom hälfter, tredingar, fjärdingar och åttingar. Sunnerbo hä rad beläget i det småländska Finnveden, var indelat i åttingar som i sin tur var indelade i fjärdingar (Harrison 2002:205). Detta öppnar för att det kan ha funnits flera tingsplatser parallellt inom ett hä rad. 4.2 Platser med namnet Tingstad Det finns ett antal platser i Sverige med namnet Tingstad. Det kan vara av intresse att studera vad forskningen anser om en av dessa platser. Tingstad socken i Östergötland, anses vara en gammal häradstingsplats och marknadsplats i Lösings härad mellan Norrköping och Söderköping. Tingsplatsen kan ha legat vid kyrkan, då prästgårdens namn är Tingstad. Platsen antas vara häradets äldsta tingsplats. Den äldsta skriftligt belagda tings platsen är Tornby (Andersson 1965:345). Lite stickprov visar dock att de flesta platser med namnet Tingstad inte är arkeologiskt belagda, utan det är i de flesta fall en hänvisning till namnet och en stark tradition. Den stora skillnaden är att Tingstad i Lösings härad till skillnad mot Tingstad i Lysings härad ligger centralt i bygden. 4.3 Tingsplatser i Lysings härad Namnet Lysing skall enligt uppgift komma från namnet på en gammal tingsplats vid namn Lysinger (ljus plats, glänta) med okänt läge (Andersson1965:294ff). Det är dock enlig Andersson inte en helt säker tolkning. Tabell 2. Lysings härads kända tingsplatser för häradstinget Tingsplats Tid Referens Kommentar Hästholmen 13831402 (ANDERSSON Gemensamt med Dals 1965:28FF) (Wilde härad 1926:222) Haraker 14101453 Wilde Vallby 1474 Wilde Endast ett ting har hållits här Heda 16061683 Önnerfors Skall ha varit tingsplats under 1500talet Åby 16841727 Önnerfors Ödeshög 17281918 Önnerfors Mjölby 19191970 Önnerfors De äldsta tingsplatserna är inte kända, men det finns en plats som heter Tingsmaden på gränsen mel lan Stora Åbys och Röks socknar. Detta kan vara en tänkbar gammal tingsplats. Det har dessutom funnits ett torp intill med namnet Lysingslyckan (Andersson 1965:288ff) 4.4 Tingstad med omgivning. Idag ligger Tingstad i Stora Åby socken, även om det är närmare till Ödeshög. Det går ingen bra väg till Stora Åby kyrka, så tillhörigheten är märklig. Tingstad ligger väster om Svämån, varför det är tro ligt att Tingstad ursprungligen låg i Sväm socken. Ån är troligen gräns mot nordost för Sväms socken. Namnet Tingstad för byn i Holaveden har gamla anor. Svämbovad och grannområdet på östra sidan Barkabodahult, var båda troligen någon form av förvaltningsområden. Tingstad tycks alltså ligga mel lan två bosgårdar. Enligt generalstabskartan från 1954 fanns det vägar som gick direkt till både Sväm och Ödeshög. Tittar man på generalstabskartor från 1891, 1933 och 1954, fanns det flera vägar från Tingstad ned mot Vättern och Sväm, samt väg mot Ödeshög. Ingen väg gick mot Stora Åby.  Ed LER fåne kö ER a Kö SÅ Assa Sk i8lude NRA tr JA NV ' IA JV JF SW "My Fy Brätgus, SRA = "Sd sagt i Sw pA if i Nr 5 SN inReby I PM x Vv s p i å He. so j I a un Ir: vi TÅ njdR | RÅ Be fngimariöe e| ef Verp" AR be ”n Å S e KG NMDVÅG Ran ” v Vv " ot / ' ö 7 f& 9 PM | Bultsbol) RS 1 kilnaa i ” & ÅN h i | f 3 s é TE SPN VARAT FY CKOR fra NE TO Figur 7 Generalstabens karta från 1954 med vägen mellan Tingstad och Sväm markerad i rött. OLantmäteriet 2011. Medgivande I 2011 1/0094 Tingstad finns omnämnd i skrift redan år 1397 enligt ortnamnsarkivet i Uppsala (Andersson 1967:47), samt år 1414 då nämndemannen ”Jon i Tingstad” tillsammans med ytterligar 11 nämndemän, bisko pen, lagman och häradshövding dömde vid Erik av Pommerns räfst i Skänninge. Jon fick representera både Ödeshög och Stora Åby socknar (Bergenblad 1976:61). Traditionen att byn är en gammal tings plats, med en gammal domarring, är stark. Vid laga skifte 1876 (Skifteskarta Laga Skifte, 1876, Åby socken, Lantmäteriet Historiska kartor) bestämdes att domarringen RAÄ 311 inte skulle tillhöra nå gon gård utan skulle vara en samfällighet (Karlsson 1998:25). För att göra anspråk på att vara en tingsplats så är det väldigt få fornlämningar från före medeltiden. Endast fem stycken är registrerade, Se tabell 2. Samtliga betecknas som osäkra och endas två styck en, RAÄ 314 fångstgrop och RAÄ 317 stensättning, återfinns i Fornsök med beteckningen fornläm ning. År 1999 gjordes en arkeologisk och kulturhistorisk inventering (Nilsson 1999:8). Man hittade då inga ytterligare fornlämningar, utan osäkerheten för de befintliga kvarstår. Det har endast gjorts en arkeologisk utgrävning i Tingstad. Den gjordes i samband med att man skulle gräva ett kabelschakt genom Tingstads gamla bytomt. Det enda som hittades var en stensatt väg i en sumpmark (Anjeborn 2011:10). Vägen innehöll tegel och porslin i packningen, varför den troligen inte är särskilt gammal.  Tabell 3. Kända fornlämningar i Tingstad Beteckning Nummer Benämning Kommentar Stora Åby RAÄ 311 | L20102017 Stenkrets Betecknas som möjlig fornlämning. Av tradition en domarring. Betecknas som fornlämning, men har ett frågetecken i texten. Troli Stora Åby RAÄ 314 | L2010:2032 Fångstgrop gen för vargfångst modern tid. Stora Åby RAÄ 315 | L2010:2033 Hällristning Betecknas som övrig kulturhistorisk lämning. Skålgropar? Naturföremål/ | Kallas för likstenen. Enligt tradition rastplats när kistan bars till kyr Stora Åby RAÄ 316 | L2010:2212 bildning kan. Förmodat gravröse, betecknas som fornlämning, men har ett fråge Stor Åby RAÄ 317 L2010:2037 Stensättning tecken i texten. NE? / / NYA MK , 4 s ) é tf J N F N / va SÅ Å d RÅ FVO ME RNE EE RAÄ 315 Oo Vx Og CET / j e Likstenen RAÄ 316 Tyrsabol CN j OS o É | Oo | j l « Fånkstgrop RAÄ 314 or 0 OO FANBRISEDR Domarring RAÄ 3110 Ö s & CY Tingstad S ) a ee | | Hå Oo / i , | "a Oo Å fo) TN stonsarhinia RAÄ 317 SS w TES Kö 1 a Å Å u NN Ö 2 Figur 8 Markering av fornlämningar i Tingstad. Karta från Fornsök 5 På 2 (REG Pe p. prrsgny PS Figur 9 Tingstad. Terränglutningskarta från Fornsök. Domarringen markerad.  I Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift från 1967, finns en uppsats av Thorsten Andersson, med namnet ”Tingstad på Hålaveden”. Slutsatsen i den uppsatsen är att Tingstad är en gammal tingsplats. Han motiverar detta med att namnet är så gammalt (omnämnt redan år 1397) att det troligen inte är ett namn som tillkommit som en spekulation med hänvisning till den förmodade domarringen. Hur vida detta är korrekt eller inte kommer troligen inte att kunna fastställas. Den fornlämning som av traditionen utpekas som domarring har egentligen ingen betydelse för om orten är en gammal tings plats eller inte, då domarringar är en form av grav (stensättning) från mellersta järnåldern. Den analys som Andersson gjort av by — och gårdsnamnen i trakten visar att dessa byar och gårdar är medeltida och inte forntida. Även om det finns några fasta fornlämning i västra Hålaveden, så har det aldrig varit någon tätbefolkad bygd. Tingsplatsen är därför troligen inte forntida utan möjligen från tidig medeltid kanske vikingatid. Det är dock inte troligt att Tingstad varit häradets huvudsakliga tingsplats, utan snarare en samlingsplats för en mindre gemenskap, en s.k. häradsfjärding, som till kommit först när befolkningen i Holaveden blivit tillräckligt stor (Andersson1967:46). Svämborna behövde till 1543 inte infinna sig på tinget utan tinget kom till Sväm (Artikel ur Östgötabladet 1939 1222, skriven av Hugo Brolin och publicerad i Ödeshögs hembygdsbok). Kanske användes tingsplat sen av innevånarna i Svembovad och kanske även av innevånarna i Barkarbodahault, vilket kan för klarar varför de inte behövde gå till häradstinget. Fogden kom till Sväm. Seden kan ha levt kvar även då tingsplatsen i Tingstad hade avskaffats. Tittar man på det gamla vägnätet så leder det mot Sväm och Ödeshög, men det saknas vägar mot Stora Åby. Något säkert bevis för att Tingstad har varit en gammal tingsplats finns inte, utan ovanstående diskussion, kring att namnet förekom redan på 1300 talet, får närmast ses som ett indicium snarare än ett bevis. Att fastställa om Tingstad verkligen varit en tingsplats kräver en arkeologisk undersökning för att finna lämningar av marknadsplats och läger plats. 5 Slutsatser Sväm hade en stor lokal betydelse under vikingatid och tidig medeltid. Läget vid Svämån med dess vadställe och senare en bro gjorde Sväm till en strategisk plats då det var här man lättast passerade Holalveden på väg norr eller söder ut och det var här Eriksgatan passerade. På 1600talet fanns i byn 7 st. gårdar. Att platsen under vikingatid och tidig medeltid har tillhört en rik ätt vittnar både Erikstorpsskatten, samt det faktum att huvudgården varit en s.k. bosgård med en egen kyrka. Platsen för kyrkan är troligen identifierad, men inte verifierad. Huruvida Tingstad varit en tingsplats går inte att fastställa utan att man gör en arkeologisk undersök ning. Det gamla vägnätet och den geografiska placeringen antyder att Tingstad har en gammal relat ion till Sväm och Ödeshög snarare än till Stora Åby. 6 Sammanfattning Sväm var under vikingatid och tidig medeltid i kraft av sitt läge utmed Eriksgatan en betydande stor gård med egen gårdskyrka. Kyrka låg på Bosgårdens mark och troligen mitt i byn. Gården hade status av kunglig förvaltningsgård en s.k. bosgård. Platsen utvecklades till en by som fick status av socken. Socknen blev kortlivad och uppgick under först hälften av 1300talet i Ödeshögs socken. Bosgården upprätthöll skatteuppbörden i området fram till mitten av 1500tal under förvaltningsområdet Swembovad. Swembovad omfattade den gamla Sväm socken samt skogsbygden. Området delades senare mellan Ödeshögs och Stora Åby socknar och Svembovad upphörde att existera. Swembovad omfattade nästan halva Lysings härad! Huruvida Tingstad var en tingsplats går inte att fastställa. Om traditionen är riktig att Tingstad var en tingsplats, bör den ha haft en anknytning till förvaltningsområdet Swembovad.  Referenser Ajneborn, Britt. UV Rapport 2011:98, Kabelschakt inom Tingstad gamla bytomt, RAÄ 165 Andersson, Thorsten. 1957. Sväm, Namn och Bygd, Årgång 45. Häfte 14. Andersson, Thorsten. 1958. Vad omfattade den medeltida socknen Svem i Östergötland? Namn och Bygd. Årgång 46, Häfte 46 Andersson, Thorsten. 1965. Svenska häradsnamn. Nomina germanica — Arkiv för germansk namn forskning. Andersson, Thorsten. 1967. Tingstad på Hålaveden, Ortnamnssällskapet i Uppsala årsskrift Andersson, Thorsten.19683. Lysings härad och dess socknar. Ödeshög genom seklerna. Utdrag ur Ödeshögs hembygdsbok. www.hembygdsbok.odeshog.se. Andersson, Thorsten. 1997. Bo i Barkabodhahult. Namn och Bygd, volym 85. Bergenblad, Harry.1976. I Rökstenens bygd, Kap. Holaveden i historisk belysning. Utdrag ur Ödes högs hembygdsbok. www.hembygdsbok.odeshog.se. Bergenblad, Harry. 1972. Vätterbygd i Östergötland, Särtryck ur Strövtåg i Lysingsbygden. Harrisson, Dick. 2010. Jarlens Sekel, Ordfronts förlag. Karlsson, Ingmari. 2000. Boet i Holaveden, En HistoriskGeografisk Beskrivning och analys av utveckl ingen från medeltid till nutid. Linköpings Universitet. Karlsson, Mats. 1998. Skiftena i Amundby och Tingstad i stora Åby Socken. Cuppsats Ht 1998, Linkö pings universitet. Linköpings Museum. Kulturarv Östergötland, Härad, socken och ting, www.ostergotlandsmuseum.se Nilsson, Pia. Riksantikvarieämbetet, Arkeologisk och kulturhistorisk Inventering, Rapport UV Öst 1999:6. Hålaveden Del 1, Tingstad, Rödebol, Månsabola och Lilla Morlejan. Olaus Magnus. 1555. Historia om de nordiska folken, Bok 16 kap17. Räf, Erika. 2014. Arkeologisk Utredning etapp 1, Nya tomter i Sväm, Rapport 2014:36, Östergötlands museum Räf, Erika m.fl. 2014. Arkeologisk Utredning etapp 2, Arkeologisk förundersökning, Torp längs Strwpegatan, Rapport 2014:50, Östergötlands museum Sanmark, Alexandra. 20038. Places of asseambly: new discoveries in Sweden and England. Fornvännen 2008(103):4 s. 245259 Sanmark, Alexandra. m.fl. 2004. Tingsplatsen som arkeologiskt problem, SAU rapport 2004:25 Tollin, Clas. 2010. Ägodomäner och sockenbildning i västra Östergötland. Avdelningen för agrarhisto ria, Sveriges lantbruksuniversitet. Wilde, Fridolf. 1926. Tingsplatser i Sverige under förhistorisk tid och medeltid. Fornvännen Ödeshögs hembygdsbok. www.hembygdsbok.odeshog.se Önnerfors Trolle, Elsa. Domsagohistorik, Mjölby tingsrätt, Tings och rådhusinventeringen 19962007 10  äs : veg RS Va + se Stockholms universitet e NERS/